Motion till riksdagen
1988/89:Fö721

av Erling Bager och Siw Persson (båda fp)
Skyldigheten att rensa ventilationskanaler

Byggnadstillsyn och övervakning av brandsäkerhet har i Sverige en lång
tradition. Sotarmästare har inom sitt ansvarsområde haft till uppgift att
regelbundet rengöra och kontrollera kanaler och rökgångar från eldstäderna.
Deras uppgift har varit att utöva regelbunden tillsyn över brandsäkerheten.

Sotaren var en flitigt anlitad yrkesman under den tid de flesta bostäder
och arbetsplatser värmdes med kamin eller kakelugn. Efter det första
världskriget introducerades centralvärme i större skala och antalet eldstäder
har sedan dess stadigt minskat. El- och fjärrvärme har minskat även
olje- och fastbränslepannornas antal.

Den gamla eldstaden med självdragskanal hade fler uppgifter än avledning
av rökgaser. Kanalerna, av vilka det fanns en för varje större rum,
fungerade även som ventilationsanläggningar. Då dessa i samband med
centralvärmeinstallation förlorade sin funktion, eller i nyare hus ersattes
med mekanisk frånluft, upphörde även rensningsplikten utom för kanaler
från kök, s.k. imkanaler. Imkanaler rensades vartannat år.

Inom räddningsverket pågår en översyn av sotningsbestämmelserna genom
ett par pågående projekt. Som ett första resultat har rensningsintervallet
för imkanaler nyligen utsträckts från två till tre år. Ytterligare förändringar
övervägs.

I projekten har frågan om rensningsplikt huvudsakligen betraktats som
ett brandskyddsproblem, medan översynen av ventilationsanläggningar
setts som en åtgärd inom normalt fastighetsunderhåll. Erfarenheten har
visat att ventilationsunderhållet varierar mycket och ofta försummas.

Regelbundet påträffas frånluftskanaler från badrum helt igensatta av
damm. En sådan kanal som exempelvis försörjer sex lägenheter passeras
under en tioårsperiod av ca 20 000 000 m3 luft, varför det inte är svårt att
förstå hur ett par kubikdecimeter damm kan samlas i någon krök. Det är
vanligt att servicefolk tillkallas först efter det att avsevärda problem uppstått,
såsom exempelvis mögelskador i badrum m.m. Man kan anta att problemet
finns dolt i ett stort antal bostäder i Sverige. Också tilluftsanläggningar
är ett försummat område. Här är det i synnerhet luftintag, filter och
aggregat som med tiden smutsas ned och försämrar inomhusluften.

”Sjuka hus” med otillräcklig ventilation har på senare år utpekats som
sannolik orsak till allvarliga hälsoproblem för boende och anställda inom
kontor, skolor eller barnstugor. Allergier och ökad infektionskänslighet
sätts i samband härmed. Det är viktigt att ansvaret för en regelbunden
tillsyn av ventilationsanläggningar inte helt och hållet överlämnas till fas

tighetsägaren. Då inomhusluften har stor betydelse för människors hälsa
bör såväl ventilation som rökkanaler kontrolleras regelbundet. Det förefaller
naturligt att skorstensfejarmästaren vid den återkommande rensningen
av imkanaler även ser över frånluftskanaler.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen hos regeringen begär att de pågående projekten kring
sotning inom räddningsverket såsom tilläggsdirektiv erhåller uppdrag
att närmare utreda möjligheten att förena sotningsdistriktens
tillsyn av rök- och imkanaler med tillsyn av de ventilationsanläggningar
som beskrivits i motionen.

Stockholm den 25 januari 1989

Erling Bager (fp) Siw Persson (fp)

Mot. 1988/89
FÖ721

3