Motion till riksdagen
1988/89: FÖ710

av Maja Bäckström (s)

Den kommunala räddningstjänstens
utbildningsbehov

Mot.
1988/89
FÖ710—719

Genom den räddningstjänstlag och räddningstjänstforordning som riksdag
och regering fastställde i december 1986 fick den kommunala räddningstjänsten
ett nytt kompetensutbildningssystem. Erfarenheterna av det nya
systemet är genomgående mycket positiva. Enligt de flesta bedömare kommer
detta på sikt att innebära en inte oväsentlig effektivisering av samhällets
räddningstjänst.

Tyvärr föreligger en svaghet. Alla i dag tillgängliga uppgifter tyder på att
utbildningsvolymen är otillräcklig. Konsekvensen av detta kan exemplifieras
av att man, om inte särskilda åtgärder vidtas, inom ett par år kommer
att ha en eftersläpning när det gäller utbildning av heltidsanställda brandmän
innebärande att dessa inte får sin yrkesutbildning förrän 3 —4 år efter
anställning.

Bristen på befäl — särskilt med brandmästarexamen — är i dag stor
inom flera kommuner. Denna personalgrupp är räddningsledare i den s. k.
operativa räddningstjänsten och arbetar i övrigt med bl. a. planering,
utbildning och förebyggande skador.

Den här påtalade kapacitetsbristen är djupt otillfredsställande. Den
reducerar räddningstjänstens effektivitet samtidigt som den medför ökade
risker för den personal som skall arbeta vid räddningsinsatser. Härutöver
kommer de rent lagstridiga konsekvenserna då exempelvis heltidsanställd
brandman enligt räddningstjänstförordningen (SFS 1986:1107) skall avlägga
brandmansexamen senast två år från det anställningen började.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om räddningstjänstens behov av kompetensutbildning.

Stockholm den 20 januari 1989

Maja Bäckström (s)

1 Riksdagen 1988/89. 3 samt. Nr FÖ7I0— 719