Motion till riksdagen
1988/89:A413

av Larz Johansson (c)

Regionalpolitiska insatser i Södermanlands län

Den rådande högkonjunkturen har satt sin prägel på utvecklingen av
näringsliv och arbetsmarknad även i Södermanlands län. Arbetslösheten är
låg - den lägsta på 80-talet - och efterfrågan på arbetskraft är hög. Den
tidigare ogynnsamma befolkningsutvecklingen har förbytts i en, visserligen
blygsam, men ändå positiv utveckling. Den alltjämt pågående strukturomvandlingen
av länets industri har resulterat i en förbättrad lönsamhet.

Trots denna positiva utveckling finns det fortfarande problemområden.
Länet lider fortfarande av en besvärande utflyttning av ungdomar. Detta
medför att befolkningsstrukturen på sikt blir än mer ogynnsam med en
mycket hög andel äldre, vårdkrävande invånare. Länet är underförsörjt på
högre utbildning vilket är den största orsaken till att ungdomarna flyttar.
Förvärvsfrekvensen hos kvinnor är låg, ca 2 % under riksgenomsnittet.
Länets kommunikationer är fortfarande bristfälliga - framför allt gäller detta
delar av den spårbundna trafiken.

Det regionalpolitiska utvecklingsarbetet i länet bygger på den grundsyn
som utarbetats för de statliga länsorganen och för utvecklingsfonden. Denna
grundsyn utgår ifrån att länets befintliga resurser och outnyttjade möjligheter
skall tas tillvara och att arbetet skall präglas av en helhetssyn där hänsyn
tas till miljö, hälsa och säkerhet.

För att detta arbete skall kunna drivas vidare med framgång krävs dock att
betydligt ökade resurser ställs till länets förfogande för regionalpolitiska
insatser. Om länsorganen ges tillräckliga resurser för att främja en positiv
utveckling så undviker man eljest kommande stora påfrestningar på
samhällsekonomin i kommande lågkonjunkturer. Ur samhällsekonomisk
synpunkt är det väl använda pengar att ge denna ”hjälp till självhjälp” istället
för att i ett annat läge tvingas gå in med stora resurser för att avhjälpa akuta
kriser. Södermanlands län har goda utvecklingsmöjligheter som bör tas
tillvara i hela folkhushållets intresse.

I det följande kommer jag att peka på några områden där ökade
regionalpolitiska medel skulle komma väl till pass.

I de allra flesta fall kan länsorganens resurser ändå bara räcka till att
initiera, utreda och stimulera en viss utveckling. Oftast krävs det sedan
betydande investeringar som kan ske med statliga, kommunala eller privata
medel. Många gånger handlar det också om olika kombinationer av
intressenter. Det viktiga är att inga möjligheter lämnas oprövade.

Egen högskola Mot. 1988/89

A413

För närvarande ingår Södermanland, tillsammans med Västmanlands län, i
den region som utgör basen för högskolan Eskilstuna/Västerås. I förhållande
till sitt upptagningsområde är den en av landets minsta regionala högskolor.

P g a otillräckliga statliga resurser har högskolan tvingats till en orimligt hög
andel uppdragsutbildning, finansierad med externa medel.

En rimlig målsättning som är på väg att uppfyllas för landet i övrigt, är att
varje län har sin egen högskola. Så borde det vara också för Södermanland
och högskolan i Eskilstuna/Västerås bör alltså delas. Samtidigt måste
högskolan ges betydligt ökade statliga resurser så att utbudet av allmänna
grundutbildningslinjer kan öka. Även lokala linjer och fristående kurser
behöver ett kraftigt tillskott. Att satsa på ökad högskoleutbildning inom
länet är det enda sättet att få ungdomarna att stanna kvar i Södermanland.

Andelen av en årskull som går vidare till högre studier ligger i vårt län
under 20 % medan det t.ex. i Uppsala län är 32 %. Tillgängligheten till
högskoleutbildning på nära håll är en viktig faktor då det gäller att öka denna
andel.

Satsa på järnväg

För att öka länets tillgänglighet, för att öka arbetskraftsutbudet, för att öka
tillgängligheten till utbildningsutbudet etc. är tillgången till goda kommunikationer
av stor betydelse. Om man samtidigt i första hand satsar på att bygga
ut den spårbundna trafiken så når man också betydande miljöfördelar.

En utbyggd Svealandsbana, återupptagen persontrafik på TGOJ-banan
Flen/Oxelösund och tågstopp i Vingåker och Vagnhärad är några av de mest
angelägna objekten. En medveten satsning på de spårbundna kommunikationerna
kan också bidra till att lätta trycket på väginvesteringar och
vägunderhåll.

Vägar

Fortfarande återstår betydande väginvesteringar på de stora Europavägarna
genom Södermanland. Väg E3 håller i förhållande till trafikvolymen en
mycket låg standard och är också hårt olycksdrabbad. Väg E4, som har stor
betydelse såväl nationellt som internationellt är ännu inte fullt utbyggd
genom länet och beräknas inte heller bli det förrän i mitten av 90-talet.

Vid sidan av dessa angelägna väginvesteringar av riksintresse så har
Södermanland också den längsta sträckan riksvägar av låg standard av
samtliga rikets län. En orsak till detta är att tidigare utbyggnader av väg E4
tagit merparten av länets anslag för riksvägar. Denna eftersläpning måste nu
åtgärdas. Det finns även stora behov på de tvärgående vägarna genom länet
och på de många broarna av äldre årgång.

Fortsätta insatser för Oxelösundsområdet

Med stöd av de särskilda resurser som ställdes till förfogande i samband med
omstruktureringen av SSAB har länsstyrelsen tillsammans med berörda
kommuner och intresseorganisationer bedrivit ett projekt ”Utveckling och

framtid i Oxelösund/Nyköping. Bl.a. har ett åtgärdsprogram tagits fram som Mot. 1988/89
omfattar näringsliv, turism, statliga utlokaliseringar, högskoleutbildning och A413
kommunikationer. Till den senare delen hör bl.a. utveckling av Oxelösunds
hamn och färjetrafik till viktiga Östersjöhamnar.

Vidare är det angeläget att nu komma igång på allvar med det s.k.

Östersjömuseet som, förutom att vara ett museum, också kan utvecklas till
ett centrum för forskning och dokumentation av Östersjöns ekologiska
utveckling.

Det är angeläget att länsstyrelsen har resurser att fortsätta de särskilda
insatserna i Oxelösundsområdet eftersom kommunen fortfarande lider av en
besvärande befolkningsminskning.

Hela Södermanland skall leva

Inom ramen för det riksomfattande projektet ”Hela Sverige skall leva” har
länsstyrelsen givit medel till LRF och Vuxenskolan för att stötta landsbygdsutvecklingen
i länet. Detta har i sin tur resulterat i ett stort antal studiecirklar
och projekt av vilka många bara är i ett inledande skede. Avsikten är nu att
redovisa ett handlingsprogram för det fortsatta arbetet med landsbygdsfrågorna.

Miljöskydd och miljövård

Åtgärder för miljöskydd, dvs. kontroll, tillsyn, tillståndsgivning etc måste gå
hand i hand med miljövårdande åtgärder. Då först kan resultatet bli en bättre
miljö. Allt detta förutsätter också att man har goda kunskaper om det
faktiska tillståndet i miljön och därför är den miljöanalys som länsstyrelsen
nu arbetar med av stor vikt. Det är dock viktigt att påpeka att länsstyrelsen
måste ha tillräckliga resurser för dessa nya arbetsuppgifter för att det
nödvändiga tillsynsarbetet inte skall bli lidande. Resurser både i form av fast
anställd personal och rörliga resurser för speciella arbetsuppgifter måste
skapas.

Redan i dag är dock belastningen på den sörmländska miljön så stor att det
till varje pris gäller att avvisa nya föroreningskällor. För flera av de stora
företagen med miljöstörande verksamhet gäller att utsläppen till mark, luft
och vatten måste nedbringas. Särskilt viktigt är att komma tillrätta med
utsläppen av försurande ämnen, freoner och dioxiner. Likaså måste övergödningen
av sjöar och vattendrag minskas radikalt.

Den ”gröna” miljövården

Till miljövården hör också vården av kulturhistoriska objekt och miljöer. I
Södermanland finns det gott om värdefulla kulturmiljöer: fornlämningar,
kulturlandskap, byggnader och parkanläggningar. Skyddet och underhållet
av dessa kulturhistoriskt intressanta miljöer har under lång tid varit baserat
på olika slag av arbetsmarknadspolitiska insatser, främst beredskapsarbeten.

När vi nu befinner oss i ett mer gynnsamt arbetsmarknadsläge faller dessa
resurser bort utan att ersättas av något annat.

Det kan inte vara rimligt att just det förhållandet att vi befinner oss i en

högkonjunktur skall innebära att vi eftersätter kulturminnesvården och Mot. 1988/89
vården av det gamla odlingslandskapet. A413

Energiförsör j ning

I länsstyrelsens allmänna samordningsroll ingår att följa utvecklingen på
energiområdet och att vara med vid planeringen av energiförsörjningen, inte
minst inför den förestående kärnkraftsawecklingen. Länsstyrelsen kommer
att studera förutsättningarna för olika energialternativ inför framtiden. I det
sammanhanget är det särskilt viktigt att beakta de olika energialternativens
miljöeffekter och deras påverkan på kulturlandskapet.

Li vsmedelsförsör j ning

Södermanland är ett jordbrukslän med en allsidig produktion och ett
välstrukturerat jordbruk. Närheten till de stora befolkningskoncentrationerna
i Stockholmsområdet och Mälardalen ger också goda avsättningsmöjligheter
utan långa och dyra transporter. Många av dessa fördelar borde
kunna utnyttjas på ett bättre sätt t ex genom fältmässig produktion av bär och
grönsaker och genom alternativodlade livsmedel.

Ett allvarligt bekymmer är dock att länet praktiskt taget saknar en egen
livsmedelsindustri för förädling av jordbrukets produkter. Detta, tillsammans
med det faktum att de stora lagercentralerna som förser dagligvaruhandeln
med varor också är belägna utanför länets gränser, minskar försörjningstryggheten
i händelse av ett krisläge. Även dessa frågor måste beaktas i
det fortsatta utvecklingsarbetet för länet.

Behov av ökade regionalpolitiska resurser

Under de senaste tio åren har länsstyrelserna förfogat över särskilda resurser
för regionalpolitiska åtgärder. För Södermanlands del uppgår det samlade
beloppet för innevarande budgetår till 6,5 milj. kr.

Detta anslag omfattar olika åtgärder: investeringsbidrag, företagsutveckling,
glesbygdsstöd och projektverksamhet. Med tanke på det stora behov
som finns är totalsumman helt otillräcklig. Ett anslag på ca 15 milj. kr. vore
en mer rimlig nivå som skulle ge länsorganen bättre möjligheter att fullgöra
sina uppgifter.

Hemställan

Med stöd av det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av regionalpolitiska medel för Södermanlands
län.

Stockholm den 18 januari 1989

Larz Johansson (c)

9