Motion till riksdagen
1988/89:Bo404

av Ulla Orring (fp)

Kallelseförfarande vid lantmäteriförrättning

Fastighetsbildningsutredningen tog i sitt slutbetänkande SOU 1986:29 under
Fastighetsbildning 4, förrättningsförfarande och boinflytande m.m. upp
frågan om underrättelse till sakägare om förrättningsresultat till berörda
sakägare. Utredningen noterade, att lantmäteriverket förklarat sig berett att
se över gällande rutiner och ta eventuellt lagstiftningsinitiativ, vilket
föranledde utredningen att ej lägga fram något förslag i detta avseende.
Såvitt jag vet har detta ej medfört någon ändring av kallelseförfarandet vid
lantmäteriförrättningar.

Det finns många exempel på det orimliga i det nu gällande kallelseförfarandet,
som tillämpas i fastighetsbildningslagen, i motsats till vad som är
fallet vid exempelvis skattelagstiftning eller vid fastställande av stadsplan.
Den enskilde kan därigenom bli utsatt för stora kostnader och påföljder utan
att han är medveten därom förrän krav och indrivningshot föreläggs honom.

Ett exempel har redovisats i pressen och gällde byggandet av en
skogsbilväg över ett antal skogsfastigheter i Sävar norr om Umeå på gränsen
mot Robertsfors. Den berörde fastighetsägaren vars fastighet ligger ca 700 m
från den föreslagna skogsbilvägen ansåg sig ej ha någon nytta av den
föreslagna vägen eftersom familjens virkestransporter går motsatt håll. Vid
kallelse till första förrättningssammanträdet meddelar hon därför vägintressenterna
att hon ej är intresserad av att delta i vägsamfälligheten och tar för
givet att så skett, då något ytterligare meddelande ej kommer från
förrättningsmannen.

Ett år senare blir hon plötsligt medveten om, att hon medtagits i
samfälligheten för skogsbilvägen, då hon erhåller en faktura på 12 000 kr. för
sin andel i förrättningen. Dessutom tillkommer andel i kostnaderna för
vägens årliga underhåll. Efter ett och ett halvt år, hösten 1986, får hon ett hot
om indrivning av hennes del av kostnaderna. Formellt är förrättningen riktigt
handlagd men för fastighetsägaren är det för sent att överklaga. Genom de
regler som finns för kallelseförfarande vid lantmäteriförrättningar är det den
”lilla människan” utan tillgång till juridisk hjälp och rådgivning som kommer
i kläm, vilket förenämnda exempel illustrerar.

Kallelseförfarandet bör därför snarast ses över, så att det anpassas till
moderna förhållanden och värderingar i samhället, bl.a. med utnyttjande av
datateknik. Väsentliga fördyringar av kallelseförfarandet vid en förrättning,
som av lantmäteriverket anförts som skäl mot ändring av nuvarande reglerna
för kallelse, skulle därigenom undvikas.

Nuvarande kallelseförfarande till första förrättningssammanträde sker

genom att kallelse utgår till sakägarna. Till alla påföljande sammanträden
sker vanligen kallelse genom beslut vid sammanträden utan särskild kallelse
till frånvarande sakägare. Förrättningen handlägges därefter fortlöpande
utan att frånvarande sakägare underrättas om, att de medtagits som sakägare
i förrättningen eller som andelsägare i t.ex. en gemensamhetsanläggning. Ej
heller utgår till dessa frånvarande sakägare särskilt meddelande om förrättningsmannens
beslut eller åtgärd vid förrättningen. Detta kan medföra
betydande kostnader för den enskilde utan att han är medveten därom.

Enligt min uppfattning är det angeläget att allas rättssäkerhet tryggas
genom ett tillfredsställande kallelseförfarande vid lantmäteriförrättningar
genom förrättningsmannens försorg. Det bör vara förrättningsmannens
skyldighet att underrätta frånvarande sakägare om sammanträden, beslut
om delaktighet i samfällighet, dess utseende, storlek och utformning.

Vid den utredning som enligt riksdagens initiativ skall undersöka om det
går att förenkla förrättningsförfarandet även vid fastighetsbildning i syfte att
minska kostnaderna måste därför stor vikt läggas vid att den enskildes
rättssäkerhet tryggas. Med användande av datateknik bör detta kunna
genomföras samtidigt som rättssäkerheten för den enskilde förbättras mot
vad som nu är fallet.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kallelseförfarandet enligt fastighetsbildningslagen.

Stockholm den 19 januari 1989
Ulla Orring (fp)

Mot. 1988/89
Bo404

5

gotab 16596, Stockholm 1989