Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89 :Fö202

av Ulla Tillander och Jan Hyttring (båda c)
Kontroll av TIR-bilarna

I den för en tid sedan publicerade rapporten av ÖB Bengt Gustavsson om de
s.k. TIR-märkta lastbilarna framläggs en lång rad av möjliga sätt att utnyttja
lastbilarna på. ÖBs utredning som nu föreligger är välkommen och av många
sedan länge efterfrågad. Det finns en vida spridd undran hos allmänheten och
i synnerhet hos människor som är engagerade i vårt försvar vilket det
bakomliggande syftet med denna trafik är och hur den har kunnat tillåtas
fortsätta.

Nu har vi fått en rad möjliga svar på frågan om varför dessa östeuropeiska
lastbilar sedan uppåt tio år tillbaka tar ut svängarna på våra svenska vägar
som har ett ofrånkomligt samband med militära övningar med platser för
krigsviktiga industrier, telefonstationer, lager och förråd.

Misstankar uttalas också i rapporten om att lastbilarnas besättning helt
eller delvis utgörs av militär personal. Förarnas köregenskaper och uppträdande
och klädsel har nämligen påtagligt skilt dem från lastbilsförare i
allmänhet.

En annan allvarlig misstanke framläggs av ÖB, den att lastbilarna kan
användas för att transportera vapen och material som sabotageförbanden
behöver för sin verksamhet i en kritisk situation. Kontaktmän finns redan
inom Sveriges gränser och har ansvaret för att under fredstid förvara
sabotageförbandens utrustning.

Mot denna bakgrund ter sig den långa listan av observationer av
östeuropeiska lastbilar anmärkningsvärd.

Det intryck som rapporten som helhet ger är mycket allvarligt. Här
försiggår uppenbarligen helt öppet olika former av kunskapsinhämtande från
utländsk makt och den får fortgå tämligen ogenerat. Frågan är nu om
åtgärder kommer att sättas in mot denna trafik.

I rapporten konstateras att lastbilstrafiken inte bryter mot svenska lagar
när man skaffar sig uppgifter om det svenska samhället. Försvarsstaben sägs
utgå ifrån att inget land skulle riskera upptäckt genom att förvara utrustning
t.ex. för signalspaning ombord på lastbilarna. Är det inte snarare så att inget
land behöver riskera upptäckt därför att som rapporten också konstaterar
svenska tull- och viseringsregler är ytterst liberala vid godstransporter till och
från Sverige och att kontroller sker endast stickprovsvis och utan att någon
kontinuerlig uppföljning av trafiken sker.

Den åtgärd som utredningen föranleder är att ÖB tillsammans med polis
och tull gett ut anvisningar för att förbättra kontrollen av den utländska

lastbilstrafiken i samband med viktiga militära övningar, men är det
verkligen tillräckligt?

Man försöker ju då blott förhindra en av många möjliga anledningar till att
trafiken fortsätter år efter år. När viktiga militära övningar inte förekommer
är det tydligen fortfarande fritt fram.

Försvaret av försvaret debatteras flitigt. En självklar och enkel åtgärd för
att upprätthålla styrkan hos försvarets olika grenar borde vara att hindra den
närgångna uppmärksamhet som TIR-lastbilarnas framfart innebär. Det
gäller att stämma i bäcken och inte i ån. Redan att resolut hindra dessa
spaningsbilar skulle stärka försvarsviljan. Slappa och alltför liberala viseringsregler
för godstransporter till och från Sverige måste ses över och
skärpas.

En stramare attityd från myndigheternas sida gentemot de tvetydiga
avsikterna, vilka de än är, skulle sannolikt rent praktiskt kunna intas med
stöd av de regler som finns i själva tillståndsgivningen. Sverige har ju slutit
bilaterala överenskommelser om vägtransporter med ett trettiotal länder.
Läser man igenom de regler som gäller för TIR-lastbilarna, t.ex. TIRkonventionen,
och reglerna om tullklarering och de kontrollmöjligheter som
finns, ser man att det visst finns möjligheter att inom nuvarande bestämmelser
strama upp övervakningen utan att Sverige som ett öppet samhälle på
minsta sätt äventyras.

Det finns möjligheter att anvisa väg eller led. Det finns också möjligheter
att utfärda förbud för förarna att göra uppehåll under resan inom tullområdet.
Med stöd härav kan tullmyndighet föreskriva att förare av transportmedel
har att utan dröjsmål föra godstransporten till slutmålet. Det här gäller
oavsett enligt vilket regelsystem transporten sker.

Enligt TIR-konventionen får tullmyndighet fastställa en tidsfrist för
transporter inom tullområdet. Då tar man givetvis hänsyn till gällande
arbetstidsbestämmelser. Tullmyndigheten har även rätt att fastställa färdväg.
Detta innebär självfallet inte att man kan följa upp vad varje lastbil gör.
Men regelsystemet ger alltså möjligheter till skärpningar av de krav som
gäller inom landet, och efterlevnaden kan naturligtvis lättare kontrolleras
och överträdelser beivras.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående åtgärder för förbättrad kontroll gentemot
de s.k. TIR-lastbilarna.

Stockholm den 12 januari 1989

Ulla Tillander (c) Jan Hyttring (c)

Mot. 1988/89
FÖ202

4