Motion till riksdagen
1988/89:Bo278
av Jan Sandberg (m) m.fl.
Bostadssituationen i Stockholms län
Moderat bostadspolitik för Stockholms län
Bostadsmarknaden genomreglerad
Socialistisk bostadspolitik har alltid kännetecknats av övertro på regleringar
och styrning. Denna politik har lett till stora problem för de enskilda
människorna.
Ibland har bostadsbyggandet begränsats. Därefter har det stimulerats, för
att återigen begränsas. Även byggandet inom affärs- och kontorsområdet har
kanske begränsats. Problemen på bostadsmarknaden har dock inte lösts.
Regeringens bostadspolitiska proposition 1986/87:48 innehöll en rad
negativa förslag för Stockholmsregionen. Till dessa hörde beslutet att i
storstadsområdena styra och stoppa byggprojekt genom länsarbetsnämndernas
tillståndsgivning. Många bostadsprojekt, som till delar finansierats
genom samtidigt byggande av affärs- och kontorslokaler, har hindrats.
Regleringen av byggandet i Stockholmsregionen bör avskaffas.
Efter över 40 år av politiskt detaljreglerande har en ny situation uppstått.
De olika regleringsinstrumenten har slutat att fungera. Reglerna om hur en
"fullvärdig bostad" skall se ut har motverkats av det andra regelsystemet som
reglerar förutsättningarna för finansieringen av boendet. Bostadsmarknaden
har låst sig, inte minst i Stockholmsregionen.
Moment 22 i Stockholmstappning
Situationen för dem som efterfrågar bostäder i Stockholmsregionen liknar
alltmer situationen i romanen "Moment 22". För att få tillgång till en bostad
krävs det att man kan erbjuda en bostad i byte. Nytillkomna på bostadsmarknaden
får allt svårare att finna en egen bostad. De som redan har en bostad
har det lättare. För båda kategorierna gäller dock att den kommunala
bostadsförmedlingen inte erbjuder någon lösning. Trots att anslagen till den
regionala bostadsförmedlingen ökat år från år, har andelen förmedlade
bostäder inte vuxit i samma omfattning.
Låt konsumenterna styra bostadsutbudet
Bostadsbyggandet har under senare år kännetecknats av en hög andel
lägenheter i hyreshus i allmännyttig regi och en mycket låg andel småhus med
äganderätt. Detta beror inte på efterfrågan utan sammanhänger helt med
orättvisa produktionsvillkor. De statliga lånereglerna är mycket förmånligare
för allmännyttan än för enskilda byggherrar. Kapitalkostnaderna, som är
den största delen av hyran, blir därmed väsentligt lägre i allmännyttan och
motsvarande högre inom den privata sektorn.
Hyran i det enskilt ägda huset fastställs med utgångspunkt från hyran i
jämförbart allmännyttigt hus. Den enskilde fastighetsägarens enda möjlighet
att kompensera sig för den högre kapitalkostnaden är genom effektivare drift
och förvaltning av fastigheten. Denna förmåga kan dock inte vid nuvarande
ränteläge kompensera allmännyttans förmåner inom bostadsfinansieringen.
Detta är skälet till att medborgare även i moderatstyrda kommuner har små
möjligheter att välja hyresvärd.
Låg andel egnahem
Det byggs i dag mer småhus med hyresrätt och bostadsrätt än med
äganderätt. Detta beror inte på konsumenternas värderingar. Orsaken till de
senaste årens utveckling är att det blir ca 1.000 kronor billigare per månad om
huset upplåts med bostadsrätt eller hyresrätt.
Detta är i högsta grad en medveten politik. Socialdemokraterna vet att det
är omöjligt att avskaffa den enskilda äganderätten i Sverige. Man genomdriver
istället, med stöd av kommunisterna, regleringar och skattehöjningar
som gör det allt svårare för människor att äga sina hus.
Ökad konkurrens
All erfarenhet visar att konkurrens verkar återhållande på kostnaderna. Av
detta skäl men också för att öka konsumenternas valfrihet är det viktigt att
allmännyttiga och enskilda bostadsföretag får konkurrera på lika villkor.
Neutraliteten mellan hyresrätt, bostadsrätt och äganderätt måste återupprättas.
En lång rad problem i Stockholmsregionen
Stockholmsregionen uppvisar en lång rad problem på bostadsområdet. Unga
människor har svårt att få tag på en bostad. Barnfamiljer kan oftast inte få
den bostad de önskar. Äldre människor upptäcker att det kan bli dyrare att
flytta till en nyproducerad ocentral och bekvämare mindre lägenhet än den
stora centrala de bor i. Köerna blir längre och längre samtidigt som priserna
på bostadsrätter och småhus stiger i höjden. Omflyttningarna inom bostadsbeståndet
har blivit allt färre samtidigt som överlåtelsevärdena för hyreslägenheter
ökar allt mer.
Vår region uppvisar det tydligaste resultatet av socialistiskt planhushållnings-
och regleringstänkande.
Förutsättningen för att människor i vår region skall kunna bo i den bostad
de verkligen vill ha är att svensk bostadspolitik avregleras i grunden och
ersätts med en politik grundad på konkurrens, mångfald och ökad rörlighet.
Mot. 1988/89
Bo278
14
Rörligheten behöver ökas
Orsaken till problemen på Stockholmsregionens bostadsmarknad står inte i
första hand att finna i ett för lågt nybyggande av bostäder. En kraftigt ökad
bostadsproduktion kan bara förändra situationen marginellt eftersom nytillskottet
endast motsvarar ca en procent av den totala bostadsstocken.
Orsaken står inte heller att finna i en ökad inflyttning till regionen från
andra regioner.
Grundorsaken till problemen i Sverige och Stockholmsregionen är att den
naturliga rörligheten med omflyttningar har minskat betydligt.
Bruksvärdessystemets utformning resulterar i att nya, mindre centralt
belägna lägenheter oftast har högre hyra än större lägenheter i centrala
områden trots att konsumenternas värdering visar att motsatsen borde vara
fallet. Realisationsvinstbeskattningens utformning har medfört att den
genomsnittliga innehavstiden för ett eget hus har ökat från 12 till 28 år på
mindre än 10 år.
Det har blivit för dyrt att flytta. Reavinstskatten är med andra ord en ren
flyttskatt. Särskilt allvarligt är det att ägare av småhus inte kan inflationsuppräkna
husets värde under de första fyra innehavsåren. Realisationsvinstbeskattningen
vid försäljning av bostäder bör bli föremål för en särsklid
utredning. Därvid bör övervägas hur beskattningen skall utformas så att den
endast omfattar tidsmässigt korta innehav eller om den t.o.m. helt kan
avskaffas.
Bruksvärdessystemet fungerar dåligt och behöver reformeras. I vissa orter
i Sverige, exempelvis Göteborg och Västerås, tillåts lägesfaktorn slå igenom i
större omfattning än vid hyressättningen i Storstockholm. Det är nödvändigt
att lägesfaktorn får en annan tyngd vid hyresförhandlingarna även i vår
region.
Ombyggnadsstopp kan ge ny rivningsvåg
Riksdagens beslut om höjning av den garanterade räntan vid ROTbidragsgivning
till ombyggnader av bostäder riskerar att få till följd att en ny
rivningsvåg skapas.
Med den nya räntenivån i kombination med bruksvärdeshyressystemet
kommer det inte att vara fastighetsekonomiskt lönsamt att renovera och
bygga om bostadsfastigheter. Det lönar sig mer att helt riva fastigheten för att
vid nybyggnad få en heltäckande subvention.
Uttalanden från skilda fastighetsförvaltare visar att risken för en ny
rivningsvåg nu är överhängande. På grund av den socialdemokratiska
politiken riskerar stadsmiljön att påverkas negativt. Detta är ännu ett
exempel på att bostadspolitikens olika regleringar i kombination med
socialdemokraternas okänslighet ger negativa verkningar på bostadsmarknaden
i Stockholmsregionen. Enligt vår uppfattning skall subventionsnivån
vara likvärdig vid om- och nybyggnation.
Mot. 1988/89
Bo278
15
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
[att riksdagen beslutar avskaffa lagen (1971:1204) om byggnadstillstånd
m.m.,1]
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i hyreslagstiftningen
så att lägesfaktorn ges ökad vikt,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en ny utformning av subventioner och beskattning
av flerfamiljshus i syfte att ge olika fastighetsägare likvärdiga
ekonomiska villkor2]
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kostnadsneutralitet mellan hyres-, bostadsrättsoch
äganderättsupplåtelse av egnahem, samt
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ändrad realisationsvinstbeskattning av
fastigheter,2]
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om subventionsnivån vid om- respektive nybyggnation.
Stockholm den 24 januari 1989
Jan Sandberg (m)
Lars Tobisson (m) Gunnar Hökmark (m)
Jerry Martinger (m) Görel Bohlin (m)
Alf Wennerfors (m) Allan Ekström (m)
Knut Billing (m) Inger Koch (m)
Birgitta Rydle (m)
Mot. 1988/89
Bo278
1 1988/89:A287
2 1988/89 :Sk459
16