Motion till riksdagen
1988/89 :Bo402

av Ove Karlsson m.fl. (s)
Lantmäteritaxorna

I områden där ägosplittringen är svår försöker myndigheterna - i första hand
lantbruksnämnd och lantmäteri - på olika sätt stimulera fram förbättrade
förhållanden. Det sker genom mera omfattande omarronderingar, där inte
obetydliga summor statsbidrag sätts in för att hålla nere lantmäterikostnaden.
I andra fall förekommer en successiv förbättring av ägoförhållandena,
där blir dock lantmäterikostnadema i flera fall, som den enskilde bedömer
det, mycket höga i förhållande till det resultat som uppnåtts. För att
underlätta successiva strukturförbättringar bör två saker kunna övervägas,
dels bör lantmäteriet kunna göra jämkningar i taxorna, dels bör prövas i vad
mån lantmäterikostnadema kan bli avdragsgilla i deklarationen när det gäller
förrättningar som avser strukturförbättringar. Förhållandena i dag är sådana
att i vissa fall kan lantmäteritaxorna verka hindrande i jord- och skogsbrukets
fortgående strukturarbete, främst när det gäller mindre och successiva
strukturförbättringar.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om jämkning i lantmäteritaxorna,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avdragsrätt vid beskattningen när det gäller
förrättningar som avser strukturella förändringar inom jord- och
skogsbruket.1]

Stockholm den 18 januari 1989

Ove Karlsson (s)

Leo Persson (s) Inger Hestvik (s)

Iréne Vestlund (s) Bengt-Ola Ryttar (s)

Arne Mellqvist (s)

11988/89:Sk332.