Motion till riksdagen
1988/89: Bo417

av Knut Billing m. fl. (m)
Bostadspolitiken

Moderat bostadspolitik

En bra boendemiljö, valfrihet och ett ökat bostadsägande är grunden för
moderat bostadspolitik. För att på detta sätt stärka de boendes ställning
krävs att ett antal lagar som reglerar boende och byggande upphävs eller
ändras. I vår partimotion 1988/89:Bo405 redovisas våra principiella ställningstaganden.
Den moderata bostadspolitiken ger ett ökat utrymme för
de enskilda medborgarnas egna önskemål. När de egna önskemålen tillgodoses
blir trivseln större och såväl den yttre som inre boendemiljön bättre.
Ett ökat ansvarstagande och aktsamhet om människor och miljö blir
följden.

Ökad rörlighet

Ingen har kunnat undgå att märka att bostadsmarknaden är i fundamental
obalans. Många köar efter en bostad. Andra önskar byta bostad. Effekten
av den socialistiska bostadspolitiken har blivit att en naturlig rörlighet på
bostadsmarknaden motverkas. För att få en bostadsmarknad i balans, där
människor har möjlighet att bo enligt sina egna önskemål, krävs en mängd
åtgärder.

Inte ens en snabb ökning av nybyggandet löser problemen. Den årliga
bostadsproduktionen motsvarar nämligen inte mer än ca 1 % av det totala
bostadsbeståndet i Sverige. Ett högt bostadsbyggande kan därför endast
marginellt bidra till att de bostadssökande kan få en egen bostad. Vad som i
första hand krävs är en rad åtgärder för att öka rörligheten på bostadsmarknaden.

Hyressättningssystemet måste förändras så att det bättre speglar de
boendes preferenser. Bruksvärdessystemet behöver reformeras. Inom
bruksvärdessystemets ram sker en omfördelning av bostadskostnaderna
mellan fastigheter med samma ägare i olika områden och åldrar. Detta
medför att nya, små bostadsförvaltare utestängs eftersom de får svårt att
nå erforderlig hyrestäckning då dessa ägare saknar möjlighet att omfördela
kostnader till äldre fastigheter. Resultatet blir att man inte kan bygga alls.
Ett ökat utbud av bostäder skulle även uppnås om hyreslagens reglering av
hyran vid andrahanduthyming avskaffades.

Realisationsvinstreglerna måste ändras. Beskattningens utformning
motverkar ett ändrat boende.

En annan åtgärd som skulle betyda mycket för att öka möjligheterna för

de nytillträdande på bostadsmarknaden att tillgodose sina önskemål vore att
nuvarande katastrofala minskning av nyproduktionen av egna småhus kunde
brytas. Många tiotusentals barnfamiljer vill inget hellre än att flytta från
sin nuvarande hyres- eller bostadsrätt till ett eget småhus. I dag tvingas de i
stor utsträckning att bo kvar i sina lägenheter. Detta ger till följd att antalet
lediga lägenheter blir färre, vilket självfallet i forsta hand går ut över den
som ingen bostad har.

En naturlig rörlighet måste återuppstå på bostadsmarknaden. Först då får
vi en bostadsmarknad i balans.

Bostadsrätt

Enligt vår uppfattning skall bostadspolitiken syfta till att erbjuda människorna
största möjliga valfrihet vad gäller val av bostad. Den bostadspolitik
som socialdemokraterna bedriver, oftast med stöd av kommunisterna,
har motsatt inriktning. Detta märks inte minst på antalet lagar, förordningar
och skatteregler.

För att förverkliga sina önskemål om att bo i bostadsrätt är det för
många en bra lösning att förvärva det hus de bor i samt ombilda det till
bostadsrätt. För att underlätta detta infördes under den borgerliga regeringsperioden
rätt för boende i hyreshus att vid försäljning träda i köparens
ställe för att kunna bilda bostadsrätt. Den socialistiska riksdagsmajoriteten
avskaffade 1983 denna förköpsrätt för alla hyresgäster i hus ägda av
stat, landsting och kommun. Genom detta beslut undantas ca 700000
hyresgäster i de s. k. allmännyttiga bostadföretagen från möjligheten att
bilda bostadsrätt. Det är för oss obegripligt varför boende i dessa hus skall
ha sämre möjligheter att ombilda till bostadsrätt än boende i enskilt ägda
fastigheter. Vi föreslår därför en ändring som ger alla samma möjligheter
att bilda bostadsrättsföreningar.

Enligt gällande regler för ombildning från hyresrätt till bostadsrätt krävs
att två tredjedelar av hyresgästerna är överens om beslutet. Detta krav
gäller den partipolitiskt obundna organisationen Sveriges Bostadsrättsföreningars
Centralorganisation, dock ej HSB eller Riksbyggen. Dessa två
sistnämnda organisationer favoriseras i vanlig ordning av socialdemokraterna.
Enligt vår uppfattning skall samtliga organisationer behandlas lika.
Vi anser det vara tillräckligt om mer än hälften av hyresgästerna förordar
ombildning till bostadsrätt, dvs. enkel majoritet, oberoende av blivande
organisationstillhörighet.

Olika åtgärder bör enligt vår mening genomföras i syfte att uppnå likvärdiga
ekonomiska förutsättningar för olika formers boende. Därvid bör bl. a.
övervägas att ändra principerna för utformning av bostadsbidragen så att
50% av räntekostnaderna för lån i bostadsrätt skall få medräknas i beräkningsunderlaget
för bostadsbidrag.

En ökad mångfald vid nyproduktion av bostadsrättsbostäder bör eftersträvas.
Via politiska beslut i form av markanvisning m. m. favoriseras ofta
HSB och Riksbyggen. En jämförelse av hyresnivåerna i nyproducerade
bostäder i bl. a. Uppsala visar att boendekostnaden är lägre i de privata
bostadsrättsföreningarna. Räknat på en trerumslägenhet är skillnaden mel

Mot. 1988/89

Bo 417

4

lan billigaste privata bostadsrättslägenhet och billigaste HSB-lägenhet över
150 kr per mJ vilket för 3 rok gör drygt tusen kronor i månaden.

Det finns i vårt land ett antal flerfamiljshus med enbart tre till fyra
lägenheter. Dessa små fastigheter är utomordentligt väl lämpade för ombildning
till bostadsrätt. Enligt gällande lagstiftning krävs att en fastighet
omfattar minst fem lägenheter för att bostadsrätt skall kunna bildas. Vi
föreslår att denna gräns sänks till tre lägenheter.

Det är enligt vår uppfattning angeläget att de kommunalägda bostadsföretagen
aktivt arbetar med att avyttra delar av sitt bostadsbestånd till av
hyresgästerna bildade bostadsrättsföreningar. Köpeskilling bör fastställas
efter förhandling. För de kommunalägda företagen leder en försäljning av
delar av bostadsbeståndet till fördelar. Företagen får bl. a. bättre förutsättningar
att efter en sådan försäljning underhålla och förvalta kvarstående
innehav — något som skulle hälsas med stor tillfredsställelse av många
hyresgäster.

För att underlätta ombildning till bostadsrätt föreslår vi att förbudet
mot s. k. dubbelupplåtelse hävs. Det skulle exempelvis möjliggöra att
bostadsföretagen övergångsvis blir bostadsrättsinnehavare av de lägenheter
där de boende ej önskar byta upplåtelseform.

Vi anser även att beslutet om att statliga subventioner ej längre utgår vid
ombildning av allmännyttiga bostadsföretag (lex Malmö) skall rivas upp.
Ett breddat ägande skall stödjas, ej motarbetas.

Det är i dag inte möjligt att inteckna bostadsrätt på sätt som kan ske med
egnahem. För att underlätta bostadsrättsbildande och övergång från hyresrätt
till bostadsrätt borde sådan möjlighet införas. Det skulle leda till en
förstärkning av bostadsrättens värde som kreditsäkerhet och därmed lägre
kreditkostnader och större möjligheter för fler människor att bo i bostadsrätt.
Andra åtgärder i samma riktning är kommunal borgen samt införande
av det av moderata samlingspartiet föreslagna bosparsystemet.

Hembud vid försäljning av bostadsrättslägenheter leder till en snedvriden
marknad och utrymme för svarta pengar. Socialdemokraterna genomdrev
1985 med stöd av kommunisterna en lagändring som innebär att HSB
och Riksbyggen kan besluta om hembud för nya bostadsrättslägenheter.
Enligt vår uppfattning bör riksdagen nu besluta att hembud ej får förekomma
vid försäljning av bostadsrättslägenhet.

Sprid ägandet

Vi vill ge fler människor möjlighet att äga sin egen bostad. Därför bör flera
åtgärder i syfte att sprida ägandet genomföras. I övriga Europa är bostadsägandet
mer utbrett än i Sverige. Där är det vanligt att man äger sin
bostad, även i flerfamiljshus. Enligt vår mening bör ett system med ägarlägenheter
införas även i Sverige. Den statliga ägarlägenhetsutredningen har
visat att det inte finns några hinder för ett införande.

Mot. 1988/89

Bo 417

5

Ägda småhus

Drömmen om ett eget hus är djupt rotad hos många människor. Det kan
vara allt från den moderna välplanerade villan i mexitegel till den pietetsfullt
renoverade sjuttonhundratalslängan, en rappad funkisvilla från trettiotalet,
det röda huset med vita knutar eller ett förfallet ”kråkslott” som
lyser av snickarglädje. Många vill bygga något helt nytt eller köpa ett
nyckelfärdigt grupphus.

För att förverkliga denna dröm är man under lång tid beredd att avstå
från mycken annan konsumtion för att kunna spara ihop till insatsen i det
egna hemmet. Belöningen består i att kunna välja just den bostad som
stämmer överens med de egna önskemålen i fråga om läge och utseende,
storlek och standard.

Om man jämför de nuvarande boendeformerna har den som äger sitt
hus det största inflytandet över sitt boende. Med äganderätten följer att
ägaren inom de ramar som lagar och förordningar ställer upp fritt får råda
över sin egendom. Många ägare lägger ner utomordentligt mycket tid och
pengar på att vårda och underhålla sina hus och tomter. De bidrar därmed
aktivt till en positiv kapitalbildning, vilket också är positivt för samhällsekonomin.

Trots att de flesta människor vill äga sina hus har ägandet successivt
försvårats under den socialdemokratiska regeringens tid. För närvarande
byggs det knappast några småhus med äganderätt. Anledningen är att
lånereglema kraftigt missgynnar sådant byggande, vilket leder till högre
kostnader. Få människor har i dag råd att bo i ett nybyggt hus med
äganderätt.

Vi vill underlätta för människor att skaffa ett eget hus. Fler hus med
äganderätt måste nu byggas för att tillgodose människors efterfrågan.
Lånereglema måste därför förändras. Husbyggande bör ske på lika villkor
och inte knytas till upplåtelseform. För att uppmuntra människor att spara
till en egen bostad vill vi införa ett förmånligt bosparande. Vi föreslår
också att fastighetsskatten avvecklas när de samhällsekonomiska förutsättningarna
föreligger.

Realisationsvinstbeskattning

En villaägare har vid försäljning rätt till uppskov med eventuell reavinst
om vederbörande köper ett annat småhus. Många av dessa villaägare
skulle kanske föredra en bostadsrätt, framförallt äldre människor som
upplever att villan blivit för arbetsam och önskar en högre boendeservice.
Detta kan emellertid på grund av reavinstreglema visa sig omöjligt. I än
större utsträckning gäller detta det omvända förhållandet. För bostadsrätter
finns nämligen inget uppskovssystem vilket innebär att det många
gånger kan vara ekonomiskt omöjligt att byta sin bostadsrätt mot en annan
bostadsrätt eller småhus.

Gällande reavinstregler innebär dålig valfrihet för den enskilde medborgaren
och försämrad rörlighet på bostadsmarknaden. Vi föreslår därför
att, på kort sikt, rätt till uppskov införs även vid försäljning av bostadsrät

Mot. 1988/89

Bo 417

6

tslägenheter samt vid byte mellan ägd bostad och bostadsrätt samt omvänt.
Vidare bör rätt till indexuppräkning inforas vid reavinstberäkning av
försäljning av bostadsrätt enligt samma principer som i dag gäller vid
försäljning av ägda småhus.

Realisationsvinstbeskattningen är en av de viktigaste orsakerna till att
rörligheten på bostadsmarknaden är låg. En ökad rörlighet skulle underlätta
för bostadskonsumenterna att tillgodose sina önskemål. Vi anser därför
att realisationsvinster vid försäljning av bostäder bör bli föremål för utredning.
Därvid bör övervägas hur beskattningen skall utformas så att den
endast omfattar tidsmässigt korta innehav eller om den t.o.m. helt kan
slopas.

Bostadsmarknaden för ungdomar

Ungdomarna har drabbats av att bostadsmarknaden är så hårt reglerad.
Regleringar föder problem, som ytterligare förvärras av nya regleringar.
Att som regeringen gjort tillsätta en ”delegation för ungdomsboende” löser
inga problem.

En orsak till ungdomarnas problem på bostadsmarknaden har bl. a. varit
att fördelningen av bostadsstorlekar har baserats på kommunalt uppställda
procentsatser i stället för människomas önskemål. Byggandet av enrumslägenheter
har varit mycket lågt.

I det äldre bostadsbeståndet har andelen små lägenheter minskat kontinuerligt.
Reglerna för upprustning av äldre fastigheter har lett till att
många lägenheter har slagits ihop till större. En stelbent, kommunal bostadsförmedling
har ytterligare förstärkt ungdomarnas problem på bostadsmarknaden.

Riksdagen har fattat olika beslut i anledning av ungdomens problem på
bostadsmarknaden. Besluten har bl. a. inneburit att bidrag utgår för s.k.
genomgångsbostäder, att ett bostadsbidrag för vissa hushåll utan barn
införts samt att den speciella delegationen för ungdomsboende erhåller
medel för sitt arbete. Vi moderater motsatte oss besluten eftersom de inte
löser några problem. Dessa beslut leder inte till att en enda ny bostad
tillkommer. Samtidigt snedvrider ytterligare subventioner bostadsmarknaden
ännu mer. Bestämmelserna om och bidragen till genomgångsbostäder
för ungdomar bör avskaffas, liksom delegationen för ungdomsboende
och bostadsbidrag för hushåll utan barn.

Med en rörlig bostadsmarknad skulle ungdomarnas bostadssituation
förbättras avsevärt.

Borttagande av regler och normer skulle medföra att fler s. k. fribyggen
kom till stånd. Genom att inte ha normer som föreskriver speciella kvadratmeterantal,
minsta storlek på bostadsrum, takhöjder, fönsterutformning,
m. m. skulle boendekostnaderna kunna sänkas betydligt. Redan i dag
finns exempel på att boendekostnaderna har minskats med mer än 20
procent när vissa normer har frångåtts. Ännu viktigare är att normerna
kan minskas vid ombyggnad av bostäder och inredning av vindar. Då blir
det möjligt att bibehålla smålägenheter vid ombyggnad. Fler vindslägenheter
skulle innebära tillskott av smålägenheter.

Mot. 1988/89

Bo417

7

Bostadsförmedling

Vi anser att förmedling av bostäder kan ske i såväl privat som kommunal
regi. På så sätt uppnås en bättre service och större effektivitet till gagn för
de bostadssökande.

Skilda undersökningar visar att de kommunala bostadsförmedlingarna
endast svarar för en liten del av förmedlingen av bostäder. I departementspromemorian
Ds Bo 1984:10 ”bostäder åt unga” redogörs för att endast en
fjärdedel av ungdomarna får sin första bostad via bostadsförmedlingen. En
nyligen genomförd studie vid Byggförskningsinstitutet i Gävle ”Vern ska ta
hand om förmedlingen av lägenheter — det offentliga eller det privata?”
visar att bostadsförmedlingen i Stockholm enbart i 18 % av fallen förmedlat
bostäder vid inflyttning.

Kommunal bostadsförmedling är många gånger både byråkratisk och
kostsam. Det skulle medföra stora fördelar om olika aktörer, t. ex. privata
och allmännyttiga fastighetsägare själva fick förmedla lägenheter inom sitt
bestånd. Utöver detta kunde andra fristående förmedlingar erbjuda motsvarande
tjänster. För att öppna dessa möjligheter bör det bl. a. vara möjligt att
ta ut en avgift vid bostadsförmedling. Regeringen bör få i uppdrag att föreslå
riksdagen en ändring av den aktuella lagstiftningen.

Hyressättningssystemet

Dagens system för hyressättning — bruksvärdessystemet — har många
nackdelar. Systemet bygger på att de kommunala bostadsföretagen är hyresledande.
Hyran i deras fastigheter läggs till grund för hyressättningen
hos övriga fastighetsägare. I samband med bruksvärdessystemets tillkomst
förutsattes att de kommunala företagens hyror skulle täcka självkostnaden
för bostadsförvaltningen. Systemet har dock givit en hyresnivå som inte
medgi vit självkostnadstäckning varvid underhållet släpat efter. De kommunala
bostadsföretagens ekonomi har på detta sätt urholkats. De har blivit
beroende av bidrag från stat och kommuner.

Bruksvärdessystemet saknar i allt väsentligt marknadspåverkan. Systemet
leder härigenom till en bostadssektor med alltför låg rörlighet, eftersom
den som bor i en äldre, större lägenhet — ofta med låg hyra — inte har något
ekonomiskt incitament att flytta till en mindre nybyggd lägenhet med högre
hyra.

Människor är ofta beredda att betala mer för centralt belägna bostäder än
vad de i genomsnitt gör idag. De största skillnaderna mellan betalningsvilja
och hyror finns i Stockholms innerstad. Det finns dock undersökningar som
visar på skillnader mellan hyra och betalningsvilja även i andra större
städer. Delar av de belopp som bostadskonsumenterna är villiga att ytterligare
betala i hyra försvinner inte helt från marknaden. Den bruksvärdesreglerade
bostadsmarknaden medverkar nämligen till en lägenhetsmarknad
med svarta överlåtelsevärden.

Den svarta marknaden innebär i praktiken att den bruksvärdesreglerade
prisbildningen på bostadsmarknaden sätts ur spel och ersätts med en friare
prisbildning som bättre stämmer överens med hushållens värderingar av
bostaden.

Mot. 1988/89

Bo417

8

Bruksvärdessystemet är en del av en genomreglerad bostadsmarknad.
Framtidens bostadspolitik måste präglas av marknadsanpassning och avreglering.
Nuvarande hyressättningssystem måste därför reformeras.

Myndigförklara hyresgästerna

Varje myndig svensk har rätt att deltaga i allmänna val och kan vidtaga olika
dispositioner med betydande ekonomiska konsekvenser, t. ex. att köpa en
fastighet eller att starta ett foretag. Som hyresgäst är han dock i praktiken
förhindrad att själv eller genom valt ombud, t. ex. en valfri hyresgästorganisation,
förhandla med fastighetsägaren om sin hyra. Hyresgästerna är således
omyndigförklarade i denna sin egenskap. I praktiken har Hyresgästernas
riksförbund (HR) givits ett förhandlingsmonopol. Detta är särskilt stötande
eftersom HR endast representerar en liten del av de 1,5 miljoner
hushållen i hyreshus. Det finns teoretiska möjligheter för de boende att
själva förhandla med fastighetsägare. En förutsättning är dock att man kan
visa att man kan tillvarataga sina intressen. De som avgör om så är fallet är
dock HR och fastighetsägaren, eftersom det avgörs i partsammansatta
organ.

Mellan HR och fastighetsägare har dessutom träffats avtal om förhandlingsersättning,
fritidsverksamhet och boinflytande. Avtalens innehåll är i
vissa avseenden uppseendeväckande. Enligt avtalen har företagen gett
hyresgästföreningen ersättning som baserats på den totala hyran för fritidsverksamhet
och boinflytande. Därtill kommer den s. k. förhandlingsersättningen.

Den enskilde hyresgästen skall ges förhandlingsrätt. Därefter får var och
en avgöra om han vill bli representerad av någon, och i så fall av vem.
Konkurrerande hyresgästorganisationer måste få arbeta under lika villkor.
Organisationer som bygger på frivilligt medlemskap — och som därför är
beroende av medlemmarnas förtroende — tillvaratar medlemmarnas intressen
bäst. Enligt vår uppfattning måste fria förhandlingar bygga på
principen att varje part bestrider sina egna förhandlingskostnader. Vi
föreslår därför en ändring av 20 § i hyresförhandlingslagen.

Vid eventuella tvister mellan hyresgäst och -värd är det viktigt att den
enskilde hyresgästen kan föra sin talan och bli dömd utan att någons
partsintresse väger tyngst. Därför bör bostadsdomstolen avskaffas och
målen överföras till allmän domstol.

Lika behandling av fastighetsägare

I dag särbehandlas olika fastighetsägare - framför allt på det ekonomiska
området. För att skapa rättvisa på bostadsmarknaden bör reglerna ändras
så att alla fastighetsägare får konkurrera på lika villkor. Även nya och
befintliga små fastighetsägare skall ges möjlighet att agera på bostadsmarknaden.
Mångfald är viktigt. Det ger såväl utveckling som flexibilitet och
valfrihet.

Alla bostadsföretag skall, enligt vår mening, oavsett ägarkategori beskattas
lika. Vi förordar att alla bostadsföretag beskattas enligt den konventio

Mot. 1988/89

Bo417

9

nella metoden. Så kallade allmännyttiga bostadsföretag skall således inte
längre få använda sig av schablonmetoden.

Utöver de centralt styrda olikheterna förekommer även lokala styrmedel.
Många kommuner låter de allmännyttiga bostadsföretagen förvärva mark
till underpriser. Samtidigt ges dessa förmånligare finansiering i de fall kommunen
går i borgen för lånen varvid de inte behöver betala pantbrevskostnaden
på en procentuell andel av låneunderlaget. Regeringen bör återkomma
till riksdagen med förslag i syfte att jämställa fastighetsbolagens finansieringsförutsättningar
i detta avseende. Enligt vår uppfattning kräver principen
om lika behandling att även allmännyttiga bostadsföretag med kommunal
borgen skall lyfta pantbrev.

Ett annat område där de olika företagsformerna bör likställas avser förräntningskravet
på det insatta kapitalet i form av aktieutdelning. Bestämmelserna
i förordningen 1986:694 bör därför återföras till sin tidigare lydelse.
Det är enligt aktiebolagslagen aktieägarna som skall bestämma om
utdelningens storlek, ej staten.

Ägare till flerfamiljsfastighet skall enligt vår mening få göra skattefria
avsättningar till en reparationsfond för att få till stånd ett fungerande
underhåll. Fastighetsägaren får då större möjlighet att genomföra en billigare
och mer varsam upprustning än med dagens ROT-lån. Detta är inte
minst viktigt efter den nyligen genomförda höjningen av den garanterade
räntan för ROT-lånen. Om en återgång till den tidigare räntenivån ej sker
eller ett system med skattefria reparationsavsättningar inte införs riskeras
en ny rivningsvåg. Nyligen gjorda uttalanden från såväl privata som allmännyttiga
bostadsföretag exempelvis i Göteborg visar att denna risk är
en realitet. Vårt förslag är till gagn för såväl hyresgäster som fastighetsägare.
Det blir dessutom billigare för staten.

Förvärv av hyresfastighet

Lagen om förvärv av hyresfastighet m.m. har till syfte att förebygga
spekulation i hyresfastigheter och att hindra att hyresfastigheter förvärvas
av personer som anses olämpliga att äga fastigheter. Motivet för dessa
regler är att olämpliga förfaranden kunnat konstateras i vissa fall. Enligt
vår uppfattning bör självfallet olagliga eller uppenbart olämpliga förfaranden
motverkas.

Det bör dock slås fast att den helt övervägande delen av fastighetsägarna,
såväl de privata som allmännyttiga, uppfyller sina lag- och avtalsenliga
skyldigheter.

Vi anser att de förändringar som genomförts i anledning av proposition
1982/83:153 skall upphävas. Det avser såväl plikten för SBC men ej HSB
och Riksbyggen att ansöka om förvärvstillstånd som kravet för annan att
visa att ”han är i stånd” att klara skötseln av fastigheten. Lagen i övrigt bör
bli föremål för en utvärdering.

Anvisningsrättslagen

Anvisningsrättslagen bygger på föreställningen att det är möjligt att genom
ett administrativt system dels öka utbudet av lägenheter, dels motverka
segregation i boendet. Vi delar inte denna uppfattning.

Mot. 1988/89

Bo417

10

Det är angeläget att förutsättningarna för ökad rörlighet på bostads- Mot. 1
marknaden förbättras. Anvisningsrättslagen verkar i motsatt riktning. Bo417
Bostäderna fördelas efter kommunala beslut i stället för efter de bostadssökandes
önskemål. På detta sätt politiseras samhället ytterligare, samtidigt
som individens egen beslutssfär krymps.

Anvisningsrättslagen leder till ökat godtycke, byråkrati och tjänstemannamakt.
Lagen innebär också en oacceptabel inskränkning av fastighetsägarnas
äganderätt. Anvisningsrättslagen måste därför upphävas.

Bostadssaneringslagen (BSL)

Genom den skärpning av bostadssaneringslagen (BSL) som riksdagsmajoriteten
genomdrev med anledning av proposition 1986/87:48 ges i praktiken
Hyresgästernas riksförbund (HR) vetorätt vid ombyggnad av bostadsfastighet.

Orsaken till de alltför genomgripande ombyggnaderna är först och
främst att söka i ROT-programmet och dess regler. För att erhålla subventionerade
lån tvingas fastighetsägaren inte så sällan till större ingrepp än
som egentligen vore motiverat.

Den särställning som HR har i ombyggnadsärenden är olämplig och
felaktig. Om en fastighet skall byggas om eller inte, kommer att beslutas av
människor som inte ens bor i fastigheten. Det kan rent av vara så att de
människor som bor i den berörda fastigheten inte ens är medlemmar i den
organisation - hyresgästföreningen - som fattar beslutet för deras räkning.

Enligt vår mening är det i stället självklart att en fastighetsägare som
avser att renovera sin fastighet skall informera berörda hyresgäster om
sina planer. Det är sedan hyresgästerna som skall få avgöra i vilken form
de vill samråda och diskutera med fastighetsägaren.

Vi anser därför att yttrande från hyresgästföreningen som villkor för
ombyggnadslån skall upphöra.

Bostadsförsörjningslagen

I bostadsförsörjningslagen fastslås att kommunerna har det yttersta ansvaret
för bostadsbyggande och boendemiljö. Kommunerna är därför skyldiga
att bedriva en bostadsförsörjningsplanering för både ny- och ombyggande.
Uppgifterna om det planerade byggandet sammanställs och administreras
av centrala statliga organ. Statliga och kommunala myndigheter, byggare
och fastighetsägare lägger varje år ned mycket stora resurser på planering
av byggandet. Planeringen har visat sig stämma dåligt med människors
önskemål och med det byggande som verkligen kommer till stånd. Lagen
bör därför avskaffas.

Lokalhyreslagstiftningen

Riksdagen fattade nyligen med anledning av regeringens proposition
1987/88:146 beslut om ändringar i lokalhyreslagstiftningen. Beslutet baserades
enligt vår mening på en övertro på central dirigering och planering.

Många av de nya reglerna har direkta motsvarighet inom bostadsmarknaden.
Reglerna om ”skäligt hyreskrav” har exempelvis sin motsvarighet i
bostadssektorns bruksvärdessystern. Regeln bör avskaffas och bestämmelserna
återfå sina tidigare lydelser, liksom vad avser indexklausuler och
lokalägarens rätt att motsätta sig ändrad användning samt andrahandsuthyrning.

Lokalhyresmarknaden har tidigare fungerat. Nu riskerar den att uppvisa
samma problem som bostadsmarknaden i övrigt.

Anpassning till övriga Europa

Vi har i denna motion, liksom partimotion 1988/89Bo: 405 visat på de
brister som f. n. finns på den svenska bostadsmarknaden. Dessa brister
måste rättas till.

En mer allmän översyn av regelsystem och fastighetsrättsliga frågor bör
enligt vår mening även genomföras. Syftet med denna skall vara att se i
vilken utsträckning det svenska systemet inte överensstämmer med det
som gäller och kommer att gälla inom EG. En sådan översyn bör snarast
påbörjas.

Hemställan

I motionen läggs förslag till lagändringar. Det bör ankomma på vederbörande
utskott att utforma erforderlig författningstext.

Med anledning av vad som i motionen anförts hemställs

1. att riksdagen i enlighet med vad som i motionen anförts beslutar
ändra hyreslagen vad avser reglering av hyran vid andrahandsupplåtelse,

2. att riksdagen beslutar ändra bostadsrättslagen (1971:479) i
enlighet med vad som i motionen anförts såvitt avser enkel majoritet
av hyresgäster för bildande av bostadsrättsförening,

[att riksdagen hos regeringen begär förslag till författningsändring
så att inteckning av bostadsrätt möjliggörs,1]

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om utformning av bostadsbidrag för boende i
bostadsrätt,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförs om åtgärder i syfte att underlätta för människor
att skaffa ett eget hus,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförs om åtgärder vad avser a) bidrag till genomgångsbostäder,
b) delegationen för ungdomsboende, c) bostadsbidrag för
hushåll utan barn samt d) normer vid ny- och ombyggnader i syfte
att förbättra ungdomens situation på bostadsmarknaden,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om möjlighet för kommun att ta ut avgift för
bostadsförmedling,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av hyresforhandlingslagen
i enlighet med vad som i motionen anförts,

Mot. 1988/89

Bo417

12

8. att riksdagen beslutar om en ändring av jordabalken 12 kap.

15 § vad avser den enskilde hyresgästens inflytande över reparation
av den egna lägenheten,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om beskattning av bostadsföretag,2]

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförs om att jämställa olika fastighetsbolag i vad avser
kostnaden för finansiering,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motionen anförts om åtgärder i syfte att återställa kostnadsneutralitet
mellan olika upplåtelse- och boendeformer,

11. att riksdagen beslutar återinföra bestämmelserna i förordningen
1986:694 vad avser aktieutdelning till sin tidigare lydelse,

12. att riksdagen beslutar att upphäva de ändringar i lagen om
förvärv av hyresfastighet m. m. (1975:1132) som genomfördes med
anledning av proposition 1982/83:153,

13. att riksdagen beslutar att upphäva anvisningsrättslagen,

14. att riksdagen hos regeringen begär utvärdering av lagen om
förvärv av hyresfastighet (1975:1132) i enlighet med vad som i
motionen anförts,

15. att riksdagen beslutar att upphäva de ändringar av bostadssaneringslagen
(1973:531) som föranletts av proposition 1986/87:48
som stadgar att ombyggnadslån endast lämnas om sökanden företer
yttrande från hyresgästorganisation,

16. att riksdagen beslutar avskaffa bostadsförsörjningslagen
(1978:397),

17. att riksdagen beslutar att upphäva de ändringar av lokalhyreslagstiftningen
(1988:927) i enlighet med vad i motionen anförts,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motionen anförs om en skyndsam översyn av regelsystem och
fastighetsrättsliga frågor i syfte att anpassa dessa till det som gäller
och förväntas gälla inom EG.

Stockholm den 25 januari 1989

Knut Billing (m)

Jan Sandberg (m) Birgitta Rydle (m)

Bertil Danielsson (m) Erik Holmkvist (m)

Sten Andersson (m)

i Malmö

1 1988/89: L505

2 1988/89: Sk451

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989

Mot. 1988/89

Bo417

13