Motion till riksdagen

1988/89 :A4

av Börje Hörnlund (c) m.fl.

med anledning av prop. 1988/89:109 om ny inriktning
av arbetsmarknadspolitiska åtgärder för unga

Inledning

En av de viktigaste uppgifterna för samhället är att bereda ungdomar arbete
eller utbildning. Ett välfärdssamhälle som det svenska får inte acceptera att
unga människor redan från början slås ut från arbetsmarknaden. En
fungerande arbetsmarknad förutsätter en framsynt politik för ekonomisk
utveckling och regional balans inom ramen för en marknadsekonomi som tar
sociala och miljömässiga hänsyn. Insatserna från samhället måste därför
inriktas på att skapa förutsättningar för varaktiga jobb på den ordinarie
arbetsmarknaden över hela landet. En sådan politik är grunden för
ungdomars möjligheter att få arbete oavsett kön eller bostadsort.

Hög arbetslöshet bland ungdomar, särskilt i vissa regioner och inte minst
bland flickor under en rådande högkonjunktur, visar emellertid att generella
ekonomisk-politiska åtgärder inte är tillräckliga. Regeringens ekonomiska
politik har i stället medverkat till att betingelserna på arbetsmarknaden för
många ungdomar i regionalt utsatta områden blivit alltmer ojämlika i
förhållande till den för ungdomar i mer expansiva områden. Detta innebär
att de generella åtgärderna måste kompletteras med särskilda insatser för att
öka ungdomars möjligheter att få fäste på arbetsmarknaden.

Kort historik

I den nu föreliggande prop 1988/89:109 om ny inriktning av arbetsmarknadspolitiska
åtgärder för unga, konstaterar föredraganden inledningsvis att
arbetslösheten bland ungdomar steg kraftigt i slutet av 1970- och början av
1980-talen såväl i Sverige som internationellt. Strukturförändringar och
rationaliseringar inom näringslivet innebar bl.a. att många traditionella
ingångsjobb för nytillträdande på arbetsmarknaden försvann. Detta drabbade
särskilt 18-19-åringar hårt och mot denna bakgrund infördes av den
socialdemokratiska regeringen lagen om arbete i ungdomslag 1983, vilken
innebar att samtliga 18-19-åringar garanterades arbete om minst fyra timmar
om dagen. Denna åtgärd har, enligt föredraganden, medfört att ungdomsarbetslösheten
kunnat hållas på en låg nivå.

Historieskrivningen i propositionen är emellertid inte korrekt utan ger en
felaktig bild av verkligheten. Det faktiska förhållandet är att det våren 1982
väcktes en centermotion med krav på att arbete eller utbildning skulle
beredas alla ungdomar under 21 år (1981/82:1513). Riksdagen biföll motio

1* Riksdagen 1988/89.3sami. NrA3-7

nen och uppdrog åt regeringen att utforma ett åtgärdsprogram mot ungdoms- Mot. 1988/89

arbetslösheten. Det klart uttalade syftet med programmet var att alla A4

ungdomar upp till 21 år skulle erbjudas arbete eller utbildning i stället för
arbetslöshetsersättning eller annat ekonomiskt stöd från det allmänna. Den
socialdemokratiska oppositionen reserverade sig för avslag på motionen
(AU 1981/82:21).

Det i prop. 1988/89:109 refererade beslutet om införande av ungdomslagen
var således snarast en uppföljning av vad riksdagen tidigare beställt, med
den skillnaden att den socialdemokratiska regeringens förslag avsåg enbart
18-19-åringar och en garanti för arbete på halvtid inom den offentliga
sektorn (prop 1983/84:46, AU 1983/84:8). Centerpartiet krävde i motioner,
såväl före propositionen som i anledning av denna, att inriktningen på
åtgärderna för ungdomarna skulle vara heltid och kunna bedrivas på hela
arbetsmarknaden (1982/83:818, 1983/84:28, 155).

Från centerpartiets sida har vi därefter konsekvent drivit arbetslinjen och
ställt krav på en förändrad inriktning av åtgärderna. Detta kan belysas med
följande citat ur motion 1984/85:647 ”Enligt vår mening var det ett viktigt
framsteg som gjordes när ungdomar inte utan motprestation i form av arbete
längre kunde utkvittera kontantersättning. Enligt vår mening kom emellertid
verksamheten att i centrala avseenden få en felaktig inriktning. Det hade
varit bättre för ungdomarna om arbetet i väsentlig utsträckning kommit att
utföras inom enskilt näringsliv och småföretagsamhet. Det hade varit bättre
om arbetstiden hade omfattat hel arbetsdag - inte halv”. Motsvarande krav
på förändrad inriktning ställdes i motionerna 1984/85:2291, 1985/86:A 255,

1986/87:A 267 och 1987/88:A 265. Riksdagens majoritet har avslagit
motionerna.

Propositionen

I november 1988 lämnade AMS i en skrivelse till regeringen förslag till
åtgärder i syfte att ge ungdomarna, som inte får arbete på den reguljära
arbetsmarknaden, ökade möjligheter till praktisk utbildning eller inskolning
i arbetslivet. AMS förslag innebar i korthet att ungdomslagen inom den
offentliga sektorn ersätts med ett system med inskolningsplatser som
omfattar hela arbetsmarknaden och som erbjuder arbete 8 tim/dag.

AMS skrivelse ligger också i huvudsak till grund för förslagen i prop.

1988/89:109.1 propositionen föreslås att de ungdomar i åldern 18—19 år, som
inte får arbete på den reguljära arbetsmarknaden, skall erbjudas arbete på
heltid genom s.k. inskolningsplatser som omfattar hela arbetsmarknaden.

Inskolningsplatser skall inrättas, dels som avtalade platser med högst 50 %
statsbidrag, dels som särskilda platser med 100 % statsbidrag. Kostnaderna
för förslagen beräknas till 850 milj. kr., vilket är en neddragning med drygt
400 milj. kr. av statens ekonomiska insatser för att ge arbete eller utbildning
åt ungdomar jämfört med innevarande budgetår.

Centerns syn

Den framtida sysselsättningsökningen kommer under överskådlig tid i
huvudsak att ske inom den privata sektorn. Den offentliga sektorn kommer

av ekonomiska skäl inte kunna svara för någon nämnvärd sysselsättningsök- Mot. 1988/89
ning. A4

Efter krav från centerpartiet och kritik från AMS har regeringen således
till slut tvingats ansluta sig till den linje som centerpartiet drivit, och biträder
uppfattningen att statligt stöd skall kunna utgå till heltidsplatser för placering
av arbetssökande ungdomar på hela arbetsmarknaden. Detta är positivt
eftersom regeringen tidigare inte visat något intresse för att medverka till
placeringar och ungdomslag utanför den offentliga sektorn. Det är uppenbarligen
av prestigeskäl nödvändigt för regeringen att låta förslagen ligga i
karantän hos AMS innan man kan acceptera dem. Centerpartiet beklagar att
regeringen i närmare sex år ensidigt tvingat arbetslösa ungdomar in i den
offentliga sektorns ungdomslag.

En ny arbetsmarknadspolitik

I vår partimotion om arbetsmarknadspolitiken till innevarande riksmöte har
bl.a. understrukits att både sociala och ekonomiska skäl talar för att all kraft
skall inriktas mot insatser som prioriterar att ge de arbetssökande arbete eller
utbildning framför kontantstöd. Från centerpartiet lägger vi bl.a. av detta
skäl en mängd förslag som syftar till att utveckla arbetsmarknaden över hela
landet. Dessa förslag som syftar till bl.a. att bredda arbetsmarknaden och
skapa fler arbetstillfällen - framför allt i områden där problem kvarstår på
arbetsmarknaden, trots den rådande högkonjunkturen - är sammantaget
offensiva satsningar på mer än 5 miljarder kr.

Vi underströk vidare att det var särskilt viktigt att de sysselsättningsskapande
insatserna intensifierades och de medel som reserverats för dessa
ändamål utnyttjades effektivt. Vi konstaterade att problemen för de
svårplacerade på arbetsmarknaden kvarstod och vi ansåg mot denna
bakgrund att det nuvarande rekryteringsstödet ej skulle avskaffas såsom
regeringen föreslog. Vi bedömde att anslagsbehovet för detta ändamål
uppgick till 100 milj. kr. Vi föreslog även att ytterligare 5 000 utbildningsplatser
skulle inrättas inom det reguljära utbildningsväsendet bekostade av
AMS. Kostnaden för dessa platser beräknades till 150 milj. kr. I vår motion
om arbete åt handikappade föreslogs vidare att medel skulle avsättas för att
bereda ytterligare ca 2 000 arbetshandikappade jobb. Vi föreslog bl a i denna
motion att en större flexibilitet skulle införas i lönebidragssystemet och att
100 milj. kr. skulle avsättas till lönebidragsanställningar inom näringsliv,
organisationer och den kommunala sektorn.

Arbetsmarknadsutskottet har också beslutat - i anledning av bl.a.
centermotionen och med reservation från den socialdemokratiska minoriteten
i utskottet - om fortsatta och förstärkta möjligheter till ett mer flexibelt
utnyttjande av lönebidragsmedel vid anställning av ungdomar samt beslutat
att anvisa ytterligare 30 milj. kr. utöver regeringens förslag för detta
ändamål.

Vi underströk dock i vår motion att de offensiva insatser som föreslogs
även måste kompletteras med klara direktiv till arbetsförmedlingarna om att
de arbetssökande i princip skall acceptera anvisat arbete på hemorten. De
lokala arbetsförmedlarna måste således aktivt verka för att anvisat arbete
tas. De arbetssökande måste acceptera ett tillfälligt arbete i avvaktan på ett
arbete anpassat efter yrkeserfarenhet och utbildning.

Med en offensiv politik enligt vår modell kan nuvarande besvärliga Mot. 1988/89

vakanslägen inom vård, service och tillverkning förbättras. Många arbetssö- A4

kande som yrkesmässigt senare ägnar sig åt teoretiska yrken kan få
erfarenhet av kroppsarbetets villkor, vilket måste ses som en nyttig
erfarenhet. Ett arbete är också att föredra ur social synpunkt framför en
nedbrytande arbetslöshet. Med vårt förslag skapas förutsättningar för alla att
på ett positivt sätt medverka till ökad välfärd i hela vårt land.

En arbetsmarknadspolitik med en markerad inriktning mot arbetslinjen
enligt vår modell, kommer även att underlätta för ungdomar att få arbete på
den reguljära arbetsmarknaden och minska behovet av särskilda stödinsatser.
Självfallet kan inte alla trots dessa insatser beredas arbete, och särskilda
insatser måste göras för att lindra konsekvenserna för dem som drabbas. Det
är mot denna bakgrund vårt förslag om införande av en allmän arbetslöshetsförsäkring
skall ses, vilken ger även de - bl.a. många ungdomar - som nu står
utanför detta trygghetssystem ett förstärkt socialt skydd. Det är emellertid
särskilt viktigt att ungdomar som står i begrepp att inträda på arbetsmarknaden
får möjligheter till arbete eller utbildning framför kontantstöd. Detta bör
ges regeringen till känna.

En miljard till insatser för arbete eller utbildning åt ungdomar

Mot denna bakgrund har vi i vårt budgetalternativ, i avvaktan på den nu
föreliggande propositionen, reserverat 1 000 milj. kr. för insatser i syfte att
stärka ungdomars ställning på den reguljära arbetsmarknaden.

18-19-åringar

Andelen kvarstående arbetssökande i åldersgruppen 18-19 år är ca 3 800 och
knappt 19 000 i åldersgruppen 20-24 år (jan. 1989). Antalet har ytterligare
gått ned något under februari. Vi anser att vad beträffar åldersgruppen 18-19
år torde, med hänsyn till rådande arbetsmarknadsläge, antalet föreslagna
platser vara fullt tillräckligt.

20-24-åringar

Problemen på arbetsmarknaden för ungdomar mellan 20-24 år har dock inte
tagits upp i propositionen. Det finns enligt vår mening skäl att pröva
möjligheterna att även för denna åldersgrupp införa någon form av garanti
för arbete eller utbildning. Risken att slås ut torde trots allt vara störst i den
åldersgruppen, bl.a. för att det är vid denna tidpunkt som inträdet på
arbetsmarknaden efter avslutad skolutbildning normalt sker. Huvuddelen av
arbetssökande i denna åldersgrupp får dock arbete efter en relativt kort tid
och andelen långtidsarbetslösa är låg i jämförelse med övriga åldersgrupper.

Detta innebär att det bör finnas ett ekonomiskt utrymme för att utvidga
garantin för arbete eller utbildning även till denna åldersgrupp. Vi föreslår
därför att riksdagen hos regeringen begär förslag om en garanti för arbete
eller utbildning för åldersgruppen 20-24 år enligt samma grunder som för
ungdomar i åldersgruppen 18-19 år.

Av kvarstående arbetssökande i åldersgruppen 20-24 år (febr. 1989) kan
drygt 2 000 anses vara långtidsarbetslösa. Detta förhållande är enligt vår

mening inte acceptabelt. Enligt de förutsättningar som redovisas i propositio- Mot. 1988/89
nen skulle till en kostnad av 150 milj. kr., 1 400 avtalade inskolningsplatser A4
och 400 särskilda inskolningsplatser kunna erbjudas omedelbart de ungdomar
i åldersgruppen 20-24 år som varit arbetslösa en längre tid. En sådan
åtgärd kan ses som ett led i strävandena att skapa en mer fullständig garanti
för att dessa ungdomar kan beredas arbete eller utbildning.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inriktningen av de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna för att stärka ungdomars möjligheter till arbete eller
utbildning,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en garanti för
arbete eller utbildning avseende ungdomar i åldergruppen 20-24 år i
enlighet med vad som anförs i motionen,

3. att riksdagen till Statsbidrag till inskolningsplatser över hela
arbetsmarknaden för 18—24-åringar anvisa ett i förhållande till
regeringens förslag med 150 000 000 kr. förhöjt reservationsanslag om
totalt 962 000 000 kr. i enlighet med vad som anförs i motionen.

Stockholm den 22 mars 1989

Börje Hörnlund (c)
Per-Ola Eriksson (c)
Kersti Johansson (c)
Göran Engström (c)
Marianne Andersson (c)
Håkan Hansson (c)

Roland Larsson (c)
Ivar Franzén (c)

Kjell Ericsson (c)

Jan Hyttring (c)
Gunhild Bolander (c)

7