Motion till riksdagen
1988/89 :Bo4

av Agne Hansson m.fl. (c)

med anledning av prop. 1988/89:89 om ändrade

betalningsvillkor för vissa statliga bostadslån, m.m.

I prop 1988/89:89 föreslås att en lag om ändrade betalningsvillkor för vissa
statliga bostadslån m m för hyres- och bostadsrättshus införs. Förslaget
innebär att vissa äldre lån skall återbetalas efter en fast amorteringsplan och
det nuvarande systemet avvecklas. 1 propositionen redovisas även förenklingar
beträffande hanteringen av de statliga bostadslånen och föreslås
åtgärder i syfte att minska finansieringen av lån över statsbudgeten. Slutligen
föreslås en upptrappning av den garanterade räntan för vissa ombyggnadslån
och vissa ändringar såväl i beräkningsgrunderna för räntebidrag som att
räntebidrag inte skall lämnas för längre tid än 25 år.

Förslagen har granskats av lagrådet som konstaterar att någon remissomgång
inte genomförts. Lagrådet framhåller att det för en mer fullständig
beredning hade varit värdefullt om remissynpunkter inhämtats från de
organisationer på bostadsområdet vars verksamhet påverkas av de föreslagna
förändringarna. På grundval av de fakta som redovisas i remissprotokollet
har lagrådet inget att erinra mot det föreliggande lagförslaget. Lagrådet
pekar dock på att det under riksdagsbehandlingen bör finnas möjligheter att
höra berörda organisationer om detta bedöms vara av intresse.

Från centerpartiets sida anser vi det som självklart att ett normalt
beredningsförfarande av ärenden av den karaktär och komplexitet som
behandlas i propositionen innefattar en remissbehandling bl a för att
förebygga att förslagen får alltför långtgående och ej avsedda konsekvenser
för t ex boendekostnadernas utveckling, vilket ytterst drabbar de enskilda
hushållen. Vi förutsätter att utskottet tar erforderliga initiativ för att en
remiss till berörda organisationer och instanser genomförs.

Från centerns sida vill vi understryka att strävandena att förenkla och
modernisera låne- och bidragsregler är positiva och i linje med vad från
centern tidigare framförts. Anpassning av äldre lån till dagens kreditmarknad
och en ökad inlösen av statliga lån ansluter till krav i motioner som vi
väckt från centerns sida, senast till innevarande riksmöte. Med de stimulansinsatser
som vi föreslagit i annat sammanhang kvarstår vi vid vår bedömning
att intäkterna till staten kan bli 1,1 miljarder kr utöver regeringens
bedömning.

Ändrade betalningsvillkor för äldre lån Mot- 1988/89

Bo4

Från centerpartiets sida har vi inget att erinra mot att en lag om ändrade
återbetalningsvillkor för vissa äldre lån antas under förutsättning att berörda
organisationer och instanser får möjlighet att ge sina synpunkter. Detta är
särskilt väsentligt som förslagen innebär att förutsättningarna för tidigare
ingångna avtal mellan staten och låntagaren förändras.

Övertagande av bostadslån som finansierats över
statsbudgeten m m och vidgad garantiförbindelse för SB AB

Propositionens förslag innebär att bostadslån finansierade över statsbudgeten
i fortsättningen inte får övertas av köparen vid överlåtelse. Nya lån eller
subventioner i samband med ombyggnad eller förvärv av en fastighet får
endast lämnas om äldre anslagsfinansierade lån löses. Ersättningslån i form
av SBAB-lån enligt de villkor som tidigare gällt skall då kunna lämnas. Mot
denna bakgrund föreslås att statens garantiförbindelse utökas från 1000 milj.
kr. till 1 500 milj. kr.

Från centerns sida kan vi acceptera att bostadslån finansierade över
statsbudgeten vid överlåtelse täcks av SBAB-lån förutsatt att detta inte
försämrar finansieringen för den nya ägaren. I de fall de statliga lånen inte är
förenade med räntesubventioner finns idag en stor frihet att ta lån till bra
villkor på den öppna kreditmarknaden. I en kärvare kreditmarknad kan dock
finnas risk för att en låntagare med en svagare ekonomi får betydligt svårare
att få bra lån. Vi vill därför understryka att SBAB skall ha en skyldighet att
även konvertera lån i de fall de inte är förenade med räntesubventioner.

Detta framgår inte helt klart av de uttalanden föredraganden gör i
propositionen. Detta bör ges regeringen till känna.

Ändrade principer för beräkning av den ränta som berättigar
till räntebidrag m m

I propositionen föreslås att räntebidrag för räntekostnader på bottenlån skall
bestämmas med ledning av ett räntetak oavsett de faktiska kostnaderna.

Förslaget att räntetaket skall vara avgörande för utgående räntebidrag
innebär väsentliga förenklingar och bör minska de administrativa kostnaderna,
vilket i och för sig är positivt. Ett sådant system ger också möjligheter för
en eftertraktad låntagare att skaffa sig extra fördelar genom lån med ränta
under lånetaket. Samtidigt är risken uppenbar, speciellt om räntetaket sätts
snävt, att bankerna i ett något kärvare kreditläge kommer att kräva räntor
över räntetaket. Detta kommer i första hand att drabba de små låntagarna.

Det är sannolikt de stora fastighetsägarna som kommer att ha störst fördel av
den ökade möjligheten till konkurrens. Detta bör ges regeringen till känna.

Ändrade villkor för räntebidrag

I propositionen föreslås att räntebidrag framdeles lämnas under en tid av
högst 25 år från husets färdigställande. Detta kan innebära en väsentlig
ökning av räntekostnaderna jämfört med dagens regler. I dag är den

1* Riksdagen 1988/89.3sami. NrBo3-6

garanterade räntan första året i allmännyttans hyresfastigheter 2,7 %. Med Mot. 1988/89
en upptrappning på 0,25 % per år är den garanterade räntan efter 25 år Bo4
8,95 %. Med dagens låneränta på ca 11,2 % krävs en extra upptrappning på
2,25 % eller i genomsnitt 0,33 %.

En byggkostnad på 9 000 kr. per m2 är i dagsläget inte ovanlig. Redan en
upptrappning på 0,25 % innebär att kapitalkostnaden ökar med 22,50 kr. per
m2 och år. För en trerummare på 80 m2 ökar månadshyran 150 kr. i enbart
ökade räntekostnader. Med en upptrappning på 0,33 % ökar räntekostnaden
varje år med 200 kr. per månad. Till detta skall läggas ökningen av övriga
driftskostnader. Ett genomförande av förslaget kan således leda till att en
årlig ökning av totala månadshyran med 300-400 kr. blir en tvingande
nödvändighet.

Det är svårt att i dag överblicka konsekvenserna av ett generellt beslut att
inga räntebidrag skall utgå efter 25 år och frågan är om det är rimligt att
riksdagen nu låser sig för detta. Vid ett stigande ränteläge skulle detta få
avsevärda konsekvenser för boendekostnaderna. Det framgår inte heller av
propositionen om det skall ske en successiv upptrappning av räntan
kompletterat med särskilda beslut om upptrappningar eller om avsikten är
att efter 25 år genomföra en anpassning till aktuell marknadsränta direkt.

Propositionens förslag är rimligt endast under förutsättningen att det förs
en ekonomisk politik som säkerställer att räntenivån inte väsentligt överstiger
9 %. Detta är exempelvis långt under de räntenivåer som rådde i början
av 1980-talet. Enligt vår mening är det inte rimligt att - såsom propositionens
förslag kan tolkas - en anpassning till aktuell marknadsränta i högt ränteläge
ovillkorligen skall ske efter 25 år. Förslaget förutsätter också att det
internationellt inte äger rum en utveckling som kraftigt driver upp räntan i
Sverige. Till detta skall läggas att - enligt propositionens förslag - samtidigt
som räntebidragen upphör efter 25 år, skall den fasta amorteringsplanen
träda i funktion. En kraftigt ökad räntekostnad tillsammans med amorteringarna
kan då bli en besvärande utgiftströskel för många fastighetsägare,
särskilt om propositionens innebörd är att en särskild upptrappning till
aktuell marknadsränta skall ske efter 25 år oavsett ränteläge.

Vi anser att målsättningen bör vara att räntebidragen skall kunna upphöra
efter 25 år och generella upptrappningsregler i mån av behov kombineras
med beslut om särskilda upptrappningar under perioden i syfte att undvika
orimliga tröskeleffekter vid tidsperiodens slut. Ett rimligt alternativ är att ha
en generell årlig upptrappning på 0,25 % som kombineras med en ekonomisk
politik inriktad mot att stimulera ett ökat sparande och innefattande
åtgärder för att begränsa inflationen enligt den modell vi från centern
förespråkar. Därmed bör nivån för marknadsräntan kunna uppnås inom den
aktuella tidsperioden på 25 år utan att beslut om extra upptrappningar
behövs. En sådan politik minskar den nuvarande ryckigheten i bostadspolitiken
och ger därmed bättre möjligheter för berörda fastighetsägare till en
långsiktig ekonomisk planering. Detta bör ges regeringen till känna.

Även beslutet om fasta amorteringsplaner kan få långtgående negativa
effekter för de enskilda fastighetsägarna. I princip skall amorteringen ske på
15 år när det gäller lån för flerbostadshus. Statslånet är 30 % av produktionskostnaden.
Återbetalningen skall ske i form av annuiteter. Det kommer

sannolikt att vara många fastighetsägare som får betydande ekonomiska Mot. 1988/89

problem för att klara denna återbetalning. Återbetalningen sammanfaller Bo4

med tidpunkten för behov av större reinvesteringar i fastigheten efter 25 - 40

år. Med en väl fungerande kreditmarknad och en väl underhållen fastighet

bör dock dessa problem kunna lösas genom att statslånet ersätts med

hypotekslån eller motsvarande.

Det är dock enligt vår mening mycket svårt att överblicka konsekvenserna
av propositionens förslag och det är särskilt viktigt att propositionen, såsom
lagrådet påpekat, i denna del blir föremål för ytterligare beredning innan
slutgiltigt beslut fattas. Om remissomgången skulle visa på oförutsedda
problem och allvarliga invändningar riktas mot propositionens förslag, såväl i
denna del som i övrigt, bör propositionen avslås i dess helhet. Riksdagen bör i
ett sådant läge begära ett nytt förslag från regeringen, där både de
synpunkter som framkommit under remissomgången och vad som anförts i
föreliggande motion beaktas.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om SBAB:s skyldighet att konvertera statliga lån
utan räntebidrag,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om ändrade beräkningsgrunder för räntebidrag på
bottenlån,

3. att riksdagen med avslag på prop 1988/89:89 i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om ändrade
villkor för räntebidrag,

4. att riksdagen beslutar avslå prop 1988/89:89 i dess helhet, om det
under riksdagens beredning av propositionen framkommer konsekvenser
av förslagen som inte kunnat förutses med hänsyn till att de
inte remissbehandlats samt att riksdagen i så fall hos regeringen begär
ett nytt förslag i enlighet med vad som anförs i motionen.

Stockholm den 13 mars 1989

Agne Hansson (c)

Rune Thorén (c) Birger Andersson (c)

Ivar Franzén (c) Elving Andersson (c)

Stina Gustavsson (c)

5