Motion till riksdagen

1988/89:Fi313

av Agne Hansson och Marianne Jönsson (båda c)
Skatteutjämningen i Kalmar län

En viktig grundprincip för skattesystemet måste vara rättvis fördelning. Det
innebär att skatt skall betalas efter bärkraft. Skatt skall också vara
omfördelande.

Orättvist skattesystem

Det nuvarande skattesystemet som har präglats av socialdemokraterna
innehåller en rad inbyggda fördelningspolitiska orättvisor. Den mest uppenbara
är skillnaderna i den kommunala beskattningen. I dag skiljer det 7 kr.
mellan högsta och lägsta kommunalskatt. Dessa skillnader ger påtagliga
fördelningspolitiska effekter beroende på kommuninnevånarnas olika inkomstnivå.
Hög kommunalskatt slår särskilt hårt mot lågavlönade.

Omsatt i lönetermer innebär detta att av två personer med exakt lika
inkomster behöver den som t.ex. bor i Oskarshamn få en lönehöjning som är
2,4 procent högre än den som bor i Tjörn för att båda skall få behålla samma
reallön efter lönehöjningen som före.

Görs jämförelsen mellan en lågavlönad respektive högavlönad kan
skillnaden i lönehöjning uppgå till 10 procentenheter, beroende på i vilken
kommun de bor. Detta innebär att en sänkt marginalskatt som gynnar
högavlönade i kombination med en kommunalskattehöjning får helt orimliga
fördelningspolitiska snedeffekter. Det som nu har sagts visar kommunalskattens
stora betydelse i det totala skatteresonemanget.

Kommunal skatteutjämning

Den fördelningspolitiskt mest angelägna skattereformen är därför en kommunal
skatteutjämning som utjämnar skillnaderna i kommunalskatt mellan
kommunerna. Skulle, som nu diskuteras i den allmänna skattedebatten, en
kraftig marginalskattereform genomföras utan att hänsyn tas till kommunalskatterna
kommer en sådan reform att slå mycket hårt och orättvist mot lågoch
normallönegrupper. Den skulle också förstärka den regionala obalansen
och t.ex. slå orättvist mot ett län som Kalmar. I Kalmar län är det relativa
löneläget mycket lågt.

Kommuninnevånarnas inkomster påverkar i sin tur kommunernas inkomster,
dvs. skattekraften.

Kalmar län ligger näst sist i den inkomstligan. Det visar prognosen över
taxeringsutfallet 1988, dvs. 1987 års inkomster.

Om genomsnittsinkomsten i riket sätts till 100 har Kalmar län en

genomsnittsinkomst på 88. Alltså har Kalmar län 12 procent lägre inkomster Mot. 1988/89

än genomsnittet i Sverige. Stockholm har t.ex. 121, Blekinge 89, Kronoberg Fi313

90, Jönköping 92 och Östergötland 95. Endast Gotland ligger under Kalmar
län med 82.

Skillnaden mellan Stockholm och Kalmar län är således 39 procent. Detta
utjämnas genom de statliga skatteutjämningsbidragen. Därmed har skillnaderna
minskat men är fortfarande långt ifrån helt utjämnade. Skillnaden i
dag ligger runt 7 procent.

Sedan 1982 har den socialdemokratiska regeringen kraftigt försämrat
skatteutjämningen. För innevarande år sänktes skatteutjämningen ytterligare
för Kalmar län med 30 milj.kr.

Rättvis fördelning som grund

Diskussionen om ett nytt skattesystem eller förändrade skatteskalor kan med
hänvisning till vad som nu anförts således inte isoleras till en fråga enbart om
en marginalskattesänkning genom förändrad statsskatteskala.

Förutsättningen för att en ny skattereform skall få en rättvis fördelningsprofil
är bl.a. att den kombineras med en effektiv kommunal skatteutjämning.
Detta är också förutsättningen för att även alla i Kalmar län skall få del
av en skattesänkning och inte bli de som får finansiera en sänkning av skatten
enbart för höglönegrupper. Detta bör ges regeringen till känna.

Andra viktiga fördelningspolitiska åtgärder för Kalmar län är höjt
grundavdrag eller skattereduktion och sänkt matmoms.

Avgifter värre än skatt

I Kalmar län är småföretagen väl företrädda. För många små företagare är
avgifterna ofta tyngre än den direkta skatten. Egenavgifterna slår helt
omvänt så att de drabbar dem med låg inkomst hårdare än den som har hög
inkomst.

Avgifterna måste betalas med ca 34 procent från första kronan i inkomst.

Skatt betalas först på inkomst över 10 000 kr. Dessutom ger avgiften på
inkomster under ett basbelopp (27 000 kr) ingen pensionspoäng.

Eftersom avgiften är en avdragsgill kostnad kommer avdraget från en hög
inkomst med hög marginalskatt dessutom att betyda en större skattelindring
än avdraget från en låg inkomst med låg marginalskatt.

Dessa missförhållanden blir ännu värre om en kraftig marginalskattesänkning
genomförs utan att hänsyn tas till egenavgiftsuttaget.

Skall en skattereform bli fördelningspolitiskt rättvis måste vid en skatteomläggning
hänsyn tas till avgiftssystemet för småföretagare. Ett
basbeloppsavdrag skulle ge en sådan rättvis fördelningspolitisk effekt.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om nödvändigheten av en förstärkt kommunal

18

skatteutjämning som förutsättning för rättvisare skatter i Kalmar län, Mot. 1988/89

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i Fi313

motionen anförs om nödvändigheten av basbeloppsavdrag från småföretagarnas
egenavgifter.1]

Stockholm den 25 januari 1989

Agne Hansson (c) Marianne Jönsson (c)

11988/89 :Sf371.