Motion till riksdagen
1988/89: A428

av Axel Andersson m. fl. (s)
Regionalpolitiska åtgärder i Gävleborgs län

Sverige har under de senaste åren haft en mycket positiv ekonomisk
utveckling. Tillväxten har varit god. Statsbudgeten är i balans och arbetslösheten
har sjunkit till rekordlåg nivå.

Denna positiva utveckling har också kommit skogslänen till del, med
minskad arbetslöshet och ökad sysselsättning som följd. Samtidigt har den
alltmer påtagliga arbetskraftsbristen inneburit att de regionala skillnaderna
har skärpts. Inför 1990-talet pekar mycket på en allt skarpare konflikt
mellan södra och norra Sverige.

Bristen på arbetskraft och då framför allt ungdomar i landets regionalpolitisk!
starkaste områden hotar att ytterligare dra bort mänskliga resurser
från skogslänen.

Utvecklingen hittills under 1980-talet visar på problem som ytterligare
kan fördjupas under 1990-talet. I ett län som Gävleborg har den genomgripande
strukturomvandlingen (främst inom stål- men också inom pappersmasse-
och träindustrin) lett till att ca 10000 arbetstillfällen försvunnit
från dessa sektorer. Utvecklingen är likartad i flertalet av skogslänen.

Bortfallet av dessa arbetstillfällen har lett till en befolkningsminskning,
som för Gävleborgs län legat på ca 1 000 personer per år hittills under
1980-talet. Det är först under 1988 som trenden har brutits. Detta är dock
inte i första hand en effekt av ekonomisk tillväxt, utan beror på ett stort
flyktingmottagande.

Långsiktigt innebär befolkningsavtappningen mycket allvarliga problem.
Det är de unga som lämnat länet och i högre grad unga kvinnor än
män. I Gävleborgs län saknas i dag 4000 kvinnor i fertil ålder. Detta
innebär mindre barnafödande, små ungdomskullar och därmed också
oundvikligen en snabbt åldrande befolkning.

För att utvecklingen under 1990-talet inte skall leda till skärpta regionala
motsättningar, där skogslänen riskerar stå på den förlorande sidan,
fordras aktiva och medvetna satsningar på en fortsatt utveckling av skogslänen.
Dessa satsningar måste ske över en rad viktiga sektorer.

Under senare år har en tydlig marknadsanpassning skett inom en rad
viktiga områden som kommunikationer, arbetsmarknad och utbildning.
Det ligger en del positivt i detta. Att skapa goda kommunikationer där det
bor många människor är givetvis bra, liksom att lägga utbildning nära
företagen och se till att företagen kan få välutbildad arbetskraft där produktionen
finns.

Det föreligger emellertid en risk med en sådan inriktning. Förutsättning- Mot. 1988/89
arna för de redan svaga regionerna i landet krymper än mer, samtidigt som A428
koncentrationen till de redan nu utvecklingsmässigt gynnade områdena i
landet förstärks.

För att motverka en sådan icke önskvärd utveckling måste resurser styras
över till skogslänen på en rad nyckelområden.

Det handlar då inte bara om regionalpolitisk stöd i form av lokaliseringsstöd,
glesbygdsstöd osv., utan också om satsningar på högskoleutbildning,
kommunikationer, ett aktivt utlokaliseringsarbete samt styrning
av näringslivets investeringar m. m.

För Gävleborgs län är följande åtgärder nödvändiga för att få till stånd
en långsiktigt positiv utveckling:

Regionalpolitisk! stöd för rättvisa möjligheter

I årets budgetproposition föreslås ingen utvidgning av det totala stödet för
regionala utvecklingsinsatser, utan medelsramen föreslås ligga fast på 690
milj kr. Enligt vår mening är detta otillräckligt, med hänsyn till de alltmer
markerade regionala obalanserna i landet. Vi räknar med att de ytterligare
medel statsrådet i sitt förslag ställer i utsikt, om behov skulle föreligga för
att kunna tillgodose angelägna projekt, kommer att behövas.

Vi anser emellertid att det är nödvändigt med en förändring i fördelningen
mellan länen, till förmån för skogslänen. Härvid bör ramen för
Gävleborgs län vidgas, upp mot de ramar som gäller för Västernorrland
och Jämtland.

Utöver detta bör ramen för projektstöd vidgas så att länen själva —
inom given totalram — får besluta om hur medlen skall nyttjas. Projektmedlen
är ett effektivt sätt att stödja och initiera olika utvecklingsinsatser i
länen. Därför är en begränsning av dessa medel olycklig.

Kommunikationer — nyckel till framsteg

Alla medborgare har rätt till en tillfredsställande trafikförsörjning. Goda
transporter är grundläggande för en framgångsrik regionalpolitik. En fortsatt
välfärds- och välståndsutveckling i vårt län förutsätter att transportsystemen
förbättras.

Vägtrafiken kommer även i framtiden att spela en framträdande roll i
länets transportsystem. Utvecklingen av vägtrafiken måste ske under beaktande
av kraven på en hög säkerhet och en god miljö. Under senare tid
har omfattande investeringar gjorts i länets vägnät. Insatserna måste nu
prioriteras till vägarna 83 och 84 samt till E 4 mellan Söderhamn och
Hudiksvall.

Flyget. På grund av en glädjande stark ökning av resandeströmmen vid
länets tre flygplatser (Gävle/Sandviken, Söderhamn och Hudiksvall), står
samtliga dessa mitt uppe i nödvändiga investeringar i form av om- och
tillbyggnader. Redan i fjolårets budget tillgodosågs detta till en del, men
ytterligare stöd i form av statliga medel behövs för att denna viktiga länk i
länets infrastrukturella kedja på ett rimligt sätt skall kunna svara upp mot 14

de faktiska behoven.

Järnvägen måste ges förutsättningar att spela en viktig roll som ett
konkurrenskraftigt, miljövänligt och energisnålt transportmedel i länet.
För närvarande pågår en omfattande upprustning av stambanan genom
Gävleborgs län. Det är viktigt att satsningarna fortsätter, vilket förbättrar
förutsättningarna för en både bättre och snabbare person- och godstrafik.
Turtätheten måste förbättras.

Sjöfarten. Gävleborg är av tradition ett sjöfartslän. Inriktningen av
länets näringsliv på massa, papper, trävaror och stål är beroende av tillgången
på bra hamnar. Därför är det viktigt att också våra hamnar ges
förutsättningar att utvecklas ytterligare.

Miljö — en utmaning

Det är nödvändigt att driva en samlad och framsynt miljöpolitik och
ansvaret vilar på varje människa. Tjernobyl-katastrofen våren 1986 är ett
påtagligt bevis på att miljöfrågorna är internationella. Gävleborgs län
bedöms få leva med oron för höga cesiumhalter i bär, svamp, viltkött och
fisk under många år.

Gävleborg efter Tjernobyl

Det radioaktiva nedfallet lade ytterligare ”sten på bördan”. I östra halvan
av länet har ca 1 000 sjöar fisk med cesiumhalter över 1 500 Bq/kg. Halterna
visar inte några tendenser till nedgång. Försäljningen av t. ex. fiskekort
har minskat kraftigt och fiskevårdsföreningarna har ekonomiska svårigheter.
Kunskapsläget vad gäller cesiumhalter i fisk bör sammanställas till en
broschyr för allmän spridning.

Kvicksilver

1 Gävleborgs län är 50 sjöar svartlistade p. g. a. att halten kvicksilver i
gädda överstiger 1 mg/kg. Enligt ett forskningsprojekt borde antalet ligga
mellan 300 och 600 sjöar. Urlakningen av kvicksilver ökar med försurningen.
Det krävs en inventering i samtliga sjöar där det bedrivs fiske. Det
är angeläget att t. ex. Livsmedelsverket tilldelas särskilda resurser för det
ändamålet.

Försurning

Stora delar av länet är starkt utsatta för försurning. Vid s. k. surstötar i
snösmältningsperioden riskerar bl. a. fisksamhället att slås ut. En omfattande
kalkningsverksamhet pågår. Medlen till kalkning som bara är ett
upprätthållande försvar är helt otillräckliga.

Klorutsläppen

Utsläppen av klorerade organiska ämnen från cellulosaindustrierna längs
svenska Bottenvikskusten uppgår till ca. 90000 ton per år. En anrikning av

Mot.

A428

dioxiner och klorfenoler i fisk har påvisats. Även yrkesfiskarna har drab- Mot. 1988/89
bats ekonomiskt p. g. a. mindre efterfrågan. A428

Utbildning — en spjutspets mot framtiden

1 Gävleborgs län har i förhållande till riket en mycket liten andel av
befolkningen eftergymnasial utbildning. Högskolan Gävle/Sandviken är
en av de mindre i landet, men den är en av de viktigaste faktorerna för att
långsiktigt utveckla länet i positiv riktning och genom att ge närhet till
utbildning förhindra utflyttning från länet, speciellt när det gäller kvinnor.
Högskolan är en spjutspets i arbetet för länet och det är viktigt att den har
ett brett utbildningsutbud och att den förstärks med resurser och fler
utbildningslinjer och att man med hjälp av lokala linjer och distansundervisning
i länet når nya studerande grupper och samtidigt ändrar gamla
attityder till högre studier. En hög och jämn utbildningsnivå gör det
möjligt för fler att bidra till samhällets utveckling och den utjämnar den
regionala snedfördelningen av utbildningsnivån i landet.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av åtgärder för att främja utveckling
och sysselsättning i Gävleborgs län.

Stockholm den 24 januari 1989

Axel Andersson (s)

Iris Mårtensson (s) Karl Hagström (s)

Sigrid Bolkéus (s) Olle Östrand (s)

Sinnika Bohlin (s)

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989

16