Motion till riksdagen
1988/89:Bo522

av
Bomiljölag

För 50 år sedan kom den första rapporten om sjuka hus i Sverige. Det var
Lubbe Nordström som redovisade sina intryck från en bostadsinspektionsre

sa. t ex:

En ung arbetarhusmor i en lägenhet, som ej reparerats sedan 1925, klagade:

- Nej, här är sämre än en lagård. Hur vi eldar, så kan vi inte få varmare än
10 å 11 grader på morron, och då eldar vi ändå hela dan. Men va ska man
begära? Här finns ju inga trossbottnar, golven är uppruttna, det är mögel
överallt, och genom vindstrappan går all värmen upp till kalla vinden.

Mitt i allt detta: en liten unge i en barnvagn. Blivande reumatiker! I dylika
hem odlas de som i veritabla folksjukdomarnas drivbänkar. Den stora
allmänheten säger: asch! lite golvkyla gör väl ingenting! Det har vi väl alla
prövat! Man ska inte pjåska så förtvivlat! Och framför allt inte klema bort
folket. Vart ska det då ta vägen med Sverige? Men när debetsedlarna komma
och man ska betala årligen högre skatt till de ständigt växande sjukhusen, då
låter det annorlunda. Om man vande sig att inse sambandet mellan bristen på
förebyggande sjukvård och sjukhusens tillväxt, så skulle man kanske, för den
egna pungens skull, bli rasande ivrig att få både bra husgrund, bra
vattenledning, bra värme, bra golv, bra skafferier och garderober, bra
badrum etc. i hela landet.”

(Ur Ludvig Nordström, Lortsverige, Tidsspegeln Sundsvall -84, sid
284-285)

Vad har då hänt sedan dess? Bostadsstandarden har höjts, det är sant. Men
problemen kvarstår, delvis till följd av nya material, ny byggteknik och en
utbredd okunnighet/försumlighet när det gäller ventilationen av bostäder.

Riksdagen behandlade grundligt de nya problemen med "sjuka hus”
under hösten 1988. Bostadsutskottet genomförde en offentlig utfrågning och
det enhälliga riksdagsbeslutet innebar en omfattande beställning av åtgärder
från regeringens sida. De som drabbats av hälsoproblem till följd av att de
visat sig bo i ett "sjukt” hus kan förhoppningsvis finna en tröst i detta.
Åtminstone om regeringen snabbt klargör att den är beredd att tillmötesgå
riksdagen.

Dock har det visat sig finnas en känslomässig socioekonomisk tröskel som
är ganska hög innan man erkänner att den egna bostaden är så dålig att den
kan kallas sjuk eller framkalla sjukdom. Det är lite skamligt att bo i ett sjukt
hus; det kan också innebära svårigheter om man måste byta eller sälja. Allt
detta visar att problemet troligen har en ännu större omfattning än vad som
hittills varit känt.

Men det ska inte behöva gå så långt som till att ett bostadshus kan

karaktäriseras sorn ”sjukt” eller så att sanitär olägenhet enligt miljö- och
hälsoskyddslagen anses föreligga. De boende borde ha rätt till en kvalitet på
sin bostad som ligger i närheten av vad som krävs vid nybyggnad och
ombyggnad.

I plan- och bygglagen och hyreslagen finns krav på att byggnader resp.
hyreslägenheter underhålls. Dessa krav har de boende och myndigheterna
svårt att hävda. I alltför många fall är underhållet av bostadslägenheterna
allvarligt eftersatt. Fastighetsägarna lär sig att minimera underhållet för att i
stället rikta in sig på rivning eller omfattande ombyggnad.

Lagar och normer för bostäder reglerar i stort sett bara kvalitén när ett hus
byggs nytt eller byggs om - inte under den tid huset används. Detta innebär
en avsevärd skillnad mellan bostäder och arbetslokaler. I det senare fallet
gäller arbetsmiljölagstiftningen som alltid kan hävdas - oberoende av om
fastighetsägaren tänkt vidta några åtgärder.

Hyresgäströrelsen har krävt en bomiljölag som en komplettering till nu
gällande lagstiftning och som en parallell till arbetsmiljölagstiftningen. Vi
tycker att utvecklingen visar att en sådan lag behövs och att det är angeläget
att ett lagstiftningsarbete kommer igång så fort som möjligt. Vi tycker därför
det finns skäl för riksdagen att konkretisera sin tidigare beställning till
regeringen med en begäran om att ett förslag till bomiljölag arbetas frarr och
föreläggs riksdagen för beslut under budgetåret 1989/90.

Ett par andra konkretiseringar är också angelägna. Det gäller åtgärder för
att säkerställa att ventilationen fungerar i den befintliga bebyggelsen. Stora
förbättringar kan åstadkommas bara genom att t ex tilluftsdon, kanaler, filter
och fläktar rensas och underhålles. Och genom att de boende och fastighetsskötarna
lär sig förstå hur ventilationen fungerar - alltifrån fönstervädring till
hantering av mekaniska till- och frånluftsystem.

Vi föreslår således att riksdagen beslutar att en obligatorisk besiktning av
ventilationen i alla bostadshus och bostadslägenheter skall genomföras i
samråd med de boende och deras organisationer. I samband med denna
besiktning skall alla lägenheter samt eventuella driftcentraler förses med
bruksanvisningar. Besiktningen bör genomföras före 1 juli 1990 och åtgärder
kan sedan förutsättas bli genomförda inom den närmaste ettårsperioden.
Bruksanvisningarna bör beskriva hur ventilationen fungerar och kan regleras,
men även andra fakta av vikt för bostadens skötsel och funktion.

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en bomiljölag i
enlighet med vad i motionen anförs,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär en
obligatorisk besiktning av ventilationen i befintliga bostäder i enlighet
med vad i motionen anförs,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag i syfte att förse alla
bostäder med bruksanvisningar.

Mot. 1988/89

Bo522

16

Stockholm den 20 januari 1989
Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk)
Lars-Ove Hagberg (vpk)
Margo Ingvardsson (vpk)
Jan Strömdahl (vpk)

Mot. 1988/89

Bo522

Berith Eriksson (vpk)

Bo Hammar (vpk)

Hans Petersson (vpk)

17