Motion till riksdagen
1988/89 :A721

av Bengt Harding Olson m.fl. (fp, m)
Förtydligande av begreppet motpart i
medbestämmandelagen

Mot.

1988/89

A721-726

Enligt 45 § MBL är arbetsgivarorganisation eller arbetsgivare och arbetstagarorganisation
sinsemellan skyldiga att, om giltigt hinder ej möter, skriftligen
varsla motparten minst sju dagar i förväg, när de avser att vidtaga
stridsåtgärd eller att utvidga pågående stridsåtgärd. Vidare skall varslet
innehålla uppgift om anledningen till stridsåtgärden och om stridsåtgärdens
omfattning.

Som framgår av nedan angivet exempel, innebär inte MBLs bestämmelser
att skyldighet föreligger för en facklig organisation att varsla en oorganiserad
arbetsgivare vid exempelvis en sympatiblockad trots att varselinstitutet just
tillkommit för att bereda den som åtgärden riktar sig emot möjlighet att
förbereda eventuella motåtgärder.

Enligt gällande praxis bereds ej en oorganiserad arbetsgivare denna
möjlighet, dvs. att under sju dagar förbereda/överväga motåtgärder, utan
arbetsgivaren utlämnas i detta avseende till en eventuell massmediai
bevakning av händelseförloppet alternativt en ”välvillig” facklig organisation
som tillskriver arbetsgivaren eller, som skedde i nedan redovisade
exempel, en förbundsordförande ringer upp arbetsgivaren och informerar
om att sympatiblockad träder i kraft om några dagar.

För belysande av ovan redovisat rättsläge hänvisas till följande exempel:

Torgny Gustafsson bedriver sedan ett par år tillbaka restaurangverksamhet
på Gotland (Ihrebaden) med endast ett fåtal anställda. Gustafsson är
varken medlem i SAF eller i Svenska Restauratörsförbundet och har heller
inte tecknat s.k. hängavtal med facket varigenom han skulle förbinda sig att
följa gällande kollektivavtal.

Sommaren 1987 tog Hotell- och Restauranganställdas förbund kontakt
med Gustafsson för att förmå honom att teckna hängavtal med förbundet.

Gustafsson förklarade härvidlag att han inte avsåg att sätta sig i avtalsförhållande
med facket. Anledningen till detta (vilket i detta sammanhang i och för
sig saknar betydelse) var att han dels inte hade någon anställd som var
medlem i Hotell- och Restauranganställdas förbund och dels att hans
anställda ej heller önskade ett avtal med facket då de redan erhöll
marknadsmässiga löner och dessutom var AMF-försäkrade.

Den 8 juli 1987 varslas Gustafsson om att arbetskonflikt utbryter den 15
juli 1987 (dvs. sju dagar efter varslet) vid arbetsplatsen p.g.a. att företaget
vägrar underteckna för branschen gällande kollektivavtal.

Cirka ett år senare hemställer Hotell- och Restauranganställdas förbund
hos Svenska Transportarbetareförbundet om sympatiåtgärder avseende 1

1 Riksdagen 1988/89. 3sami. NrA721-726

Ihrebaden med anledning av att Gustafsson vidhåller sin uppfattning att ej Mot. 1988/89
teckna hängavtal med facket. Svenska Transportarbetareförbundet bifaller A721
hemställan och beslutar därför att blockera alla transporter av sopor och
latrin från företagen som utför sop- och latrinhämtning. Genom sympatiblockaden
förbjuder således Svenska Transportarbetareförbundet sina medlemmar
att hämta sopor och tömma latriner.

I anledning härav varslar Svenska Transportarbetareförbundet den 11 juli
1988 sin centrala motpart, dvs. biltrafikens arbetsgivareförbund.

Vidare varslades åkericentralen och Gotlands Stuveri AB samt statens
förlikningsman om att sympatiblockaden träder i kraft den 20 juli 1988.

Svenska Transportarbetareförbundet varslade däremot inte Gustafsson
om sympatiåtgärd!

På motsvarande sätt agerade Handelsanställdas förbund året innan då
förbundet i sympati med Hotell- och Restauranganställdas förbund i
konflikten avseende Ihrebaden varslade HAO samt vissa företag exempelvis
ICA i Visby om sympatiblockad.

Handelsanställdas förbund varslade inte heller Gustafsson om sympatiåtgärden.

Anledningen till att varken Svenska Transportarbetareförbundet eller
Handelsanställdas förbund ej är skyldiga att varsla Gustafsson är att
förbunden aldrig kan komma i avtalsförhållande med Gustafsson (under
förutsättning att verksamheten ej ändrar inriktning). Endast Hotell- och
Restauranganställdas förbund kan komma i avtalsförhållande med Ihrebaden
och är därför den enda fackliga organisation som i detta fall har en
lagstadgad skyldighet att varsla Gustafsson om sina stridsåtgärder. Eftersom
Hotell- och Restauranganställdas förbund ej vidtog sympatiåtgärden cirka
ett år efter primärkonflikten, föreligger inte heller någon varselskyldighet i
denna del för förbundet gentemot Gustafsson.

Detta innebär att en oorganiserad arbetsgivare i dag är helt undantagen
från varselskyldighet när han blir utsatt för sympatiåtgärder enligt ovan
redovisade exempel.

En oorganiserad arbetsgivare får i dag helt och fullt förlita sig på en
”välvillig” facklig organisation alternativt en massmediai bevakning beträffande
information om åtgärdens omfattning, konsekvenser etc. beträffande
sympatiåtgärder.

En oorganiserad arbetsgivare omfattas m.a.o. inte av själva grundtanken
vid varsel då han inte bereds möjligheter att förbereda motåtgärder,
överväga att exempelvis teckna hängavtal med facket etc.

Mot bakgrund av det ovan anförda, bör begreppet motpart i 45 § MBL
förtydligas med den konsekvensen att varselskyldigheten utvidgas till att
omfatta oorganiserade arbetsgivare vid sympatiåtgärder.

2

Hemställan Mot. 1988/89

A721

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till förtydligande av
begreppet motpart i 45 8 MBL i enlighet med vad som ovan anförts.

Stockholm den 23 januari 1989

Bengt Harding Olson (fp)

Göthe Knutson (m) Lars De Geer (fp)

1* Riksdagen 1988189.3samt. NrA721 — 726