Motion till riksdagen
1988/89 :A720

av Filip Fridolfsson m.fl. (m, fp)
Förbud mot blockad i vissa fall

Arbetsmarknaden består av såväl organiserade som oorganiserade arbetsgivare
och arbetstagare. Bland landets företag har en majoritet valt att vara
utan avtal medan en minoritet av företrädesvis litet större företag valt att
erhålla avtalsservice och annan hjälp från en arbetsgivareorganisation. På
arbetstagarsidan är en stor majoritet med i någon facklig organisation medan
cirka en halv miljon anställda valt att stå utanför en facklig organisation. Till
skydd för rätten att organisera sig finns bl. a. bestämmelser i 7 § MBL.
Däremot finns inget skydd för varken arbetsgivare eller arbetstagare ifall
bägge parter av någon anledning inte vill organisera sig. Genom bl. a. denna
blotta i lagstiftningen har de fackliga organisationerna givits möjlighet att
vidta stridsåtgärder gentemot företag för att åstadkomma ett kollektivavtal
eller s. k. separatavtal.

Stridsåtgärden för att åstadkomma ett avtal kan naturligtvis vara befogad
för att uppnå ett avtal på en arbetsplats där vederbörande fackliga
organisation har medlemmar men följden kan också bli att en arbetsgivare
mot de anställdas vilja tvingas skriva på ett avtal med en facklig organisation
som de anställda inte vill låta sig representeras av. Detta är speciellt stötande
i mindre företag med endast familjemedlemmar som anställda.

Möjligheten att blockera företag som ej har organiserad arbetskraft har
också utnyttjats i syfte att förhindra uppkomsten av naturliga kompanjonföretag.

I en rättsstat måste det vara upp till den enskilde att själv bestämma om
vederbörande vill låta sig representeras av en organisation. Det kan inte
betraktas som rättmätigt att vissa organisationer, i detta fall arbetsmarknadsorganisationer,
skall kunna förhindra verksamhet på arbetsplatser där de
inte har en enda medlem för att uppnå ett avtal som säger att vederbörande
fackliga organisation skall representera arbetstagarna. Att uppdra åt arbetsmarknadens
parter att lösa dessa frågor är orimligt. Dessa är i princip jäviga
då de är föga intresserade av att få frågan reglerad eftersom dess nuvarande
situation kan tillföra dessa organisationer både medlemmar och ekonomiska
medel. Det bör därför införas ett förbud mot blockad av företag där det inte
finns någon fackligt ansluten anställd för dess vägran att teckna avtal separat
eller via arbetsgivareorganisation.

Hemställan Mot. 1988/89

Med stöd av ovanstående hemställs A720

att riksdagen hos regeringen begär förslag om förbud mot blockad
av företag där det inte finns någon fackligt ansluten för dess vägran att
teckna avtal separat eller via arbetsgivarorganisation.

Stockholm den 23 januari 1989

Filip Fridolfsson (m)

Gudrun Norberg (fp) Isa Halvarsson (fp)

Stig Bertilsson (m) Lars De Geer (fp)

Ulla Orring (fp) Hans Nyhage (m)

Siw Persson (fp)

.

Stockholm 1989