Motion till riksdagen
1988/89 :Fö402
av Bo Lundgren och Wiggo Komstedt (båda m)
Skånes försvar
Sverige har haft förmånen att kunna leva i fred i mer än 170 år. Vi har därmed
sluppit ifrån den förödelse som två världskrig medfört. I fred och frihet har vi
kunnat bygga upp ett samhälle, som är väl värt att försvara.
Vi vill fortsätta att leva i frihet, att själva kunna bestämma över
samhällsutvecklingen och slå vakt om medborgarnas individuella frihet. En
av de allra viktigaste gemensamma uppgifterna blir därmed att bygga upp och
vidmakthålla ett så starkt försvar att friheten kan bevaras.
Trots detta har vårt försvar efter hand urholkats. Sedan 1960-talet har det
militära försvarets andel av statens utgifter mer än halverats. En normalinkomsttagare
betalar i dag cirka 135-140 kronor i månaden till det militära
försvaret. Denna siffra kan jämföras med kostnaderna för bilförsäkring,
hemförsäkring etc.
Det försvarsbeslut riksdagen fattade våren 1987 byggde på en uppgörelse
mellan socialdemokraterna och folkpartiet. Redan ett år senare stod det klart
att försvarsbeslutet var ohållbart. Bland annat var beslutsunderlaget vad
avsåg arméns inriktning inte tillfyllest. I flera andra avseenden som gällde
även de andra försvarsgrenarna krävdes omedelbara förstärkningar.
Arméchefens utredning, som våren 1988 överlämnades till överbefälhavaren
och regeringen, visade att armén sedan flera år glidit in i en ekonomisk,
organisatorisk och personell kris som inte kunde hävas utan dramatiska och
långtgående nedskärningar av såväl krigs- som fredsorganisation med de
förutsättningar som givits i 1987 års försvarsbeslut.
Inom försvarsstaben har sedan försvarsbeslutet bedrivits ett omfattande
utredningsarbete som gällt hela försvarsmaktens problem och framtid.
Arméchefens utredning har inarbetats i de underlag överbefälhavaren
överlämnade till regeringen efter valet i september 1988.
Överbefälhavarens underlag består av två delar. Dels en femårig inriktning
av försvarsmakten med den medelstilldelning som beslöts 1987 (FU 88).
Denna inriktning måste betecknas som ett skräckscenario med bl.a. en
reducering av arméns brigader med mer än 30 procent. Dels ges en inriktning
av försvarsmakten fram mot år 2010 (FMI 2000). Här anger ÖB vad han
anser vara ett minimum för att långsiktigt klara de uppgifter försvarsmakten
har att lösa.
I november 1988 beslöt regeringen att tillmötesgå kraven från bl.a.
moderata samlingspartiet på en ny försvarsutredning, tidigareläggning av
nästa försvarsbeslut och en upplösning av den särskilda kommitté som hade
att utreda arméns situation.
Skånes läge
Skåne är ett av landets mest tättbefolkade landskap. Det svarar för en
omfattande produktion av för hela landets försörjning viktiga jordbruksprodukter.
Med tyngdpunkt i kuststäderna finns i Skåne ett flertal betydelsefulla
industrier som är av avgörande betydelse för den fortsatta varuförsörjningen
under avspärrning eller krig.
Säkerhetspolitiskt och militärgeografiskt har Skåne genom sin belägenhet i
södra Östersjön och vid Öresund ett mycket utsatt läge. Ett anfall från öst för
att nå operationsmål i södra och västra Sverige samt södra Norge för att
därmed skaffa sig kontroll över Östersjöutloppen och Kattegatt går över
Skåne vid en landstigning i hamnar och på öppen kust kompletterad med
omfattande luftlandsättningar. Möjligheterna för sådana operationer har
under senare år ökat kraftigt.
Överflygningstiden från baser i omgivande länder till Skåne är bara några
få minuter. Överfartstidema med modernt landstigningstonnage rör sig om
några få timmar. Hamnkapaciteten i de stora skånska hamnstäderna är
omfattande. Området är mycket sårbart för flyganfall och förvarningstiderna
för sådana blir i kustområdena extremt korta. Den skånska öppna terrängen
erbjuder dessutom - om försvarets resurser är otillräckliga - goda möjligheter
för luftlandsättningar och för mekaniserade förband att nå snabba
framgångar.
Det bör också observeras att tillgångarna på flygbaser i Skåne och dess
närområde är stor. Det kan vara av vitalt intresse för båda stormaktsblocken
att endera disponera dessa för egen räkning eller förhindra motståndarna att
få tillgång till dem.
IFU 88 föreslås som tidigare sagts kraftiga neddragningar av bl.a. arméns
kvalificerade förband. Reduceringar av denna omfattning gör det omöjligt
att lösa de uppgifter som idag åläggs de operativa militära cheferna. Särskilt
hårt drabbas södra Sverige och Skåne.
Vad krävs?
Det är nödvändigt att tillräckligt snabbmobiliserande, välutbildade och
välutrustade krigsförband finns att tillgå för Skånes försvar. Dessa förband
måste direkt efter mobilisering kunna möta och hejda samt slå en angripare
så nära kusten som möjligt. Armén bör på fastlandet omfatta minst 20
kvalificerade brigader.
Försvaret måste därför tillföras så stora resurser att krigsförbandens
kvalitet kan höjas samtidigt som de får en tillräcklig omfattning. Det
förutsätter en högre kvalitet på grundutbildningen och ett genomförande av
repetitionsövningar av kvalificerade förband i full utsträckning. Det krävs
också en materiell förstärkning av de skånska krigsförbanden. För att möta
de mekaniserade förband som kan komma att användas vid en operation mot
Skåne krävs förstärkta pansarvärnsresurser genom bl.a. tillförande av
förband utrustade med pansarvärnshelikoptrar. De nuvarande stridsvagnarna
måste under 1990-talet ersättas med nya moderna. Medel för studier och
till påbörjad svensk utveckling av en ny stridsvagn måste avsättas.
Samtidigt som den tekniska utvecklingen har mångdubblat en potentiell
Mot. 1988/89
FÖ402
4
angripares möjligheter att med flygstridskrafter nå Skåne har vår egen
luftförsvarsförmåga nedgått. Denna utveckling måste vändas. I avvaktan på
att JAS-flygplan kan tillföras bör ytterligare minst en jaktdivision sättas upp
för bl.a. luftförsvaret av Skåne.
Försvaret av Skåne inleds långt utanför kusterna genom insatser av
flygförband och marina förband. Även vad beträffar de senare har försvarsförmågan
nedgått. Under de närmaste åren faller flera av marinens fartyg för
åldersstrecket. Marinen bör tillföras kustkorvetter och en ubåt utöver
försvarsbeslutets inriktning. Civilbefolkningen i Skåne kan komma att bli
hårt utsatt redan i inledningen av ett krig genom den förbekämpning som
inleder en invasion. Förvarningstiderna är mycket korta, varför det finns
behov av skyddsrum som medger vistelse under lång tid. För att utöka
förvarningstiderna krävs att tillförsel av luftburen radar prioriteras till
områden med kort förvarning. Stora delar av Skåne kan komma att
bekämpas även i samband med markstrid. Det krävs därför god tillgång till
skydd för civilbefolkningen i form av skyddsrum och skyddsmasker. Liksom
när det gäller de militära förbanden måste civilförsvarets undsättande
enheter kunna användas direkt efter mobilisering. Fortfarande finns brister i
detta avseende.
Fredsförbanden
Försvarets slagkraft och styrka avgörs av hur krigsförbanden organiseras,
utrustas och utbildas. Fredsorganisationen måste anpassas till de krav som
ställs på krigsorganisationen. Mot den bakgrunden innebär den successiva
neddragning av krigsförbanden som blir en följd av försvarsbeslutet 1987 (om
inga åtgärder vidtas) också en neddragning av fredsorganisationen. IFU 88
har överbefälhavaren föreslagit att fredsorganisationen i Skåne förändras i
främst två avseenden. P 6 i Kristianstad föreslås samlokaliserat med P 7 i
Revinge. T 4 i Hässleholm läggs ned.
Överbefälhavaren argumenterar själv emot den ”tvåbrigadslösningen”
som föreslås för P 6 och P 7, men väljer den ändå för att till priset av
försämrad utbildningskvalitet göra vissa besparingar. De beräkningar som
har gjorts i det senare avseendet har emellertid visat sig behäftat med stora
felaktigheter. De rationaliseringsvinster som eventuellt kvarstår kan uppnås
genom åtgärder inom Kristianstads garnison. Såväl ekonomiska som kvalitetsmässiga
aspekter talar således för att tvåbrigadslösningen inte genomförs.
Förslaget om en nedläggning av T 4 i Hässleholm bygger inte på ett
genomarbetat underlag. Studier om den framtida underhållsfunktionen i
armén har inte fullföljts. Detta måste naturligtvis ske innan något fredsförband
kan läggas ned. Dessutom kommer den högre regionala ledningen av
försvaret sannolikt att handhas av fem - inte som av vissa föreslagits fyra militärområden.
I varje milo bör av flera skäl ett trängregemente finnas.
Nedläggningen bör således avvisas.
Mot. 1988/89
FÖ402
5
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om resurser för Skånes försvar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om pansarvärn och anskaffning av en ny stridsvagn,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om uppsättning av ytterligare en jaktdivision,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om de marina förbanden,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om civilförsvarets undsättningsstyrkor,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om P 6:s eventuella omlokalisering till Revinge,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nedläggningen av T 4 i Hässleholm.
Stockholm den 11 januari 1989
Bo Lundgren (m) Wiggo Komstedt (m)
Mot. 1988/89
FÖ402
6
gmtmb 16471. Stockholm 1989