Motion till riksdagen

1988/89 :A7

avElverJonssonm.fi.

med anledning av prop. 1988/89:109 om ny inriktning
av arbetsmarknadspolitiska åtgärder för unga

Regeringen föreslår i propositionen att ungdomar i åldern 18-19 år skall
kunna, ifall de inte lyckas erhålla arbete på annat sätt, erbjudas arbete på
heltid på inskolningsplatser som omfattar hela arbetsmarknaden.

Vidare förelås i propositionen att jobbsökningsaktiviteter skall erbjudas
de ungdomar som inte kan anvisas arbete på den reguljära arbetsmarknaden
eller utbildningsplats senast tre veckor efter det att de anmält sig till
arbetsförmedlingen. Inskolningsplatser föreslås inrättade dels som avtalade
platser med som högst 50% statsbidrag, dels som särskilda platser med 100%
statsbidrag.

Folkpartiet har sedan länge strävat efter att samhället ska ta sitt ansvar för
ungdomars arbetsmarknadssituation. Redan 1975 föreslog en arbetsgrupp
inom folkpartiet ledd av Rolf Wirtén att en s.k. sysselsättningsgaranti skulle
ges alla ungdomar. Vi föreslog då att de ungdomar som efter tre månaders
arbetslöshet inte kunde anvisas något arbete skulle ha rätt att påfordra
praktikplats, beredskapsarbete, arbetsmarknadsutbildning eller annan
lämplig utbildning. Arbete med att anvisa en mera varaktig anställning skulle
fortgå även efter det ett sådant tillfälligt arbete eller utbildning påbörjats.

Som ett stort steg på vägen att garantera ungdomar meningsfull sysselsättning
föreslog folkpartiet i regeringsställning införandet av de s.k. ungdomsplatserna
för 16-17 åringar. Riksdagen biföll förslaget.

När den s.k. ungdomslagen behandlades av riksdagen 1983 frångicks
regeringens förslag på så sätt att möjlighet infördes att undomslag även skulle
få verka på den enskilda arbetsmarknaden, fast med kommunen som
huvudman. Vidare skulle arbetstiden kunna förlängas till att avse mer än de
stipulerade fyra timmarna. Folkpartiet välkomnade dessa beslut. Riksdagen
slog fast att ungdomslagens huvudmål var att ”stärka den unges ställning på
arbetsmarknaden”. Tyvärr har det visat sig att ungdomslagen inte fungerat så
bra som vi hoppats. Som AMS har påpekat har inkonsekvenser mellan
ungdomslagen och ungdomsplatserna ställt till problem och oklarheter.
Ungdomarna har uppfattat att deras situation på arbetsmarkanden mer styrts
av myndigheternas regelsystem än genom deras egna arbetsinsatser.

Folkpartiet har alltid ansett det väsentligt att åtgärder för de unga skall
sikta till att göra de unga till en del av den reguljära arbetsmarknaden.
Särskilt goda förutsättningar för detta måste anses finnas i det goda
konjunkturläge samt i och med den arbetskraftsbrist som nu råder. Det får
inte vara så att de unga väljer att bli kvar i t.ex. ungdomslag istället för att
söka till den reguljära arbetsmarknaden.

Vissa kommuner har använt ungdomslagen som ett sätt att bedriva den Mot. 1988/89

ordinarie verksamheten, men med statsunderstöd. Detta anser folkpartiet A7

vara djupt olyckligt. Vi anser därför i likhet med regeringen att den
nuvarande formen av ungdomslag bör avskaffas eftersom de spelat ut sin
roll.

Regeringens förslag grundar sig på en idéskiss från AMS. På några punkter
har regeringen valt att frångå AMS förslag. Bl.a. föreslås att den unge som
inte kunnat erbjudas arbete inom den reguljära arbetsmarknaden inom sju
veckor från det att han/hon anmält sig till arbetsförmedlingen skall erbjudas
någon form av inskolningsplats. För dem som efter skolavslutning på våren
inte fått något arbete föreslås denna tid att beräknas från den första
november. AMS har i vad gäller denna fråga föreslagit att den tid som skall
förflyta bör uppgå till tolv veckor. Enligt de nuvarande reglerna skall den
unge erbjudas plats i ungdomslag eller liknande efter sex veckor.

Regeringens argument för att frångå AMS förslag utvecklas inte särskilt
väl i propsitionen. Vi vill föreslå att regeringen ett år efter det att de nya
reglerna träder i kraft, återkommmer till riksdagen med en utvärdering av
hur den genomförda förändringen fungerar.

En utvärdering av de nya reglerna bör även omfatta uppföljning av hur
arbetsmarknadens parter tar sitt ansvar genom att träffa avtal om inskolningsplatser
på hela arbetsmarknaden. T rots att parterna ställt sig positiva till
detta bl a i AMS styrelse kan det kanske finnas fog att visa viss skepsis till hur
det kommer att fungera. Vi har tyvärr problemen i samband med ÖGYförsöket
i färskt minne.

Ett extra stort ansvar vilar självfallet på arbetsgivarna eftersom de unga i
möjligaste mån bör erbjudas reguljärt arbete.

Arbetsförmedlingarna kommer att få en nyckelroll i det nya paketet.

Ambitionen måste naturligtvis vara att så få unga som möjligt finns kvar då
de sju veckorna passerats. Dessutom ska så många som möjligt av dess
ungdomar i största möjligaste mån erbjudas en ”vanlig” inskolningsplats.

Strävan måste vara att de särskilda inskolningsplatserna skall bli så få som
tänkas kan och enbart erbjudas dem som har ett verkligt behov.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen tillkänna att en
utvärdering, som redovisas till riksdagen, av den föreslagna reformen
skall ske när reformen varit i kraft ett år.

Stockholm den 22 mars 1989

Elver Jonsson (fp)

Charlotte branting (fp) Kjell-Arne Welin (fp)

Sigge Godin (fp)

19

gotab 88470, Slockholm 1989