Motion till riksdagen
1988/89 :Bo269

av Claes Roxbergh m.fl. (mp)
Bostadsfinansieringen

Samhällets nuvarande regelsystem för bostadspolitiken är utomordentligt
krångligt. Trots - eller på grund av - detta uppvisar det en rad brister och
orättvisor och är dessutom utomordentligt dyrt för statskassan. 1989
beräknas utgifterna för bostadsbidrag, inkl. kommunalt bostadstillägg för
pensionärer, till 8,1 miljarder kronor och kostnaderna för räntebidrag till
17,7 miljarder. Skattesubventionen till egnahemsägare beräknas kosta
17,4 miljarder kronor.

Dessa subventioner bidrar otvivelaktigt till att möjliggöra ett acceptabelt
boende för betalningssvaga grupper, men de innehåller också ett enormt
”spill” i form av stöd till överkonsumtion av bostadsyta och fördelningspolitiska
skevheter. Subventionspolitiken har sammantaget skapat ett osunt
klimat på bostadsmarknaden där skatte- och bidragsregler ofta betytt mer för
utformningen av bostadskonsumtionen än reella ekonomiska kostnader. Det
har också lett till en osund bostadsmarknad där priskänsligheten satts ur spel
vilket fått en klart inflationsdrivande effekt med höga nybyggnadskostnader
och en våldsam prisstegring på villor och bostadsrätter framför allt i
storstadsområdena.

Minska överkonsumtionen

För närvarande utgår bostadssubventioner i form av räntesubventioner och
ränteavdrag i många fall till ett boende som måste betecknas som liggande
långt över en rimlig grundstandard. Även ägare till lyxvillor får göra
ränteavdrag, vilket i realiteten betyder att andra boende via skattsedeln är
med och subventionerar deras boende. Räntesubventioner utgår till själva
bostaden (för villor upp till en yta av 180 kvm) oberoende av hur många som
bor i lägenheten, t.ex. även om bara en eller två personer bor i en lägenhet på
kanske 100 eller 150 kvm.

Ett sådant stöd från samhället till överkonsumtion av bostadsyta är både
fördelningspolitiskt orättvist och bidrar till ett onödigt slöseri med naturresurser
för byggnadskonstruktion, uppvärmning m.m. Ett viktigt mål för en
översyn av bostadsfinansieringen måste vara att hitta ett system som innebär
att stöd endast utgår till vad som kan betecknas som en rimlig bostadsstandard
och att standard därutöver helt måste betalas av den boende själv.
Eventuellt skulle ett sådant stöd kunna knytas till en viss ytnorm per boende
(mantalsskriven) i en lägenhet.

Minskad spekulation

Ett annat viktigt mål för bostadspolitiken måste vara att reducera bostadens
roll som handelsvara och spekulationsobjekt. Dagens bostadsmarknad visar
en rik provkarta på hur det som följd av subventionseffekterna och
marknadens inverkan, t.ex. den överhettade bostadssituationen i storstadsområdena,
skapas stora fastighetsvärden. Subventionspolitiken och realisationsvinstbeskattningen
av bostäder måste utformas så att det försvåras för
enskilda och företag att göra oförtjänta vinster på sitt eget eller andras
boende. Däremot ser vi positivt på bostaden som sparform och sparmål.

Förenklade regler

Dagens bostadsfinansieringssystem är synnerligen komplicerat. Framför allt
gäller detta räntesubventionerna. Ett mål för en framtida översyn måste
också vara att förenkla systemet.

Bostadsfinansieringen måste också utformas så att inte kostnadsökningar i
produktions- och förvaltningsledet automatiskt kan övervältras på subventionssystemet.
Genom ökade bostadsbidrag, räntesubventioner och ränteavdrag
sker detta i stor utsträckning i dag vilket torde vara en viktig orsak till de
snabba kostnadsökningarna inom bostadssektorn.

Parlamentarisk utredning

Miljöpartiet välkomnar den översyn av bostadssubventioner m.m. som
aviseras i statsverkspropositionen likom den parlamentariska utredning som
förutskickas. Miljöpartiet kommer att konstruktivt medverka i en sådan för
att nå de mål vi ovan angett. Målet för en sådan utredning måste, enligt
miljöpartiet de grönas åsikt, vara att finna ett system för bostadsfinansiering
som

- möjliggör för alla att inneha en bostad med rimlig standard (t.ex. enligt en
ytnorm per boende) till en överkomlig kostnad

- motverkar överkonsumtion. All yta över grundstandarden skall helt
betalas av den boende själv. Detta leder på sikt till en bättre hushållning
med knappa naturresurser

- inte ger en större subvention till folk med höga inkomster

- inte medför automatiskt stigande subventioner vid ökade kostnader i
produktions- och förvaltningsledet

- ökar människors möjlighet att själva välja bostadsstandard och betala för
den valda standarden, dvs. subventionerna skall i ökad utsträckning utgå
generellt och knytas mer till familjesituationen än bostadens standard

- är enklare och mer lättadministrerat än dagens

- innebär en minskad total subventionsvolym.

Omedelbara åtgärder

I avvaktan på förslag från en parlamentarisk utredning om en total
omläggning av bostadsfinansieringen vill miljöpartiet redan nu ta några
delsteg i riktning mot de angivna målen. Härigenom kan vi också hålla
tillbaka ökningen av subventionerna till det rena boendet. Våra förslag är en

Mot. 1988/89
Bo269

4

Mot. 1988/89
Bo269

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk utredning
tillsätts för att lämna förslag till en reformering av bostadsfinansieringen
enligt de riktlinjer som angetts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att reglerna
för räntesubventioner bör ändras från och med 1990 så att dessa
minskas med ca 1 miljard kronor räknat på helår,

3. att riksdagen till Räntebidrag m.m. anslår 17 200 000 000 kronor
för budgetåret 1989/90.

Stockholm den 25 januari 1989

Claes Roxbergh (mp)

Inger Schörling (mp) Jill Lindgren (mp)

del i vår helhetspolitik som syftar till ett samhälle i bättre balans med vad
naturen tål.

I vår familjepolitiska motion har vi lagt förslag på att bostadsbidragen inte
längre skall knytas till boendet utan utgå som ett generellt bastillägg till
barnfamiljer med låga inkomster. Detta ökar människors valfrihet i bosättningen.
Samtidigt ökar priskänsligheten för ökade bostadskostnader, vilket
verkar dämpande på inflationen.

I vår skattemotion har vi lämnat förslag till en sänkning av värdet av
ränteavdragen. Avdrag föreslås få göras med 44 % av räntorna direkt på
skatten. I dag är "värdet” av ränteavdraget 47 % i inkomstskikt över
85 000 kronor.

Denna avdragsbegränsning kommer främst att drabba egnahemsägare och
ägare av bostadsrätter för den del av kapitalinsatsen som är egen insats. För
att uppnå en ungefär likformig begränsning av subventionerna för alla
boendekategorierna bör även räntesubventionerna från och med 1990
minskas med ca 1 miljard kronor, räknat på helår. Minskningen bör framför
allt avse äldre lån. Den bör kunna genomföras på samma sätt som när
regeringen av samma skäl hösten 1988 föreslog minskade subventioner med
300 miljoner kronor.

5