Motion till riksdagen
1988/89:Fi407

av Lars Tobisson m.fl. (m)

Den statliga förvaltningsrevisionen

Makten över statsfinanserna tillkommer grundlagsenlig! riksdagen. Det är
riksdagen som beslutar om skatt till staten och ansvarar för statsupplåningen.
Riksdagen bestämmer vidare till vilka belopp statsinkomsterna skall beräknas
och anvisar anslag till angivna ändamål. Anvisade medel får inte
användas på annat sätt än vad riksdagen har bestämt. Riksdagen fastställer
också grunderna för förvaltning och förfogande över statens egendom.

En grundläggande förutsättning för att riksdagens ledamöter i egenskap av
väljarnas förtroendemän skall kunna fullgöra sina grundlagsenliga åligganden
är att riksdagen så långt möjligt ges information och insyn i den statliga
verksamheten. Detta krav har en särskild tyngd i Sverige som utpräglat
högskatteland och med en mycket omfattande offentlig sektor.

Kontrollmakten

För att fullgöra det nu nämnda ansvaret har riksdagen grundlagsenlig!
tilldelats kontrollmakt.

Denna omfattar konstitutionsutskottets konstitutionella prövning, JOämbetets
judiciella granskning samt riksdagens revisorers förvaltningsrevision.
Det senare organet skall således följa den statsfinansiella och förvaltningsekonomiska
utvecklingen.

Den konstitutionella kontrollen och JO-ämbetets judiciella kontroll har
setts över vid flera tillfällen. Men riksdagens revisorer och dess verksamhet
har i stort sett behållit den organisation och de verksamhetsformer som
beslutades vid dess tillkomst genom 1809 års regeringsform. Detta är
anmärkningsvärt mot bakgrund av de revolutionerande förändringar som
statsförvaltningen och det allmännas uppgifter undergått sedan dess.

Huvudansvaret för att utveckla och bedriva revision av statens verksamhet
har i stället successivt kommit att få sin tyngdpunkt på regeringens
förvaltningsorgan, riksrevisionsverket (RRV). Även om detta verk hittills i
stort sett har kunnat arbeta oberoende och självständigt, finns det inga
garantier för att så kommer att ske även i framtiden. Regeringen har i princip
rätt att utnyttja verket på det sätt regeringen finner angeläget utifrån egna
utgångspunkter. Detta kan utläsas både av riksdagsbesluten 1986 och 1987,
som tilldelade RRV nya och vidgade uppgifter, och av RRV:s anslagsäskanden
avseende budgetåret 1988/89.

I de senare anförs bl.a.:

... verksamheten under senare år främst syftar till att förse statsmakterna
med underlag för omprövning och omprioritering av den statliga och statligt
finansierade verksamheten. Intresset för att utnyttja förvaltningsrevisionen i
detta arbete visar sig också i regeringens önskemål att i ökad utsträckning
engagera RRV i uppdrag att se över möjligheterna till effektivisering och
besparing inom olika områden.

I 1989/90 års budgetproposition heter det:

Förvaltningsrevisionen bör bättre koordineras med regeringskansliets verksamhetsplanering
samt med den treåriga budgetprocessen.

Detta senare uttalande innebär att RRV numera måste ses som ett
stabsorgan åt regeringen och att samarbetet dem emellan ytterligare skall
stärkas och utvecklas. I verkligheten blir således RRV:s förvaltningsrevision
en politiskt styrd utredningsverksamhet åt regeringskansliet.

Den nu beskrivna ordningen och utvecklingen mot ett allt starkare
regeringsinflytande avviker kraftigt från den statliga revisionens ställning i de
flesta andra västliga demokratier, där den statliga revisionen betraktas som
en naturlig och självklar uppgift för i första hand parlamentet.

Sverige behöver liksom andra demokratiska stater en oberoende och
självständig granskning av den offentliga verksamheten, dess resultat och
”välfärdseffekter”. I finansplanen förespråkar det ansvariga statsrådet en
”förnyelse av den offentliga sektorn”. Det är bra. Det överensstämmer med
moderata krav som under lång tid framförts i motioner och i debatten. Men
skall ett effektivt förnyelsearbete åstadkommas, är en förutsättning att det
finns tillgång till information, som uppfattas som objektiv. Den skisserade
organisationen i budgetpropositionen kan aldrig fylla de nu nämnda kraven.
Uppläggningen strider dessutom mot vedertagna granskningsprinciper,
nämligen att den som skall granskas inte skall kunna styra granskningen.

Det alternativ som moderata samlingspartiet förespråkat under en följd av
år, nämligen en stark och oberoende revision under riksdagen, är nu
nödvändigare att genomföra än någonsin. Det går inte längre att hävda att
RRV är ett oberoende och självständigt kontrollorgan. Det är därför
angeläget att riksdagens ansvar för den statliga förvaltningsrevisionen
stärks.

Nya organisationsformer

Revisionens organisation i Danmark kan tas som utgångspunkt för nya
organisationsformer.

I Danmark liksom i Sverige väljer riksdagen (folketinget) ett antal
revisorer bland sina ledamöter (statsrevisorer). Dessa statsrevisorer, som
alltså är parlamentariker, fullgör emellertid inte revisionsuppgifter. De utgör
i stället ett revisionsutskott, vars huvuduppgift är att ta emot revisionsrapporter
och svara för att rapporterna blir behandlade och vid behov underställda
folketingets prövning. Själva revisionen genomförs av ett professionellt verk,
rigsrevisionen, under ledning av en rigsrevisor. Detta organ genomför sina
revisioner oberoende och opartiskt och beslutar på eget ämbetsmannaansvar

Mot. 1988/89
Fi407

12

om innehållet i de revisionsrapporter som avlämnas till statsrevisorerna. Mot. 1988/89

Riksdagens revisorer bör enligt vår uppfattning göras ansvariga för statens Fi407
förvaltningsrevision enligt danskt mönster. Detta förutsätter att riksdagens
revisorer erhåller ökade resurser, så att statsförvaltningen kan revideras på
ett heltäckande sätt. Erfarenheter av organisation och resursbehov kan
hämtas från RRV:s nuvarande och tidigare verksamhet. Eventuellt bör
resurser och kompetens överföras från RRV till riksdagens förvaltningsrevision.

Statskontoret är en central förvaltningsmyndighet för rationalisering och
administrativ utveckling. Statskontoret arbetar för att statlig verksamhet
skall bedrivas under god hushållning med tillgängliga resurser. Verkets
huvuduppgifter är att fungera som utredningsorgan åt regeringen samt att ge
vägledning och stöd åt myndigheter i frågor om rationalisering och administrativ
utveckling. Det finns således betydande beröringspunkter mellan
riksrevisionsverket och statskontoret.

Funktions- och resursfördelningen mellan riksdagens revisorer, riksrevisionsverket
och statskontoret bör utformas med utgångspunkten att ansvaret
för statens förvaltningsrevision förläggs till riksdagsrevisorerna.

Översynen av riksdagens revisorer bör leda fram till en ny lag om deras
verksamhet.

Det är angeläget att riksdagen utan dröjsmål föranstaltar om en kraftfull
riksdagens revision av statsverksamheten. Med utgångspunkt från att detta
kan ske utan grundlagsändring och att hithörande frågor har utretts vid flera
tillfällen de senaste decennierna bör förslag härom kunna läggas fram för
riksdagen redan inom ett år.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen med anledning av prop. 1988/89:100 bil. 15 punkt B3
Riksrevisionsverket och bil. 17 punkt B2 Riksdagens revisorer och
deras kansli hos regeringen begär förslag till nya organisationsformer
för statens förvaltningsrevision i enlighet med de riktlinjer som
redovisas i motionen.

Stockholm den 20 januari 1989

Lars Tobisson (m)

Margit Gennser (m)

Rune Rydén (m)

Filip Fridolfsson (m)

Knut Wachtmeister (m)
Inger René (m)

Anders Andersson (m)

13