Motion till riksdagen
1988/89:A610

av Gösta Lyngå m.fl. (mp)

Arbetstidsklasser i statlig och kommunal tjänst

Nuvarande system med tjänstetidsklasser

Inom de avtal som gäller för statlig och kommunal tjänst sker normalt
uppflyttning i tjänstetidsklass var tolfte månad upp till ett maximum som kan
vara åtta eller fler uppflyttningar beroende på vilken löneplan det gäller. Den
anställde som har anpassat sin budget till en viss inkomst, får därmed tillfälle
att expandera denna. För arbetsgivaren innebär systemet en automatisk
utgiftsökning och fungerar därmed som en inflationsdrivande kraft.

Förslaget om arbetstidsklasser

Vi vill härmed väcka förslaget att en arbetstagare i samband med en
uppflyttning i högre tjänstetidsklass skall kunna välja mellan ökad lön och
minskad arbetstid. Valet bör göras i samband med lokala löneförhandlingar
och i samförstånd med arbetsgivaren. Likaså bör formerna för arbetstidsförkortning
diskuteras mellan arbetsgivare och arbetstagare. I vissa fall, bl.a.
när flextid normalt tillämpas torde det vara helt möjligt att minska
arbetstiden per vecka, medan i andra fall ytterligare semesterdagar kan vara
en lämpligare kompensation för den löneökning som arbetstagaren enligt
nuvarande system skulle vara berättigad till.

Effekter för berörda parter

a. Effekt för den anställde:

Den anställde skulle med gällande löneplanstruktur kunna välja att i stället
för uppflyttning en löneklass minska sin arbetstid med nära en timme per
vecka eller att förlänga sin semester med flera dagar. Efter tio år skulle den
anställde kunna ha uppnått fyradagarsvecka eller en extra semestermånad
som alternativ till en löneförhöjning av omkring 15 %. Den anställde har
därigenom fått tillfälle att byta ekonomisk standard mot livskvalitet.

b. Effekt för arbetsgivaren:

Arbetsgivaren skulle med det föreslagna systemet få en med avseende på
lönekostnader oförändrad budget för varje anställd som väljer arbetstidsförkortning.
Den minskning av arbetstid som en äldre anställd bidrar med, torde
uppvägas av den större effektivitet som en mera erfaren person har.

Dessutom visar gjorda undersökningar att deltidsarbetande gör ett förhållan- Mot. 1988/89

devis mer effektivt arbete än heltidsarbetande. A610

c. Effekt för samhället:

Principen om fortgående arbetstidsförkortning skulle, ifall den finge genomslagskraft,
innebära en minskning av ekonomisk överhettning samt av
inflation. På sikt kan man också vänta sig att den är ett gott vapen för
bekämpande av arbetslöshet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer vi

1. att riksdagen begär att regeringen utarbetar tabeller, i vilka de
mot löneklasser svarande arbetstidsförkortningarna anges,

2. att riksdagen uttalar sig för att avtalsförhandlingarnas parter
inför den ovan beskrivna valfriheten.

Stockholm den 11 januari 1989

Gösta Lynga (mp)

Eva Goes (mp) Anna Horn af Rantzien (mp)

Åsa Domeij (mp) Paul Ciszuk (mp)

Jill Lindgren (mp) Lars Norberg (mp)

15