Motion till riksdagen
1988/89:Fi702

av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s)
Kontroll av obligationshandeln

Mot.

1988/89

Fi702-705

Köp och försäljning av aktier registreras hos VPC (värdepapperscentralen),
varvid namn, adress och personnummer måste uppges. När staten däremot
ger ut ett nytt premielån kan premieobligationer köpas utan att man behöver
lämna några personuppgifter. Och när staten sedan efter ett antal år köper
tillbaka dessa obligationer, sker också den transaktionen utan att säljaren
blir registrerad. Under mellantiden förekommer dessutom en handel där
man ständigt kan köpa och sälja utan att bli registrerad. Inte heller vinster på
mellanliggande dragningar blir föremål för någon registrering.

Endast en obetydlig del av obligationsinnehaven och vinsterna på premierna
torde tas upp i deklarationerna. Enligt riksbankens uppgifter uppgick
för några år sedan premielånen till ca 65 miljarder kronor. Endast ca 5 % av
detta enorma belopp deklarerades av ägarna.

Någon löpande skattekontroll av köp och försäljningar av obligationer
sker inte heller. Särskilda kontrollaktioner torde i dagens läge inte vara
möjliga på annat än namngivna personer. Vid utgivning av premieobligationslån
har under senare år ett system med s.k. öppen lånevolym tillämpats.

Detta innebär att lånets storlek bestäms efter hur många obligationer som
beställs. Systemet innebär att den som vill köpa måste fylla i en förhandsanmälan
med namn och personnummer, det senare frivilligt enligt riksgäldskontoret.
Direktiven, när t.ex. staten gav ut det andra premielånet 1986, bröt
visserligen delvis anonymiteten, men förändringen var i själva verket mycket
obetydlig. Mäklarna kunde begära att köparna lämnade personuppgifter,
men det finns ingenting som säger att de måste lämna ut dessa uppgifter till
myndigheterna.

Handeln med premieobligationer har de senaste åren ökat mycket kraftigt.

En form som tycks vara särskilt attraktiv är den s.k. terminshandeln. Denna
har dragit till sig företag och personer med stora inkomster och goda
lånemöjligheter, vilka sett chansen att göra snabba affärer och stora
skattevinster. Terminsaffärer innebär att köparen tillsammans med säljaren,
som är en bank eller en fondkommissionär, kommer överens om ett framtida
pris på premieobligationerna. Om dagspriset t.ex. är 265 kronor, gör de en
överenskommelse om att det om tre månader är 270 kronor.

Köparen får obligationerna först då och betalar samtidigt. Kursen har
emellertid i själva verket stigit till 290 kronor. Köparen har alltså tjänat 20
kronor utan att ha behövt ligga ute med några pengar för affären och utan att
behöva betala någon ränta.

Detta är ett sätt att tjäna grova, arbetsfria pengar på de lönsamma 1

1 Riksdagen 1988189.3 sami. NrFi702-705

statspapperen. Ett annat är att företag köper mycket stora poster till Mot. 1988/89

dagskursen på börsen, t.ex. 265 kronor och sedan omedelbart säljer dem på Fi702

termin till ett pris av 270 kronor. Har företaget köpt för ett par miljoner så
blir vinsterna 40 000 - 50 000 kronor bara på några timmar.

Dessa förhållanden på obligationsmarknaden måste betecknas som klart
otillfredsställande, eftersom de innebär att en skattskyldig kan korttidsspekulera
i värdepapper och underlåta att redovisa vinster till beskattning utan
någon egentlig risk för att skatteundandragandet skall upptäckas. Det tillhör
heller inte ovanligheterna att skrupelfria ekonomiska brottslingar köper
statens premieobligationer för sina svarta pengar.

Situationen på obligationsmarknaden talar entydigt för att någon form av
registrerings- och kontrollsystem för handeln med premieobligationer måste
införas. Såväl kapitalvinstkommittén som utredningen om säkerhetsåtgärder
i skatteprocessen (USS) har lagt fram förslag till åtgärder som skulle ge
utrymme för både individuell och generell kontroll. Möjligheten av samordning
av de båda kommittéernas förslag bör prövas.

Finansutskottet har vid behandling av tidigare motioner i denna frågan
uttalat förståelse för våra synpunkter. I betänkande FiU 1987/88:18 med
anledning av motion 1987/88:Fi712 anförs dock att en registrering enligt
riksskatteverket skulle kosta betydligt mer än vad man skulle erhålla i vinst
genom höjda taxeringar. Utskottet förutsätter vidare att riksgäldsfullmäktige
intensifierar sina ansträngningar att vidta åtgärder som begränsar de
problem som är förknippade med handeln med premieobligationer.

Att åberopa kostnadsskäl som motivering för att inte vilja införa ett
registreringsförfarande torde vara något av den obotfärdiges sista förhinder.

När banker för inte så länge sedan på motsvarande sätt skulle åläggas att
sända in uppgifter till skattemyndigheterna om behållningen på bankkonton,
så hette det från bankhåll att detta var praktiskt taget omöjligt. I själva verket
har det visat sig gå alldeles utmärkt att administrera ett sådant uppgiftslämnande
som ju också är till stor fördel för deklaranter och skattemyndigheter.

Med dagens utvecklade datasystem torde det inte vara någon större
svårighet att till rimliga kostnader upprätta ett effektivt registersystem för
obligationshandeln.

VPC:s kontroll av köp och försäljning av aktier visar också att ett
registreringsförfarande för värdepapper kan fungera på ett rationellt sätt.

Huruvida sedan riksgäldskontoret, som förutskickades i ovannämnda
betänkande, intensifierat sina ansträngningar för att sanera obligationsmarknaden
undandrar sig vår bedömning. Vi kan emellertid konstatera att ett
omfattande skatteundandragande alltfort sker genom obligationshandel och
att hittills genomförda saneringsåtgärder inte givit något påtagligt resultat.

Mot bakgrund av att en omfattande spekulation fortfarande sker genom
handel med obligationer anser vi det vara mycket angeläget att införa ett
kontrollsystem som innebär en nödvändig sanering av denna marknad.

2

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om förslag till kontroll av obligationshandeln.

Stockholm den 17 januari 1989

Mot. 1988/89
Fi702

Bengt Silfverstrand (s)

Birthe Sörestedt (s)