Motion till riksdagen
1988/89:Bo228

av Lars Werner m.fl. (vpk)
Bostadspolitiska krisåtgärder

Regeringen ger i budgetpropositionen en alltför glättad bild av situationen på
bostadsmarknaden och inom byggverksamheten. Man konstaterar att bostadsbyggandet
ökar kraftigt över hela landet även om ökningen inte är
tillräcklig i storstadsområdena. Man konstaterar att bara ett fåtal kommuner
har en balanserad bostadsmarknad. Men situationen anses inte så allvarlig att
regeringen finner några åtgärder akut nödvändiga utöver de ombyggnadsbegränsningar
som beslöts av riksdag och regering i december 1988. Allting
skjuts på framtiden och förhoppningarna knyts framför allt till den översyn
av bostadssubventioner, byggkostnader och boendekostnader som en parlamentarisk
utredning skall genomföra under året.

I verkligheten är situationen på bostadsområdet ytterst allvarlig. Svaret
från en ansvarsfull politiker på frågan om vad man kan ge för råd till
bostadslösa ungdomar kan inte bli tillfredsställande. Det ärligaste svaret är
förmodligen: skaffa dig rika och inflytelserika föräldrar/släktingar. Familjebildning
saboteras, studier på högskolor försvåras, flyktingar och rehabiliterade
kan inte lämna institutioner och förläggningar osv.

Bristsituationen ger också upphov till ocker i alla former. Detta märks
tydligast på priserna på bostadsrätter som gör det omöjligt för vanliga
löntagare att köpa in sig. Men det märks också på den växande fastighetsspekulationen,
på hyresutvecklingen - särskilt andrahandshyrorna, på svarthandeln
- som nu också omfattar lägenhetsbyten.

Bristsituationen ökar otryggheten, utslagningen och vräkningarna. I
förlängningen ökar segregationen.

Saken blir inte bättre av att byggmarknaden i vissa delar av landet är
överhettad genom ett överdimensionerat kontorsbyggande och en del
spekulativa jätteprojekt, typ Globen och Vasaterminalen i Stockholm. Detta
är huvudorsaken bakom de kraftigt stigande byggkostnaderna och den
allvarliga bristen på byggnadsarbetare för bostadsproduktion.

Till detta skall läggas att många av de bostäder som byggts under de senaste
trettio åren är av dålig kvalitet och ligger i områden med sociala problem. En
del hus är så sjuka att de måste byggas om totalt. Dessa problem tar vi upp i
en särskild motion om miljön i befintliga bostäder. Och situationen blir
knappast bättre av att riksdagsmajoritetens beslut om boverkets flyttning
lamslagit verksamheten där.

Bostadssociala förändringar

De få förändringar som föreslås i budgeten är att förnyelsebidragen ska
upphöra och att en större andel av bostadsanpassningskostnaden ska
övervältras på kommunerna. Bägge dessa förändringar kan verka små och
obetydliga, men de innebär en principiellt allvarlig uttunning av bostadspolitikens
sociala innehåll. Måhända förebådar förändringarna vad som komma
skall om regeringspolitiken får en ännu starkare marknadsekonomisk profil
än nu.

Förnyelsebidraget har funnits i 2,5 år. Det förutsätter ett gemensamt
engagemang från fastighetsägare, kommuner och boende. Tidigare avsåg det
åtgärder i områden med tomma lägenheter, men numera avser det åtgärder
för att öka trivsel, trygghet och social kontakt. Det kan gälla att bygga en
gemensam lokal eller att gemensamt förbättra utemiljön. Bara det att
bidraget finns har gjort att ett socialt förnyelsearbete kommit igång i många
områden. Att bryta den processen abrupt är nästan cyniskt. Förnyelsebidraget
måste vara kvar till dess översynen resulterat i ett fullvärdigt alternativ.
Bidragsformen är ur social synpunkt viktigare än ombyggnadslånet med sitt
räntebidrag. Regeringens yrkande under B5 punkt 1 avslås.

Bostadsanpassningsbidraget för handikappanpassning av lägenheter finansierades
fram till 1988 helt av staten. Sedan 1988 står staten för 60 % och
kommunen för 40 %. Nu föreslås en ökning av den kommunala andelen till
60 %. Handikapporganisationerna är med rätta oroliga för att detta kommer
att medföra restriktioner. Kommunerna är redan hårt ansatta av ökade
anspråk och regeringen varnar för höjd kommunalskatt. Att efter 1,5 år
ändra villkoren till kommunernas nackdel är närmast ansvarslöst. Regeringens
hemställan under B8 punkt 1 måste avslås och anslaget under punkt 3
höjas med 50 milj. kr.

Akuta åtgärder - vpk: s förslag

I avvaktan på resultatet av den grundliga översyn som regeringen aviserar
och som vpk också finner angelägen lägger vi här ett program i tio punkter
med sådana åtgärder som bör beslutas och genomföras oberoende av den
långsiktiga översynen.

1. Investeringsavgift på övrigt byggande i överhettade
områden

En sådan investeringsavgift diskuterades i samband med behandlingen av
regeringens ekonomisk-politiska paket i december 1988. Socialdemokraterna
var tveksamma till förslagen från c-vpk-mp, man var inte främmande för
tanken om situationen inte förbättrades. Situationen har inte förbättrats och i
t. ex Stockholms län anar man ingen lättnad i trycket de närmaste åren.
Företagen har ”hamstrat” byggnadstillstånd och spekulationskontoren ökar
dubbelt så snabbt som den förvärvsarbetande befolkningen. Lokalbyggandet
i Stockholms län är av storleksordningen 5 miljarder kronor om året och bara
ca 10 % väntas tillkomma i söderkommunerna. Investeringsavgiften bör
uttas i de expansiva kommunerna.

Mot. 1988/89

Bo228

4

2. Stimulansbidrag för ombyggnad av kontor etc till bostäder

Denna åtgärd diskuterades också i december 1988 men vann då inte gehör
hos riksdagsmajoriteten. Ska en snabb ökning av antalet bostäder åstadkommas
måste dock allt göras för att utnyttja resurserna i befintlig bebyggelse.
Det tar alltför lång tid att bygga ifatt genom enbart nyproduktion. Ombyggnad
av kontor etc till bostäder stimuleras visserligen via lånereglerna, men
ytterligare stimulans är nödvändig för att nå ett nöjaktivt resultat.

3. Skärpning av svartbyggereglerna för att öka
avkontorise ringen

Förslaget anknyter till punkt 2 och är en upprepning av den (s)-motion 1988
som resulterade i ett riksdagsbeslut som ger regeringen i uppdrag att avskaffa
preskriptionstiden för olovlig åtgärd enligt 10 kap 27 § PBL. Att svart alltid är
svart och inte efter 10 år plötsligt kan bli vitt torde överensstämma med det
allmänna rättsmedvetandet. Denna ändring kan underlätta avkontoriseringen
avsevärt. Regeringen måste skynda på!

4. Stimulansbidrag för ombyggnad av enbostadshus till tvåeller
flerbostadshus

Detta är ett sätt att, liksom enligt punkt 2, bättre utnyttja befintligt
byggnadsbestånd. Alla småhus är naturligtvis inte för stora för sina brukare,
men det finns ungefär 750 000 småhus som är på fem rum och kök eller större.
I flerbostadshus är de riktigt stora lägenheterna så ovanliga att de utgör en
försumbar resurs i sammanhanget. Om en uppdelning av de stora villalägenheterna
stimuleras kan det vara till fördel också för ett socialt önskvärt
kvarboende.

5. Stopp för lägenhetssammanslagningar vid ombyggnad av
flerbostadshus

Trots avsikten med de beslut riksdagen fattade i december 1988, finns ett
intresse kvar hos en del fastighetsägare att lägga samman smålägenheter i det
befintliga beståndet. Det kan ibland vara bostadssocialt motiverat, men
oftast innebär det att bra och billiga smålägenheter försvinner och hyresgästerna
med låga inkomster med dem. Å andra sidan diskuteras en nyproduktion
av smålägenheter och särskilda ungdomsbostäder. Det är rimligare att åtminstone
i nuvarande bristsituation - behålla de smålägenheter som finns:
och bygga nytt för framtiden - dvs utan att pruta på standarden. Vi föreslår att
bostadslån inte utan särskilda skäl lämnas för sammanslagning av lägenheter
från 1 juli 1989.

6. Stopp för rivning/nybyggnad istället för underhåll och
upprustning av befintliga bostäder

Riksdagens decemberbeslut har medfört att en del mindre ansvarsfulla
fastighetsägare börjat hota med att riva och bygga nytt istället för att
underhålla och förbättra befintliga moderna bostäder. Avsikten med de

Mot. 1988/89

Bo228

5

förändrade lånereglerna var att prioritera nyproduktion och sådan ombyggnad
som ger ett tillskott av bostadslägenheter. Rivning/nybyggnad ger i
allmänhet inget tillskott; däremot innebär det stora evakueringsbehov och
upprivning av sociala nätverk. Rivning/nybyggnad ska därför inte stimuleras
via lånesystemet utan bör ges samma räntevillkor som ombyggnad. Vpk
föreslår en ändring av nybyggnadslåneförordningen med detta innehåll.

7. Skyldighet att säga upp hyresgäster som inte permanent
bebor hyreslägenheter

Detta förslag ligger eventuellt i linje med vad regeringen kan komma att
föreslå. Om en sådan skyldighet kan få genomslag, bör åtskilliga övernattningslägenheter
kunna frigöras för permanent boende. Det kan röra sig om
ca 20 000 lägenheter bara i Stockholm. Efter en uppsägning som inte godtas
sker en prövning i hyresnämnden i enlighet med nu gällande lagstiftning. På
så vis vägs hyresgästens intresse mot fastighetsägarens. Uppsägningsskyldigheten
bör kunna förenas med ett vitesföreläggande. De fastighetsägare som
inte fullgör skyldigheten kan också förhindras att köpa nya hus via
fastighetsförvärvsprövningen.

8. Obligatorisk kommunal bostadsförmedling

När konkurrensen om bostäder ökar är det de svaga grupperna på
bostadsmarknaden som får sitta emellan. En stark kommunal bostadsförmedling
som tar hand om alla tomma och lediga lägenheter är den viktigaste
insatsen för de bostadslösa.

Den nu gällande lagen om kommunal bostadsanvisningsrätt har visat sig
helt otillräcklig. De frivilliga överenskommelserna följs inte och i den mån de
följs får förmedlingen in de sämsta lägenheterna. Flertalet kommuner har
ingen ordnad bostadsförmedling alls. Vpk kräver en ny lag om kommunal
bostadsanvisningsskyldighet.

9. Förbud mot omvandling av hyresrätt till bostadsrätt

Med nuvarande prisutveckling på bostadsrätter är en omvandling helt
oacceptabel. Varje hyreslägenhet som görs om till bostadsrätt försvinner i
princip från den allmänna bostadsmarknaden. Förbudet måste gälla åtminstone
till dess hembudsskyldighet och priskontroll införts på bostadsrätter.

10. Prisstopp på byggmaterial, hyror och bostadsrätter

Den påbörjade översynen av bl.a. byggkostnader och boendekostnader
resulterar förhoppningsvis i åtgärder som innebär lägre kostnader. Byggmaterialpriserna
steg med 10,3 % från december 1987 till december 1988.
Hyrorna har höjts betydligt mer än inflation och konsumentprisindex. Och
bostadsrätterna är i princip oöverkomliga för normala löntagare.

En rimlig åtgärd när kostnadspåverkande förändringar förbereds är att
frysa priserna. Vpk föreslår att detta genomförs snarast möjligt.

Mot. 1988/89

Bo228

6

Hemställan

Med anledning av vad som anförts hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag i syfte till att en
investeringsavgift införs på övrigt byggande i enlighet med vad i
motionen anförs,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till att ett stimulansbidrag
för ombyggnad av kontor etc till bostäder införs i enlighet med
vad i motionen anförs,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
plan- och bygglagen, 10 kap, 27 §, att preskriptionstiden för olovligt
byggande avskaffas,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag i syfte att stimulera
ombyggnad av enbostadshus till två- eller flerbostadshus,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
ombyggnadslåneförordningen att bostadslån inte utan särskilda skäl
lämnas för sammanläggning av bostadslägenheter,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
nybyggnadslåneförordningen att nybyggnad efter rivning om inte
särskilda skäl föreligger i räntehänseende ska jämställas med ombyggnad,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
hyreslagen att skyldighet föreläggs fastighetsägare att säga upp
hyresavtalet med hyresgäst som inte permanent bebor lägenheten,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till kommunal bostadsan
visningssky ldighet,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förbud mot
omvandling av hyresrätt till bostadsrätt,

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till prisstopp på
byggmaterial, hyror och bostadsrätter,

11. att riksdagen beslutar avslå regeringens yrkande angående
förnyelsebidrag, B5 punkt 1 i bil. 13,

12. att riksdagen beslutar avslå regeringens yrkande, B5, punkt 1,
angående ökad kommunal delfinansiering som förutsättning för
bostadsanpassningsbidrag,

13. att riksdagen till viss bostadsförbättringsverksamhet mm för
budgetåret 1989/90 anslår 50 000 000 kr., B5, punkt 3, utöver vad
regeringen har föreslagit eller således ett förslagsanslag på
385 000 000 kr.

Stockholm den 22 januari 1989

Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk) Berith Eriksson (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk) Bo Hammar (vpk)

Margo Ingvardsson (vpk) Hans Petersson (vpk)

Mot. 1988/89

Bo228

7

Jan Strömdahl (vpk)