Motion till riksdagen
1988/89:Fi62
avOlofJohanssonm.fi.
med anledning av prop. 1988/89:150 med förslag till
slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret
1989/90, m.m. (kompletteringspropositionen)
Innehållsförteckning
Sammanfattning 2
Den internationella ekonomin 4
Den svenska ekonomin 5
70-och 80-talens utveckling 5
Nuläge 7
Regeringens ekonomiska politik 8
Centerns ekonomiska politik 10
Inriktning 10
Mål 12
Stabiliseringspolitiken 13
Strukturpolitiken 15
Penningpolitiken 17
Budgetpolitiken 20
skattepolitiken 20
kommunalekonomi 21
offentlig sektor 22
centerns budgetalternativ 23
Hemställan 25
Mot.
1988/89
Fi62
1 Riksdagen 1988189. 3sami. NrFi62
1
Sammanfattning Mot. 1988/89
Fi62
Regeringens ekonomiska politik har ”natt vägs ände”. Nu tvingas man
erkänna problemen i svensk ekonomi. Kompletteringspropositionens långtidsbudget
visar att om ingenting görs kommer vi budgetåret 1993/94 att ha
ett budgetunderskott på 30 miljarder kronor. På krönet av en av de längsta
högkonjunkturerna under efterkrigstiden tvingas man blicka framåt mot vad
som kan komma att utvecklas till en kris i ekonomin.
Konsekvenserna av de av regeringen förordade åtgärderna är att man
förvärrar en del grundläggande problem i ekonomin. Inflationen ökar. Den
ekonomiska tillväxten näst intill avstannar. Skattetrycket förblir oförändrat
högt. Regeringsförslagen har inte heller, sammantagna, den fördelningspolitiska
träffsäkerhet som varit önskvärd. Momshöjningen. borttagandet av
mjölksubventionerna och arbetsgivaravgiftshöjningen ”slår blint” i fördelningspolitiken.
Den internationella konjunkturen väntas under innevarande år mattas
något. Den genomsnittliga tillväxttakten sjunker någon procent jämfört med
förra året. Någon mer markerad dämpning av konjunkturen har emellertid
inte inletts.
Centerns bedömning av den svenska konjunkturen är att den generellt sett
fortfarande är överhettad även om de inflationsdrivande tendenserna i stor
utsträckning är geografiskt och sektoriellt begränsade. Produktionen hämmas
fortfarande, framförallt av brist på arbetskraft.
Den internationella konjunkturen är fortfarande stark. Vi gör därför i
nuläget bedömningen att en väl avvägd finanspolitisk åtstramning fortfarande
kan motiveras. Det är dock av största vikt hurén åtstramning utformas. Vi
anser att bl a följande kriterier måste vara vägledande:
Åtgärderna måste få snabb effekt på ekonomin
- Åtgärderna måste likaledes snabbt kunna avbrytas när konjunkturen
vänder nedåt
- Konsumentprisindex skall inte öka som en direkt följd av åtgärderna
- Åtgärderna skall minska motsättningarna i avtalsförhandlingarna
- Skattetrycket skall inte öka
- Åtsramningen måste sammantaget ha en tillräcklig omfattning för att
märkbart påverka ekonomin
- Hushållssparande! skall öka
- Åtstramningen måste sammantaget präglas av en fördelnings- och
konjunkturpolitisk träffsäkerhet.
Den inhemska produktionen förmår inte möta hushållens efterfrågan. Bytesbalansen
fortsätter därför att försämras. Om hushållssparande! kan öka
skapas ett utrymme för ökad produktion och förbättrad externbalans.
I jämförelse med höjd moms och arbetsgivaravgifter har enligt centerns
bedömning ett obligatoriskt sparande många fördelar. Skattekvoten höjs
inte. Inflationen drivs inte upp. Motsättningarna i avtalsförhandlingarna kan
minska. De indragna medlen förblir skattebetalarnas personliga egendom.
Obligatoriskt sparande kan också skapa nya positiva sparvanor.
Centern föreslår mot denna bakgrund ett tidsbegränsat obligatoriskt spa- 2
rande-”personliga sparkonton”. Reformen innebär i sina huvuddrag att ett Mot. 1988/89
belopp motsvarande 2 % av arbetstagarnas bruttolön placeras på ett Fi62
”personligt sparkonto”. Arbetstagaren står själv för 1 %, medan arbetsgivaren
bidrar med likaledes 1 %. Pengarna ges ränta enligt en regressiv skala,
d.v.s. låginkomsttagarna får den högsta räntesatsen. De personliga sparkontona
är personlig egendom. Medlen återbetalas vid en senare tidpunkt till
kontoinnehavarna, lämpligen då konjunkturen vänt nedåt. Åtstramningen
på grund av de personliga sparkontona drar in cirka 9 miljarder kronor,
samma som en förhöjd moms enligt regeringens förslag i kompletteringspropositionen.
Centern är beredd att genomföra denna köpkraftsindragning
under förutsättning av att regeringen drar tillbaka sina förslag om momshöjning,
arbetsgivaravgiftshöjning och borttagna mjölksubventioner.
Centerns konjunkturpolitiska åtgärder kan sammanfattas i följande
punkter:
- Införande av personliga sparkonton
- Införande av personliga investeringskonton
- Energiskatt på uran
Energiskatt på kondenskraft
- Investeringsavgifter på kontors- och industrilokaler
Höjda tobaks- och alkoholskatter
Sammantaget innebär detta en åtstramning i storleksordningen 11 miljarder
kronor. Kreditmarknaden bör också stramas åt, bl.a. för att minska
risken för kompenserande upplåning som en följd av det obligatoriska
sparandet. Centern förordar:
- Tidsbegränsad höjning av kassakvoterna
- Ökat kostnadsansvar för kreditgivare då det gäller indrivning av låneskulder.
- Höjningen av kontantinsatsen för kreditköp höjs till 50 %.
Regeringen föreslår också att kvarvarande mjölksubventioner slopas helt.
Den föreslagna ”kompensationen” till barnfamiljerna räcker inte ens för att
kompensera för inflationen sedan den förra höjningen. Andra grupper än
barnfamiljerna drabbas förstås också av mjölkprishöjningen. Centern föreslår
bibehållna mjölksubventioner och en höjning av barnbidragen utöver
regeringens förslag.
Den internationellla ekonomin
Andra halvåret 1987 började den internationella konjunkturen ta fart. USA,
Japan och Storbritannien uppvisade en snabb ekonomisk tillväxt. Kurserna
på världens aktiebörser ökade också kraftigt. Börsfallet i oktober 1987 blev
därför desto djupare. En recession i världsekonomin spåddes.
Recessionen uteblev dock. Börskraschen blev ingen krasch, bara ett fall.
Produktions- och efterfrågetillväxten fortsatte, nu med lättnader i penningpolitiken
till hjälp i ett flertal OECD-länder. I USA medförde dollarfallet
1* Riksdagen 1988/89. 3sami. Nr Fi62
ytterligare stimulans för exportindustrin. Hela världshandeln fick ett uppsving.
Reagan-administrationens utbudspolitik med bl a kraftiga skattesänkningar
skapade dock ett kraftigt budgetunderskott i USA samtidigt som
Japan och Västtyskland fick stora överskott. Dessa obalanser mellan de tre
stora ekonomierna har de senaste åren varit ett av de största riskmomenten i
den internationella ekonomin.
Den internationella konjunkturen var stark under förra året. Världshandeln
expanderade snabbt. Den genomsnittliga ekonomiska tillväxten inom
OECD-länderna uppgick till 4 %. Inflationstakten uppgick genomsnittligt
för OECD-länderna till 3,8 procent. Arbetslösheten var fortsatt hög,
genomsnittet för OECD-länderna var 8,2 procent. I flertalet västeuropeiska
länder inklusive Danmark och Finland har arbetslösheten legat på en hög
nivå. Obalanserna i handelsutbytet mellan de tre stora länderna i OECD
minskade något samtidigt som obalanserna mellan de västeuropeiska
länderna ökade. Penningpolitiken stramades åt i flera länder, vilket ledde till
att den internationella räntenivån steg. Räntegapet gentemot Sverige
minskade på grund av detta.
Under innevarande år antas den internationella produktionstillväxten
mattas något. Den genomsnittliga tillväxttakten sjunker någon procent
under 1989. Någon mer markerad dämpning av konjunkturen har emellertid
inte inletts. Obalanserna mellan Japan, Västtyskland och USA väntas
kvarstå. Hanteringen av de dubbla underskotten i USAs ekonomibudgetunderskottet
och underskottet i bytesbalansen - blir viktig för den
internationella konjunkturen. Om inte finanspolitiken stramas åt i USA
kommer penningpolitiken att bidra till en fortsatt hög ränta och stark dollar.
Av betydelse för världsekonomin är ett samordnat internationellt uppträdande
för att minska obalanserna i handelsutbytet. Överskottsländerna
måste se till att den inhemska efterfrågan i högre grad tar hand om
produktionsutvecklingen samtidigt som underskottsländerna håller tillbaka
inhemsk efterfrågan. USA måste angripa sitt budgetunderskott via en
finanspolitisk åtstramning som skapar förtroende internationellt. Sverige bör
verka för ett sådant samordnat internationellt uppträdande för att reda ut
obalansproblemen.
Utvecklingen i tredje världen karaktäriserades under 1988 sammantaget
av relativt hög tillväxt. Denna utveckling väntas bestå under 1989. Uländernas
externbalanser försämrades dock under fjolåret. Vidgade klyftor
mellan tredje världens länder kan också skönjas.
Vissa initiativ har tagits för att sanera u-ländernas skuldsituation. Flera
latinamerikanska länder har ingått uppgörelser med borgenärsländerna.
Oljepriset har under innevarande år stigit och uppgår nu till närmare 20
dollar/fat.
En glädjande utveckling är den politiska och ekonomiska öppning
gentemot väst som skett i flera östeuropeiska länder inklusive Sovjetunionen.
Konkret har dock detta ännu inte inneburit mer än en marginell ökning i
öst-väst-handeln.
Utvecklingen i de skandinaviska länderna är genomgående svag. Tillväxten
är låg, med undantag av Finland som emellertid hotas av snabbt stigande
bytesbalansunderskott. I Norge har, från ett ogynnsamt utgångsläge, en Mot. 1988/89
stram finanspolitik medverkat till en lägre inflation och minskade bytesba- Fi62
lansunderskott. Danmark har en påtagligt svag ekonomisk situation med
nolltillväxt och en arbetslöshet på närmare 8 procent.
Den svenska ekonomin
70- och 80-talens utveckling
Det kanske främsta problemet för Sverige under 1970- och 80-talen har varit
att pressa ned kostnadsökningarna till omvärldens nivå. 1973-74 bedrevs en
expansiv politik i syfte att kompensera för den kontraktiva politik som fördes
i utlandet till följd av oljeprischocken. Den internationella lågkonjunkturen
skulle överbryggas.
Den expansiva politiken skapade ett inflationstryck och krav på stora
löneökningar. 1974-76 ökade till följd av detta företagens lönekostnader
med 40 procent. En stor del av denna ökning härrörde också från ökade
löneskatter. Den minskade produktivitetsökningstakten och oljeprischocken
borde medfört en nödvändig anpassning nedåt av reallönerna. Istället
skedde motsatsen och Sverige hamnade i en allvarlig kostnadskris.
Sverige devalverade tre gånger under 1976 och 1977 vilket ökade tillväxten
påtagligt. Landet var på väg mot balans då uppgången bröts av den andra
oljeprischocken 1979-80. Den nödvändiga anpassningen nedåt av reallönerna
skedde inte heller nu. Istället devalverades åter kronan 1981 och 1982 med
sammanlagt drygt 24 procent. Devalveringarna medförde en högre vinstnivå
och marknadsandelarna för den svenska exportindustrin steg åter.
Sysselsättningen räddades i slutet av 1970-talet genom omfattande arbetsmarknads-
och industripolitiska insatser. Medan arbetslösheten steg till
tvåsiffriga tal i Europa i övrigt, lyckades Sverige hålla den på jämförelsevis
låga nivåer. Samtidigt omvandlades den svenska industristrukturen i snabb
takt under denna period och landet kunde därför tack vare de centerledda regeringarnas
insatser gå ut ur den internationella lågkonjunkturen med en låg
arbetslöshet och en konkurrenskraftig industristruktur. I diagrammet nedan
visas utvecklingen av arbetslösheten 1976—1988. Arbetslösheten har under
hela det socialdemokratiska regeringsinnehavet överstigit nivån från de
icke-socialistiska regeringsåren.
5
Procent, J-månaden (lidande meddvirde på sisonfrensade vården Mot. 1988/89
S.S Fi62
S.5
2.5
1.5
1.5
0.5
0.5
1088
1082
1088
1084
1080
1078
1078
Källa: Statistiska Centralbyrån
Till följd av devalveringarna skedde en snabb återhämtning i svensk
ekonomi. En exportledd tillväxt kom igång. Löne- och kostnadsutvecklingen
var dock fortfarande för hög i relation till omvärlden. Relativpriserna
försämrades och svenska marknadsandelar började åter minska. Tillväxten
blev konsumtionsledd vilket försvagade bytesbalansen.
Sverige har dock hittills klarat sig från att anpassa sig till omvärldens
kostnadsutveckling till följd av en rad lyckliga omständigheter. Den svenska
valutakorgens konstruktion innebar en konkurrenskraftsförstärkning i förhållande
till våra viktigaste konkurrentländer (USA undantaget) genom en
”smygdevalvering” i takt med dollarraset. Oljeprisfallet 1986 innebar en
engångsförbättring av den svenska bytesbalansen. De internationella räntorna
samt den internationella inflationen sjönk under samma period.
Utvecklingen under 1988 var för svensk ekonomi gynnsammare än vad
som allmänt spåddes under början av året. En fortsatt stark internationell
konjunktur hindrade att problemen i svensk ekonomi slog igenom med full
kraft. Tillväxten var ca 2 % under året. Tillväxttakten var dock klart lägre än
OECD-genomsnittet, där 1988 innebar en ökning med dubbla den svenska,
dvs. 4 procent.
Produktivitetsutvecklingen i såväl näringsliv som i offentlig sektor var
under förra året svag. Detta leder till att en ökad produktion i högre grad
måste nås via en ökad sysselsättning, vilket leder till ökad arbetskraftsbrist
med åtföljande löneglidning och ökad inflation samt till försämrad bytesbalans.
Den svaga produktivitetsutvecklingen är ett av de allvarligaste problemen
i svensk ekonomi.
Inflationen i Sverige har alltsedan 1982 legat betydligt över OECDgenomsnittet.
Regeringens inflationsmål har missats lika regelbundet som de
återkommit i finansplaner och kompletteringspropositioner. För 1988 vänta- 6
des enligt finansplanen utfallet bli 5,8 procent. Nu har siffran justerats upp Mot. 1988/89
till 6,1 procent. Fi62
Utvecklingen av lönerna under 1988 var en återspegling av, men också en
orsak till, konsumentprisutvecklingen. De totala löneökningarna för hela
arbetsmarknaden blev 1988 7,2 procent. Av denna ökning stod löneglidning
för 2,9 procent. Löneglidningen minskar utrymmet för de fria avtalsförhandlingarna
och späder på inflationen p.g.a. att löneglidning inom en sektor
leder till kompensationskrav inom andra delar av arbetsmarknaden.
Bytesbalansens utveckling har alltsedan 1985 visat en klart nedåtgående
trend. Underskottet i bytesbalansen blev 198815,3 miljarder. Underskotten i
bytesbalansen har ökat trots gynnsam utveckling av priserna på svenska
exportprodukter. Det är en mycket oroande utveckling. Underskottet har
ändå hållits tillbaka p.g.a. den för Sverige gynnsamma utvecklingen av
bytesförhållandet. Prisutvecklingen för svenska exportprodukter såsom
massa, papper och stål har varit god, medan oljepriserna fallit. En ökning i
den totala världshandeln har dessutom kompenserat för tappade svenska
marknadsandelar.
Finansplanens bedömningar av svensk ekonomi under 1988 visade sig
stämma dåligt med det faktiska utfallet. I efterhand har underskottet i
bytesbalansen justerats upp med ca 5 miljarder, tillväxten har nedjusterats
med 0,7 procentenheter och inflationen har också den uppjusterats.
Sverige har under ett antal år haft ett andrum för att lösa de grundläggande
obalanserna i ekonomin. Devalvering, oljeprissänkning, internationell räntesänkning,
dollarkursfall och minskad internationell inflationstakt har
inneburit en respittid för att komma till rätta med hög inflation, snabb
kostnadsutveckling, låg produktivitetsutveckling samt svag extern balans.
Man kan konstatera att inget av dessa problem är löst. Regeringen har trots
de internationellt goda förutsättningarna hittills inte lyckats med att uthålligt
lösa de ekonomiska problemen. I samband med den nu föreliggande
kompletteringspropositionen finner man sig nu istället tvingad att föreslå
drastiska åtgärder för att om möjligt bryta utvecklingen.
Nuläge
Den svenska konjunkturen är fortfarande generellt sett överhettad även om
de inflationsdrivande tendenserna i stor utsträckning är geografiskt och
sektoriellt begränsade. Produktionen hämmas fortfarande, framförallt av
brist på arbetskraft. Även om antalet arbetade timmar ökar, utvecklas
produktionen så svagt att produktiviteten totalt sett minskade under fjolåret
och under innevarande år endast ökar med 0,3 procent enligt bedömningar i
propositionen.
Flertalet konjunkturinstitut gör bedömningen att tillväxten under innevarande
år sjunker ner till en nivå på i storleksordningen 1,5-1,8 procent.
Under 1990 väntas produktionsökningen avta ytterligare.
Inflationstakten väntas vara fortsatt hög under loppet av 1989. Konjunkturinstituten
varierar i sina bedömningar mellan 6,2 och 7,3 procent. Dessa
bedömningar gjordes dock innan kompletteringspropositionen presenterades.
Om regeringens förslag genomförs stiger inflationen med 8,3 procent
enligt finansdepartementets egna bedömningar. För 1990 räknar man med en
1 * * Riksdagen 1988/89.3 sami. Nr Fi62
mer än halverad inflationstakt; 4,0 procent. Det finns i dagsläget knappast Mot. 1988/89
något som talar för att detta är realistiskt. Fi62
Hushållens sparkvot är fortfarande negativ; för 1989 väntas den ligga på
—2,5 procent. Den privata konsumtionen är fortfarande hög även om den
väntas avta något under innevarande år. Regeringens förslag innebär dock
enligt dess egna beräkningar att konsumtionen gör en djupdykning från 2,2
procent under 1988 ner till 0,8 procent under innevarande år.
Den inhemska produktionen förmår inte möta hushållens efterfrågan. Bytesbalansen
fortsätter därför att försämras. Om sparandet kan öka skapas ett
utrymme för ökad produktion och förbättrad externbalans. En sådan
utveckling är extra nödvändig till följd av att de internationella förutsättningarna
inte i samma utsträckning som tidigare verkar återhållande på bytesbalansunderskottet.
Oljepriset har stigit under senaste tiden och detta påverkar
nu externbalansen negativt. För innevarande år räknar regeringen med
ett underskott i bytesbalansen på 17 miljarder. Konjunkturinstitutet bedömer
att underskottet blir drygt 18 miljarder. Flera andra konjunkturbedömare
räknar med att utvecklingen blir ännu ogynnsammare.
Det finns ljuspunkter också. Arbetslösheten är generellt sett låg. Markanta
skillnader i sysselsättningsgrad finns dock, såväl mellan regioner som
mellan olika kategorier av arbetskraft.
Regeringens ekonomiska politik
Regeringens ekonomiska politik har "nått vägs ände”. Nu tvingas man
erkänna de många problemen i svensk ekonomi. Kompletteringspropositionens
långtidsbudget visar att om ingenting görs kommer vi budgetåret
1993/94 att ha ett budgetunderskott på 30 miljarder. På krönet av en av de
längsta högkonjunkturerna under efterkrigstiden tvingas man blicka framåt
mot en kris i ekonomin.
Den stora konkurrensdevalveringen 1982 sammanföll med upptakten till
en lång högkonjunktur som vi ännu inte sett slutet på. Regeringen har sedan
dess i stort sett förhållit sig passiv. Sverige har inte arbetat och sparat sig bort
från budgetunderskotten. Vi har istället låtit den internationella högkonjunkturen
arbeta åt oss.
Att svensk ekonomi förbättrats på ett radikalt sätt sedan lågkonjunkturerna
på 70-talet är till stor del en chimär. De stora företagen har haft
gynnsamma arbetsförhållanden och vinsterna har stigit till rekordnivåer.
Statsbudgeten har nått balans inte minst på grund av att regeringen höjt
skattetrycket och genom att den höga inflationen ökat skatteintäkterna.
Många löntagare med vanliga inkomster har däremot fått vidkännas en
försämrad reallön. Den höga inhemska konsumtionen har till stor del varit en
följd av kreditexpansionen; de svenska hushållen har försatt sig i skuld.
Kommuner och landsting har fått överta allt fler uppgifter från staten
medan intäkterna inte stigit i motsvarande grad. Stora delar av offentlig
sektor har tillåtits komma i en krissituation; det gäller bl.a. vården och
skolan. Denna kris drabbar svaga grupper hårdast.
Budgetunderskotten har i inte obetydlig utsträckning överflyttats från
statsbudgeten till kommuner, landsting och till medborgarna.
Allmäntillståndet i svensk ekonomi får man en bild av genom att se på de Mot. 1988/89
centrala ekonomisk-politiska parametrarna. Vi har redogjort för dessa under Fi62
avsnitt 2. Det är illavarslande om svensk ekonomi tvingas möta den
lågkonjunktur som förr eller senare kommer, med dessa utgångspunkter.
Detta tycks nu, sent omsider, även regeringen ha insett. Regeringens
inflationsmål i finansplanerna har ju de senaste åren regelbundet gått om
intet. Efter lock och pock gentemot arbetsmarknadens parter slår man nu
istället till bromsarna. Man föreslår i kompletteringspropositionen en rad
åtgärder för att strama åt ekonomin.
De flesta ekonomiska bedömare anser att en åtstramning borde kommit
tidigare. Åsikterna går isär huruvida det nu är för sent att vidta åtstramningsåtgärder,
om sådana åtgärder endast kommer att förstärka en annalkande
konjunkturnedgång, eller om det fortfarande finns tid. Enligt regeringens
utsago skall dock åtgärderna vara tidsbegränsade, för att kunna tas tillbaka
när konjunkturen vänder nedåt.
I korta drag föreslår regeringen följande: Mervärdeskatten höjs med 2
procentenheter. Den allmänna löneavgiften höjs med, likaledes, 2 procentenheter.
I Stockholmsområdet föreslås den allmänna löneavgiften höjas
med ytterligare 3 procentenheter. Förslagen avseende den allmänna löneavgiften
har lags fram för riksdagen i en särskild proposition men de aviseras i
kompletteringspropositionen. Kommuner och landsting i Stockholms län
samt Norrtälje kommun föreslås dock undantas från denna extra höjning.
Skatten på alkohol och tobak föreslås höjas. Mjölksubventionerna föreslås
avvecklas i ett steg. Barn- och studiebidrag föreslås höjas för att kompensera
för höjt mjölkpris.
Andra förslag i kompletteringspropositionen är bl a förändringar avseende
den kommunala skatteutjämningen, en nedsättning av folkpensionsavgiften
och en motsvarande höjning av ATP-avgiften och ändrade bestämmelser för
AP-fondernas placeringsmöjligheter. I en särskild kommittémotion tar vi
upp frågor kring familjepolitiken som även aktualiseras i kompletteringspropositionen.
Regeringen har redan tidigare under våren föreslagit en tillfällig vinstskatt
på företagen, vilken är tänkt att inbringa 3,5 miljarder kronor till statskassan.
Sammantaget innebär regeringens förslag en åtstramning på i storleksordningen
24 miljarder kronor.
Konsekvenserna av de av regeringen förordade åtgärderna är att man
förvärrar en del grundläggande problem i ekonomin. Inflationen under
loppet av 1989 beräknas sålunda bli 8,3 procent, att jämföra med bedömningen
5,5 procent i finansplanen. Bedömningarna för den ekonomiska tillväxten
justeras ned något i år och för 1990 sjunker tillväxten från kalkylerade 1,7
procent ner till 1,0 procent. Skattetrycket förblir oförändrat högt trots
marginalskattesänkningar i år och nästa år.
Regeringsförslagen har inte heller sammantaget den fördelningspolitiska
träffsäkerhet som varit önskvärd. Effekten av momshöjningen, borttagandet
av mjölksubventionerna och arbetsgivaravgiftshöjningen blir att
såväl hög- som låginkomsttagare, stora som små företag, vinstrika företag
som problemföretag drabbas i stort sett lika. Åtgärderna skulle dock bli mest
kännbara för låginkomsttagarna. I så måtto går förslagen i samma riktning 9
som effekterna av devalveringen 1982.
Centerns ekonomiska politik
Inriktning
Centern hävdade i samband med budgetpropositionen i januari att överhettningen
i ekonomin dämpats något jämfört med hösten. En något dämpad
konsumtion och vissa tecken inom exportindustrin tydde på detta. Vi
menade att läget var ovisst men att en konjunkturavmattning under 1989 inte
kunde uteslutas. Vi framhöll därför att en mer omfattande åtstramning borde
kommit tidigare i konjunkturfasen. Vi förordade dock en relativt stram
finanspolitik, framförallt inriktad på att öka hushållssparande!.
I allt väsentligt kvarstår våra bedömningar. Den internationella konjunkturen
är emellertid fortfarande stark. Vi gör därför i nuläget bedömningen att
en väl avvägd finanspolitisk åtstramning fortfarande kan motiveras. Det är
dock av största vikt hur en åtstramning utformas. Vi anser att bland annat
följande kriterier måste vara vägledande:
- Åtgärderna måste få snabb effekt på ekonomin
Åtgärderna måste likaledes snabbt kunna avbrytas när konjunkturen
vänder nedåt
Konsumentprisindex skall inte öka som en direkt följd av åtgärderna
- Åtgärderna skall minska motsättningarna i avtalsförhandlingarna
- Skattetrycket skall inte öka
- Åstramningen måste sammantaget ha en tillräcklig omfattning för att
märkbart påverka ekonomin
- Hushållssparande skall öka
- Åtstramningen måste sammantaget präglas av en fördelnings- och
konjunkturpolitisk träffsäkerhet
Centern föreslår därför i denna motion en finanspolitisk åtstramning på i
storleksordningen 11 miljarder kronor. Förslagen presenteras mer ingående i
det följande men består i sina huvuddrag av:
- Införande av personliga sparkonton
- Införande av personliga investeringskonton
- Energiskatt på uran
- Energiskatt på fossileldad kondenskraft
- Investeringsavgifter på kontors- och industrilokaler
- Höjda tobaks- och alkoholskatter
Mot bakgrund av det ekonomiska läge som vi redogjort för under avsnitt 2
anser centern att den ekonomiska politiken för närvarande bör syfta till:
- En stram finanspolitik. Statsbudgeten är för närvarande i balans vilket är
tillfredsställande. Trenden går dock mot nya budgetunderskott om inget
görs för att förhindra detta
Inflationsbekämpning. Den svenska prisutvecklingen måste sjunka
gentemot våra konkurrentländer inom OECD. Den nominella lönestegringstakten
måste generellt dämpas. Överhettade områden och sektorer
måste svalkas av 10
Mot. 1988/89
Fi62
- En sänkt ränta. Den ekonomiska politiken måste föras på ett sådant sätt Mot. 1988/89
att räntenivån kan bli stabilt nedjusterad. Detta är nödvändigt inte minst Fi62
på grund av den fortgående valutaavregleringen
- Ökat hushållssparande. Sparandet bör öka dels av stabiliseringspolitiska
skäl, dels för att skapa förutsättningar för en stärkt externbalans
- En politik för ökat utbud av arbetskraft och kapital inom bristsektorer i
ekonomin. Produktionshinder måste undanröjas
- Kapacitetsutbyggnad och ökade investeringar inom den konkurrensutsatta
sektorn för att möta nästa konjunkturuppgång
Förbättrad produktivitetsutveckling inom såväl den privata som den
offentliga sektorn
- Långsiktig strukturomvandling inom industri och näringsliv för att hävda
konkurrenskraften inom högteknologiska och kunskapsintensiva branscher
En politik för regional balans för tillvaratagande av hela landets
utvecklingsförmåga
- En god miljö som ger förutsättningar för att skapa en varaktig och hållbar
ekonomisk utveckling
För att åstadkomma en utveckling i enlighet med ovanstående anser vi att
ekonomisk-politiska åtgärder med följande inriktning är nödvändiga:
- Politiken för regional balans måste intensifieras för att få till stånd en
regional utveckling före en konjunkturavmattning och för att i tid möta
nästa konjunkturuppgång. Politiken måste syfta till att utjämna villkoren
såväl mellanregionalt som inomregionalt. Genom att bredda arbetsmarknaden
och ta tillvara den lediga produktionskapacitet som finns på många
håll i landet kan överhettningen i koncentrationsområdena minska och
produktion och produktivitet öka.
- Överhettade koncentrationsområden inom ekonomin måste svalkas av.
Koncentrationspolitiken innebär köer, snabbare pris- och kostnadsutveckling,
löneglidning m fl ekonomisk-politiska problem.
- En sysselsättningspolitik som förmår möta det akuta arbetskraftsbehov
som föreligger inom vissa delar av arbetsmarknaden. Åtgärder som krävs är
ökad satsning på arbetsmarknads- och företagsutbildning, främjande av
näringslivsinvesteringar syftande bl a till ökad automatisering av de tunga
jobben, förbättrad arbetsmiljö för minskad personalomsättning och minskade
arbetskador, ökad rehabilitering av långtidsarbetslösa, förbättrat tillvaratagande
av den arbetskraftspotential som fortfarande finns.
- En satsning för framtiden på nyföretagande, små- och egenföretagande,
entreprenörskap, kunskapsuppbyggnad över hela landet. Vi måste ta
vara på människors och regioners utvecklingsmöjligheter bl a genom:
• utveckling av infrastruktur; decentraliserat vägnät, utbyggd järnvägstrafik,
regionala flygförbindelser, telekommunikationsnät e.t.c.
• decentraliserad högskoleutbildning via en utbyggnad av de mindre högskolorna
med bl.a. fasta forskningsresurser vid de tidigare filialhögskolorna
samt i Norrlands inland.
11
Intensifierad miljöpolitik. För att säkra en ekonomisk utveckling också för Mot. 1988/89
framtiden måste miljöförstöring förebyggas och skadade livsmiljöer återstäl- Fi62
las. Miljöhänsyn måste komma in som en reell och självklar del av all
samhällsplanering. Kortsiktiga ekonomiska intressen måste underordnas
ekologiska hänsyn och förutsättningarna för en varaktig ekonomisk utveckling.
Ekologi och ekonomi måste förenas. Detta är också något som under
senare tid framförts i Brundtlandkommissionens rapport. En viktig del för att
styra samhällsutvecklingen rätt är energi- och råvaruskatter samt miljöavgifter.
Miljöskyddslagstiftningen och dess tillämpning måste ses över. Tillväxtbegreppet
BNP måste ställas under debatt. Naturresursräkenskaper i någon
form bör införas i framtida statsbudgetar.
- Den kraftiga ökningen av statens utgifter i form av transfereringar måste
bromsas. Utvecklingen inom sjukförsäkringssystemet, arbetsskadeförsäkringen
och bostadssubventionerna måste ses över särskilt. Förändringar
får dock inte innebära en fördelnings- eller socialpolitisk ambitionssänkning.
- Strukturomvandling inom näringslivet mot mer högteknologi och kunskapsintensiv
produktion måste stimuleras. Detta kan ske genom en
reformerad företagsbeskattning, satsning på högteknologisk forskning,
en politik för sänkt ränta och ökad tillgång på riskvilligt kapital samt
spridning av kapitalanvändningen.
- Det behövs enklare och mer långsiktiga spelregler i ekonomin. Härvidlag
är en reformering av skattesystemet viktig. Centern har under allmänna
motionstiden upprepat kravet på en avveckling av vinstdelningsskatten.
Engångsskatter rubbar tilltron till långsiktigheten i det ekonomiska
systemet och hämmar investeringsviljan.
- En genomgripande skattereform. En sådan bör inriktas mot sänkta
marginalskatter men med bibehållna fördelningspolitiska ambitioner.
Den kommunala skatteutjämningen måste förbättras. Momsen på mat
skall sänkas.
Mål
De konventionella målen för den ekonomiska politiken har varit full
sysselsättning, jämn fördelning, tillväxt, prisstabilitet och balans i utrikesaffärerna.
De centerledda regeringarna lade till målet regional balans, vilket
den förra socialdemokratiska regeringen så småningom tvangs acceptera.
Detta föranledde dock inte någon märkbar förändring av denna regerings
praktiska politik.
Den sittande regeringen anger i kompletteringspropositionen full sysselsättning
som det främsta målet för den ekonomiska politiken. Regional
balans nämns numera som ett medel - inte ett mål. I finansplanen hette det:
”Regionalpolitiken skall aktiveras för att stimulera tillväxten.” För centerns
vidkommande motiverar målet regional balans sig själv.
Välfärd är mer än materiell trygghet. Människors hälsa, bevarade
livsmiljöer, hänsynen till kommande generationer m.m. är dimensioner som
inte täcks upp av de traditionella ekonomisk-politiska målen. Därför har
centern vid ett flertal tillfällen krävt att god miljö måste bli ett allmänt
accepterat mål i den ekonomiska politiken. Vi har hittills inte fått gehör för
denna linje av riksdagsmajoriteten.
Ekonomin måste ges en större långsiktighet genom att miljökostnaderna Mot. 1988/89
förs in i företagen genom miljöavgifter. På så sätt blir den ekonomiska Fi62
politiken ett effektivt instrument för att stimulera utnyttjande av miljövänligare
produktionsmetoder.
Bruttonationalprodukten, BNP, är ett i många avseenden användbart
mått inom nationalekonomin. BNP har dock över tiden använts i många
sammanhang där begreppets brister blivit alltför uppenbara. Bland annat tar
BNP inte hänsyn till de dimensioner som är relaterade till miljöhänsyn och
resurshushållning. Användningen av BNP-måttet måste därför ställas under
debatt. Alternativa mått som tar hänsyn till miljön måste komplettera
traditionella ekonomisk-politiska mått. Först då blir också ett begrepp som
BNP rätt utnyttjat. Naturresursräkenskaper i någon form bör finnas med i
framtida statsbudgetar. Detta bör ges regeringen till känna.
Stabiliseringspolitiken
Den höga inflationstakten är det allvarligaste problem svensk ekonomi har
för närvarande. Den svenska inflationstakten har alltsedan 1982 överstigit
jämförbara länder inom OECD. Inflationen är i Sverige dubbelt eller i vissa
fall tre gånger så hög som i våra viktigaste konkurrentländer. Denna
utveckling urholkar kontinuerligt reallöner och konkurrenskraft. Bytesbalansen
försämras - för 1988 blev det ett underskott på över 15 miljarder.
Under loppet av föregående år steg konsumentpriserna 6,1 procent. För
innevarande år räknade regeringen i finansplanen med en dämpning ner till
5,5 procent. Det var få externa bedömare som trodde på detta. Nu tänker
regeringen bidra till att göra ont värre. Genom en finanspolitisk åtstramning
som har en direkt effekt på KPI tänker man först höja inflationstakten i syfte
att kunna sänka den. Kalkylen innebär att konsumentpriserna stiger med 8,3
procent - rekordhögt inom OECD.
Regeringen föreslår bland annat att mervärdesskatten höjs med 2 procentenheter.
En sådan åtgärd slår blint, höjer inflationen, höjer skattetrycket och
drabbar deltidsarbetande och lågavlönade hårdast. Centern säger därför nej
till regeringens förslag i denna del.
Förslaget om en höjning av den allmänna löneavgiften aviseras i propositionen.
Avgiften skall höjas med 2 procentenheter generellt. I Stockholmsområdet
skall avgiften höjas med ytterligare 3 procentenheter, d.v.s. med 5
procentenheter. Kommuner och landsting i Stockholm samt Norrtälje
kommun är undantagna från den extra höjningen. Även detta förslag slår
blint. Småföretag och större företag, vinstrika och vinstsvaga företag drabbas
lika. Skattetryck och inflation ökar. Centern säger på dessa grunder nej till
den föreslagna höjningen.
Regeringen föreslår också att kvarvarande mjölksubventioner slopas helt.
Detta skulle höja mjölkpriset i storleksordningen 2 kr/liter.
Som kompensation för borttagna subventioner föreslår regeringen att
barnbidraget höjs med 65 kr per barn och månad. Mjölksubventionerna
motsvarar emellertid 75 kr per barn och månad. Barnbidragen har dessutom
inte höjts sedan årsskiftet 1987. Den föreslagna ”kompensationen” räcker
inte ens för att kompensera för inflationen sedan den förra höjningen.
Mjölksubventionerna har slutligen redan sänkts med 500 milj kr motsvaran- Mot. 1988/89
de 25 kr per barn och månad sedan förra budgetåret. Flerbarnstilläggen har Fi62
visserligen ökat men sammantaget kan man konstatera att barnfamiljerna
inte kompenserats fullt ut för höjda mjölkpriser och inflationsutveckling.
Skolor och institutioner såsom sjukhus kommer också att få kraftigt höjda
kostnader. En självklarhet är vidare att inte endast barn dricker mjölk. Ett
förhöjt mjölkpris på 2 kr/liter kommer att bli kännbart för de flesta hushåll,
framför allt för de lågavlönade. Centern yrkar på dessa grunder avslag på
regeringens förslag i denna del. Centern förespråkar en differentierad
mervärdesskatt med lägre skatt på mat. Sänkta matkostnader kan öka
möjligheterna att skapa samhällsekonomiskt acceptabla löneökningar.
Som alternativ till regeringens åtstramningar föreslår centern åtgärder som
skall presenteras nu och i följande avsnitt. Centern förordar en i jämförelse
med regeringens mindre åtstramning uppgående till storleksordningen 11
miljarder kr. Våra förslag höjer inte inflation och skattetryck och är
träffsäkra fördelnings- och konjunkturpolitiskt. De allmänna principerna för
vårt alternativ har vi gått igenom tidigare i motionen.
Den överhettning som kommit av arbetskrafts- och bostadsbrist i framför
allt Storstockholmsområdet bidrar starkt till inflationsutvecklingen. Följden
av arbetskraftsbristen blir löneglidning som sedan sprider sig till övriga
landet. Följden av bostadsbristen blir kraftiga prisstegringar på boendet,
vilket ger utslag i den allmänna prisutvecklingen. Byggkostnaderna ökade
under loppet av förra året med 30 %.
Mot denna bakgrund föreslår centern införande av en 25 %-ig investeringsavgift
som beräknas på totala byggkostnader och som skall belasta
nyproduktion av lokalytor för industrier och kontor. Avgiften skall uttas
inom det område som benämnts ”Stockholm—Uppsala-korridoren”. Intäkterna
skall återföras i regionen för bl a produktion av bostäder och
miljöförbättrande åtgärder.
Centern föreslår också införande av en uranskatt samt lika beskattning av
fossileldad el och värmeproduktion. Dessa skatter bör användas för att
finansiera en sänkning av skatten på arbete genom en skattereduktion lika
för alla skattebetalare 1990.
Skatten på alkoholhaltiga drycker samt tobak föreslår vi höjs motsvarande
inflationsuppräkning sedan senaste skattehöjning. Detta innebär att skatten
på tobak höjs motsvarande 500 milj kr. Skatten på spritdrycker höjs med 200
milj kr, skatten på vin 120 milj kr och skatten på starköl 80 milj kr.
Lönekostnadsökningarna 1988 blev ca 7,2 %. Av detta stod löneglidning
för hela 2,9 %. Regeringen gör nu en beräkningsteknisk framskrivning och
bedömer löneökningarna under innevarande år till 7 %. De åtstramningsåtgärder
som regeringen föreslår riskerar dock att försvåra avtalsförhandlingarna
avsevärt. Om regeringens förslag genomförs och inflationen blir de
förutspådda 8,3 procenten kommer prisklausulen i LO-SAF-avtalet att
utlösas för innevarande år. Detta innebär ökade lönekostnadsökningar. För
1990 räknar regeringen med att inflationstakten sjunker till 4 %. Inget talar
idag för att en sådan halvering av inflationstakten är möjlig. Om inflationstakten
under 1990 överstiger 4 %, vilket alltså förefaller högst troligt, ger det
LO rätt till omförhandlingar. Lugnet på arbetsmarknaden främjas inte heller
av att delar av arbetsmarknaden har tvåårsavtal som löper ut årsskiftet Mot. 1988/89
1989/90, medan andra ännu inte avslutat årets förhandlingar. De kommunalt Fi62
anställda, vilka har ett gällande tvåårsavtal har genom den höga inflationstakt
som blir följden av regeringens föreslagna åtgärder att se fram sänkta
reallöner under innevarande år.
Strukturpolitiken
En politik för regional balans måste nu föras som minskar den överhettning
som finns i vissa regioner, medan andra regioner har problem med
arbetslöshet.
En sådan politik är nödvändig för att motverka överhettningstendenseroch
utnyttja ledig kapacitet. Det är också viktigt att tillse att inte regelverk och
skattesystem lägger onödiga hinder i vägen för ett gott resursutnyttjande.
Regeringens regionalpolitik har präglats av senfärdighet. Överhettningen i
koncentrationsområdena och den lediga kapaciteten i övriga landet borde ha
fått regeringen att reagera tidigare.
De effekter som uppstår vid en alltför snabb strukturförändring i vissa
regioner eller på vissa orter måste lindras. Detta för att förhindra stora
sociala kostnader. Ett begränsat antal människor skall inte betala priset för
den ekonomiska strukturomvandlingen. Kostnaderna liksom intäkterna
skall delas solidariskt.
Den generella arbetslösheten är idag låg för befolkningen i sin helhet.
Fortfarande finns dock skillnader mellan olika kategorier i arbetskraften och
mellan olika län. Även regeringen har nu uppmärksammat den långsiktiga
trend av befolkningsminskning som finns i Västernorrlands län. Ett åtgärdspaket
föreslås. Centern bifaller förslaget men skjuter till en del extra medel.
Sådana skillnader är ett misshushållande med resurser - mänskliga och
ekonomiska. Ungdomsarbetslösheten är i storleksordningen två procent
högre än den genomsnittliga arbetslösheten. I genomsnitt var arbetslösheten
1988 över en procentenhet högre i skogslänen jämfört med storstadslänen.
Arbetslösheten bland flyktingar och invandrare är också hög. Flyktingars
och invandrares kompetens utnyttjas dåligt på arbetsmarknaden. Denna
situation måste rättas till.
Antalet människor som förtidspensionerats har ökat kraftigt de senaste
åren. Förtidspensioneringarna görs dessutom vid allt yngre ålder. Andelen
långtidsarbetslösa är över 20 procent av totala antalet arbetslösa. Arbetet för
att möjliggöra inträde (återinträde) på arbetsmarknaden för dessa grupper
måste intensifieras. En utveckling i denna riktning skulle för samhället
innebära en väsentlig möjlighet att få ner arbetskraftsbristen och kostnader
för arbetslöshetsförsäkring och förtidspension.
Utslagning p.g.a arbetshandikapp är en tragedi för den enskilde och
åsamkar samhället stora kostnader. Samhällets utbetalningar via arbetskadeförsäkringen
har ökat kraftigt de senaste åren. Kraftfulla insatser måste nu
sättas in för att förbättra arbetsmiljön.
Centern har, bland annat i vårt budgetalternativ i januari, föreslagit en rad
offensiva åtgärder för att bereda förtidspensionerade, arbetshandikappade,
långtidsarbetslösa och andra arbetssökande arbete eller utbildning. I en
15
särskild kommittémotion utvecklar vi ytterligare dessa frågor. Mot. 1988/89
Antalet sjukdagar har ökat kraftigt det senaste året. Framförallt är det Fi62
korttidsfrånvaron som ökat. Förbättrad fysisk och psykisk arbetsmiljö är
viktig för att komma till rätta med detta. Det nya sjukförsäkringssystemet har
inte heller fått en lyckad konstruktion och bör därför förändras. Att
arbetsgivaren betalar sjuklön till den anställde den första tiden kan vara en
möjlig väg att gå.
Centern har också föreslagit en omläggning av arbetsgivareavgiftssystemet
till förmån för småföretag. Detta är en viktig strukturpolitisk och regionalpolitisk
åtgärd. Centerns förslag innebär bland annat att egenföretagare
befrias från sociala avgifter upp till ett belopp på ett basbelopp. Vi föreslår
också att sjukförsäkringsavgiften sänks med 5 % av avgiftsuttaget för de 15
första anställda. Dessa, och andra åtgärder för att gynna småföretagandet,
finns utvecklade i en rad motioner från centern de senaste åren.
En fungerande aktie- och penningmarknad är viktigt för en effektiv
kapitalmarknad. Den successiva uppbyggnaden av omsättningsskatten sedan
1984 har medfört att kostnaden för aktiehandei har tredubblats. Detta har i
rask takt lett till att handeln med svenska aktier flyttats utanför landets
gränser. En tredjedel av all handel med svenska aktier sker nu utomlands.
Utländska placerares aktivitet på den svenska börsen har samtidigt minskat
med tre fjärdedelar. På options- och penningmarknaden är situationen ännu
allvarligare. Samtidigt har den minskade aktiviteten på de finansiella
marknaderna medfört att omsättningsskatten inte inbringar statskassan de
medel som man tidigare räknat med. Centern har tidigare framhållit
nödvändigheten att undanta utländska förvärvare av svenska aktier från
omsättningsskatten. Mot bakgrund av den ovan skisserade utvecklingen
anser vi nu att det är motiverat att börja avveckla omsättningskatten. Vi
begär av regeringen förslag med denna innebörd.
Infrastrukturella satsningar på kommunikationer och utbildning är viktigt
för långsiktig ekonomisk utveckling.
Investeringar i form av högre utbildning och forskning har också en stor
regionalpolitisk betydelse. Centern vill förstärka de mindre högskolorna och
sprida de fasta forskningsresurserna även utanför universitetsorterna. Centerns
syn på utbildningen finns utvecklade i en rad motioner om utbildningspolitik,
skola och högskola.
Andra typer av infrastruktursatsningar är också viktiga för en regional
utveckling. En grundläggande förutsättning för en varaktig tillväxt är
fungerande kommunikationer i alla delar av landet. Centern vill verka för en
decentraliserad utbyggnad av vägnät, tågtrafik, regionala flygförbindelser
och telekommunikationsnät.
För att uppnå en god konkurrenskraft även i ett längre perspektiv krävs att
svensk industri hävdar sig väl inom de områden som internationellt sett växer
snabbast. Därför är skapande av ett gott klimat för tjänsteproduktion och
kunskapsintensiv produktion viktigt.
Regeringen föreslår att AP-fondens placeringsbestämmelser läggs om så
att kravet på att fondstyrelserna måste förvärva samtliga aktier i ett
fastighetsbolag slopas. Vidare föreslås att fjärde och femte fondstyrelserna
ges rätt att förvärva aktier i bank- och försäkringsbolag. Tio procent av de 16
förvaltade medlen skall också kunna placeras i utländska aktier och andelar i Mot. 1988/89
utländska aktiefonder. Institutionaliserat och centraliserat ägande måste Fi62
enligt centerns uppfattning motverkas. AP-fondernas utökade placeringsmöjligheter
enligt det förelagda förslaget skulle också snedvrida aktiemarknaden.
Centern yrkar med anledning av detta avslag på regeringens förslag i
denna del.
Penningpolitiken
De svenska räntorna har under 80-talet kontinuerligt överstigit det internationella
ränteläget. Penningpolitiken har fått bära en stor del av den
stabiliseringspolitiska bördan. En hög ränta har varit ett medel att hålla
tillbaka den inhemska konsumtionen och förhindra ytterligare försämring av
bytesbalansen. Centern anser att finanspolitiken måste ha en större tyngd i
stabiliseringspolitiken. Detta är dessutom nödvändigt vid en avskaffad
valutareglering.
Avregleringen av kreditmarknaden har skapat ett tryck uppåt på upplåningen
bland hushållen. Hushållssparande! har sjunkit kraftigt och t.o.m.
blivit negativt.
Ett alltför lågt hushållssparande har blivit ett grundläggande problem i den
svenska ekonomin, som bl a leder till underskott i vår bytesbalans mot
omvärlden. Ett ökat hushållssparande drar ned den inhemska konsumtionen,
minskar importen och ökar resursutrymmet för export. Därmed
förbättras bytesbalansen, efterfrågetrycket minskar och inflationen
dämpas.
Ett ökat hushållssparande är nödvändigt för att svalka av ekonomin.
Centern har till årets riksdag liksom tidigare bl a lagt förslag om ”personliga
investeringskonton” - ett skattefritt sparande som på ett kraftfullt sätt skulle
ha stimulerat hushåll och småföretag till ökat sparande. Regeringspartiet har
medverkat till att avslå detta centerförslag.
Nu som tidigare anser centern att det behövs insatser för att göra det
långsiktiga målsparandet verkligt attraktivt. Centern upprepar därför sitt
förslag att införa personliga investeringskonton.
- Reglerna för öppnande av ett personligt investeringskonto är desamma
som för allemanssparande!. Den sparande skall fylla 16 år senast samma
år sparandet börjar samt vara folkbokförd i Sverige.
- Insättning får ske på kontot med upp till ett halvt basbelopp per person
och år. Det innebär att insättningen skulle maximeras till 13 950 kr med
1989 års basbelopp som beräkningsgrund. Denna summa undantas från
beskattning.
- All avkastning inom kontot blir skattefri så länge pengarna kvarstår på
kontot. Förmögenhetsskatt tas ut.
- Belåning av kontot tillåts inte.
- Uttag utan beskattning får ske före exempelvis 55 års ålder för investering
i egen permanentbostad eller som eget kapital vid start eller övertag av
företag. Därvid minskas ingångsvärdet med motsvarande belopp vid
realisationsvinstbeskattning. Kontot bör även kunna öppnas för köp av
aktier.
Uttag tillåts för alla medel på kontot fram till dess kontoinnehavaren Mot. 1988/89
fyller exempelvis 55 år. Uttag kan ske med maximalt 20 % av kontots Fi62
högsta värde per år. Medlen får med andra ord tas ut under en
femårsperiod. Uttagen justeras för kontots värdeförändring under perioden.
Efter femårsperioden, exempelvis vid 60 års ålder, är de medel som
ej tagits ut fria för omedelbart uttag. Uttaget beskattas enligt inkomstskattereglerna.
- Vid särskilda skäl bör pengarna mot erläggande av avgift kunna tas ut
innan åldersgränsen är uppnådd.
Personliga investeringskonton är ett målsparande. Det är också ett sparsystem
som stimulerar långsiktigt sparande. En reform med denna omfattning
kan bli en kraftig stimulans för hushållssparande.
De positiva effekterna av sparande på personliga investeringskonton kan
emellertid inte lösa dagens akuta ekonomiska problem. Men de är en viktig
del i den långsiktiga problemlösningen.
Genom att riksdagsmajoriteten förhindrat tillkomsten av de effektiva
sparstimulanser som centern har föreslagit är vår bedömning att det inte i dag
är möjligt att nå tillräckligt snabba och omfattande effekter genom att enbart
stimulera till ökat obligatoriskt sparande. Det är mot denna bakgrund
centern som en konjunkturåtgärd föreslår ett obligatoriskt sparande som
fryses till dess konjunkturen behöver stimuleras.
I jämförelse med höjd moms och arbetsgivareavgifter har enligt centerns
bedömning ett obligatoriskt sparande många fördelar. Skattekvoten höjs
inte. Inflationen drivs inte upp.
Motsättningarna i avtalsförhandlingarna kan minska. Det viktigaste är att
folk får behålla sina pengar, även om de för att rädda Sveriges, men även sin
egen ekonomi, måste acceptera att pengarna låses under ett eller ett par år.
Obligatoriskt sparande kan också skapa nya positiva sparvanor. Den som
tidigare inte sparat kommer att finna att även små sparbelopp efter hand ger
hyggliga sparbelopp.
Ett obligatoriskt sparande som konjunkturmedel måste kunna starta
snabbt och avbrytas lika snabbt. En anknytning till skattesystemet möjliggör
detta. Sparavdrag och inbetalning kan helt samordnas med den preliminära
skatten och redovisas som en tillgång på ett personligt sparkonto på
slutskattesedeln vilken fungerar som årsbesked till kontots innehavare.
Därför föreslår centern ett personligt sparkonto enligt följande riktlinjer:
Ett belopp motsvarande 2 % av bruttolönen alternativt 2 % av inkomst av
rörelse placeras på ett personligt sparkonto. 1 % drar arbetsgivaren från
löntagarens bruttolön. 1 % betalar arbetsgivaren. Arbetsgivarens del bör
vara en avdragbar kostnad och ej belastas med socialförsäkringsavgifter.
Betalning sker helt samordnat med inbetalning av preliminär skatt.
De som betalar B-skatt betalar 2 % av inkomst av rörelse. Hälften av detta
belopp bör vara avdragsgill kostnad i rörelsen.
Beloppet är inkomsttagarens respektive vid B-skatt företagarens personliga
egendom. Pengarna skall ge skälig ränta.
Låg- och normalinkomsttagare gör en större uppoffring än höginkomsttagarna.
Det finns också skäl att göra skatteplanering ointressant för högin
komsttagarna. Detta bör återspeglas i ränteskalan. Räntan bör vara skattefri
och utbetalas årsvis i efterskott. För sparavdrag upp till 3 000 kronor bör ges
en ränta på 7 % och däröver 3,5 %.
Obligatoriskt sparavdrag förutsätts gälla fr.o.m. 1989.07.01.
Riksdagen, eller med riksdagens bemyndigande regeringen, får besluta
om frisläppande av personliga sparkonton. Tidpunkten för detta måste
anpassas till konjunkturutvecklingen.
Med föreslagen konstruktion är hälften av sparkontot redan beskattat. Vid
uttag föreslås därför följande beskattning, som bör vara statlig skatt:
Belopp upp till 6 000 kronor - 15 % skatt
Belopp över 6 000 kronor - 25 % skatt
Att momshöjningen slår hårdast mot den som har minst resurser är tveklöst.
Ett obligatoriskt sparande har en mer fördelningspolitiskt acceptabel profil.
Det 2-procentiga obligatoriska sparandet ger ungefär samma köpkraftsindragning
som en 2-procentig momshöjning men är fortfarande kontoinnehavarens
personliga egendom. Det årliga löneavdraget för olika inkomstgrupper
framgår av nedanstående tabell.
Årsinkomst |
Avdrag på bruttoinkomsten |
Totalt avdrag |
50 000 |
500 |
1 000 |
100 000 |
1 000 |
2 000 |
150 000 |
1 500 |
3 000 |
200 000 |
2 000 |
4 000 |
300 000 |
3 000 |
6 000 |
500 000 |
5 000 |
10 000 |
1 000 000 |
10 000 |
20 000 |
Den positiva fördelningspolitiska profilen förstärkts av de förslag som
centern lägger om bibehållna mjölksubventioner och höjning av barnbidraget
så att det återfår den köpkraft det hade 1987.
Tillsammans innebär detta att resurssvaga grupper kommer att kompenseras
för den föreslagna åtstramningen. Vi förutsätter att utskottet utarbetar
nödvändig lagtext för införande av ett konjunkturanpassat obligatoriskt
sparande enligt de riktlinjer som anges i motionen.
Kreditmarknadens avreglering i kombination med samhällsekonomins
utveckling och skattesystemets uppbyggnad har under 80-talet lett till att
hushållssparande! sjunkit drastiskt medan hushållskrediterna ökat mycket
kraftigt. Den privata konsumtionen väntas visserligen avta något under
innevarande och nästa år. En del kreditrestriktioner har de senaste åren
vidtagits. Slutligen kommer den redan inträffade upplåningen att medföra att
hushållens kostnader för räntor och amorteringar verkar hämmande på
viljan till ytterligare skuldsättning. Det finns dock ännu, inte minst på grund
av vårt förord för ett obligatoriskt sparande, anledning att införa åtgärder för
att åstadkomma en mer restriktiv kreditgivning och begränsa kreditexpansionen.
Det finns anledning att förebygga att hushållen, för att kompensera sig
för införandet av obligatoriskt sparande, upptar lån och ökar kreditköp.
Långsiktigt bör dock inte en återgång till en mer reglerad kreditmarknad ske.
Vi anser emellertid att banker och andra kreditinstitut måste bli restriktivare
Mot.
Fi62
i sin kreditgivning. Centern anser mot denna bakgrund att följande konkreta Mot. 1988/89
åtgärder bör genomföras: Fi62
- Kassakvoterna höjs
- Bankers och andra kreditgivares kostnader i mål om verkställighet av
allmän domstols beslut om betalningsskyldighet för låneskuld ökar
- Kontantinsatsen för kreditköp ökar till 50 procent
Vi begär av regeringen förslag enligt ovanstående punktsatser.
Regeringen föreslår i kompletteringspropositionen att regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer i fortsättningen skall besluta över
räntesättningen på allemanssparkonto. Centern kan inte biträda detta
förslag. Den avreglerade kreditmarknaden fungerar i allt väsentligt bra.
Budgetpolitiken
Skattepolitiken
Regeringen betonar i den reviderade finansplanen att skattetrycket bör
”hållas nere”. I samma finansplan föreslår man emellertid en rad åtstramningsåtgärder
som innebär att, trots sänkta marginalskatter under 1989,
skattetrycket ligger kvar på oförändrad nivå gentemot förra året.
När socialdemokraterna återfick regeringsmakten 1982 var det totala
skattetrycket 50,1 procent. Regeringen har sedan dess höjt detsamma med
över 5 procentenheter av BNP. Detta motsvarar enbart för innevarande år
ökad skatt motsvarande 60 miljarder kr.
Regeringen anger att skatteskalorna för 1990 bör framläggas då en större
del av arbetsmarknadens parter förhandlat klart om avtalen inför nästa år.
Detta innebär att en osäkerhet om skattepolitiken kommer att råda under
förhandlingarnas gång. Centern betonar att kommande marginalskattejusteringar
inte får användas i utpressningssyfte inför avtalsförhandlingarna.
Vi anser att marginalskattesänkningar som genomförs 1990 måste kompletteras
med åtgärder för att få rätt fördelningspolitisk profil. Sådana
åtgärder är en förbättrad kommunal skatteutjämning och differentierad
mervärdesskatt med sänkt skatt på maten.
De fortsatta marginalskattesänkningarna bör istället ske bland annat som
en successiv anpassning till en kommande skattereform. Vi föreslår en
skattereduktion på 1000 kronor lika för alla skattebetalare att utbetalas
under 1990. En skattereduktion skulle också kunna bli ett inslag i stabiliseringspolitiken
genom att arbetsmarknaden kan stimuleras till lägre nominella
avtal samtidigt som kompensationskrav och löneglidning borde kunna
begränsas. Ett villkor för att införa skattereduktionen är dock från vår sida
att detta finansieras med energiskatter. Vi vill sålunda höja skatten på kol
och olja samt införa skatt på uran samt slutligen beskatta el- och värmeproduktion
lika.
Kommunal ekonomi
Regeringens förslag när det gäller skatteutjämningssystemet innebär att
den allmänna skatteutjämningsavgiften höjs med 0,08 kr/skr vilket
motsvarar en höjning med 875 milj kr. Detta sker för att finansiera den 20
automatiska höjningen av skatteutjämningsbidragen under 1990.
- den allmänna skatteutjämningsavgiften föreslås tas ut enbart på respekti- Mot. 1988/89
ve kommuns egna skatteunderlag. För att skatteinkomsterna skall uppgå Fi62
till oförändrat belopp höjs avgiften med 0,05 kr/skr för kommunerna och
0,04 kr/skr för landstingen
- den allmänna skatteutjämningsavgiften höjs dessutom med ytterligare
0,09 kr/skr. Denna höjning skall finansiera ett föreslaget ökat statsbidrag
till kommunerna för barnomsorgen uppgående till 900 milj kr.
- efter ovanstående förändringar kommer den allmänna skatteutjämningsavgiften
att uppgå till 0,69 kr/skr för primärkommunerna och till 0,46
kr/skr för landstingen. Den totala allmänna skatteutjämningsavgiften
kommer då att inbringa ca 5,6 miljarder kr. 1990.
- den särskilda skatteutjämningsavgiften, den s.k. Robin Hood-skatten,
föreslås fr.o.m. 1990 omfatta alla kommuner med ett skatteunderlag som
överstiger medelskattekraften. Avgiften skall tas ut på den del av det egna
skatteunderlaget som överstiger 100 % av medelskattekraften, dock inte
för den del av skatteunderlaget som understiger det för kommunen av
staten garanterade skatteunderlaget. Skatten skall tas ut enligt en
progressiv skala. Landsting samt kommuner som fullgör landstingsfunktioner
föreslås undantagna från den särskilda skatteutjämningsavgiften.
Förslaget innebär att den särskilda skatteutjämningsavgiften totalt sett
höjs från 230 milj kr till 590 milj kr.
En rad av regeringens andra förslag i kompletteringspropositionen berör
kommunsektorn. Det gäller förslagen om höjningen av momsen och den
allmänna löneavgiften samt de borttagna mjölksubventionerna. Totalt
medför regeringens förslag att ca 4,4 miljarder dras in till statskassan från
kommuner och landsting. Med de förslag som centern redovisar i denna
motion försvinner denna indragning.
Centern biträder regeringens förslag om att den allmänna skatteutjämningsavgiften
enbart skall tas ut på det egna skatteunderlaget.
När det gäller de extra 9 örena för att finansiera ökat statsbidrag kan vi
emellertid inte biträda regeringens förslag. Regeringens förslag innebär till
största del en rundgång inom systemet. De kommuner som i större
utsträckning valt andra lösningar för barnomsorgen än de som avses få ökat
statsbidrag kommer emellertid enligt centerns åsikt att missgynnas. Centern
yrkar avslag på det ökade statsbidraget samt på dess finansiering.
När det gäller de föreslagna förändringarna som gäller den särskilda
skatteutjämningsavgiften anser vi att förslget bör förändras så att endast
kommuner med en skattekraft över 115 % av medelskattekraften blir
skyldiga att erlägga avgiften. I jämförelse med regeringens förslag skulle
detta undanta en rad kommuner framförallt i Stockholmsregionen.
För full behovstäckning skulle den kommunala ekonomin behöva växa
med 2 % 1989. Detta beror på den ökade pressen på kommunernas
verksamhet t.ex. inom barnomsorg, vård och äldreomsorg. Arbetskraftsbristen
innebär dock svårigheter att svara upp mot behoven. Den höga pris- och
lönestegringstakten är också en faktor som utgör en press på kommunernas
ekonomi.
Centern anser att pressen på den kommunala sektorn måste minska.
Samtidigt måste en politik föras som ger olika primärkommuner och Mot. 1988/89
landsting mer likartade ekonomiska möjligheter. Fi62
I dag föreligger skillnader i det kommunala skatteuttaget mellan olika
kommuner på upp till 6,55 kr per beskattad hundralapp. Centern menar att
endast skillnader i kommunal service samt administrativ effektivitet bör vara
avgörande för kommunernas skatteuttag.
Centerns allmänna syn på den kommunala ekonomin utvecklas också i en
partimotion om skatterna och i en kommittémotion om kommunal skattekraftsutjämning,
bägge lagda under den allmänna motionstiden i år.
Offentlig sektor
Den offentliga sektorn har under senare år allt oftare ställts under debatt.
Bakgrunden har bland annat varit ett högt totalt uttag av skatter och avgifter i
samhället. Ett kärvare ekonomiskt klimat under 70- och 80-talen jämfört
med de årtionden då den offentliga sektorn byggdes upp är ett annat skäl.
Centern har tagit aktiv del i uppbyggnaden av den offentliga sektorn. Vi
har en positiv grundinställning till densamma. Offentligt finansierad verksamhet
är på många områden överlägsen andra producenter. I många fall är
offentlig finansiering den enda möjliga med hänsyn till verksamhetens
karaktär. Det är inte minst mot denna bakgrund viktigt att det förs en seriös
debatt om hur den offentliga sektorn kan förbättras.
Den offentliga sektorn brukar traditionellt uppdelas i staten, kommunerna
och socialförsäkringssektorn. Nedan berör vi främst den offentligt finansierade
verksamheten i statlig och kommunal regi samt frågan om vissa
socialförsäkringssystem.
Den offentliga sektorn står inför stora utmaningar framöver.
- Sektorn om fattar i dag en så stor andel av den totala samhällsekonomin
att den knappast kan öka. Nya reformer och verksamheter måste istället i
huvudsak klaras genom omprövning, prioritering och effektivisering.
- Flera verksamhetsområden inom den offentliga sektorn har stora
problem. Det gäller i första hand vård och skola. Skälen till krissituationen
är flera - utarmade resurser, personalflykt, organisatoriska och
strukturella problem etc. För centerns del är vård och omsorg samt skola
prioriterade områden.
Även om ett förändringsarbete påbörjats finns mycket av tröghet,
byråkrati och ineffektivitet kvar i offentlig sektor.
De enskilda människornas möjligheter att påverka den offentliga
verksamheten är alltför begränsade. Den offentliga verksamheten bygger
i allt för liten grad på att stödja, stimulera och kanalisera människors egna
initiativ.
Den offentliga sektorn måste förändras och effektiviseras. Inriktningen skall
vara:
- Grundtrygghet. Grundtryggheten skall förstärkas i såväl det offentliga
transfereringssystemet som i den offentliga verksamheten.
Tillgänglighet. Människor skall ha god och likvärdig tillgång till
samhällets tjänster oberoende av bostadsort, ekonomiska eller andra
förutsättningar.
- Rättvis fördelning. De offentliga medlen måste fördelas mer rättvist än Mot. 1988/89
idag. Det gäller t.ex. likvärdig del för alla föräldrar av samhällets stöd till Fi62
barnomsorg, likvärdig service samt utbildning över hela landet etc.
- Decentralisering och delaktighet. Minskat avstånd mellan den offentliga
verksamhetens konsumenter och producenter. Större möjligheter för de
offentligt anställda att ta ekonomiskt och organisatoriskt ansvar för
verksamheten. Målstyrning och ramstyrning bör i högre grad tillämpas.
- Valfrihet och alternativ. Medborgarna bör få goda möjligheter att välja
mellan olika former för t.ex. vård, barnomsorg och äldreomsorg. Det kan
ske både genom varierad verksamhet inom den offentliga sektorn och
genom t.ex. privata och kooperativa komplement till stat och kommun
som huvudmän.
- Rättssäkerhet. De enskilda medborgarnas möjligheter att hävda sin rätt
gentemot myndigheter måste öka.
Vissa delar av socialförsäkrings- samt transfereringssystemet har haft en
mycket snabb kostnadsökningstakt de senaste åren. Detta gäller framförallt
bostadssubventionerna, arbetsskadeförsäkringen och sjukförsäkringssystemet.
Vi har tidigare i motionen mer ingående berört de två sistnämnda
områdena. Beträffande bostadssubventionerna hänvisar vi till våra partimotioner
om bostadspolitik och skatter från i år. De nämnda områdena bör
specialgranskas och åtgärder vidtas. Centern har också tidigare i riksdagen
yrkat på detta.
Regeringen föreslår en förändring inom pensionssystemet såtillvida att
folkpensionsavgiften föreslås sänkas 2 procentenheter och tilläggspensionsavgiften
höjas i motsvarande grad. Detta innebär att, räknat på helår, 11
miljarder lyfts ur statsbudgeten. Centern motsätter sig denna förändring.
Kostnaderna för folkpensionerna har inte den gynnsamma utveckling som
regeringen anför som skäl till den föreslagna åtgärden.
Centerns budgetalternativ
Indragningen till staten från kommuner och landsting minskar genom att
moms och löneavgifter ej höjs samt genom att mjölksubventionerna bibehålls
i storleksordningen 4 miljarder kr. Den av regeringen förslagna
höjningen av allmänna löneskatten beräknas ge ca 9 miljarder netto 89/90.
Centern säger nej till denna höjning. Vårt budgetalternativ påverkas därför
inte.
23
Centerns budgetalternativ
Tkr 1989/90 |
Tkr Helår |
|
Budgetsaldo enl. kompletteringsprop. |
+ 10 743 |
10 743 |
Budgetförstärkning |
||
* Ej ändrad folkpensionsavgift |
3 591 |
11 000 |
* Höjning av alkoholskatt enligt KPI |
200 |
200 |
* Lägre basbelopp 1990 |
1 200 |
2 400 |
* Höjda energiskatter |
2 800 |
2 800 |
* Ränteeffekter av personligt sparkonto |
300 |
300 |
* Ej höjt bidrag till barnomsorgen |
400 |
400 |
Summa inkl. saldo kompl. prop. |
19 234 |
27 843 |
Budgetförsvagning |
||
* Bibehållna mjölksubventioner |
1 475 |
1 475 |
* Höjning barnbidraget 15:00 per barn |
300 |
300 |
* Norrlandsstödet |
156 |
156 |
* Västernorrland utöver regeringens förslag |
25 |
25 |
* Golv för särskilda skatteutjämningsavgiften |
140 |
140 |
* Ingen särskild vinstskatt |
3 000 |
3 000 |
* Ej höjd moms |
9 200 |
9 200 |
Summa |
14 296 |
14 296 |
Centerns budgetsaldo |
+ 4 938 |
+ 13 547 |
Åtstramning utanför budget - Med personligt ägande |
9 000 |
|
* Likviditetsindragning i stället för |
3 000 |
|
Summa |
12 000 |
|
- Med regional återföring * 25 % investeringsavgift på kontorsoch |
1 000 |
|
Total åtstramning |
||
* Alkohol- och tobaksskatt |
900 |
|
* Energiskatter |
2 800 |
|
* Sparkonto |
9 000 |
|
* Likviditetsindragning |
3 000 |
|
* Investeringsavgifter |
1 000 |
|
* Barnbidrag |
- 1 700 |
|
* Skattereduktion m.m. 1/1-30/6 1990 |
- 3 800 |
|
* Norrlandsstöd m.m. |
200 |
|
Summa |
11 000 |
|
Skattekvot |
||
* Skattesänkningar |
3 800 |
|
* Skattehöjningar |
3 700 |
|
Summa |
100 |
24
Hemställan
Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs
1. att riksdagen beslutar godkänna de allmänna riktlinjer för den
ekonomiska politiken som förordas i motionen,
2. att riksdagen beslutar godkänna de allmänna riktlinjer för
budgetpolitiken och stabiliseringspolitiken som förordas i motionen,
3. att riksdagen beslutar godkänna vad som i motionen anförts
beträffande regional balans som ett mål för den ekonomiska politiken,
4. att riksdagen beslutar godkänna vad som i motionen anförts
beträffande god miljö som ett mål för den ekonomiska politiken,
5. att riksdagen beslutar avslå proposition 1988/89:150 såvitt avser
förslag till lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande,
6. att riksdagen beslutar avslå proposition 1988/89:150 såvitt avser
förslag till ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna
pensionsfonden,
7. att riksdagen med avslag på proposition 1988/89:150 i denna del
beslutar anta lag om ändring i lagen (1977:306) om dryckesskatt enligt
vad som anförs i motionen om 10-procentig höjning av alkoholskatten,
8. att riksdagen med avslag på proposition 1988/89:150 i denna del
beslutar anta lag om ändring i lagen (1987:561) om särskild skatteutjämningsavgift
(”Robin Hood-skatt”) innebärande att den särskilda
skatteutjämningsavgiften skall utgå från 115 procents skattekraft och
däröver enligt vad som anförts i motionen,
9. att riksdagen med avslag på proposition 1988/89:150 såvitt avser
förslagen om tillfälligt höjd mervärdesskatt, tillfällig höjning av
allmänna löneavgiften och nedsättning av beloppet till prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område budgetåret 1989/90 i lag föreskriver
ett konjunkturanpassat obligatoriskt sparande enligt de riktlinjer som
redovisats i motionen,
10. att riksdagen beslutar avslå proposition 1988/89:150 såvitt avser
förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter
avseende sänkning av folkpensionsavgiften med 2 % och höjning av
avgiften till ATP med 2 %,
11. att riksdagen med avslag på proposition 1988/89:150 såvitt avser
förslag till ändring av lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag i lag
föreskriver att allmänt barnbidrag skall utgå med 6 780 kr. per barn
och år,
12. att riksdagen med avslag på proposition 1988/89:150 såvitt avser
förslag till ändring av lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag i lag
föreskriver att förlängt barnbidrag skall utgå med 565 kr. per barn och
månad,
13. att riksdagen beslutar att utta en uranskatt motsvarande 1 öre
per kWh insatt bränsle enligt vad som anförts i motionen,
14. att riksdagen beslutar att lika skatt skall uttas på fossila bränslen,
oavsett de används för värme- eller elproduktion, enligt vad som
anförts i motionen,
15. att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om förslag Mot. 1988/89
om införande av personliga investeringskonton enligt vad som anförts Fi62
i motionen,
16. att riksdagen beslutar att i lag föreskriva införande av en
25-procentig investeringsavgift på lokalytor för industrier och kontor
fr.o.m 1 augusti 1989 i enlighet med vad som anförts i motionen,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om den offentliga sektorns förnyelse,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om skattepolitikens inriktning 1990,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om en restriktivare kreditgivning och ökat ansvar för
banker och andra kreditgivares ansvar för kreditförluster,
20. att riksdagen beslutar att i lag föreskriva att kontantinsatsen vid
kreditköp skall vara 50 % i enlighet med vad som anförts i motionen,
21. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till avveckling
av omsättningsskatten på aktier i enlighet med vad som anförts i
motionen.
Stockholm den 10 maj 1989
Olof Johansson (c)
Karl Erik Olsson (c)
Bertil Fiskesjö (c)
Gunnar Björk (c)
Pär Granstedt (c)
Karin Israelsson (c)
Per-Ola Eriksson (c)
Görel Thurdin (c)
Karin Söder (c)
Gunilla André (c)
Börje Hörnlund (c)
Agne Hansson (c)
Larz Johansson (c)
26
gotab 88903, Stockholm 1989