Motion till riksdagen
1988/89: Fi64
av Inger Schörling m. fl. (mp)
med anledning av prop. 1988/89:150 med förslag
till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret
1989/90, m.m. (kompletteringspropositionen)
1. Bakgrund och allmänna bedömningar
1.1 Ekonomisk överhettning
Efterfrågan och tillväxten i världsekonomin har varit hög under de senaste
åren. Kapacitetsutnyttjandet i industrin har i många utvecklade länder
ökat successivt liksom efterfrågan på arbetskraft. Under förra året uppgick
den ekonomiska tillväxten i industriländerna till drygt 4 procent och
arbetslösheten sjönk till något över 7 procent. Världshandelsvolymen ökade
1988 med ca 9 procent. Mellan de tre stora länderna USA, Japan och
Västtyskland kvarstår dock stora obalanser även om USA:s underskott
minskat 1988 till motsvarande 2,5 procent av BNP.
Den höga efterfrågan under senare år har medfört förbättrad lönsamhet
i industriländernas näringsliv och kraftigt ökade investeringar. De ökade
investeringarna har lett till höjd produktivitet, vilket till en del verkat
inflationsåterhållande. Det finns dock nu klara tecken på överhettning i
många länder — länder som Kanada, USA, England, Japan och Västtyskland
— och starka farhågor för ökad internationell inflation. Inflationen
har i OECD-länderna ökat under såväl 1987 som 1988. Förra året var
inflationen i OECD-området närmare 4 procent och i februari i år hade
OECD:s inflationstakt ökat till 4,8 procent. På det internationella finansiella
området finns också farhågor för att den fortsatta finansieringen av
USA:s stora bytesbalansunderskott skall leda till en förtroendekris för
dollarn. Härtill kommer u-ländernas skuldkris som inte lösts och nyligen
vållade svåra oroligheter i Venezuela.
Den svenska ekonomin är enligt alla nu gällande ekonomiska bedömningsgrunder
överhettad. Arbetslösheten är internationellt sett rekordlåg
och industrin som nu arbetar för högtryck har svårt att få den personal den
vill ha för att kunna klara den stora orderingången. Ett ansträngt arbetsmarknadsläge
innebär att kampen om dem som arbetar blir hård och den
industri som betalar högre löner har lättare att få personal. Vi får på detta
sätt en inflationspress i den svenska ekonomin.
Varuefterfrågan i landet är hög och det beror på att medborgarna har
mera pengar att köpa för och att det är lätt att låna pengar för konsumtion.
Sedan lånemarknaden avreglerades har utlåning för konsumtion ökat mycket
kraftigt och vi är i den situationen att hushållssparande är negativt.
Hög varuefterfrågan och god tillgång till pengar innebär också att inflatio- Mot. 1988/89
nen drivs framåt i Sverige. På sikt kommer hushållen att tvingas till en Fi64
lägre konsumtion när lånen skall betalas tillbaka.
Efterfrågan på svenska exportprodukter har varit och är mycket god.
Svensk industri har på ett mycket skickligt sätt kunnat utnyttja den långvariga
högkonjunkturen dels genom att kunna leverera stora mängder kvalificerade
produkter dels genom att utnyttja möjligheterna till att ta rejält
betalt för produkterna. Exportindustrin uppvisar i dag mycket stora vinstmarginaler
och företagen går mycket bra.
Den svenska inflationstakten är i genomsnitt betydligt högre än den i
våra stora konkurrentländer. Det kan på sikt leda till att svenska produkter
kan få det svårt att konkurrera vid samma kvalitets- och servicenivå om
tillverkningskostnaderna ökar snabbare i Sverige än utomlands.
Den svenska handelsbalansen är positiv och det beror på den goda
svenska exporten i kombination med att oljeprisernas och dollarkursemas
låga nivå har gynnat Sverige.
Däremot är bytesbalansen negativ beroende på att tjänstenettot och
turistnettot är negativa. Till detta kommer att svenska företag har gjort
mycket stora investeringar utomlands de senaste åren.
Den ekonomiska tillväxten i Sverige är lägre än inom OECD-området i
genomsnitt och har varit det de senaste 20 åren. Det är svårt att klara
kombinationen mellan hög ekonomisk tillväxt, hög sysselsättning och
begränsad inflation.
1.2 Den offentliga sektoms problem
I ett samhälle där man produktionsmässigt ligger invid taket för produktionskapaciteten
uppstår det störningar i de delar av samhällsekonomin,
som inte har lätt att reagera på löneökningskrav och på reformer av
arbetets innehåll och ledning. Delar av den offentliga sektorn har därför
svårigheter att behålla sina anställda och det ger problem bland annat för
vård och omsorg.
Dessa problem har troligen också samband med den genomsnittligt
mycket höga bildnings- och kunskapsnivån i Sverige och de förväntningar
på meningsfullt arbete som detta skapar. De företag och organisationer,
som kan erbjuda goda kombinationer av meningsfullhet och inflytande,
kommer att ha det lättare att anställa och behålla anställda och lönetrycket
kommer då inte att bli så markerat.
1.2.1 Reformering av den offentliga sektorn
För den offentliga sektorns framtid och trovärdighet är det nödvändigt att
se till att reformera den så att den bättre klarar medborgarnas och de
anställdas krav och förväntningar. Att det nu är svårigheter får inte tas
som intäkt till den nu i konservativa kretsar populära hetsen mot den
offentliga sektorn och dem som arbetar där. En väl fungerande offentlig
sektor är en av den svenska demokratins grundpelare och alla politiska
partier har ett gemensamt ansvar att se till att den verkligen ges förutsättningar
att fungera. Det är en viktig solidaritetsfråga. 14
1.2.2 En effektivare vård
Vården är en viktig del av den offentliga sektorn. Vårdens kostnader kan
Mot. 1988/89
Fi64
successivt reduceras om skademängden i samhället minskar genom radikal
minskning av trafikolyckor och färre arbetsskador. En förbättrad miljösituation
bidrar till att minska de miljörelaterade sjukdomarna. Att minska
vårdbehoven är det bästa sättet att effektivisera vården.
1.3 Den ”dåliga” produktivitetsutvecklingen
I proposition 150 och i många andra sammanhang oroas man mycket av
den dåliga produktivitetsutvecklingen inom det privata näringslivet mätt
med de metoder som man nu har. Problemet med dessa metoder är att de
är behäftade med betydande fel då de har svårt att på ett vettigt sätt beakta
de kvalitetsförändringar, som hela tiden sker i ett utvecklat industrisamhälle.
Det är utomordentligt lätt att registrera produktivitetssänkningar,
som i praktiken är produktivitetsförbättringar därför att produktkvaliteten
är så mycket högre. Hade de svenska produktivitetsförändringarna
varit så dåliga, som man mäter dem till, skulle inte svensk industri ha
kunnat hävda sig så bra som den har gjort och handelsbalansen hade haft
ett helt annat utseende än i dag. Det finns med andra ord besvärande
mörkertal i en väsentlig del av den offentliga ekonomiska statistiken, som
måste rättas till. Det är oroväckande att viktiga ekonomisk-politiska beslut
fattas på bräckliga underlag.
1.4 Ekonomi, ekologi och ohämmad ekonomisk tillväxt
I ett samhälle där man i de styrande kretsarna inte vill se eller förmår se att
det finns samband mellan ekonomi och ekologi har de senaste årens
ekonomiska utveckling ansetts vara mycket bra och Sveriges finansminister
har därför fått mycket beröm för den s. k. tredje vägens ekonomi.
Men det finns en baksida som vi dagligen kan ta del av via massmedia,
böcker och genom att själva se vad som händer i miljön. Det är den
galopperande miljöförstöringen. Denna leds av industriländerna med deras
ekonomiska krav på ständigt ökad materiell förbrukning. Industriländernas
ledstjärna är att ständigt öka den ekonomiska tillväxten. Om Sverige
minskar sin ekonomiska tillväxt under vissa tal eller hamnar på lägre
nivåer än andra länder betraktas detta som en katastrof och ledande
politiker talar om förlorade år. Från industrins sida räknar man ut hur
mycket mera vi skulle ha konsumerat om tillväxten hade varit högre. De
som tänker på detta sätt och planlägger landets ekonomi med dessa utgångspunkter
har helt glömt bort sambandet mellan ekonomi och ekologi.
En annan negativ sida av den okritiska tillväxtpolitiken är den ökade
belastningen på människorna. Mellan 1984 och 1988 har antalet arbetsskadeärenden
fördubblats till över 100000, förtidspensioneringen ökade förra
året med nära 60000 personer till upp emot 350000. Inom sjukförsäkringen
är det framför allt långtidssjukskrivningen som ökat.
Industrisamhället som system har hitintills byggt på fyra helt ohållbara
förutsättningar: 15
1. obegränsad tillgång på lagrad energi
2. obegränsad tillgång på råvaror
Mot. 1988/89
Fi64
3. obegränsad tålighet hos naturen mot påverkan
4. obegränsad fysisk och psykisk tolerans hos människan mot ändringar
i livssituationen.
Det går inte att bygga ett samhälle på illusioner om obegränsade tillgångar
och tålighet. Vi ser ju trots allt dagligen omkring oss att vi har klara
fysiska och psykiska begränsningar, som vi måste beakta.
Vi har tre sätt att komma till rätta med dagens problem i Sverige:
1. Intensiv upplysning så att vi som medborgare och konsumenter
medvetet väljer en skonsammare livsstil. Upplysnings- och utbildningskampanjer
som ”det naturliga steget” spelar här en stor roll tillsammans
med det stora och viktiga arbete som alla olika natur-, miljö- och konsumentorganisationer
utför i Sverige.
2. Ekonomiska styrmedel med hjälp av skatter och avgifter.
3. Tvingande lagstiftning när inget av de övriga sätten är framkomligt.
Den ekonomiska politiken måste präglas av att vi börjar minska miljöförstöringen
och förbrukningen av icke förnyelsebara råvaror. Detta kan
ske genom att beskatta råvaror, energi och farliga utsläpp högre än i dag
samt genom sänkta skatter på mänskligt arbete.
Deta skulle leda till bättre hushållning med ändliga — icke förnyelsebara
— resurser som olja, kol, gas och malmer av skilda slag. Lägre beskattning
av mänskligt arbete leder till att det lönar sig att laga, reparera och
återanvända. Dessa förändringar i skattesystemet måste kombineras med
beskattning av farliga utsläpp för att göra det lönsamt för företagen att
minska sina utsläpp.
1.4.1 En miljömedveten skattepolitik
Inom skatteområdet bör man använda två typer av skatter:
1. Finansieringsskatter, dvs. de skatter som har som huvuduppgift att ge
samhället de ekonomiska resurserna att klara gemensamma uppgifter.
2. Styrskatter, dvs. de skatter som används för att styra mot klart
uttalade samhällsmål av både fysisk och social art som t. ex. utsläppsskatter
för att klara miljön och råvaruskatter för att spara lättillgängliga icke
förnyelsebara råvaror till kommande generationer. Många styrskatter har
den egenskapen att de minskar med tiden allt eftersom de ger önskat
resultat. De kan ändå lämna ett visst bidrag till finansieringen av offentlig
verksamhet. Styrskatter skall ej vara utformade som momsen, dvs. ingående
skatter skall inte vara avdragsgilla för företagen, eftersom de då mister
sin styrande effekt.
Under den tid då vi levde med illusionerna om de obegränsade tillgångarna
och den obegränsade tåligheten hos natur och människor tycktes det
vara acceptabelt att grunda varors och tjänsters priser enbart på de företagsekonomiskt
motiverade kostnaderna.
I dag när vi är medvetna om de fysiska och psykiska begränsningarna
måste också de samhällsekonomiska kostnaderna tas in i priset på varor
och tjänster. Detta är styrskattemas stora uppgift. 16
De som kan ta fram produkter, som under tillverkningen ger små skador Mot. 1988/89
och en god hushållning med råvaror, får möjligheter att sälja sin produkt Fi64
billigare än de som inte klarar detta. På liknande sätt blir den vara, som
förorsakar små skador, billigare i sin användning än den som ger mera
skador.
Styrskatterna skall inom marknadsekonomins ramar komplettera de
vanliga företagsekonomiska kalkylerna för att sända signaler in i samhället
om bättre val. Detta tänkande leder till att det nu gängse ekonomiska
styrmåttet BNP måste kompletteras med andra mått som speglar resursanvändningen
av människor och natur. En viktig förutsättning för en fungerande
och ansvarsfull ekonomisk politik är en god miljö.
1.5 Levnadsstandarden i Sverige
Sverige har en internationellt sett utomordentligt hög materiell standard.
Att merparten av världens befolkning skulle leva på det sätt vi gör i Sverige
och de andra rika länderna vore en fysisk omöjlighet. Att visa internationell
solidaritet måste innebära att vi svenskar aktivt verkar för att ändra
vårt miljöförstörande levnadssätt och drastiskt minskar vår konsumtion
av jordens ändliga råvaror till fromma både för världens fattiga länder och
kommande generationer.
2, Regeringens förslag och miljöpartiet de grönas
motförslag
Miljöpartiet de gröna delar regeringens uppfattning att den svenska ekonomin
är överhettad och att det därför är riktigt att vidta åtgärder för att
minska överhettningen och den stigande inflationen. Men de åtgärder som
skall sättas in måste vara miljörelaterade dvs. vara så utformade att vi nu
kan påbörja ett arbete för att komma till rätta med våra verkliga problem
— miljöproblemen.
Regeringen ser överhettningen som ett kortsiktigt konjunkturproblem,
som kan lösas med akuta åtgärder under en kort tid. Miljöpartiet de gröna
har en mera långsiktig syn på överhettningsfrågoma, dvs. den viktiga
uppgiften är att långsiktigt minska resursslöseriet på ett ansvarsfullt sätt.
Problemet med regeringens proposition 1988/89:150 är att den inte på
någon punkt har lyckats frigöra sig från de grundläggande illusioner, som
industrisamhället av i dag bygger på. Det är orsaken till att vi där inte
finnér några förslag av betydelse som kan relateras till vår aktuella fysiska
verklighet.
Regeringen vill kortsiktigt komma till rätta med överhettningen genom
1. att göra varor dyrare genom en generell höjning av den allmänna
momsen med 2%,
2. att göra arbetskraften dyrare genom en höjning av arbetsgivaravgiften
med 2 % i hela landet och med ytterligare 3 % i storstadsområdena,
3. att höja skatterna på alkoholhaltiga drycker och tobak,
4. att slopa mjölksubventionema som skulle innebära att mjölkpriset
stiger med ca 2 kronor per liter i konsumentledet. 17
2.1 Arbetsgivaravgifterna Mot- 1988/89
Fi64
Miljöpartiet de gröna säger nej till höjningen av arbetsgivaravgifterna. Att
höja arbetsgivaravgifterna strider mot grundprinciperna i miljöpartiet de
grönas ekonomiska politik som säger att vi skall sänka skatterna på mänskligt
arbete och höja dem på råvaror, energi och farliga utsläpp. Det miljöpartiet
de gröna har sagt i sitt budgetförslag är att arbetsgivaravgifterna
skall varieras på så sätt att de skall sänkas inom vården och omsorgen samt
dessutom utanför de ekonomiskt överhettade områdena.
För att göra det gynnsammare att starta och driva företag i Norrland, på
Gotland och i de delar av Värmland, Dalarna och Västmanland som inte
redan har hög sysselsättning, vill miljöpartiet de gröna sänka arbetsgivaravgiften
i dessa områden med 10 procentenheter, dvs. ca en fjärdedel.
Staten övertar ansvaret för att betala motsvarande del av de olika försäkringspremier,
som ingår i arbetsgivaravgiften.
De nuvarande stödområdena A, B och C ingår i de områden, där
miljöpartiet de gröna vill sänka arbetsgivaravgiften, men även de orter
längs Norrlandskusten där stora delar av skogsindustrierna och andra
processindustrier ligger. De kompenseras därigenom helt eller delvis för de
höjda energiskatter och miljöskatter som de måste betala till dess de har
ställt om till miljövänligare och energieffektivare teknik.
Till detta kommer att miljöpartiet de gröna vill att arbetsgivaravgifterna
inom sjukvård, äldre- och handikappomsorg också skall sänkas med 10
procentenheter.
2.2 Energiskatterna
2.2.1 Drivmedelsskatterna
Miljöpartiet de gröna anser att drivmedelsskatterna måste höjas på följande
sätt:
1. Höjd bensinskatt med 1:25 kronor per liter för oblyad bensin
2. Höjd bensinskatt med 2:25 kronor per liter för blyad bensin
3. Höjd kilometerskatt som motsvarar skattehöjningen för blyad bensin.
Möjligheten att helt överföra skatten till dieselbränslet utreds
4. Skatt på flygbränsle som motsvarar 2:50 kronor per liter
5. Omläggning av fordonsskatten till skatt på bränslet
2.2.2 Energiråvarubeskattning
För övriga energislag vill miljöpartiet de gröna att det skall tas ut skatt på
energiråvaran i enlighet med följande tabell:
Energiråvara Energiskatter i öre/kWh
Kol 11,8
Naturgas 11,8
Industrigasol 11,8
Eldningsolja 11,8
Fartygsbränsle 11,8
Kol för elproduktion 3,0 18
Olja för elproduktion
Gas för elproduktion
Kärnbränsle för el
3.0
3.0
3,5 (200 TWh/år)
Mot. 1988/89
Fi64
För elkraft från vattenkraft vill miljöpartiet de gröna att den skall
beskattas vid källan med 10,6 öre/kWh för gammal vattenkraft och 9,6
öre/kWh för ny vattenkraft. Konsumtionsskatten för el avskaffas samtidigt.
2.2.3 Energibesparingar
2.2.3.1 Industrin
För den energiintensiva industrin har vi i Sverige en speciell skattesubvention
som ger företag energiskattebefrielse för de delar av energiskatten som
överstiger 1,7% av produkternas försäljningsvärde. Det gör att de allra
största energislukarna klarar sig undan stora prishöjningar och skattehöjningar
på energiområdet. Det är inte rimligt att det är på detta sätt
eftersom också industrin måste vara med och spara energi. Industrin är
utomordentligt kostnadsmedveten. Det innebär att ökade energikostnader
kommer att göra industrin intresserad av att spara. Miljöpartiet de gröna
föreslår att den speciella energiskattesubventionen successivt urholkas
genom att procenttalet för skattebefrielse höjs till 2,2% den 1 juli 1989.
Målet skall sedan vara att genom successiva höjningar helt avskaffa storförbrukarsubventionen
inom en femårsperiod. De industrier som på detta
sätt får höjda energikostnader ligger i de flesta fall i de delar av landet där
miljöpartiet de gröna vill sänka arbetsgivaravgifterna med 10 procentenheter.
2.2.3.2 Hushållen
De höjda energiskatterna kan medborgarna motverka genom ett konsekvent
energisparande i vardagslivet. För att detta skall få verklig fart
behöver medborgarna en god rådgivning och det är en uppgift för samhället
att organisera och betala för denna rådgivning.
2.3 Energimoms
Miljöpartiet de gröna säger bestämt nej till förslagen i sittande utredningar
att i samband med en momsbeläggning sänka punktskatterna på energi.
Detta skulle bara leda till att användningen av olja, kol, gas och elkraft
skulle öka och att inhemska förnybara bränslen motarbetas. Helt i strid
med gällande riksdagsbeslut.
2.4 Transporter
Det ur miljösynpunkt mest gynnsamma transportsättet måste gynnas av
samhället medan de som bidrar till att förstöra miljön måste motverkas.
Det är därför som miljöpartiet de gröna föreslår de kraftiga skattehöj- 19
ningarna för drivmedel inklusive drivmedel för flyget, som i dag är obe- Mot. 1988/89
skattat. Den föreslagna skattehöjningen för flygbensin bör kunna fördelas Fi64
så att 1: 50 kronor per liter drabbar själva bränslet medan 1 krona per liter
i genomsnitt tas ut som en landningsavgift för att också det internationella
flyget skall betala sin del av miljöförstöringen och för att det skall vara
möjligt att sätta låga landningsavgifter för trafik på Gotland och övre
Norrland.
Höjda kostnader för transporter på landsväg och i luften borde bidra till
att dessa skall minska i omfattning och i stället leda till ökad användning
av tåg, lokal rälsburen kollektivtrafik och sjöfart.
2.4.1 Glesbygdsfrågorna
I många delar av landet har medborgarna inga möjligheter att välja kollektiva
transporter för att kunna ta sig till sina arbeten. För att kunna
bibehålla en levande landsbygd måste de som bor i dessa områden få viss
kompensation för de fördyringar som de höjda skatterna medför. I budgetmotionen
i januari avsattes 1 000 milj. kr. till ett extra glesbygdsstöd för att
klara denna fråga. På detta område är miljöpartiet de gröna öppet för
diskussioner och förslag.
Syftet med de höjda skatterna är att få så många som möjligt att ändra
sina körvanor. Vi har alla möjligheter att sänka hastigheterna och därigenom
spara bränsle och sänka transportkostnaderna. Detta kan också ske
genom samkörningar och bättre planering av bilkörningarna.
2.4.2 Järnvägarna
En viktig del i denna omstrukturering av det svenska transportsystemet är
att järnvägarna byggs ut i en takt, som är långt högre än den som nu är
beslutad. Miljöpartiet de gröna kräver att det nu upprättas en plan för en
kraftig utbyggnad av det svenska järnvägsnätet och att det fattas ett principbeslut
om att satsa 65000 milj. kr. fram till år 2000 på denna utbyggnad.
Det närmaste året bör ytterligare 1 500 milj. kr. avsättas för järn vägsutbyggnad
utöver vad riksdagen hittills beslutat.
Fram till år 2000 vill miljöpartiet de gröna att det skall satsas 15000
milj. kr. på eldriven spårbunden kollektivtrafik i storstadsområdena. Inom
denna ram bör det nu avsättas ytterligare 500 milj. kr. för att bygga ut den
lokala spårbundna trafiken.
Högre transportkostnader för landsvägstransporter kommer att leda till
att det inte blir lika lönsamt att frakta varor långa sträckor. Det kommer
att gynna lokal produktion tillsammans med de sänkta arbetsgivaravgifterna
utanför de ekonomiskt överhettade områdena.
2.4.3 Minskade väginvesteringar
De ökade järnvägsinvesteringarna kan delvis finansieras genom att dra
ned på nyinvesteringar i vägnätet. Således föreslås att anslagen till investeringar
i nya vägar minskas med 1000 milj. kr. och anslagen till investeringar
i ökad bärighet med 600 milj. kr. 20
2.5 Skatter på alkohol och tobak
Miljöpartiet de gröna ställer sig i princip bakom de förslag som regeringen
har kommit med men menar att skatterna måste höjas mycket mera än vad
regeringen föreslår i proposition 150.
Miljöpartiet de grönas förslag, enligt tidigare motion, är att skatterna på
sprit och tobak höjs med 40% och skatterna på vin och öl med 20%.
2.6 Reklamskatt
Reklamen bidrar starkt till den rådande överhettningen och innebär ett
omfattande slöseri med papper. Miljöpartiet de gröna vill därför att reklamskatten
skall fördubblas. Vi har också i en särskild riksdagsmotion
föreslagit att skatten läggs om för att skilja mellan reklam och produktinformation.
2.7 Förpackningsskatt
Den rika floran av förpackningar är en del av det omfattande slöseriet i
den svenska ekonomin. En förpackningsskatt kan ha en dämpande verkan
på viljan att köpa varor speciellt i engångsförpackningar. Det måste vara
en del av regeringens medvetna miljöpolitik att stödja utvecklingen av
alternativ till engångsförpackningar. Miljöpartiet de gröna föreslår en avgift
på förpackningar av aluminium och plaster.
2.8 Mjölksubventionema
Miljöpartiet de gröna säger bestämt nej till förslaget om avskaffade mjölksubventioner.
2.9 Pensioner
Pensionärer i dagens Sverige lever i dag under mycket olika villkor. Många
pensionärer med full ATP har det mycket gott ställt och måste liksom
många bättre ställda barnfamiljer och vuxna utan barn räkna med att ta på
sig en ekonomisk uppoffring för att rädda miljön och minska slöseriet med
naturresurser.
Pensionärer som bara har folkpension eller folkpension med låg ATP
bör hållas skadeslösa för de ökade energikostnader m. m., som miljöpartiets
förslag innebär.
Allra sämst har de s. k. undantagandepensionärema som i dag inte får
något pensionstillskott. Dessa pensionärer måste få en ekonomisk förbättring.
Konkret föreslår miljöpartiet de gröna följande åtgärder som rör pensionärernas
ekonomi: 21
Mot. 1988/89
Fi64
2.9.1 Justerat basbelopp och höjt pensionstillskott
De höjda skatter på energi m. m. som miljöpartiet de gröna föreslår skulle
med nuvarande beräkningsregler för basbelopp påverka basbeloppet men
bör inte göra det, för annars får alla pensionärer automatiskt kompensation
i form av högre basbelopp och därmed högre folkpension och ATP.
Endast pensionärer med bara folkpension eller med låg ATP bör kompenseras.
Miljöpartiet de gröna föreslår att pensionstillskottet höjs från i dag
0,48 till 0,50 gånger basbeloppet för ensamstående och motsvarande för
gifta pensionärer.
2.9.2 Pensionstillskott till undantagandepensionärerna
Undantagandepensionärema föreslås få samma villkor som övriga folkpensionärer,
dvs. rätt till pensionstillskott.
2.9.3 Höjda ATP-avgifter och ändrade placeringsbestämmelser
Regeringens förslag om att höja ATP-avgiftema med 2 procentenheter och
göra motsvarande sänkning av folkpensionsavgiftema är knappast påkallat
av omedelbara finansieringsproblem för ATP-systemet. Det förefaller
som om det främsta motivet till att förslaget om en så drastisk förändring
lagts fram just nu är att kunna slussa över en del av de pengar som tas in i
regeringens åtstramningspaket till AP-fondema. Miljöpartiet de gröna anser
i stället att dessa pengar skall användas till avbetalning på statsskulden
för att minska statsskuldsräntorna och därigenom förbättra Sveriges ekonomiska
läge inför eventuellt kommande konjunkturavmattning och fortsatta
skatteomläggningar. ATP-systemets fortsatta finansiering måste bedömas
i ett större sammanhang där även förslag från den sittande pensionsberedningen
bör vägas in.
Inte heller föreslagna förändringar av AP-fondernas placeringsregler är
av akut karaktär. De kan därför anstå till ordinarie budgetproposition.
2.10 Bastillägg
Ett bastillägg bör ersätta nuvarande bostadsbidrag för barnfamiljer. Detta
innebär att bostadskostnaden inte räknas in i underlaget utan att det
endast är hushållens inkomst och antalet barn som avgör storleken på
stödet.
Detta leder till att hushåll i glesbygden, som ofta har betydligt lägre
bostadskostnader än i storstäderna, får lika stort bastillägg som hushåll i
storstäder, om inkomsten och antalet barn är lika. Alla barnfamiljer som i
dag får bostadsbidrag får med vårt bastillägg ett ökat stöd. Bastillägget ger
barnfamiljer ökade ekonomiska möjligheter att bo i hela Sverige och gör
det lättare för dem som bor i områden med höga hyror att flytta till mindre
”heta” områden.
Bastillägget skall beräknas på följande sätt:
Bastillägg = 2 100 + 480 X antal barn (max 3) — (0,20 X hushållets
månadsinkomst). 22
Mot. 1988/89
Fi64
Bastillägget kan ses som en del av kompensationen för de fördyrade Mot. 1988/89
transportkostnader som följer av miljöpartiet de grönas ekonomisk-ekolo- Fi64
giska politik.
2.11 Kommunala skatteutjämningen
Målet måste vara att skapa ökad rättvisa genom en utjämning mellan rika
och fattiga kommuner samtidigt som vi slår vakt om den kommunala
självstyrelsen. Skatteutjämningen skall bl. a. ta hänsyn till kommunernas
skattekraft, åldersfördelning och geografiska förhållanden. Miljöpartiet de
gröna är öppet för diskussioner om hur en bra kommunal skatteutjämning
skall kunna utformas efter denna inriktning. Miljöpartiet de gröna säger
för närvarande nej till den föreslagna utvidgningen av den s. k. Robin
Hoodskatten, då den har karaktären av hastverk som försvårar en långsiktig
ekonomisk planering för kommunerna. Den kommunala skatteutjämningen
bör utredas i ett sammanhang och med större framförhållning än
som nu sker.
2.12 Rätt att bli kommunal dagbarnvårdare åt eget barn
Miljöpartiet de gröna kräver att föräldrar skall ha rätt att bli kommunal
dagbarnvårdare även åt eget barn. Principen skall vara att förälder som
anställs som kommunal dagbarnvårdare åt eget barn skall ges samma
villkor som en ”vanlig” dagbarnvårdare i familjedaghem: samma grundlön,
kostnadsersättning, sociala förmåner inkl. ATP, utbildning etc. Dagbarnvårdare
åt eget barn skall, precis som föräldrar som har vanlig familjedaghemsplats,
betala daghemsavgift. Allt i enlighet med vår motion under
den allmänna motionstiden.
2.13 Investeringsavgift på oprioriterade byggen i
storstadsområdena
För att minska den ekonomiska överhettningen i storstadsområdena och
för att prioritera bostadsbyggande vill miljöpartiet de gröna att det tills
vidare införs en speciell investeringsavgift på 25 % på oprioriterade byggen
i storstadsområdena.
2.14 Miljö- och kollektivtrafikavgift i storstadsområdena
Den ekonomiska överhettningen är extra besvärande i storstadsområdena.
Det är också i dessa områden som de negativa verkningarna av koncentrationspolitiken
gjort sig allra mest påminda. Trafikapparaten överbelastas,
allt fler grönområden tas i anspråk för bebyggelse, miljön försämras. Inom
Stockholms läns landsting utreds för närvarande möjligheten att med en
regional drivmedelsskatt låta bilismen betala för sina kostnader. Miljöpartiet
de gröna har också motionerat i riksdagen i detta ärende.
Det är också rimligt att de företag som bedriver verksamhet i storstadsområdena
också får vara med och betala för att lösa de trafik- och miljö
problem som koncentrationen till dessa områden för med sig. Miljöpartiet Mot. 1988/89
de gröna föreslår därför att en särskild miljö- och kollektivtrafikavgift tas Fi64
ut på företag i storstadsområdena. Den exakta avgränsningen av berörda
områden och utformningen av avgiften bör snabbutredas.
De medel som flyter in från avgiften skall kunna användas bl. a. för
investeringar inom spårburen kollektivtrafik och miljöförbättring (t. ex.
sjörestaurering o. d.). Utförandet av investeringarna bör kunna påbörjas
1991 när investeringsavgiften för oprioriterat byggande fått effekt och
överhettningen på byggarbetsmarknaden i storstadsområdena dämpats.
2.15 Skärpt realisationsvinst- och förmögenhetsbeskattning
Beskattning av inkomst av kapital och realisationsvinster bör göras oberoende
av beskattningen av arbetsinkomster och vara minst lika hög. Miljöpartiet
de gröna har i en särskild motion till årets riksdag föreslagit höjd
skatt på realisationsvinster, i första hand på aktier.
2.16 Lånekarusellen
I samband med att lånemarknaden avreglerades har som tidigare nämnts
utlåningen till konsumtion ökat markant. Hushållens sparkvot är negativ.
Många hushåll har betydande svårigheter att klara sin ekonomi på grund
av lånebelastningen. För att minska köplusten vill miljöpartiet de gröna
dämpa utlåningen till konsumtion och göra sparandet attraktivt. Åtgärder
som bör övervägas är skärpta kassakvoter för bankerna och regler som
medför att kontokorts- och avbetalningshandel görs svårare. Likaså bör
den ohöljda och aggressiva reklamen från kreditinstitutens sida dämpas.
Regeringens förslag som möjliggör sänkta räntor för allemanssparande
bör avvisas för närvarande då detta skulle motverka ett just nu extra
välbehövligt sparande. Miljöpartiet de gröna kommer i sitt yttrande över
inkomstskatteutredningens förslag att föreslå hur allemanssparande! kan
ersättas av mer förmånliga regler för allt hushållssparande.
2.17 Myndigheter, miljö- och naturvård
Miljövårdens myndighetsorganisationer måste stärkas under en följd av år
för att klara nya åtaganden. 1 dag har myndigheterna för små resurser för
att ens klara av de uppgifter de redan har. Därför föreslår miljöpartiet de
gröna inför nästa budgetår kraftiga resursförstärkningar för naturvårdsverket,
kemikalieinspektionen samt länsstyrelsernas naturvårdsenheter, totalt
med 100 milj. kr. Naturvården bör få kraftigt utökade resurser om 200
milj. kr., bl. a. för att pengarna skall räcka till en del inköp av skyddsvärd
mark.
Vidare vill miljöpartiet de gröna satsa på:
— Bidrag för att installera avgasrening på gamla bilar, 100 milj. kr.
— Bidrag för radonsanering av hus, 100 milj. kr.
— Ökade anslag för internationellt miljö- och naturvårdsarbete, 1 000
milj. kr. 24
— Ökad forskning inom miljöområdet, 50 milj. kr. Mot. 1988/89
— Förbättrad miljövårdsinformation, 20 milj. kr. Fi64
— Utbildning och information om ekologiskt byggande.
I en särskild motion med anledning av regeringens förslag till övervinstskatt
1989 har miljöpartiet de gröna föreslagit att intäkterna av denna
skatt, totalt 3,5 miljarder kr., används för köp av urskogar i Sverige, för
bevarande av regnskogar och till en internationell miljöfond för insatser i
bl. a. Polen.
2.18 Miljö- och utsläppsskatter
Fortfarande kan företag göra miljöfarliga utsläpp utan kostnader eller
andra nackdelar för företaget. Därför finns det i de flesta fall fortfarande
inga starka företagsekonomiska drivkrafter för dessa företag att byta till
miljövänlig processteknik.
Miljöskatter skall införas så snart det är administrativt och tekniskt
möjligt för olika typer av utsläpp. Skatter på klor-, svavel- och kväveutsläpp
bör prioriteras. Det bör vara möjligt att införa skatter på dessa
föroreningar från 1990-01-01. Därefter bör successivt skatter på andra
föroreningar införas.
3. Sammanfattning av de ekonomiska
konsekvenserna av miljöpartiet de grönas förslag
I nedanstående tabell sammanfattas de ungefärliga beräknade ekonomiska
konsekvenserna av miljöpartiet de grönas förslag. Utgångspunkten har
varit att åstadkomma en snabb omedelbar åtstramningseffekt som sedan
successivt mildras. Det bör påpekas att i angivna inkomster från skattehöjningar
ligger en beräknad konsumtionsminskning.
Åtgärd Beräknad ekonomisk effekt,
miljarder kr. helårseffekt
89-07-01 90-01-01 91-01-01
Åtgärder som minskar överhettningen:
Drivmedels- och kilometerskatter |
11,1 |
|
Olja, 200 kr/bkm |
2,1 |
|
Kol, 500 kr/ton |
1,8 |
|
El, 3 öre/kWh |
3,0 |
|
Övrigt, inkl. minskade rabatter |
0,6 |
0,3 |
Elskatt läggs om till råvaruskatt |
1,8 |
|
Utsläppsskatter |
5,0 |
|
Förpackningsskatt |
1,0 |
|
Reklamskatt |
0,7 |
|
Alkhol- o tobaksskatt (fr. 89-06-09) |
3,4 |
|
Investeringsavgift storstad |
0,1 |
|
Miljö- o koll.tr.avg. storstadsområden |
2,5 |
Åtgärd |
Beräknad ekonomisk effekt, 89-07-01 90-01-01 91-01-01 |
|
Förändringar som mildrar sociala och regionala verkningar |
||
Sänkta arbetsg.avg. vård o glesbygd |
-13,3 |
|
Bastillägg |
- 2,2 |
|
Dagbarnvårdare eget barn |
- 2,0 |
|
Pensioner |
-0,8 |
|
Ökade reseavdrag, glesbygdsstöd, p. g. a. |
||
höjd bensinskatt |
-1,0 |
|
Miljöinvesteringar, m. m.: |
||
Järnvägarna |
- 1,5 |
|
Regional spårburen trafik |
- 0,5 |
|
Minskade väginvesteringar |
1,6 |
|
Myndighetsarbete — miljöanslag |
-0,8 |
|
Att användas för sänkt inkomstskatt och miljöinvesteringar 1991 —12,9 |
||
Nettosumma |
20,2 |
- 7,3 -12,9 |
D:o ackumulerat |
20,2 |
12,9 0 |
Mot. 1988/89
Fi64
4. Hemställan
Med hänvisning till det i motionen anförda hemställer vi
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om sambanden mellan den ekonomiska politikens
inriktning och en medveten politik för miljö- och resurshushållning,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag att höja mervärdeskatten
med 2 procentenheter,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag att avskaffa mjölksubventionerna,
4. att riksdagen avslår regeringens förslag att räntesatsen på allemanssparkonto
i fortsättningen skall beslutas av regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer,
5. att riksdagen avslår regeringens förslag att höja ATP-avgiften
med 2 procentenheter och att sänka folkpensionsavgiften med 2
procentenheter,
6. att riksdagen beslutar höja skatterna på bensin och flygbränsle
samt kilometerskatten på sätt som anges i motionen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
fordonsskatten på bensindrivna fordon bör avskaffas fr. o. m.
1990-01-01, att bensinskatten höjs så att inkomsterna för staten blir
oförändrade och att särskilda åtgärder vidtas för kompensation av
de delar av glesbygden som i dag har en reducerad fordonsskatt,
8. att riksdagen beslutar höja skatten på olja med 200 kronor per
kubikmeter och på kolbränslen med 500 kronor per kubikmeter
fr. o. m. 1989-07-01,
9. att riksdagen beslutar att höja skatten på el med 3 öre per
kilowattimme fr. o. m. 1989-07-01,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Mot. 1988/89
elskatten omvandlas till en skatt på energiråvaror inkl. vattenkraft Fi64
från 1990-01-01 på sätt som anges i motionen,
11. att riksdagen beslutar höja skatten på industrigasol, naturgas
och fartygsbränsle på sätt som anges i motionen från 1989-07-01,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
energirabatterna för storförbrukare läggs om på sätt som föreslås i
motionen,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
miljöavgifter på förorenande utsläpp och avfall införs på sätt som
föreslås i motionen,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
förpackningsskatter införs på sätt som föreslås i motionen fr. o. m.
1990-01-01,
15. att riksdagen beslutar höja skatten på reklam med 100% från
1989-07-01,
16. att riksdagen beslutar höja skatten på sprit och tobak med
40% samt skatten på vin och öl med 20% fr.o. m. 1989-06-09,
17. att riksdagen beslutar införa en investeringsavgift på 25 % på
oprioriterade byggen i storstadsområdena på sätt som anges i motionen,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en
miljö- och kollektivtrafikavgift införs i storstadsområdena från
1990-01-01 på sätt som anges i motionen,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
särskilda åtgärder bör vidtas för att mildra verkningarna i glesbygden
av höjda bensinskatter,
20. att riksdagen beslutar att sänka arbetsgivaravgifterna i sjukvård,
handikapp- och äldreomsorg med 10 procentenheter fr. o. m.
1990-01-01,
21. att riksdagen beslutar att sänka arbetsgivaravgifterna i Norrland,
på Gotland och i delar av Värmland, Dalarna och Västmanland
fr. o. m. 1990-01-01 på sätt som anges i motionen,
22. att riksdagen beslutar att bostadsbidragen ersätts med bastilllägg
för barnfamiljer fr. o. m. 1990-01-01 på sätt som anges i motionen,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
föräldrar skall ha rätt att få anställning som dagbarnvårdare för eget
barn fr. o. m. 1990-01-01 på sätt som anges i motionen,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
prisökningar på grund av höjning av indirekta skatter på energi,
alkohol och tobak enligt denna motion inte skall påverka basbeloppet
vid uträkning av pensioner och att pensionstillskottet höjs från
0,48 till 0,5 gånger basbeloppet,
25. att riksdagen beslutar att pensionstillskott skall utgå även till
s. k. undantagandepensionärer,
26. att riksdagen avslår regeringens förslag om en utökning av den
särskilda skatteutjämningsavgiften och ger regeringen till känna att
en utredning bör göras om den långsiktiga utformningen av den
kommunala skatteutjämningen enligt vad som anförs i motionen,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
förslaget till ändrade regler för Allmänna pensionsfondens placeringsbestämmelser
skjuts till kommande budgetproposition i januari
1990,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
förslag till ändringar i utsökningsavgifter skjuts till kommande budgetproposition
i januari 1990,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
kreditmöjligheterna begränsas på sätt som anges i motionen,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en
utredning bör göras om möjligheterna att överföra kilometerskatten
till en skatt direkt på dieselbränsle,
31. att riksdagen med anledning av regeringens förslag som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om riktlinjer
för budgetregleringen,
32. att riksdagen med anledning av regeringens förslag som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om riktlinjer
för den ekonomiska politiken.
Stockholm den 10 maj 1989
Inger Schörling (mp)
Carl Frick (mp) Claes Roxbergh (mp)
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989