Motion till riksdagen
1988/89: FÖ206

av Gudrun Norberg (fp)
Utländska långtradare

I tidigare motioner har jag tagit upp misstänkt underrättelseverksamhet
från öststatslångtradare i Sverige. Det finns en rad mycket förbryllande
rapporter om hur sådana långtradare uppträtt långt vid sidan av rimlig
kortaste färdväg till angivet mål, och långtradare parkerade invid viktiga
svenska totalförsvarsobjekt.

Det är uppenbart att denna verksamhet ses med stor oro av många
människor i vårt land. Är det fråga om kartläggning från främmande makt
av svenska anläggningar och geografiska förhållanden av militär betydelse
vid en eventuell framtida operation? Är det fråga om att främmande
militär personal genom vistelse i Sverige redan nu gör sig bekant med
terräng och förhållanden i övrigt?

I en motion till föregående riksmöte tog jag särskilt fasta på behovet av
att underlätta mottagandet av rapporter från allmänheten rörande iakttagelser
om misstänkt agerande.

I två betänkanden med anledning av motioner kring utländska långtradare
har utskottet tagit upp dessa frågor med betydande allvar. Utskottet
konstaterade bl. a. vikten av politisk enighet i den säkerhetspolitiska bedömningen
av frågor och företeelser som aktualiserar möjligheten av hot
mot rikets säkerhet. Det finns enligt utskottet all anledning att noga följa
utvecklingen när det gäller utländska TIR-bilars uppträdande på svenskt
område och dessa fordons möjligheter att på svenskt område bedriva
underrättelseverksamhet.

Utskottet noterade vidare att det finns möjlighet att redan med gällande
bestämmelser ålägga t. ex. TIR-bilarna att utnyttja viss angiven vägsträcka
inom viss angiven tidsram. Det är i första hand tullmyndigheterna som
kan utfärda sådana ålägganden.

Utskottet underströk betydelsen av en vaksam allmänhet när det gäller
att till ansvariga myndigheter inrapportera alla iakttagelser som kan vara
av vikt som grund för en helhetsbedömning av möjliga hot och lämpliga
motåtgärder.

Efter de uttalanden riksdagen gjort till följd av försvarsutskottets betänkande
FöU 1987/88:2 har ett närmare samarbete i dessa frågor kommit till
stånd mellan de närmast berörda organen, alltså tull, polis och militära
myndigheter. Detta närmare samarbete mellan myndigheterna siktar till
effektiviserad kontroll och uppföljning. ÖB har i samma syfte givit ut
anvisningar för lokala försvarsmyndigheter rörande kontrollen av lastbilstrafiken
i samband med övningsverksamhet som kan ha ett stort underrät

telsevärde. Vidare har ÖB givit ut en omfattande, öppen specialorientering
med rubriken ”Utländsk lastbilstrafik, ett säkerhetshot?”. I den ges en
redovisning av svenska och internationella regelsystem och ÖB:s syn på
lastbilstrafikens möjliga användning i säkerhetshotande verksamhet. Ett
antal exempel ges på ett anmärkningsvärt uppträdande av utländska långtradare.
Enligt ÖB kan lastbilstrafiken främst nyttjas för s.k. massinformationsinhämtning,
dvs. underrättelseinsamling som sker utan att brott begås.
Denna inhämtning bedöms av ÖB, trots sin enkelhet, kunna ge goda
resultat för berörd makt.

Jag delar utskottets bedömning att ÖB:s orientering på ett värdefullt sätt
tillgodoser ett informationsbehov gentemot allmänheten rörande både
fakta och sammanvägda myndighetsbedömningar.

Enligt min mening finns dock ett behov av att successivt informera
allmänheten om iakttagelser och slutsatser inom detta område. Man kan ta
som förebild den redovisning som ÖB lämnar kring misstänkt undervattensverksamhet
i svenska vatten, liksom kränkningar i luften och på havsytan.

Genom periodiska redovisningar blir det möjligt för allmänheten att
skapa sig en bild av frekvens av misstänkta iakttagelser och få del av
myndigheternas bedömningar.

Naturligtvis bör en öppen redovisning inte avse sådana fakta som det
vore till nackdel för landet om främmande makt fick kännedom om, t. ex.
upplysningar som röjer svenska metoder för övervakning. Men sådan
restriktivitet är i princip inte annorlunda än att redovisningar kring ubåtsincidenter
inte innehåller sådana positions- och tidsangivelser eller tekniska
iakttagelser som av sekretesskäl bör hållas skyddade.

Periodiskt återkommande redovisningar kring rapporterade händelser i
samband med utländska långtradare bör kunna innehålla information
även om andra likartade misstänkta förhållanden, t. ex. den typ av främmande
tavelförsäljare som rapporterats besöka nyckelpersonal inom totalförsvaret.

En uppenbar fördel med en redovisning av det slag jag här talar för är,
att allmänheten därmed skulle få återkommande bekräftelser på att myndigheterna
tar på stort allvar de iakttagelser som enskilda personer rapporterar
till dem. Därmed främjas det syfte som riksdagen fäst stor vikt vid
när den uttalat betydelsen av en vaksam allmänhet, nämligen att det gäller
att till polis, tull eller militär inrapportera alla iakttagelser av betydelse.

En periodisk redovisning av det slag jag föreslår bör ske i form av ett
gemensamt dokument där tullens, polisens och militära myndigheters
bedömningar redovisas samlat.

Mot. 1988/89

FÖ206

6

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställes

att riksdagen hos regeringen begär att allmänheten ges periodiska
och samlade redovisningar kring iakttagelser rörande misstänkt
verksamhet i Sverige från utländska långtradare m.fl.

Stockholm den 25 januari 1989

Gudrun Norberg (fp)

Mot. 1988/89

FÖ206

7