Motion till riksdagen
1988/89:Fi211

av Inger Schörling m.fl. (mp)
EG-anpassningen, valutaregleringen och den
svenska kronan

För motivering, se också motion mpl50 angående Sverige och Europasamarbetet.

En central målsättning för EG är att skapa gemensam valuta och
gemensam centralbank - helt naturligt för en förbundsstat. Att ha en egen
valuta och en egen centralbank är grundvalar för möjligheten att i någon mån
kunna föra en självständig ekonomisk politik. För unioner är det därför ett
viktigt mål att avskaffa delstaternas valuta och riksbank, för små stater som
vill hävda sitt självbestämmande är det lika viktigt att slå vakt om dessa
institutioner, vilket bl.a. lett till att krav i denna riktning framförs av den
estniska frihetsrörelsen.

Det har länge spekulerats i om Sverige skulle ansluta sig till EG:s
valutasamarbete. Nu ger regeringen besked i budgetpropositionen:
”Internationaliseringsprocessen pågår nu med stor kraft, inte minst på det
finansiella området. Inom EG innebär strävandena att förverkliga den inre
marknaden i början av 1990-talet bl.a. att valutaregleringarna i medlemsländerna
i stort sett slopas. Det vore olyckligt om Sverige ställde sig vid sidan av
denna utveckling.”

Det är således uppenbart att regeringens förslag att avskaffa valutaregleringen
är ett led i EG-anpassningen. Några för svenskt samhällsliv positiva
effekter framhålls inte.

Tvärtom har t.o.m. EG-positiva röster erkänt att det finns problem, t.ex.
Ulf Jakobsson SNS-boken ”Sverige och Europa”: ”Frågan är kort och gott
om det över huvud taget är möjligt för Sverige att kombinera en fast
växelkurs med full sysselsättning." (En anslutning till EMS vore i stort sett
liktydig med fast växelkurs.)

En bankman gör följande bedömning:

”Beskattning av förmögenhet och räntor måste också tendera mot
harmonisering.” Utvecklingen bör leda till ”likartad bankstruktur inom hela
EG-området” och ”samordning av den ekonomiska politiken inom EG,
inbegripet liberaliseringar inom viktiga områden som t.ex. penning- och
kapitalmarknaderna”. (Olof Sjöström i ”Sverige och Europa”)

Ytterligare en bild av konsekvenserna av en helt fri valutamarknad ges i
tidningen Le Monde Diplomatique i EG-supermaktens kärnland Frankrike
(september 1988) som under rubriken “Dans la jungle du grande marche" (I
stormarknadens jungel) gör följande analys:

Resultatet av den helt fria kapitalmarknad som är ett resultat av en
obefintlig valutareglering, blir "kapitalets kapplöpning till de fiskala paradi

sen”. Det blir sorn om finanspolitiken i varje stat underkastas ”en daglig Mot. 1988/89
omröstning av innehavarna av stora förmögenheter”. Och, skriver tidning- Fi211
en, logiken i denna situation kommer att ”främja en skatteflykt av en
storleksordning som i praktiken betyder att helt avskaffa skatterna för den
stora majoriteten kapitalinkomster, särskilt vad gäller de stora portföljerna”.
Vem skall då betala de skatter som kapitalet kommer att undfly?

Givetvis löntagarna.

Denna problematik diskuteras över huvud taget inte av regeringen.

Begriper regeringen inte att ”avreglering”, som det så vackert heter, i detta
avseende sker helt på storföretagens villkor? Eller har den kapitulerat inför
vissa storföretags oblyga utflyttningshot? Är nästa steg anslutning till EMS?

Vi konstaterar: Ett land utan egen valuta och egen centralbank kan inte
föra en självständig finanspolitik. Och utan finanspolitik kan stora delar av
övrig ekonomisk politik inte heller föras. Finansministerns roll reduceras till
kommunalkamrerens. För dem som tror på superstaten och vill att Sverige
skall vara som ett län i Stor-Europa är detta en logisk utveckling. Den
finansiella makten bör för dem inte ligga i Stockholm utan i Bryssel.

Men regeringen säger ju att EG-anpassningen inte syftar till EGmedlemskap.
Det betyder att finansministern reduceras inte till kommunalkamrer
utan till trälen på triumfvagnen - han får hänga med, men kan inte på
något sätt styra.

Om det är riksdagens mening att Sverige skall behålla en riksbank, den
svenska kronan och gällande finanspolitiska befogenheter hos regering och
riksdag måste detta tillkännages i klartext; dessutom måste valutaregleringen
behållas och eventuellt i vissa avseenden skärpas. Det måste utsägas att vad
som än i övrigt händer med EG-anpassningen skall Sverige inte anslutas till
EMS, inte avveckla riksbanken, inte avveckla den svenska kronan.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige
inte skall ansluta sig till EMS,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
valutaregleringen inte skall försvagas,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige
skall behålla Sveriges riksbank,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den
svenska kronan skall förbli svensk myntenhet och inte ersättas med
något annat.

Stockholm den 24 januari 1989

Inger Schörling (mp)

Per Gahrton (mp) Claes Roxbergh (mp)

14