Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Fö724

av Hans Rosengren (s)

En svensk räddningsstyrka för internationella
katastrofer

Jordbävningskatastrofen i Armenien

Den svåra jordbävningen i Armenien den 7 december 1988 är en av de
största katastroferna som har inträffat i världen under senare år. Skadorna
på människor, bostäder och andra anläggningar i städer som Spitak, Leninakan
och Kirkovakan blev mycket omfattande. Enligt officiella uppgifter
omkom cirka 25 000 människor, medan 20 000 behövde läkar- eller sjukhusvård
och 500 000 blev hemlösa. Inom det drabbade området levde före
katastrofen omkring 700 000 människor.

Sovjetiska myndigheter sände några dygn efter katastrofen en allmän
begäran till andra länder om hjälp i räddningsarbetet. Den svenska regeringen
uppdrog åt räddningsverket att bistå med katastrofhjälp i form av
personal och material. Flera andra länder — bl.a. Finland, Frankrike, Förenta
Staterna, Schweiz, Tjeckoslovakien och Österrike — sände också personal
och utrustning till katastrofområdet.

Räddningsverket hade inom 10 timmar efter regeringens beslut om det
svenska biståndet en räddningsstyrka på 37 personer redo på Arlanda för
transport till katastrofområdet. Räddningsstyrkan förfogade över 16 räddningshundar
och utrustning för de inledande dygnens räddningsarbete. I
två andra omgångar transporterades ytterligare 14 personer och utrustning
för i första hand förläggning och utspisning av hemlösa armeniska invånare.
Läkemedel och sjukvårdsutrustning från Svenska röda korset ingick
också i sändningarna. Regeringen anslog särskilda medel för det svenska
biståndet.

Den rutinerade personalen i räddningsstyrkan kunde genast efter ankomsten
påbörja ett krävande räddningsarbete i de armeniska städer som
hade drabbats av jordbävningen. En utvärdering av denna första katastrofinsats
som har genomförts med svensk räddningspersonal utomlands
pågår inom räddningsverket. Enligt de bedömningar som gjordes i samband
med att den svenska styrkan återvände till Sverige gav insatsen humanitärt
sett ett mycket gott resultat. Den svenska räddningsstyrkans arbete
ledde bl.a. till att ett flertal liv räddades och att många människors nöd
lindrades.

Internationell samverkan i räddningstjänsten

Flera länder överväger för närvarande att vidta förberedelser så att de skall
kunna medverka i räddningsinsatser vid mycket stora olyckor i andra län

der. Sverige ligger mycket långt framme både organisatoriskt och tekniskt
inom räddningstjänsten. Det är mot den bakgrunden naturligt att även vi
planerar för att kunna bistå länder som drabbas av katastrofartade olyckor.
Sådana räddningsinsatser har i första hand ett värde för de drabbade människorna.
Det är emellertid av betydelse för beredskapen mot stora olyckor
också inom landet att vi kan samla erfarenheter av katastrofarbete utomlands.
Vi får därmed tillgång till en kvalificerad räddningsstyrka som kan
utgöra en förstärkning vid mycket allvarliga olyckor inom landet. Räddningsstyrkans
erfarenheter blir vidare av mycket stort värde för vår civilförsvarsberedskap.

En ökad internationell samverkan inom räddningstjänsten leder till ett
kunskapsutbyte som bör kunna främja utvecklingen av räddningstjänsten i
alla berörda länder. Det internationella samarbetet bör kunna omfatta insatser
framför allt mot de stora miljöolyckor som drabbar industri- och
u-länder. Effektivare åtgärder mot sådana olyckor skulle i en del fall kunna
få betydelse för strävandena att skydda miljön även i Sveriges närhet.

Räddningsverket bör få i uppdrag att med ledning av erfarenheterna av
biståndsinsatsen i Armenien planera en organisation som är beredd att med
kort varsel ingripa med räddningsinsatser i andra länder. En sådan organisation
bör utbildas, övas och utrustas så att den kan medverka vid insatser i
samband med svåra olyckor som drabbar människor och miljö. Räddningsverket
bör planera verksamheten i samråd med berörda myndigheter och
organisationer.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen tillkänna vad i motionen
anförts om en svensk räddningsstyrka för insatser vid katastrofartade
olyckor i andra länder.

Stockholm den 25 januari 1989
Hans Rosengren (s)

Mot. 1988/89
FÖ724

7