Motion till riksdagen
1988/89 :Bo529

av Eva Goés
Plan- och bygglagen

Det finns vissa slag av miljöstörande anläggningar som för närvarande inte är
byggnadslovspliktiga och inte heller underkastade prövning enligt miljöskyddslagen.

Endast anmälningsplikt har föreskrivits för sådana anläggningar enligt 8 § i
miljöskyddskungörelsen. I anmälningsärenden enligt 8 § i miljöskyddskungörelsen,
skall länsstyrelsen enligt 26 §, samma kungörelse, samråda med de
statliga och kommunala myndigheter, som kan antas ha ett väsentligt intresse
att bevaka ärendet.

Något sådant samråd finns inte föreskrivit för andra föreningar och
enskilda, som kan bli berörda av en dåligt lokaliserad miljöstörande
anläggning.

Så snart ärendet är utrett, skall länsstyrelsen meddela råd och anvisningar
som avses i 39 § i miljöskyddslagen, meddela föreläggande om åtgärd eller
förbud enligt 40 § i ML.

Syftet med anläggningsförfarandet har varit att länsstyrelsen skall få den
underrättelse, som utgör förutsättningar för en framtida tillsyn över verksamheten.
Någon formlig prövning föreligger dock inte i anmälningsförfarandet.

Därför saknas möjligheter för kommunen att komma in i ärendet och av
t.ex. planskäl och miljöskäl hindra viss verksamhet. Uppenbara risker finns
således att miljöstörande anläggningar hamnar utanför möjlighet till förhandsprövning.

Denna risk kan bäst elimineras genom utökning av byggnadslovsplikten.
Enligt 8 § i miljöskyddskungörelsen framgår att detta kan gälla följande slag
av anläggningar: krossverk, makadamverk, stenhuggeri, asfaltverk och
oljegrusverk.

Byggnadslovsplikt föreslås därför för dessa anläggningar. En förprövning
av byggnadsnämnden utgör ett instrument, som skulle kunna leda till en från
både allmänhetens och byggmaterialbranschens synpunkt säkrare bedömning
av lokaliserings- och omgivningseffekter.

Det får anses som särskilt angeläget, att lokaliseringsfrågor och effekter på
omgivningarna bör kunna bedömas i förväg även vad avser uppräknade
miljöförstörande anläggningar.

I propositionen för plan- och bygglagen framhölls särskilt kraven på en
utbyggnad av samrådsförfarandet i plan- och byggnadslovsärenden.

Till propositionen förelåg även förslag om byggnadslovsplikt för här
nämnda miljöstörande anläggningar. Dåvarande bostadsminister Hans Gus

tafsson ansåg dock för sin del, att byggnadslov inte skulle krävas för t.ex.
asfaltverk och krossverk. Han ansåg då, att miljöskyddslagen var tillräcklig
för att begränsa miljöstörningar från sådana anläggningar.

Ett par fall som för närvarande prövas av miljö- och energidepartementet,
men också statens naturvårdsverk och länsstyrelser, som regional tillsynsmyndighet,
visar dock motsatsen.

Beslutande myndigheter i miljöfrågor har haft stora svårigheter att i
efterhand vidtaga erforderliga åtgärder mot dessa miljöstörande anläggningar
och det har blivit synnerligen kostsamt för samhället.

Det finns fall där trots föreläggande, tillsynsmyndigheten inte förmått
vidtaga erforderliga åtgärder enligt ML och där såväl byggnadsnämnd som
berörda sakägare blivit totalt överkörda av tillsynsmyndigheten.

Vi föreslår därför att i kapitel 8, PBL, införes byggnadslovsplikt för
krossverk, makadamverk, stenhuggeri, asfaltverk och oljegrusverk, som
samtliga får anses utgöra miljöstörande verksamheter, för vilka krav på
förhandsgranskning, måste kunna ställas av byggnadsnämnder och av
berörda föreningar och enskilda sakägare.

Det demokratiska och ekonomiska värdet av ett sådant krav på byggnadslovsplikt
är av väsentlig betydelse för samhället.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar om en sådan ändring i plan- och bygglagen att
byggnadslovsplikt införes för krossverk, makadamverk, stenhuggeri,
asfaltverk och oljegrusverk.

Stockholm den 22 januari 1989

Eva Goés (mp)

Mot. 1988/89
Bo529

10