Motion till riksdagen
1988/89 :Fi423

avLarsTobissonm.fi.
Datapolitiken

Inledning

Moderata samlingspartiet har tidigare framhållit att statens datapolitik bör
avse användandet av datorer inom statsförvaltningen. På andra områden
varken kan eller bör staten styra användningen eller utvecklingen av
datateknologi annat än i den utsträckning som krävs för att garantera
medborgarnas rättigheter och integritet samt samhällets sårbarhetsskydd.

Våra förslag syftande till bl.a. stärkt integritet återfinns i en separat
motion.

Statens många datasystem har stor betydelse för enskilda människor. Det
är ofta omöjligt att undvika att bli registrerad i dessa. Detta ställer höga krav
på integritetsskydd och sekretess hos de statliga datasystemen. Den svenska
offentlighetsprincipen kräver också att för allmänheten och pressen intressanta
uppgifter kan vara tillgängliga.

Datorer är ett mycket viktigt hjälpmedel såväl inom den egentliga
statsförvaltningen som inom utbildningsväsendet och försvaret. Utvecklingen
mot allt fler datoriserade arbetsplatser måste fortsätta. I detta fortsatta
datoriseringsarbete är det viktigt att möjligheterna till effektivisering utnyttjas.
Däri ingår bl.a. kommunikationsmöjligheterna mellan olika system men
också användarvänliga programvaror.

I anslutning till prop. 1987/88:95 om datapolitik föreslogs åtgärder på vissa
områden som, enligt moderata samlingspartiets uppfattning, borde ha följts
upp i årets budgetproposition.

Säkerhet och sekretess

Med anledning av den oklarhet vad gäller säkerhetsarbetet som framgår av
årets budgetproposition, bilaga 6, punkterna 3, 4 och 12, vill vi aktualisera
några frågor kring organisationen av säkerhetsarbetet.

Moderata samlingspartiet anser att alla myndigheter som har ansvar för
ADB-system bör ha en klar uppfattning om säkerheten i ADB-verksamheten.
Fortfarande behandlas myndigheter som om de vore lika i detta
avseende. Så är emellertid inte fallet. Myndigheterna bedriver verksamhet
av starkt skiftande slag och följaktligen får ADB-säkerhetsarbetet relateras
till dessa skiftande förutsättningar.

Affärsverken har exempelvis ett företagsekonomiskt mål med krav på
kostnadstäckning, inklusive avkastningskrav på disponerat statskapital. I de

av riksdagen fattade besluten om styrningen och ledningen av affärsverken
har marknadsanpassning angetts som ett mål och dessutom en ökad
delegering under ett samtidigt ökat ansvar. Detta innebär att affärsverken
avkrävs ett större ansvar för valet av medel för att uppnå de av statsmakterna
fastställda målen.

För flertalet affärsverk är informationsteknologi och ADB helt avgörande
hjälpmedel för verksamhetens effektivitet och servicegrad. Informationsteknologi
och ADB är dessutom inte sällan helt integrerade i de produkter och
tjänster som framställs. De krav som ställs på affärsverken är till sin karaktär
annorlunda än de krav på ADB-säkerhet som förvaltningsmyndigheter har
att beakta. Det är därför inte lämpligt att inordna deras arbete med säkerhet
och sekretess i statskontorets uppgifter.

När det gäller myndigheter med anknytning till försvaret är datasäkerhetsarbete
närmast en del av deras normala arbetsuppgifter, varför vi anser att
statskontoret inte har något som väsentligt kan förbättra säkerhet och
sekretess inom dessa. Erfarenheterna från upphandling av s.k. basdatorer
bekräftar detta.

Mot denna bakgrund föreslår vi att de uppgifter som nu åvilar statskontoret
vad gäller sårbarhet, säkerhet och sekretess inte i något avseende skall
omfatta affärsverken och försvarsmyndigheterna utan tydligt avgränsas till
de civila förvaltningsmyndigheterna. Det enda område där det enligt
moderata samlingspartiets mening finns anledning att inkludera affärsverken
är ÖCB:s samordning av beredskapsplanering avseende krisfrågor. Därigenom
kan inte bara regeringens utan även andra myndigheters behov av insyn
i affärsverkens arbete med säkerhet och sekretess beaktas i erforderlig
utsträckning.

Mot bakgrund av de allvarliga incidenter som inträffat runt om i världen
som en följd av brister i ADB-säkerheten anser moderata samlingspartiet att
den tidsplan som anges i bilaga 6, sid. 46 inte är tillfyllest.

Det finns ett antal myndigheter med olika former av samordningsansvar
inom ADB-säkerhetsområdet. Den datapolitiska propositionen förbättrade
förvisso inte situationen. Enligt vår mening är den situation som nu råder
mera en följd av statsmakternas oförmåga att hantera dessa frågor än av
datoriseringen i sig. En strukturrationalisering måste ske inom alla de organ
och grupper som nu agerar. En kompetenssamling bör utan svårighet kunna
ske till ett fåtal - kanske två å tre - organ. Eventuellt bör endast ett
samordningsorgan finnas, som på grund av sin särskilda karaktär bör vara
skilt från statskontoret.

Förvaltning och omprövning av ADB-system i drift

Statens användning av informationsteknologi och ADB har hittills i vissa
avseenden inte varit särskilt framgångsrik. Betydande kostnadsöverskridanden,
förseningar och tekniska problem har snarare varit regel än undantag.
Detta beror dock mer på brister i inblandade myndigheters förmåga att
utnyttja hjälpmedlet samt på en förkärlek för komplexa, centraliserade
systemlösningar än på hjälpmedlet som sådant och de möjligheter detta
erbjuder. En betydande del av de stora statliga ADB-system som är i drift

Mot. 1988/89
Fi423

5

behöver genomgå omläggningar i större eller mindre grad. Flera orsaker kan Mot. 1988/89
anges till detta. Systemlösningarna är gamla, i flera fall från 1960-talet. Fi423

Successiva mindre förändringar har medfört att underhållskostnaderna är
höga. Systemen tillfredsställer inte nuvarande krav på användarvänlighet
och arbetsmiljö, datorerna är oekonomiska, sårbarhets- och säkerhetsskydd
är inte tillfredsställande osv.

Enligt moderata samlingspartiets mening erfordras en effektiv organisation
för att denna mycket omfattande och kvalificerade uppgift skall kunna
genomföras med acceptabelt resultat. Till stor del är den allvarliga situation
som statsförvaltningen i detta avseende nu hamnat i en följd av hur dessa
frågor har hanterats. Det räcker inte med att tillsätta en särskild beredningsgrupp
inom regeringskansliet ”med uppgift att ta fram underlag till stöd för
regeringens ställningstagande till större ADB-investeringar”, vilken ”förutsätts
inte själv utföra något omfattande utredningsarbete”.

Vi förordar i stället att en särskild insatsgrupp skapas enligt de riktlinjer
som vi tidigare förordat.

Forskning och utveckling för att främja användningen av
informationsteknologiska system i offentlig verksamhet

Enligt samstämmiga bedömningar är de svåraste problemställningarna inom
ADB-området inte längre förknippade med datorernas prestanda eller
funktioner eller med de tekniska möjligheterna. Det är mer väsentligt att öka
effektiviteten i systemutvecklingen samt att skapa flexibilitet och enkelhet
för användarna av de system som utvecklas. Andra frågor av vikt är
förbättring av styrning, tillskapande av strategier för administrativ utveckling
och ADB samt utformning av standarder o.dyl. som hjälpmedel för att
åstadkomma enklare system och datorkraftsstrukturer än hittills. Det är
därför positivt att dessa frågor nu tas upp till behandling i stort sett enligt de
riktlinjer som vi under en följd av år föreslagit i våra motioner. Men enligt vår
mening saknas fortfarande en samlad insats inom ramen för en övergripande
strategi.

På det tekniska området har ett flertal insatser gjorts för att stimulera
produktutveckling och arbetsmetoder m.m. Styrelsen för teknisk utveckling
(STU) är central förvaltningsmyndighet för initiativ och stöd - liksom för
planläggning och rådgivning - för teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete.
Det åligger styrelsen särskilt bl.a. att följa den tekniska
forskningen, att organisera och stödja samarbete inom teknisk forskning och
industriellt utvecklingsarbete och främja kontakter mellan myndigheter,
näringsliv och institutioner samt att planera och fördela statligt stöd i form av
lån och bidrag till teknisk forskning och utvecklingsarbete.

Eftersom ingen annan myndighet har till uppgift att stödja den administrativa
utvecklingen på nationell nivå, har STU delvis tagit upp sådana frågor.

Exempel på detta är det s.k. ramprogrammet för kunskapsutveckling inom
informationsbehandlingsområdet, som slutfördes för något år sedan, vissa
teknikupphandlingsprojekt samt medverkan i framtagningen av det informationsteknologiska
programmet. Det har tydligt framgått att STU:s intresse är
knutet främst till industripolitiska insatser. Resultatet har därigenom blivit,

vilket det s.k. IT 4-programmet utgör ett övertygande bevis för, att de Mot. 1988/89

”mjuka” delarna är eftersatta och lågt prioriterade vad gäller forsknings- och Fi423

utvecklingsinsatser.

En rad olika åtgärder behöver vidtas beträffande informationsteknologins
och ADB-teknikens användning inom administrationen. Enligt vår mening
är ett utvecklingsråd av den nu prövade typen inte tillräckligt. Dessa
uppgifter bör anförtros åt ett särskilt organ. Det kan i princip ske antingen
genom att ett befintligt organ med lämplig kompetens och förtroende
erhåller förändrade, vidgade och delvis nya arbetsuppgifter eller genom att
ett nytt organ tillskapas. Oavsett vilken av dessa metoder som används,
kommer det att påverka arbetsuppgifterna för andra befintliga myndigheter
och organisationer.

Det nya organet bör ges en inriktning mot administrativ teknik och ADB i
en vidare mening.

Det statliga person- och adressregistret SPAR

Det centralt förda statliga person- och adressregistret SPAR tillkom 1976
genom beslut av riksdagen. Det används för aktualisering, komplettering och
kontroll av uppgifter i andra personregister. Dess användning preciseras i
datalagen, där det också fastslås att SPAR får användas av myndigheter och
enskilda. Uppgifterna i SPAR hämtas från det statliga personregister som
används för folkbokföring, inkomsttaxering och fastighetstaxering.

Registeransvarig för SPAR var tidigare DAFA, som också svarade för
driften. DAFA hade ensamrätten för denna typ av befolkningsregister.

Varje företag, organisation eller myndighet som önskar uppdatera egna
registeruppgifter - t.ex. adresser - är hänvisade till SPAR. Det sätt på vilket
DAFA arbetar och de uppgifter SPAR innehåller är därför av avgörande
betydelse för hur andra personregister byggs upp och fungerar.

I samband med att DAFA:s associationsform ändrades 1986, då DAFA
Data AB bildades, förändrades även registeransvaret. Statens person- och
adressregisternämnd bildades och denna blev huvudman för SPAR. Genom
att ett treårigt avtal tecknades mellan den s.k. sparnämnden och DAFA Data
AB fortsätter driften hos DAFA i dess nya form. Genom detta arrangemang
tillförsäkrades DAFA Data AB en fortsatt favoriserad ställning på personregistermarknaden.

Moderata samlingspartiet anser att frågan om SPAR-registret och DAFA
Data AB:s driftansvar bör förutsättningslöst prövas i samband med att
sparnämnden skall teckna ett nytt avtal om driften av registret.

Vi har i tidigare motioner föreslagit att DAFA helt eller delvis skall
privatiseras. Regeringen bör därför låta utreda om det finns några vägande
skäl för att någon del av DAFA Data AB:s nuvarande verksamhet bör
kvarligga i statlig ägo. Regeringen bör dessutom låta göra en förutsättningslös
utredning av den statliga ESKA-koncernens uppgifter, omfattning och
ägarförhållanden.

7

Hemställan Mot. 1988/89

Fi423

Med hänvisning till det anförda hemställs

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om säkerhet och sekretess inom dataområdet,1]

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om en strukturrationalisering och effektivisering
bland statens olika samordningsorgan för ADB-säkerhet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att en oberoende insatsgrupp bör tillsättas för att
ta fram och genomföra ett åtgärdsprogram för en omprövning och
effektivare förvaltning av ADB-system inom statsförvaltningen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om åtgärder för administrativ utveckling,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om SPAR-registret och DAFA Data AB.

Stockholm den 24 januari 1989

Lars Tobisson (m)

Rune Rydén (m) Inger René (m)

Filip Fridolfsson (m) Anders Andersson (m)

Knut Wachtmeister (m)

11988/89:K430.

8