Motion till riksdagen
1988/89 :Bo274

av Agne Hansson m.fl. (c)
Förnyelse av VA-nätet

Mot.

1988/89

Bo274-280

Motionens huvudsakliga innehåll

Vatten- och avloppssystemet är så gammalt och dåligt underhållet att risken
för katastrofala sammanbrott är uppenbar i många tätorter.

På vissa håll når bara 30 procent av den utpumpade vattenmängden
användarna. De får dock betala även för det som försvinner under vägen.

1 avloppsnätet kan man istället få upp till tre gånger större vattenmängder
än vad som tillförs från konsumenterna.

Läckande vattenledningar innebär slöseri med vatten och extra kostnader
för konsumenterna. Läckande avlopp innebär miljörisker och kan leda till
översvämning i reningsverken.

Centerpartiet föreslår ett långsiktigt program för att klara underhåll och
förnyelse av VA-nätet. I första hand bör programmet inriktas på att fram till
år 2 000 förnya de ledningar som lades ner före 1965. 1 syfte att stimulera
kommunerna att påbörja upprustningen föreslås att ett ramanslag om 200
milj kr för detta ändamål införs riktat främst mot kommuner, där ledig
entreprenadkapacitet finns.

Inledning

Samhällets investeringar har främst varit inriktade på nyanläggning och
nybyggnation och mindre på investeringar i syfte att kunna utnyttja äldre
investeringar. Det har gällt både bostadsbyggandet, komplementbebyggelsen
i form av skolor, affärer, samlingslokaler m m samt kommunikationerna.
Ett sådant resursslöseri med basinvesteringar är dock enligt vår mening inte
acceptabelt. Ett mycket eftersatt område är ledningsnätet för vatten- och
avlopp i kommunerna med stora behov av förnyelse och förbättringar. Vi
utvecklar närmare nedan vår syn på denna fråga.

VA-nätet

I Sverige finns vatten- och avloppssystem av mycket varierande ålder. I vissa
städer är delar av VA-nätet från seklets början, men den största utbyggnaden
skedde på sextiotalet. Idag - då avloppsnätet i våra tätorter i princip är
färdigbyggt - är drygt hälften av avloppsnätet från mitten av sextiotalet eller
senare. Av alla kommunala försörjningssystem är VA-systemet det största
och mest kostnadskrävande.

Det totala VA-nätet omfattar ca 130 000 km, varav drygt hälften är

1 Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr Bo274—280

avloppsledningar. Den sårbaraste delen är avloppsledningarna som till
ungefär 85 % består av betongrör, vilka till sin huvuddel är mer än 20 år
gamla. Ungefär hälften av avloppsnätet är från 40-talet eller äldre.

Betongrören har en begränsad livslängd. Redan efter 20 år börjar problem
uppträda, ledande till snabbt ökande kostnader för underhåll och reparationer.
Den maximala livslängden har antagits till 100 år. 20—100 år efter det att
nät har anlagts måste således ett växande antal reparationer företas, för att
till slut bli så omfattande och kostsamma att renovering eller utbyte framstår
som det enda möjliga. För att inte viktigt samhällskapital fortgående skall
förstöras, är det viktigt att nu ta tag i situationen och inte skjuta allt större
reparationsbehov framför sig.

Nästan alla äldre rör av betong har läckor i fogarna. Dessutom förekommer
i stor omfattning lägesförskjutningar som medför läckage. I dessa
rörsystem finns det dessutom ofta sprickor. En med åren ogynnsammare
sammansättning av avloppsvattnet (surhetsgrad och högre temperaturer) har
också medfört korrosionsskador på framförallt äldre betongrör. Till viss del
är det asbeströr som måste bytas ut vilket fordrar särskild uppmärksamhet ur
miljösynpunkt. Även rör som har installerats under de senaste decennierna
har läckor. Beträffande de plaströr (PVC- och PEHrör) som utgör ca 1/3 av
de senaste installationerna saknar vi ännu uppgift om livslängd.

Läckage från och till avloppssystem medför också erosion i omgivande
markskikt och till följd därav sättningar i mark, vägar och gator. Ett växande
problem är att framkomligheten i rörsystemet hindras med stopp och
översvämningar som följd.

Vattenledningsnätet består till 2/3 av gjutjärns- och stålrör med begränsad
livslängd. Utbyte och nyinstallation sker huvudsakligen med plaströr. Även
på detta område ökar behovet av åtgärder pga rörbrott, rost och förhöjt
pH-värde i mark och vatten. Under senare tid har också rapporter kommit
om att kvaliteten på vattenledningsvattnet blir allt sämre genom olika
föroreningar.

Skall inte avlopps- och färskvattensnäten snabbt försämras, krävs att
underhåll och förnyelse håller jämna steg med slitage och förstörelse. Med
nuvarande förnyelsetakt ersätts avloppsrör med en fysisk livslängd av
10—100 år i en takt som förutsätter 400—500 års hållbarhet. Det behövs alltså
en mycket kraftig förstärkning av underhållet och förnyelsen av VA-nätet på
många håll i landet. I Stockholms kommun är t ex förnyelsetakten 1:500 år.
Tillämpat bakåt i tiden, istället för framåt, skulle detta medföra att
avloppsrör från Vasatiden fortfarande skulle vara i bruk!

Den misshushållning som följer med bristande underhåll av VA-nätet visar
sig dels i slöseri med våra vattenresurser och negativa miljöeffekter till följd
av översvämning i reningsverk och läckage av grundvatten, dels i högre
kostnader sett över en längre tid.

Vattenledningssystemen läcker idag i genomsnitt ut drygt 20 % av vad som
lämnar vattenverket på väg till konsumenten. I vissa kommuner når så litet
som 30 % användarna, men kunderna debiteras för den totalt utpumpade
mängden enligt självkostnadsprincipen.

Vattenmängden i avloppssystemen vid reningsverken kan i gengäld vara
två till tre gånger större än den som tillförs systemet från konsumenterna

Mot. 1988/89

Bo274

2

genom inläckage och infiltration i läckande fogar och sprickor. Läckagen
skadar grundvattnet och medför i allvarliga fall risk för överströmning i
dricksvattensystemet. De alltför stora vattenmängderna i reningsverken
leder till överbelastningar och försämrar reningseffekten. Man räknar idag
med 21 000 driftstörningar per år bara i avloppsnäten till en kostnad av 25 000
per gång, dvs drygt 1/2 miljard årligen. Det går på sikt inte att bortse från
risken för direkta katastrofer med sammanbrott av ledningsnät i tätorter med
gamla ledningssystem.

Av avloppsledningsnätet är idag 30—35 000 km under de närmaste
decennierna aktuella för utbyte. Beträffande den allra äldsta delen av nätet
är förnyelsebehovet särskilt stort. Bedömningar i branschen pekar på att
minst 1 1/2 miljard per år i förnyelseinsatser (renovering, ombyggnad,
nybyggnad) skulle behövas för att komma upp till en acceptabel nivå. Vill
man dessutom ta igen gamla försummelser krävs belopp omkring det
dubbla.

Värdet på det svenska ledningsnätet i funktion är sannolikt 150—200
miljarder kronor. Det är alltså ett stort samhällskapital att försvara mot
nedbrytning. Nuvarande renoveringstakt om ca 150 milj kr per år är under
alla förhållanden orimligt låg.

Förnyelseprogram

En förnyelse av de äldre systemen är arbets- och kostnadskrävande. Sedan ny
utrustning installerats sjunker emellertid underhållskostnaden permanent p
g a de nya materialens större hållbarhet.

En målmedveten upprustning och förnyelse förutsätter en god överblick
över existerande system. En sådan finns inte i många tätorter. En viktig
uppgift är därför att kartlägga avloppssystemens utbredning och tillstånd och
identifiera de system som måste ges förtur. Det är viktigt att inte åtgärda
endast begränsade ledningssträckor utan hela system. Erfarenheten visar att
partiella åtgärder lätt leder till högre belastning och starkt ökande skador i de
icke åtgärdade delarna av ett föråldrat system.

Ett målmedvetet åtgärdsprogram för att undanröja det hot som ligger i ett
framtida sammanbrott av de svenska VA-systemen och att systematiskt ta
igen eftersläpningen skulle t ex kunna rikta in sig på att fram till år 2000 i
första hand förnya den del av avloppsledningssystemet som är anlagt före
1965.

Ett program för förnyelse och förbättringar av VA-nätet bör omfatta en
redovisning av de effekter på miljön som den eftersatta förnyelsen innebär.
Vidare bör i programmet bedömas de sysselsättningseffekter som kan
erhållas och de arbetsmiljöproblem som finns redovisas. Även den långsiktiga
finansieringen av förnyelsen bör tas upp. Programmet bör också utgöra ett
underlag för industrins inriktning och vilken dimensionering av utbildning
som är nödvändig. Det bör särskilt framhållas vikten av att kompetensen ute i
kommunerna i dessa frågor upprätthålls.

Det behövs i kommunerna inte enbart en inventering för att klarlägga
behovet av underhåll när det gäller VA-näten. Det måste också klarläggas
hur kommunerna skall kunna få ekonomiskt utrymme för insatserna. Därvid

Mot. 1988/89

Bo274

3

bör påpekas att kommunallagen ger kommunen rätt att ta ut avgifter som gör
det möjligt att långsiktigt försvara investeringar på detta område.

Forskning och utveckling

Medel för finasiering och utveckling inom VA-nätet från naturvårdsverket
och styrelsen för teknisk utveckling (STU) när det gäller processteknik, dels
från byggforskningsrådet vad avser ledningsnätet och problem i samband
med detta.

Även svenska Vatten- och avloppsföreningen (VAV) avsätter medel för
FoU. Av landets 284 kommuner är 280 medlemmar i VAV. Utöver att VAV
stödjer och följer forsknings- och utvecklingsarbetet gör VAV betydelsefulla
insatser genom att insamla och bearbeta erfarenheter, initiera och genomföra
utredningar, bedriva informationsverksamhet samt fungera som samordnare.

Det finns många exempel på dåliga tekniska lösningar i och kring
vattenverk och avloppsreningsverk i kommunernas ledningssystem. Larmrapporterna
kommer allt oftare liksom magsjukeepidemier orsakade av
kraftigt förorenat dricksvatten. Minst en femtedel av de kommunala
vattenverken anses ha sådana tekniska brister att risken för smittspridning
finns. Vattenledningarna fungerar ofta som ett såll. Vi anser mot denna
bakgrund att det är nödvändigt med ökade FoU-insatser inom VA-området.
Detta bör ges regeringen till känna.

Stimulansbidrag till kommuner

Det krävs emellertid enligt vår mening samtidigt att konkreta insatser sker
snabbt med tanke på de behov av förnyelse och förbättringar som finns. Vi
anser det nödvändigt att detta underlättas och stimuleras. I nuvarande
situation på byggmarkanden är det inte möjligt att disponera stora resurser
för denna verksamhet, men det är angeläget att redan nu ge signaler om att
staten bedömer upprustning av VA-nätet som mycket angeläget. Det är inte
minst viktigt ur miljösynpunkt. Stimulansen bör också ges en regionalpolitisk
profil och i första hand avse kommuner där behovet av sysselsättningsskapande
åtgärder först ökar vid en vikande konjunktur. Vi föreslår därför att
det införs en möjlighet till ett stimulansbidrag för upprustning av VA-nätet,
riktat mot kommuner med ledig entreprenadkapacitet.

Vi har i annan motion föreslagit att något räntestöd för nya lån inom det s k
ROT-programmet ej bör utgå utan anvisade medel för detta ändmål bör i
stället anvisas för upprustning av VA-nätet. Till skillnad från räntestödet
inom ROT-programmet innebär vår modell för stöd av förnyelse och
förbättringar av VA-nätet att statens ekonomiska insatser för detta kan
avgöras från år till år eftersom stimulansbidraget inte innebär några framtida
åtaganden.

Vi föreslår därför att regeringen medges att inom en ram av 200 milj kr
fatta beslut enligt nedanstående villkor för stöd till förnyelse och förbättringar
i det kommunala VA-nätet enligt de riktliner som ovan redovisats.
Stimulansbidraget skall således i första hand beviljas för förbättringar och
förnyelse vilka ger stora miljöfördelar. Dessutom skall de regionalpolitiska

Mot. 1988/89

Bo274

4

effekterna beaktas. En rimlig nivå på stimulansbidraget bedömer vi att 15 %
bör vara av ett schablonberäknat bidragsunderlag. Anslagsbehovet bedömer
vi för nästkommande budgetår till 100 milj kr.

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett långsiktigt
program i syfte att säkerställa underhåll och förnyelse av kommunernas
VA-nät i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om inriktning och behov av FoU-insatser inom
VA-området,

3. att riksdagen beslutar medge regeringen att inom en ram av
200 000 000 kr fatta beslut om stöd för upprustning av VA-nätet för
budgetåret 1989/90 i enlighet med vad som anförs i motionen,

4. att riksdagen beslutar att till stimulansbidrag för upprustning av
VA-nätet anvisa ett förslagsanslag om 100 000 000 kr i enlighet med
vad som anförs i motionen.

Stockholm den 25 januari 1989

Agne Hansson (c)

Rune Thorén (c)

Ivar Franzén (c)

Stina Gustavsson (c)

Birger Andersson (c)
Elving Andersson (c)

Mot. 1988/89

Bo274

1* Riksdagen 1988/89. 3 sami. NrBo274-280

5