Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89:Bo233

av Eivor Husing (s)
Boendet på landsbygden

Landsbygd 90-kampanjen med målsättningen ”en levande landsbygd, attraktiv
för alla åldrar” har väckt ett stort intresse ute i landet. Det finns även
en stor medvetenhet bland människor som önskar bosätta sig på landsbygden,
om ett bra boende till överkomligt pris kan ordnas. Kvinnor och
ungdomar är grupper som har svårast att skaffa sig ett eget boende. Dessa har
tidigare löst sitt boende genom att längre än andra bo kvar hemma hos sina
föräldrar. För att erhålla ett eget boende tvingas man flytta till tätorten,
eftersom inga hyres- eller bostadsrätter finns ute i byarna. Det råder en
accepterad bostadsbrist ute på landsbygden, som i stället flyttas till den mera
överhettade tätorten, genom att bristen ej åtgärdas där efterfrågan sker.
Detta är ett allmänt problem som måste lösas för att framledes kunna klara
samhällsservicen på landsbygden.

Under 1930-talet uppfördes s.k. Per Albins småbruk ute på landsbygden.
Lånemöjligheterna var utformade för att underlätta byggande av ett småhus
med bra boendestandard till överkomligt pris. Målsättningen var samtidigt
att kunna odla marken och därigenom förbilliga hushållskostnaderna.
Landsbygden blev därigenom levande.

Numera pendlar man till tätorten och arbetsplatserna, men vill gärna bo
kvar på landsbygden. Ett ökat byggande ute i byarna ökar underlaget för att
klara servicen till den ursprungliga befolkningen som stiger i ålderspyramiden.
Skolorna behöver nya barn så att avstånden för de dagliga skolskjutsarna
inte blir så långa att skolinackorderingar måste tas till. De äldre behöver
daglig tillsyn för att kunna bo kvar i sin invanda miljö.

För en levande landsbygd behövs det bostäder som möjliggör en föryngring
av befintlig bybefolkning. Kooperativa och kommunala bostadsföretag
har ingen vana vid att bygga på landsbygden. Småhusbyggandet är det mest
förekommande, vilket för många unga familjer känns ekonomiskt avskräckande
och för ensamstående i regel helt uteslutet. Kommunerna ser också
ekonomiska risker med flerfamiljshus. Sådana risker förknippas i mindre
utsträckning med småhus. Undersökningar visar att de flesta kommuner är
generösa med beviljande av kommunal borgen till småhus. Avslagen är
sällsynta. De fyra nordligaste länen befinner sig dock i en mindre gynnsam
situation än övriga delar av landet. Bankernas och hypotekskassornas
riskbedömning har medfört att de åtar sig en väsentligt mindre del av
bostadslånen än vad som förekommer i landet i övrigt.

För en levande landsbygd behövs ett tillskott av familjer. De samhällsekonomiska
effekterna motiverar ett allmänt sett generösare stöd till bostads

byggandet från statens sida. Möjligheter att utveckla nya hyres- och Mot. 1988/89
bostadsrättslösningar i mer småskaliga former måste utredas. Dessa nya Bo233
lägenheter kan även lösa den äldre generationens boende.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en översyn av bostadslånebestämmelserna i syfte
att åstadkomma en ökad bostadsbebyggelse på landsbygden.

Stockholm den 24 januari 1989

Eivor Husing (s)

15