Motion till riksdagen
1988/89:Fi220
av Gunnar Björk m.fl. (c)
Valutaregleringen
Sorn ett led i den allmänna utvecklingen mot en ökad liberalisering av
kapital- och kreditmarknaden, aviseras i budgetpropositionen en förestående
avreglering av de återstående delarna av det svenska valutaregleringssystemet
- den s k hårda kärnan.
Den 19 januari 1989 beslutade Riksbanken följdriktigt att släppa stora
delar av den kvarvarande valutaregleringen. Det innebär fritt fram för att
köpa utländska aktier, sälja svenska aktier till utlandet, rätt för juridiska
personer att köpa fast egendom utomlands och för direkta investeringar i
utlandet. Därmed håller en regleringsprocess på kapital- och valutamarknaden
att fullföljas som påbörjades redan 1985.
Alltsedan dess har liberaliseringen av kapitalmarknaden fortgått. Erfarenheterna
av denna avreglering är i all huvudsak positiva. De stabiliseringspolitiska
invändningar som valutakommittén redovisade i sitt betänkande
1985 motiverar knappast ett bibehållande av valutaregleringen.
Tvärtom; betingad av den starka allmänna internationella högkonjunkturen
som svensk ekonomi i hög grad präglats av de senaste åren och med en
förväntad förestående konjunkturavmattning talar allt för att nu utnyttja
avskaffandet av valutaregleringen som en möjlig språngbräda för en anpassning
av svensk ränte- och valutapolitik till våra vanligaste handelspartners.
Den gradvisa avregleringen ter sig naturlig då framförallt valutaregleringens
penningpolitiska och stabiliseringspolitiska betydelse minskat. I takt
med en ökad utrikeshandel, en alltmer oreglerad handelskreditgivning,
liberalisering av kommersiella krediter inom ramen för internationella åtaganden,
näringslivets ökade internationalisering samt den ökade dynamiken
och effektiviteten som de nya finansiella instrument den avreglerade kreditmarknaden
skapat, har lett till att valutaregleringens praktiska roll minskat.
En bibehållen valutareglering hade knappast bidragit till att skapa en
effektiv och självständig penning- och räntepolitik. Istället har utvecklingen
på kapitalmarknaden lett till en ökad integration och samvariation i den
internationella ränteutvecklingen. Ett tydligt exempel på detta utgörs av
den påtagliga samvariation som redan idag kan konstateras på räntenivåerna
i Sverige i förhållande till utlandet. Ökade och allt kraftigare kapitalrörelser
vid växelkursändringar eller räntedifferenser mellan olika länder
accentuerar detta förhållande ytterligare.
Avreglering kräver konsekvent politik
Kritikerna mot ett avskaffande av valutaregleringen varnar för att vi med en
sådan inte kommer att kunna driva en självständig ekonomisk politik. En
anpassning till en internationell ekonomisk politik som snarare är inflations- Mot. 1988/89
styrd än sysselsättningsstyrd riskerar att öka arbetslösheten. Denna risk är Fi220
självfallet uppenbar om vi i den svenska ekonomin inte samtidigt klarar att
få bukt med kostnadsutvecklingen.
Den avgörande effekten efter en avreglering blir ökade krav på den
generella ekonomiska politiken. En konsekvent penning- och finanspolitik
med målsättningen att hålla inflationen på en internationell nivå, kräver en
återhållsam löneutveckling. Men även med valutaregleringen kvar skulle
mot bakgrund av den anpassning och ökade beroende som ovan redovisats
knappast våra möjligheter öka att driva en egen inflationspolitik. Den
avgörande förändringen vid avskaffandet av valutaregleringen är att valutapolitiska
beslut som växelkursjusteringar eller devalveringar blir närmast
verkningslösa med en förväntad ökad stock svenska obligationer i utlandet
som lär bli följden av avregleringen.
Leder till ökad effektivitet
Den svenska valutaregleringen har blivit allt mer ineffektiv och otidsenlig.
Svenska företag har hämmats på en marknad med allt hårdare internationell
konkurrens. Framförallt har den missgynnat de hemmamarknadsinriktade
och expansiva småföretagen medan storföretagen oberoende av valutaregleringen
haft lättare att hävda sig på den internationella marknaden.
Ett av de centrala problemen för närvarande i svensk ekonomi som också
anges i finansplanen är den låga produktivitetsutvecklingen. Högkonjunkturen
till trots har den låga produktivitetsutvecklingen med påföljande försämring
av den svenska ekonomins konkurrenskraft visavi utlandet varit
kännetecknande drag i den svenska ekonomin de senaste åren. Detta är
allvarligt och kan komma att kräva nya strukturella åtgärder i ekonomin om
inte en kraftfull och konsekvent finans- och penningpolitik nu börjar föras.
Den pågående avvecklingen av valutaregleringen utgör dock en viktig strukturell
åtgärd som kan bii betydelsfull för en nödvändig produktivitetsökning
i den svenska ekonomin.
Ökad frihet under ansvar
Ett avskaffande av valutaregleringen innebär inte att en helt förbehållslös
valutamarknad öppnas. Begränsningar framöver kommer dock inte att gälla
ändamålet för kapitalplaceringar utan snarare transaktionssättet. Även
framdeles kommer betalningar att ske via valutabank som då dessutom får
uppgiftsskyldighet. Detsamma gäller värdepapper som måste läggas i depå
hos valutabank eller godkänd fondkommissionär. De åtgärder och lagstiftning
som regeringen aviserar avseende skattekontroll och statistik och andra
frågor av teknisk karaktär är både rimliga och nödvändiga.
Aktie- och obligationsmarknaden
Den största betydelsen kommer avregleringen att få för aktie- och obligationsmarknaden.
I synnerhet kommer detta att gälla obligationsmarknaden
som i Sverige hittills varit tämligen outvecklad. Med en fri konkurrens på
denna marknad kan avregleringen snabbt leda till ett uppsving för denna
marknad. För presumtiva utländska placerare kan den svenska obligationsmarknaden
inledningsvis bli mycket attraktiv.
De omedelbara effekterna av en förväntad avreglering har gjort att räntan
redan gått ner. Redan nu har räntemarginalen i förhållande till omvärlden
”ätits upp”. Kortsiktigt blir alltså effekten en sänkt ränta som
förvisso vid en successiv anpassning till det internationella ränteläget senare
stabiliseras på en nivå gällande för den internationella obligationsmarknaden.
Den kraftigt ökade aktiviteten som kan förväntas inledningsvis
medför betydande valutautflöden åt båda håll. Den omedelbara nettoeffekten
är svår att förutsäga men bör på sikt efter en tids anpassning kunna
förväntas bli jämn mellan in- och utflöde.
Omsättningsskatten
I konsekvens med den pågående avregleringen av valutamarknaden måste
utländska placeringar i svenska värdepapper undantas från den s k omsättningsskatten
på värdepapper. Den konkurrensbegränsning som denna
skatt annars kan utgöra riskerar att leda till att handeln - i synnerhet med
räntebärande papper - förs ut ur landet. En avreglering av valutamarknaden
innebär möjligheter men självfallet också risker. Både för privatpersoner
och företag skapar avregleringen nya placeringsmöjligheter. Med tanke
på att den avreglerade kapitalmarknaden är en mycket ny företeelse i
Sverige ökar kraven snabbt på kompetens i skilda områden inom den
finansiella sektorn. Tillgången på kompetent personal är förmodligen begränsad
på den svenska marknaden. Det är mot den bakgrunden viktigt att
anpassningen sker som hittills gradvis till den internationella marknaden.
Anslutning till EMS inte aktuellt
Det Europeiska Monetära Systemet (EMS) som kom till stånd 1979 var
ytterligare en milstolpe i EGs långsiktiga ansträngningar att utveckla det
ekonomiska och monetära samarbetet inom EG. Målet var att skapa och
stimulera en samordnad ekonomisk politik mellan medlemsstaterna och
ytterligare skapa förutsättningar för skapandet av en europeisk ekonomisk
union.
EMS-samarbetet hade det inledningsvis emellertid trögt i portgången.
Istället inriktades samarbetet på att utveckla existerande samordning inom
EMS och främja en jämbördig ekonomisk utveckling i medlemsstaterna.
Längst har samordningen kommit på det penningpolitiska området parallellt
med att det reglerade valutasamarbetet har utvecklats. Det senare
innebärande fasta växelkurser mellan EMS-staterna. Genomförda växelkursjusteringar
har dessutom kombinerats med ökade krav på fortlöpande
ekonomisk-politiska anpassningsåtgärder.
Efter denna inledande harmonisering i början av 80-talet avstannade
utvecklingen av samarbetet. Inte förrän under de allra senaste åren har nya
samarbetsinitiativ lanserats. Bl a togs ytterligare ett steg i samband med
Mot. 1988/89
Fi220
13
översynen av Romfördraget 1985 då målet för en ekonomisk och monetär
union ånyo aktualiserades. Enigheten mellan EGs medlemsstater om hur
långt harmoniseringen på detta område bör gå är dock fortfarande begränsad.
Skälen till att diskussionerna kring EMS-samarbetet fått ny fart är den
snart fullständigt genomförda kapitalliberaliseringen som genomförts inom
EG. Detta kräver följdriktigt ytterligare förstärkning av det ekonomiskpolitiska
samarbetet mellan medlemsstaterna. Målet är att under de närmaste
åren gå vidare, dels på det penningpolitiska samarbetet, dels på EMS
valutakurssamarbete. Detta avses sedan åtföljas av ett utökat samarbete
vad avser den ekonomiska politiken inklusive skatteområdet. Den pågående
kapitalliberaliseringen kommer m a o att öka trycket på EMS-ländema
att sträva efter förenlighet i den ekonomiska poltiken och för en ökad
gemensam ekonomisk utveckling.
På senare år kan dock konstateras att EMS roll som stabiliserande faktor
har ökat för medlemsstaternas ekonomier - framförallt gäller det den västtyska.
En effekt av det intensifierade EMS-samarbetet är att skillnaden i
inflationsnivå mellan medlemsstaterna exempelvis Västtyskland och Frankrike
har minskat.
Även om intresse finns från flera EMS-stater att få med EFTA-stater som
österrike, Schweiz och Sverige i EMS-samarbetet är detta för svenskt
vidkommande av väl kända skäl vare sig aktuellt eller möjligt. Sett strikt
valutapolitiskt uppnås de positiva effekter för svensk ekonomi som kan
bedömas nödvändiga med den pågående valutaavregleringen. Erforderliga
prisstabiliserande effekter, den ränteanpassning till en internationell kapitalmarknad
som avskaffandet av valutaregleringen nu leder till uppfyller väl
den anpassning till en internationell ekonomi som i nuvarande läge bedöms
nödvändig för en exportberoende ekonomi som den svenska.
För medlemskap i EG är det idag inte nödvändigt att vara medlem i EMS.
Däremot förutsätter en EMS-anslutning medlemskap i EG. EG-stater som
Storbritannien, Spanien, Grekland och Portugal väljer idag att stå utanför
växelkurssamarbetet. För svenskt vidkommande är det självfallet så att en
anslutning till EMS därmed följdriktigt vare sig är nödvändigt eller möjligt.
Inte desto mindre måste den svenska linjen gentemot EMS i likhet med vad
som gäller för EG utgå från en strävan till öppenhet och utökat samarbete
utan krav på medlemskap.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
denna motion anförs vad gäller avskaffandet av valutaregleringen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om Sveriges relation till Europeiska Monetära Samarbetet
(EMS),
Mot. 1988/89
Fi220
14
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som Mot. 1988/89
anförs om undantag från omsättningsskatten för utlänningar som Fi220
handlar med svenska värdepapper.1]
Stockholm den 25 januari 1989
Gunnar Björk (c)
Görel Thurdin (c)
Gunilla André (c)
Martin Olsson (c)
Ivar Franzén (c)
Rolf Kenneryd (c)
Håkan Hansson (c)
1 1988/89:Sk690
15