Motion till riksdagen
1988/89:Fö503

avOlofJohanssonm.fi.
Det sårbara samhället

Sammanfattning

Det sårbara moderna samhället kan bli mindre sårbart genom decentraliserad
samhällsstruktur. Ett grundläggande krav på åtgärder är att beredskapshänsyn
skall beaktas i fredstid. Idag byggs sårbarheten in i samhället istället
för att vi skapar flexibla och hållbara system. Centerpartiet föreslår att en
parlamentarisk sårbarhetsutredning tillsätts.

Kommunerna måste få ökat ansvar för civilförsvaret. Samtliga kommuner
bör genomföra riskanalyser för att arbeta in beredskapshänsyn i den
kommunala planeringen.

För att samordningen mellan freds- och krigsberedskapen ska fungera bra
bör en utredning om den centrala ledningen av civilförsvaret göras av
överstyrelsen för civil beredskap, ÖCB, och räddningsverket.

I samband med översynen av de statliga myndigheterna bör beredskapshänsynen
särskilt uppmärksammas.

Centern föreslår en omläggning av energipolitiken utifrån ett decentralistiskt
synsätt för hushållning med tillgängliga resurser och övergång till
förnybara, inhemska energikällor.

Livsmedel måste kunna garanteras såväl under avspärrning som krig. Den
nya krisplaneringen för två år är långt ifrån tillräcklig. Beredskapslagringen
av livsmedel och insatsvaror måste bibehållas på en hög försörjningsnivå.
Risken för kärnkraftsolyckor och miljökriser måste beaktas. Vattenfrågorna
måste prioriteras.

Televerket bör utarbeta ett system för automatisk alarmering.

Centerpartiet uppmärksammar särskilt sårbarheten i storstäderna. Den
sårbarhetsutredning som initierades av centerpartiet måste fullföljas och
bedrivas med stor öppenhet.

Inledning

Samhällets sårbarhet ökar ständigt både tekniskt och organisatoriskt. Det
växer fram en hotbild som bl a rymmer ökade möjligheter för en angripare att
iscensätta angrepp och ett ökat intresse att störa sådana samhällsfunktioner
som är av betydelse för säkerheten. Utvecklingen talar för att stormakternas
förmåga att genomföra angrepp med kort förvarning ökar. ÖB skriver bl.a. i
FMI 2000 ”Hänsyn måste tas till risken för en okonventionell angreppsmetod.
Ett sådant angrepp riktas på bred front mot strategiska resurser,

totalförsvarets infrastruktur och mobilisering samt mot befolkningscentra.”
ÖB skriver också om andra hot. ”Användningen av kemiska stridsmedel kan

vara stridsekonomiskt lönsamt Möjligheterna att utveckla biologiska

stridsmedel för förtäckt användning har ökat med gentekniken.”

Det svenska försvaret som bygger på allmän värnplikt ställs inför skärpta
krav. Beroendet mellan civila och militära delar av totalförsvaret blir allt mer
påtagliga.

Förändringar i samhället görs för att öka den fredstida effektiviteten.
Samtidigt minskar förmågan att motstå störningar av olika slag som kan vara
aktuella i kris eller krig.

Samhällets strukturförändringar med koncentration av befolkning och
verksamhet till vissa områden och avfolkning av andra ökar i många
avseenden sårbarhet och känslighet. Ofta innebär förändringarna att viktig
verksamhet koncentreras till ett fåtal anläggningar och platser i landet. Även
teknikutvecklingen och de tekniska systemens inbördes beroende i det
industrialiserade samhället medför ökad sårbarhet och känslighet för störningar.
Samhället har fått en struktur, där varje enskild anläggning är av stor
betydelse för helheten och där varje funktion är starkt beroende av den
andra. Störningar, även enstaka sådana, kan därigenom få allvarliga
konsekvenser för hela samhället. Ett exempel på sådan sårbarhet är vårt
ökade elberoende.

Närmare hälften av Sveriges befolkning bor i de tre storstadsområdena. En
lång rad livsviktiga funktioner för hela landet finns samlade där.

Centerpartiet kräver att beredskapshänsyn skall beaktas redan under
förutsättningar som gäller i fredstid. Åtgärderna måste vara sådana att
företagen eller den aktuella verksamheten på ett eller annat sätt har nytta av
dem. Det är orealistiskt att tro att de flesta delarna av civilförsvaret skulle
kunna bygga upp en beredskapsorganisation enbart för kris- och krigsförhållanden.

Fredskriserna är undervärderade i dagens planering. Det kan i framtiden
bli svårt att dra gränsen mellan fredstillstånd, kris och krig. Sårbarhetsproblem
i samhället har det gemensamt med miljöfrågorna att de är mycket
lättare att bemästra om man tar hänsyn till dem från början. Idag bygger vi in
sårbarheten i samhället istället för att skapa flexibla och hållbara system.
Beredskapshänsynen borde mot denna bakgrund samordnas och omfatta:

1. Större olyckor, som utsläpp av miljöfarliga ämnen.

2. Ekonomisk kris, som leder till minskad produktion eller importproblem,
ex oljekris, kärnkraftsolycka.

3. Krigshot.

4. Väpnat angrepp.

De förebyggande insatserna måste innefatta

- förmåga att lösa konflikter

- i tid upptäcka risker och sårbarhet

- skapa en stabilare samhällsstruktur, genom decentralisering, energisystem
med ökad inhemsk försörjning

- lokalt ansvarstagande

Mot. 1988/89

FÖ503

5

Motståndskraft i vårt samhällssystem mot yttre påfrestningar är en förutsättning
för att vi skall klara allvarligare krissituationer. Det finns i dag en
betydande oro för samhällets sårbarhet och inte minst för storstadsområdenas
sårbarhet.

Erfarenheter från Finland

De centrala myndigheterna har till uppgift att vidta åtgärder för att
kontinuerligt bygga upp beredskap. Frågor om rädddningstjänst, försörjning
och beredskap ombesörjs integrerat på alla nivåer. Varje kommun upprättar
en skyddsplan som omfattar både räddning och beredskap. Kommunerna
bekostar själva sina beredskapsåtgärder. I Helsingfors är varje förvaltning
ansvarig för sin verksamhet i såväl fred som kris. Alla förvaltningar har
särskilda beredskapsplanerare som utarbetar skyddsplaner. Kommundirektören
ansvarar för att en riskanalys görs. För ex dricksvattenförsörjningen
finns ett reservsystem med fyra reservvattentäkter. Vid kris, olycka eller
dylikt kopplas in ett reservnät som går till prioriterade abonnenter som
sjukhus och dylikt samt tappställen för allmänheten. Varje pump har ett
reservaggregat.

Den finska organisationen är intressant eftersom den är relativt liten och
ospecialiserad. Den som är ansvarig för verksamheten i fred är också det i
kris och krig. Arbetet ingår i den ordinarie verksamheten. Medvetenheten
om beredskapshänsyn är hög, inte minst på grund av erfarenheter av krig i
landet. Investeringarna har genomförts kontinuerligt och kompletterande
reservanordningar finns på utsatta punkter i ledningsbundna försörjningssystem.
Lager och känsliga verksamheter har förlagts till bergtunnlar.

Skillnaderna mellan Helsingfors och storstäder i Sverige är stora. Helsingfors
har i stort lyckats få in beredskapshänsyn i samhällsplaneringen. I
svenska storstäders planering saknas till stor del medvetenheten om sårbarhetsproblemen.

Organisation av svenska åtgärder

Myndigheten för civil bredskap, ÖCB, har ansvaret för planering i kris- och
krigstid. Räddningsverket ansvarar för fredskriser av typ olyckor med
miljöfarliga transporter, men ÖCB har inga tvingande befogenheter. Det
finns ingen lagstiftning som möjliggör för ex myndigheter att ålägga
kommuner att vidta vissa åtgärder. Statliga bidrag kan utgå med halva
kostnaden för beredskapsåtgärder med sk krigsnytta, men inte för fredsnytta.

Genom att beredskapshänsyn beaktas i den normala, fredstida samhällsutvecklingen
kan beredskapen tillgodoses på samhällsekonomiskt billigaste
sätt. Omvänt gäller att om sådana hänsyn inte tas, kan behovet av åtgärder
senare bli mycket stort. I vissa fall kan dessa vara omöjliga att vidta i
efterhand. Att ta beredskapshänsyn i samhällsutvecklingen innebär att man
skapar ett stabilt och uthålligt samhälle. Beredskapshänsyn måste därför bli
en naturlig del av samhällsplaneringen. För att åstadkomma detta krävs
också vissa organisatoriska förändringar.

Kommunernas faktiska roll måste ytterligare stärkas i civilförsvaret. En

Mot. 1988/89

FÖ503

6

viktig förändring skedde i 1982 års försvarsbeslut, då hemskyddsorganisationen
infördes i kommunerna. Därefter har kommunerna genomfört en
beredskapsplanering. I samarbete mellan ÖCB, FOA och Kommunförbundet
har en försöksverksamhet nyligen genomförts med riskanalys av kommunernas
verksamhet för såväl freds- som krigskriser. Riskanalysen har
inneburit att

- det blir möjligt att precisera både freds- och beredskapsnytta för bl.a.
reservanordningar

- avbrotts- och skadeförebyggande åtgärder stimuleras, vilket leder till
lägre kostnader

- politiker och tjänstemän blir mer motiverade att beakta sårbarhets- och
beredskapsaspekten i det löpande arbetet

- praktiska arbetsformer och rutiner utvecklas internt mellan förvaltningarna,
samt mellan kommun och näringsliv, länsstyrelse och andra organ

- osäkerheten om ansvar för genomförande och finansiering av åtgärder
minskar.

Vi anser att försöksverksamheten med kommunal riskanalys nu bör genomföras
i samtliga kommuner.

För att få samordningen mellan freds- och krigsberedskapen att fungera, är
det viktigt att samarbetskanalerna mellan räddningsverket och ÖCB fungerar
bra. Vi anser att en utredning om den centrala ledningen därför bör
genomföras av de båda myndigheterna.

Regeringen aviserar i budgetpropositionen att en översyn ska göras av
samtliga statliga verk. Vi anser att man i denna översyn också ska göra en
genomgång av hur beredskapshänsynen i samhällsplaneringen fungerar inom
verkets arbetsområde och hur den kan effektiviseras.

En försvarsutredning har nyligen tillsatts. Vi anser bl.a. utifrån vad ÖB har
anfört i FMI 2000 att det är viktigt att en särskild parlamentarisk sårbarhetsutredning
får till uppgift att utreda sårbarheten i samhället. I det sammanhanget
bör prövas vilka åtgärder som bör vidtas för att skapa en uthållig
utveckling. Utredningen bör också studera behovet av lagstiftning och
bidrag. Vi tar här upp några samhällsområden som utredningen bör fästa
särskild uppmärksamhet vid.

Energi

Energisystemets uppbyggnad och inriktning påverkar på ett avgörande sätt
samhällsutvecklingen. Centerpartiets syn på och ställningstagande i de
energipolitiska frågorna är en betydelsefull del av partiets uppfattning om
hur samhället bör utformas.

Energisystemet kan i princip byggas upp enligt två olika strategier.
Utgångspunkterna för dessa strategier är skilda.

En strategi bygger på en centralistisk och koncentrationsinriktad syn på
hur energisystemen bör utformas. Företrädarna för detta synsätt - t ex
förespråkarna för kärnkraft och stora kolkondenskraftverk - förutsätter
ständigt en ökande efterfrågan på energi. Detta leder till krav på investeringar
i storskaliga och centraliserade anläggningar för såväl produktion som

Mot. 1988/89

FÖ503

7

distribution av energi, anpassade och dimensionerade efter de krav ett tänkt
”högenergisamhälle” ställer. Det primära målet i denna strategi för energisystemens
utformning är att producera energi utan hänsynstagande till vilka
effekter en hög energianvändning får för samhällsstruktur, miljö och
ekonomi på längre sikt. Nuvarande elförsörjningssystem är genom sin
storskalighet oerhört sårbart och lätt att slå ut med förödande konsekvensr
för landets försvarsförmåga som följd. Ett effektivare försvar förutsätter ett
annorlunda energisystem. I ett kris- eller krigsläge måste exempelvis
kärnkraften stängas av. Ett ”högenergisamhälle” är ett sårbart samhälle.

Centerns strategi för hur energiförsörjningssystemet bör byggas upp utgår
ifrån ett decentralistiskt synsätt och nödvändigheten av hushållning med
tillgängliga resurser och energianvändningens anpassning efter de krav
miljön ställer. Företrädarna för detta synsätt ser inte en hög energianvändning
som ett självändamål utan utgår ifrån att det inte skall produceras mer
energi än vad som är nödvändigt för att på ett effektivt sätt kunna tillgodose
de behov som finns. Energiförsörjningen bör baseras på effektivare energianvändning
och utnyttjande av i huvudsak inhemsk förnybar och miljövänlig
energi.

Detta leder till krav på energihushållning och effektiv användning av
tillförd energi, där utnyttjat energislag och energikvalité anpassas efter
ändamål. Detta kan bäst ske om energisystemen ges en flexibel och lokalt
anpassad, småskalig utformning-system som är anpassade till ett decentraliserat
samhälle där investerade medel kan utnyttjas effektivt, miljön värnas
och möjligheterna att upprätthålla sysselsättningen förstärkas. Fjärrvärmesystemen
måste kompletteras med reservkapacitet för att inte en ökad
sårbarhet skall uppstå. Naturgas måste delvis kunna ersättas med biogas i en
krissituation.

Denna strategi för energisystemens uppbyggnad leder till minskad sårbarhet
och därmed bättre planeringsförutsättningar för beredskapsförsörjningen
på energiområdet. Den ger möjligheter till en mer decentralistisk
maktstruktur på energimarknaden och ger samhället reella möjligheter till
inflytande över ”funktionen energiförsörjningen”. Samhället får förutsättningar
att under fredstid bygga upp ett energiförsörjningssystem och
energiberedskap med verkliga möjligheter att fungera under en krigssituation.
Landets försvarsförmåga stärks samtidigt som försörjningsberedskapen
effektiviseras och blir mindre kostsam.

Framtidens möjligheter till en effektivare energianvändning underskattas
lätt, vilket bl a utvecklingen under det senaste decenniet visat. Ju mer vi
satsar på inhemska energikällor och energieffektivisering desto mer minskar
sårbarheten i fred och krig.

Livsmedelsberedskap

Att trygga en god beredskap i fråga om livsmedel har allt sedan andra
världskriget utgjort en av grunderna i svensk jordbruks- och försvarspolitik. I
jordbrukspolitiska beslutet från 1985 fastslogs att minimibehovet av livsmedel
måste kunna tillgodoses med hög säkerhet även vid långvariga kriser. I
beslutet förutsattes en treårig planeringshorisont för en omställning av

Mot. 1988/89

FÖ503

8

jordbruket så att det därefter kan klara sig med enbart inhemska resurser.

I försvarspolitiska beslutet var livsmedelsförsörjningen av underordnad
betydelse. Försvarsbeslutet innebar dessutom att planeringshorisonten minskades
till en krisperiod på två år och därtill en tid av total isolering. 1987 års
försvarsbeslut innebar i grunden att någon långsiktig försörjningsförmåga
inte längre kommer att finnas. I själva verket kommer de tidigare otillräckliga
lagren av produktionsmedel att minskas till en tredjedel.

Möjligheterna att producera kvävegödsel inom landet kommer inom något
år att vara obefintliga. Samtidigt pågår en omställningsprocess inom det
fredstida jordbruket med en neddragning av antalet nötkreatur, speciellt
mjölkkor. Den tidigare planerade fria tillgången till mjölk som en proteinbas
i kriskosten hotas därmed. För närvarande pågår dessutom en utförsäljning
av halva Sveriges krislager av proteinfoder för djur. Detta för att finansiera
andra områden inom livsmedelsberedskapen. Anslagen till krislagring
räcker alltså inte ens till att klara den låga nivå som förutsattes i försvarsbeslutet.

Den tekniska utvecklingen har medfört att all produktion har blivit mera
specialiserad och komplicerad. Detta har också fört med sig att beroendet av
internationell handel har ökat. Speciellt gäller det små länder med liten andel
egen handelsflotta.

Jordbruket är idag beroende av import av viktiga varor. Det gäller
maskiner, reservdelar och drivmedel och andra sk insatsvaror. Alternativ
odling innebär en minskad sårbarhet. Åkermarken framstår som en trygghetsfaktor
som blir allt viktigare ju sämre beredskap vi har när det gäller lager
och egen produktion av insatsmedel som protein och ammoniak. Den
åkerareal vi har måste vi därför vara rädda om. Det senaste försvarsbeslutet
ger tyvärr inget stöd för en sådan ambition.

Livsmedelsindustrin har centraliserats. Det gäller även lantbrukskooperationen.
Sårbarheten har därmed ökat. Utvecklingen tycks fortsätta. Det
finns beredskapsskäl för att sträva mot en mer decentraliserad livsmedelsindustri.

Storstadslän som Stockholms och Göteborgs och Bohus län har en
självförsörjningsgrad kring 20 procent. Blir storstäderna avskurna från
övriga delar av landet i en krigssituation kan stora problem med försörjningen
uppstå. I Norrlandlänen ligger självförsörjningsförmågan på mellan en
tredjedel och hälften.

Försörjningen av övre Norrland utgör också ett speciellt problem. Redan i
fredstid behövs kontinuerlig daglig tillförsel motsvarande 50 långtradare per
dygn. Allmänt sett är avsaknaden av produktionsresurser inom vissa
glesbygder ett allvarligt problem från försvarssynpunkt och kan leda till
livsmedelsbrist. I jordbrukspolitiska beslutet 1985 betonades vikten av en
geografiskt väl differentierad jordbruksproduktion för att kunna trygga
försörjningsberedskapen. Vi kan nu se hur den socialdemokratiska jordbrukspolitiken
styrt åt motsatt håll.

Tekniska stödfunktioner i form av el och vatten är också nödvändiga inslag
i en fungerande produktion och distribution även i kris och krig. Reservutrustningar
för att klara elbehovet saknas i de flesta civila funktioner. Detta
gäller inte minst jordbruket och livsmedelsförsörjningen. Svåra störningar

Mot. 1988/89

FÖ503

9

kommer, om inget görs, att uppstå. Därför är det viktigt att samhället
stimulerar anskaffande av reservkraft.

Reservkraftverk måste det finnas tillgång till. Man måste kunna upprätthålla
en miniminivå på verksamheten, även om den blir utsatt för kraftiga
störningar. Ett enkelt reservelverk kan t.ex. säkra driften av en funktion
medan det ordinarie systemet repareras. Elavbrott har visat att det finns
bristande kapacitet av reservkraft vid vårdinrättningar och behov av
ytterligare reservkraft vid jordbrukets animalieproduktion. En snar förbättring
måste komma till stånd och statligt stöd utgå som stimulans till
investeringar i reservkraft.

Risktagandet ökar starkt när det gäller livsmedelsberedskapen. Detta
intryck förstärks också av det faktum att kommunikationerna kan störas, att
landet kan komma att delas vid en partiell ockupation. Ett annat hot är att
radioaktivt nedfall kan slå ut en del områden för livsmedelsproduktion.
Tjernobyl och dess konsekvenser visar att spridningen av det radioaktiva
nedfallet kan få omfattande effekter. Miljöhoten genom försurning och
klimatpåverkan, samt annan storskalig miljöförstörelse kan också leda till att
ekosystemets produktionsförmåga inte kan upprätthållas. Beredskapsmålet
måste även beakta risken för försämrad miljö- och naturresurssituation.

En god försörjningsberedskap är en förutsättning för ett väl fungerande
totalförsvar. Teknik och kunnande måste bevaras. Målsättningen för livsmedelsförsörjningen
måste därför planeras så att tillgången på livsmedel kan
garanteras såväl under avspärrning som krig. Beredskapslagringen bör
utformas så att en acceptabel kriskost kan garanteras befolkningen i en kris
och så att tillgången på insatsvaror till jordbruket möjliggör en varaktig och
uthållig produktion av livsmedel så som folkförsörjningsmålet anvisar. Den
kriskost som man idag planerar för innebär att var och en får 2 300
kilokalorier per dag. Så här mycket råvaror ingår i en dagsranson:

- 283 gr vete- och rågmjöl

- 200 gr korn och havre

- 130 gr potatis

- 15 gr socker

- 30 gr margarin

- 6 dl mjölk, 18 gr smör, 30 gr ost

- 29 gr nötkött
38 gr fläsk

- 5 gr inälvsmat

- 27 gr ägg

Centerpartiet föreslår att beredskapslagringen av livsmedel, insatsvaror
m.m. bibehålls på en 80 % försörjningsnivå. Målsättningen för en god
livsmedelsberedskap måste därför utgå från att varje region i landet har en
väl fungerande jordbruksproduktion till vilken lokala livsmedelsindustrier är
knutna.

Mot. 1988/89

FÖ503

10

Vatten

Vattenförsörjningen tenderar att bli ett allt större problem i takt med
koncentrationen. Trots att det är vårt viktigaste livsmedel är kontrollen av
vatten bristfällig, kontrollen är splittrad och vattensystemen är sårbara.
Genom centraliseringen till stora vattentäkter samt till stora och väl utmärkta
distributionsledningar och vattentorn har vår vattenförsörjning blivit mycket
sårbar för skadegörelse, sabotage och inverkan från biologiska stridsmedel.
Många vattenanläggningar anlades omkring sekelskiftet och börjar bli
uttjänta. Centerpartiet har därför under flera år krävt en systematisk
genomgång av vattensystemen och att statliga bidrag ska utgå för förnyelse av
va-nätet. Risken för att väsentliga beredskapsfrågor inte ska få fullgod
behandling är uppenbar. De studier som hittills genomförts i Malmö,
Göteborg och Storstockholm visar på allvarliga sårbarhetsproblem. Bl.a.
mot denna bakgrund bör vattenförsörjningsområdet i sin helhet bli föremål
för analyser och studier.

Teko

Centerpartiet kan inte acceptera de nedskärningar som försvarsbeslutet
innebar på beklädnadsområdet. Det är viktigt att säkra en inhemsk
produktion av råvaror och grundtextil. Att i rådande allmänna läge för
tekoindustrin i Sverige i praktiken ta bort beredskapsaspekten är ur flera
synpunkter oklokt. Den svenska tekoindustrin har betydelse inte bara som
producent av kläder utan också för att tillhandahålla sjukvårdstextilier och
textila produkter som insatsvaror till industrin.

Upphandling till försvaret av uniformer och andra tekoprodukter bör
göras i Sverige. Att genom köp i utlandet avhända sig kunskap om och
tillverkningskapacitet för tekoprodukter ger oss en dålig beredskap och
osäkerhet på ett viktigt område.

Vägväsende

Kommunikationsväsendets uppbyggnad och standard har en avgörande
strategisk betydelse. Det gäller såväl möjligheterna till transporter inom
totalförsvarets olika delar som t ex möjligheterna till larm. Dessa frågor
utvecklas i en särskild trafikmotion. Här vill vi särskilt framhålla några
viktiga aspekter.

Det är av stor betydelse att en samordning sker mellan den väg- och
broupprustning som kontinuerligt pågår i fredstid och försvarets krigsvägplan.
Annars är risken stor att man, om den dagen kommer då krigsvägplanen
behöver tas i bruk, upptäcker att en del av de vägar som ingår i planen är
dåligt rustade för den trafik de då är ämnade för.

Statensjärnvägar

Inlandsbanan är en nödvändig transportled i vårt nordliga inland och kan i en
krigssituation ha avgörande betydelse för att hålla samman landet. Vi anser
att hela Inlandsbanans fortbestånd måste garanteras, inte minst av totalförsvarsskäl.

Mot. 1988/89

FÖ503

11

På över 100 mil av det svenska järnvägsnätet har persontrafiken lagts ned.
Trots att det vid dessa nedläggningar gång på gång försäkrades att godstransporterna
skulle få vara kvar är nu nedläggning på flera ställen aktuell även av
dessa.

Det är angeläget att den framtida bedömningen av person- och godstransporter
beaktar behovet av kommunikationer i en kris- och krigssituation.

Sjöfart

Den svenska handelsflottan har minskat från 613 fartyg om sammanlagt 12,9
miljoner dödviktton 1975 till 438 fartyg om 2,2 miljon dödviktton 1986 alltså
en kapacitetsminskning på drygt 80 %.

Allmänt torde gälla att samhällets ökade sårbarhet och den allt mindre
svenska kapaciteten när det gäller sjötransporter innebär att stor omsorg
måste iakttagas när det gäller resurserna till det ekonomiska försvaret. Det är
viktigt att upprätthålla kusttrafiken. Inte minst av beredskapsskäl måste
Sverige utveckla en positiv sjöfartspolitik. Att med en så kraftigt decimerad
handelsflotta planera för ett antagande om ökad import i ett avspärrningsläge
är inte realistiskt.

Datorer

Den ökade datoranvändningen skapar nya former av sårbarhet. Allt fler
system i vårt samhälle är beroende av datorer för att alls fungera. Det kan
gälla kommunikationssystem, produktionssystem, informationssystem och
olika former av service till människorna. Datorsystemen är utsatta för en rad
hot i kris- och krigssituationer.

Processtyrning och processövervakning inom försörjningsviktig industri
har datoriserats och elektrifieras i mycket hög omfattning. Manuella rutiner
och manuell körning är i många fall svåra att genomföra. När det nya
AXE-systemet började introduceras, visade det sig att möjligheten att larma
befolkningen via telefonnätet försvann. Data- och telelinjerna är sårbara
delar av kommunikationerna. Övergången till det tjänsteintegrerade telenätet
(ISDN) medför också i detta sammanhang en ökad sårbarhet.

En utslagning av elsystemet innebär att också datasystemen upphör att
fungera. En kärnvapenexplosion, även långt utanför vårt eget territorium,
kan leda till en elektromagnetisk chock som slår ut alla datasystem.
Möjligheterna finns att sabotera datasystemen genom s k datavirus och andra
liknande programmeringsåtgärder. Det är nödvändigt att alternativa system
behålls och byggs upp inom för samhället väsentliga områden. Centern har i
annat sammanhang föreslagit ökade resurser till ÖCB för att förbättra
datasäkerheten.

Sjukvården

De svagheter som i dag finns inom sjukvårdsorganisationen kommer att
fördjupas i ett beredskapsläge. Detsamma gäller socialtjänstens sätt att
fungera i dag jämfört med i ett krisläge. Det medför att i all planering som
sker före och under fredstid måste vi ha en insikt och ansvar för en situation i

Mot. 1988/89

FÖ503

12

avspärrning eller krigssituation. Det bästa sättet att förebygga är att genom
utbildning och realistiska övningar förbereda för ett sådant läge.

Läget inom sjukvården blir bekymmersamt om Sverige blir isolerat från
omvärlden. Genom en mera decentraliserad verksamhet, genom satsningar
på inhemska produkter och inhemsk produktutveckling borde redan i
fredstid staten ta sitt ansvar för att det även på sjukvårdsområdet finns en
beredskap som man kan känna trygghet inför. Så är inte fallet i dag. Allvarlig
kritik har riktats mot landstingen och Landstingsförbundet för att de inte
tillräckligt har uppmärksammat beredskapshänsynen. Vi anser att sårbarhetsutredningen
bör pröva om det inte är nödvändigt med lagstiftning för att
trygga en bra organisation i kriser.

Decentraliserad upphandling

Det är av stor regionalpolitisk betydelse att militära förband upphandlar från
den egna ortens näringsliv.

De försök som pågått med decentraliserad upphandling bör nu omsättas i
klarare regler. Inriktningen bör vara att undantag tillåts för de militära
myndigheterna från reglerna om central upphandling. Detta bör gälla såväl
dagligvaror som viss materiel samt upphandling av byggnadsverksamhet.

Sårbarheten i storstadsområdena

Närmare en tredjedel av Sveriges befolkning bor i de tre storstadsområdena,
Stockholm, Göteborg och Malmö. En rad livsviktiga funktioner för hela
landet finns samlade där. Storstäderna är naturligt nog i hög grad beroende
av livsmedel. Samtidigt är en stor del av Sveriges samlade resurser för
distribution, lagring och beredning av livsmedel koncentrerade dit. Livsmedelsförsörjning
och kommunikationssystem är därför mycket känsliga för
störningar. Men en bristande regionalpolitik, en kraftig storstadsexpansion
och nedskärningar av det civila försvaret minskar möjligheten till ett
fungerande totalförsvar.

Kommunikationssystemen är av central betydelse för storstädernas funktionsförmåga.
Samtidigt är i synnerhet Stockholm och delvis också Göteborg
belägna geografiskt så att det finns många känsliga punkter i form av broar
och tunnlar. För Stockholms vidkommande passerar t ex all landtransport
mot syd och sydväst genom Södertälje.

Förutsättningarna att ta hand om människor i katastrofsituationer är extra
komplicerade i ett storstadsområde. Det faktum att familjemedlemmar ofta
arbetar på olika håll under dagtid och det ganska svaga sociala nätverket
bidrar till detta. Den bristfälliga skyddsrumsutbyggnaden är en annan orsak
till oro. Enbart i Storstockholm fattas det ca 400 000 skyddsrumsplatser. En
särskild utredning ser nu över befolkningsskyddet.

Storstadens sårbarhet kan bli akut av många anledningar. Den mest
dramatiska och svårbemästrade är naturligtvis direkta krigshandlingar. Men
man kan också tänka sig allvarliga krissituationer i fredstid. Tänkbara
orsaker kan vara större naturkatastrofer, sabotageaktioner i stor skala i ett
säkerhetspolitiskt skymningsläge, kärnkraftskatastrofer i exempelvis Barsebäck
eller Forsmark vid ogynnsamma väderbetingelser, gas- och kemikalie

Mot. 1988/89

FÖ503

13

olyckor vid produktion och transporter. Riskmomenten är många och
motiverar en seriös debatt om sårbarhetsproblem, inte minst i våra storstadsområden.

Diskussion om sårbarhet och olika typer av förebyggande åtgärder ingår
givetvis i all försvarsplanering. Sårbarhetsdebatten behöver breddas och
utmynna i konstruktiva förslag till hur de skall bli mindre sårbara.

Centerpartiet föreslog till förra årets riksmöte att ÖCB borde få i uppdrag
att särskilt utreda sårbarheten i storstäderna. Riksdagen avslog förslaget,
men ÖCB var klokare och bad regeringen att trots detta få genomföra en
sådan studie. ÖCB har nu påbörjat sitt arbete och det är viktigt att detta
fullföljs så att beredskapshänsynen inarbetas i samhällsplaneringen. Detta
arbete borde ha så offentlig karaktär som det är möjligt av säkerhetskäl. Om
möjligt bör övningar genomföras, för att undersöka hur beredskapsplaneringen
fungerar i förhållanden som är jämförbara med kristider.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen begär hos regeringen att en parlamentarisk sårbarhetsutredning
tillsätts,

2. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts om inriktningen av arbetet med att minska sårbarheten i
samhället,

3. att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts om
riskanalys och kommunalt ansvar,

4. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad som anförts om
samordningen av den centrala ledningen för civilförsvaret,

5. att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts om
översyn av de statliga verkens beredskapshänsyn,

[att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om inriktningen av energipolitiken,1]

[att riksdagen beslutar att ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om målsättningen för beredskapen av livsmedel och
insatsvaror,2]

[att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om regional livsmedelsproduktion,3]

6. att riksdagen beslutar ge regeringen till kärna vad som anförts om
vattenförsör j ning,

[att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om försörjningsberedskap på tekoområdet,1]

[att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad som anförts
om samordning av civila vägplaner och krigsvägplaner,3]

[att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad som anförts
om järnvägsnätets roll ur totalförsvarssynpunkt,3]

[att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad som anförts
om sjöfartens roll ur totalförsvarssynpunkt,3]

[att riksdagen beslutar medge undantag från regeln om central
upphandling, för de militära myndigheterna,4]

Mot. 1988/89

FÖ503

14

7. att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts om
storstädernas sårbarhet.

Stockholm den 20 januari 1989
Olof Johansson (c)

Karl Erik Olsson (c)

Bertil Fiskesjö (c)

Gunnar Björk (c)

Pär Granstedt (c)

Karin Israelsson (c)

Per-Ola Eriksson (c)

Görel Thurdin (c)
Karin Söder (c)
Gunilla André (c)
Börje Hörnlund (c)
Agne Hansson (c)
Larz Johansson (c)

' 1988/89:N232

2 1988/89:Jo216

3 1988/89:T216

4 1988/89:Fi505

Mot. 1988/89
F5503