Motion till riksdagen

1988/89:Bo2

av Agne Hansson m.fl. (c)

med anledning av prop. 1988/89:79 om ändrade

regler för räntesubventioner för hyres- och

bostadsrättshus

1 prop 1988/89:47 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. aviserade
regeringen förslag om indragning av räntesubventioner om 300 milj. kr. i
hyres- och bostadsrättshus. Motivet för denna indragning angavs vara de
förändringar i den statliga inkomstbeskattningen som samtidigt föreslogs,
vilka innebar att marginalskatten skulle sänkas och stödet till villaägarna
därmed minska eftersom värdet på underskottsavdragen sjunker vid en sänkt
marginalskatt.

1 proposition 1988/89:47 angavs att den planerade indragningen av statens
räntesubventioner för flerbostadshus skulle fördelas i bostadsbeståndet på
sådant sätt att 100 milj. kr. dras in helt för hus som byggts eller byggts om före
år 1968. Resterande del skulle tas ut genom förändrade ränte- och
amorteringsvillkor för lån som lämnats enligt äldre låneformer från tiden före
år 1975.

Från centerpartiets sida kritiserade vi regeringens förslag med hänvisning
till att det presenterade beslutsunderlaget var ofullständigt och konsekvenserna
av besparingen för de boende inte redovisats. Vi ansåg att något beslut
om indragning ej borde fattas innan dessa konsekvenser redovisats. Riksdagen
följde dock regeringens förslag.

Regeringen återkommer nu till riksdagen med förslag om hur besparingarna
skall ske. I proposition 1988/89:79 föreslås, dels att räntesubventionerna
slopas för hus som färdigställts före år 1968, dels en höjning av de
garanterade räntorna med 0,1-2 % för hus som byggts om mellan åren 1968
och 1987 med stöd av statliga ombyggnadslån.

Det kan konstateras att det beslutsunderlag som presenteras för riksdagen
även denna gång är ytterst knapphändigt. Det ger en otillräcklig information
om vilka effekter på boendekostnaderna förslagen har och de kostnadsfördyringar
höjningen av de garanterade räntorna kommer att leda till för de
boende i de ombyggda flerbostadshusen. Vi förutsätter att riksdagen vid sin
behandling av propositionen inhämtar nödvändigt kompletterande material
och annan nödvändig information i syfte att få ett mer fullödigt beslutsunderlag.

Slopande av räntesubventionerna för äldre statliga lån

Från centerpartiets sida har vi i annat sammanhang föreslagit att stimulanser
skall införas för inlösen av äldre statliga lån. Vi föreslog - med hjälp av
ränterabatter, ökad information m.m. - att en förtida återbetalning av

statliga bostadslån från tiden före 1968 skulle stimuleras. Vi bedömde att Mot. 1988/89

nettointäkten för staten skulle öka med ca 1 miljard kr i förhållande till Bo2

regeringens förslag.

Regeringens förslag i prop 1988/89:79 att slopa räntesubventionerna för
hus byggda eller ombyggda före 1968 innebär en ytterligare försämring av
räntesituationen för de aktuella lånen på grund av rådande skillnader i
räntelägen mellan statliga bostadslån och lån tagna på den ordinarie
kreditmarknaden. Detta kommer att leda till en ökad inlösen av de statliga
lånen. Dessa lån kan med nuvarande situation på kreditmarknaden sättas om
med lägre ränta och fördelaktigare amorteringsvillkor som resultat. Regeringens
åtgärder kommer därigenom att få den effekt som avses med vårt
förslag. Detta minskar behovet av stimulansåtgärder, även om för de boende
vårt förslag varit en mer fördelaktig väg.

En ökad inlösen av här aktuella lån är också nödvändig om regeringens
förslag om slopade räntesubventioner inte skall medföra ökade boendekostnader
för de boende. Slopandet av räntesubventionerna leder annars till
uppjustering av hyrorna.

Höjning av den garanterade räntan för ombyggnadslån
avseende ombyggnader som färdigställts 1968-1987

I proposition 1988/89:79 föreslås således att den garanterade räntan höjs för
statliga bostadslån som utnyttjas vid ombyggnader under åren 1968-1987.

Detta förslag kan inte anses vara i överensstämmelse med det som aviserades
i prop 1988/89:47. I den sistnämnda propositionen kan inte föredragandens
uttalanden tolkas på annat sätt än att de förändrade amorterings- och
räntevillkoren i första hand avsåg hus byggda eller ombyggda 1968-1974.

Det nu föreliggande förslaget innebär således att en fördyring sker för hus
som utnyttjat statliga ombyggnadslån under perioden 1968-1987, medan de
fastighetsägare som erhållit statliga lån för nybyggnad under samma period ej
får motsvarande höjning. Detta kan knappast anses leda till en rättvis
fördelning av de ökade boendekostnader indragningen av räntesubventionerna
innebär.

Det är enligt vår mening inte acceptabelt att kostnaderna ökar för boende i
hus som byggts om under denna period, medan boende i hus som
nyproducerats under samma period ej får någon förändring. De föreslagna
höjningarna är också i en sådan storleksordning att hyreskostnaderna för
t.ex. en normalstor trerummare kan öka med upp till 400 kr./månad eller ca
5 000 kr./år. Det krävs för att kompensera den enskilde hyresgästen för
denna kostnadsökning lönehöjningar i storleksordningen 1 000 kr./mån.

Det är svårt att finna något rimligt motiv för regeringens förslag att ensidigt
belasta hyresgästerna i fastigheter med äldre ombyggnadslån. Höjningen av
den garanterade räntan för nya ombyggnadslån motiverade regeringen med
behovet av att föra över resurser från ombyggnad till nybyggnad. Någon
sådan effekt kan ej erhållas genom en höjning av den garanterade räntan för
genomförda ombyggnader utan denna höjning får i stället formen av en
bestraffning för att fastighetsägarna - tvärt emot tidigare signaler från
regeringen - inte satsat på nybyggnad i stället för ombyggnad. En följd av

Mot. 1988/89
Bo2

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

att riksdagen avslår proposition 1988/89:79 med förslag om ändrade
regler för räntesubventioner för hyres- och bostadsrättshus såvitt
avser begäran om godkännande av vad som i propositionen förordas i
fråga om de garanterade räntorna för ombyggnadslån.

Stockholm den 16 februari 1989

Agne Hansson (c)

Rune Thorén (c) Elving Andersson (c)

Ivar Franzén (c) Birger Andersson (c)

Stina Gustavsson (c)

denna åtgärd kan bli en återgång till 1960-talets miljö- och kulturförstörande
rivningsraseri.

Enligt vår mening bör således proposition 1988/89:79 avslås vad avser
regeringens begäran om godkännande för vad som i propositionen förordas
om de garanterade räntorna för ombyggnadslån.

5