Motion till riksdagen
1988/89:Jo23

avNic Grönvall

med anledning av prop. 1988/89:68 om
livsmedelskontroll

Denna motion avser enbart 11 § av livsmedelslagen och de ändringar däri
som föreslås i propositionen. Motionen kommer enbart att diskutera frågor
avseende bestrålning av livsmedel.

De synpunkter jag vill göra gällande i motionen avser dels grundläggande
synpunkter på bestrålning som behandlingsform av livsmedel och dels
synpunkter på Sveriges handelspolitiska åtaganden så vitt gäller etablering av
tekniska handelshinder.

I propositionen redovisas de omfattande utredningar som företagits så vitt
gäller bestrålning som behandlingsform av livsmedel. Föredragande statsråd
redovisar ett flertal utredningar som samtliga kommit till en gemensam
slutsats - bestrålning av livsmedel är icke en skadlig beffandlingsform som
medför hälsorisker.

Portalparagrafen i livsmedelslagen anger att livsmedel som kan antas vara
skadliga att förtära, eller eljest vara otjänliga som livsmedel, inte får
saluföras i Sverige.

Det grundläggande kriterium som lagen uppställer för livsmedel uppfylles
även i de fall då livsmedel bestrålats för att utsträcka hållbarheten.

Det pågår i samhället sedan åtskillig tid tillbaka en debatt om strålningsrisker,
som i hög grad präglas av en ogrundad oro för sådana risker. Den svåra
kärnkraftsolyckan i Sovjetunionen och dess följder för delar av Sverige har
medfört en allmän oro för joniserande strålning som, genom den delvis
osakkunniga debatten, generellt kommit att uppfattats som en hälsorisk.

Det är viktigt för en regering och för politiska beslutande organ att
tillhandahålla saklig och korrekt information och att inte låta politiken
utformas av falska eller felaktiga uppfattningar, som utnyttjas av olika
intressen i den politiska opinionsbildningen. En regering eller ett politiskt
organ som ger efter för en överdriven opinionsbildning, tillkommen i syfte att
uppnå politiska mål, gör sig skyldig till ett allvarligt åsidosättande av sitt
politiska ansvar. Det är politikernas och politikens skyldighet att gå före med
ledarskap och klander av ensidig opinionsbildning.

Regeringens förslag att till texten i 11 § tillföra hänsynstagande till
”konsumentintresse” är ett förslag som måste klandras dels ur lagstiftningssynpunkt
och dels ur politisk opinionsbildningssynpunkt.

Begreppet ”konsumentintresset” är inte definierat. Ej heller i specialmotiveringarna
i propositionen finnes någon egentlig vägledning om vad som
därmed avses. Det finns därför skäl att frukta att regeringen avser att
tillämpa detta begrepp i de fall då konsumentopinion kräver vissa åtgärder

T* Riksdagen 1988/89. 3sami. NrJo20-28

även om sådana krav vilar på felaktiga grunder. Därtill kommer att Mot. 1988/89

begreppet som sådant är alldeles för odefinierat för att kunna accepteras i Jo23

svensk lagtext.

Det finns, som jag förut påpekat, ingen känd anledning till att förbjuda
bestrålning som hållbarhetsbehandling av livsmedel. Föredragande statsråds
konklusioner på sidan 55 i propositionen framstår mot detta väl bekräftade
uttalande såsom alldeles obegripligt. Efter alla de utredningar som företagits
borde ett entydigt uttalande göras vari regeringen ställer sig bakom
vetenskapens fynd och öppet konstaterar att strålningsbehandling av livsmedel
kan vara en bra hållbarhetsbehandling.

Detta innebär självklart inte en reservationslös rekommendation att
använda joniserande strålning som hållbarhetsbehandling. Bestrålning av
livsmedel måste användas med urskillning. Livsmedelslagens tillsynsregler
utgör enligt min bedömning en tillfredsställande garanti för att portalparagrafens
krav på livsmedel som saluförs i Sverige kan upprätthållas.

[ diskussionen om specialmotiveringen för den nya lydelsen av 11 § gör
föredragande statsråd klara uttalanden till förmån för förbud i Sverige mot
bestrålning av livsmedel och förbud för import till Sverige av bestrålade
livsmedel.

Dessa uttalanden av föredragande statsråd tycks bygga dels på någon form
av hänsynstagande till det dimmiga begrepp som i den föreslagna lagtexten
betecknats som ”konsumentintresset” och dels på föreställningen att behandlingsformen
icke behövs i Sverige.

De gjorda uttalandena vilar således inte på vetenskaplig grund och ej
heller på kända fakta och syftar till att uppnå mål som inte kan definieras vare
sig ur lagtext eller motivuttalanden.

Det är i detta sammanhang att notera att förhållningen till bestrålning som
behandlingsmetod varierar högst avsevärt inom olika länder. Betydande
internationella organisationer har uttalat sitt stöd för behandlingsmetoden.

EG såsom organisation har inte tagit ståndpunkt slutgiltigt i frågan, vilket
enbart reflekterar det förhållandet att EG-länderna har intagit olika
ståndpunkt i vad avser hållningen till bestrålning som behandlingsmetod.

Här skall blott parentetiskt noteras att kontrollfrågan är av stor betydenhet.
Det lär vara mycket svårt att upprätthålla ett importförbud med hänsyn
till att kontroll i många fall är direkt omöjlig. Det sägs ofta i samband med
lagstiftningsarbete, att upprättandet av förbud som inte kan upprätthållas är
mer skadligt än till nytta. Det tål att upprepas även i denna fråga.

Med hänsyn emellertid till de internationella förhållanden som jag här
belyst utgör regeringens avsiktsförklaringar allvarliga ingrepp i Sveriges
frihandelsförhållanden till omvärlden. Det kan med fog uppfattas i vissa
länder som om genom dessa kategoriska uttalanden Sverige etablerar nya
tekniska handelshinder.

Den nuvarande lagstiftningens tillsynsregler är enligt min uppfattning helt
tillfredsställande, sedda mot bakgrund av livsmedelslagens grundläggande
principer. Riksdagen bör därför ge regeringen till känna sitt avståndstagande
från de i propositionen gjorda uttalandena om totalförbud för bestrålning av
livsmedel och förbud för import av bestrålade livsmedel.

Hemställan Mot. 1988/89

Med hänvisning till vad som anförts yrkas Jo23

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändring i 11 §
livsmedelslagen så vitt avser däri tillfört nytt kriterium för förbud för
hantering eller införsel till landet av visst slag av livsmedel,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om förbud mot bestrålning och förbud mot import av
bestrålade livsmedel.

Stockholm den 15 februari 1989

Nic Grönvall (m)

13