Motion till riksdagen
1988/89 :A203

av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén
(båda s)

De fackliga organisationernas roll vid
arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Arbetsmarknadspolitiken präglas i dag alltmer av en strävan att nedbringa
arbetslöshetstiderna för de arbetssökande. Denna inriktning är viktig också i
perioder när efterfrågan på arbetskraft är hög. Få situationer kan vara så
förödande för en människa som arbetslöshet och då särskilt om arbetslösheten
blir långvarig.

Arbetslöshet behöver emellertid nödvändigtvis inte alltid vara detsamma
som att man helt saknar arbete. En allt större del av de arbetslösa utgörs av
deltidsmarkerade. Detta är särskilt påtagligt inom servicenäringarna, där
också andelen arbetslösa i A-kassorna överstiger genomsnittet för samtliga
arbetslösa. Handeln kan tjäna som ett exempel på en bransch i denna
situation.

Serviceverksamhet bedrivs ofta i små företag. Strävanden att genom
arbetsmarknadspolitiska åtgärder ge arbetslösa arbete kan ibland medföra
att anställda, som i ett tidigare skede fått neddragen arbetstid, vid en
utökning av arbetstiden i företaget ej får sin borttagna tid åter, utan denna tid
går i stället åt för att skapa ett sysselsättningstillfälle i form av arbetsmarknadspolitisk
åtgärd.

Följden blir att samhället får betala dels arbetslöshetsunderstöd till den
anställde med reducerad tid, dels en stor del av lönen för det arbete som den
temporärt anställde utför på de timmar den deltidsmarkerade oönskat
mistat. Den här beskrivna situationen har sin grund i en intressekonflikt
mellan två grupper av arbetslösa, en typ av konflikt som dock går att lösa.

För att de arbetsmarknadspolitiska stöden skall bli så effektiva som möjligt
måste naturligtvis dessa kunna sättas in mycket snabbt. Men ur effektivitetssynpunkt
är det minst lika viktigt att stöden sätts in på rätt sätt. För att
tillgodose kravet på effektivitet är det därför viktigt att utnyttja den
erfarenhet och kunskap som finns hos de fackliga organisationerna.

Svensk fackföreningsrörelse är mycket ansvarsfull också i frågor rörande
arbetsmarknadspolitik. Enligt vår mening bör, inte minst därför, yttrande
från berörda fackliga organisationer fordras för att en ansökan om beredskapsarbete,
rekryteringsstöd skall behandlas. Detta bör kunna administreras
så att inte snabbheten i insatserna för ett eventuellt arbetsmarknadsstöd
går förlorad.

Arbetsgivarens informationsplikt enligt medbestämmandelagen löser inte
de problem som berörs i denna motion.

Att förankra de arbetsmarknadspolitiska stöden hos de fackliga organisa

1* Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr A201-204

tionerna är, som vi ser det, en naturlig åtgärd för att öka effektiviteten i Mot. 1988/89
insatserna. Ett system med yttrande från facket för att en ansökan om A203
beredskapsarbete, rekryteringsstöd etc. skall behandlas har funnits tidigare.

Det fungerade väl. Vi finner därför ett återinförande av ett sådant system
som synnerligen välbetänkt.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om de fackliga organisationernas roll vid beslut om
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Stockholm den 10 januari 1989

Kurt Ove Johansson (s) Lars-Erik Lövdén (s)

6