Motion till riksdagen
1988/89:Fi710

av Rune Backlund m.fl. (c)
Arbetsgivaravgifterna

Alla människors sociala grundtrygghet är en av samhällets viktigaste
uppgifter. Vårt välstånd bygger på att där finns en grundtrygghet mot ofärd
och misär. De enskilda människorna gör sina val vad gäller skydd vid
sjukdom, ålderdom m m från denna förvissning.

De förmåner som utgår genom folkpension, ATP, sjukförsäkringssystemet,
föräldrapenningen, arbetsskadeskyddet, arbetslöshetsersättningen
upplevs av de flesta som givna och säkra. I denna trygghet inför den sociala
försäkringen inräknar de flesta en förmodan att försäkringarnas finansiering
är en gång för alla tryggad.

Den offentliga sektorns långsiktiga finansiering och skattesystemets
uppbyggnad är nu föremål för omfattande utredningsarbete. Den sociala
försäkringens finansiering och dess roll i skatte- och avgiftssystemet har
emellertid i stort lämnats utanför.

Vi kan nu se en utveckling där anspråken på de olika försäkringarna långt
överstiger vad som antagits när man fattat beslut om förmånen. Långsiktigt
kan man inte ha det så. Det erfordras politiska beslut, vilket också aviserats.

Sjuktalen ökar dramatiskt och därmed kostnaderna för sjukförsäkringen. I
budgeten prognostiseras ett minus om inemot 2,5 miljarder kr för bå 1989/90.
Ökar antalet sjukdagar med 1 så ökar kostnaderna med ca 1 miljard kronor.

Kostnaderna för arbetsskadeförsäkringen har ökat kraftigt under senare
år. Detta medför inte bara en svår administrativ belastning på försäkringskassorna,
utan också att arbetsskadefonden numera är en s k negativ fond,
dvs fonden hade ett underskott när innevarande budgetår inleddes på nära 3
miljarder kr.

Kostnaderna för föräldraförsäkringen ökar automatiskt genom höjda
löner och höjda födelsetal. Därtill kommer att regeringen föreslår att
ersättning skall kunna utgå under längre tid. Detta innebär en ökad kostnad
för föräldraförsäkringen om 2,3 miljarder enbart för det första steget i en
tre-årig utbyggnad.

ATP-systemet har i decennier stått för en betydande del av det offentliga
sparandet. Nu när vi växer in i ett system där allt fler har full ATP (både
poäng och poängår) har vi inte denna situation. De antaganden om
medellivslängd och ekonomisk tillväxt som ATP-systemet finansiellt byggts
upp kring håller inte. Vi står inför en situation där ATP-avgiften inom något
decennium måste öka med 6-8 %. Det har beräknats att en ekonomisk
O-tillväxt och nuvarande förmånssystem några decennier in på 2000-talet
kräver en ATP-avgift om ca 40 % (tredubbling) om systemet skall fungera.

Kostnaderna för delpensionen är svåra att beräkna eftersom förmånsreglerna
nyligen förändrats. Om antalet delpensionärer stiger till den nivå som
fanns i början av 80-talet räcker inte nuvarande finansiering. I nuläget finns
emellertid en stor buffert i delpensionsfonden och det finns inget omedelbart
skäl förvänta sig någon dramatisk förändring. Delpensionsfonden förväntas
kommande halvårsskifte vara 6,6 miljarder kronor.

De reala kostnaderna för folkpensionen förändras främst av demografiska
faktorer så länge regelsystemet ligger fast. Ökningen av antalet förtidspensionärer
ger en icke obetydlig effekt. Kostnaderna för pensionstillskotten
kan förväntas minska kraftigt när fler får sin trygghet genom ATP-systemet. I
nuläget är pensionstillskottet det enda området inom den sociala försäkringen
där man kan förvänta sig ett långsiktigt minskat finansieringsbehov.

Arbetslöshetsersättningen förändrades genom riksdagsbeslut våren 1988.
Det innebar bl a att karensdagarna i ersättningen slopades och att den
organisatoriska ramen förändrades. De ekonomiska påfrestningarna på
verksamheten är beroende av arbetslösheten och i vilken utsträckning
arbetsförmedlingarna lyckas placera arbetslösa i jobb. Helt uppenbart är att
förändringarna våren 1988 kommer att leda till ökade kostnader vid samma
arbetslöshetstal.

Arbetsgivaravgifter finansierar också en rad andra verksamheter i samhället.
Det gäller t ex vuxenutbildningsavgiften, barnomsorgsavgiften och den
allmänna löneavgiften. Också dessa lagstadgade avgifter finansierar viktiga
funktioner i samhället

Risk för ökade avgiftsuttag

Det är svårt att idag få en korrekt uppfattning om hur avgiftsuttaget kan
förändras över en 10-årsperiod. Med nuvarande utveckling vad gäller
utgående förmåner och bristande tillväxt i ekonomin finns en betydande risk
att arbetsgivaravgifterna kommer att öka med mer än 10 %-enheter.

En sådan avgiftsökning motsvarar en höjning av skattekvoten med ca 5
%-enheter. Detta i ett läge där Sverige måste inrikta sin politik på att
långsiktigt sänka skattetrycket pga den ökade öppna konkurrens som det
ekonomiska harmoniseringsarbetet innebär. För såväl exportföretag som
småföretag är en kraftig ökning av arbetsgivaravgifterna fel politik. En stor
avgiftshöjning innebär att svensk ekonomi stagnerar med ytterligare finansieringsproblem
i den sociala sektorn som följd.

Arbetsgivaravgifterna styr

Hög skatt på arbete och låg eller ingen skatt på energi och naturresurser
innebär att ekonomin inriktas på resursslöseri. Höga avgifter till en service
som främst byggs ut i en annan region innebär att regional obalans förstärks.
Höga avgifter för sjukförsäkringen från företag med liten sjukfrånvaro
(småföretag och egenföretagare) innebär en subvention till de företag som
har en arbetsmiljö där många ofta blir sjuka (oftast stora företag).

Enligt vår mening är det uppenbart att en så dominerande skatteform som
arbetsgivaravgifterna har en rad styrande effekter på ekonomin. Detta har
inte tillräckligt beaktats och analyserats. Enligt vår mening skall skatteinstru

Mot. 1988/89

Fi710

7

1** Riksdagen 1988189. 3sami. NrFi706—722

mentet användas som ett aktivt styrmedel i ökad utsträckning. Det är viktigt
att det då styr rätt.

- Skatten på arbete bör minska och skatten på naturresurser och energi
öka.

- Småföretagens arbetsgivaravgifter bör minska och företag med dålig
arbetsmiljö i ökad utsträckning stå för de egna kostnaderna.

- Arbetsgivaravgifterna måste aktivt användas för att stimulera näringslivet
i regionalt utsatta områden.

Trygghetssystemet måste ha en trygg långsiktig finansiering

Det är fel att göra nya stora åtaganden inom det sociala trygghetssystemet om
man inte ser hur redan utgående förmåner skall betalas. Den uttunning av
finansieringen av skyddsnätet som vi nu kan se riskerar att dra upp revor
också i själva nätet.

Vi är öppna för att finna andra finansieringsformer för uppgifter som nu
betalas genom arbetsgivaravgifter. Det gäller t ex ökad egenfinansiering av
a-kassan. Arbetsgivarinträde de första veckorna i sjukförsäkringen, en ökad
skattefinansiering av barnomsorg och vuxenutbildning. Härigenom skulle
arbetsgivaravgifterna mera renodlat kunna reserveras för pensionssystem
och de med långvariga sjukdomar.

Små justeringar i trygghetssystemet räcker emellertid inte för att åstadkomma
den trygga finansiering som långsiktigt är nödvändig. Dagens
25—40-åringar måste veta att de får en pension när de är 90 år. En trygghet
som räcker bara 10 eller 20 år förmår inte lugna dem. Därför är en stabil
ekonomisk utveckling och tillväxt nödvändig. Denna utveckling måste, bl a
för att vara stabil, ha rejäla miljömässiga förtecken.

Hemställan

Med stöd av det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om arbetsgivaravgifternas roll i ekonomin och
behovet av en trygg finansiering av socialförsäkringssystemets förmåner.

Stockholm den 24 januari 1989
Rune Backlund (c)

Mot. 1988/89

Fi710

Ulla Tillander (c)

Rosa Östh (c)

Karin Israelsson (c)

Göran Engström (c)

Marianne Jönsson (c)

Kersti Johansson (c)

8