Motion till riksdagen
1988/89:Fö704
av Claes Roxbergh m.fl. (mp)
Transport av farligt gods
Under 1970-talet sjönk i stort sett antalet skadade och dödade i trafikolyckor
för varje år. Under 1980-talet har trenden däremot närmast varit uppåtgående
igen. Detta sammanhänger sannolikt med att de viktigaste trafiksäkerhetshöjande
åtgärderna som enkelt kan åstadkommas hade åstadkommits
under 1970-talet, men vägtrafiken har samtidigt ökat, i synnerhet under
1980-talet.
Trafikskadorna kan förmodligen minskas en del genom ytterligare säkerhetshöjande
åtgärder i såväl motorfordonen som i vägkonstruktionerna.
Men mycket talar för att ytterligare sådana åtgärder endast kan få marginell
effekt. Då framstår en bättre trafikutbildning, återkommande krav på tester
för att körkortet ska få behållas och allmänna informationskampanjer för en
bättre och säkrare trafikmiljö.
Men som framgår av ovanstående är det den ökande vägtrafiken som är
den huvudsakliga underliggande orsaken till att trafikskadorna ökar. Denna
vägtrafikökning sker dessutom till stor del i storstäderna där kollektivtrafik
finns tillgänglig för flertalet. Därför torde det ur trafiksäkerhetssynpunkt
vara ytterst angeläget att minska biltrafiken, främst i storstadsområdena. Det
kan ske genom att kollektivtrafiken förbättras och byggs ut, samtidigt som
restriktioner som biltullar och bilfria innerstäder inrättas. Det kan också ske
genom att man underlättar för bilisterna att ansluta till kollektivtrafiken
genom t.ex. bekväma bilparkeringar i anslutning till pendeltågsstationer och
busstationer.
Generellt sett behöver den miljövänliga och trafiksäkra kollektivtrafiken
främjas över hela landet på vägtrafikens bekostnad. Järnvägarna måste
utvecklas genom satsningar på nya bansträckningar, bättre tågtyper och ökad
tillgänglighet för fler människor. Då kan såväl gods- som persontrafik flyttas
bort från de trafikfarliga vägarna.
Det är också i hög grad motiverat att gynna en samhällsutveckling som inte
kräver ett lika stort trafikarbete som det nuvarande. Det kan ske genom att
samhällsplaneringen inriktas på korta avstånd mellan bostad, arbete och
serviceinrättningar. Det kan också ske genom att såväl arbetskraft som
lagerhållning skattemässigt gynnas mer än landsvägstransporter.
Transport av farligt gods
Till trafiksäkerhetsproblematiken kan också problematiken kring transport
av farligt gods fogas. Under 1988 beräknas 15 miljoner ton gods ha
transporterats på våra vägar! Med jämna mellanrum rapporteras det om
transporter med farligt gods som har havererat, och inte sällan visar det sig att
de kommunala beredskapsplanerna för detta inte räcker för att få snabba och
tillräckliga åtgärder. Många av de farliga transporterna går längs vattentäkter
och rakt igenom tättbefolkade områden på ordinära, och ibland
trafikfarliga, vägar.
Dessa miljöfarliga godstransporter på väg körs i hög utsträckning på
ackord, dvs. chauffören tjänar pengar på att köra fortare och genare.
Många av de farliga godstransporterna kommer per lastbil från utlandet,
uppskattningsvis mellan 20 000-50 000 lastbilar årligen. De är ofta bristfälligt
märkta. Enligt tullen har hittills ingen utomnordisk felmärkt miljöfarlig
transport bötfällts! Chauffören frikänns då han inte känner till lastens
innehåll! Detta visar tydligt att bestämmelserna behöver skärpas såväl här
hemma som utomlands.
I miljöpartiets allmänna partimotion om trafikpolitiken krävs bl.a. hastighetssänkningar
på vägarna och omfattande satsningar på trafiksäkrare
kollektivtrafik som t.ex. järnvägarna. Här ställs mer specifika trafiksäkerhetskrav.
Hemställan
Med anledning av vad som ovan anförts föreslår vi
1. att riksdagen beslutar att vägar som upplåts för transport av
trafikfarligt gods ska förses med särskild skyltning och att sådana
transporter inte får gå på andra vägar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
säkerheten och olycksberedskapen längs vägar som upplåtits för
transport av farligt gods ska förbättras,
3. att riksdagen beslutar att förbjuda ackordslön för förare av
fordon lastat med miljöfarligt gods,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
kontrollen av märkning av miljöfarligt gods som förs in i landet bör
skärpas,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
möjligheterna att stoppa och straffa felaktigt märkta miljöfarliga
transporter från bl.a. utlandet bör utredas,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
målsättningen för biltrafikens omfattning i landet skall vara att den
minskas med minst 25 % till år 1995, räknat från 1988 års nivå,1]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
hastigheterna på våra vägar och gator bör sänkas med hänsyn till såväl
trafiksäkerhet som miljö,1]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
återkommande körkortstest bör införas,1]
Mot. 1988/89
FÖ704
7
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att skärpta
straff, t.ex. i form av konfiskation av fordonet, bör kunna komma i
fråga vid grova trafikförseelser som innebär betydande trafiksäkerhetsrisk,
såsom att köra en bil i mer än 80 km/h inom tättbebyggt
område.2]
Stockholm den 12 januari 1989
Claes Roxbergh (mp)
Roy Ottosson (mp) Anna Horn af Rantzien (mp)
Carl Frick (mp) Inger Schörling (mp)
Marianne Samuelsson (mp)
Mot. 1988/89
FÖ704
1 1988/89:T204
2 1988/89:Ju602