Motion till riksdagen

av Olof Johansson m.fl. (c)
Den ekonomiska politiken

Mot.
1988/89

Fi226

1. Sammanfattning

Centerns valprogram innebar satsningar på miljöpolitik, rättvis fördelning,
likvärdiga levnadsvillkor i hela landet, utbildning och utveckling samt grundtrygghet
i vård och omsorg. Dessa satsningar följer vi nu upp i vårt
budgetalternativ.

Styrkan i en ekonomi måste bedömas utifrån dess förmåga att utnyttja
högkonjunkturer, överbrygga lågkonjunkturer och långsiktigt bibehålla
ekonomiskt välstånd och utvecklingsförmåga. Sett från dessa utgångspunkter
ter sig framtiden inte enbart ljus för svensk ekonomi. Den ekonomiska
tillväxten i Sverige är betydligt lägre än i våra konkurrentländer, produktionen
hämmas av kapacitetsbrist och låg produktivitetsutveckling, inflationen
är betydligt högre än i våra konkurrentländer och bytesbalansen är negativ
och vikande. De regionala obalanserna består. Centern vill göra regional
balans liksom en god miljö till mål för den ekonomiska politiken.

Den överhettade konjunktur som präglade hösten 1988 verkar nu ha
dämpats något. Den svenska konjunkturen kommer förmodligen att mattas
något innevarande år, även om den internationella konjunkturen fortfarande
är relativt stark.

Centern anser att följande nu är av vikt för den ekonomiska politiken:

- aktiv sysselsättningspolitik för att möta arbetskraftsbehovet

- en genomgripande skattereform med fördelningspolitiskt acceptabel
inriktning

- reformerad offentlig sektor

- politik för regional balans

- överhettade områden måste dämpas

- satsning för framtiden på småföretagande

- satsning för framtiden på utbildning och infrastruktur

- samhällsplanering för ekologisk balans

- bromsad ökningstakt för vissa transfereringssystem som har en lavinartad
kostnadsutveckling idag

- strukturomvandling inom industrin

- enklare och mer stabila spelregler i ekonomin

- avskaffad valutareglering

Statsbudgeten är i balans för första gången sedan budgetåret 1962/63. Detta
är tillfredsställande. Balansen i ekonomin har emellertid till stor del

1

1 Riksdagen 1988/89. 3sami. NrFi226

kommits genom en lägre disponibel inkomst för flertalet hushåll under Mot. 1988/89
80-talet. Undersökningar har visat att inkomst- och förmögenhetsklyftoma Fi226
ökat under de socialdemokratiska regeringsåren. Flera grundläggande
problem i svensk ekonomi är dessutom ännu olösta och riskerar att leda till
nya obalanser i framtiden.

I förhållande till regeringens budget innebär centerns alternativ en
ytterligare budgetförstärkning med 3,5 miljarder under budgetåret. Skattetrycket
skulle också sänkas med 0,3 procent.

1. Det ekonomisk-politiska läget

En flyktig blick ger intryck av en stark svensk ekonomi. En statsbudget i
balans och hög privat konsumtion förmedlar denna bild. Styrkan i ekonomin
måste emellertid bedömas utifrån dess förmåga att utnyttja högkonjunkturer,
överbrygga lågkonjunkturer och långsiktigt bibehålla ekonomiskt välstånd
och utvecklingsförmåga. Sett från dessa utgångspunkter ter sig
framtiden mer bekymmersam. Regeringen har inte klarat ut de grundläggande
problemen i ekonomin. Detta riskerar att ge en svårare situation när
konjunkturen vänder, än vad som annars skulle varit fallet.

Den överhettade konjunktur, som präglade förhösten, verkar nu ha kylts
ner något. Ekonomin befinner sig i dag i en mer ordinär högkonjunktursituation.
Den svenska konjunkturen kan vända nedåt under 1989; den kan också
ligga kvar på ungefärligen nuvarande nivå. Utvecklingen har dock av allt att
döma passerat konjunkturtoppen. Det ekonomisk-politiska läget i Sverige
kan beskrivas genom att se på graden av fullföljande av de traditionella
målen för den ekonomiska politiken:

1. Den ekonomiska tillväxten är betydligt lägre än våra konkurrentländers.
Produktionen hämmas av brist på arbetskraft och riskkapital. Produktivitetsutvecklingen
är svag i såväl näringslivet som inom den offentliga
sektorn. En svag regionalpolitik har skapat koncentrationsområden med
arbetskraftsbrist och stagnationsområden med lägre utnyttjande av produktionsresurser.

2. Sysselsättningssituationen präglas generellt av mycket låg öppen arbetslöshet.
Det finns dock ett stort antal personer i arbetsmarknadsutbildning,
anställda med lönebidrag och ofrivillig arbetslöshet, t.ex. många deltidsarbetande
kvinnor. Antalet förtidspensioneringar har kraftigt ökat och gått allt
längre ned i åldrarna. Det finns också stora regionala skillnader i arbetslöshetsnivån.

3. Inflationen är betydligt högre än våra konkurrentländers. Jämfört med
de sju stora länderna inom OECD är vår inflation 6,3 %, nära dubbelt så
hög. Endast Norge och Storbritannien inom OECD har för närvarande högre
inflation än Sverige. Detta inflationsgap försämrar successivt Sveriges
konkurrenskraft och riskerar att leda till ökande bytesbalansunderskott och
ökad arbetslöshet.

4. Bytesbalansen är kraftigt negativ och trenden är vikande. Underskottet
har dock begränsats tack vare en gynnsam utveckling av bytesförhållandet;
stigande priser på skogsprodukter och fallande oljepriser. Sjunkande
dollarkurs och en stark utveckling av världshandeln har också mildrat

bytesbalansunderskottet även om Sverige alltmer tappar marknadsandelar Mot. 1988/89
utomlands. Fi226

5. Regeringen har inte förmått åstadkomma en rättvis fördelning av det
välstånd som högkonjunkturen skapat. Regeringens devalveringspolitik,
avregleringen av finansmarknaderna, höjningarna av skattetrycket i kombination
med nuvarande funktionssätt hos skattesystemet, strama statsbudgetar
i kombination med överföring av ökat ansvar för olikautgiftsposter på
kommunerna samt regionala obalanser har skapat ökade förmögenhetsklyftor
i samhället i jämförelse med de icke-socialistiska regeringsåren. Den
socialdemokratiska ”tredje vägens politik” har lett till stora förmögenhetsomflyttningar
i samhället.

Centern anser därutöver att också regional balans samt god miljö är mål
som bör jämställas med de traditionella i den ekonomiska politiken. Det
ekonomisk-politiska läget på dessa områden kan mycket kort beskrivas
enligt följande:

- De regionala obalanserna består. Regeringens koncentrationspolitik har
skapat överhettningsområden, vilket bl a lett till att ekonomisk-politiska
problem såsom inflationen förvärrats. De mindre förbättringar i form av
befolkningsutveckling som kommit, har inträffat mycket sent i den
högkonjunktur som rått, varför en konjunkturnedgång återigen försämrar
skogslänens utveckling. Långsiktigt är dessa läns utveckling därför
fortsatt vikande. En trend som varit tydlig de senaste åren är dessutom att
även om ökningstakten i de inomregionala skillnaderna något minskat,
har de inomregionala obalanserna ökat. De flesta länscentra har t ex haft
en betydligt bättre utveckling än omlandet.

- Miljöpolitiken är trots regeringens löften fortsatt passiv. Förnyelsen av
energisystemet har stagnerat. Miljöförstöringen kostar i dag det svenska
samhället stora summor. Forskning har beräknat dessa till 6 % av BNP,
motsvarande ca 60 miljarder kr per år. Miljöförstöringen förstör våra
naturresurser, orsakar reparationsbehov, ökar vård- och sjukförsäkringskostnader
p g a försämrad hälsa hos befolkningen etc. Långsiktigt
undergräver miljöförstöringen förutsättningarna också för det ekonomiska
välståndet.

1.2. Den ekonomiska politikens inriktning

Regeringens finansplan andas en hel del insikt om problemen i svensk
ekonomi men väldigt litet konkret föreslås. Forskare anser att de ekonomiskpolitiska
åtgärderna mot bakgrund av det läge som beskrivits ovan för
närvarande bör syfta till:

1. En stram finanspolitik. Statsbudgeten är åter i balans vilket är
tillfredsställande. Den ekonomiska politiken bör emellertid i nuläget förbereda
en konjunkturavmattning. En mer omfattande åtstramning av hushållens
efterfrågan är därför inte tillrådlig.

2. Inflationsbekämpning. Den svenska prisutvecklingen måste åtminstone
ner till genomsnittet hos våra viktigaste konkurrentländer inom OECD.

1 * Riksdagen 1988/89.3 sami. Nr Fi226

De nominella lönekraven måste dämpas som ett led i en inflationsbekämpan- Mot. 1988/89

de politik. Överhettade områden måste kylas ner. Fi226

3. En sänkt ränta. Den ekonomiska politiken måste föras på ett sådant sätt
att räntenivån pga valutaregleringen kan bli stabilt nedjusterad.

4. Ökat hushållssparande. Sparandet bör öka av såväl stabiliserings- som
finanspolitiska skäl.

5. En politik för ökat utbud av arbetskraft och kapital inom bristsektorer i
ekonomin bör föras. Produktionshinder i form av flaskhalsar måste undanröjas.

6. Kapacitetsutbyggnad och ökade investeringar inom den konkurrensutsatta
sektorn för att möta nästa konjunkturuppgång.

7. Förbättrad produktivitetsutveckling inom såväl den privata som den
offentliga sektorn.

8. Långsiktig strukturomvandling inom industri och näringsliv mot en mer
högteknologisk och kunskapsintensiv verksamhetsstruktur.

9. En politik för regional balans som tar vara på hela landets utvecklingsförmåga.

10. Förutsättningar för att skapa en varaktig tillväxt.

För att åstadkomma en utveckling i enlighet med ovanstående anser
centerpartiet att ekonomisk-politiska åtgärder med följande inriktning är
nödvändiga:

- Politiken för regional balans måste intensifieras för att få till stånd en
regional utveckling före en konjunkturavmattning och för att i tid möta
nästa konjunkturuppgång. Politiken måste föras såväl mellanregionalt
som inomregionalt. En utbyggd politik för regional balans är i dagsläget
dessutom extra nödvändig för att ta vara på den produktionskapacitet
som fortfarande finns.

- Överhettade koncentrationsområden inom ekonomin måste svalkas av.
Koncentrationspolitiken innebär köer, snabbare pris- och kostnadsutveckling,
löneglidning m fl ekonomisk-politiska problem. Centerpartiet
vill pga detta införa investeringsavgifter på nybyggda lokaler och kontor i
de värst utsatta koncentrationsområdena.

- En sysselsättningspolitik som förmår möta det akuta arbetskraftsbehov
som föreligger inom vissa delar av arbetsmarknaden. Åtgärder som krävs
är en ökad satsning på utbildning inom arbetsmarknads- och företagsutbildning,
utökat platsantal på treårig teknisk gymnasielinje, främjande av
näringslivsinvesteringar syftande bl a till ökad automatisering av de tunga
jobben, förbättrad arbetsmiljö för minskad personalomsättning och ökad
rekrytering till sektorer med arbetskraftsbrist, bättre utnyttjande av de
idag arbetslösa eller undersysselsatta.

- En satsning för framtiden på nyföretagande, små- och egenföretagande,
entreprenörskap, kunskapsuppbyggnad över hela landel. Vi måste ta vara
på människors och regioners utvecklingsmöjligheter bl a genom:

a) Utveckling av infrastruktur; decentraliserat vägnät, utbyggd järnvägstrafik,
regionala flygförbindelser, telekommunikationsnät.

b) Decentraliserad högskoleutbildning via en utbyggnad av de mindre

högskolorna med bl.a. fasta forskningsresurser vid de tidigare filialhögskolorna
samt i Norrlands inland.

- För att säkra en ekonomisk utveckling också för framtiden måste vi nu
styra in samhället mot ekologisk balans. Framtida ekologiska katastrofer
måste förebyggas och skadade livsmiljöer återställas. Miljöhänsyn måste
komma in som en reell och självklar del av all samhällsplanering.
Kortsiktiga ekonomiska intressen skall vara underordnade ekologiska
hänsyn och förutsättningarna för en varaktig tillväxt.En viktig del för att
styra samhällsutvecklingen rätt är energi- och råvaruskatter samt miljöavgifter.
Centern kräver också en översyn av hela miljöskyddslagstiftningen
och dess tillämpning.

- Den kraftiga ökningen av statens utgifter för vissa transfereringssystem
måste bromsas. Detta måste göras långsiktigt och socialt ansvarsfullt.

- Den offentliga verksamheten måste fås att fungera bättre. Produktivitetsutvecklingen
måste förbättras.

- Centern avvisar cash-limit-användning i regeringens tappning.

- Strukturomvandling inom industrin mot mer högteknologi och kunskapsintensiv
industri måste stimuleras. Detta kan ske genom en reformerad
företagsbeskattning, satsning på högteknologisk forskning, en politik för
sänkt ränta och ökad tillgång på riskvilligt kapital samt spridning av
kapitalanvändningen.

- Det behövs enklare och mer långsiktiga spelregler i ekonomin. Härvidlag
är en reformering av skattesystemet viktig. Centern upprepar kravet på
en avveckling av vinstdelningsskatten.

- De kvarvarande delarna av valutaregleringen bör avskaffas när detta är
möjligt.

- En genomgripande skattereform. En sådan bör inriktas mot sänkta
marginalskatter med bibehållna fördelningspolitiska ambitioner. Den
kommunala skatteutjämningen måste förbättras. Momsen på mat skall
sänkas.

Mot.

Fi226

2. Den internationella ekonomin Mot. 1988/89

År 1988 präglades av hög ekonomisk aktivitet i OECD-länderna. Tillväxten ^i226
uppgick inom området totalt till ca 4 procent. Under 1989 väntas en
avmattning i tillväxttakten till 3,25 procent och 1990 sjunker tillväxten till
2,75 procent enligt OECD-sekretariatets egna bedömningar.

Den ekonomiska aktiviteten väntas alltså bli fortsatt hög men konjunkturtoppen
som helhet för OECD har av allt att döma passerats. Ett flertal
faktorer i den internationella bilden gör dock ekonomiska förutsägelser
osäkra. Det gäller de fortsatt stora obalanserna mellan USA, Japan och
Västtyskland, inflationstendenserna i vissa industriländer, den höga arbetslösheten
i Västeuropa, integrationssträvandena inom EG-länderna m m.

Andra halvåret 1987 började den internationella konjunkturen ta fart.

USA, Japan och Storbritannien uppvisade en snabb ekonomisk tillväxt.

Kurserna på världens aktiebörser ökade också kraftigt. Börsfallet i oktober
1987 blev därför desto djupare. En recession i världsekonomin spåddes.

Recessionen uteblev dock. Börskraschen blev ingen krasch, bara ett fall.

Produktions- och efterfrågetillväxten fortsatte, nu med lättnader i penningpolitiken
till hjälp i ett flertal OECD-länder. I USA medförde dollarfallet
ytterligare stimulans för exportindustrin. Hela världshandeln fick ett uppsving.

Reagan-administrationens utbudspolitik med bl a kraftiga skattesänkningar
skapade dock ett kraftigt budgetunderskott i USA samtidigt som
Japan och Västtyskland fick stora överskott.Flera faktorer i världsekonomin
talar nu för en något minskad ekonomisk tillväxt inom OECD de närmaste
åren:

- Produktionsutvecklingen tenderar att bromsas upp p g a att flera länder
har ett högt kapacitetsutnyttjande och närmar sig taket för möjlig
produktion.

- Stigande räntor hotar, sedan USA våren 1988 börjat strama åt penningpolitiken
för att hålla nere konsumtion och inflation samt för att skydda
mot ytterligare dollarfall.

- Penningpolitisk åtstramning har också skett i flera andra industriländer
med bytesbalansunderskott.

- Den kreditexpansion med åtföljande konsumtionsutveckling som i ett
flertal länder inom OECD följt på avregleringen av kreditmarknaderna
tenderar att mattas av.

Stabiliserande faktorer såsom fortsatt lågt oljepris samt en måttlig inflationsutveckling
talar emellertid för att konjunkturavmattningen blir måttlig.

Obalanserna i handelsutbytet mellan de tre stora länderna i OECD väntas
vara fortsatt stora under 1989 även om USA:s bytesbalansunderskott
minskat avsevärt under 1988. Den inhemska efterfrågeutvecklingen i Västtyskland
har dämpats samtidigt som exporten till länder vid sidan av USA

ökat. Också Japan har ökat sitt bytesbalansöverskott. Under 1989 väntas
USA fortsätta att minska sitt underskott men i långsammmare takt samtidigt
som överskotten i Japan och Västtyskland endast minskar långsamt.

Samtidigt som USA:s handels- och bytesbalansunderskott minskat under
1988 har OPEC-länderna samt Storbritannien fått stora underskott. I
Storbritannien är dessutom inflationen i stigande gentemot OECD-genomsnittet.
OECD-genomsnittet var 1988 3,5 procent och väntas 1989 stiga till 4
procent.

Av betydelse för världsekonomin är ett samordnat internationellt uppträdande
för att minska obalanserna i handelsutbytet. Överskottsländerna
måste se till att den inhemska efterfrågan i högre grad tar hand om
produktionsutvecklingen samtidigt som underskottsländerna håller tillbaka
inhemsk efterfrågan. USA måste angripa sitt budgetunderskott via en
finanspolitisk åtstramning som skapar förtroende internationellt. Sverige bör
verka för ett sådant samordnat internationellt uppträdande för att reda ut
obalansproblemen.

Den ekonomiska utvecklingen inom OECD gynnades 1988 också av en
ökad efterfrågan från u-länderna. Till följd av en påbörjad sanering av flera
u-länders skuldsituation samt höjda råvarupriser förbättrades den ekonomiska
situationen för flera u-länder under fjolåret. Nästa år väntas råvaruprisutvecklingen
bromsas upp. Om farhågorna om en ökad ränta slår in kan
utvecklingen åter dämpas för u-ländernas del.

Oljepriset sjönk under 1988 till 12 dollar/fat vilket missgynnade OPECländerna,
av vilka flera fick ett underskott i bytesbalansen. För 1989 väntas
stabiliserade oljepriser. Långsiktigt kommer oljepriset att stiga en kvarts
dollar per halvår enligt bedömningar inom OECD.

En glädjande utveckling är den politiska och ekonomiska öppning
gentemot väst som skett i flera östeuropeiska länder inklusive Sovjetunionen.
Konkret har dock detta ännu inte inneburit mer än en marginell ökning i
öst-väst-handeln.

Utvecklingen i de skandinaviska länderna, exklusive Sverige, är sammantaget
svag. Finlands BNP-tillväxt väntas halveras under 1989. Tillväxten i
Norge och Danmark är i stigande men från mycket låga nivåer. Inflationen i
samtliga skandinaviska länder ligger betydligt över OECD-genomsnittet.

3. Sveriges ekonomi

3.1. Sveriges ekonomiska utveckling 1970—1988

Det kanske främsta problemet för Sverige under perioden har varit att pressa
ned kostnadsökningarna till omvärldens nivå. 1973—74 bedrevs en expansiv
politik i syfte att kompensera för den kontraktiva politik som fördes i
utlandet till följd av oljeprischocken. Den internationella lågkonjunkturen
skulle överbryggas. Vinsterna steg och omfattande investeringar gjordes i
branscher som senare skulle visa sig mindre framgångsrika. Dessutom sjönk
de årliga produktivitetsökningarna drastiskt inom den svenska ekonomin.

Den expansiva politiken skapade ett inflationstryck och krav på stora
löneökningar. 1974-76 ökade också företagens lönekostnader med 40

Mot.

Fi226

procent. En stor del av denna ökning härrörde från ökade löneskatter. Den Mot. 1988/89
minskade produktivitetsökningstakten och oljeprischocken hade nödvän- Fi226
diggjort en anpassning nedåt av reallönerna. Istället skedde motsatsen.

Sverige hamnade i en allvarlig kostnadskris.

Sverige tappade snabbt marknadsandelar till följd av försämrade relativpriser
och vinstmarginalerna föll kraftigt. Sverige devalverade tre gånger
under 1976 och 1977 vilket ökade tillväxten påtagligt. Landet var på väg mot
balans då uppgången bröts av den andra oljeprischocken 1979-80. Tillväxten
blev till skillnad från tidigare dock inte lägre i Sverige än internationellt.

Den nödvändiga anpassningen nedåt av reallönerna skedde inte heller nu.

Istället devalverades åter kronan 1981 och 1982 med sammanlagt drygt 24
procent. Devalveringarna medförde en högre vinstnivå och marknadsandelarna
för den svenska exportindustrin steg åter.

Sysselsättningen räddades i slutet av 1970-talet genom omfattande arbetsmarknads-
och industripolitiska insatser. Medan arbetslösheten steg till
tvåsiffriga tal i Europa i övrigt, lyckades Sverige hålla den på mycket rimliga
nivåer. Samtidigt omvandlades den svenska industristrukturen i snabb takt
under denna period och landet kunde därför tack vare de centerledda
regeringarnas insatser sedermera gå ut ur den internationella lågkonjunkturen
med en låg arbetslöshet och en stark industri.

Efter devalveringarna 1981 och 1982 skedde, bl a till följd av dessa goda
förutsättningar, en snabb återhämtning i svensk ekonomi. Till en början
vann den svenska industrin åter marknadsandelar. Tillväxten var exportledd.
Löne- och kostnadsutvecklingen var dock fortfarande för hög i relation
till omvärlden. Relativpriserna försämrades och svenska marknadsandelar
började därför åter minska. Tillväxten blev konsumtionsledd vilket försvagade
bytesbalansen. Sverige har dock hittills klarat sig från att anpassa sig till
omvärldens kostnadsutveckling till följd av en rad lyckliga omständigheter.

För det första har den svenska valutakorgens konstruktion orsakat en
konkurrenskraftsförstärkning i förhållande till våra viktigaste konkurrentländer
(USA undantaget) genom en ”smygdevalvering” i takt med dollarraset.
För det andra innebar oljeprisfallet 1986 en engångsförbättring av den
svenska bytesbalansen med 15 miljarder. För det tredje sjönk de internationella
räntorna samt den internationella inflationen kraftigt.

Utvecklingen under 1988 har för svensk ekonomi varit gynnsammare än
vad som allmänt spåddes under början av året. En fortsatt stark internationell
konjunktur har hindrat att de problem med bl a konsumentprisutveckling
och produktivitetsutveckling som föreligger i svensk ekonomi slagit
igenom med full kraft. Att BNP-tillväxten preliminärt varit 2,8 % under
1988; en uppjustering med nära en procentenhet från 87/88 års finansplan är
ett bevis för detta. Tillväxttakten i svensk ekonomi är dock klart lägre än
OECD-genomsnittet där 1988 innebär en ökning med ca 4 procentenheter.

Produktivitetsutvecklingen i såväl näringsliv som i offentlig sektor har
under 1988 varit svag. Denna svaga produktivitetsutveckling leder till att
ekonomiska tillväxtmål i högre grad måste nås via en ökad sysselsättning,
vilket leder till ökad arbetskraftsbrist med åtföljande löneglidning och ökad
inflation, vidare till försämrad bytesbalans eftersom minskad produktion
innebär att inhemsk efterfrågan måste tillgodoses via en ökad import. Av 8

ovanstående inses lätt att den svaga produktivitetsutvecklingen är ett av de
allvarligaste problemen i svensk ekonomi.

Inflationen i Sverige har alltsedan 1982 legat betydligt över OECDgenomsnittet.
Regeringens inflationsmål har missats lika regelbundet som de
återkommit i finansplaner och kompletteringspropositioner. För 1988 väntas
enligt finansplanen utfallet för KPI-utvecklingen bli 5,8 %. Enligt statistiska
centralbyrån ökade priserna 1988 däremot 6,3 procent. Den ofta utskällda
livsmedelssektorn drog ner den genomsnittliga prisutvecklingen genom en
långsammare prisutveckling än övriga konsumentpriser. Ett diagram nedan
ur finansplanen visar utvecklingen av KPI i Sverige gentemot OECD under
80-talet.

Diagram 1. Konsumentprisindex. 12 månaders förändringstal t.o.m. nov. 1988 för
Sverige, t.o.m. oktober för OECD

14

-14

-12

10

-10

8

-8

6

-6

4

OECD

2

-2

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988

Källa: Finansplanen 1989

Utvecklingen av lönerna under 1988 är en återspegling av, men också en
orsak till konsumentprisutvecklingen. De totala löneökningarna för hela
arbetsmarknaden stannar för 1988 enligt konjunkturinstitutet på 7,5 procent.
Av denna totala löneökning står löneglidning för 3,4 procent. Löneglidningen
förekommer bl a som en följd av arbetskraftsbrist framför allt inom privat
sektor i överhettade koncentrationsområden. Löneglidning minskar utrymmet
för de fria avtalsförhandlingarna och späder på inflationen p g a att
löneglidning inom en sektor leder till kompensationskrav inom andra delar
av arbetsmarknaden.

Bytesbalansens utveckling har allt sedan 1985 visat en klart nedåtgående
trend. För 1988 väntas underskottet i bytesbalansen bli 10,4 miljarder kr
enligt finansplanen. Denna bedömning är i underkant. Riksbankens senaste

Mot.

Fi226

prognos för helåret 1988 pekar på ett underskott på mellan 11 och 12 Mot. 1988/89
miljarder. Denna utveckling beror på att den höga inhemska efterfrågan inte Fi226
kunnat mötas av de svenska företagen bl a på grund av en låg produktivitetsutveckling.
Den snabba prisstegringstakten har dessutom inneburit att
svensk exportindustri tappat marknadsandelar. Underskottet har trots detta
hållits tillbaka p g a en för Sverige gynnsam utveckling av bytesförhållandet.

Prisutvecklingen för svenska exportprodukter såsom massa, papper och stål
har varit god, medan oljepriserna fallit. En ökning i den totala världshandeln
har dessutom kompenserat för tappade svenska marknadsandelar.

Den tredje vägens devalveringspolitik har skapat nya obalanser. Vinsterna
i storföretagen har stigit till rekordnivåer. Samtidigt med storföretagens
vinstutveckling har offentlig verksamhet som vård och skola naggats alltmer i
kanten. Reallöneutvecklingen för de svenska löntagarna har varit svag.

Avregleringen av kreditmarknaden i kombination med kraftigt likvida
storföretag och en stark utveckling av de internationella börserna har skapat
ett uppsving för de finansiella marknaderna i Sverige. Hushållen har haft lätt
att låna och höga marginalskatter och generösa avdragsregler för räntor har
stimulerat upplåning. Trots höga räntor har svenska folket lånat för att
tillfredsställa konsumtionslusten. Sedan 1986 har hushållens finansiella
sparande varje år varit negativt, dvs de har netto skuldsatt sig. Se diagram 2.

1987 var hushållens sparkvot —3,3 procent. Preliminära beräkningar pekar
på en sparkvot i samma storleksordning för 1988.

Man kan konstatera att den socialdemokratiska ”tredje vägens politik”
lett till stora förmögenhetsomflyttningar i samhället. Regeringen har inte
förmått se till att det nya välståndet fördelats jämlikt i folkhushållet.

Diagram 2. Disponibel inkomst, konsumtion och sparande
Hsr. 1980 irs priser

rnr

30000C.

75T :9'6 :*77 :97a' ;s_s -555 FWi :sse :9E3 ’ :se« T5E5 THT-T5S7 fSeS fnr1

Källa: Konjunkturinstitutets decemberrapport 1988

10

Den tredje vägens politik har också ökat de regionala obalanserna. Under Mot. 1988/89

perioden 1982-1987 har skogslänen förlorat mellan 3 000 och 6 000 invånare Fi226

varje år, medan storstadslänens befolkningsökning stigit under perioden.

Enbart under 1987 uppgick den till 23 000 personer. Mindre förbättringar i
skogslänens befolkningsutveckling har kommit under 1988 till följd av den
allmänna konjunkturutvecklingen. Dessa förbättringar har dessvärre anlänt
mycket sent i högkonjunkturen. En konjunkturavmattning riskerar att
återigen försämra befolkningsutvecklingen. Om inget görs, är därför dessa
läns utveckling på lång sikt fortsatt vikande. I koncentrationsområdena har
en inflationsdrivande överhettning skapats pga bostads- och arbetskraftsbrist.

Den tredje vägens politik har gynnat inte minst den traditionella svenska
exportindustrin, t ex skogs- och bilindustrin. Utvecklingen inom de högteknologiska
branscherna har däremot släpat efter den internationella utvecklingen.
Sverige har i dag en industristruktur som uppvisar en internationellt
sett låg andel högteknologi. Detta gör oss mer priskänliga och dessutom
dåligt rustade för framtiden. När högkonjunkturen vänder, hotas därmed i
främsta ledet sysselsättningen i skogslänen där den traditionella industrin
dominerar.

Sammanfattningsvis kan sägas att Sverige under ett antal år har haft ett
andrum för att lösa de grundläggande obalanserna i ekonomin. Devalvering,
oljeprissänkning, internationell räntesänkning, dollarkursfall och minskad
internationell inflationstakt har inneburit en respittid för att komma till rätta
med hög inflation, snabb kostnadsutveckling, låg produktivitetsutveckling
samt svag extern balans. Man kan konstatera att inget av dessa problem är
lösta. Regeringen har trots de internationellt goda förutsättningarna hittills
misslyckats med att uthålligt lösa de ekonomiska problemen.

3.2. Utsikter för 1989

För innevarande år tyder mycket på en fortsatt relativt stark internationell
konjunktur även om den mattas något. Skälen till detta har behandlats i
kapitel 2. För svensk ekonomis del pekar det mesta mot en svagare
utveckling än 1988 även om det inte väntas någon djupdykning i konjunkturhänseende.

Tillväxten i den svenska ekonomin väntas öka någonstans mellan 1,2 och
1,7 % beroende på olika konjunkturinstituts bedömningar. Den minskade
aktiviteten beror på ett antal orsaker bl a:

- minskad inhemsk efterfrågan pga den kraftiga konsumtionsutveckling
som varit under de senaste åren. Det har redan skett en avmattning i
efterfrågan på sällanköpsvaror. Bilinköpen väntas minska under 1989
bl a eftersom katalysatorrabatten inte längre gäller. De senaste årens
kreditexpansion har också gjort att hushållen har ådragit sig en hel del
ränte- och amorteringsutgifter

1 * * Riksdagen 1988189.3 sami. Nr Fi226

- hushållens sparkvot väntas öka något under 1989 även om den fortfaran- Mot. 1988/89
de är negativ. Förväntningarna om en kommande skattereform verkar Fi226
förmodligen också dämpande på viljan att skuldsätta sig

- utvecklingen av världshandeln väntas bromsas; ökningstakten väntas
minska 2 % under 1989

- fortsatt minskade marknadsandelar för svensk exportindustri p g a höjda
exportpriser till följd av den snabba svenska kostnadsutvecklingen.

Bytesbalansen väntas, trots en minskad inhemsk efterfrågan, fortsätta att
försämras till minus 14,1 miljarder kr enligt finansplanens bedömningar.

Orsakerna är bl a fortsatt försämrad konkurrenskraft för exportindustrin
samt en stabilisering i bytesförhållandet med bl a en stabilisering eller liten
höjning av oljepriserna, en minskad svensk råvaruexport samt bromsad
utveckling av priserna bl a på skogsråvara. Fallet i bytesbalansen blir ännu
kraftigare 1989 om man för 1988 års del tar i beaktande SIF-strejken vilket
minskade exporten med ca 1 procentenhet.

Löneutvecklingen under 1989 är givetvis osäker till följd av att avtalsförhandlingarna
ännu är förestående. På den statliga sidan finns ett s k överhäng
från 1988 på 2 procentenheter. Finansplanens beräkningar utgår från en
löneökning på 7 % 1989 medan konjunkturinstitutet gör en framskrivning av
förra årets löneökningar och räknar med oförändrade 7,5 %.

Konsumentpriserna väntas under 1989 vara betydligt över genomsnittet i
OECD-länderna. Kl räknar med en inflation för Sveriges del på 6,1 %.

Gentemot våra viktigaste konkurrentländer ligger inflationsgapet kvar på
samma nivå som 1988. I Västtyskland t ex ökar priserna med bara 2,3 %, i
Japan med 1,5 %.

Produktivitetsutvecklingen väntas vara fortsatt svag, såväl i näringslivet
som i offentliga sektorn. Näringslivets produktivitet väntas öka med 0,5
procent enligt Kl, offentliga sektorns produktivitet ökar endast 0,1 procent.

Till följd av den något svagare konjunkturen 1989 minskar behovet av en
generell finanspolitisk åtstramning jämfört med det läge som rådde i höstas.

Sådana åtgärder riskerar, om de tillgrips i allt för stor omfattning, att
förstärka den väntade avmattningen i konjunkturen. Vid en avmattning i
konjunkturen kommer det generellt sett att ske en automatisk reducering av
problemen med överhettning och flaskhalsar. Geografiskt och sektoriellt
begränsade åtgärder är däremot nödvändiga bl a för att dämpa en alltför
kraftig efterfrågan i koncentrationsområden. Finanspolitiska indragningar i
nuläget bör lämpligen ske i form av sparstimulanser för hushållssektorn; då
kan också en dämpning av bytesbalansunderskottet komma till stånd.

4. Centerns ekonomiska politik

4.1. Mål för den ekonomiska politiken

De traditionella målen för den ekonomiska politiken har varit full sysselsättning,
jämn fördelning, tillväxt, prisstabilitet och balans i utrikesaffärerna. De

centerledda regeringarna lade till målet regional balans vilket den förra 12

socialdemokratiska regeringen efter centerkritik anammade. Detta föran- Mot. 1988/89
ledde dock inte någon märkbar förändring av denna regerings praktiska Fi226
politik. I årets finansplan nämns de för den nya regeringen viktiga ekonomisk-politiska
målen. Där finns inte regional balans med. Finansplanen
anger dock regionalpolitik som en uppgift som är angelägen för den
ekonomiska politiken de närmaste åren. ”Regionalpolitiken skall aktiveras
för att stimulera tillväxten”, heter det.

För centerns vidkommande är och förblir regional balans ett självklart
ekonomisk-politiskt mål.

Centern anser att det yttersta syftet för den ekonomiska politiken bör vara
en ökad livskvalitet. Den materiella välfärden är endast en del i livskvaliteten.

En god miljö är en dimension som liksom regional balans inte täcks upp av de
traditionella ekonomisk-politiska målen men som ändå är relaterad till den
ekonomiska politiken. Om hänsyn inte tas till miljön riskerar den ekonomiska
politiken att inriktas mot mål som visserligen är relaterade till livskvaliteten
men som ligger vid sidan av det verkliga målet. Centern anser därför att
god miljö ska vara ett centralt mål i den ekonomiska politiken.

Det innebär bl a att miljöhänsyn måste byggas in i den svenska marknadsekonomin.
Ekonomin måste ges en större långsiktighet genom att miljökostnaderna
förs in i företagen genom miljöavgifter. På så sätt blir den
ekonomiska politiken ett effektivt instrument för att stimulera utnyttjande av
miljövänligare produktionsmetoder.

4.2. Penning-och kreditpolitiken

4.2.1. Räntepolitiken

De svenska räntorna har under 1988 liksom tidigare under 80-talet stadigt
överstigit det internationella ränteläget. Räntemarginalen mellan 6-månaders
statsskuldsväxlar och motsvarande eurodollarränta har under året
pendlat mellan 3 och mot slutet av året 1,5 procent. Penningpolitiken har
under året fått bära en stor del av den stabiliseringspolitiska bördan. En hög
ränta har istället varit medlet för att hålla tillbaka den inhemska konsumtionen
och hindra ytterligare försämring av bytesbalansen. Centern anser att
finanspolitiken i framtiden måste bära ett större ansvar för stabiliseringspolitiken.
Detta är dessutom nödvändigt vid en avskaffad valutareglering.
Penningpolitikens börda måste bli lättare så att räntorna kan sänkas. Detta är
viktigt för att öka investeringsviljan i Sverige.

Den genomsnittliga dagsomsättningen på statspapper har under året
minskat. Detta är bl.a. en följd av ett relativt stabilt ränteläge och ett minskat
upplåningsbehov från staten.

Den 1 januari i år infördes en omsättningsskatt på värdepapper på
penning- och obligationsmarknaderna, den s.k. ”valpskatten”. Centern var
redan i samband med kompletteringspropositionen kritisk till denna skatt
eftersom den orsakar samhällsekonomiska kostnader via en försämrad
kapitalmarknad. Vissa viktiga delar av en fungerande kapitalmarknad har
redan drabbats negativt av omsättningsskatten. Detta gäller t ex terminshandeln.
Centern menar att det inte är orimligt med en beskattning av
kapitalmarknaderna, men att denna beskattning borde kunna ske på ett sätt

som inte skadar likviditeten i marknaden med åtföljande samhällsekonomis- Mot. 1988/89
ka förluster. Regeringens skattepolitik för kapitalmarknaderna är desto mer Fi226
märklig, som man i finansplanen talar om att en fortsatt avreglering av de
finansiella marknaderna är nödvändig för att förmedla krediter och risker i
ekonomin på ett mer effektivt sätt.

Centern vill särskilt rikta uppmärksamheten på den osunda skatten på
utländska placerares omsättning av aktier i Sverige. Denna skatt driver
handeln med svenska aktier utomlands eftersom det är billigare att handla
där. Denna handel kunde äga rum i Sverige och ge intäkter hit om bara
konkurrensförhållandena vore desamma. Detta bör ges regeringen tillkänna.

4.2.2. Kredit- och sparandepolitiken

Avregleringen av kreditmarknaden har skapat ett tryck uppåt på upplåningen
bland hushållen. Hushållssparande! har sjunkit kraftigt och t.o.m. blivit
negativt. Det är ändå av vikt att avregleringen består. Åtgärder för att öka
sparandet och minska lånebehovet bör istället bl.a. ske genom skatte- och
avdragsjusteringar. Enligt vår mening måste kreditpolitiken inriktas på att
öka hushållens sparande.

Under åttiotalet har nettohushållssparandet i Sverige kraftigt minskat.

Även om den negativa utvecklingen bromsats under 1988, så är i dag
hushållens sparkvot fortfarande negativ, vilket är unikt i OECD. Denna
minskning har uppträtt trots en onormalt hög realränta under perioden,
vilket borde stimulerat till ökat sparande. Dessutom har hushållens reala
inkomster ökat, marginalskatterna minskat och ränteavdragsbegränsning införts
vilket borde ge ytterligare stimulans för ökat sparande.

Under 1988 har kreditexpansionen i Sverige fortsatt. Hushållens sparkvot
har legat på ungefär samma nivå som 1987 d.v.s. —3,3 procent. Hushållens
nettoupplåning har för 1988 uppgått till 100 miljarder. Den största delen, 80
miljarder, har dock varit finansiella placeringar. En ökning i de reala
investeringarna har också skett. En icke obetydlig del av upplåningen har
dock använts till ren konsumtion. De närmaste åren väntas hushållens
sparkvot öka något. Ser man till det finansiella sparandet kommer detta
enligt finansplanen att fördela sig på följande sätt mellan olika samhällssektorer:

Finansiellt sparande. Miljarder kr. Löpande priser.

	1986	1987	1988	1989	alt. 1	1990 alt. 2
Offentlig sektor	-6,0	24,8	34,1	29,3	27,8	32.6
Hushåll	0,2	- 13,1	- 15,3	- 11,1	- 15,6	- 14,8
Företag	6,4	- 18,4	-29,2	-32,3	-30,5	- 36,6
Bytesbalans	0,6	- 6,7	- 10,4	- 14,1	- 18,3	- 18.8

Källa: Finansplanen 1989

14

Som angetts i kapitel 3.1. anser vi siffran -10,4 på bytebalansen som Mot. 1988/89

övervärderad. Alternativen för 1990 avser regeringens olika alternativ för Fi226

löneökningstakt på 4 resp. 7 procent. Den tydligaste trenden i ovanstående
tabell är det ökande finansiella sparandeöverskottet i offentlig sektor och det
ökande sparandeunderskottet i hushållssektorn.

Långtidsutredningen -87 angav som målsättning att förbättra den konsoliderade
offentliga sektorns sparande. Detta sparande ansåg utredningen vara
nödvändigt för att finansiera investeringar i industrin. Den socialdemokratiska
strategin har också under en längre period i hög grad varit att överflytta
sparandet från den privata till den offentliga sektorn med tydlig avsikt att få
en större politisk kontroll över investeringarna.

Det finns dock inte, enligt vår mening, något egenvärde i ett sparande
genom statliga budgetöverskott, ej heller i ett sparande i socialförsäkringssystemet
(annat än för att utjämna avgiftsuttaget över tiden).

Ett starkt hushållssparande däremot är ett alternativ som fyller flera
syften:

- För det första ger det hushållen ekonomisk trygghet att ha en finansiell
buffert.

- För det andra ger ett sparande i egen bostad, aktier, vinstandelsfonder
och i eget företag en positiv makt- och ägandespridning i samhället.

- För det tredje innebär ett lågt sparande i hushållssektorn definitionsmässigt
en högre konsumtion och därmed en större risk för överhettning med
en ökad inflation som följd. En hög konsumtion ger inte minst en press
nedåt på bytesbalansen då den privata konsumtionen har ett högt
importinnehåll.

Centern anser därför att sparandet i ekonomin i första hand skall ske i
hushållssektorn. Det finns en rad möjligheter att stimulera hushållssparande:

- Den viktigaste åtgärden för att stimulera sparandet är att föra en
ekonomisk politik som begränsar inflationen. Avkastningen på det
finansiella sparandet får inte urholkas genom återkommande negativa
realräntor. En tillväxtorienterad politik som ger höjda reallöner kombinerat
med en rättvis fördelning är också en förutsättning för att sparandet
skall öka.

- Vidare måste det råda stabila villkor för sparandet. Att lägga in ett
ytterligare osäkerhetsmoment genom politiska beslut som skedde vid
engångsskatten på pensionssparande minskar intresset för sparandet.

- En av orsakerna till det låga finansiella sparandet under 1970- och
1980-talen har varit den låga reala avkastningen efter skatt. Sänkta
marginalskatter och av dragsbegränsningar som gynnar sparande och
missgynnar konsumtionslån måste bli ett resultat av en större skattereform.
15

- Den särskilda skattereduktionen för mindre aktieutdelning, som den
icke-socialistiska majoriteten införde, tillkom för att lindra dubbelbeskattningen
av aktieutdelning. Härigenom stimulerades det enskilda
aktiesparandet. Den socialistiska riksdagsmajoriteten upphävde denna
möjlighet trots att den haft uppenbart positiv effekt. I nuvarande
situation framstår det som särskilt angeläget att riksdagen beslutar om
åtgärder som gynnar sparande i aktier. Löntagarfonderna motverkar
strävandet mot maktspridning och bör därför avskaffas. Vi har i en
trepartimotion föreslagit att en betydande del av fondmedlen skall
användas för att stimulera till aktiesparande inom allemanssparande!.

- Sparande i aktier är i likhet med annan investeringsverksamhet en
handling som kräver rimlig förutsägbarhet. Engångsskatter av den typ
som aviseras i finansplanen avseende företagens vinster under 1989
minskar benägenheten till det risktagande som aktiesparande innebär.
Det har inte heller hittills påvisats att vinstindragningar av denna typ
skulle ha någon stabiliseringspolitisk effekt, vilket däremot hävdas i
finansplanen.

- Ett utmärkt system för att sprida ägande av aktier är de vinstandelsfonder
som byggts upp i många svenska företag. Våren 1987 beslöt en riksdagsmajoritet
av socialdemokrater och kommunister att belägga dem med
socialavgifter. Detta ansåg vi vara felaktigt. De system som skapats på
många företag är klart att föredra framför det starkt centraliserade system
för vinstdelning som löntagarfonderna innebär. Det finns dock anledning
att dra upp en rågång mellan vinstandelar och lön. Det är därför enligt vår
uppfattning rimligt att förlänga den tid, vanligtvis fem år, som medlen
måste vara innestående innan utbetalning kan ske till den andelsberättigade.

- Staten äger en flora av företag som i stor utsträckning kunde drivits i
privat regi. Centern har vid ett antal tillfällen föreslagit försäljning av
vissa delar av dessa genom emittering av folkaktier för att sprida
aktieägandet. Emissionen av aktier i Procordia visade att stort intresse
finns för detta bland allmänheten. Garantier måste skapas syftande till att
möjligheterna till aktieteckning sprids jämnt bland allmänheten.

Enligt centerns uppfattning behövs insatser för att göra långsiktigt målsparande
verkligt attraktivt. Centern vill därför införa personliga investerings

konton.

Reformen bör ha följande inriktning:

- Berättigade att öppna ett personligt investeringskonto är desamma som
för allemanssparandet. Den sparande skall fylla 16 år senast samma år
sparandet börjar samt vara folkbokförd i Sverige.

Mot. 1988/89

Fi226

16

- Insättning får ske på kontot med upp till ett halvt basbelopp per person
och år. Det innebär att insättningen skulle maximeras till 13 950 kr med
1989 års basbelopp som beräkningsgrund. Denna summa undantas från
beskattning.

- All avkastning inom kontot blir skattefri så länge pengarna kvarstår på
kontot. Förmögenhetsskatt tas ut.

- Belåning av kontot tillåts inte.

- Uttag utan beskattning får ske före exempelvis 55 års ålder för investering
i egen permanentbostad eller som eget kapital vid start eller övertag av
företag. Därvid minskas ingångsvärdet med motsvarande belopp vid
realisationsvinstbeskattning. Kontot bör även kunna öppnas för köp av
aktier.

- Uttag tillåts för alla medel på kontot fram till dess kontoinnehavaren
fyller exempelvis 55 år. Uttag kan ske med maximalt 20 % av kontots
högsta värde per år. Medlen får med andra ord tas ut under en
femårsperiod. Uttagen justeras för kontots värdeförändring under perioden.
Efter femårsperioden, exempelvis vid 60 års ålder, är de medel som
ej tagits ut fria för omedelbart uttag. Uttaget beskattas enligt inkomstskattereglerna.

- Vid särskilda skäl bör pengarna mot erläggande av avgift kunna tas ut
innan åldersgränsen är uppnådd.

Personliga investeringskonton är ett målsparande. Det riktar sig framför allt
till yngre människor. Ett system med personliga investeringskonton skulle
aktivt kunna bidra till ett ökat enskilt sparande i bank. Det skulle också
kunna bidra till ett ökat intresse för att starta eget företag samt att äga sin
egen bostad. Systemet lämpar sig dessutom utmärkt för pensionssparande.

Personliga investeringskonton är ett system för långsiktigt sparande.
Reformen tar bl a sikte på att vara ett komplement till institutionaliserat
pensionssparande. Systemet kan också fylla ett behov för dem som vill trappa
ned på arbetstiden tidigare än vid 65 års ålder. Långsiktigheten i placeringarna
minimerar risken för skatteplanering. Slutligen borde en reform av denna
omfattning kraftigt stimulera hushållssparande!.

- I en särskild motion utvecklas vår syn på småföretagsbeskattningen. Bl a
föreslås minskade arbetsgivaravgifter och slopad förmögenhetsskatt på
arbetande kapital.

- Räntan måste pressas ned. I dag är räntenivån i omvärlden ett pär procent
lägre (eurodollarmarknaden) än i Sverige. Centern menar att det höga
ränteläget är olyckligt eftersom det hämmar kapitalbildning och investeringsvilja
samt medverkar till fördelningspolitiskt ofördelaktiga förmö

Mot. 1988/89

Fi226

17

genhetsomflyttningar. Genom en stram finanspolitik, försäljning av Mot. 1988/89
statlig egendom samt avskaffad valutareglering kan räntan i Sverige Fi226

pressas ned.

En viktig komponent i en räntepressande politik är en återhållande finanspolitik.
Centern har i sina budgetalternativ pekat på vägen att bromsa statens
utgifter för bl a arbetslöshetsförsäkring och bostadssubventioner.

Ett annat sätt att pressa ned räntorna är försäljningar av vissa statliga
företag. Centern har föreslagit försäljningar i en takt motsvarande ca 5
miljarder kronor per år.

Ett minskat statligt upplåningsbehov minskar trycket på penningmarknaden,
vilket verkar nedpressande på räntan. Detta i sin tur stimulerar
produktiva investeringar vilket ger en produktionstillväxt på sikt. Det skapar
utrymme för minskat skattetryck, vilket är en långsiktig målsättning för
centern.

4.2.3. Valutapolitiken

En lämplig del i en räntepressande politik är att avskaffa valutaregleringen.

Under de senaste åren har kapitalmarknaderna i många länder avreglerats.

Exempel finns att hämta i Norge, Danmark, Storbritannien, Frankrike,

Holland, Västtyskland och Japan. Den mest omfattande avregleringen sker
inom den europeiska gemenskapen där ett omfattande integrationsarbete
pågår. Erfarenheterna från dessa länder är i huvudsak positiva.

Som ett led i den allmänna utvecklingen mot en ökad liberalisering av
kapital- och kreditmarknaden aviseras i budgetpropositionen en avreglering
av de återstående delarna av det svenska valutaregleringssystemet - den s k
hårda kärnan. Riksbanken har redan svarat på detta genom att avskaffa
förbudet för svenskar att köpa aktier i utlandet samt tillåta juridiska personer
att köpa fastighetsegendom i utlandet. Centern instämmer i att det är dags att
avskaffa de kvarvarande delarna av valutaregleringen.

Centern utvecklar sin syn på valutaregleringens avskaffande i en särskild
motion.

4.3. Inflationsbekämpning och lönebildning

Den snabba utvecklingen av priser och löner är kanske det allvarligaste
problem svensk ekonomi har för närvarande. Inflationstakten i Sverige är
dubbelt, eller i vissa fall tre gånger så hög som i våra viktigaste konkurrentländer.

För 1988 ökar konsumentpriserna ca 6,3 %. Lönekostnadsökningarna
1988 blev ca 7,5 %. Regeringen räknar för 1989 med en dämpad lönekostnads-
och prisutvecklingstakt; 7 % respektive 5,5 %. De flesta andra
bedömare är inte lika optimistiska. Denna utveckling försämrar vårt
konkurrensläge - svenskt näringsliv tappar marknadsandelar. Vi ser redan
allt större underskott i bytesbalansen. Denna negativa trend riskerar att
accelerera om inte inflationstakten kan bromsas upp. På sikt hotar nya
budgetunderskott.

Lönekostnadsutvecklingen är en bidragande orsak till inflationsutvecklingen.
De senaste årens avtalsrörelser har drivit fram höga nominella

lönelyft, vilka p.g.a. inflationen dock givit ett magert utbyte realt för Mot. 1988/89

löntagarna. Den höga löneglidningen för vissa grupper har givit upphov till Fi226

kompensationskrav och därmed stegrat lönekostnadsutvecklingen på hela
arbetsmarknaden.

Lönekostnads- och inflationsutveckling hör självklart ihop. Det båtar föga
att med olika medel försöka tvinga ner lönekostnadsutvecklingen när
inflationen är på nuvarande nivå. Vi måste istället växla ned priser och löner
genom en verksam inflationsdämpande politik. På detta område har
regeringen misslyckats:

1. Genom att genomföra skattesänkningar med fördelningspolitiskt sned
profil bäddar man för kompensationskrav från låglönegrupperna

2. Genom att utforma förslag till kommande skattereformer som ger olika
utbyte åt olika inkomstgrupper bäddar man för kompensationskrav från
övriga redan innan reformen genomförts

3. Genom att driva fram en regional obalans som skapat löneglidning och
överhettning på arbets- och bostadsmarknaderna i storstäderna driver
man på den allmänna prisutvecklingen i hela landet

4. Genom devalveringspolitiken i kombination med avregleringen på
kreditmarknaden och ett dåligt fungerande skattesystem har en spekulationsekonomi
uppstått som drivit på prisutvecklingen och lett till en
våg av fusioner i näringslivet med ökad monopolprissättning

5. Avvecklade livsmedelssubventioner har en direkt effekt på konsumentprisindex.

Konjunkturinstitutet har studerat kostnadsutvecklingen och förutspår förlorade
marknadsandelar även med konstanta relativpriser. Kostnadsökningarna
måste därför pressas tillbaka till en nivå som ligger under omvärldens.
Långtidsutredningen -87 visade på att relativpriserna måste sjunka med 0,8
procent årligen fram till 1995 för att den svenska exportindustrins marknadsandelar
skall bibehållas. Detta förutsätter en årlig lönekostnadsökningstakt
på högst 3 procent om året.

Alternativen till en lägre kostnadsutveckling är dock inte speciellt
attraktiva. En fortsatt snabb kostnadsutveckling kan för det första tvinga
regeringen till en kraftig åtstramning av ekonomin för att via en högre
arbetslöshet pressa ned inflationen. Detta är den strategi man valt i Europa i
övrigt. Inflationen har visserligen pressats tillbaka men det har skett till priset
av en långvarigt hög arbetslöshet med stora samhällsekonomiska och sociala
kostnader som följd.

Det andra alternativet är att förstärka konkurrenskraften genom upprepade
devalveringar. Detta alternativ kommer med stor sannolikhet att innebära
accelererande kostnadsökningar. Detta är i praktiken vad som skett. Genom
den starka knytningen till dollarn har kronan devalverats i takt med
dollarfallet.

Ett tredje alternativ är att helt ge upp prisstabilitetsmålet och låta
växelkurserna fluktuera fritt. Centern anser att detta är en klar ambitionsni

19

våsänkning i den ekonomiska politiken som med kraft måste avvisas. Mot. 1988/89

Slutsatsen är att kostnadsökningarna måste begränsas på annat sätt. Fi226

Prisstopp har varit regeringens huvudmedicin mot kostnadsökningarna de
senaste åren. Rörliga priser är dock nödvändiga i ett dynamiskt ekonomiskt
system. Prissystemet reflekterar produktionskostnadsförändringar, ändringar
i konsumenternas smak m m. Långvariga prisstopp orsakar därför stora
samhällsekonomiska förluster. Forskningsresultat visar också på att prisstopp
snarast haft en pådrivande effekt på inflationen. Företagen har efter
stoppets slut höjt priserna för att säkra marginaler även inför nästa prisstopp.

Prisstoppet under 1987 bidrog till den höga konsumtionsnivån och försvagningen
av den externa balansen. Centern avvisar därför prisstoppet som ett
medel i den ekonomiska politiken, dock med undantag för exceptionella
förhållanden.

En form av statliga ingrepp är att genom politiska beslut på förhand göra
allmänna inkomstpolitiska utfästelser som t ex omläggningar av skatteskalor
och införande av löntagarfonder. Detta kan t ex ske genom att regeringen
inträder som avtalsslutande part och sluter ”sociala kontrakt”, s k förhandlad
inkomstpolitik. Den generella slutsatsen man kan dra från andra länder är att
man där inte lyckats uppnå den återhållsamhet i lönebildningen som
eftersträvats. Lönebildningen skall enligt centerns mening ske i förhandling
mellan fria parter.

En annan form av statlig inblandning är lagstiftning mot löneökningar.

Detta skjuter dock bara upp löneökningarna i tiden och ger ingen långsiktig
lösning. Om den sortens ingrepp skulle utnyttjas under en längre period blir
konsekvenserna orimliga och arbetsmarknadsparterna fråntas både frihet
och ansvar. Lönesystemets förmåga att styra arbetskraft till olika sektorer
urholkas med välfärdsförluster som följd. Centern avvisar även denna form
av statlig inkomstpolitik.

Centern har uppfattningen att alltför svaga incitament för att uppnå
samhällsekonomiskt acceptabla löneökningar är orsaken till problemen. En
rad åtgärder är nödvändiga för att få ned kostnads- och löneökningstakten:

1. Regeringen måste trovärdigt deklarera att för höga löneökningar inte
kommer att pareras genom devalveringar. I synnerhet inte efter en
avskaffad valutareglering. En fast växelkurs måste vara en norm för den
ekonomiska politiken. Finans- och penningpolitiken måste syfta till att
understödja den fasta växelkursen. Arbetsmarknadens parter får
därmed ta ett större ansvar för den försämrade konkurrenskraft som
uppstår vid för höga löneökningar.

2. En politik för regional balans måste föras som minskar den överhettning
som finns i vissa regioner, medan andra regioner har problem med
arbetslöshet. Överhettningssymptom och löneglidning är i dag störst
inom storstadsområdena. En politik för regional balans är ett effektivt
medel mot löneglidning och kostnadsökningar. Centern föreslår investeringsavgifter
på 25 % i överhettade koncentrationsområden, i första
hand Storstockholms expansiva delar. Denna avgift bör belasta nyproduktionen
av lokalytor för kontor och industrier. Intäkterna bör
återföras till regionen till produktion av bostäder och miljöförbättrande
åtgärder.

3. Centern förespråkar en differentierad moms med sänkt skatt på mat. Mot. 1988/89
Detta är en modell som de flesta europeiska länder redan tillämpar och Fi226

som också den Europeiska gemenskapen, EG, väntas fullfölja, då
harmoniseringen av momssystemet inom EG fortgår.

Centern förespråkar en differentierad moms också av fördelningspolitiska
skäl. Den fördelningspolitiska effekten i skatteskalan kommer att
avta då marginalskatterna sänks. Den bör enligt vår mening upprätthållas
bl.a. genom en differentierad moms med sänkt skatt på maten.

Sänkt skatt på maten genom en differentiering av momsen är en
åtgärd som har starkt stöd i opinionen, inte minst inom löntagarorganisationerna.
En sådan reform kan öka möjligheterna för att skapa
samhällsekonomiskt acceptabla löneökningar.

4. Arbetsgivaravgifterna får inte höjas utan skall helst sänkas. Det
samhällsekonomiska utrymmet för lönekostnadsökningarna får inte
enbart intecknas av staten.

5. Skatteskalorna för 1989 utformades på ett sätt som enligt centerns åsikt
bäddar för kompensationskrav. Samtliga skattebetalare får inte del av
skattesänkningarna. Att, i ett läge med hög inflation, utforma skatteskalorna
på ett sätt som bäddar för kompensationskrav är högst
oförnuftigt. Vi förutsätter att en marginalskattesänkning för 1990
kombineras med fördelningspolitiska insatser.

Kommunalskatterna måste utjämnas mer effektivt. Marginalskattesänkningarna
för 1989 i kombination med förändringar i de kommunala
skatteuttagen kommer att medföra mycket olika utbyte i disponibel
inkomst av kommande lönerörelse.

Centern berör sin syn på skattepolitiken längre fram i denna motion
samt i en särskild partimotion.

6. Tillväxttakten i den offentliga konsumtionen måste begränsas för att ge
utrymme för reallöneökningar. Skattetrycket får inte öka utan bör på
sikt minska.

7. En samordning av olika avtalsperioder bör ske också fortsättningsvis.

Konkurrensen mellan arbetstagarorganisationerna ökar kraftigt när
avtal som sluts påverkar avtal längre fram. Överlappande avtalsperioder
förhindrar också att en effektiv antiinflationspolitik kan föras. I dag
har vi återkommande konflikthot på den svenska arbetsmarknaden.

Långsiktiga avtal bör i större grad eftersträvas för att skapa en stabilare
situation. Detta är särskilt angeläget i samband med en större skattereform.

8. Arbetslöshetsförsäkringen bör bli obligatorisk. Obligatoriskt medlemskap
i arbetslöshetskassorna medför att dessa också belastas av
kostnader för arbetslös ungdom.

De ovan nämnda åtgärderna skulle enligt vår uppfattning kunna skapa
förutsättningar för kostnads- och löneökningar på en rimlig nivå i framtiden.

Riksdagen satte, på regeringens förslag, 1988 en utgiftsram för lönekostnadsökningar,
en s.k. cash limit, inom den statliga sektorn. Denna ram sattes
till 4 %. För att säkerställa personalförsörjningen i statsförvaltningen gav
regeringen i efterhand kompensation för lönekostnadsökningar upp till 5,6

procent. Eftersom löneökningarna på den statliga sidan blev 6,6 % har i årets Mot. 1988/89

budgetproposition kompensation motsvarande denna löneökningsdifferens Fi226

inte medgivits. Regeringen har emellertid redan nu kunnat konstatera att

den uteblivna kompensationen för statsbidragen till lärarlönerna inte ser ut

att godkännas av riksdagen. Regeringen har därför tillkännagivit att man

drar tillbaka den utgiftsram för löneökningar som i finansplanen föreslagits

för 1989 (5%). I stället avser regeringen att via en särskild proposition föreslå

en återgång till de statliga myndigheternas generella besparingskrav på 2 %

årligen.

Centern var det enda oppositionsparti på den icke-socialistiska sidan som
1988 kritiserade regeringens utgiftsram. Centern reserverade sig i finansutskottet
mot användningen av cash limit-metoden med den av regeringen
anmälda utformningen.Vi menade i vår ekonomisk-politiska motion att
kassabegränsningar generellt visserligen kan vara ett medel för en lägre
kostnadsutveckling men att utgiftsramen i regeringens tappning hade små
möjligheter att lyckas. Centern reserverade sig därefter i finansutskottet mot
användningen av cash limit-metoden med regeringens utformning.

Vår kritik av regeringens förslag hade följande grunder:

- Regeringen valde att enbart ange ramen för löneökningar, ett s.k.
lönetak. Löneökningar utöver ramen skulle mötas med effektivitets- och
produktionshöjande åtgärder eller besparingar. Kassabegränsningen
måste, menade vi, avse det totala anslaget till en myndighets verksamhet,
om detta skall vara möjligt.

- Centern menade också att med regeringens löneram på 4 procent
riskerade ramen, som var avsedd som ett tak, att bli ett golv från vilket
löneförhandlingarna utgick.

- Kassabegränsningarna måste följas av en decentralisering av förhandlingarna
till myndighetsnivå där eventuella besparingar i verksamheten kan
vägas mot ökade löner, menade vi, men regeringen gav endast en ram för
centrala förhandlingar. Att väga lönekostnader emot andra utgifter är
ogörligt att genomföra på central nivå.

- Förhandlingarna måste utgå från strikta regler för verksamhetens miniminivå.
Annars blir innebörden att parterna genom avtal kan förändra även
den politiskt beslutade omfattningen och inriktningen av den statliga
verksamheten.

- Systemet måste vidare kunna garantera statens personalrekrytering
genom att skillnader i löneökningar inom totalramen tillåts, menade
centern.

I den nu uppkomna situationen bör regeringen redovisa sina förslag i
detaljerad form för riksdagen. Därutöver bör regeringen ge en bedömning av
vilka konsekvenser som förslagen får för olika myndigheter. Underlag för
denna bedömning bör kunna hämtas från myndigheternas anslagsframställningar.
Det är också nödvändigt, att regeringen redovisar en mer långsiktig
bedömning med utgångspunkt från myndigheternas redovisade flerårsbudgetar.

Syftet skall vara att ge riksdagen en grund för beslut, som inte enbart
rekommenderar generella besparingar. En flerårig användning av den s k

osthyvelsmetoden leder förr eller senare till en ineffektiv användning av
myndigheternas samlade resurser. Dessutom måste riksdagen få tillräckligt
underlag för att kunna bedöma långsiktiga effekter på berörda myndigheters
funktionsmöjligheter, alternativa besparingsmöjligheter eller grund för
ökade anslag. Först då möjliggörs en politisk prioritering. En sådan
prioritering är ett politiskt ansvar. Detta bör ges regeringen till känna.

Regeringen aviserar i finansplanen en indragning av vinstmedel från
företagen. Detta, säger man, skall ske genom att en särskild skatt tas ut på
företagsvinsterna under 1989. Centern betonar vikten av stabilitet i de
spelregler som samhället ställer upp för ekonomin. Genom att föra en politik
för decentraliserat ägande och rättvis fördelning menar centern att man inte
behöver ta till engångsåtgärder. Regeringen anser att den föreslagna
vinstskatten torde verka dämpande på lönestegringstakten. Det finns inga
tidigare bevis för något sådant samband. Uttalanden från arbetsmarknadens
parter pekar också på att vinstskatten inte påverkar lönebildningen. Centern
har tidigare godtagit likviditetsindragningar från storföretagen i syfte att
dämpa en accelererande fusionsvåg. Dessa likviditetsindragningar är dels
inga skatter, dels har centern aldrig hävdat att likviditetsindragningar verkar
hämmande på lönekostnadsökningstakten. Däremot torde företagens investeringsvilja
och enskilda sparares vilja att ställa upp med riskvilligt kapital
påverkas av den nya vinstskatten.

4.4. Skattepolitiken

Den socialdemokratiska skattepolitiken visar på en rad av misslyckanden.
Man har inte förmått att i något avseende nå de mål som ställts upp.

- Skattetrycket skulle hållas oförändrat. Skattetrycket har i praktiken höjts
sedan 1982 från 50,5 % till 55,6 % 1988.

- Nittio procent av de heltidsarbetande skulle ha högst 50 % marginalskatt.
Detta slogs fast i 1981 års skattebeslut, men har i praktiken urholkats
successivt.

- Målet att skattepolitiken skall främja lugna avtalsrörelser har misslyckats.

Den 3-procentiga marginalskattesänkning för alla med beskattningsbar
inkomst över 70 000 kr som beslutades om under hösten och som gäller 1989
års skatter fick en olycklig fördelningspolitisk profil. Höginkomsttagare
tjänar relativt sett mycket i skattesänkning medan låginkomsttagare tjänar
litet eller inget. Centern föreslog istället skattesänkningar för alla skattebetalare
genom att låta marginalskattesänkningen åtföljas av en skattereduktion
på 1 000 kr lika för alla. Det socialdemokratiska förslaget ger nu i
kombination med kraftigt varierande kommunalskatteförändringar och en
hög inflation upphov till farhågor om en orolig avtalsrörelse. Det kommer
nämligen att krävas väsentligt olika nominella löneökningar i olika delar av
landet och i olika inkomstskikt för att uppnå en oförändrad real disponibel
inkomst. Skattesänkningar som inte inkluderar alla inkomsttagare riskerar
på detta sätt att bli löne- och inflationsdrivande. Centern kan med beklagan
konstatera att inkomstklyftorna ökar med den socialdemokratiska skattepolitiken.

Mot. 1988/89

Fi226

23

Inför 1990 anser centern att fortsatta marginalskattesänkningar bör Mot. 1988/89

genomföras. Detta bör ske bl.a. som en successiv anpassning till en Fi226

kommande skattereform. Vi upprepar däremot vår skarpa varning för
skattesänkningar som inte kommer alla skattebetalare till del. Vi vill höja
skatterna på kol, olja, uran och införa en lika beskattning av el och värme i
samband med kondenskraft under förutsättningen att dessa höjda skatter
används för finansiering av en skattereduktion lika för alla skattebetalare i
samband med utformandet av 1990 års skatter.

Höstriksdagen 1988 förbättrade pensionärernas skattesituation. Avtrappningen
av det extra avdraget minskades, förmögenhet upp till 400 000 kronor
undantogs från att påverka det kommunala bostadstillägget vid sparande
bundet i boende, arbetsinkomst påverkar inte heller längre KBT. Vi
utvecklar vår syn på pensionärernas beskattning i en särskild motion.

Centern utvecklar sin syn på en kommande genomgripande skattereform i
en särskild partimotion.

4.5. Fördelningspolitiken

Centern anser att rättvis fördelning är ett viktigt mål för den ekonomiska
politiken. Välfärden måste fördelas på ett rättvist sätt mellan olika samhällsgrupper
och mellan människor i olika delar av landet. En jämnare fördelning
minskar spänningar i samhället och bidrar till en varaktig tillväxt via en jämn
efterfrågan och en harmonisk arbetsmarknad. Alla människor måste ha en
ekonomisk grundtrygghet. Detta gäller särskilt vid ålderdom, sjukdom,
handikapp och arbetslöshet.

Centern konstaterar, att den socialdemokratiska politiken sedan 1982 ökat
samhälisklyftorna. En undersökning presenterad av konsumentverket i
höstas visar att de svenska hushållen fått det ekonomiskt sämre under
80-talet. Klyftorna mellan höginkomst- och låginkomsttagare har ökat. Året
1987 blev utfallet för en arbetarfamilj med tre barn minus 300 kronor i
månaden. Motsvarande hushållstyp i höglönegruppen fick 3 000 kronor mer
varje månad. Sämst har utvecklingen varit för ensamstående med barn under
17 år och sammanboende utan barn och med låga inkomster. Enligt
konsumentverket blev utvecklingen likartad för 1988. En viktig orsak till
denna utveckling har varit att prisökningarna varit större än löneökningarna.

Centern kan konstatera att trots högkonjunkturen under 80-talet har
inkomstklyftorna ökat. Storföretag och aktieägare är vinnarna under de
socialdemokratiska regeringarna, låg- och medelinkomsttagare utan finansiella
besparingar är förlorarna. Socialdemokraterna har inte förmått
åstadkomma en rättvis fördelning av det välstånd som högkonjunkturen
skapat.

De marginalskattesänkningar som genomförts har också bidragit till de
ökade ojämlikheterna.

Differentierad moms med sänkt skatt på mat skulle kunna bli en aktiv del i
fördelningspolitiken då inkomstskattens progressivitet minskar.

Klyftorna mellan olika delar av landet har också ökat. Under större delen
av 80-talet har skogslänen dränerats och haft en vikande befolkningsutveck

ling. Kommunalskatterna återspeglar utvecklingen. Skillnaderna i kommunalskatt
mellan högsta och lägsta uttag är nu närmare 7 kronor. Människor i
kommuner med lägst genomsnittlig inkomst betalar de högsta kommunalskatterna.

De effekter som uppstår vid en alltför snabb strukturförändring i vissa
regioner eller på vissa orter måste lindras. Detta för att förhindra allför stora
sociala kostnader. Ett relativt begränsat antal människor skall inte betala
priset för den ekonomiska strukturomvandlingen. Kostnaderna liksom
intäkterna skall delas solidariskt.

Sysselsättningssituationen är mycket olika mellan länen. Detta trots en låg
generell arbetslöshet. Skillnaden i sysselsättningsgrad mellan t.ex. Stockholms
län och Norrbottens län är hela 10 procentenheter.

Under 1988 har befolkningsutveckling och sysselsättning förbättrats något
i skogslänen. De har haft ett positivt flyttningsnetto och en sjunkande
arbetslöshet. Dessa förbättringar har emellertid anlänt mycket sent i den
högkonjunktur som råder. Långtidstrenden för dessa län är därför fortsatt
vikande.

Tillgången till arbete för alla är ett avgörande fördelningspolitiskt medel.
Ett arbete ger tillgång till försörjning och är i stor utsträckning styrande för
självkänsla och människovärde. Den generella arbetslösheten är låg idag
vilket är glädjande. Fortfarande finns dock skillnader mellan befolkningsgrupper.
De regionala skillnaderna har nämnts; vidare är ungdomsarbetslösheten
hela två procent högre än den genomsnittliga arbetslösheten även om
ungdomsarbetslösheten sjunkit snabbare än övriga gruppers arbetslöshet
1988.

Arbetslösheten bland flyktingar och invandrare är också hög. I hög
utsträckning ”missutnyttjas” också flyktingars och invandrares kompetens
på arbetsmarknaden genom att de anställs i befattningar för vilka de är
överkvalificerade. Centern begärde i höstas förslag från regeringen hur
flyktingar och invandrare lättare skulle kunna hitta vägar in på arbetsmarknaden
i relevanta befattningar. Vi upprepar denna begäran.

Antalet människor som förtidspensionerats har ökat kraftigt de senaste
åren. Förtidspensioneringarna görs dessutom vid allt yngre ålder. Centern
menar att förtidspensionerade, i synnerhet unga sådana, måste ges bättre
möjligheter till rehabilitering och återkomst på arbetsmarknaden. Myndigheterna
bör också vara mer restriktiva med förtidspensioneringar.

Också bland andra grupper, t.ex. långtidsarbetslösa, handikappade och
undersysselsatta, t.ex. många deltidsarbetande kvinnor, finns en vilja att
komma in på arbetsmarknaden. En utveckling i denna riktning skulle för
samhället innebära ett bidrag för att få ner arbetskraftsbristen.

Arbetsmiljön är viktig. Utslagning p.g.a. arbetshandikapp är en tragedi
för den enskilde och åsamkar samhället stora kostnader. Samhällets utbetalningar
p.g.a. arbetshandikapp har ökat kraftigt de senaste åren. Samtidigt
borde förutsättningar för en förbättrad fysisk och psykosocial arbetsmiljö
finnas via kraftig vinstutveckling i näringslivet och arbetskraftsbrist som
borde skapa incitament för arbetsmiljöförbättrande åtgärder.

Samhället har en självklar skyldighet att särskilt bistå utsatta samhällsgrupper
att klara sin ekonomiska trygghet. Centern vill återinföra friåret i

Mot. 1988/89

Fi226

25

sjukvården. Vi går emot regeringens förslag att dra in de kostnadsfria Mot. 1988/89
läkemedlen. Fi226

Finansplanen säger att satsningar på de handikappade har möjliggjorts
genom ett stramt budgetarbete. För centerns del anser vi att stödet till särskilt
utsatta människor inte får vara avhängigt av budgetsaldot. Centern satsar
medel på handikappolitiken utöver regeringen.

Den allmänna försäkringen har mer och mer blivit en försäkring mot
inkomstbortfall. Grundskyddet har relativt sett försvagats. Skillnaderna i
förmåner har ökat. Människor utan förvärvsinkomster hamnar vid sidan av
de flesta försäkringsförmåner. Detta gäller inte minst de som ställs utan
arbete och på så sätt får ett svagare socialförsäkringsskydd. Därför har
centern föreslagit att socialförsäkringssystemet i större utsträckning måste
byggas upp enligt grundtrygghetsprincipen.

Stödet till barnfamiljerna har en hög fördelningspolitisk träffsäkerhet och
bör förstärkas. Vi förutsätter att regeringen lämnar förslag om höjda
barnbidrag i samband med kompletteringspropositionen. Detta bör ges
regeringen tillkänna. Centern föreslår att ett vårdnadsbidrag för alla
småbarnsföräldrar med barn i förskoleåldern införs. Dessutom yrkar vi
avslag på regeringens förslag om minskade mjölksubventioner.

Studiestödet till studenter har en dokumenterat god fördelningseffekt.

Även om en förändring i studiemedelssystemet nyligen gjorts, är ytterligare
förbättringar nödvändiga. Detta skulle kunna minska den sociala snedrekryteringen
vilket ytterligare skulle förstärka den fördelningspolitiska effekten.

Centerns förslag om studielön presenteras i en särskild motion.

Även de sämst ställda pensionärerna behöver en förstärkning. Centern vill
förbättra pensionärernas skattesituation. Vi utvecklar detta i en särskild
motion.

4.6. Åtgärder för en varaktig tillväxt

Varaktig ekonomisk tillväxt förutsätter enligt centerns uppfattning hushållning
med naturresurser och god miljö. Detta måste prägla innehållet i
produktionsutvecklingen. Tillväxten måste komma hela landet till del. Målet
bör vara en decentraliserad samhällsstruktur där det råder balans såväl inom
som mellan olika regioner. Uppnås inte detta, skapas problem såväl inom
som utom storstadsregionerna.

Långtidsutredningen -87 pekade på att ”relativsprissänkningar” krävs i det
längre perspektivet för bibehållna marknadsandelar. Det finns dock möjlighet
att påverka andra förutsättningar för den svenska konkurrenskraften.

Centern vill föra en politik för varaktig tillväxt genom satsningar på miljö,
utbildning, infrastruktur, decentraliserat ägande inom näringslivet, ökad
konkurrens och decentralisering av ansvar inom offentliga sektorn samt
minskade regleringar.

Den strukturomvandling där kunskapsintensiv produktion inom industri
och tjänstesektor växer i betydelse är viktig för att bibehålla svensk
konkurrenskraft på sikt. Slutsatsen är att en kvalitativt högtstående och
flexibel utbildning på alla nivåer är av avgörande betydelse.

Centern har en längre period i sitt budgetarbete prioriterat utbildningsom

rådet. Upprustning av skollokaler, egna böcker, bättre skolmat, mindre
skolor och klasser är förslag som centern verkat för. Socialdemokraterna har
vid samtliga tillfällen motsatt sig dessa förslag och istället föreslagit stora
besparingar på skolans område.

Regeringen har redan, innan motionstiden med anledning av budgetpropositionen
gått ut, tvingats backa från sitt förslag att skära ner statsbidragen
till lärarlönerna med 167 miljoner kronor.

Investeringar i form av högre utbildning och forskning har också en stor
regional betydelse. Framtidsstudier visar att en betydande del av produktionsutvecklingen
kommer att ske runt universitetsorterna. Det är därför inte
minst ur regionalsynpunkt viktigt med en decentraliserad högskola. Centern
vill förstärka de mindre högskolorna. Målsättningen bör vara en högskola i
varje län. Dessutom bör de fasta forskningsresurserna spridas även utanför
universitetsorterna.

Centern anser det också angeläget med en utbyggnad av kortare tekniska
och ekonomiska högskoleutbildningar. Vi ser det som naturligt att dessa
utbildningar i första hand knyts till de mindre högskolorna för att främja en
regional utveckling. Centerns syn på utbildningen finns utvecklad i en rad
motioner om utbildningspolitik, skola och högskola.

I en gemensam motion tillsammans med moderaterna och folkpartiet har
vi föreslagit att en betydande del av pengarna i löntagarfonderna skall sättas
in i stiftelser vars avkastning skall satsas på forskning. Forskning kring
miljöfrågor är särskilt angelägen för att skapa förutsättningar för en varaktig
tillväxt.

Andra typer av infrastruktursatsningar är också viktiga för en regional
utveckling. En grundläggande förutsättning för en varaktig tillväxt är
fungerande kommunikationer i alla delar av landet. Centern vill verka för en
decentraliserad utbyggnad av vägnät, tågtrafik, regionala flygförbindelser
och telekommunikationsnät.

För att uppnå en god konkurrenskraft även i ett längre perspektiv krävs att
svensk industri hävdar sig väl inom de områden som internationellt sett växer
snabbast. Därför är skapande av ett gott klimat för tjänsteproduktion och
kunskapsintensiv produktion viktigt.

Kraftfulla åtgärder behövs för att stimulera regional tjänsteproduktion.
Bl.a. måste det statliga stödet till investeringar i större utsträckning inriktas
på immateriella investeringar. Det regionalpolitiska stödet bör kunna
användas till andra investeringar än bara maskiner och byggnader.

Den privata tjänstesektorns tillväxt försvåras av en rad regleringar och
statliga tjänstemonopol. Avregleringar bl a på trafikpolitikens område bör
ske, liksom en uppluckring av vissa av de offentliga verksamheternas
monopolställning. Hänsyn till tjänsteproducerande företag måste i ökad grad
tas i företagsbeskattningen.

Andra typer av regleringar som hämmar den ekonomiska utvecklingen är
valutaregleringen och byggnormen.

En varaktig ekonomisk tillväxt är starkt beroende av stabila politiska
villkor. Regeringens politik de senaste åren har präglats av en svårbedömbar
ryckighet. Detta innebär att färre vågar ta risker varvid investeringar
tenderar att utebli. Det är därför väsentligt med ett stabilt politiskt
handlande.

Mot. 1988/89

Fi226

27

Centern anser vidare att långsiktig konkurrenskraft kräver en satsning på
småföretagen. De är en grund för teknisk utveckling och har stor betydelse
vid skapandet av nya arbetstillfällen. Centern föreslår i en partimotion att
skattepolitiken läggs om, så att den till skillnad från idag gynnar små- och
medelstora företag.

Vidare måste den offentliga sektorn i likhet med den privata effektiviseras.
Den totala produktivitetsökningen i ekonomin påverkas i betydande utsträckning
av effektiviteten i den offentliga sektorn.

En politik för en decentraliserad offentlig service skulle på många
områden starkt bidra till en effektivisering av den offentliga sektorn. I dag
går politiken en annan väg; kronofogdemyndigheter, taxeringsväsende,
folkbokföring m m centraliseras av den socialdemokratiska regeringen.

Det är också viktigt att den lokala flexibiliteten utvecklas i den offentliga
sektorn. Den kommunala självstyrelsen bör förstärkas genom att avskaffa
detaljstyrningen av den kommunala verksamheten. De statliga specialdestinerade
bidragen till kommuner och landsting bör avskaffas och överföras till
ett skattekrafts- och utgiftsutjämnande bidragssystem som utgår oavsett
verksamhetens storlek. Den statliga styrningen bör istället ske genom
ramlagstiftning. På detta sätt kan de som har den bästa överblicken avgöra
insatsernas storlek och inriktning beroende på lokala förutsättningar. Detta
skulle avgjort förbättra effektiviteten i den primär- och landstingskommunala
sektorn.

För att effektivisera den offentliga verksamheten bör stat, kommuner och
landsting i högre grad inrikta sig mot verksamhetsområden där man har de
bästa förutsättningarna. Det innebär bl a att centern anser att en rad statliga
företag bör säljas ut till allmänheten.

Även andra åtgärder för att stimulera den långsiktiga konkurrenskraften
har presenterats av centern. En skattereform enligt ovan med sänkta
marginalskatter, rättvis fördelning och sänkt skattetryck skulle förbättra
ekonomins funktionssätt.

4.7. Budgetpolitiken

Centern anser att en stram finanspolitik måste föras dels för att pressa
tillbaka konsumtionsökningen så att denna inte överstiger tillväxten, dels för
att inte penningpolitiken skall behöva bära en alltför stor del av det
stabiliseringspolitiska ansvaret. Det ger utrymme för en mindre räntedifferens
mot utlandet. Eftersom en konjunkturavmattning är att vänta är det
emellertid inte lämpligt med större köpkraftsindragningar. Istället bör en
stram finanspolitik i huvudsak åstadkommas via sparstimulanser. Centern
anser att sparandet huvudsakligen bör ske i hushållssektorn. Detta är
förutsättningen för ett långsiktigt sänkt skattetryck.

4.7.1. Regeringens budget

Årets budget är den första sedan 1962/63 som inte visar underskott.
Budgeten är överbalanserad med ca 400 milj kronor. Innevarande budgetår
räknar man nu med ett budgetöverskott på ca 11 miljarder istället för ett lika
stort underskott - alltså en felräkning på 22 miljarder. Vid en första anblick

Mot. 1988/89

Fi226

28

kan detta verka positivt. Felräkningarna beror i första hand på regeringens
oförmåga att få ner inflationsnivån. Långsiktigt hotar detta en budget i
balans. Regeringen har därutöver höjt skattetrycket med 6 procent sedan
1982. Att regeringen hävdar att 1989/90 års budget enbart skall ge ett
överskott på ca 400 miljoner beror framför allt på deras förhoppning om
sänkt inflation ner till 4 % - en utveckling som få bedömare i övrigt tror på.
Regeringen pekar också på de sänkta inkomstskatterna 1989.

4.7.2. Centerns budgetalternativ

4.7.2.1. Inledning

Centerns valprogram innebar en satsning på miljöpolitiken, en fördelningspolitik
för lika och rättvisa levnadsvillkor, en satsning på utbildning och
utveckling samt en stabil grundtrygghet i vård, omsorg samt i trygghetssystemet
i övrigt. Detta har varit vägledande för vårt budgetarbete.

Centerns budgetförslag innebär i förhållande till regeringens en ytterligare
budgetförstärkning på 3,5 miljarder kronor. Skattetrycket sänks dessutom
med 0,3 % av BNP under nästa budgetår.

Vårt budgetförslag innebär sammantaget att 5 miljarder satsas på att
främja sysselsättningen på ett regionalpolitisk! riktigt sätt. Vi satsar på
infrastruktur, vård och omsorg, utbildning, miljöåtgärder och rättsväsende.

Centern säger nej till regeringens besparing på lärarlönerna och nationalscenerna
Dramaten och Operan. Vi vill höja skatten på olja, kol, uran samt
beskatta el och värme lika i samband med kondenskraft. Det sistnämnda
under förutsättning att dessa höjda skatter går till en skattereduktion lika för
alla skattebetalare vid en marginalskattesänkning inför 1990 års skatter.
Skattereduktionen blir därmed ett fördelningspolitiskt komplement som kan
bidra till lugnare inflationsutveckling.

4.7.2.2. Vård, omsorg och grundtrygghet

Barnfamiljerna får bättre valfrihet i barnomsorgen och bättre ekonomiska
villkor genom förslaget om beskattat vårdnadsbidrag, sänkt matskatt och
bibehållna mjölksubventioner. Regeringen bör lämna förslag om höjda
barnbidrag i samband med kompletteringspropositionen.

Pensionärerna får en förbättrad grundtrygghet genom återinförande av
friåret i sjukvården, bättre förutsättningar för hemtjänst och anhörigvård,
samt rättvisa pensionsvillkor för de pensionärer med låg eller ingen ATP som
fortfarande förnekas pensionstillskott.

4.7.2.3. Rättvisa skatter

Centern föreslår omfattande omfördelningar av skattetrycket. Vi föreslår
differentierad moms med sänkt skatt på maten. Vi föreslår sänkta arbetsgivaravgifter
för småföretag och höjda för stora företag. Vi föreslår att
skatten skall användas som ett regionalpolitisk! instrument, bl a i den
kommunala skatteutjämningen. Centern menar att marginalskattesänkningar
måste kompletteras med fördelningspolitiska insatser.

Mot. 1988/89

Fi226

29

4.7.2.4. Regional balans Mot. 1988/89

Rättvisa och likvärdiga villkor för landets olika delar har prioriterats i ^i226

centerns budgetalternativ. Vårt förslag på skatteutjämningens område tar
bättre hänsyn till många av de fattigaste kommunernas situation. Vi förordar
en kraftfull utbyggnad av regionalpolitiken där satsningar på de mindre
högskolorna, utveckling av skogslänens väg- och järnvägsnät samt en rejäl
satsning på småföretagsamhet och landsbygdsutveckling är viktiga förslag.

4.7.2.5. God miljö

Centern förordar en kraftfull miljöpolitik med ekonomiska styrmedel. Våra
förslag innebär en omläggning av skattetrycket från arbete till skatter och
avgifter på råvaror och miljöhotande produkter. Vårt budgetalternativ
innehåller konkreta förslag bl a vad gäller införande av en uranskatt,
införande av en särskild svavelavgift samt höjning av kol- och oljeskatten. Vi
förordar också avgifter för att styra bort från kärnkraftsberoendet på
elsidan.

4.7.2.6. Utbildning och utveckling

Insatserna på miljöpolitikens område är avgörande för att skapa förutsättningar
för en varaktig tillväxt. En annan förutsättning är att ge småföretagande
och nyföretagande bättre villkor. Vi förordar en omläggning av arbetsgivaravgifterna
så att egenavgiften helt slopas för ett belopp motsvarande 1
basbelopp samt att sjukförsäkringsavgiften sänks med 5 procentenheter för
en lönesumma motsvarande 500 000 kr. Dessa förslag finansieras i sin helhet
genom höjningar av avgiftsuttaget i övrigt. På jordbruksområdet föreslår vi
insatser för att underlätta jordbrukets omställning till ny produktion och
insatser för bättre livsmedelskvalitet.

Skolan får bättre förutsättningar att tillgodose angelägna behov. Högre
utbildning och forskning utvecklas. Centerns förslag innebär bl a mindre
klasser i skolan, bättre kvalitet på läromedlen och en rejäl satsning på de
mindre högskolorna och forskningsmöjlighetema där.

4.7.2.7. Tillkommande utgiftsbehov

Vi bedömer att våra tillkommande utgiftsförslag kommer att rymmas inom
den av regeringen avsatta kostnadsramen på 5 miljarder.

4.7.3. Centerns budgetbalans

Vi har i vår redovisning av budgetbalansen undantagit förslag som innebär
omfördelningar inom samma system. Det gäller t ex förslagen om differentierad
moms, arbetsgivaravgifterna samt den kommunala skatteutjämningen.

30

Budgetförstärkningar BÅ 89/90

Mot. 1988/89

	BÅ 89/90	Helårseffekt
Utebliven kompensation till kommuner för viss tidigare beskattning	1 329	1 329
Sänkt schablonavdrag	1 000	1 000
Uranskatt	2 000	2 000
Fossila bränslen	3 200	3 200
Kondenskraft	800	800
Ekonomiska styrmedel miljön	750	750
Alkohol/tobak	650	650
Televerket	300	300
Vattenfall	500	500
Erbjudan inlösen bostadslån	1 100	1 100
Slopat räntestöd	200	400
Ungdomsbostadsstöd	15	15
Återflyttningsbidrag	45	45
Hyresrabatter	5	5
Tilläggslån ombyggnad	50	50
Ränteintäkt försäljning statliga företag	250	500
Utredningsverksamhet miljö-/energidep.	5	5
Expertgruppen f. regional utveckling	2	2
Lokaliseringslån	100	100
Indragning av tjänster AMS/LAN	75	75
Flyttningsbidrag	90	90
Del av överskott arb.lösh.försäkring	2 560	2 560
Ungdomslag ers. m. inskolningsplatser	250	250
Folkbokföringen		250
SUMMA	15 276	15 976

Budgetförsvagningar BÅ 89/90
	BÅ 89/90	Helårseffekt
Familjepolitik netto	- 550	1 200
Friåret i sjukvården	300	300
Undantagandepensionärer	10	10
Drogkampanj	10	10
Mjölksubventioner	250	250
Miljöinvesteringar jordbruket	35	35
Skogsvårdsavgiften	250	250
Sveriges lantbruksuniversitet	1	1
Trädgårdsnäringen	11	11
Fisket	15	15
Genbank	5	5
Lantbruksnämndernas informationsverksamhet	3	3
Domstolar	7	7
Polis	10	10
Tull	15	15
Statliga vägar, bärighetshöjande åtgärder	400	400
Byggande av länstrafikanläggningar	235	235
Köp av SJ-tjänster	70	70
Järnvägstrafik, länshuvudmannaskap	7	7
Enskilda vägar	100	100
Dubbelspår västkustbanan	147	147

Fi226

31

Lärarlöner Mindre klasser	167	167 300
Grund- och gymnasieskola	46	46
Vuxenutbildning och folkbildning	35	35
Högskola och forskning Studiemedel	164	164 200
Kultur	52	54
Idrott	7	7
Ungdomsverksamhet	47	47
Turism	4	4
Skattereduktion	6 500	6 500
Pensionärernas extra avdrag Förmögenhetsskatt arbetande kap.	250	500 100
Kommunal skatteutjämning	850	1 700
Kyrkans skatteutjämning	100	100
Stimulanser inlösen äldre lån	100	100
Räntesubventioner flerbostadshus	150	300
Kulturhistoriska byggnader	10	10
Bostadsanpassningsbidrag	50	50
Insatser mot radon i bostäder	10	10
Stimulansbidrag smålägenheter	150	150
Stimulansbidrag VA-sanering	100	200
Samlingslokaler	15	30
Småföretagsutveckling	5	5
Teko-stöd	100	100
Europeiskt rymdsamarbete	25	25
Informationsteknologi mindre företag	10	10
Landsbygdens elektrifiering	3	3
Mindre solvärmeanläggningar	10	10
Arbetsmiljö	32	32
Handikappstöd	168	168
Jämställdhet	2	2
Länsanslag	408	408
Sysselsättningsstöd	25	25
Landsbygdsutveckling	200	200
Regeringens lokaliseringsstöd	100	100
Utbildningsplatser	150	150
Rekryteringsstöd	100	100
FN-styrkorna Namibia	50	50
Civilförsvar	100	100
Militärt försvar	100	100
Länsstyrelsernas miljöskydd	4	4
Naturvård	10	10
Försurning	45	45
Genetiska resurser	5	5
Marin forskning	30	30

Mot. 1988/89

Fi226

SUMMA

BUDGETSALDO (c)

i förhållande till regeringen

11 815'

3 461

15 532'

444

1 Omställningsstöd jordbruket tillkommer

32

Omfördelning av statliga tillgångar
Försäljning statliga företag Skatter och avgifter (helår)		5 000
Schablonavdrag	1 000
Uranskatt	2 000
Fossila bränslen	3 200
Kondenskraft	800
Ekonomiska styrmedel miljö	750
Alkohol/tobaksskatt	650
Skattereduktion	-6 500
Pensionärernas skatt	- 500
Förmögenhetsskatt arb. kap.	- 100
Skogsvårdsavgift	- 400
Vinstdelningsskatt	-3 000
Löntagarfondsavgift	- 950
Sänkta skatter	-3 700

4.8. Kommunalekonomi

Den kommunala sektorn var den samhällssektor som växte snabbast under
1970-talet. Det var ett resultat av höga socialpolitiska ambitioner, överföring
av arbetsuppgifter från staten till kommuner och landsting, kommunsammanslagningarna
samt socialdemokratins prioritering av offentliga lösningar.
Under 80-talet har den kommunala sektorn växt med i genomsnitt 2 % per
år. Den senaste långtidsutredningen angav att den kommunala tillväxten
måste dämpas ner till 1 % per år för att nå en svensk ekonomi i balans. Förra
året var ökningstakten 1,7 % i primärkommunerna och 1,6 % i landstingskommunerna.
Detta innebär dock en klar minskning jämfört med 70-talets
expansionstakt.

För full behovstäckning skulle den kommunala ekonomin emellertid
behöva växa med 2 % 1989. Detta beror på den ökade pressen på
kommunernas verksamhet t.ex. inom barnomsorg, vård och äldreomsorg.
Arbetskraftsbristen innebär dock svårigheter att svara upp mot behoven.

Den höga pris- och lönestegringstakten är också en faktor som utgör en
press på kommunernas ekonomi. Kommunernas finansiella sparande har
kraftigt minskat de senaste åren och är negativt, d.v.s. verksamheten drivs
med underskott. Till en del har alltså statens budgetunderskott överflyttats
på kommunerna. Budgetåret 88/89 räknar finansplanen med ett sparande i
kommunsektorn på -8,5 miljarder.

Den pressade ekonomiska situationen riskerar innebära kommande
kraftiga kommunala skattehöjningar. En sänkning av den statliga inkomstskatten
bidrar dessutom till att kommunerna ser ett utrymme för skattehöjningar.
Ökningen i det genomsnittliga kommunala skatteuttaget är för 1989
det största på 5 år. Centern ser denna utveckling som mycket oroande.
Pressen på den kommunala sektorn måste minska. Samtidigt måste en politik
föras som ger olika primärkommuner och landsting mer likartade ekonomiska
möjligheter.

Idag föreligger skillnader i det kommunala skatteuttaget mellan olika
kommuner på upp till 6,55 kr per beskattad hundralapp. Centern menar att

Mot. 1988/89

Fi226

33

endast skillnader i kommunal service samt administrativ skicklighet bör vara
avgörande för kommunernas skattesatser. Mot bakgrund av detta samt den
ekonomiska utveckling som beskrivits ovan anser centern att den kommunala
skattekraftsutjämningen måste förbättras. Detta innebär att centern vill:

- tillföra skatteutjämningssystemet ytterligare 850 milj kr för budgetåret
1989/90 utöver regeringens förslag

- genomföra en mer omfattande reformering av den kommunala skattekraftsutjämningen
i samband med en kommande skattereform

- lägga om det statliga bidragssystemet så att de specialdestinerade
bidragen förs över till den kommunala skatteutjämningen.

Centerns politk för den kommunala ekonomin utvecklas också i vår
skattemotion och i en särskild motion om kommunal skattekraftsutjämning.

5. Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken som förordas i motionen,

2. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för budgetpolitiken
som förordas i motionen,

3. att riksdagen godkänner vad som i motionen anförts beträffande
regional balans som ett mål för den ekonomiska politiken,

4. att riksdagen godkänner vad som i motionen anförts beträffande
god miljö som ett mål för den ekonomiska politiken,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande valutaregleringens avskaffande,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande skatt på värdepapper för utländska
placerare1],

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande utgiftsramar för lönekostnader i offentlig
verksamhet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande fördelningspolitiken,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen tillkänna vad som i
motionen anförts beträffande arbete för flyktingar och invandrare2],

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag för främjande av
högteknologi i enlighet med det anförda,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om målsättning och inriktning beträffande engångsförstärkningar
av budgeten samt bemyndigar regeringen att genomföra
erforderliga försäljningar,

[att riksdagen beslutar sänka schablonavdraget från 3 000 kr. till
2 000 kr. från den 1 januari 19901],

10. att riksdagen avslår regeringens förslag om kompensation till
kommunerna för den borttagna beskattningen av juridiska personer
och borttagen garantibeskattning,

Mot. 1988/89

Fi226

34

11. att riksdagen begär förslag om ökade inleveranser från televerket
och statens vattenfallsverk med 300 resp. 500 milj. kr. budgetåret
1989/90,

12. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om höjda barnbidrag i anslutning till kompletteringspropositionen.

Stockholm den 25 januari 1989
Olof Johansson (c)

Karl Erik Olsson (c)

Bertil Fiskesjö (c)

Gunnar Björk (c)

Pär Granstedt (c)

Karin Israelsson (c)

Per-Ola Eriksson (c)

Görel Thurdin (c)
Karin Söder (c)
Gunilla André (c)
Börje Hörnlund (c)
Agne Hansson (c)
Larz Johansson (c)

Mot. 1988/89

Fi226

1 1988/89:Sk463.
: 1988/89: A240.

35

Innehållsförteckning

Sid Mot. 1988/89

Fi226

1. Sammanfattning 1

1.1. Det ekonomisk-politiska läget 2

1.2. Den ekonomiska politikens inriktning 3

2. Den internationella ekonomin 6

3. Sveriges ekonomi 7

3.1. Sveriges ekonomiska utveckling 1970—1988 7

3.2. Utsikter för 1989 11

4. Centerns ekonomiska politik 12

4.1. Mål för den ekonomiska politiken 12

4.2. Penning-och kreditpolitiken 13

4.2.1. Räntepolitiken 13

4.2.2. Kredit-och sparandepolitiken 14

4.2.3. Valutapolitiken 18

4.3. Inflationsbekämpning och lönebildning 18

4.4. Skattepolitiken 23

4.5. Fördelningspolitiken 24

4.6. Åtgärder för en varaktig tillväxt 26

4.7. Budgetpolitiken 28

4.7.1. Regeringens budget 28

4.7.2. Centerns budgetalternativ 29

4.7.2.1. Inledning 29

4.7.2.2. Vård, omsorg och grundtrygghet 29

4.7.2.3. Rättvisa skatter 29

4.7.2.4. Regional balans 30

4.7.2.5. God miljö 30

4.7.2.6. Utbildning och utveckling 30

4.7.2.7. Tillkommande utgiftsbehov 30

4.7.3. Centerns budgetbalans 30

4.8. Kommunalekonomi 33

5. Hemställan 34

gotab 16671, Stockholm 1989