Motion till riksdagen

1988/89:Jo205

av Ulla Pettersson m.fl. (s)

Sockerbetsodlingen m.m. på Öland och Gotland

Mot.
1988/89
Jo205—212

Tillverkningen vid sockerbruken i Roma på Gotland och Mörbylånga på
Öland (de s.k. ö-bruken) och den odling vars resultat man där förädlar är av
stor betydelse för arbetsmarknaden i en sysselsättningssvag region. De båda
bruken heltidssysselsätter minst 250 personer tillsammans förutom säsongspersonal
under den s.k. kampanjen under cirka tre höstmånader. Denna
kompletterande sysselsättning utgör för många skillnaden mellan att kunna
försörja sig på hemorten och att tvingas flytta, oftast utanför regionen.

Transporter, maskinservice, försäljning m.m. skapar ytterligare arbetstillfällen
förutom själva odlingen, varför man kan räkna med att ö-brukens
verksamhet totalt sysselsätter mellan 700 och 750 personer.

Sockerbetan har en lång tillväxtperiod och minimerar därmed läckaget av
närsalter, framför allt kväve, som upptas av betorna även sent på hösten.

Inom såväl Kalmar som Gotlands län är djurhållningen omfattande och
sockerbetsodlingen bidrar i dessa områden till en god kemisk balans och
växtcykel inom jordbruket. En sådan odling torde alltså ligga helt i linje med
intentionerna i 1987/88 års miljöpolitiska proposition. Tilläggas kan att
sockerbetsodlingen i väsentlig grad bidrar till den öppna landskapstyp som är
kännetecknande för stora delar av det berörda området, där klimatförhållandena
lämpar sig väl för denna typ av odling.

Den svenska sockerodlingen har nyligen utretts av statens jordbruksnämnd.
I utredningen framförs olika alternativ bl.a. innefattande ett utökat
importutrymme. I dag är självförsörjningsgraden cirka 95 %. Det talas också
om strukturrationalisering av branschen för att öka effektiviteten. Även
andra alternativ framförs, vilka vi dock betraktar som orealistiska. Vi anser
att förändringar kan behöva göras men menar att dessa inte får gå ut över de
sysselsättningssvaga orterna i Kalmar och Gotlands län. Denna målsättning
har från statsmakternas sida uttryckts vid ett flertal tillfällen. Redan i 1977 års
jordbrukspolitiska beslut fastslog man att sockerbetsodlingens betydelse ur
sysselsättningssynpunkt är störst på Öland och Gotland varför en eventuell
neddragning inte skulle få belasta ö-bruken. Denna inställning har sedan
upprepats från såväl olika jordbruksministrar som från jordbruksutskottet.

Vi utgår från att denna målsättning ligger fast.

Sockerbolaget har monopolställning på den svenska marknaden och bör
därför ha ansvar för regionalpolitiska ställningstaganden inom näringen.

Statliga stöd utgår till ö-bruken och marknaden är reglerad av statliga beslut.

Det är enligt vår mening helt orimligt om ett företag då får driva

rationaliseringar helt enligt företagsekonomiska principer. 1

1 Riksdagen 1988189.3 sami. NrJo205-212

I det arbete som nu pågår inom regeringskansliet på grundval av bl.a. den
ovan omtalade utredningen från statens jordbruksnämnd måste de regionaloch
miljöpolitiska hänsyn som påtalas i motionen tas. Vidare anser vi att en
långsiktigare odlingssituation än som hittills varit fallet bör eftersträvas, inte
minst med tanke på det investeringsbehov som alltid föreligger i en
framåtsträvande och ändamålsenlig verksamhet.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om nödvändigheten av regional- och miljöpolitiska
hänsynstaganden samt långsiktig planering avseende sockerbetsodlingen
inom upptagningsområdena för de s.k. ö-bruken.

Stockholm den 11 januari 1989

Ulla Pettersson (s)

Stig Alemyr (s) Birger Rosqvist (s)

Bengt Kronblad (s) Lena Öhrsvik (s)

Arne Andersson (s)
i Gamleby

Mot. 1988/89
Jo205

2