Motion till riksdagen
1988/89:Fi714

av Marianne Stålberg (s)

Systemet med treåriga budgetramar m.m.

I årets budgetproposition föreslår regeringen bl.a. att ett nytt system med
treåriga budgetramar införs successivt för statliga verk och myndigheter.
Införandet skall ske i olika etapper under en treårsperiod.

Regeringen redovisar i finansplanen att det är nödvändigt att inom den
närmaste framtiden ägna stor uppmärksamhet åt frågor om den offentliga
sektorns framtida roll och utveckling. I samband med det fortsatta arbetet
med båda dessa uppgifter vill jag fästa regeringens uppmärksamhet på några
angelägna frågor ur socialförsäkringens perspektiv.

Fr.o.m. budgetåret 1982/83 tillämpas ett nytt system för anslagsstyrning av
försäkringskassornas förvaltningsutgifter. Beslutet fattades av riksdagen i
april 1981 och föregicks av ett betänkande från kommittén för översyn av
riksförsäkringsverkets organisation m.m. Anslaget för försäkringskassornas
förvaltningsutgifter kom härigenom att i princip behandlas enligt samma
teknik som gäller för övriga anslag på statsbudgeten. På några viktiga
punkter skiljer sig dock budgetsystemet för kassorna från den traditionella
budgettekniken.

Anslaget till försäkringskassornas förvaltningsutgifter har formen av en
totalram för de 26 kassornas sammanlagda förvaltningskostnader och har
karaktären av förslagsanslag.

Beräkningen av totalramen görs av riksförsäkringsverket efter samråd
med Försäkringskasseförbundet och bygger dels på uppgifter från försäkringskassornas
s.k. arbetsredovisningssystem, dels på en bedömning av
uppgifter som hämtas in från kassorna. Riksförsäkringsverket ger in sin
anslagsframställning till regeringen och fördelar, sedan statsmakterna fastställt
anslaget och efter samråd med Försäkringskasseförbundet, medlen
mellan kassorna efter vissa schablonberäkningar och underlag från kassorna.
Genom en sådan uppläggning har det skapats förutsättningar för en
budgetprövning, som bygger på verksamhetsvolym och andra verksamhetsförutsättningar
för försäkringskassorna. Ett sådant budgetsystem ger möjlighet
till en anpassning av resurserna till verksamheten på ett helt annat sätt än
en traditionell skönsmässig budgetprövning. Det skapar också möjligheter
till att samtidigt utveckla en klarare mål- och ramstyrning av administrationen.

Emellertid har budgetsystemet för kassorna inte kunnat utvecklas helt i
enlighet med de grundtankar som fanns i det betänkande som omnämnts
ovan. En orsak till detta är svårigheten att utveckla system som på ett
acceptabelt sätt ger information om kassornas totala verksamhetsvolym.

Enligt den information som jag inhämtat pågår dock för närvarande ett Mot. 1988/89

omfattande arbete med att aktualisera och bredda försäkringskassornas Fi714

arbetsredovisningssystem, vilket är grunden i underlaget för beräkning och
fördelning av försäkringskassornas resurser.

Jag finner det mycket angeläget att regeringen i sitt arbete med utvecklingen
av det statliga budgetsystemet särskilt beaktar de förhållanden som gäller
för försäkringskassorna och som jag har beskrivit i föreliggande motion.

Genom sin organisation, där beslut fattas under stor medverkan av lokala
och regionala förtroendevalda, och sin ställning som självständiga offentligrättsliga
organ är försäkringskassorna en unik företeelse inom svensk
förvaltning. Denna tillgång bör enligt min uppfattning kunna tas till vara vid
regeringens fortsatta arbete med förnyelse och utveckling av den offentliga
sektorn. Som exempel kan det vara lämpligt att utnyttja försäkringskassorna
för olika former av försöksverksamhet med samordning mellan olika
samhällssektorer.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att hänsyn skall tas till försäkringskassornas
särskilda förutsättningar vid övergången till ett nytt treårigt budgetsystem,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att försäkringskassorna bör kunna medverka i
försöksverksamhet med nya former för samarbete m.m. inom den
offentliga sektorn.

Stockholm den 24 januari 1989

Marianne Stålberg (s)

15