Motion till riksdagen
1988/89 :A248

av Sonja Rembo m.fl. (m)
Arbetsmiljön

Mot.

1988/89

A248-249

Inledning

För många människor kretsar en stor del av tillvaron kring arbetet. Den
genomsnittlige anställde befinner sig på sin arbetsplats 220 dagar om året. I
det perspektivet är det naturligt att många frågar sig vilka effekter som
arbetsuppgifter och arbetsmiljö har på den enskilde individens hälsa. 1 takt
med att medvetenheten om olika hälsorisker ökar är det också naturligt att
allt fler upplever att olika hälsoproblem har samband med deras arbete.

Denna förändring gör också att arbetet med arbetsmiljöproblem förändras.
Tidiga attacker mot tunga, smutsiga olycksdrabbade arbeten har
kompletterats med åtgärder mot kemiska ämnens skadeeffekter och insatser
för förbättrade ergonomiska förhållanden. Uppmärksamheten har också
spritt sig från industrimiljön till att omfatta även tjänstesektorns arbetsmiljöproblem.

Alla typer av arbetsplatser är nu i större eller mindre omfattning föremål
för forskning, uppmärksamhet, utbildning, information och åtgärder.

Enskilda individer har olika förutsättningar att klara fysiska och psykiska
påfrestningar på en arbetsplats - förutsättningar som kan göra att arbetstagaren
skadas, fysiskt eller psykiskt, av att fortsätta med samma arbetsuppgifter.
Därför är det väsentligt att arbetsmarknaden är så flexibel att en person som
av olika skäl anser att arbetsuppgiften inte passar eller som inte trivs på sin
arbetsplats, har möjlighet att byta arbete. I detta perspektiv kan man frukta
att de kända s.k. inlåsningseffekterna på arbetsmarknaden kan medverka till
att personer arbetar kvar med arbetsuppgifter som i ett längre tidsperspektiv
kan vara skadliga för hälsan.

Individen möter både teknik och andra människor på arbetsplatsen. Med
den snabba tekniska utveckling som sker måste kunskap och åtgärder
ständigt utvecklas och nya åtgärder vidtagas. Det kräver förutseende och
kunskaper hos de ansvariga - företagsledningar, fackliga organisationer,
myndigheter och leverantörer av utrustning - för att kunna skapa en
arbetsorganisation som främjar god miljö.

Arbetsmiljöläget

I den förhållandevis goda konjunktur som i dag råder, med hög efterfrågan
på arbetskraft, har god arbetsmiljö blivit ett konkurrensmedel. Arbetsgivaren
försöker erbjuda inte enbart ett intressant arbete, en god lön, attraktiva

1 Riksdagen 1988/89.3 sami. NrA248-249

förmåner, bra arbetstider utan också en god arbetsmiljö. Arbetets organisa- Mot. 1988/89

tion och möjligheten att utvecklas på arbetsplatsen är faktorer av betydelse A248

utöver tilltalande lokaler, goda ljusförhållanden, låg bullernivå, väl avvägd
ventilation osv.

Den nyligen tillsatta arbetsmiljökommissionen försöker identifiera de
400 000 farligaste jobben i vårt land. Vi är inte övertygade om att det över
huvud taget är möjligt att identifiera de 400 000 arbetstagare som utsätts för
de farligaste arbetsmiljöriskerna. Av naturliga skäl kommer man inte att
kunna jämföra olika sorters risker och olika sorters arbetsuppgifter.

Dessvärre är talet om de 400 000 farligaste jobben mer anpassat till de
socialdemokratiska valtalarnas behov av lockande vallöften än till arbetsmiljöfrågornas
verklighet.

Det finns ännu kvar en del mycket farliga arbetsmiljöer - dessa är i regel
kända och omfattar inte 400 000 personer. Därtill kommer emellertid en
mängd arbetsplatser där anställda, mer eller mindre motiverat, anser att
arbetet innebär hälsorisker. Om dessa arbetsmiljöer är kunskapen betydligt
sämre. Skulle det visa sig att antalet hälsovådliga arbeten överstiger 400 000,
finns det givetvis ingen anledning att sätta stopp vid detta antal. Farliga jobb
bör identifieras och rättas till.

En mera rimlig lösning vore att inom ramen för ordinarie verksamhet på
arbetsmiljöområdet skapa resurser för att utröna orsakerna till det ökade
antalet arbetsskador som nu rapporteras.

Sjukdagar

År	Sjuktal Män	Kvinnor	M + kv
1983	17,4	19,5	18,4
1984	17,4	20,3	18.8
1985	19,1	22,8	20,9
1986	19,3	24,0	21,5
1987	20,4	26,0	23,1

Källa: RFV Is-I 1988:18

Antalet sjukdagar har stigit kraftigt under åren 1983-1987.

Uppgifter från RFV tyder på ca 5 % ökning av sjukfrånvaron under 1988.
Detta är oroande. Det finns anledning att noga undersöka i vilken
utsträckning den ökade frånvaron är resultatet av förändrade sjukpenningregler
och i vad mån andra faktorer som t ex arbetsmiljön spelar in. I annan
motion redovisar vi vår syn på hur sjukförsäkringssystemet bör utvecklas.

Även antalet anmälningar av arbetsskador har ökat. De uppgår nu till
drygt 250 000 per år. Särskilda utredningar, som görs för skador med en
varaktighet över 90 dagar, har under 1980-talet ökat från ca 40 000 till
omkring 100 000. Den största ökningen hänförs till anmälda arbetssjukdomar.
Nästan hälften av sjukdomarna avser rygg- och ledbesvär.

Medan mindre än 1/3-del av anmälningarna godkändes som arbetsskada i
början av 1980-talet, godkänns i dag omkring 90 % av alla anmälningar som
arbetsskador. Orsakerna till ökningen är flera. Bland annat har ökad
information utgått från försäkringskassorna. Företagshälsovården har också
varit pådrivande. Den enskildes medvetenhet har ökat i och med den
intensifierade allmänna debatten och fackens aktivitet. Nya forskningsrön

har givetvis haft sin betydelse liksom utökningen av hälsoundersökningar. Mot. 1988/89

En liberalare praxis i tillämpning och bedömning hos kassorna har otivelak- A248
tigt också bidragit till utvecklingen.

Det finns i detta perspektiv anledning att noga studera arbetsskadeförsäkringens
utformning.

Belastningsskador

Belastningsskadorna prioriteras f.n. av arbetsmarknadens parter och de
statliga tillsynsmyndigheterna. En resurs i detta inventerings- och utvecklingsarbete
utgör arbetsmiljöinstitutet. Ett flerårigt forskningsprogram pågår
där som har till syfte att sprida kännedom om bl. a. riskerna i arbetsmiljön
på detta område.

Att förebygga belastningsskadorna är av speciellt intressse för kvinnor.

3/4-delar av alla arbetssjukdomar bland kvinnor orsakas av belastningsfaktorer.
En belastningsskada kan utgöras av såväl en arbetssjukdom som en
arbetsolycka. Mestadels kan det vara svårt att göra gränsdragningen mellan
dem. Kvinnorna har relativt fler anmälda belastningssjukdomar än männen.

Ökningen är också större än bland män.

För den största ökningen svarar skador i nacken. För kvinnor innebär
ökningen en tredubbling. Skador i axel/arm ökar också kraftigt. I många
yrken, där en stor del av kvinnorna är sysselsatta, medför arbetet statisk
muskelbelastning. Tempoarbeten vid löpande band är ett typexempel.
Belastningsskador bland kvinnor förorsakas ofta av att verktyg och maskiner
är anpassade efter männens kroppsmått. Relativt sett blir arbetet för kvinnor
därmed mer tröttande. Genomtänkt arbetsrotation kan ge variation i såväl
arbetsställningar som arbetsuppgifter vilket kan förebygga belastningsskador.
Det behövs också en ergonomisk helhetssyn på särskilt monotona
arbetsuppgifter.

Exempel på kvinnoyrken där de anställda i stor omfattning drabbas av
skador är sjukvårdsbiträden, hemvårdare, frisörer, butikskassörskor samt
kökspersonal. Lokalvårdare har också nästan två gånger högre risk för
skador än genomsnittliga förvärvsarbetande.

Kvinnor i dessa yrken arbetar i mycket stor utsträckning deltid. I samband
med de ansträngningar som görs för att öka kvinnornas arbetstid är det
nödvändigt att risken för en ökning av arbetsskadorna beaktas och att
åtgärder vidtas så att detta förändras.

Genom att många kvinnor under en tid är hemma för att sköta barn har de
ofta kortare förvärvsperioder än män. Många kvinnor är med hänsyn till barn
inte förvärvsarbetande på heltid. Däremot lägger givetvis många ner väl så
mycket tid på arbetsuppgifter i hemmet. Detta förhållande belyses givetvis
inte i arbetsskadestatistiken. Kombinationen av yrkes- och hemarbete kan
medverka till att framkalla eller förvärra skador.

Psykosociala faktorer

Ett angeläget arbetsmiljöproblem utgör de psykosociala problemen. Psykosociala
faktorer förklarar förmodligen en del av den ökade sjukskrivningen
och även den ökade frekvensen rapporterade arbetsskador. Att finna

1* Riksdagen 1988/89.3 sami. NrA248-249

lösningar till dessa psykosociala problem är givetvis ofta svårare än att Mot. 1988/89
åtgärda arbetsmiljöer som ger upphov till direkta fysiska skador. A248

Beträffande psykosociala problem är det också svårt att särskilja arbetsmiljöns
effekter från de individuella variationerna och påverkan av det
sociala livet också utanför arbetsplatsen. Därför är det svårt att fördela
ansvar mellan olika parter i individens omgivning. Arbetsgivaren, arbetskamraterna,
familjen, vänner och den offentliga vården kan genom sitt
agerande hjälpa en person med psykosociala problem att komma ur sitt
sjukdomstillstånd. Ibland är det dock omöjligt att finna en tillfredsställande
lösning på arbetsplatsen. Dessvärre karakteriseras den svenska arbetsmarknaden
av inlåsningseffekter. Det gör att en anställd, trots att hon eller han
vantrivs på arbetsplatsen, inte vågar ta steget att söka sig till en annan
anställning.

Ett ökat arbetsgivaransvar skulle också medverka till att ge ett större
incitament för företagen att i tid förebygga ett missbruk som ofta resulterar i
social utslagning. Ett alltmer utbrett problem, som mycket ofta har
psykosocial bakgrund, är missbruksproblemen. Betydelsen av kamratkontakter
i detta sammanhang bör understrykas. Arbetskamrater känner ofta till
ett missbruk, som är dolt för arbetsledare och arbetsgivare. I detta arbete har
också de s.k. ALNA-grupperna gjort en god insats. Dessa grupper av
arbetskamrater stödjer och hjälper personer med missbrukstendenser på den
egna arbetsplatsen.

Arbetsmiljöskyddet

Historiskt sett är arbetarskyddet det område, där arbetsmarknadens parter
samarbetat allra längst.

Det svenska arbetsmiljöarbetet har genomgått en påtaglig utveckling,
sedan SAF och LO 1942 inrättade arbetarskyddsnämnden, ett organ för
utbildning i syfte att gemensamt bekämpa risker för ohälsa och olycksfall.
Arbetsmarknadens parter har fortsatt detta samarbete, som intensifierades
under efterkrigstiden. Utvecklingen har gått snabbt. Nya arbetsmetoder och
arbetsmaterial liksom ny utrustning har fortlöpande tillkommit. Den nya
tekniken har givit en betydligt bättre arbetsmiljö för de allra flesta.

I takt med den generella och tekniska utvecklingen på arbetsmarknaden
har statsmakterna stiftat nya lagar och tillskapat nya organ som reglerar och
styr verksamheten. 1978 trädde en ny arbetsmiljölag och en ny arbetsmiljöförordning
i kraft. Härvid förstärktes skyddsombudens och skyddskommittéernas
ställning som centrala organ på arbetsplatserna. Dessa fick såväl
beslutande som rådgivande uppgifter i arbetsmiljöfrågor.

Denna organisation fungerar dessutom som huvudman för företagshälsovården
i enlighet med de riktlinjer som överenskommits mellan SAF, LO och
PTK. Avtalet mellan parterna öppnar också möjlighet för en anpassning av
skyddsverksamheten till det enskilda företagets förutsättningar och karaktär.

Arbetarskydd och företagshälsovård har blivit en integrerad del i många
företags verksamhet. Skyddsorganisationen, som ytterst företräds av skyddsombudet,
deltar i planerings- och projekteringsarbeten i avsikt att redan från

från början kunna påverka såväl utformning av arbetslokaler som val av Mot. 1988/89
utrustning. Det slutliga ansvaret för arbetsmiljön ligger dock på arbetsgi- A248
varén.

Myndighetskontrollen på området utövas av arbetarskyddsstyrelsen och
yrkesinspektionen. För två år sedan övertog inspektionen tillsynsansvaret för
omkring 120 000 nya arbetsställen, då den kommunala tillsynen avskaffades.

Därmed har inspektionens ca 500 yrkesinspektörer över 250 000 registrerade
arbetsställen att utöva tillsyn över. Detta har kommit att förändra och
modernisera tillsynsverksamheten. Nya metoder utarbetas i syfte att inrikta
tillsynen på arbetsgivarens eget arbetsmiljöarbete. Företagens organisation,
planering och rutiner granskas närmare. En gränsdragning mellan myndighets-
och egenkontroll måste göras. För att den eftersträvade systemtillsynen
skall kunna lyckas, krävs kunskap och utbildning hos inspektörerna. Inom
företagen har den utbyggda företagshälsovården banat väg för ökad egenkontroll,
eftersom kompetens och möjligheter nu erbjuds genom denna. Det
är dock viktigt att skyddsombud och företagens arbetsmiljöansvariga kan
utbyta erfarenheter med yrkesinspektionen och fråga om råd.

Även om parterna på arbetsmarknaden redan i dag lyckats uppnå uppsatt
mål beträffande täckningsgraden för företagshälsovård i landet är det viktigt
att sträva efter ökad anslutning. Den förändrade sjukförsäkringen, som vi
föreslår i annan motion, kommer att medföra ökade incitament för arbetsgivaren
att tillse att de anställda har tillgång till en god företagshälsovård. För
att företagshälsovården skall ha goda kunskaper om och goda relationer till
de anställda hos de anslutna företagen är det väsentligt att läkarna på
företagshälsovårdscentralerna också kan utöva vanlig sjukvård. De förändringar
i sjukvårdsersättningen inom öppenvården, bl.a. avskaffandet av den
s.k. Dagmar-reformen, som vi föreslagit i motion om hälso- och sjukvården,
kommer att ge möjligheter till detta.

Arbetsskade- och sjukförsäkringssystemen

I debatten för nu allt fler debattörer fram förslag om ett reformerat
sjukersättningssystem. I den moderata motionen om sjukförsäkringen
framförs ett förslag om förändring av den nuvarande sjukförsäkringen och ett
s.k. arbetsgivareinträde. Det är väsentligt att arbetsgivare och arbetstagare
känner ett större engagemang för de personer som på grund av bl.a. fysiska
eller psykiska arbetsskador inte arbetar utan erhåller sjukersättning. Om
man på arbetsplatsen på ett tidigt stadium blir medveten om vad som orsakar
frånvaron kan det finnas både kunskaper och ekonomiska incitament att
angripa orsakerna.

Arbetsskadebegreppet börjar bli svårdefinierat. Några domstolsutslag gör
att det inte längre entydigt måste visas att en skada orsakats av arbete. Det
finns därför anledning att diskutera om den nuvarande ordningen med olika
ersättningsnivåer är meningsfull. Det finns en risk att en lång rad sjukdomar
som i och för sig förekommer även bland personer utan förvärsarbetesbakgrund
likväl klassas som sjukdomar orskade av skador eller påverkan på
arbetsplatsen.

Därför föreslår vi i en särskild motion om arbetsskadeförsäkringen att det

bör utredas om denna i dess nuvarande form inte skulle kunna avskaffas. Mot. 1988/89

Genom avtalsförsäkringar skulle alla kunna tillförsäkras 100-procentig A248

ersättning, oavsett om sjukdomen eller skadan är orsakad av förhållanden på
arbetsplatsen eller av annat skäl.

De arbetsskadefall som nu leder till livränta skulle kunna handläggas inom
den allmänna försäkringen eller en ”ansvarighetsförsäkring'’, som tecknas av
arbetsgivaren i ett vanligt försäkringsbolag. Trygghetsförsäkringar skulle
även kunna ge ersättning vid arbetsskador/sjukdomar. Ett sådant system bör
skyndsamt utredas.

Genom sådana förändringar skulle delar av försäkringskassornas utredningsresurser
i stället kunna användas till åtgärder i syfte att förebygga
arbetsskador samt förbättra möjligheterna till tidig rehabilitering.

En förändring av det nuvarande systemet skulle kunna öka både arbetsmiljöansvaret
hos företagen och fördela kostnaderna mera rättvist mellan
företagen. Större rehabiliteringsresurser skulle kunna stå till den sjuke eller
skadades förfogande. Den enskilde skulle garanteras full ersättning oavsett
sjukdomens/skadans art. Hon eller han skulle dessutom slippa dagens
ovisshet under långa, utdragna handläggningstider och besparas överklaganden
och andra besvär, som ej verkar i rehabiliterande riktning.

Statistikproduktionen

Arbetarskyddsstyrelsens informationssystem för arbetsskador är ett redskap
för att få fram kunskapsunderlag för förebyggande insatser inom arbetslivet.

Det är emellertid ett trögt och trubbigt instrument med dålig precision,
eftersom statistiken släpar efter. I dag är tillgänglig statistik fem år gammal!

Andra informationskällor måste då användas. ISA-systemet skulle på ett
enkelt sätt kunna ges bättre aktualitet, om man släppte kravet på samtidig
redovisning av antalet arbetstimmar i materialet. Uppgifterna kan senare
kompletteras med data om arbetstid. Det viktigaste är att statistiken kan ge
vägledning för att snabbt kunna analysera och åtgärda arbetslivets risker för
ohälsa och olycksfall.

Forskning och utbildning

Goda kunskaper är en förutsättning för framgångsrika åtgärder mot arbetsmiljöproblem.

Det är en självklarhet, att alla åtgärder, som vidtas inom detta område,
måste vara förankrade och baserade på fakta. Detsamma gäller den
lagstiftning, som skall ange färdriktningen för en bättre arbetsmiljö.

Det finns en risk att ogrundad fruktan för vissa företeelser i arbetsmiljön
leder dels till att onödiga arbetsmiljöåtgärder vidtages, dels till att reella
arbetsmiljöproblem därmed undanskyms. Denna risk motverkas bäst genom
att det i alla sammanhang ställs höga krav på vetenskaplig förankring av
arbetsmiljöforskningen.

Kunskaper måste också omsättas i information och utbildning. Det krävs
en fortlöpande utbildning på traditionella områden liksom insatser på nya
områden. Med tanke på de svårigheter som föreligger att enrollera småföretag
i arbetsmiljöarbetet, bör särskilda ansträngningar göras. Moderna

hjälpmedel, t.ex. video, kan underlätta en decentraliserad utbildning åt Mot. 1988/89

arbetsgivare, skyddsombud och företagshälsovårdscentraler. Temainriktad A248

information har redan prövats. De nitton yrkesinspektionsnämnderna kan
samordna utbildningsinsatser på ett flexibelt och informellt sätt.

Lagstiftning

Lagregler är nödvändiga för att skapa en god arbetsmiljö. Under en lång rad
av år har lagstiftningen utökats. I dagens läge är det däremot tveksamt om det
är mer lagstiftning som behövs.

Alltför detaljerad reglering blir ofta hinder i stället för hjälp, då
lagstiftningen skall omsättas i praktiken. Lagstiftarna och myndigheterna
måste med förtroende överlåta åt de lokala parterna att inom ramen för
lagarna själva svara för tillämpningen av dessa och spridning av insikten om
att god miljö lönar sig.

En övertro på lagstiftningsmakten kan hämma utvecklingsarbetet. Det är
arbetsgivarens ansvar att svara för den goda miljön i enlighet med utfärdad
lagstiftning. Eftersom lagarna givits ramkaraktär, uppstår emellertid behov
av tillämpningsföreskrifter. Fördelen med ramlagstiftning på det här området
är att det är möjligt att förhållandevis snabbt ta hänsyn till ny teknik eller
nya forskningsrön. Samtidigt har emellertid myndigheternas normgivning i
enlighet med ramlagen tenderat att bli alltför rikhaltig. Därmed riskerar
bestämmelserna att undanskymma det övergripande målet.

Alla myndighetsbeslut som syftar till att utöka regleringen på arbetsmiljöområdet
bör följas upp. Konsekvensbeskrivningar som redovisar de uppnådda
målen, kostnader och eventuella följdverkningar bör göras. På så vis kan
en alltför yvig regelflora undvikas och lagstiftningen göras till ett rationellt
instrument i strävandena efter en bättre arbetsmiljö.

EG och arbetsmiljö

Frågan om arbetsmiljöskyddets utveckling i samband med svenskt deltagande
i det europeiska integrationsarbetet debatteras ofta.

EG har beslutat att harmoniseringen skall ske på hög nivå och att inget
land ska behöva sänka sina krav på arbetsmiljön. Inom EG pågår ett arbete
på att införa ett system med lägsta acceptabla krav på arbetsmiljöområdet. Vi
bör delta i detta samarbete och försöka att bli normbildande på de områden
där Sverige ligger långt framme.

Konkurrensen om kvalificerad arbetskraft kommer att ställa krav på god
miljö.

Det är angeläget att Sverige aktivt arbetar för att få möjligheter att
medverka i och ta ställning till det arbete som bedrivs inom EG på
arbetsmiljöområdet och ifråga om teknisk standardisering på ett sådant sätt
att beslut på ett tidigt stadium kan förankras i berörda organ. Det är inte
tillfredsställande att t ex de fackliga organisationerna får så kort tid till sitt
förfogande för remissyttranden att kvaliteten i beredningsarbetet riskerar att
eftersättas.

Vårt svenska regelsystem för arbetsmiljön skiljer sig i några avseenden
från det, som i dag byggs upp inom EG. Detta får inte enligt EG:s

konkurrensregler utnyttjas som ett handelshinder. Men Sverige kan likväl Mot. 1988/89
resa nationella säkerhetskrav, så länge de inte otillbörligt försvårar handels- A248
utbytet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs angående yrkesinspektionens roll,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om statistikproduktionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om konsekvensbeskrivningar av de bestämmelser
som utfärdas i enlighet med arbetsmiljölagen.

Stockholm den 23 januari 1989
Sonja Rembo (m)

Anders G Högmark (m)
Mona Saint Cyr (m)
Erik Holmkvist (m)

Ulf Melin (m)
Charlotte Cederschiöld (m)
Lars Ahlström (m)

8