Motion till riksdagen
1988/89: FÖ716

av Jill Lindgren och Carl Frick (båda mp)

Rapportskyldighet vid landtransporter av farligt
gods, m. m.

Under senare år har vi haft en rad tillbud med vägtransporter av farligt
gods. Vid ett tillfälle brändes t.o.m. föraren till döds. Ofta sker olyckorna
inom tätbebyggt område och vi får kanske skatta oss lyckliga att inte värre
olyckor har hänt.

Många av de farliga transporterna passerar oroväckande nära stora
dricksvattentäkter och viktiga fiskevatten eller vattenområden av betydelse
för naturvård och rekreation. Ett typiskt sådant vatten är Vättern.

Eftersom landsvägstrafik är mångdubbelt olycksfallsdrabbad i jämförelse
med spårbundna transporter innebär det ett extra ansvar att se till att
mängden farliga transporter på vägarna minskar och att dessutom se till att
skadeverkningarna vid eventuella olyckor kan hållas nere.

Olycksberedskap

Ett bra sätt att kunna ta hand om olyckor är att vara förberedd på dem och
förebyggande åtgärder är i de flesta fall vida överlägsna improvisationer.
Men för att kunna förebygga måste man veta vilka farliga transporter som

är på väg.

Dagens situation föranleder undertecknade föreslå att transporter av
farligt gods ska förhandsanmälas av fraktaren till dem som har till uppgift
att gripa in om en olycka inträffar, nämligen räddningstjänsten (brandförsvaret)
på orten. De behöver på förhand få information om

— vad som ska fraktas genom deras kommun,

— när transporten kommer att ske,

— hur stor frakten är,

— vilken vägtransporten kommer att gå.

Detta gäller transporter av:

— eldfängt material

— radioaktiva ämnen

— explosiva ämnen

— kemikalier som kan vålla skada om de läcker ut.

Sådana krav skulle förebygga allvarliga olyckor som idag kan inträffa
och där sanering kan ta onödigt lång tid till följd av att beredskapen på
orten inte är den högsta möjliga.

För att minimera riskerna ytterligare vill vi förorda att transporter av
farligt gods i första hand sker per järnväg.

Kostnadsansvar för olycksfallsberedskap

Varje kommun skall ta fram en taxa för detta arbete baserad på de transporterade
ämnenas farlighet och förmåga att ställa till skador samt en
rapporteringstaxa. Kostnaderna skall bäras av det företag som utför transporten.

Det företag som underlåter rapportering kan få sina rättigheter att utföra
sådana transporter indragna.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställer vi

1. att riksdagen beslutar att transporter av farligt gods minst 2
dagar innan ska förhandsanmälas till räddningstjänsten i den kommunen
transporten fraktas igenom,

2. att riksdagen beslutar att uppgifter om vad som ska fraktas, hur
mycket, när och transportsträcka ska ingå i informationen,

3. att riksdagen beslutar att fraktaren i förväg även tydligt informerar
räddningstjänsten för kommunen vilken väg transporten
kommer att förås fram,

4. att riksdagen beslutar att kostnaderna för detta helt ska belasta
det transporterande företaget genom en rapporteringsavgift,

5. att riksdagen beslutar också om en avgift för förberedelsekostnader
som drabbar den enskilda kommunen, som även den ska
erläggas av fraktaren,

6. att riksdagen beslutar att det företag som underlåter att rapportera
transporter av farligt gods riskerar att få sitt transporttillstånd
indraget,

7. att riksdagen begär att regeringen tar fram en plan för hur det
mesta av allt farligt gods under huvuddelen av den totala transportsträckan
ska kunna fraktas med järnväg,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
transporter av farligt gods som kan utgöra hot mot vattentäkter
bevakas speciellt och att de skall undvika närheten av dessa viktiga
vatten.

Stockholm den 24 januari 1989

Jill Lindgren (mp) Carl Frick (mp)

Mot. 1988/89
FÖ716

9