Motion till riksdagen
1988/89:Fö702

av Kenth Skårvik och Leif Olsson (båda fp)
Transport av farligt gods

Svinesund passerades år 1987 av 220 000 lastbilar med en godsmängd om
2 850 000 ton. Drygt 40 % av godset är transitgods till kontinenten, vilket
innebär kommunikationer via färjor.

Om man vill ta med den totala mängden godstrafik räknat vid en mätpunkt
norr om Uddevalla kan antalet fordon i lokal och regional trafik uppskattas
till 410 000 år 1987 med en genomsnittlig last om 5 ton per fordon.

Dessa siffror berättar en hel del om intensiteten i trafiken på Europaväg 6
genom Bohuslän under ett år. För varje nytt år ökar godstransporterna på
väg och beräknas fram till år 2010 öka med 100 till 190 % när det gäller
internationellt transporterade godsmängder.

När det gäller hamnarna kommer 50 % av Sveriges totala import via
västkusthamnarna och 35 % av exporten. För riket kommer 95 % av
importen via havet.

En del av dessa enorma godsmängder är farlig för människorna, för djuren
och miljön överhuvudtaget. När det gäller landsvägstrafiken är lasterna
ibland oklart eller torftigt deklarerade. Det har förekommit fall där förare av
långtradare som dragits in i trafikolyckor inte har vetat vad lasten består av,
eller hur lasten skall hanteras. I sådana fall blir det extra jobbigt för
räddningstjänsten - de vet ju inte vilka resurser som skall sättas in och vilken
utrustning som är den lämpliga.

Motsvarande incidenter inträffar i hamnar. Fallet med en 200-liters-tunna,
fylld med det ytterst giftiga ämnet Tetrametylbly, som sprang läck vid
lastarbete ombord på ett indiskt fartyg i Uddevalla hamn, kunde ha utvecklat
sig till en katastrof av stora mått. Lägg därtill att fartygets övriga last bestod
av ammunition, som, om oturen hade varit framme, kunde ha detonerat!

I det enskilda fallet kan ett utkrävande av ansvar riktas mot dem som har
att frakta godset, eller på annat sätt hanterar det. Men det får å andra sidan
ställas mot om information har nått vederbörande om godsets beskaffenhet.

Även från totalförsvarssynpunkt är transporterna av farligt gods värda all
observans. Samhället är sårbart och påverkas snabbt, både vad gäller tele-el
och sjukvårdssidan.

Som vi bedömer de frågor som här berörts, talar mycket för att en översyn
behövs av bestämmelserna för hur gods skall fraktas, vilka typer av gods som
kan samtransporteras och vilka som inte lämpar sig för detta. Vidare behövs
en information som inte bara riktar sig till ”fraktbefälhavarna” utan
huvudmannen - vem denna än är - skall vara säker om att transportören vet
vad lasten innehåller och han skall veta hur agerandet sker vid en olycka. I

speciella fall bör polis och räddningstjänst i förväg informeras om att farlig Mot. 1988/89
last passerar ett känsligt område vid viss tidpunkt. FÖ702

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
bestämmelserna för transporterna av farligt gods ses över,

2. att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam undersökning
om en ev. förstärkning av tullens resurser, i syfte att stärka kontrollen
av inkommande godstyper för att bättre säkra transporterna inom
landet.

Stockholm den 11 januari 1989

Kenth Skårvik (fp)

Leif Olsson (fp)