Motion till riksdagen

1988/89:Bo526

av Knut Billing m.fl. (m)
Översyn av plan- och bygglagen

PBL

Den huvudkritik som moderata samlingspartiet riktar mot den nya plan- och
bygglagen, framför vi i vår partimotion 1988/89:Bo405. Utöver detta finns
det anledning att granska lagens tillämpning, och hur den verkar i det
praktiska arbetet ute i kommunerna. Även om bilden är splittrad har redan
nu vissa erfarenheter vunnits som bör leda till förändringar i PBL.

En av utgångspunkterna vid PBL:s genomförande var att lagstiftningen
skulle bli enklare, handläggningstiderna kortare och tillämpningen smidigare.
De utlovade fördelarna har nästan helt uteblivit, medan de grundläggande
bristerna kvarstår.

Oklarheten om begreppet "mindre avvikelse” är påtaglig. I många
kommuner innebär genomförandet av en mindre avvikelse från planen
omfattande arbete och byråkratiskt krångel. Ofta bottnar de använda
handläggningsrutinerna i osäkerhet om vad lagen säger.

Tankar har väckts om att generellt medge smärre ändringar av plan genom
någon form av dispens. En sådan förändring bör dock sätta som villkor att
berörda fastighetsägare är överens.

Den tidsutdräkt och de relativt stora kostnader som små planändringar
medfört har uppfattats som mycket besvärande. Angeläget är att ärenden av
denna typ handläggs snabbt och billigt.

En av PBL:s huvudprinciper var att byggnadsförbuden skulle bort.
Emellertid visas exempel på att liknande förhållanden i praktiken kan uppstå
även med den nya lagstiftningen. Det är i de fall ansökan om förhandsbesked
resulterar i att kommunen varken ger bygglov eller avslår ansökan, utan i
stället vill göra planändring. I realiteten är detta ett byggnadsförbud. Vi har
svårt att tänka oss att plan- och bygglagen var tänkt att fungera på detta sätt.

Åtskilligt flera exempel skulle kunna visas där lagens praktiska tillämpning
alls inte stämmer med de utlovade fördelarna och där oklarheten är stor.

Vi föreslår därför att den särskilda arbetsgrupp som regeringen tillsatt för
att redovisa erfarenheterna från tillämpningen av lagen får i uppdrag att
snarast framlägga förslag till ändringar i PBL. De här ovan nämnda exemplen
och andra liknande bör särskilt studeras.

Landsbygdsutveckling

Det ligger ett stort värde i att bevara och utveckla en levande landsbygd. De
hinder som ligger i vägen för en sådan utveckling måste undanröjas.

Selektiva insatser och statlig styrning har ringa effekt och löser på sikt inga
problem.

När det gäller frågor som rör planering och byggande bör så stora lättnader
i bestämmelserna som möjligt eftersträvas.

Kommunernas översiktsplaner-som vi för övrigt anser skall vara frivilliga
och endast ange tänkbara markanvändningar-får inte bli ett instrument för
proffsplanerare och regleringsivrare. Stor detaljrikedom i dessa planer låser
på ett olyckligt sätt utvecklingen, vilket det senare kan vara svårt att komma
ur. Översiktsplanerna skall vara just översiktliga och de får på intet sätt ligga
till grund för bygglovgivning. All bebyggelse utanför detaljplan skall i princip
vara tillåten. Givetvis måste hänsyn tas till trafik, miljö, jord- och skogsbruk
m.m. Detta får dock inte innebära att bebyggelse förhindras. Kommunen
skall endast reglera hur bebyggelse skall ordnas, inte om den får ske.

Åtskilliga permanent- och fritidshus skulle säkert byggas ute på landsbygden
genom dessa förslag. En av vinsterna skulle bli att underlaget för
offentlig och privat service skulle breddas. Butiker och skolor skulle finnas
kvar på landsbygden och människorna kunna bo kvar i ökad utsträckning.

Enligt PBL kan kommunen bestämma inom vilka områden lantbrukets
ekonomibyggnader kräver bygglov. Kommunen bör i största möjliga utsträckning
undvika att lägga onödiga bördor på lantbruket i form av bygglov
och avgifter.

Hemställan

Med hänvisning till vad som i motionen anförts hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om en översyn av plan- och bygglagstiftningen i vad
avser a) mindre avvikelse från plan, b) möjligheter till dispens från
plan, c) översiktsplanens utformning och innehåll samt d) byggande
utanför plan.

Stockholm den 24 januari 1989

Knut Billing (m)

Bertil Danielsson (m) Birgitta Rydle (m)

Jan Sandberg (m) Erik Holmkvist (m)

Sten Andersson
i Malmö (m)

Mot. 1988/89
Bo526

5