Motion till riksdagen
1988/89:A801

av Ann-Cathrine Haglund och Elisabeth Fleetwood
(bådam)

Kvinnornas situation på arbetsmarknaden

56 % av de förvärvsarbetande kvinnorna arbetar inom offentlig sektor,
främst vård och omsorg. Mer än 80 % av de landstingsanställda är kvinnor.
För dessa kvinnor är det så gott som omöjligt att välja arbetsgivare,
arbetsmiljö eller inriktning. Svårigheterna att starta eget är nästan oöverkomliga.
Orsaken är att det i praktiken råder offentligt monopol på vård och
omsorg.

Regeringen tar dock inte heller i årets budgetproposition några initiativ
som ökar kvinnors valfrihet och möjligheter eller minskar skillnaderna
mellan kvinnors och mäns villkor i arbetslivet. Framför allt föreslår
regeringen ingenting som bryter de offentliga monopolen. Barnomsorg, vård
och sjukvård - områden där de flesta anställda är kvinnor - förutsätts
huvudsakligen ske i allmän regi. Inom dessa områden råder i dag i praktiken
inte näringsfrihet. Rätten att bedriva egen verksamhet är inskränkt av
politiska skäl.

En följd av monopolen är att man inte tar till vara den kunskap och
erfarenhet som personalen har. Man lyssnar för lite till den. Personalen har
för lite inflytande över sitt arbete. Kvinnokraften i vård- och omsorgsyrkena
kan inte tränga igenom storskaligheten, byråkratin, styrningen och enhetligheten
i de storkoncerner som landsting och kommuner utgör. Den åsätts
därför inte sitt rätta värde!

Skillnaderna mellan mäns och kvinnors villkor på arbetsmarknaden är
följaktligen mycket stora. Av all statistik över sysselsättning, arbetsuppgifter,
löne- och pensionsförhållanden framgår detta klart. Kvinnor och män
finns i skilda branscher och i olika yrken. De har olika lång arbetstid, olika
lön och som en följd därav olika pension. Det är långt till "hälften var" för
kvinnor och män!

Det finns visserligen inte direkta förbud mot att öppna och driva enskild
verksamhet, men regler, byråkrati, "Dagmar”, styrande bidrag och skattesystemet
gör det så gott som omöjligt. Allt styr mot offentlig verksamhet. Det
går inte för enskild verksamhet att konkurrera utan anslutning till försäkringskassa
eller likvärdiga bidrag.

Det är kvinnorna som är fast i monopolyrkena med låga löner, besvärliga
arbetstider, låg status och svårt att göra karriär. I praktiken råder näringsförbud
där kvinnor arbetar och är särskilt duktiga, har särskilt kunnande och
kanske lång, gedigen erfarenhet.

Nyföretagande måste ske inom de områden där de flesta kvinnor är

Mot.
1988/89
A801-803

1 Riksdagen 1988/89. 3sami. NrA801-803

verksamma - sjukvård, äldreomsorg och barnomsorg - områden där det Mot. 1988/89
finns så oändligt mycket kvinnokraft! A801

En förskollärare, ett sjukvårdsbiträde, en sjuksköterska - alla måste de
kunna starta och driva egen verksamhet eller välja att arbeta i enskild regi.

Alla kvinnor som i dag arbetar i offentliga sektorn och som har idéer och
kreativitet skulle kunna använda dem för att forma t.ex. vård eller
barnomsorg efter eget huvud. Att släppa loss alternativen innebär att vi
stimulerar nya lösningar och idéer, precis vad vi behöver i Sverige!

Med ett vårdnadsbidrag, avdragsrätt för barntillsynskostnader och ett
likvärdigt stöd till alla former av barnomsorg skulle många former av
barnomsorg kunna utvecklas. Med en allmän, obligatorisk sjukvårdsförsäkring,
som - precis som tandvårdsförsäkringen - kunde följa patienten till
valfri vård, skulle många kunna forma vårdalternativ.

Samtidigt ges alternativ för den personal som vill byta arbetsgivare.

Vårdpersonalen blir inte enbart hänvisad till endast landstinget som arbetsgivare
och förskollärarna inte endast till kommunen.

Vård och omsorg kommer alltid att behövas. Ges den i olika former kan
personalen välja var och hos vem den vill arbeta. Många vill arbeta i den
offentliga sektorn, medan andra vill ha en annan arbetsgivare och kanske en
annan inriktning på sitt arbete. En fri arbetsmarknad även inom vård,
omsorg och service är i dag den viktigaste kvinnofrågan!

Med en större enskild sektor kan arbetssökande finna just de arbetsförhållanden
och tider de önskar. Små enskilda enheter kan tillgodose personalens
önskemål betydligt lättare än de jättestora enheter som kommuner och
landsting är. När olika arbetsgivare tävlar om de anställda ökar lönerna och
förbättras arbetsvillkoren.

Samtidigt gör konkurrensen att kvaliteten blir bättre. Enskilda sektorn
måste vara så bra att människor väljer den. Offentlig verksamhet måste vara
så bra att personal och patienter vill vara kvar där. Innehållet förbättras,
personalen stärks. Man måste lyssna till personalen. Kvinnorna skulle
äntligen få verkligt inflytande över arbetet!

Konkurrensen med en växande enskild sektor ger personalen i offentlig
vård och omsorg en starkare ställning. Kommuner och landsting tvingas föra
en bättre personalpolitik. Detta skulle säkerligen också minska personalbristen
i vården.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om vikten av att bryta offentliga monopol för att ge
kvinnorna möjligheter till egenföretagande, entreprenadverksamhet
och en vidgad arbetsmarknad.

2

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i Mot. 1988/89

motionen anförts om vikten av att bryta de offentliga monopolen för A801

att ge kvinnorna möjligheter att välja arbetsgivare, arbetsmiljö och
inriktning och att få verkligt inflytande och utveckling i sitt arbete.

Stockholm den 10 januari 1989

Ann-Cathrine Haglund (m)

Elisabeth Fleetwood (m)