Motion till riksdagen
1988/89:Bo505

av Per Olof Håkansson (s)
Skyddsanordningar vid takarbeten

På förslag från regeringen beslöt riksdagen hösten 1985 om ändring i
byggnadsstadgan (BS). Ändringen avsåg att öka säkerheten för dem som
arbetar på tak.

Beslutet innebar att stadgans bestämmelser om skyddsanordningar på tak
vid ny- och ombyggnader blev tillämpliga på alla byggnader. Tidigare gällde
bestämmelserna endast för byggnader med viss höjd eller om vissa anordningar
fanns på taket. Tillfredsställande skyddsanordningar skall finnas och
om så inte är fallet skall kommunerna vidta åtgärder så att riksdagens beslut
genomföres. Kravet på sådana skyddsanordningar kan för befintliga byggnader
hävdas även utan att byggnaden av andra skäl skall byggas om.

Det ansågs som viktigt att de nya reglerna trädde i kraft så snart som
möjligt. Det bedömdes därför inte som lämpligt att avvakta med de nya
reglerna och föra in dem först i plan- och bygglagen (PBL).

Ändringarna trädde därför i kraft den 1 januari 1986. I statens planverks
författningssamling 1985:4 finns föreskrifter och allmänna råd om tillträdesoch
skyddsanordningar på tak. De regler som genom riksdagens beslut kom
att ingå i BS överfördes därefter till PBL (17 kap. 20 §). Planverkets
föreskrifter har överförts till de av boverket hösten 1988 beslutade nybyggnadsreglerna.

Dessa omständigheter tillsammans med den ovan angivna om att skyddsanordningar
skall anordnas även om byggnaden i övrigt inte bygges om, är ett
uttryck för den vikt riksdag och regering tillmäter frågan om tillfredsställande
skyddsanordningar på tak.

Det har dess värre visat sig att efterlevnaden av de 1985 beslutade reglerna
i flera fall lämnar en del i övrigt att önska. Sålunda har en av organisationerna
på plåtslageriområdet tillställt kommunerna en förfrågan om vilka åtgärder
de vidtagit för att se till att riksdagsbeslutet om skyddsanordningar på tak
efterlevs.

Av svaren på denna enkät framgår bland annat att många kommuner ännu
inte vidtagit de åtgärder som erfordras för att riksdagens beslut skall
genomföras.

För flera yrkeskategorier är det av stor vikt att skyddsanordningarna
verkligen kommer till stånd. Inte minst för sotare och plåtslagare är det
naturligtvis betydelsefullt att skyddsanordningarna är tillfredsställande.
Exempelvis förekommer alltför ofta snöskottning från höga byggnader på ett
sätt som för den arbetande innebär stora risker för olycksfall på grund av att
godtagbara skyddsanordningar saknas.

Den ovannämnda förfrågan till kommunerna visar att det finns goda skäl
för att begära att åtgärder vidtas av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer, så att berörda fastighetsägare och kommunerna blir
bättre upplysta om den skyldighet som faktiskt föreligger att åstadkomma
regelrätta skyddsanordningar på tak. Det är givetvis också nödvändigt att
kommunerna kontrollerar att åtgärderna blir utförda på ett korrekt sätt i
enlighet med de föreskrifter som finns.

Av ovanstående skäl bör därför snarast åtgärder vidtas i syfte att se till att
information om och kontroll av reglerna för skyddsanordningar vid takarbete
fullföljs och efterlevs.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om information om och kontroll av efterlevnaden av
reglerna om skyddsanordningar på tak.

Stockholm den 17 januari 1989

Per Olof Håkansson (s)

Mot. 1988/89
Bo505

gotab 16588, Stockholm 1989

8