Motion till riksdagen

1988/89 :A724

av Börje Hörnlund m.fl. (c)
Arbetsrättslagstiftningen

Inledning

Det är av central betydelse för en fungerande arbetsmarknad att de lagar och
regler som styr arbetsmarknadens funktionssätt är flexibla och utformade på
ett sådant sätt att hänsyn kan tas till de skilda förhållanden som finns på olika
delar av arbetsmarknaden. Av de anställda arbetar för närvarande 60% i
enskild tjänst, 30 % inom kommuner och landsting och 10% i statlig tjänst.
Det är således nödvändigt att lagstiftningen på arbetsmarknadsområdet både
kan svara upp mot de krav som ställs inom den offentliga sektorn och det
privata näringslivet. Det är också nödvändigt att den tar hänsyn till de skilda
förutsättningar som råder på små och stora arbetsplatser vad avser facklig
verksamhet och möjligheter till påverkan och inflytande för de anställda.

Ett starkt näringsliv förutsätter bl.a. både stora och små företag. De
mindre och medelstora företagen kommer att ha en avgörande betydelse för
näringslivets förnyelse och långsiktiga tillväxt. Dessa företag har en bättre
förmåga att anpassa sig till konjunkturväxlingar. De bidrar till att göra hela
samhällsekonomin mindre sårbar. Målsättningen måste vara ett starkt
näringsliv som ger hög sysselsättning, anställningstrygghet och resurser för
välfärdsutveckling i hela landet.

För att nå detta mål behövs samförståndsanda och ansvarstagande av såväl
arbetsgivar- som fackliga organisationer. Det krävs en bra arbetsmiljö och
goda relationer mellan arbetsgivare och anställda inom ett företag. Vidare
krävs att de anställda känner ansvar för det egna företaget. Detta förutsätter
att arbetstagarna inom ett företag upplever att de är delaktiga i och kan
påverka företagsledningen i frågor som rör företagets ekonomi och skötsel.

En livskraftig och differentierad småföretagsamhet skapar enligt vår
mening de bästa förutsättningarna för en bra och demokratisk arbetsmiljö.
Småföretagen har god förmåga till anpassning och förnyelse. I stället för
kraftigt specialiserade arbetsuppgifter t ex vid löpande band, erbjuds den
anställde överblick över hela produktionen och stora möjligheter att påverka
innehållet i sitt arbete och hur det utförs.

De offentliga arbetsplatserna inom stat, landsting och kommuner är oftast
stora arbetsplatser. Det är enligt vår mening särskilt väsentligt att man inom
den offentliga sektorn finner former för de anställdas inflytande som är
förenligt med vad den politiska demokratin kräver. Det får emllertid inte
innebära att de anställda utestängs från insyn och inflytande i frågor som
påverkar den egna arbetssituationen på arbetsplatsen.

Snabb strukturomvandling Mot. 1988/89

A724

Under det senaste decenniet har Sverige också upplevt en kraftig strukturomvandling.
Ny teknik har fått en allt större betydelse inom samhällslivets
alla sektorer. Förändringarna sker allt snabbare och ställer stora krav på
arbetsmarknadens funktionssätt. En sådan utveckling förutsätter att regler,
avtal och lagstiftning är så utformade att aktörerna på arbetsmarknaden på
ett bra sätt fortlöpande kan anpassa sig till förändrade förhållanden. I annat
fall kan inte arbetsmarknaden fungera på ett tillfredsställande sätt.

En positiv strukturomvandling måste bygga på kompetens, ansvarskänsla
och vilja att finna goda lösningar. Det innebär att inflytandefrågorna och
därmed arbetsrättslagstiftningen måste vara så utformad att de enskilda
anställda kan och är villiga att engagera sig i frågor som berör dem i deras
arbete.

Det är av avgörande betydelse för effektivitet och positiv utveckling att de
enskilda människornas kunskap, erfarenhet och engagemang tas till vara i
företagens beslutsprocesser. Ett decentraliserat beslutsfattande, där alla
anställda har inflytande, ger de bästa förutsättningarna för detta och därmed
ett väl fungerande medbestämmande i arbetslivet. Härigenom undviks en
byråkratisering i relationerna mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Otidsenlig arbetsrättslagstiftning

En omfattande reformering av lagstiftningen på arbetsrättens område har
också skett. Motivet har främst varit att ge arbetstagarna ett ökat inflytande i
beslutsprocessen inom såväl näringsliv som offentlig förvaltning i syfte att
stärka de anställdas möjligheter till påverkan. Inflytandet utövas kollektivt
genom de fackliga organisationerna. Arbetsrättslagarna reglerar bl.a. möjligheterna
till ledighet för studier, fackligt arbete på arbetstid, ledighet för
vård av egna barn, turordningsreglerna vid uppsägning, de grundläggande
reglerna för avtalsförhandlingar och medling vid arbetstvister, formerna för
medbestämmanderätten vid arbets- och företagsledningsfrågor m.m.

Sammantaget har reformeringen av arbetsrättslagstiftningen inneburit att
arbetstagarorganisationerna stärkt sin position. Denna utveckling är enligt
vår mening positiv och ger möjligheter till att ta till vara arbetstagarnas
kunskaper och speciella erfarenheter inom såväl näringslivet som den
offentliga förvaltningen.

Total översyn krävs

Den nuvarande arbetsrättslagstiftningen infördes i huvudsak för mer än ett
decennium sedan. Lagstiftningen har redan från början kritiserats av olika
skäl och många krav på förändringar har ställts.

Det alltmer ökande inslaget av korporativism i vårt politiska system
innebär en risk för åsidosättande av de grundläggande principerna för den
parlamentariska demokratin. Den tidigare klara rollfördelningen mellan vad
som ankommer på en intresseorganisation respektive en politisk organisation
har blivit alltmer oklar. Detta är en oacceptabel utveckling. Rågången
mellan de uppgifter en förtroendevald har för ett politisk parti respektive en g

intresseorganisation måste i en parlamentarisk demokrati vara helt klar. Mot. 1988/89

Arbetsrättslagstiftningens inriktning mot att stärka de fackliga organisa- A724

tionerna har vidare medfört att den i flera hänseenden fått en alltför rigid och
stelbent utformning. 1 vissa fall leder den till orimliga konsekvenser för den
enskilde. Arbetsrättslagstiftningen har också främst anpassats efter storföretagens
och de centrala fackliga organisationernas funktionssätt och behov.

Småföretagens och de enskilda arbetstagarnas annorlunda situation har inte
tillräckligt beaktats.

Vi vill också i detta sammanhang peka på att de stora företagens
internationalisering kan innebära en risk för att de anställdas möjligheter till
inflytande och insyn försämras. Det är därför av väsentlig betydelse att de
fackliga organisationerna vid fusioner typ ASEA-Brown Boveri har tillgång
till information och tillräckligt inflytande. Det kan inte anses vara ett
nationellt intresse att svenska storföretag genom fusioner med andra
storföretag frigör sig från den nationella lagstiftningen. Storföretagens
internationalisering riskerar innebära att såväl nationalstaterna som de
nationella fackliga organisationernas möjligheter att spela en aktiv roll för
näringslivet kraftig begränsas.

Ytterligare ett område som måste beaktas i detta sammanhang är hur ett
mer integrerat samarbete i Västeuropa påverkar arbetsrättslagstiftningen
och möjligheterna till fackligt inflytande. Det måste noggrant prövas om en
större samstämmighet i lagstiftningen riskerar medföra ett försämrat socialt
skydd för de anställda och sämre möjligheter att delta i företagens
beslutsprocesser.

Riktlinjer för en översyn av arbetsrättslagstiftningen

Mot denna bakgrund anser vi från centerpartiets sida att en total översyn och
en bättre samordning av den nuvarande arbetsrättslagstiftningen krävs.

Översynen bör således inte begränsas till enbart medbestämmandeområdet
utan denna bör även omfatta ledighetslagstiftningen och anställningsskyddslagen.

Reglerna på det arbetsrättsliga området måste enligt vår mening vara klart
och entydigt utformade samtidigt som en bättre flexibilitet i tillämpningen
blir möjlig. Lagstiftningen måste vara anpassad till de mindre arbetsplatsernas
förhållanden och de enskilda arbetstagarnas rättigheter. Vad gäller de
enskilda arbetstagarna måste översynsarbetet syfta till att stärka deras rätt
och öka deras inflytande på den egna arbetsplatsen.

Målsättningen med översynsarbetet måste bl a vara att klart slå fast
rollfördelningen för de fackliga organisationerna till såväl arbetsgivare som
t.ex. politiska partier. Revideringen av lagstiftningen måste medföra att
klara gränser fastläggs mellan formerna för utövande av den parlamentariska
demokratin och formerna för fackligt inflytande. Lagstiftningen måste klart
utgå ifrån de olika roller i samhällsarbetet skilda typer av organisationer har.

Detta innebär att varken arbetsgivar- eller arbetstagarorganisationer lagstiftningsvägen
skall ges möjligheter att delta i den rent politiska beslutsprocessen.
Lagstiftningen måste även få en mer flexibel utformning som innebär att
arbetsmarknadens funktionssätt underlättas och villkoren för nyskapande

förbättras samt att den inneboende utvecklingskraften hos småföretagare Mot. 1988/89
inte stäckes i en djungel av regler och byråkrati. A724

Erfarenheterna av ledighetslagstiftningen visar bl.a. att de fackliga
förtroendemännens ledigheter på arbetstid bör koncentreras till att gälla
förhållanden med direkt anknytning till den egna arbetsplatsen. Vidare
måste vid en revidering beaktas att den nuvarande ledighetslagstiftningen i
vissa hänseenden blivit otidsenlig med hänsyn till den politiska utveckling
som skett. Dagens arbetsmarknad med krav på jämställdhet, valfrihet i
barnomsorgen, bättre möjligheter för anhöriga till omsorg om äldre,
solidariteten med utvecklingsländernas folk m.m. förutsätter en modernisering
av lagstiftningen.

Andra områden där krav ställts på revideringar är t ex den negativa
föreningsrätten, information och förhandlingar i små företag, fredspliktsbestämmelserna,
formerna för rätten till ledighet för fackliga förtroendemän,
turordningsregler vid uppsägning, arbetsrättsliga skadestånd m.m. Till detta
skall läggas behovet att pröva hur storföretagens internationalisering påverkar
möjligheterna till fackligt inflytande och hur ett närmande till EG kan
påverka arbetsrättslagstiftningens utformning.

Sammanfattningsvis måste således arbetsrättslagstiftningen enligt vår
mening i vissa delar få en ny utformning där de enskilda individerna får en
starkare ställning. Vi föreslår mot denna bakgrund att en total översyn av den
gällande arbetsrättslagstiftningen nu sker och att en parlamentariskt sammansatt
kommitté tillsätts för detta ändamål.

Hemställan

Med hänsyn till vad som ovan anförts hemställs

att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentariskt sammansatt
kommitté tillkallas med direktiv att genomföra en total översyn av
arbetsrättslagstiftningen i enlighet med vad som anförs i motionen.

Stockholm den 18 januari 1989

Börje Hörnlund (c)

Per-Ola Eriksson (c) Roland Larsson (c)

Kersti Johansson (c) Ivar Franzén (c)

Göran Engström (c) Kjell Eriksson (c)

Marianne Andersson (c) Jan Hyttring (c)

Håkan Hansson (c)

10