Motion till riksdagen
1988/89: A427

av Olle Svensson m. fl. (s)

En positiv utveckling inom Södermanlands län

Den senaste rapporten från Södermanland ger en ganska optimistisk bild
av läget i länet. Det har ljusnat över horisonten, heter det i sammanfattningen.

Rapportens slutsatser kan sammanfattas på så sätt att sysselsättningen
tryggas genom den rådande högkonjunkturen. Länets industriföretag
skördar frukterna av den strukturomvandling som pågått under en lång
tid. Vidare noteras att insikterna har ökat om att Sörmland har ett läge
som ger länet goda utvecklingsmöjligheter.

Sverige växer totalt sett. Inte sedan 1970 har folkökningen varit så stor
som i år. Det totala invånarantalet i Sverige närmar sig 8,5 miljoner.

Särskilt positivt är att befolkningsstatistiken visar en glädjande förbättring
även i län och kommuner som tidigare gått tillbaka i invånarantal. För
Sörmlands del vände utvecklingen redan föregående år, då en viss folkmängdsökning
registrerades.

För 1988 noteras än mer glädjande siffror. Det framgår av följande
jämförelse med några grannlän:

Södermanland +1 470

Östergötland +1 382

Västmanland + 673

Örebro + 810

Vad vi inledningsvis framhållit om en förbättrad utveckling på grund av
strukturomvandling inom industrin framgår av uppgifterna om att folkmängden
i Eskilstuna ökat med 382 och i Katrineholm med 388. Även
Nyköping och Strängnäs har ökningstal på mellan 300 och 400. Oxelösund,
där SSAB fortsätter att starkt rationalisera, minskar däremot fortfarande.

Befolkningsutvecklingen under 80-talet belyses i vidstående diagram.
Därav framgår att Strängnäs och Oxelösund avviker från länstrenden —
Strängnäs genom en markant uppåtgående kurva och Oxelösund genom en
diametralt motsatt utveckling i nedåtgående riktning.

Vad vi här pekat på får inte locka till missuppfattningen att alla problem
är övervunna för Sörmlands del. Arbetslösheten har visserligen under
1988 varit rekordlåg. Men om förklaringen till detta är att delar av arbetskraften
och särskilt då många ungdomar flyttar till arbete och utbildning i
andra regioner — särskilt områdena kring universitetsstäder som Stockholm,
Uppsala och Linköping — kvarstår behovet av åtgärder på central
nivå från regering och riksdag på lokaliserings-, utbildnings- och kommu

nikationsområdena. Vi vill vidare framhålla att kvinnosysselsättningen Mot. 1988/89
fortfarande är låg. A427

BEFOLKNINGSUTVECKLINGEN-l-SÖDER MANLANDS LÄN OCH DESS KOMMUNER
ÅREN 1980- 198B
INDEX 1980=100

-i

..-STRÄNGNÄS

109.C

»03 0

I020

NYKOPI NG
.^VINGAKER
—100.0
^-LÄNEl
+ KAT RINE HOLM
-'"ESKILSTUNA

101.0

98.0“

97-0

96 0

930“

92 0

----OXELÖSUND

91XH

1988

1987

1966

1982

1985

1983

1981

1980

Kallo SCB. RSDB

HOE89 01 02

Av de 23 kommuner som är föremål för stöd inom Bergslagsprogrammet
är samtliga utom Eskilstuna och ytterligare tre kommuner antingen inplacerade
i stödområdet eller utpekade som ”strukturomvandlingskommuner”.
Eskilstuna bör därför klassas som strukturomvandlingskommun.

Vad gäller det först nämnda området kvarstår det faktum att den statliga
verksamheten i Södermanland präglats av tillbakagång under senare år.

Personalminskningen har bl. a. drabbat Fortfikationsförvaltningen i Eskilstuna
och Studsvik i Nyköping.

Av budgetförslaget framgår att tanken på en sammanslagning av Byggnadsstyrelsen
och Fortifikationsförvaltningen nu övergivits. Det betyder
att verksamheten i Eskilstuna får inriktas på att genom effektivitet i
organisationen kunna konkurrera om både militära och civila jobb.

Studsvik AB:s ekonomiska situation har de senaste åren varit problem- 10

fylld. För att möjliggöra en ekonomisk rekonstruktion har staten lämnat Mot.
ägartillskott. Bolaget har också vidtagit en rad åtgärder för att förbättra A427
den ekonomiska situationen. Ett hoppfullt tecken avseende bolagets framtida
utveckling är tillkännagivandet i miljö- och energidepartementets
huvudtitel att särskilda medel anvisas för att den energirelaterade forskningen
vid Studsvik skall samordnas med övrig energiforskning.

Utvecklingen inom FFV-koncernen, vars huvudkontor ligger i Eskilstuna,
har visserligen varit positiv under 1988 men förändringar i fråga om
både exportmöjligheter och order från svenska försvaret kommer säkert
att framtvinga besvärande omställningar.

Mot bakgrunden av vad vi bl. a. ovan anfört om den statliga verksamheten
i Sörmland finns starka skäl för statsmakterna att prioritera Sörmland
vid framtida utflyttning av statlig verksamhet.

En gynnsammare utveckling i länet, som samtidigt innebär att Södermanlands
resurser i fråga om yrkeskunskap och industriell kapacitet bättre
utnyttjas, är ett riksintresse. Vi är medvetna om att totalt för riket kan
problemen inom industrin inte lösas genom att tillverkningsenheter flyttas
mellan olika regioner. Inriktningen måste vara att vidareutveckla varje
läns speciella profil och egenskaper.

Det gäller i Södermanlands fall att utveckla och stödja den befintliga
företagsamheten och skapa ett ökat inslag av kvalificerad produktion
genom att verka för att den rikliga förekomsten av fjärrstyrande koncernföretag
expanderar sådan verksamhet i anslutning till deras tillverkningsenheter
i länet.

De sörmländska kommunerna har visat stor förmåga att ta konstruktiva
initiativ för att motverka den negativa utvecklingen. Som exempel kan
nämnas att Oxelösund tillsammans med Nyköpings kommun arbetar med
ett utvecklingsprogram. Ett särskilt projekt — UFON — har startats för
Oxelösund-Nyköping-regionen. Inom projektets ram arbetas bl. a. för en
utveckling av SSAB, Oxelösunds hamn, Östersjömuseum, Nyköping/Oxelösunds
flygplats och utvecklingen av Studsvik.

Behovet av statlig verksamhet i länet är också stort i den s. k. KFVregionen
(Katrineholm, Flen och Vingåker).

I särskild motion behandlar vi önskemål om en snabbare utveckling
inom hela utbildningsområdet, varvid särskilt pekas på utbyggd högskolekapacitet
i länet. Detta är särskilt betydelsefullt för att ge sörmländska
ungdomar bättre möjligheter att utbilda sig, arbeta och bosätta sig i länet.

För det tredje är det ett viktigt krav att kommunikationerna med anknytning
till länet förbättras. Från regionalpolitiska utgångspunkter ser vi
samordningen av Svealands- och Mälarbanorna som en mycket betydelsefull
fråga för utvecklingen av arbetsmarknaden bl. a. i Södermanlands län.

Under 1988 har planeringen för en sådan utveckling av tågtrafiken framskridit
på ett mycket positivt sätt. Det är dock nödvändigt att erforderliga
resurser ställs till förfogande för att projektet skall kunna förverkligas
inom rimlig tid.

Inte minst gynnas den kvinnliga arbetskraften om kommunikationerna
förbättras. Detta är så mycket mera nödvändigt eftersom kvinnornas
tillgång till arbete är sämre i vårt län i jämförelse med riksgenomsnittet.

För att arbetspendling skall vara möjlig är det nödvändigt att tidtabeller- Mot. 1988/89
na medger täta resor morgnar och kvällar samt att tågen stannar vid A427
befintliga stationer och inte bara kör förbi för att så snart som möjligt nå
ändstationerna.

Det är emellertid inte enbart utbildnings- och kommunikationsmöjligheterna
som är avgörande vid val av bostadsort utan även en mångsidig
arbetsmarknad och ett rikt kulturliv i vid bemärkelse.

Sörmland har en stor tillgång i sin natur med öppna hagar, skog och
skärgård. För länet med dess unika naturresurser är miljöskydd och naturvård
alltid angelägna verksamhetsområden. Med tanke på den rika skatt
av kulturminnen som finns i länet är det angeläget med centrala insatser
till stöd för pågående arbete med det regionala kulturminnesvårdsprogrammet.
Kulturminnesvårdsenheten på länsstyrelsen och övriga berörda
myndigheter bör tillföras nödvändiga resurser, så att inte oersättliga värden
går förlorade. Det är viktigt med en både organisatorisk och ekonomisk
planering, som främjar rekrytering och bibehållande av kompetent
personal.

Sammanfattningsvis vill vi framhålla att Södermanlands län har goda
utvecklingsmöjligheter. Men samtidigt är det nödvändigt med centrala
insatser inom de områden som vi berört i motionen. Utbildning och
kommunikationer behöver förbättras och det är likaså nödvändigt att
länet tillförs statlig verksamhet.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av åtgärder till stöd för en positiv
utveckling inom Södermanlands län.

Stockholm den 24 januari 1989

Olle Svensson (s)

Maj-Lis Lööw (s) Anita Persson (s)

Marita Bengtsson (s) Reynoldh Furustrand (s)

12