Utrikesutskottets betänkande
1988/89: UU19

Sverige och den västeuropeiska integrationen

1988/89

UU19

I detta betänkande behandlas de motioner om Sveriges deltagande i det
västeuropeiska integrationssamarbetet och våra relationer till de Europeiska
gemenskaperna (EG) som väcktes under den allmänna motionstiden
1989. Yttranden har inkommit från finansutskottet, skatteutskottet, lagutskottet,
socialutskottet, utbildningsutskottet, näringsutskottet, arbetsmarknadsutskottet
och bostadsutskottet. Yttrandena bifogas betänkandet.

Motioner

1988/89: U503 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av fortgående konkretisering av mål och medel för
Sveriges deltagande i det västeuropeiska samarbetet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökat svenskt engagemang för svenska medborgares fria rörlighet
inom EG-EFTA,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förhandlingar om svensk medverkan i EGs forskningsprogram
rörande havsmiljön,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en analys av de förutsättningar som den svenska
neutralitetspolitiken vilar på och hur dessa förutsättningar påverkas dels
av förändringar i vår omvärld dels av samverkan i olika former med den
Europeiska gemenskapen.

1988/89: U519 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om alkoholpolitikens roll i EG-harmoniseringen,

Motiveringen återfinns i motion 1988/89: So253.

2. att riksdagen hos regeringen begär att företrädare för sociala frågor
och alkoholfrågor finns i regeringens rådgivande organ för EG-frågor.

1988/89: U535 av Rolf Clarkson m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EGbestämmelser.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89:T619.

1 Riksdagen 1988/89. 9 sami. Nr 19

1988/89: U536 av Göran Magnusson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna behovet av att i beredningsorganisationen
för Sveriges integration med EG inrättas ett särskilt råd för socialoch
hälsofrågor.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89: So307.

1988/89: U560 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär redovisning av arbetet med samordning
av svenska lagar och regler med bestämmelser inom EG samt arbetet
med att påverka beredningsprocesser inom EG i enlighet med vad
som i motionen anförs,

2. att riksdagen hos regeringen begär en analys av förhållandet mellan
neutralitetspolitik och EG-medlemskap i enlighet med vad som i motionen
anförs,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs angående kontakter med EPS,

4. att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam utredning om samordning
mellan Sveriges och EGs rättsregler i syfte att möjliggöra en bättre
svensk anknytning till den inre marknaden,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om föreningars och organisationers informationsverksamhet om
EG,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om EG-litteratur vid de större högskolorna samt vid kommerskollegium,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om anslutning av den nordiska passunionen till EGs passunion,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om anslutning av den nordiska arbetsmarknaden till den gemensamma
arbetsmarknaden inom EG,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om tullunion med EG som ett riktmärke för de svenska ansträngningarna
att delta i det västeuropeiska samarbetet inom varuhandelns område,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om harmonisering av tullagstiftning,

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förändring av lagen
(1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m. i enlighet med
vad som i motionen anförs,

12. att riksdagen hos regeringen begär utredning av hur andra hinder för
utländska förvärv av svenska företag skall undanröjas, i enlighet med vad
som i motionen anförs,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om ny lagstiftning på försäkringsområdet,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om Sveriges agerande för skärpta miljökrav,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om Sveriges deltagande i ESA, European Space Agency,

1988/89:UU19

16. att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur stöd till svenska
företag som deltar i EGs forskningssamarbete skall utformas så att det
motsvarar det stöd företag inom EG erhåller,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om gemensamma examenskrav och acceptans av svenska examina
i internationella sammanhang,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om utformningen av svensk trafikpolitik,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om etableringsfrihet och rätt till reklamfmansiering inom radiooch
TV-området samt om yttrande- och informationsfrihet vad gäller
gränsöverskridande TV- och radiosändningar.

1988/89: U561 av Olof Johansson m. fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det oförenliga i svensk neutralitetspolitik och ett medlemskap i
EG,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att olika harmoniseringsåtgärder prövas med hänsyn
till dessas effekt på svensk försörjningstrygghet och trovärdigheten i vår
neutralitetspolitik,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av det ekonomiska samarbetet och handeln med
olika delar av världen på frihandelns grund,

4. att riksdagen hos regeringen begär initiativ för att stärka EFTAs roll
och organisation enligt det i motionen anförda,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samlat nordiskt agerande angående gemensam harmonisering i
förhållande till EG,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att bevaka den sociala dimensionen i EG-samarbetet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att ta till vara de mindre företagens intresse i samband
med en ökad samverkan med EG,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av förstärkta regionalpolitiska insatser i samband med
ett ökat samarbete med EG,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av ett utökat EG-samarbete i fråga om forskning och
utveckling,

10. att riksdagen hos regeringen begär inrättandet av en särskild parlamentarikerkommitt
för att följa EG-förhandlingarna,

11. att riksdagen hos regeringen begär en kontinuerlig rapportering av
utvecklingen i fråga om EG- och EFTA-samarbetet i enlighet med vad som
anförs i motionen,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljösamarbetet i Europa.

1988/89: UU19

1988/89: U562 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär fullständiga och återkommande redogörelser
beträffande förhandlingarna med EG,

2. att riksdagen hos regeringen begär att samtliga departement, som
handlägger frågor om harmonisering till EG, skall åläggas lämna kontinuerlig
och öppen information om detta,

3. att riksdagen hos regeringen begär klarläggande angående den svenska
inställningen till medlemskap i EG,

4. att riksdagen hos regeringen begär en förutsättningslös analys av alternativa
vägar för svensk Europapolitik.

1988/89: U563 av Christer Skoog (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EG-tullen på fisk
och fiskprodukter från Sverige.

1988/89: U564 av Kjell Johansson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning
om de faktiska, tekniska omständigheterna kring ett svenskt medlemskap i
EG.

1988/89: U565 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en utredning av hur den svenska socialpolitiken skall kunna
anpassas till de riktlinjer som kommer att gälla inom EG.

1988/89: U566 av Jan Sandberg (m) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen
snarast initierar en analys av konsekvenserna och möjligheterna
för ett svenskt medlemskap i EG på olika områden, samt att målsättningen
skall vara ett fullvärdigt medlemskap under 1990-talet.

1988/89: U567 av Ulla Tillander (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utlandsstipendier
inom den tekniska utbildningen.

1988/89: U568 av Ingvar Eriksson m. fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att regeringen i samverkan med
trädgårdsnäringen klargör konsekvenserna för näringen, på kort och lång
sikt vid ett närmande till EG,

2. att riksdagen hos regeringen begär att regeringen gör en översyn och
genomgång av vilka konsekvenserna skulle bli ur växtsjukdoms- och växtskadegörarsynpunkt
vid ett närmande till EG.

1988/89: U569 av Leif Olsson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EG-tullen på fisk och
fiskprodukter från Sverige.

1988/89: U570 av Claes Roxbergh m. fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den pågående svenska EG-anpassningspolitiken bör avbrytas
i avvaktan på resultaten från en bred parlamentarisk utredning om Sveriges
framtida Europasamarbete,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att svenskt medlemskap i EG överhuvudtaget icke bör vara
aktuellt eller påtänkt,

1988/89: UU19

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige icke bör ställa sig bakom principerna för EGs inre
marknad så som de utformas i vitbokens § 8,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige i enlighet med de principer Tage Erlander gav uttryck
för icke utanför det nordiska samarbetet bör uppge svensk suveränitet
till överstatliga organ som styrs av majoritetsbeslut,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ett mål för Sveriges Europapolitik bör vara att stärka de små
folkens och nationernas självbestämmande,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att huvudmålet för det svenska Europa-arbetet bör vara att
åstadkomma intimt samarbete mellan självstyrande nationer, regioner och
lokalsamhällen.

1988/89: U571 av Inger Schörling m. fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige in te
skall ansluta sig till en ensidig gemensam arbetsmarknad med EG,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att möjligheterna
för människor att röra sig fritt i studie- eller turistsyfte bör öka såväl
inom Europa som på annat håll,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att EGanpassningen
inte får leda till någon försämring beträffande svensk arbetsrätt.

1988/89: U572 av Claes Roxbergh m. fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna att EG-anpassningen inte får leda till
att skärpning av gällande bestämmelser för genteknik i Sverige försvåras.

1988/89: U573 av Claes Roxbergh m. fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige inte
kan acceptera EG-vitbokens § 58 om att vaije vara som tillverkats lagligt
enligt andra länders lagar automatiskt skall få tillträde till den svenska
marknaden,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att EGanpassningen
inte får leda till att någon del av det befintliga miljö- och
hälsorelaterade gränsskyddet försvagas.

1988/89: U574 av Carl Frick (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den nu klart
skall upplysa EG om att Sverige vid en anpassning inte kommer att
tillämpa de prisnivåer som nu är aktuella inom EG,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den nu klart
skall upplysa EG om att Sverige inte kommer att ändra sin socialt motiverade
alkoholpolitik vid en anpassning till EG.

1988/89: U575 av Inger Schörling m. fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att EGanpassningen
inte får leda till försvagningar i produktkontrollen,

1988/89: UU19

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att produktkontrollen
icke som följd av EG-anpassning får privatiseras.

1988/89: U576 av Inger Schörling m. fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige inte
bör ansluta sig till EGs tullunion,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige inte
bör delta i ”handelskrig” tillsammans med EG,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige bör
bibehålla och stärka sin handelspolitiska rörelsefrihet i förhållande till
samtliga världens marknader.

1988/89: U577 av Claes Roxbergh m. fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna att den s. k. unilaterala metoden för
EG-anpassning (dvs. ensidig svensk anpassning till EG-regler utan förhandlingar)
under inga förhållanden bör tillämpas av EG-förhandlama.

1988/89: U578 av Inger Schörling m. fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att statens naturvårdsverks verksamhetsområde
helt skall undantas från EG-anpassning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att EGanpassningen
inte får leda till försämring av miljöskyddet beträffande aluminiumburkar,
till försvagning av miljöskyddet när det gäller bekämpningsmedel,
till uppluckring av de s. k. miljöskyddsmonopolen, till försämrade
avgasregler, till uppluckring av reglerna gällande asbesthaltiga
friktionsbelägg, till höjd svavelhalt i bränsle, till höjd blyhalt i bensin, att
EG-anpassningen inte får urholka reglerna beträffande förbud mot vissa
tillsatser i blyfri bensin, att EG-anpassningen inte får leda till försvagning
av reglerna beträffande kadmium, till uppluckring av reglerna när det gäller
miljöfarligt avfall, till försämring av miljöskyddet mot miljöfarliga batterier,
att EG-anpassningen inte får fördröja planerade åtgärder mot CFC,
försvåra eller försena införande av ekonomiska styrmedel inom miljöområdet,
förhindra införande av särskilda kompetenskrav inom miljöskyddet,
ej heller fördröja eller hindra planerade åtgärder mot kvicksilver.

1988/89: U579 av Inger Schörling m. fl. (mp) vari yrkas

1. att EG-anpassningen inte får leda till inskränkningar av svenska möjligheter
att ge företag i vissa regioner särskilt direkt eller indirekt ekonomiskt
stöd och inte heller får leda till en allmän ekonomisk utveckling som
missgynnar svaga regioner,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige inte
kan medverka i EG-harmonisering av den offentliga upphandlingen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att EGanpassningen
inte får försvåra framtida förändringar i upphandlingsförordningen
i riktning mot regler som främjar lokal och regional upphandling.

1988/89: U580 av Claes Roxbergh m. fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att jordbrukspolitiken
till ingen del får inbegripas i EG-anpassning.

1988/89: UU19

1988/89: U581 av Claes Roxbergh m. fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen sorn sin mening ger regeringen till känna att EGanpassningen
inte får leda till att företagskoncentrationen i Sverige ytterligare
förstärks,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att EGanpassningen
inte får leda till ökning av de transnationella storföretagens
makt i Sverige,

3. att EG-anpassningen inte får leda till att småföretagens ställning försvagas.

1988/89: U582 av Claes Roxbergh m. fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att EGanpassningen
inte får leda till försämringar av social trygghet i Sverige,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att EGanpassningen
inte får tvinga fram förändringar av det svenska socialförsäkringssystemet
som inte annars hade varit befogade,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att EGanpassningens
effekter för pensionärer, handikappade, sjuka och barnfamiljer
särskilt bör utredas.

1988/89: U583 av Carl Frick (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den skyndsamt
skall utreda hur ett kraftigt förstärkt konsumentskydd på alla nivåer i
samhället skall kunna byggas ut inför Sveriges EG-anpassning i enlighet
med vad som sägs i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att EGanpassningen
inte skall få innebära försämringar för konsumentskyddet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de fall av
EG-anpassning som beslutas alltid skall innebära ett bättre konsumentskydd,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att EGanpassning
inte skall få innebära försämringar i djurskydd och djurhållning,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att EGanpassning
inte skall innebära att vi i Sverige tvingas använda kemikalier
som vi har tagit avstånd från eller vill ta avstånd ifrån av skilda hälso- och
miljöskäl,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att EGanpassning
inte skall innebära att svenska jordbrukare/ producenter utsätts
för ojust konkurrens.

1988/89: U584 av Claes Roxbergh m. fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att livsmedelskontrollen
generellt bör undantas från EG-anpassning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna A. att EGanpassning
inte får ske beträffande höjning av fetthalter i vissa livsmedel,
B. att EG-anpassning inte får ske beträffande höjning av sockerhalt i vissa
livsmedel, C. att EG-anpassning inte får ske beträffande livsmedelstillsatser,
D. att EG-anpassning inte får ske beträffande märkningsprinciper för

1988/89: UU19

fisk, fjäderfä och ost, E. att anpassning inte får ske till EGs regel att endast
komponenter där huvudingrediensen utgör mer än 25% av livsmedelsinnehållet
behöver deklareras, F. att EG-anpassning inte får ske beträffande
bröstmjölksersättning.

1988/89: U585 av Claes Roxbergh m. fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att konsumentverkets verksamhetsområde
skall undantas från EG-anpassning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna A. att EGanpassningen
inte får leda till fordröjning av planerade förbättringar av
konsumentskyddet när det gäller barnsäkerhet, B. att EG-anpassningen
inte får leda till försämrad säkerhet beträffande elektriska hushållsmaskiner,
C. att EG-anpassningen inte får leda till försämrad konsumentupplysning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att EGanpassningen
inte får förhindra skärpningar av svenska regler mot våldsstimulerande
varor (t. ex. krigsleksaker, våldsvideo).

1988/89: U586 av Claes Roxbergh m. fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att alla åtgärder
som har samband med alkoholpolitik skall undantas från EGanpassningen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att EGanpassningen
inte får medföra lägre alkoholskatter,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad att EGanpassningen
inte får leda till åtgärder som gör det lättare att medföra
alkohol in i landet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att EGanpassningen
inte får motverka den svenska strävan att minska alkoholskadorna,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att EGanpassningen
inte får leda till att Sverige tvingas lätta på förbudet mot
alkoholreklam,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att EGanpassningen
inte får leda till ökning av totalkonsumtionen av alkohol.

1988/89: U587 av Inger Schörling m. fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna att kemikaliekontrollen helt bör undantas
från generell EG-anpassning.

1988/89: U588 av Inger Schörling m. fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna att läkemedelskontroll och läkemedelspolitik
skall undantas från EG-anpassning.

1988/89: U589 av Inger Schörling m. fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att arbetsmiljön
generellt bör undantas från EG-anpassning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att EGanpassning
icke skall ske beträffande personlig skyddsutrustning, beträffande
enkla tryckkärl, beträffande maskinsäkerhet, beträffande förarskyd -

1988/89: UU19

det för grävmaskiner, icke får leda till uppluckring av förbudet mot asbest
och lösningsmedel.

1988/89: U590 av Inger Schörling m. fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna att EG-anpassningen inte får leda till
försvagning av löntagarnas ställning och inflytande i Sverige.

1988/89: U591 av Inger Schörling m. fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna att den svenska flyktingpolitiken helt
skall undantas från EG-anpassning.

1988/89: U592 av Claes Roxbergh m. fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna att jämställdhetsarbetet skall undantas
från EG-anpassning.

1988/89: U593 av Inger Schörling m. fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna att EG-anpassningen inte får leda till
försämringar i det svenska djurskyddet.

1988/89: U594 av Inger Schörling m. fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna att EG-anpassningen inte får påverka
eller forsena den svenska kärnkraftsavvecklingen, inte får leda till åtgärder
som förhindrar förbud mot import och export av kärnkraftsteknologi, inte
får leda till åtgärder som tvingar Sverige att ta emot utländskt radioaktivt
avfall och ej heller får leda till åtgärder som tvingar Sverige att tillåta köp
till Sverige av kärnkraftsel från EG-området.

1988/89: U595 av Inger Schörling m. fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna att EG-anpassningen inte får medföra
någon försvagning av narkotikabekämpningen.

1988/89: U596 av Claes Roxbergh m. fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den svenska
trafikpolitiken icke skall EG-anpassas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att EGanpassningen
i övrigt inte får leda till att lastbilstransporter främjas,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de pågående
bärighetshöjande och andra investeringar i väg- och bronät som enbart är
förorsakade av EG-anpassning, skall upphöra,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att någon ökning
av lastbilstyngden i Sverige inte skall tillåtas.

1988/89: U597 av Inger Schörling m. fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna att EG-anpassningen inte får leda till
avskaffande av gränskontroller i form av tull och polis vid Sveriges riksgränser.

1988/89: U598 av Claes Roxbergh m. fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna att EG-anpassningen inte får leda till
försvagning av ”svenska folkets urgamla rätt att sig själv beskatta”.

1988/89: UU19

1988/89: U599 av Claes Roxbergh m. fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna att EG-anpassningen inte får leda till 1988/89: UU19
att principerna för den sociala bostadspolitiken kommer i kläm.

1988/89: U600 av Claes Roxbergh m. fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna att alla former av vapenhandel och
vapenlagstiftning skall vara undantagna från EG-anpassning.

1988/89: U601 av Claes Roxbergh m. fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att EGanpassning
inte får spela någon roll för beslutsprocessen kring eventuell
TV-reklam,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att EGanpassningen
inte får leda till inskränkningar beträffande nordiskt innehåll
i TV-programmen.

1988/89: U602 av Claes Roxbergh m. fl. (mp) vari yrkas att riksdagen uttalar
att Sverige inte kommer att låta svenska regerings-, riksdags- eller myndighetsbeslut
ställas under EG-domstolens jurisdiktion.

1988/89: U603 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att Rådet för Europafrågor upplöses och ersättes av en
Folkrörelsenämnd med företrädare för samtliga riksdagspartier samt folkrörelser
som berörs av EG-anpassningen.

1988/89: U604 av Inger Schörling m. fl. (mp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att kommittdirektiv 1988:43 återkallas.

1988/89: U605 av Inger Schörling m. fl. (mp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att de kartläggningar och utredningar kring EGanpassningen
som pågår inom statliga myndigheter och verk skall sammanställas
och skickas ut på remiss till berörda folkrörelser.

1988/89: U606 av Margareta Fogelberg och andre vice talman Christer Eirefelt
(båda fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om svenskt initiativ till samordnade europeiska
miljö- och trafiksäkerhetskrav för lastfordon.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89: T251.

1988/89: U608 av Lars Wemer m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om riksdagsbeslutet
som säger att alla departement utom försvarsdepartementet skall delta i
det västeuropeiska integrationsarbetet.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89: N368.

1988/89: U609 av Filip Fridolfsson m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen uttalar
sig för att Sverige bör eftersträva ett deltagande i EGs utbildningsprogram
och fria arbetsmarknad.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89: A483.

1988/89: T225 av Carl Bildt m. fl. (m) vari yrkas
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om anpassning till EGs trafikpolitik.

1988/89: T246 av Elver Jonsson och Bengt Harding Olson (båda fp) vari
yrkas att riksdagen begär att regeringen får i uppdrag att i samband med
förhandling och harmonisering mellan svensk och europeisk transportmarknad
beakta vad i motionen sägs om likvärdiga konkurrensvillkor för
den svenska transportnäringen.

1988/89: T618 av Sonja Rembo (m) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om relationerna till EG:s sjöfartspolitik,

1988/89: N364 av Hadar Cars m.fl. (fp) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om utländska medborgares rätt att förvärva aktier i svenska aktieoch
handelsbolag.

1988/89: Ub806 av Carl Bildt m. fl. (m) vari yrkas
31. att riksdagen hos regeringen begär en strategi för ett fullvärdigt
svenskt deltagande i EG:s utbytes- och forskningsprogram.

Sverige och det europeiska samarbetet

Sammanfattning av motionerna

Partimotioner som behandlar det västeuropeiska samarbetet har väckts av
moderata samlingspartiet (U560), folkpartiet (U503), centerpartiet
(U561), vänsterpartiet kommunisterna (U562) och miljöpartiet de gröna
(U570, U576, m.fl.)

I det följande sammanfattas motionernas förslag och synpunkter rörande
de nu pågående västeuropeiska samarbetssträvandena och Sveriges
roll däri. De yrkanden som särskilt avser Sveriges framtida förbindelser
med EG — bortom 1992 — och förhållandet mellan neutralitetspolitiken
och medlemskap i EG behandlas i nästföljande avsnitt.

Moderata samlingspartiet framhåller att EG är kärnan i det europeiska
enhetsverket och att det för Sveriges del inte finns något alternativ till ett
nära samarbete med EG. EFTA måste betraktas som en övergångslösning.
I motionen görs bedömningen att Sverige skulle möta en rad svårigheter
om vi ställdes utanför EGs interna marknad. Vår export skulle missgynnas,
risken för att svenska företag flyttade från Sverige skulle öka, svenskars
möjligheter att studera och arbeta i Europa skulle försämras. Det är
också möjligt att svensk samhälls- och välfärdsutveckling skulle äventyras
om Sverige hamnade vid sidan av den ökade frihet och mångfald som den
fördjupade integrationen inom EG kommer att medföra, heter det i motion
U560 (m).

I moderata samlingspartiets motion förordas en strategi av stegvis anslutning
till De europeiska gemenskaperna. Som ett led i denna strategi bör
Sverige begära en förhandling om svenskt deltagande i EGs tullunion. Ett
ytterligare led borde vara anknytning till det europeiska valutasamarbetet,
EMS. Vidare bör Sverige fortsätta sina ansträngningar att vinna deltagande
i samarbetet när det gäller studentutbyte, medborgares rörlighet

1988/89: UU19

över gränserna, finansiella tjänster, offentlig upphandling och olika delar
av EG-samarbetets sociala dimension.

Det är enligt motionärerna nu mycket angeläget att regeringen skapar
förtroende för sin beslutsamhet att delta i det västeuropeiska samarbetet
och gör klart att vi inte ämnar undandra oss några förpliktelser. I motionen
nämns exempel på åtgärder som verksamt skulle främja de uppsatta målen,
såsom en svensk anknytning till valutasamarbetet, en autonom anpassning
av svenska lagar och regler till EGs bestämmelser, uttalad vilja att
bidra till finansieringen av olika EG-program, m. m. Det föreslås också att
Sveriges kontakter med EG-ländemas politiska samarbete, EPS, förbättras.

Moderata samlingspartiet begär att regeringen skall lämna en redogörelse
både för den pågående samordningen av svenska lagar och regler med
bestämmelser inom EG och för arbetet med att påverka beredningsprocessema
inom EG.

Även folkpartiet anser i motion U503 att Sverige bör eftersträva närmast
möjliga samverkansform med EG, som är förenlig med vår traditionella
säkerhetspolitik. Huruvida denna samverkan under 1990-talet kommer
att vara medlemskap, association eller ett utvidgat frihandelsavtal går
enligt motionärerna i dag inte att säga. Folkpartiet upprepar sitt stöd för de
riktlinjer som formulerades i förra årets utskottsbetänkande. Motionärerna
anser sig dock kunna konstatera att utvecklingen under år 1988, då
EG tagit viktiga steg framåt, medför att skillnaderna mellan medlemsländerna
och utanförstående länder snarast ökat. Av detta skäl bör mål och
medel för Sveriges deltagande i det västeuropeiska samarbetet konkretiseras,
heter det i folkpartimotionen. Målet bör vara att vaije form av diskriminering
i vad avser fri rörlighet för människor, varor, tjänster och kapital
skall undvikas. Den organisation regeringen satt upp för att uppnå dessa
mål är enligt motionärerna ändamålsenlig, men det bör ges en klarare information
om hur arbetet fortskrider, så att riksdagen kan ta ställning till
olika handlingsalternativ.

Motionärerna visar också på vad Sverige självt kan göra i syfte att undanröja
hinder mot ett närmande till EG. Dit hör bl. a. avskaffande av
valutaregleringen, tillstånd för utländska banker och försäkringsbolag att
etablera sig här och vidgade möjligheter för ungdomar i Gemenskapen att
studera och praktisera här. Regeringen bör redovisa för riksdagen hur
långt vi kommit på de områden där vi på egen hand kan avlägsna hinder
för vår samverkan med EG.

Både moderata samlingspartiet och folkpartiet föreslår att det närmare
analyseras hur olika samverkansformer låter sig förena med vår neutralitetspolitik.
(Denna fråga behandlas i följande avsnitt.)

Centerpartiet delar bedömningen att samarbetsbehovet är störst med
länder i vårt eget grannskap och framhåller att vi av denna anledning med
särskilt intresse bör följa vad som händer i Europa. Integrationsprocessen
inom EG och den nya öppenhetspolitiken i Östeuropa och Sovjetunionen
kan visa sig få historisk betydelse. Det är därför viktigt att Sverige har en
positiv inställning till bägge dessa processer, heter det i motionen, vari
emellertid också konstateras att den västeuropeiska integrationen har

1988/89: UU19

störst omedelbar betydelse för oss. Motionärerna slår fast att riksdagens
beslut i EG-frågan våren 1988 även fortsättningsvis bör utgöra grunden för
våra kontakter med EG.

1 motion U 561 (c) betonas samtidigt att det är viktigt att Sverige parallellt
med ett ökat EG-samarbete eftersträvar att minska vår sårbarhet genom
ökad utrikeshandel med andra marknader.

Centerpartiet förespråkar vidare en förstärkning av EFTA som ett medel
att uppnå närmare samarbete med EG men vill tilldela EFTA en roll även
när det gäller att uppnå frihandelsavtal mellan EFTA-länderna och andra
länder bl. a. i Östeuropa. Det nordiska samarbetet bör också ges en framträdande
roll både i sig och i förhållandet till EG. (Dessa yrkanden behandlas
i ett senare avsnitt.)

Vänsterpartiet kommunisterna intar en kritisk hållning till ett allt närmare
samarbete med EG. Invändningarna riktar sig bl. a. mot sättet på
vilket detta samarbete kommer till stånd. Partiet anser att riksdagen inte
har fått det underlag som är nödvändigt för att kunna ta ställning till det
avgörande vägval som det är fråga om. Det ifrågasätts också om ens regeringen
själv har full kontroll över de olika inslagen i kontakterna med EG.
Ingen kritisk analys av EG-harmoniseringens konsekvenser har gjorts. Vidare
har det inte tillräckligt klart sagts ifrån av riksdag och regering att
medlemskap är uteslutet.

I motion U562 (vpk) förordas i stället en bredare internationell och alleuropeisk
inriktning av vårt ekonomiska samarbete. Europa måste ses som
en helhet. För detta ändamål föreslås att regeringen gör en förutsättningslös
analys av alternativa vägar för svensk Europapolitik. Vidare bör ett
klarläggande ske beträffande den svenska inställningen till medlemskap.

Miljöpartiet de gröna tar inte avstånd från samarbete med EG-länderna
men ser betydande faror i den nuvarande inriktningen av och målen för
detta samarbete. Partiet motsätter sig särskilt att Sverige skulle generellt
samordna sina regler med EGs på regionalpolitikens, socialpolitikens, miljövårdens
och produktkontrollens områden. Partiet yrkar på att riksdagen
skall uttala att EG-anpassning i dessa och liknande avseenden inte får leda
till försämringar av gällande normer. (Dessa yrkanden redovisas under
resp. sakavsnitt.)

I motion U570 (mp) yrkas att Sverige inte bör ställa sig bakom principerna
i 8 § i EGs s. k. vitbok, en paragraf som handlar om syftet med EGs
inre marknad. Det svenska Europa-arbetet bör enligt motion U 570 (mp) i
stället inriktas på samarbete mellan självstyrande nationer, regioner och
lokalsamhällen och syfta till att stärka de små folkens självbestämmande.
Strävan bör vara att bibehålla Sveriges handelspolitiska rörelsefrihet i förhållande
till samtliga världens marknader (motion U576 mp). I linje härmed
varnas också för att Sverige genom ett nära samgående med EG skulle
kunna tvingas delta i av EG beslutade handelssanktioner mot andra länder.

Ett genomgående drag i miljöpartiets motioner på detta område är att
Sverige bör undvika att hamna i ett ensidigt beroende av något land eller
ländergrupp. Sverige bör inte utanför det nordiska samarbetet uppge sin

1988/89: UU19

suveränitet till överstatliga organ som styrs av majoritetsbeslut, heter det 1988/89: UU19
sålunda i yrkande 4 i motion U570 (mp). I yrkande 1 i samma motion
föreslås sammanfattningsvis att Sverige bör avbryta EGanpassningspolitiken
i avvaktan på att en parlamentarisk utredning fastställer
hur det framtida Europa-samarbetet skall utformas.

Utskottet

I förra årets betänkande om Sverige och den västeuropeiska integrationen
(UU 1987/88:24) lämnades en utförlig redogörelse för utvecklingen av
Sveriges förbindelser med de Europeiska gemenskaperna. Betänkandet
framlades med anledning av prop. 1987/88:66 och till följd därav väckta
motioner. I propositionen och betänkandet beskrevs bl. a. EGs beslut att
till utgången av år 1992 avskaffa återstående hinder för handeln mellan
medlemsländerna och att skapa en i fullständig mening fri inre marknad
med fri rörlighet för människor, varor, tjänster och kapital. Planen för
genomförandet av denna fördjupade integration har EG-kommissionen
framlagt i form av en s. k. vitbok (white paper).

Utskottet angav som ett mål för Sveriges pågående och förestående kontakter
med EG att de om möjligt skulle leda till samma fördelar och åtaganden
för medborgare, institutioner och företag i Sverige som kommer att
gälla i EG när vitbokens intentioner förverkligats. Liksom syftet hittills
varit att minska handelshindren i Europa, måste syftet nu vara att avskaffa
hindren för människors, varors, tjänsters och kapitalströmmars rörlighet,
hette det i betänkandet.

Utskottet fastslog vidare att förhandlingarna med EG skulle vara förutsättningslösa.
Avsikten borde vara att bredda och fördjupa samarbetet
med EG på vaije område så långt detta är förenligt med neutralitetspolitiken.
Inget område borde vara undantaget från förhandlingar.

Utskottet konstaterade vidare att svenskt medlemskap inte är ett mål för
de diskussioner med EG som nu förestår.

Riksdagen godkände utskottets betänkande med reservation från vänsterpartiet
kommunisterna.

Enligt utskottets mening bör dessa allmänna mål för vårt EG-samarbete
som riksdagen uppställde förra året alltjämt gälla.

Under det år som gått har integrationsarbetet inom EG fortsatt. Vid
årsskiftet 1988-1989 hade kommissionen framlagt förslag rörande 229 av
de 279 åtgärder som förtecknats i vitboken. Ministerrådet har fattat beslut
i 130 av dessa fall. Flera svåra beslut återstår dock. Enligt enhetsakten skall
beslut som gäller genomförandet av vitboken kunna fattas med kvalificerad
majoritet. Dit hör dock inte skatteområdet eller frågor om personers
rörlighet.

Försök har gjort att beräkna den ekonomiska vinsten för EG-ländema
när den inre marknaden till fullo genomförts. Den s. k. Cecchini-rapporten
gjorde bedömningen att förverkligandet av vitboken skulle kunna leda till
en höjning av BNP i medlemsländerna med 5 %. Ungefär hälften av detta
tillskott skulle bero på minskade kostnader när tekniska föreskrifter har- 14

moniseras och gränskontroller avskaffas. Återstoden av vinsten skulle härröra
från de effektivitetsvinster och stordriftsfördelar som följer på en
ökad integration av marknaderna. I den allmänna debatten har framförts
invändningar mot rapportens beräkningsmetoder och antaganden om
framtiden.

På uppdrag av den svenska långtidsutredningen har fem svenska ekonomer
studerat vissa samhällsekonomiska effekter för Sveriges del av den
integrationsprocess som nu pågår i Västeuropa. 1 studien (Svensk ekonomi
och Europaintegrationen, bilaga 2 — 5 till Långtidsutredningen 90) görs
inga försök att i siffror uttrycka de ekonomiska effekterna för Sverige av
olika samarbetsalternativ. I stället görs en kvalitativ analys av tänkbara
utvecklingstendenser under olika antaganden om formerna för Sveriges
samarbete med EG.

Utrikesdepartementets handelsavdelning har nyligen i en publikation
(Sverige och den västeuropeiska integrationen - redovisning av det
svenska integrationsarbetet våren 1988 —mars 1989) redogjort för läget i
de kontakter som pågår mellan Sverige och övriga EFTA-länder å ena sidan
och de europeiska gemenskaperna å den andra.

I det följande avser utskottet först att behandla de motioner vari föreslås
att Sverige inte skall eftersträva ett närmare samarbete med EG utan i
stället försöka minska vårt internationella beroende. Därefter följer ett avsnitt
som behandlar den allmänna uppläggningen av vårt samarbete med
EG och slutligen ett avsnitt som något berör den västeuropeiska integrationens
roll i ett vidare internationellt sammahang.

I flera av de nu föreliggande motionerna uttrycks en varierande grad av
oro över att ett nära samarbete med EG kan gå ut över andra svenska
intressen såsom strävan efter oberoende, en tryggad försörjning i händelse
av kris eller krig, vår önskan att samarbeta med andra delar av världen, en
arbetsmarknadspolitik som har full sysselsättning som främsta mål, en ambitiös
politik på miljövårdsområdet, en socialt inriktad välfärdspolitk och
en strävan att skydda konsumenter och arbetstagare.

Enligt utskottets mening pekar motionärerna på väsentliga samhällsintressen
som bör vägas in i vaije bedömning av Sveriges framtida politik.

Frågan är samtidigt vad alternativet till nära samarbete med EGländerna
skulle kunna vara. Som utskottet påpekade i förra årets EGbetänkande
är det risk för att en mer isolationistiskt inriktad politik eller
medvetna strävanden att styra handel och ekonomiskt samarbete i annan
riktning än de söker sig på världsmarknaden skulle kunna innebära faror
för vår ekonomiska styrka och därmed också för våra möjligheter att föra
en oberoende politik. Nya handels- och samarbetsmönster kan inte utan
vidare skapas genom beslut av parlament och regeringar.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om vad näringsutskottet påpekar
i sitt yttrande, nämligen att en ökning av handeln med ekonomiskt
instabila länder eller med länder med vilka spelreglerna för den internationella
handeln inte är klart etablerade och respekterade kan öka sårbarheten.

I ovannämnda betänkande konstaterade utskottet att det under hela efterkrigstiden
funnits en strävan mot närmare handelspolitiskt samarbete

1988/89: UU19

mellan de västeuropeiska länderna. Ett huvudsakligt mål för dessa strävanden
var frihandel mellan de västeuropeiska länderna. Detta mål har nu
i stort sett uppnåtts på varumarknaden. Som ett industriellt utvecklat och
exportberoende västeuropeiskt land har Sverige alltid haft intresse av att
delta i det västeuropeiska ekonomiska samarbetet. När därför Sverige nu
åter, tillsammans med övriga EFTA-länder, aktivt strävar efter att delta i
det fördjupade och breddade integrationsarbete som pågår inom EG, är
detta inte ett nytt inslag i svensk utrikespolitik utan ett uttryck för kontinuiteten
i våra nationella intressen.

Det västeuropeiska samarbetet är — till skillnad från motsvarande samarbete
mellan de östeuropeiska länderna — inte från början främst ett resultat
av regeringars beslut utan har vuxit fram stegvis under en lång följd
av år. Regeringarna har på olika sätt efter hand ytterligare förbättrat förutsättningarna
för detta samarbete. Tillkomsten av organisationer som Europarådet,
OECD, EG och EFTA är snarare en följd av en redan gemensam
syn mellan medlemsländerna än en orsak till den.

Internationellt samarbete skapar ett ömsesidigt beroende mellan de deltagande
länderna. Enligt utskottets mening är detta beroende i grunden
något positivt. Det är fredsbefrämjande och en självklar följd av den internationella
arbetsfördelning som inte minst Sverige kunnat skörda många
frukter av.

Samtidigt är det uppenbart att denna utveckling inte är problemfri för
ett neutralt land med ambitionen att begränsa sin sårbarhet.

Det västeuropeiska integrationsområdet är emellertid en realitet. En
stor del av vår handel, vårt ekonomiska samarbete, vårt erfarenhetsutbyte
på kulturens, undervisningens och forskningens områden och de personliga
kontakterna mellan människor kommer även framgent att ske med
länderna i Västeuropa oavsett vilka institutionella ramar vi ställer upp.
Utskottet gör den sammantagna bedömningen att Sveriges ekonomiska
oberoende och försörjningstrygghet inte kommer att hotas utan främjas
om det samarbete, som ändå äger rum med de västeuropeiska länderna,
bedrivs på ett sådant sätt att svenska medborgare och svenska företag inte
missgynnas. Ett viktigt syfte med Sveriges deltagande i EGs inre marknad
är just att skapa regler som ger svenskt näringsliv och svensk forskning och
utbildning bättre möjligheter att hävda sig i den internationella konkurrensen.

Mot bakgrund av det här anförda kan utskottet inte ansluta sig till de förslag
i motionerna U562 (vpk) yrkande 4 och motion U570 (mp) yrkandena
1, 5 och 7 som går ut på en genomgripande omprövning av Sveriges deltagande
i de västeuropeiska integrationssträvandena. En liknande bedömning
görs av näringsutskottet i dess yttrande. Ifrågavarande yrkanden avstyrks
därför.

Utskottet behandlar här också yrkande 3 i motion U570 (mp) vari förordas
att Sverige inte skall ställa sig bakom principerna för EGs inre marknad
så som de utformas i vitbokens 8 §.

EGs vitbok är som tidigare nämnts ett av EG antaget dokument. Det
syftar till en fördjupad integration mellan EGs medlemsländer. Utskottet

1988/89: UU19

kan inte finna att Sveriges riksdag har anledning att rikta några invändningar
mot EGs föresats att utveckla sin inre marknad eller uttala sig om
formuleringar i vitboken.

Yrkande 3 i motion U570 (mp) avstyrks därför.

1 de nu föreliggande motionerna U560 (m), U503 (fp) och U561 (c) anges,
som framgår av motionssammanfattningen, vilka vägar som enligt
motionärerna ter sig ändamålsenliga för att nå de mål vi satt upp. Regeringen
bör också, anförs det i flera motioner, informera om hur förhandlingarna
med EG fortskrider.

I förra årets EG-betänkande anfördes att det endast efter samråd och
överläggningar med EG är möjligt att avgöra vilka förhandlingsresultat
som kan uppnås. Detta konstaterande gäller alltjämt.

Utskottet delar samtidigt motionärernas åsikt att det är angeläget att det
finns ett målmedvetet program och om möjligt en tidsplan för kontakterna
med EG. Ett viktigt steg togs vid mötet med EFTA-ländemas regeringschefer
i Oslo den 14—15 mars 1989.1 den deklaration som där antogs bekräftade
EFTA-länderna sitt intresse av att ytterligare förstärka sitt samarbete
med EG. Det slogs också fast att EFTA-organisationen skulle vara den huvudsakliga
plattformen för multilaterala förhandlingar med EG och att
EFTA i detta syfte borde stärkas. Samtidigt enades regeringscheferna om
att varje enskilt EFTA-land skulle ha kvar sin fullständiga självbestämmanderätt
vad gäller bilaterala initiativ och förhandlingar med EG.

Statsministermötet i Oslo bör bl. a. betraktas mot bakgrund av det uttalande
som gjorts av EG-kommissionens ordförande med innebörd att det
kunde vara påkallat att söka ett mer strukturerat förhållande mellan EG
och utanförstående länder med gemensamma beslutsfattande och gemensamma
administrativa institutioner.

Utskottet anser det viktigt att mål och medel för vårt samarbete med EG
fortlöpande konkretiseras och att regeringen redovisar hur detta arbete
fortskrider. Den publikation som nu föreligger får anses svara mot de redovisningar
som efterlyses i motionerna U560 (m) yrkande 1, U503 (fp)
yrkande 1 och motion U562 (vpk) yrkande 1. Avsikten är att denna publikation
skall följas av ytterligare periodiska rapporter.

Dessa yrkanden får därmed anses besvarade.

Det anförs i motion U561 (c) yrkande 10 att det också är angeläget att
riksdagen får möjlighet att fortlöpande pröva inriktningen av vårt EGsamarbete.
Motionärerna föreslår i detta syfte att en parlamentarisk kommin
inrättas. Denna fråga behandlas i ett senare avsnitt i detta betänkande.

Som konstaterades i förra årets EG-betänkande kan ett närmare samarbete
med EG på vitbokens områden främjas på olika sätt. I de fall EG
redan fastlagt sin egen politik måste det i första hand bli fråga om en
svensk anpassning till EGs regler om ett samarbete önskas, eftersom EG
inte kan förväntas riva upp fattade beslut till förmån för en samordning
med EFTA-länderna. I andra fall finns det utrymme för förhandlingar mellan
EG och EFTA för att nå fram till gemensamma regler. På området för
produktkontroll och varuspecifikation utformas, som framgår av närings -

1988/89: UU19

2 Riksdagen 1988/89. 9 sami. Nr 19

utskottets yttrande, nya regler ofta inom de europeiska standardiseringskommissionerna,
i vilka Sverige deltar.

Detta arbete, som syftar till att nå fram till gemensamma regler, bör nu
enligt utskottets mening fortsätta. Det är utskottets förhoppning att statsministermötet
i Oslo skall visa sig ge en ny drivkraft åt EFTA-ländemas
strävanden.

De motionsyrkanden som tar sikte på själva uppläggningen av de
svenska kontakterna med EG och den interna organisationen av verksamheten
behandlas i senare avsnitt.

I motion U560 (m) föreslås en strategi för en stegvis anslutning av Sverige
till EG. En tullunion och en anknytning till det europeiska valutasamarbetet
anges som centrala inslag i denna anslutning.

Utskottet vill med anledning härav konstatera att Sveriges deltagande i
det nu pågående västeuropeiska integrationsarbetet syftar till att Sverige
skall hålla jämna steg med den process som nu pågår i EG. Målet är att
Sverige så långt det är möjligt skall få del av de fördelar som den inre
marknaden kommer att leda till för EGs medlemsländer. Sverige är givetvis
också berett att påta sig vissa förpliktelser. Det är i dag inte möjligt att
säga vilka vägar som bäst leder till detta mål. Grunden för den strategi som
EFTA-ländema arbetar efter har lagts vid statsministermötet i Oslo. Ett
ministermöte mellan EG- och EFTA-ländema kommer att äga rum under
senhösten 1989. Det kommer då förhoppningsvis att framstå något klarare
vilka framkomstvägar som erbjuder sig.

Riksdagen slog som nämnts förra året fast att kontakterna och förhandlingarna
med EG borde vara förutsättningslösa och inget område borde
vara undantaget från förhandlingar. Även en tullunion bör enligt utskottets
mening kunna ingå i dessa diskussioner. Frågan kommer att behandlas
närmare i ett senare avsnitt i detta betänkande.

Det är enligt utskottets mening inte möjligt att i dag göra någon generell
bedömning av den stegvisa strategi som förordas av moderata samlingspartiet
i motion U560. Dessa och alla andra frågor som har samband med
våra framtida relationer är nu föremål för en översyn inom regeringskansliet.

Utskottet behandlar i detta sammanhang också yrkande 3 i motion
U560 (m) vari föreslås att Sverige bör ha närmare kontakter med EPSsamarbetet.

Det europeiska politiska samarbetet (EPS) är numera en integrerad del
av gemenskapsarbetet och ingår i den europeiska enhetsakten. Det består
av ett regelbundet utrikespolitiskt samråd vars syfte är att medlemsländerna
om möjligt skall nå fram till gemensamma ståndpunkter i utrikespolitiska
frågor. Samrådet omfattar inte säkerhetspolitikens militära aspekter.

Sverige och övriga EFTA-länder brukar erhålla information om EPSmötena
genom vår ambassad i det land som vid tillfället har ordförandeposten
i EPS-samrådet. Därtill brukar chefen för politiska avdelningen i
svenska utrikesdepartementet med vissa mellanrum besöka sin kollega i
ordförandelandet för en allmän diskussion om utrikespolitiska frågor. Det
informationsutbyte som på detta sätt äger rum mellan Sverige och EG är

1988/89: UU19

en normal del av utrikesdepartementets verksamhet och skiljer sig inte
från det informationsutbyte i utrikespolitiska frågor vi regelbundet har
med andra länder, däribland stormakterna. Det innebär självfallet inte att
Sverige i något avseende deltar i EPS-samrådet.

Utskottet anser att det är naturligt att de informationskontakter Sverige
har med EPS byggs ut när behov föreligger. Det får ankomma på regeringen
att närmare bedöma hur detta skall kunna ske.

Yrkande 3 i motion U560 (m) får dämed anses besvarat.

I miljöpartiets motion U570 yrkande 4 krävs att Sverige inte skall uppge
någon del av sin suveränitet till överstatliga organ som styrs av majoritetsbeslut.

Utskottet får med anledning av detta yrkande anföra följande. Enligt
regeringsformen 10 kap. 5 § kan beslutanderätt i begränsad omfattning
överlåtas till mellanfolklig organisation till vilken riket skall bli anslutet
eller till mellanfolklig domstol. Beslut härom skall fattas på samma sätt
som när grundlag ändras eller, när sådan ordning inte kan avvaktas, med
fem sjättedels majoritet av de röstande.

Det nu pågående samarbetet mellan Sverige och EG är av mellanstatlig
karaktär. Någon överstatlig beslutanderätt är det således inte fråga om. I
enlighet med riksdagens beslut förra året strävar Sverige nu efter att åstadkomma
en överensstämmelse mellan Sveriges och EGs regler på ett antal
områden. Detta kan ske antingen genom ensidiga svenska beslut eller genom
överenskommelser mellan Sverige och EG. Inte heller i dessa fall är
det således fråga om någon överstatlig beslutanderätt.

Sverige och övriga EFTA-länder önskar ett nära samarbete med EG för
att så långt det är möjligt få del av de fördelar som utvecklingen av den inre
marknaden innebär. Vi är också villiga att i detta syfte ta på oss motsvarande
åtaganden. Som framgår på annan plats i detta betänkande kan det
inte uteslutas att det i ett senare skede kan uppstå behov av någon form av
gemensamma institutioner mellan EFTA och EG, bl. a. i syfte att övervaka
tillämpningen av de uppgörelser som kan komma att nås mellan EFTAländema
och EG. Denna möjlighet förutses också i den tidigare nämnda
Oslo-deklarationen. Utskottet ser inget onaturligt häri. När två parter skall
tillämpa gemensamma bestämmelser kan det bl. a. uppstå behov av ett system
för lösning av tvister. De fortsatta överläggningarna inom EFTAgruppen
och mellan EFTA-länderna och EG får utvisa vilka dessa behov är
och hur de institutionella lösningarna skulle kunna se ut.

Om i detta sammanhang behov av överlåtelse av beslutanderätt uppstår
kommer riksdagen att få ta ställning i den ordning regeringsformen föreskriver.

Yrkande 4 i motion U570 (mp) avstyrks med hänvisning till det anförda.

Utskottet vill i sammanhanget nämna att konstitutionsutskottet senare i
år kommer att behandla en anmälan rörande regeringens handläggning av
EG-frågan.

Av det föregående torde ha framgått att utskottet inte ser något för Sverige
realistiskt alternativ till ett fortsatt och fördjupat samarbete med EG
och dess medlemsländer.

1988/89: UU19

Detta betyder emellertid inte att Sverige skall förhålla sig okritiskt till de
svårigheter ett nära samarbete med EG kan medföra. Det finns bl. a. anledning
för Sverige att slå vakt om vår relativt oförstörda miljö och rätten
att föra en aktiv och ambitiös miljöpolitik. Vi önskar inte heller ge avkall
på våra ambitioner på exempelvis arbetsmarknadens, regionalpolitikens
och socialpolitikens områden. Utskottet gör emellertid nu bedömningen
att det inte finns någon särskild grund för antagandet att en anpassning till
EGs regler skulle behöva innebära en sänkning av våra krav i olika avseenden,
även om det ibland måste bli fråga om förändringar. Utskottet vill
också erinra om att även medlemsländer har rätt att upprätthålla strängare
krav så länge de inte utgör ett handelshinder. Ett utanförstående land som
Sverige har självfallet ytterligare möjligheter att i sitt samarbete med EG
för egen del upprätthålla en hög ambitionsnivå på miljöområdet. Dessa
möjligheter bör tas till vara när avtal sluts om samarbete med EG.

Som framhölls i förra årets EG-betänkande finns det inte anledning att
tro att Sverige ens med ett mycket nära samarbete med EG kommer att
behöva uppge centrala svenska värderingar eller den vidare europeiska och
internationella inriktningen av vår utrikespolitik. Det europeiska integrationsarbetet
har inte hindrat ens medlemsländerna från att såväl inåt som
utåt föra en politik med egna kännemärken.

Företrädare för regeringen har bl. a. som svar på frågor och interpellationer
i riksdagen slagit fast att social nedrustning, en försämrad yttre miljö
eller arbetsmiljö, minskat konsumentskydd, urholkad arbetsrätt eller eftergifter
på jämställdhetsområdet är pris som vi inte är beredda att betala för
ett närmare samarbete med EG.

Frihandel och öppenhet i det ekonomiska samarbetet med omvärlden är
centrala inslag i svensk politik. Utskottet har därför inga svårigheter att
instämma i yrkande 3 i motion U561 (c), vari föreslås att Sverige bör
sprida sin handel på olika delar av världen. Öppenheten i det västeuropeiska
samarbetet kommer att förbli viktig för Sverige. Om efterkrigstidens
handelsströmmar och ekonomiska samarbete för svenskt vidkommande
i första hand sökt sig till Västeuropa är detta inte styrt av någon
önskan att undvika andra marknader utan beror i första hand på att villkoren
för ekonomiskt samarbete med andra regioner, däribland Östeuropa,
varit så annorlunda. I den mån förutsättningarna nu förändras
finns det anledning att tro att de västeuropeiska länderna för sin del gärna
vill intensifiera samarbetet med de östeuropeiska länderna.

EG kan enligt utskottets mening inte betraktas som en protektionistisk
organisation, även om sådana inslag finns. EG har en mycket betydande
handel med omvärlden och är redan av det skälet beroende av frihandel.
Tullunionens tullskydd är i genomsnitt 4,2 % jämfört med Sveriges 3,2 %.

Varuutbyte och ekonomiskt samarbete med de nordiska länderna, med
övriga EFTA-länder, med östländerna och med de viktiga marknaderna
utanför Europa kommer således att förbli viktiga inslag i vår handelspolitik.

Riksdagen kommer senare i år att ta ställning till ett särskilt betänkande
om samarbete med de östeuropeiska staterna.

1988/89: UU19

Med det anförda torde yrkande 3 i motion U561 (c) få anses besvarat.

Vad utskottet här anfört om öppenhet i det internationella samarbetet
har även beröring med yrkande 3 i motion U576 (mp), vari det heter att
Sverige bör stärka sin handelspolitiska rörelsefrihet i förhållande till samtliga
världens marknader. Motionens övriga två yrkanden går ut på att Sverige
inte bör delta i EGs tullunion.

Utskottet har tolkat yrkandet så att det innebär att Sverige bör minska
sitt utlandsberoende allmänt och i synnerhet av den västeuropeiska marknaden.
Som tidigare framhållits ligger det ett värde i att utrikeshandeln
sprids på flera marknader. Vårt traditionella och nära handelssamarbete i
synnerhet med de västliga industriländerna är emellertid ett faktum. Det
är resultat av en lång utveckling. Häri ligger ett naturligt ömsesidigt beroende
som ett litet, exportberoende och frihandelsvänligt land som Sverige
inte utan vidare kan eller vill ändra på.

Utskottet anser inte att yrkande 3 i motion U576 (mp) bör föranleda
något riksdagsuttalande och avstyrker därför yrkandet.

*****

Utskottet vill i detta inledande avsnitt betona att EG är en organisation
stadd i utveckling. Det är inte en sammanslutning med en gång för alla
givna stadgar. Det närmast liggande målet är att förverkliga den inre marknaden
med utgången av år 1992. Parallellt härmed pågår en förändring av
gemenskapsarbetet på flera fält utanför vitbokens område. Det yttersta
målet, uppställt redan i Romfördraget, är en union mellan medlemsländerna.
Genom åren har ett flertal EG-utredningar lagts fram för att klarlägga
innebörden av unionstanken. I böljan av 1970-talet kom den s.k.
Wemerrapporten, vilken vid den tidpunkten spelade en roll i debatten om
formerna för Sveriges anknytning till EG.

Ett ytterligare dokument av samma slag är den i april 1989 framlagda
Delorskommitténs rapport om genomförandet av en ekonomisk och monetär
union mellan medlemsländerna. Kommittn, som fick sitt uppdrag av
stats- och regeringschefsmötet i Hannover året innan, beskriver relativt
detaljerat vad som krävs av medlemsländerna för att uppnå detta mål. En
gemensam ekonomisk politik, en gemensam valuta och centralbank och
överlämnande av väsentliga beslutsbefogenheter på det ekonomiska området
till gemensamma organ är centrala inslag i rapporten. Det uppställs i
förslaget ingen fast tidtabell, men som startpunkt har angivits den 1 juli
1990, den dag då den fria kapitalmarknaden skall vara helt genmomförd
inom EG. Rapporten betonar vidare att en ekonomisk union inte är någonting
som kan genomföras delvis; när väl medlemmarna beslutat sig för
målet måste det ena steget följa på det andra.

Delorsrapporten har väckt en omfattande diskussion och dess slutsatser
har ifrågasatts, bl. a. av den brittiska regeringen. Den skall behandlas nästa
gång på EGs toppmöte i Madrid i slutet av juni 1989.

1988/89: UU19

Sveriges relationer till EG bortom år 1992

1988/89: UU19

I föregående avsnitt har utskottet ånyo slagit fast att svenskt medlemskap
inte är ett mål för de diskussioner med EG som nu förestår. I det följande
behandlar utskottet de motionsyrkanden som tar sikte på Sveriges framtida
relationer till de Europeiska gemenskaperna, dvs. perioden bortom år
1992.

I motion U561 (c) begärs att riksdagen skall tillkännage att svensk neutralitetspolitik
är oförenlig med medlemskap i EG. I motion U570 (mp)
anförs att svenskt medlemskap i EG över huvud taget inte bör vara aktuellt
eller påtänkt. Även i motion U562 (vpk) begärs ett klarläggande av den
svenska inställningen till medlemskap i EG.

I moderata samlingspartiets partimotion U560 föreslås att riksdagen av
regeringen skall begära en analys av förhållandet mellan neutralitetspolitik
och medlemskap. I folkpartiets motion U503 föreslås att riksdagen skall ge
regeringen till känna att det finns behov av en analys av de förutsättningar
som den svenska neutralitetspolitiken vilar på och hur dessa förutsättningar
påverkas av förändringar i vår omvärld och av samverkan i olika
former med de Europeiska gemenskaperna.

1 motionerna U564 (fp) och U566 (m) föreslås analyser av möjligheterna
till svenskt medlemskap i EG. Enligt motion U566 (m) skall målsättningen
vara ett fullvärdigt medlemskap under 1990-talet.

I motion U561 (c) förs ett resonemang om neutralitetspolitikens förutsättningar
vilket mynnar ut i slutsatsen att ett svenskt deltagande i EGs
utrikespolitiska samarbete är oförenligt med vår neutralitetspolitik men
också i bedömningen att en långtgående ekonomisk integration med en
viss grupp av länder även utan medlemskap skulle beskära våra möjligheter
att föra en självständig och oberoende utrikespolitik. Mot denna bakgrund
föreslås i motionen att alla åtgärder som syftar till en harmonisering
med EG skall prövas med hänsyn till deras effekt på svensk försörjningstrygghet
och trovärdigheten i vår neutralitetspolitik.

Utskottet vill med anledning av dessa yrkanden anföra följande.

Sveriges neutralitetspolitik är inte fastlagd i något fördrag. Vi bestämmer
själva dess innehåll. Neutralitetspolitikens syfte är ytterst att minska
sannolikheten för att vi blir indragna i krig. Den bygger på att vi hos omvärlden
skapar förtroende och respekt för vår vilja och förmåga att orubbligt
hålla fast vid den valda linjen. Det sker främst genom en aktiv utrikespolitik
och ett starkt försvar.

Det är enligt utskottets åsikt inte möjligt att i förväg definiera vilket
handlande som i vaije situation är mest ägnat att stärka förtroendet för vår
neutralitetspolitik. Inför varje avgörande utrikespolitiskt ställningstagande
måste en bedömning göras av vad vi själva anser gagna eller skada
detta förtroende. Så skedde t. ex. när Sverige under 1940-talet sökte medlemskap
i Förenta nationerna och så var också fallet när vi under 1960- och
1970-talen övervägde våra relationer till de Europeiska gemenskaperna.

I förra årets betänkande anförde utskottet att ett deltagande i EGs utrikespolitiska
samarbete för Sveriges del skulle innebära att regeringen åtog

sig att samråda med en grupp av andra länder inför viktiga utrikespolitiska
ställningstaganden i syfte att uppnå gemensamma ståndpunkter.

Enligt nuvarande regler kan inga bindande beslut fattas inom ramen för
EG-ländernas utrikespolitiska samråd. Utskottet gjorde förra året icke
desto mindre bedömningen att ett svenskt deltagande i detta samråd skulle
kunna påverka förtroendet för vår neutralitetspolitik.

Denna bedömning gäller också i dag.

Utskottet har tagit del av förslagen i motionerna U560 (m) och U503
(fp) att regeringen skulle ta initiativ till en — som utskottet tolkar förslaget
— mer generell och framåtsyftande analys av förutsättningarna för vår
neutralitetspolitik och dess förhållande till medlemskap i EG. Som utskottet
framhåller ovan är det inte möjligt att fastställa vilka framtida förändringar
i vår omvärld som kan tänkas påverka vår syn på neutralitetspolitikens
möjligheter och begränsningar.

Det är däremot naturligt att det sker ett analysarbete i fråga om tänkbara
säkerhetspolitiska framtidsscenarier av intresse för Sverige. Ett exempel
härpå är försvarskommittéernas analyser av olika utvecklingstendenser i
vår omvärld. Därför välkomnar utskottet en oberoende debatt och forskning
om kraven på den svenska säkerhetspolitiken i en föränderlig värld,
av den typ som efterlyses i motionerna U503 (fp) och U560 (m). Utskottet
har i detta sammanhang erfarit att Utrikespolitiska institutet planerar att
låta ett antal fristående forskare och debattörer medverka med uppsatser i
en publikation på detta tema. Publikationen beräknas föreligga senare under
året. Studier av detta slag kan naturligtvis ge ett värdefullt underlag för
en diskussion om framtida krav på vår säkerhetspolitik.

Med hänvisning härtill får utskottet anse yrkande 4 i motion U503 (fp) och
yrkande 2 i motion U560 (m) besvarade.

Det är också självklart att regeringen noga måste pröva vad ett närmare
samarbete med EG, liksom internationaliseringen av det svenska samhället
i övrigt, kan få för långsiktiga effekter på vår förmåga att föra en oberoende
politik. Vår krisberedskap måste givetvis tillmätas stor vikt vid utformningen
av den svenska EG-politiken.

Karaktären av den svenska neutralitetspolitiken gör att utskottet inte
anser att förtroendet för vår neutralitetspolitik skulle vinna på att riksdagen
nu gör förpliktande uttalanden om våra relationer till EG, såsom föreslås
i motionerna U561 (c), U562 (vpk) och U570 (mp). Därtill kommer
att sådana uttalanden inte heller är påkallade eftersom EG uppenbarligen
föredrar att tills vidare inte uppta förhandlingar om upptagande av nya
medlemmar.

Med hänvisning till vad som ovan framförts får utskottet föreslå att riksdagen
förklarar yrkandena 1 och 2 i motion U561 (c), yrkande 3 i motion
U562 (vpk) och yrkande 2 i motion U570 (mp) besvarade.

Av det föregående följer att utskottet inte anser att regeringen nu bör
besluta om en utredning angående möjligheterna till svenskt medlemskap i
EG. Motionerna U564 (fp) och U566 (m) avstyrks därför.

1988/89: UU19

Frihandeln med industrivaror
Tullunion

Sammanfattning av motionerna

I motion U560 (m) framförs åsikten att en tullunion mellan Sverige och
EG även nu bör vara ett av flera riktmärken för de svenska ansträngningarna
att delta i den västeuropeiska integrationen. Ett inträde i EGs tullunion
vore ett viktigt steg enligt motionen eftersom det enbart genom en
tullunion är möjligt att avveckla gränskontrollerna mellan Sverige och EG
på samma sätt som EG nu avser göra mellan EG-ländema.

Intill dess att Sverige kan innefattas i en europeisk tullunion bör enligt
motion U560 svensk tullagstiftning så långt möjligt harmoniseras med de
regler som gäller för EG. På så sätt kan ursprungskontrollen förenklas, står
det i U560 (m).

I motion U576 (mp) avvisas tanken på att Sverige skulle begära att få
ingå tullunion med EG som oacceptabel. Skälet härtill är att EG håller på
att utvecklas till en handelspolitisk fästning med klara gränser för sin frihandel.
Sverige skulle enligt U576 (mp) låsas in i EG i förhållandet till
resten av världen, vilket skulle innebära att Sverige skulle tvingas att medverka
i EGs handelskrigsåtgärder mot — ur svensk synvinkel — tredje
part.

Bakgrund

En tullunion mellan olika länder innebär enligt den definition som ges i
GATT att tullar och andra restriktiva handelsregleringar (med vissa angivna
undantag) avskaffas internt mellan länderna på i stort sett all handel.
En tullunion innebär också att i stort sett samma tullar och andra handelsregleringar
tillämpas utåt. Deltagande i en tullunion innebär alltså gemensam
yttre tullmur och medför i praktiken gemensam handelspolitik gentemot
länder utanför unionen.

Vissa undantag från tullunionen är tillåtna enligt GATT. Tillåtna undantag
omfattar vissa inportrestriktioner för jordbruks- och fiskeriprodukter
och vissa exportrestriktioner (GATT artikel XI), restriktioner till skydd
för betalningsbalansen (artikel XII), icke-diskriminerande tillämpning av
kvantitativa restriktioner (artikel XIII), undantag från regeln om ickediskriminering
(artikel XIV), anordningar på valutaområdet (artikel XV)
och allmänna undantag t. ex. för att skydda människors, djurs eller växters
liv eller hälsa (artikel XX).

Begreppet tullunion definieras inte i Romfördraget. Enligt Romfördragets
artikel 3 skall EG-länderna upprätta en gemensam marknad. Denna
gemensamma marknad innebär att tullar och kvantitativa restriktioner,
liksom avgifter och åtgärder med motsvarande verkan skall avskaffas mellan
medlemsländerna. Även importavgifter för jordbruksprodukter skall
avskaffas inom tullunionen. Det fastslås vidare i artikel 3 att EG-ländema
skall införa en gemensam tulltariff och gemensam handelspolitik gentemot
tredje land. Förändringar i denna tariff beslutas av EGs råd som alltså

1988/89: UU19

övertagit medlemsländernas kompetens på detta område liksom deras
kompetens på handelspolitikens område i övrigt.

Tullunionen är i princip genomförd. För de nya medlemsstaterna Spanien
och Portugal sker en successiv anpassning till EGs gemensamma yttre
tulltaxa under en övergångsperiod som skall vara avslutat år 1992.

EGs inre marknad syftar emellertid mycket längre än en tullunion. Enligt
Romfördraget (artikel 3) är målet att skapa en ekonomisk gemenskap
som förutom gemensam tull- och handelspolitik även skall avskaffa hindren
för den fria rörligheten för personer, tjänster och kapital mellan medlemsstaterna,
införa gemensam jordbruks- och transportpolitik, skapa ett
regelsystem som förhindrar att konkurrensen på den gemensamma marknaden
snedvrids, främja en samordning av medlemsstaternas ekonomiska
politik och förebygga störningar i deras betalningsbalans, närma ländernas
inhemska lagstiftning i den utsträckning som erfordras för den gemensamma
marknadens funktion, skapa en europeisk socialfond, inrätta en
europeisk investeringsbank samt ansluta översjöiska länder och områden i
syfte att öka varuutbytet och att gemensamt arbeta för ekonomisk och social
utveckling.

Den s.k. vitbok som EG-kommissionen lade fram år 1985 presenterade
förslag om hur Gemenskapens ursprungliga målsättning, sammanfattad i
begreppet inre marknad, borde kunna uppnås. Denna inre marknad skall
enligt vitbokens planer vara genomförd till utgången av år 1992.

Samma år enades EGs medlemsländer om den s. k. europeiska enhetsakten
som förutom en ändring av Gemenskapens beslutsregler också innehåller
bestämmelser om EGs inre marknad, valutapolitik, regionalpolitik,
forskning och utveckling, utrikes- och säkerhetspolitik, socialpolitik, miljövård
och förhållandet mellan EGs institutioner.

Enhetsakten skapade de institutionella förutsättningarna för att genomföra
bl. a. vitbokens målsättning.

Frihandelsavtalet mellan Sverige och EG

År 1973 ingick Sverige och EG ett frihandelsavtal för industrivaror. Liknande
frihandelsavtal slöts med övriga EFTA-länder. (Storbritannien, Irland
och Danmark blev i stället medlemmar i EG.)

Sverige hade inför överläggningarna med EG inga andra förbehåll än
dem som föranleddes av den svenska neutralitetspolitiken. Formen för
samarbete lämnades till att boija med öppen. En tullunion omfattande alla
varor var ett önskemål från svensk sida. Skälet till att Sverige inte från
böljan stannade vid ett frihandelsområde var inte att tullunionens specifika
egenskaper i sig utgjorde primära svenska intressen. Anledningen
var i stället att en tullunion enligt svenskt förmenande gav det bästa underlaget
för det fasta och varaktiga ekonomiska samarbete som Sverige eftersträvade
och var det bästa sättet att uppnå likabehandling i olika avseenden
för svenska företag och svenska produkter. Av neutralitetspolitiska
skäl förbehöll sig den svenska regeringen rätten att avstå från ett gemensamt
handelspolitiskt uppträdande i de fall handelspolitiken skulle ges en
utrikespolitisk eller säkerhetspolitisk syftning.

1988/89:UU19

Det framgick emellertid att EG inte ansåg sig kunna tillmötesgå de
svenska önskemålen med hänvisning till att de institutionella problemen
inte gick att lösa. En tullunionslösning skulle enligt EG inkräkta på gemenskapernas
beslutsautonomi. Till detta kom att övriga ickemedlemskapssökande
länder inte önskade ett samarbete i tullunionens
form och att gemenskaperna förutsatte att likartade avtal skulle slutas med
alla dessa länder.

Förhandlingarna gällde därför det frihandelsavtal Sverige och EG har i
dag.

Utskottet

Utskottet får konstatera att det svenska önskemålet om en tullunionslösning
nu har aktualiserats på nytt till följd av EGs arbete med den inre
marknaden. Det torde vara så, som även framfördes i proposition
1987/88:66 att det inte är möjligt att helt avskaffa gränskontrollerna för
varuhandeln mellan Sverige och EG-ländema annat än inom ramen för en
tullunion. En tullunion skulle främja en icke-diskriminerande behandling
inom EG av svenska företag och produkter bl. a. genom att risken för antidumpingåtgärder
skulle försvinna. Den skulle även undanröja behovet av
ursprungsregler i handeln med EG-ländema, vilket också konstateras i näringsutskottets
yttrande (1988/89 NU 4y). Andra fördelar med en tullunionslösning
skulle vara att bearbetning av utomeuropeiska råvaror blir
möjlig med bibehållen tullfrihet vid export till EG. Sverige skulle även
med en tullunion kunna få tillträde till EGs preferensmarknader.

Samtidigt måste konstateras att genomförandet av den inre marknaden
syftar mycket vidare än vad som kan uppnås med en tullunion. Deltagande
i den inre marknadens fria rörlighet för människor, tjänster och kapital
kan inte uppnås enbart genom ingående av en tullunion. Sålunda skulle
t. ex. ett svenskt deltagande i EGs forsknings- eller utbildningsprogram
knappast kunna regleras genom ett tullunionsavtal. Det samarbete med
EG som EFTA-ländema nu siktar till är också väsentligt bredare än vad
som ligger i en tullunionslösning. Detta framförs även i näringsutskottets
yttrande.

Utskottet vill peka på några frågeställningar som måste besvaras oavsett
vilken avtalskonstruktion de diskussioner som skall föras med gemenskapen
skall avse. Ingår tullunion som en del måste vi från svensk sida ta
ställning till frågor rörande bl. a. tullharmonisering, tullintäkter, jordbruk
och hur en gemensam handelspolitik skulle påverka oss bl. a. vad gäller
graden av inflytande och våra möjligheter att utveckla handeln med andra
marknader.

1988/89: UU19

Härtill kommer att tullunionens krav på en gemensam handelspolitik
reser neutralitetspolitiska frågeställningar som noga måste prövas om Sverige
skall ingå. Någon form av neutralitetsförbehåll torde för Sveriges del
liksom för andra EFTA-länders del sannolikt bli nödvändig.

Näringsutskottet anför i sitt yttrande att i takt med att EGs inre marknad
förverkligas kommer de företag som står utanför denna inre marknad
att hamna i ett ogynnsamt läge i förhållande till dem som befinner sig innanför.
NU konstaterar vidare att om detta skulle drabba svensk industri,
så kan den få svårigheter att hävda sig i konkurrensen. NU understryker
att det från näringspolitisk synpunkt är av väsentlig betydelse att svenska
företag och produkter också i fortsättningen tillförsäkras en hög grad av
likabehandling på den västeuropeiska marknaden.

Utskottet ansluter sig till detta och drar slutsatsen att frihandelsavtalet
mellan Sverige och EG riskerar att i framtiden bli otillräckligt. Utskottet
får dock konstatera att bortsett från de begränsningar som ett frihandelsavtal
definitionsmässigt har, har frihandelsavtalet mellan Sverige och EG hittills
fungerat väl. Svenska företag har i väsentliga delar uppnått samma
behandling som företag i EG-ländema allt eftersom tullar och kvantitativa
restriktioner har avskaffats. Situationen förändras emellertid efter hand
som den inre marknaden genomförs.

Förverkligandet av den inre marknaden har bl. a. inneburit att samarbetet
mellan EG och EFTA tagit en ökat konstruktiv inriktning under den
senaste tiden. Presidenten för EGs kommission Delors, föreslog i januari i
år en strukturerad relation med gemensam beslutsordning och gemensamma
institutioner mellan EG-och EFTA-länderna på de ekonomiska,
sociala, finansiella och kulturella områdena.

EFTA-ländernas regeringschefer förklarade som svar på Delors tal i en
gemensam deklaration (Oslodeklarationen ) sin beredskap att tillsammans
med EG-länderna undersöka möjligheterna att uppnå ett mer strukturerat
samarbetsförhållande med gemensamt beslutsfattande och gemensamma
administrativa institutioner för att göra samarbetet mer effektivt. Målet
för EFTAs förhandlingar med EG skulle enligt EFTAs regeringschefer vara
största möjliga medverkan i de fyra friheterna. De betonade också betydelsen
i ett vidare allmänpolitiskt perspektiv av ett utökat samarbete om
forskning, utbildning och miljöskydd samt på det ekonomiska och monetära
området.

Vad gäller frågan om institutionaliseringen av det framtida samarbetet
mellan Sverige och EG vilket tagits upp i bl. a. motionerna U560 (m) och
U576 (mp) får utskottet hänvisa till Oslodeklarationen där det framfördes
att inga valmöjligheter skall uteslutas vad beträffar de institutionella formerna
för samarbetet. Vid ett svar i riksdagen i mars i år hänvisade likaså
statsministern till detta avsnitt i Oslodeklarationen. Vid detta tillfälle sade
statsministern också:

Således är det naturligt att också en tullunionslösning — bland andra
lösningar — diskuteras med EG. Under förutsättning att bl. a. neutralitetsoch
medinflytandeaspektema kan tillgodoses kan en tullunion vara en del
av ett brett upplagt samarbete. Den närmare utformningen och omfattningen
av en eventuell tullunion måste också preciseras. Således blir det

1988/89: UU19

forst efter ingående diskussioner med EG möjligt att ta ställning till denna
samarbetsform.

Med det ovan anförda får yrkandena 9 och 10 i motion U560 (m) anses
besvarade. Yrkandena 1 och 2 i motion U576 (mp) avstyrks.

Icke tariffara handelshinder
Sammanfattning av motionerna

Miljöpartiet har i ett antal motioner tagit upp olika områden som enligt
partiet bör undantas från en EG-anpassning eftersom detta riskerar att försvaga
de svenska reglerna. I motion U573 yrkas att Sverige inte skall acceptera
paragraf 58 i EGs vitbok. Paragrafen gäller EG-domstolens tillämpning
av artiklarna 30 och 36 i Romfördraget enligt vilka varor skall få
tillträde till alla medlemsländer om varan har tillverkats och gått i cirkulation
i ett EG-land och där uppfyller de krav som tillverkningslandet ställt
upp. Enligt mp är det orimligt att begära att vi skall släppa in varor som
inte får tillverkas i vårt eget land. Miljöpartiet hävdar i samma motion att
det svenska miljö- och hälsorelaterade gränsskyddet är för svagt och att det
inte får försvagas ytterligare genom att vi accepterar införsel av varor som
är förbjudna i Sverige enligt 58 §.

I motion U568 (m) yrkas en översyn och genomgång av vilka konsekvenser
ett närmande till EG skulle få ur växtsjukdoms- och växtskadegörarsynpunkt.

I motion U575 tas produktkontroll upp och mp framför att partiet inte
kan godta harmonisering av produktkrav med EG om det inte garanteras
att syftet och resultatet är att stärka miljö- och hälsoskyddet. Miljöpartiet
kräver vidare att produktkontrollen som en följd av EG-anpassningen inte
får privatiseras, dvs. förskjutas från offentligträttsligt reglerade myndigheter
till privata ”ackrediterade ” storforetagslaboratorier. Detta riskerar enligt
mp att leda till minskad offentlig insyn i kontrollverksamheten.

I motionerna U583 och U585 tar miljöpartiet upp konsumentskyddet
och kräver att konsumentverkets verksamhetsområde skall undantas från
EG-anpassning. I stället krävs att det skyndsamt skall utredas hur ett kraftigt
förstärkt konsumentskydd på alla nivåer i samhället skall byggas ut
inför Sveriges EG-anpassning. Specifikt tas i motion U585 upp barnsäkerhet,
säkerhet vad gäller elektriska hushållsmaskiner, konsumentupplysning
och våldsstimulerande varor. Av hänsyn till konsumenterna bör även
enligt motionerna U583, U587 och U588 (samtliga mp) kemikaliekontroll,
läkemedelskontroll och läkemedelspolitik undantas från EG-anpassning.
Kemikaliekontrollen bör undantas eftersom den inom EG på olika sätt är
snävare än för den svenska lagstiftningen och för att principiella skillnader
i grundsynen på farlighetskriteriet föreligger enligt vad som framförs i motion
U587.

I motion U594 (mp) framförs att EG-anpassningen inte får påverka eller
försena den svenska kämkraftsavvecklingen, inte får leda till åtgärder som
förhindrar förbud mot import och export av kämkraftsteknologi, eller till
åtgärder som tvingar Sverige att ta emot radioaktivt avfall. EG -

1988/89: UU19

anpassningen får inte heller enligt mp leda till åtgärder som tvingar Sverige
att tillåta köp till Sverige av kärnkraftsel från EG-området.

I motion U600 (mp) yrkas att alla former av vapenhandel och vapenlagstiftning
skall vara undantagna från EG-anpassning.

Utskottet

Med tekniska handelshinder menas oftast problem som uppstår genom att
skilda länder har olika regler för hur produkter skall vara beskaffade. Det
kan gälla t. ex. dimensioner, säkerhetsanordningar, märkningsbestämmelser
osv. Problemen kan ibland lösas genom att produkterna anpassas till
det land som har de strängaste reglerna. I andra fall är reglerna oförenliga
så att det blir nödvändigt att tillverka olika versioner till export till skilda
länder. Detta fördyrar och försvårar tillverkningen. En annan typ av
handelshinder kan hänga samman med att provning och godkännande av
en produkt måste upprepas i varje land där varan skall säljas, vilket kan bli
tidsödande och dyrbart.

I och med att de klassiska handelshindren, tullar och kvantitativa begränsningar,
har avvecklats för handeln med industriprodukter i Västeuropa
har andra faktorer som t. ex. de tekniska handelshindren fått en allt
större betydelse. Andra icke-tarifFära åtgärder som skapar hinder för det
fria varuflödet är t. ex. fysiska handelshinder i form av kontroller av varor
och transportmedel vid gränserna, t. ex. veterinär och växtskyddskontroller.

Ytterligare exempel på icke-tarifFära handelshinder är procedurer för offentlig
upphandling, statliga stödåtgärder till företag och indirekta skatter.
Dessa behandlas under annan plats i detta betänkande. I förra årets propositionen
om Sverige och den västeuropeiska integrationen (1987/88:66)
påpekas att dessa icke-tariffara handelshinder kan beräknas medföra kostnadsökningar
för företagen och därmed konsumenterna på 5—10%, eller i
en hel del fall mer än de tullar som avvecklas.

Med syfte att göra en översyn av kontakterna mellan Sverige och EG på
olika sakområden och för att se till att integrationsarbetet inom EG leder
till samma fördelar och åtaganden för medborgare, institutioner och företag
i Sverige som det gör i EGs medlemsländer har en omfattande organisation
satts upp inom regeringskansliet. En rad ledningsgrupper och arbetsgrupper
har bildats med deltagande av regeringsledamöter och tjänstemän,
sakkunniga från näringsliv, fackförbund och andra
intresseorganisationer. Den organisation som satts upp täcker alla de områden
som omfattas av den inre marknaden. 24 arbetsgrupper har satts
upp att särskilt studera frågor avseende de fyra friheterna, den sociala dimensionen,
miljön m.m. En särskild arbetsgrupp ägnar sig åt tekniska
handelshinder.

Under det gångna året inledde EFTA förhandlingar med EG om avtal
för notifikationsprocedurer för tekniska föreskrifter. Diskussioner har
också inletts beträffande samarbete på provnings- och certifieringsområ -

1988/89: UU19

det. Samtidigt förs gemensamma expertsamtal rörande en rad enskilda
EG-direktiv (byggmaterial, leksaker, konsumentvaror m.m). Avsikten är
att ge EFTA-länderna möjlighet att kommentera utformningen av kommande
direktiv.

Fysiska handelshinder

Vad gäller yrkandet i motion U568 (m) om en översyn av de konsekvenser
som ett närmande till EG skulle få ur växtsjukdoms- och växtskadegörarsynpunkt
får utskottet anföra följande: En av de arbetsgrupper som studerar
integrationsfrågorna inom regeringskansliet har ansvar för jordbruksfrågor.
Arbetsgruppen är uppdelad i ett antal undergrupper, bl. a. en för
växtskyddsfrågor. 1 denna undergrupp deltar företrädare för jordbruksdepartementet,
utrikesdepartementets handelsavdelning och kommerskollegium.
Till undergruppen har även knutits en referensgrupp bestående av
företrädare för trädgårds- och jordbruksnäring. Undergruppens arbete består
i att detaljgranska EG:s direktiv på området och göra en konsekvensanalys
över olika nivåer av harmonisering.

I likhet med vad utskottet framförde i förra årets betänkande utgår utskottet
ifrån att regeringen i det löpande förhandlingsarbetet tar hänsyn till
denna för svensk jordbruksnäring och hortikultur viktiga fråga så att det
inte får negativa konsekvenser.

Härmed får yrkande 2 i motion U568 anses besvarat.

Tekniska handelshinder

Det är enligt utskottets uppfattning ett klart svenskt intresse att svenska
produkter inte skall behöva ändras för att kunna säljas på den europeiska
marknaden eller att de inte skall behöva genomgå mera komplicerad provning
än EG-företagens produkter. På samma sätt är det i sig ett konsumentintresse
att utländska produkter inte fördyras genom att de behöver ändras
för att kunna säljas i Sverige. Ända sedan början av 1970-talet har Sverige
eftersträvat ett samarbete med bl. a. EG i dessa frågor.

Utskottet får i detta sammanhang anknyta till sitt förra betänkande (UU
1987/88:24) där det konstaterades att det är ett viktigt led i strävandena
mot ett ökat samarbete med EG att Sverige i görligaste mån försöker avveckla
tekniska handelshinder genom en harmonisering av lagar och andra
författningar.

I sitt yttrande till utskottet (1988/89: NU4y) understryker också näringsutskottet
vikten av att tekniska handelshinder så långt möjligt kan undanröjas.
Detta är enligt näringsutskottet ett klart intresse från näringspolitisk
synpunkt och ligger i konsumenternas intresse. Harmoniseringen får dock
enligt näringsutskottet inte ske till priset av att väsentliga svenska säkerhetskrav
uppges. Det är angeläget att ansvariga myndigheter liksom företrädare
för konsument- och användarintresset på ett tidigt stadium får
möjlighet att medverka i och därmed påverka det internationella samarbete
som syftar till undanröjande av tekniska handelshinder.

1988/89: UU19

Vad gäller de frågor som miljöpartiet tagit upp i motion U573 rörande 1988/89: UU19

harmonisering av produktföreskrifter och det hot mot det svenska miljöoch
hälsoskyddet som en svensk EG-anpassning skulle utgöra får utskottet
ansluta sig till vad som framförts av näringsutskottet.

Näringsutskottet konstaterar att ett omfattande harmoniseringsarbete
pågår inom EG syftande till att tekniska handelshinder som uppstår genom
förekomsten av olika produktföreskrifter skall undanröjas. Harmoniseringen
går normalt till så att man beslutar om direktiv med gemensamma
regler som medlemsstaterna är skyldiga att omsätta i nationella föreskrifter.
Detta förfarande är tidskrävande. För att nå snabbare resultat har
verksamheten med att undanröja tekniska handelshinder inriktats mot nya
former. Enligt en princip som stadfästs — ömsesidigt erkännande — skall
en vara som är lagligen producerad och marknadsförd i ett land inom EG
fritt kunna säljas inom EG såvida inte ett annat medlemsland kan åberopa
behov av skydd för bl. a. människors och djurs liv och hälsa som grund för
egna krav. Kommissionen skall i så fall underrättas om detta och kan då
företa en undersökning. Visar kommissionens undersökning att de nationella
bestämmelserna inte utgör ett medel för en godtycklig diskriminering
eller ett förtäckt hinder mot handeln mellan medlemsstaterna, skall kommissionen
bekräfta att de nationella bestämmelserna får tillämpas. En annan
medlemsstat kan dock väcka talan hos EG-domstolen om den anser
att ett annat land har utnyttjat sina befogenheter på ett orättmätigt sätt.

Med anledning av miljöpartiets motioner (U573 och U575) som motiverats
av en oro för att svenska säkerhetskrav på olika områden måste
uppges vid en EG-anpassning får utskottet anföra följande: En av grunderna
för den svenska handelspolitiken, inte bara gentemot EG utan generellt,
är en liberalisering av handeln vilket innebär borttagande av hinder
mot fria handelsströmmar. Bland de hinder som enligt svensk uppfattning
så långt möjligt bör undanröjas ingår tekniska handelshinder. Samarbete
pågår mellan EFTA och EG bl. a. på detta område. Liberaliseringen får
dock inte ske till priset av att väsentliga svenska produktsäkerhetskrav
uppges. Som utskottet tidigare framhållit är detta en självklar förutsättning
för Sveriges kommande förhandlingar med EG.

Vad gäller miljövård och social trygghet får utskottet dessutom upprepa
vad som framfördes i förra årets betänkande, nämligen att det inte är så att
Sverige nödvändigtvis skulle behöva sänka sina krav i fall av harmonisering
med lagstiftningen i EG, t. ex. vad gäller miljövård eller social trygghet.
Motsatsen är också tänkbar. I EG:s enhetsakt från 1985 (artikel 130R)
behandlas EGs miljöpolitik. EG skall enligt artikeln verka för en preventiv
miljöpolitik och för att skador på miljön angrips vid källan. Beslut enligt
artikel 130t anger bara det minimiskydd för miljön som länderna skall
garantera. Det stadgas uttryckligen att ett sådant beslut inte förhindrar
längre gående beslut i medlemsländerna så länge dessa är förenliga med
Romfördraget. Vidare ger enhetsakten möjlighet för enskilda medlemsländer
att, i beslut som rör den inre marknaden, av hänsyn till människors
och djurs hälsa och säkerhet m. m. (s. k. ordre public) eller för att skydda
miljön eller arbetsmiljön tillämpa regler som avviker från EGs. Det är
dock att märka att dessa avvikelser inte får utgöra förtäckta handelshinder. 31

Det kan också här upprepas vad utskottet redan slog fast förra året att
pågående och förestående kontakter och förhandlingar med EG bör vara
förutsättningslösa och att inget område bör vara undantaget från förhandlingar.

Därmed avstyrks yrkandena 1 och 2 i motion U573 (mp).

Den andra principen i arbetet på att eliminera tekniska handelshinder
inom EG är en ny harmoniseringsmetod. Den används i de fall då det finns
ett klart behov av säkerhetsföreskrifter, som bör vara desamma i alla
medlemsländer. Metoden innebär att man överlåter åt de europeiska standardiseringsorganen
att komplettera allmänt hållna säkerhetskrav i EGdirektiven
med tekniska specifikationer som utformas genom hänvisning
till europeiska standarder. Dessa standarder skall till stor del utarbetas av
de europeiska standardiseringsorganen CEN och CENELEC i vilka nationella
standardiseringsorgan såväl EFTA- som EG-ländema är medlemmar.
Produkter som tillverkas enligt dessa standarder antas uppfylla säkerhetskraven.
I direktiven anges hur det skall verifieras att en produkt uppfyller
kraven (kontroll genom teknisk provning).

Som framgår av det yttrande som näringsutskottet avgivit diskuteras för
närvarande inom EG utformningen av en politik för den tekniska provningen
och kontrollen. En viktig fråga i sammanhanget är att det skapas
förtroende för provnings- och kontrollverksamheten, både när den bedrivs
i fristående provnings- och certifieringsorgan och när den utförs i företags
egna laboratorier. EG undersöker möjligheter att uppnå detta, bl. a. genom
samordnad utveckling av nationella ackrediteringssystem för provningslaboratorier
och en europeisk organisation för provning och kontroll.

Samarbete mellan EFTA-ländema och mellan EFTA och EG sker på
detta område i allt snabbare takt. EFTAs råd antog i januari 1988 en ramkonvention
som bl. a. innebär att EFTA-ländema åtar sig att på vissa villkor
erkänna provning och kontroll av varor som utförts i andra EFTAländer.
Avsikten är att EFTA-länderna på grundval av konventionen skall
kunna ingå avtal sinsemellan för enskilda varusektorer där man bedömer
att man kan ansluta sig till kraven i EGs motsvarande direktiv. 1 förlängningen
ligger möjligheter att träffa avtal med EG som innebär att en vara
som godkänts i ett EFTA- eller EG-land fritt skall kunna försäljas i hela
Västeuropa. När riksdagen godkände den svenska anslutningen till konventionen
anförde näringsutskottet att detta inte behövde påverka Sveriges
möjligheter att upprätthålla regler till skydd för hälsa och miljö.

Behovet av att att få till stånd arrangemang som ger möjlighet till ömsesidiga
erkännanden av provnings- och certifieringsprocedurer mellan Sverige
och övriga EFTA-länder och EG togs även upp i regeringens proposition
(1987/88:66). I sitt yttrande understryker också näringsutskottet att
ett utvidgat internationellt samarbete i frågor om ömsesidiga erkännanden
av provnings- och kontrollresultat är ett nödvändigt och från näringspolitisk
synpunkt viktigt komplement till det internationella samarbete om
harmonisering av produktföreskrifter som pågår. Utskottet ansluter sig till
denna uppfattning.

Utskottet får i sammanhanget också påpeka att EFTA-konventionen,

1988/89: UU19

liksom en ny lagreglering som antagits rörande frivillig ackreditering av
laboratorier, är ett komplement till andra kontrollformer. Riksprovplatserna,
där staten ensam eller tillsammans med Svenska kommunförbundet
e.d. bör ha det bestämmande inflytandet, bibehålls. När det gäller obligatorisk
kontroll är det alltid den föreskrivande myndigheten som anger säkerhetskraven,
vad som skall provas och i vilken ordning kontrollen skall
ske.

Med det ovan anförda avstyrker utskottet yrkandena 1 och 2 i motion
U575, yrkande 5 i motion U583, motionerna U587 och U588.

Vad gäller miljöpartiets yrkande i motion U600 om att alla former av
vapenhandel och vapenlagstiftning skall vara undantagna från EGanpassning
får utskottet anföra följande:

Sverige stödjer ett internationellt samarbete som syftar till att förbättra
kontrollen över privatpersoners vapeninnehav. Sverige har bl. a. anslutit
sig till 1978 års Europarådskonvention om vapeninnehav. Inom EG diskuteras
för närvarande ett direktiv avseende förbättrad kontroll över privatpersoners
vapeninnehav.

Den svenska krigsmaterielexporten är säkerhets- och försvarspolitiskt
betingad. Säkerhets- och försvarspolitiken kommer inte att ingå i det
svenska samarbetet med EG.

Härmed avstyrks motion U600 (mp).

Kärnkraft

I motion U594 tar miljöpartiet upp frågan om den svenska kärnkraftsavvecklingen
och EG-anpassningen. Miljöpartiet uttrycker oro över att Sverige
skall anpassa sin energipolitik till EG och yrkar i motionen på att EGanpassningen
inte får påverka eller försena den svenska kärnkraftsavvecklingen.
Inte heller får anpassningen enligt (mp) leda till åtgärder som
förhindrar förbud mot import och export av kämkraftsteknologi, till att
Sverige tar emot utländskt radioaktivt avfall eller köper kärnkraftsel från
EG-området.

Av två interpellationssvar som avgivits i riksdagen, dels av statsministern
den 23 mars i år, dels av energiministern den 7 april i år framgår att ett
närmare samarbete med EG på energiområdet inte skulle betyda att Sverige
skulle frångå beslutet om kärnkraftsavveckling. Näringsutskottet har i
sitt yttrande till utskottet dragit samma slutsats.

I EGs vitbok om den inre marknaden finns inget direktiv som berör
energifrågorna. Energisektorns betydelse för förverkligandet av den inre
marknaden har dock successivt fått ökad uppmärksamhet även om detta
är ett av de områden där EG haft svårast att ena sig om en gemensam
politik. Detta beror på kraftigt divergerande intressen hos de olika medlemsländerna.
Kämkraftssamarbetet mellan EG-länderna regleras i ett särskilt
fördrag om den europeiska atomenergigemenskapen, Euratom. Varken
detta fördrag eller övrig lagstiftning inom EG innehåller krav om nationella
kärnkraftsprogram i EGs medlemsländer. De enskilda länderna är

1988/89: UU19

3 Riksdagen 1988/89. 9 sami. Nr 19

fria att avgöra vilka energislag de vill utnyttja i sin energiförsörjning. Fem 1988/89: UU19
av EGs medlemsländer har valt att inte ha kärnkraft.

Vad gäller frågan om förbud mot import och export av kärnkraftsteknologi,
konstaterar näringsutskottet i sitt yttrande att lagen om kärnteknisk
verksamhet m. m. (1984:03) innehåller bestämmelser som innebär att det
krävs tillstånd för export och import av ämnen och utrustning på kämenergiområdet
och för teknologiöverföring. Import av kärnkraftsteknologi
är inte förbjuden för den som har tillstånd att inneha och driva en kärnteknisk
anläggning. Exporten av kärnkraftsteknologi är i Sverige liksom i
de enskilda EG-länderna reglerad enligt de s. k. Londonriktlinjema som
överenskoms år 1975 mellan femton stater.

Den s. k. ordre public klausulen i GATT-avtalet (artikel 206) som även
återfinns i bl. a. Romfördraget, EFTA-konventionen och EFTA-ländemas
frihandelsavtal med EG kan åberopas när det gäller restriktioner för import
av kärnkraftsteknologi enligt vad som framförs i näringsutskottets yttrande.
Motsvarande åtgärder beträffande export täcks av bestämmelser i
icke-spridningsavtalet (NPT).

Enligt vad som framfördes av energiministern i riksdagen den 9 april
föreligger det ingen risk för att Sverige kan tvingas förvara andra länders
kärnavfall. Euratomfördragets definition av nukleärt material, vilket enligt
avtalet skall åtnjuta fri cirkulation inom EG, omfattar inte avfall.

Vad gäller import av kämkraftsel får utskottet i likhet med näringsutskottet
konstatera att elkraft som är producerad i kärnkraftverk inte går att
skilja från elkraft som producerats på annat sätt. Energiministern bedömer
frågan som varande av hypotetiskt slag.

Härmed får motion U594 anses besvarad.

Konsumentfrågor

I motionerna U583 och U585 tar miljöpartiet upp olika aspekter på konsumentskyddet
och anpassningen till EG. Miljöpartiet anser bl. a. att konsumentverkets
verksamhetsområde skall undantas från EG-anpassning och
att anpassningen inte får innebära en försämring av konsumentskyddet.

Lagutskottet har yttrat sig om konsumentpolitiken. Även socialutskottet
har i sitt yttrande till utskottet tagit upp motion U585 i vad avser bamsäkerhetsfrågor.

Konsumentfrågorna fick i böljan av 1970-talet en mer framträdande
plats i EGs arbete. EGs råd antog år 1975 ett konsumentpolitiskt program
med fem huvudpunkter, nämligen rätten till skydd av hälsa och säkerhet,
rätten till skydd av ekonomiska intressen, rätten till reklamation och skadestånd,
rätten till information och utbildning samt rätten till representation
och konsultation. År 1981 antog rådet ett andra konsumentpolitisk
program. Ökad tonvikt lades vid priset på varor och tjänster samt kvaliteten
på offentliga och privata tjänster.

Flera direktiv som under åren utfärdats på konsumentskyddsområdet
har karaktären av minimidirektiv och det har överlåtits åt medlemsländerna
att anta strängare regler. År 1986 utvidgades EGs samarbete på kon- 34

sumentskyddsområdet ytterligare. En resolution antogs rörande den framtida
inriktningen av EGs politik för skydd och befordran av konsumentintressen
vilket innebär genomförande av en rad åtgärder som kan ses som
tillägg till vitboken, dvs. EGs förslag till genomförande av den inre marknaden.
Åtskilliga av vitbokens förslag har också konsumentpolitiska aspekter.
Som framförs i regeringens proposition (1987/88:66) kan den möjlighet
att fatta majoritetsbeslut om harmonisering av lagstiftning som infördes
genom enhetsakten även komma att beröra konsumentområdet.
Medlemsländerna kommer i dessa fall att ha möjlighet att på vissa villkor
göra avsteg från de gemensamma reglerna när det gäller produktsäkerhetskrav
men inte när det gäller skydd av konsumenternas ekonomiska och
juridiska intressen.

Genom att det på politisk nivå endast skall slås fast väsentliga säkerhetskrav,
innebär direktiv enligt den nya modellen ett större ansvar för standardiseringsorganen
såsom CEN och CENELEC där ju Sverige är medlem.

Sverige och EG har sedan år 1980 ett regelbundet informationsutbyte
om konsumentfrågor. Samarbetet mellan EG och EFTA har formaliserats i
form av en gemensam expertgrupp för konsumentfrågor. En expertgrupp
med företrädare från EFTAs medlemsländer och EG-kommissionen har
även inrättats för frågor rörande produktsansvar.

Lagutskottet framhåller i år liksom i sitt yttrande förra året till utskottet
det angelägna i att samarbetet med EG på konsumentpolitikens område
intensifieras. Ett viktigt led i strävandena mot ett ökat samarbete måste
enligt lagutskottet vara att vi i görligaste mån försöker avveckla tekniska
handelshinder genom en harmonisering av lagar och andra författningar.
Lagutskottet anser det betydelsefullt att svenska myndigheter går igenom
EGs regler på olika områden och tar till vara de möjligheter till harmonisering
som finns samt att vi från svensk sida och helst i nordisk samverkan
försöker utöka och intensifiera det samarbete med EG som pågår på konsumentpolitikens
område bl. a. när det gäller standards för säkerhetskrav
på olika produkter. Vägledande bör enligt lagutskottet självfallet vara att
vår nuvarande höga ambitionsnivå när det gäller skyddet för konsumenterna
skall upprätthållas. I fråga om produktsäkerhetsarbetet är det dock
inte givet att nuvarande svenska regler alltid är de mest genomtänkta, anför
lagutskottet.

Nordiska ministerrådet (konsumentministrarna) sade 1988 att utvecklingen
på konsumentområdet i relation till EGs inre marknad inte bör
medföra någon försämring av konsumentskyddet i Norden. Enligt ministrarna
bör det nordiska harmoniseringsarbetet ske så att det stämmer överens
med motsvarande arbete inom EG.

Vad övrigt gäller det nordiska samarbetet på det konsumentpolitiska
området nämner såväl lag- som socialutskotten det förslag till samarbetsprogram
på konsumentområdet som Nordiska rådet vid sitt möte i mars
1989 rekommenderade Nordiska ministerrådet att anta. I förslaget betonas
vikten av det nordiska samarbetet i internationella sammanhang och
det framhålls att det nordiska harmoniseringsarbetet på konsumentområdet
måste stå i samklang med motsvarande arbete i EG och EFTA. Särskild

1988/89: UU19

vikt läggs vid att Norden kan framstå enat i europeiska och andra internationella
standardiseringsorganisationer.

Den oro som miljöpartiet framför vad gäller risken att svenska konsumentskyddsbestämmelser
skulle offras vid en anpassning till EG har även
bemötts i riksdagen av statsrådet Wallström som då upprepade det uttalande
som gjorts av de nordiska konsumentministrarna. Statsrådet sade vidare
att ”i den mån säkerhetskraven för konsumentprodukter fastställs på
europeisk nivå, är det angeläget att Sverige deltar i arbetet. Detta gör vi
både genom överläggningar med EG-kommissionen och genom deltagande
i det europeiska standardiseringsarbetet. Till detta har vi anslagit nya resurser
och vet redan att ett sådant arbete kan medföra att svenska säkerhetssynpunkter
vinner gehör. Samtidigt måste sägas att det inte är givet att
Sverige på alla områden som rör konsumentprodukter har de bäst genomtänkta
säkerhetsnormerna. Frågan om en anpassning av svenska konsumentskyddsbestämmelser
får därför prövas från fall till fall.”

Ett exempel på där Sverige har varit med och drivit på utvecklingen på
produktsäkerhetsområdet har varit leksaker. Ett direktiv enligt den ovan
nämnda s.k. harmoniseringsmetoden antogs i maj 1988 om säkerhetskrav
för leksaker.

Utskottet instämmer i vad som ovan sagt om hur viktigt det är att Sverige
engagerar sig i det västeuropeiska samarbetet på konsumentskyddsområdet.
Även i övrigt ansluter sig utskottet till vad som anförts av lagoch
socialutskottet.

Med det ovan anförda avstyrker utskottet yrkandena 1, 2 och 3 i motion
U583 (mp) samt yrkandena 1, 2 och 3 i motion U585 (mp).

Medborgarnas Europa
Personers rörlighet, passunion
Sammanfattning av motionerna

I motion U503 tar folkpartiet upp behovet av ett kraftigt ökat svenskt engagemang
för människors fria rörlighet. Enligt (fp) gör regeringen svaga
insatser i utvecklandet av medborgarnas Europa. Samtidigt konstaterar
(fp) att åsiktsskillnader inom EFTA och bristande mandat för EGkommissionen
att förhandla för Gemenskapen gör den fria rörligheten för
människor till en av de svåraste integrationsuppgiftema. Den är emellertid
enligt (fp) en av de mest angelägna.

De områden där ett kraftigt ökat svenskt engagemang krävs är enligt fp
rätten att bo och arbeta över gränserna, att Sverige får delta i EGs
utbildnings- och forskningssamarbete, samt att Sverige inte hamnar utanför
EGs gemensamma yttre gräns när de inre gränskontrollerna avskaffas.

Även moderata samlingspartiet tar i motion U560 upp behovet av att
Sverige blir en del av medborgarnas Europa. Målsättningen från svensk
sida måste enligt m vara att Sverige skall ingå i den passunion som skapas
inom EG. En anslutning till EGs passunion bör ske så att hela den nordiska

1988/89: UU19

passunionen inkluderas. Det får enligt m inte resas några passmurar mellan
de nordiska länderna.

Moderata samlingspartiet anser även att Sverige måste sträva efter att
svenska medborgare som vistas inom EG omfattas av samma rättigheter
och skyldigheter som EG-medborgare. Motsvarande måste enligt m givetvis
gälla för EG-medborgare i Sverige. Detta bör åstadkommas genom att
den nordiska arbetsmarknaden ansluts till EGs gemensamma arbetsmarknad,
anser m.

Miljöpartiet stöder i motion U571 en ytterst generös flyktingpolitik och
ökad invandring. Det utrymme som finns för ökad invandring skall dock
enligt mp inte vara begränsad till EG-området, utan den nya öppenheten
skall komma alla till del, oberoende av nationalitet. I motion U592 yrkar
därför mp att flyktingpolitiken helt skall undantas från EG-anpassning.
Miljöpartiet anser också att möjligheterna för människor att röra sig fritt i
studie- eller turistsyfte bör öka såväl inom Europa som på annat håll. Samtidigt
kräver mp i motion U597 att EG-anpassningen inte får leda till att
tull och gränspolis avskaffas vid Sveriges riksgränser.

Utskottet

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion U503 om att rätten
att fritt bo och arbeta i andra länder hör till det viktigaste för att skapa
ökad förståelse, kulturellt utbyte och mänsklig gemenskap i Västeuropa.
Det kan tilläggas att detsamma naturligtvis gäller hela Europa. Under efterkrigstiden
har också möjligheterna för ökad rörlighet över gränserna
ständigt förbättrats. Passfrihet har införts mellan vissa länder, t. ex. de
nordiska länderna, och passkontrollen har förenklats väsentligt. EG har
som ett led i förverkligandet av den inre marknaden satt upp målet att
avskaffa alla gränskontroller mellan medlemsländerna före utgången av år
1992. Arbetet på att förverkliga detta mål går mycket trögt och det beror på
att flera medlemsländer inte är beredda att förenkla eller undanröja de inre
gränskontrollerna innan länderna lyckats ena sig om gemensamma regler
för det yttre gränsskyddet. Terrorism, vapen- och narkotikasmuggling bereder
här problem. Även immigration och flyktingpolitik ingår bland de
frågor som medlemsländerna har att ena sig om innan ett gemensamt yttre
gränsskydd kan förverkligas.

Utskottet får dock konstatera att oavsett arbetstakten är målet utstakat
och att detta är en fråga av stor betydelse även för Sverige och övriga länder
inom den nordiska passunionen.

Det är enligt utskottets uppfattning mycket viktigt att den successiva
avvecklingen av EGs inre gränskontroller som kommer att ske inte leder
till inskränkningar i den nordiska passfriheten. Vi har alltså ett stort intresse
av att den nordiska passkontrollöverenskommelsen samordnas med
det motsvarande system som planeras inom EG. Från svensk sida — liksom
från andra nordiska länder — har vid flera tillfallen och via olika
kanaler i kontakter med EG-länder framhållits vikten av att en lösning nås,
vilken möjliggör en samordning mellan EGs planerade gränskontrollsy -

1988/89: UU19

stern och den nordiska passkontrollöverenskommelsen. Inte minst har
detta önskemål framförts från dansk sida. De nordiska länderna har ställt
sig öppna för ett samarbete för att uppnå denna samordning.

Med det ovan anförda får yrkande 7 i motion U560 anses besvarat.

Samordningsarbetet inom EG med att avveckla de inre och samordna de
yttre gränserna för personers rörlighet som bl. a. utförs inom den s. k.
Trevi-gruppen (EGs inrikes- och justitieministrar) och i en särskild grupp
för invandrarfrågor följs och analyseras både av Sverige och av Norden
gemensamt. En särskild arbetsgrupp för EG-frågor har tillsatts av den nordiska
samrådsgruppen för flyktingpolitiska frågor.

Frågorna rörande gränskontroll av personer m. m. har även aktualiserats
i EFTA/EG-samarbetet. Det är här EFTA som är pådrivande. Ett första
EFTA-expertmöte om dessa frågor hölls i januari 1989.

Den särskilda arbetsgrupp för EG-frågor som tillsattes av den nordiska
samrådsgruppen för flyktingpolitiska frågor följer och analyserar de diskussioner
som pågår inom EG vad gäller asyl-, viserings- och gränskontrollfrågor.
Arbetsgruppen har också till uppgift att diskutera möjligheterna
till en gemensam nordisk hållning i de olika frågorna och att överväga
olika förhandlingsstrategier visavi EG/EG-länder.

Det intresse för samarbete som de nordiska länderna visat vad gäller en
samordning mellan EGs gränskontrollsystem och den nordiska passöverenskommelsen
inkluderar naturligtvis också samordning och samarbete i
frågor som på olika sätt berör såväl det inre som det yttre gränsskyddet.
Häri ingår migrationspolitiken visavi tredjelands medborgare, asylpolitik
och viseringspolitik m. m. Sverige kommer naturligtvis att påverkas av en
eventuell harmonisering av asyl- och flyktingpolitiken inom EG. Inom regeringskansliet
följs diskussionerna inom EG, och en fortlöpande analys
sker av konsekvenserna för Sveriges del. Utskottet vill i detta sammanhang
framhålla vikten av att en generös och solidarisk svensk flyktingpolitik
skall upprätthållas, både vad gäller prövning av enskilda asylsökandes
ärenden och beträffande överföring till Sverige av flyktingarna inom ramen
för vår flyktingkvot. Det är enligt utskottets uppfattning viktigt att vi
även på detta område skall försöka bredda och fördjupa samarbetet så
långt detta är möjligt. Som utskottet påpekade i förra årets bétänkande
(1987/88:24) skall inget område undantas på förhand, och ingen uppgörelse
skall på förhand anses vara alltför långtgående. Flyktingpolitiken bör
därför inte, som miljöpartiet föreslår, lika litet som något annat område
undantas på förhand.

Härmed avstyrks motion U591 (mp).

Vad gäller miljöpartiets motion U597 vari tas upp frågan om avskaffande
av gränskontroller i form av tull och polis vid den svenska gränsen
vid en s. k. EG-anpassning, får utskottet anföra följande. Som en följd av
harmoniseringen kommer gränskontrollerna sannolikt att kunna reduceras.
Det är enligt utskottets mening en välkommen och naturlig följd. Det
utesluter dock inte att det även i framtiden kan finnas behov av gränskontroller
i någon form för att säkerställa vissa skydds- och säkerhetsintressen.

1988/89: UU19

Med det ovan anförda får yrkande 2 i motion U503, yrkande 2 i motion 1988/89: UU19
U571 och motion U597 (mp) anses besvarade.

Arbetsmarknadspolitiska frågor
Sammanfattning av motionerna

Moderata samlingspartiet anför i motion U560 (m) att det är en klar nackdel
att Sverige inte innefattas i den gemensamma europeiska arbetsmarknaden.
Sverige måste enligt (m) sträva efter att svenska medborgare som
vistas inom EG omfattas av samma rättigheter och skyldigheter som EGmedborgare.
Givetvis måste motsvarande gälla för EG-medborgare i Sverige.
Detta bör åstadkommas genom att den gemensamma nordiska arbetsmarknaden
anslutes till EGs gemensamma arbetsmarknad, framförs det i
motion U560 (m).

Centerpartiet anför i motion U561 (utan yrkande) att sysselsättningen
värderas högt i Sverige och att vi har en avgjort lägre arbetslöshet än EGländerna.
Enligt c kan ett deltagande i integrationen ge många fördelar ur
sysselsättningssynpunkt. Detta får emellertid inte innebära att behovet av
en aktiv sysselsättningspolitik anses tillgodosett med ett svenskt deltagande
i integrationsarbetet.

Folkpartiet betonar i motion U503 rätten att bo och arbeta över gränserna.
Av hänsyn såväl till den materiella som den intellektuella och andliga
välfärden måste svenskarna enligt (fp) genom att gränser rivs ges
samma utvecklingsmöjligheter som flertalet västeuropeer.

Även i motion U609 (m) anförs att Sverige bör eftersträva ett deltagande
i EGs fria arbetsmarknad.

Miljöpartiet däremot anser i motion U571 att Sverige inte skall ansluta
sig till en ensidig gemensam arbetsmarknad med EG. På den jättelika EGarbetsmarknaden
kommer individerna enligt mp att reduceras till brickor
i spel de inte kan påverka. EG-anpassningen får därtill enligt mp inte leda
till någon försämring beträffande svensk arbetsrätt och får inte, så som
framförs i motion U590 mp, leda till en försvagning av löntagarnas ställning
och inflytande i Sverige.

Utskottet

Mot bakgrund av de positiva erfarenheter som den fria nordiska arbetsmarknaden
givit, bör enligt utskottets uppfattning en fri europeisk arbetsmarknad
betraktas som en tillgång i det europeiska samarbetet. Vi bör
därför i integrationsarbetet markera ett svenskt intresse av samarbete på
detta område. Målet skall vara att svenska medborgare fritt skall kunna
flytta och ta arbete i andra länder i hela Västeuropa och att motsvarande
rättigheter naturligtvis skall gälla för andra västeuropeiska länders medborgare
i Sverige.

Det är dock viktigt, vilket utskottet även påpekade i förra årets betänkande,
att den fria nordiska arbetsmarknaden kan bestå vid en närmare 39

anknytning till den europeiska arbetsmarknaden. Som framförs av arbetsmarknadsutskottet
i dess yttrande (1988/89: AU3y) är det, oavsett formerna
för det fortsatta integrationsarbetet, en fördel om man inom Norden
har en samsyn inom arbetsmarknadsområdet.

Arbetsmarknadsutskottet konstaterar i sitt yttrande detsamma som
förra året, nämligen att en anslutning till EGs nuvarande regler om arbetskraftens
fria rörlighet under normala förhållanden knappast skulle innebära
någon risk för arbetskraftsinflyttning i sådan omfattning att svårigheter
skulle uppstå på den svenska arbetsmarknaden.

Denna uppfattning får stöd i en specialstudie inom ramen för långtidsutredningen
LU90 vilken relateras av AU. Slutsatserna i denna studie är
att arbetsmarknadsintegrationen knappast utgör ett hot mot sysselsättningen
i Sverige trots hög arbetslöshet i andra EG-länder. I studien anförs
att en integration medför att lönerna inte kommer att kunna avvika alltför
mycket från dem som gäller inom EG, dvs. att det nationella inflytandet
över lönebildningen minskar. Det påpekas också att de negativa effekter av
den nuvarande obalansen på arbetsmarknaden hade kunnat undvikas om
vi hade haft fri rörlighet för arbetskraften mellan Sverige och EG.

Utskottet anser att det är viktigt, vilket även påpekas i UDHs redovisning
av integrationsarbetet att vissa frågor på detta området ytterligare
analyseras såväl internt för Sverige som för Norden som helhet. Ett omfattande
analys- och utredningsarbete pågår också för att ytterligare belysa
vad en svensk anslutning till en fri västeuropeisk arbetsmarknad skulle
betyda för in- och utvandring av arbetskraft och vilka eventuella konsekvenser
en anslutning skulle få för den svenska arbetsmarknadspolitiken.

Häri ingår naturligtvis arbetsrättsliga frågor. Det framfördes i proposition
1987/88:66 och i AUs yttrande till utskottet att ett närmare samarbete
med EG inte skulle få leda till att arbetstagarnas möjligheter att påverka
arbetsvillkoren minskar. De arbetsrättsliga frågorna måste enligt AU ägnas
stor uppmärksamhet i samband med dels den ökande integrationen på den
europeiska arbetsmarknaden, dels internationaliseringen av de större företagen.
Utskottet ansluter sig till denna uppfattning.

Med det ovan anförda får återstående del av yrkande 2 i U503, yrkande 8
i motion U560 (m), yrkande 3 i motion U571 (mp), motion U590 (mp)
samt motion U609 (m) i vad avser arbetsmarknadsfrågor, anses besvarade.
Yrkande 1 i motion U571 (mp) avstyrks däremot.

Jämställdhet

I motion U592 (mp) anförs att jämställdhetsarbetet skall undantas från
EG-anpassningen eftersom jämställdhetsläget är högst olika i olika delar
av Europa.

Utskottet får konstatera att målsättningarna med den svenska politiken
för jämställdhetsarbetet liknar EGs målsättningar i dessa frågor. Sverige
har dock i flera avseenden kommit avsevärt längre än de flesta EG-länder.

Arbetsmarknadsutskottet (AU) har i sitt yttrande till utskottet givit exempel
på ett område där den svenska jämställdhetslagen går längre än EG.

1988/89: UU19

Det gäller kravet på att arbetsgivare skall vidta aktiva jämställdhetsåtgärder.
Samtidigt ger AU exempel på ett område där EG kommit längre än
Sverige; EGs likalönsdirektiv går längre än den svenska jämställdhetslagens
förbud mot lönediskriminering. Arbetsmarknadsutskottet konstaterar
att EG-aspekten kommer att beaktas vid den pågående utvärderingen
av jämställdhetslagen (dir. 1988:33). AU konstaterar vidare att kvinnornas
inträde på arbetsmarknaden under den senaste tioårsperioden är ett
genomgående drag i Europa, även om Sverige har den högsta kvinnliga
förvärvsfrekvensen. Frågor av betydelse för jämställdheten, t. ex. särbeskattning,
föräldraförsäkring och villkor för deltidsarbetande, har tagits
upp inom EG.

Med hänsyn till att jämställdhetsfrågorna sannolikt tillmäts större betydelse
i Sverige än i många andra länder anser arbetsmarknadsutskottet att
Sverige på detta området borde kunna fungera som pådrivare och inspirationskälla.

Utskottet ansluter sig till vad arbetsmarknadsutskottet framfört i sitt yttrande.
En av de arbetsgrupper som inrättas inom regeringskansliet för beredning
av de europeiska integrationsfrågorna följer EGs arbete på jämställdhetsområdet.

Med det ovan anförda avstyrks motion U592 (mp).

Utbildni ngsfrågor
Sammanfattning av motionerna

I motion U560 anför moderata samlingspartiet att det är angeläget att få
till stånd ett ökat utbyte av studenter och forskare inom Europa. Uppläggningen
av den högre utbildningen bör grundas på ett internationellt synsätt
anser m, vilket bör involvera Sverige i arbetet med att fastställa gemensamma
examenskriterier för vissa utbildningar och att ge ömsesidigt erkännande
åt olika akademiska examina. Det är också viktigt att svenska
studenter får tillträde till EGs program för studentutbyte (ERASMUS) och
YES-programmet för ungdomsutbyte mellan EG-ländema.

Även motionerna U609 (m) och Ub806 (m) tar upp betydelsen av att
Sverige får delta i EGs utbildningsprogram. Motion Ub806 (m) om utbildningspolitiken
betonar att det är absolut nödvändigt att kraftfulla ansträngningar
görs för att få med Sverige i EGs samarbetsprogram inom den
högre utbildningen och forskningen bl. a. ERASMUS och COMETT. Regeringen
bör enligt (m) utarbeta en strategi och verka för ett fullvärdigt
svenskt deltagande på dessa områden.

I motion U567 (c) framförs behovet av att medel ställs till förfogande i
budgeten för att förbereda en svensk anslutning till COMETT, exempelvis
för att ge universitetslärare möjligheter till studiebesök i berörda länder.

Miljöpartiet nämner i motion U571 generellt behovet av att möjligheterna
för människor att röra sig fritt i bl. a. studiesyfte ökar såväl inom
Europa som på annat håll.

Även folkpartiet tar i motion U503 upp behovet av att Sverige får delta

1988/89: UU19

i ERASMUS och COMETT och framhåller att vi i väntan på att få delta
bör vidta åtgärder för att intemationalisera vår utbildning.

Centerpartiet framhåller likaså i motion U561 betydelsen av att Sverige
kan finna former för att delta i programmet för studentutbyte, ERASMUS,
liksom i det tekniskt-naturvetenskapligt inriktade COMETT.

Utskottet

Utbildningsutskottet (UbU) understryker i sitt yttrande vikten av att Sverige
får möjlighet att så snart som möjligt delta i EGs utbytesprogram
ERASMUS och COMETT. Det är enligt UbU angeläget att de svenska
högskolorna deltar i ett internationellt utbyte och att utvecklingen av den
högre utbildningen i Europa påverkar planeringen inom den svenska högskolan.
Det är enligt UbU särkilt viktigt att Sverige och övriga EFTAländer
kan nå en överenskommelse med EG beträffande erkännande av
examina och utbildningsbevis då detta synes vara en viktig förutsättning
för en intensifiering och utveckling av ERASMUS och COMETT.

Utskottet ansluter sig till denna uppfattning och kan konstatera att Sverige
tillsammans med övriga EFTA-länder har fortlöpande kontakter med
EG-kommissionen när det gäller utbildningssamarbetet. Diskussionerna
har huvudsakligen gällt EFTA-ländernas deltagande i ERASMUS och COMETT.
EGs råd har nyligen beslutat att EFTA-ländema skall få delta i
COMETT II. En utvärdering av ERASMUS pågår inom EG och ett förslag
om programmets framtida utveckling förväntas bli framlagt av kommissionen
under senare delen av 1989. Först därefter är det möjligt att avgöra
om EFTA kan komma med i ERASMUS. EFTA-ländema har även i sin
expertgrupp för utbildningsfrågor enats om att begära diskussioner med
EG-kommissionen om erkännande av högskoleexamina.

Av UDHs redovisning av integrationsarbetet framgår att de svenska
ungdomsorganisationernas samarbetsorganisation, LSU, i en uppvaktning
till regeringen framfört att de anser det angeläget att Sverige inte hamnar
utanför de nya ungdomsutbytesprogram som växer fram inom EG och övriga
Västeuropa. LSU önskar att Sverige skall delta i Youth for Europeprogrammet
(tidigare kallat YES). Samtidigt prioriterar LSU ungdomsarbetet
i Europarådets ram eftersom det omfattar en vidare länderkrets och
därför att samarbetet där ger ungdomarna själva möjligheter att påverka
arbetets inriktning. Enligt vad utskottet erfar kommer den utredning om
ungdomars villkor på 90-talet som skall inledas hösten 1989 att bl. a. undersöka
vägar för en svensk anslutning till Youth for Europe. EFTA och
EG har även enats om att vid lämpligt tillfälle undersöka möjligheterna för
EFTA-ländernas deltagande i programmet.

För särskilda medel till utlandsstipendier för exempelvis skolelever och
högskolestuderande och inom den tekniska utbildningen, vilket tas upp i
motion U560 (m) och motion U567 (c), har regeringen föreslagit 5 milj. kr.
för första halvåret 1990 för ett svenskt deltagande i COMETT. Programmet
ger bl. a. stöd till utbytesarrangemang avseende studerande, lärare
och anställda. Projekt i programmet kan innehålla praktik-perioder i

1988/89: UU19

företag, gemensamt ordnade kurser och utbildningar samt gemensam produktion
av läromedel.

Utskottet utgår från att tillräckliga medel skall ställas till förfogande för
ett aktivt deltagande i såväl COMETT som ERASMUS, mot bakgrund av
det breda intresse som finns från svensk sida. Utskottet får vidare konstatera
att studier utomlands nu underlättas av att studenter kan utnyttja studiemedel
utanför Sverige.

Med det anförda får yrkande 17 i motion U560 (m), återstående del av
motion U609 (m), yrkande 31 i motion Ub806 (m), motion U567 (c), återstående
delar av yrkandena 2 i motion U503 (fp) och ifrågavarande del av
yrkande 9 i motion U561 (c) anses besvarade.

Ekonomisk politik, kapitalrörelser, skatter

Sammanfattning av motionerna

Till detta avsnitt har utskottet hänfört yrkande 13 i motion U560 (m) och
motion U598 (mp).

I motion U560 (m) anförs på denna punkt att den nya svenska lagstiftning
som är under utarbetande på försäkringsområdet bör beakta utvecklingen
inom EG. Syftet torde vara att etablering av försäkringsbolag och
handel med försäkringstjänster skall underlättas på ömsesidig grund.

I motion U598 (mp) anförs att EG-anpassningen inte får leda till en
försvagning av svenska folkets urgamla rätt att sig beskatta.

Utskottet

I den förstnämnda av dessa båda frågor föreligger yttrande från näringsutskottet.

Vad beträffar motionsförslaget om försäkringsbolag konstaterar näringsutskottet
att regeringen för närvarande bereder försäkringsverksamhetskommitténs
betänkande och att riksdagen bör avvakta den proposition
från regeringen som beräknas föreligga hösten 1989. Utrikesutskottet ansluter
sig till näringsutskottets förslag och vill därtill endast tillfoga att det
har anledning anta att regeringen på detta område liksom på andra är inställd
på att underlätta ett samarbete med EG.

Yrkande 13 i motion U560 (m) får därmed anses besvarat.

Utskottet får konstatera att EG-ländema hittills inte har enats om någon
gemensam skattepolitik. Det föreligger dock ett antal direktivförslag bl. a.
på området för företagsbeskattning. Kommissionen har vidare framlagt
förslag om harmonisering av den indirekta beskattningen som ett led i genomförandet
av den inre marknaden. I detta sammanhang diskuteras
också möjligheten att införa vissa intervall för tillåtna mervärdeskattesatser.
Det torde emellertid ta lång tid innan någon fullständig harmonisering
av skattesystemen mellan EGs medlemsländer har genomförts.

Utskottet vill betona att Sverige på enskilda punkter kan ha intresse av

1988/89: UU19

en samordning med EG även på skatteområdet. I olika sammanhang övervägs
därför en sådan samordning. Kommittn för utredning av den indirekta
beskattningens omfattning och utformning (dir. 1987:30) skall särskilt
beakta de mervärdeskatter som tillämpas av EG-länderna och bedöma
i vad mån den svenska mervärdeskatten tekniskt kan anpassas till
vad som gäller i andra länder, särskilt EG-området.

Detta innebär emellertid på intet sätt att ”svenska folkets urgamla rätt
att sig beskatta” skulle hamna i fara. Beslut om skatter i Sverige kommer
även framgent att fattas av Sveriges riksdag.

Motion U598 (mp) torde inte behöva föranleda något riksdagsuttalande
och får därmed anses besvarad.

Forskning

Sammanfattning av motionerna

I motion U560 (m) anförs att Sverige mer aktivt bör medverka i det europeiska
rymdsamarbetet i ESA (European Space Agency). För att detta skall
bli möjligt måste den svenska bidragsandelen till ESA successivt öka. I dag
ligger de svenska anslagen till ESA under de bidrag som Sverige bör lämna
med hänsyn till vårt lands andel av ESA-ländernas samlade BNP, anför
(m). Detta medför bl. a., sägs det i motionen, att Sverige inte deltar i utvecklingen
av en europeisk del av rymdstationen Columbus. Det är likaså
viktigt enligt (m) att svenska företag som medverkar i EGs olika
forsknings- och utvecklingsprojekt erhåller en med EG-företagen likartad
finansiering. Det finns i dag en risk enligt (m) att svenska företag betraktas
som ”fripassagerare” genom att låta sina dotterbolag inom EG utnyttja
EG-finansiering för medverkan i olika projekt. Ett svenskt stöd bör därför
utformas som motsvarar det 50-procentiga gåvostöd som EG ger deltagare
i europeiska samarbetsprojekt av detta slag, anser (m).

Centerpartiet framhåller också det angelägna i att Sverige kan delta i de
FoU-program som etableras i Västeuropa, inom och utom EG.
Forsknings- och utvecklingsinsatser får dock enligt (c) inte avgränsas till
storföretagen utan i ännu högre grad inriktas på de små och medelstora
företagen. Villkoren för de mindre företagens forskningssamarbete med
Västeuropa måste därför prioriteras, vilket enligt (c) innebär att staten
måste bidra med ekonomiska resurser i långt större utsträckning än vad
som nu gäller. Finansieringen av de mindre företagens medverkan i olika
forskningsprojekt måste uppgå till en jämförbar nivå med vad som satsas
inom EG-länderna, anser (c).

Utskottet

Sedan år 1986 har Sverige ett avtal med EG om FoU-samarbete. Efter
beslut i EGs råd år 1987 har större delen av EGs ramprogram för FoU (för
perioden 1987-1991) öppnats för företag och institutioner från EFTAländer
som har ramavtal med EG.

1988/89: UU19

Näringsutskottet konstaterar i sitt yttrande att deltagande i internationella
forskningsprojekt är av stor betydelse för ett litet land som Sverige.
Den tekniska omdaning som pågår internationellt kommer att få genomgripande
konsekvenser för det svenska samhället. Den svenska industrin
är i allt större utsträckning beroende av kunskap och teknik för sin förnyelse
och konkurrensförmåga. Samtidigt blir det nödvändiga forskningsoch
utvecklingsarbetet allt dyrare och mer systeminriktat än tidigare. De
svenska forskningsresurserna är begränsade. Det är därför viktigt både för
svensk industri och forskning att delta i internationellt samarbete. Europa
är en av de stora forskningsbaser som det är naturligt för Sverige att samarbeta
med. Inom den industriellt inriktade forskningen i EG kommer det
att växa fram system och standarder som är anpassade för den inre marknaden.
För svensk industri är det viktigt att kunna delta i den europeiska
teknologiutvecklingen för att skapa sig en position på den europeiska
marknaden. Det är också särskilt viktigt, vilket framhålls av näringsutskottet,
att Sverige kan delta i sådana forskningssatsningar inom industristrategiskt
viktiga teknologiområden som syftar till att Europa i framtiden
skall kunna möta den teknologiska utmaningen från framför allt USA och
Japan.

Det är utskottets uppfattning att Sverige med kraft måste eftersträva
medverkan i det europeiska FoU-samarbetet. Utskottet ansluter sig till
vad som framförs i regeringens redovisning av integrationsarbetet att syftet
med samarbetet med Europa på detta område måste styras av tre syften:
att stärka Sveriges europeiska identitet, att utnyttja Europas samarbetspotential
och att bereda svenskt näringsliv villkor motsvarande dem
inom EG.

Betydelsen av samarbete mellan EFTA och EG på FoU-området framhölls
även vid EFTA-mötet i Oslo. Ett av målen för det fördjupade samarbete
med EG som EFTA-länderna förklarade sig vilja inleda gällde ett omfattande
deltagande av EFTA-statemas forskningsinstitutioner och industrier
i EGs FoU-program.

Vad gäller det svenska deltagandet i European Space Agency och den
svenska bidragsandelen, vilket tas upp i motion U560 (m), anför näringsutskottet
att Sverige bidrar med sin proportionella andel till ESAs obligatoriska
program. Sverige har dessutom stött beslutet om en 5-procentig
höjning av programmet för grundforskning, och det svenska bidraget följer
detta beslut.

För de tilläggsprogram, bl. a. Columbus, som finns inom ESA beslutar
däremot medlemsländerna individuellt om deltagande. Enligt vad utskottet
erfar övervägs frågan om ett svenskt deltagande i Columbusprojektet
för närvarande inom regeringskansliet.

Härmed får yrkande 15 i motion U560 (m) anses besvarat.

Det statliga stödet till svenskt deltagande i FoU-samarbetet med EG
uppgår under innevarande budgetår till ca 100 milj.kr. Därav går 35
milj.kr. till bidrag till företag och institutioner som deltar i projektsamarbete
inom EGs ramprogram. Bidragen har utformats så att de motsvarar
det finansiella stöd som företag och institutioner inom EG erhåller. EG -

1988/89: UU19

företag som deltar i projekt inom EGs FoU-program erhåller upp till 50%
av projektkostnaden ur EGs FoU-budget. Svenska foretag erhåller motsvarande
stöd från EG i de fall Sverige deltar i ett program i dess helhet genom
ett avtal på regeringsnivå. Då samarbetet sker i andra former, t. ex. genom
projektvis deltagande, måste svenska deltagare själva sölja för hela finansieringen.

Regeringen önskar öka stödet för svenskt forskningssamarbete med EG.
I 1988/89 års kompletteringsproposition (prop. 1988/89:150) föreslås att
ytterligare 33 milj.kr. anslås för insatser i samverkan med EG på FoUområdet.
Förslagen innebär dels en förstärkning av redan inledda engagemang
inom EGs industriinriktade forskningsprogram såsom ESPRIT,
DRIVE, BRITE och EURAM, dels en viss nyorientering i linje med den
utveckling som nu förbereds inom EG.

Av de föreslagna medlen skall 17,5 milj.kr. användas till att ytterligare
finansiera svenska företag och institutioners deltagande i FoU-projekt
inom ramen för ESPRIT, BRITE, EURAM, FLAIR, DRIVE och på miljöforskningsområdet.

Näringsutskottet förutsätter i sitt yttrande att regeringen noga bevakar
frågan om finansieringen av svenska företags och institutioners medverkan
i EGs gemensamma forskningsprojekt. Vad som i Oslodeklarationen
nämndes om FoU-samarbete mellan EFTA och EG ger ytterligare motiv
härför.

Även utbildningsutskottet anför i sitt yttrande att det är av största vikt
att svenska forskningsinstitutioner och företag ges möjlighet att medverka
i de projekt som ingår i EGs nya ramprogram för FoU.

Utskottet ansluter sig till detta och vill för sin del tillägga att även
mindre företag bör erbjudas motsvarande möjligheter.

Härmed får yrkande 16 i motion U560 (m) och återstående del av yrkande
9 i motion U561 (c) anses besvarade.

Miljöpolitik

Sammanfattning av motionerna

I motion U560 (m) föreslås att Sverige i sitt samarbete med EG skall verka
för skärpta miljökrav. I motionstexten framhålls att farhågorna för att en
samordning med EG av bestämmelser på miljöområdet skulle leda till ett
sämre skydd för miljön till stor del är överdrivna. Det understryks att miljöhotet
är ett för hela Europa gemensamt problem och att bl. a. de östeuropeiska
staterna inte vidtagit de nödvändiga åtgärderna. Det gäller därför
för Sverige att i olika internationella sammanhang övertyga EG-ländema
att det är nödvändigt med skärpta miljökrav, bia. på luft- och vattenområdet.

Även i motion U503 (fp) aktualiseras miljöfrågorna i vårt samarbete
med EG. Det konstateras att det även i EG finns ett växande miljöengagemang
och att det i EGs enhetsakt stadgas att kommissionen i sina miljöförslag
skall utgå från en hög nivå och att vaije medlemsland skall vara
oförhindrat att ha egna högre skyddsnormer förutsatt att dessa inte leder

1988/89: UU19

till diskriminering. I motionen föreslås att Sverige skall inleda överläggningar
med EG om svenskt deltagande i EGs forskningsprogram rörande
havsmiljön.

Centerpartiet framhåller i motion U561 att miljöproblem endast kan
lösas med internationellt samarbete. På det europeiska planet framstår i
många fall FNs ekonomiska kommission för Europa (ECE) som naturligt
forum för överenskommelser på miljöområdet. Miljöfrågorna måste bli
centrala i de kommande överläggningarna med EG, heter det i motionen.
Samarbetet bör ske på högsta möjliga ambitionsnivå. Samtidigt är det angeläget
att ett alleuropeiskt samarbete upprättas på miljöområdet innefattande
också de östeuropeiska länderna.

Miljöpartiet kräver i motion U578 att naturvårdsverkets verksamhetsområde
helt skall undantas från EG-anpassning och i motion U589 på
motsvarande sätt att arbetsmiljön skall undantas EG-anpassning.

I motion U578 (mp) krävs vidare att EG-anpassningen inte får leda till
försämring av miljöskyddet för ett antal i yrkande 2 uppräknade produkter.

Utskottet

Sorn nämns i motionerna U503 (fp) och U560 (m) är miljöfrågorna numera
högt prioriterade inom EG, vilket bl. a. återspeglat sig i att EGs ministerråd
fattat ett stort antal viktiga beslut på miljöområdet under det
gångna året.

Romfördraget innehöll från början ingenting om miljöfrågor. Med enhetsakten
från slutet av år 1985 blev emellertid miljöskyddet traktatfäst. I
enhetsaktens artikel 130 R fastslås att EGs miljöpolitik skall ha till syfte att
skydda och förbättra miljön och främja en försiktig och rationell användning
av naturtillgångarna. Vidare fastslås principen att det är den som förorsakar
en miljöskada som skall ta de ekonomiska konsekvenserna av den.
Det framgår också av enhetsakten (art. 130 t) att ingenting hindrar ett
medlemsland från att vidta strängare miljöskyddsåtgärder än de gemensamt
beslutade, så länge de är förenliga med Romfördraget i övrigt.

Miljöskyddsfrågor aktualiseras också när det gäller genomförandet av
EGs vitbok. Enligt artikel 100 a i enhetsakten skall medlemsländerna (med
kvalificerad majoritet) besluta om de åtgärder som är nödvändiga för att
fullborda den inre marknaden. Ett medlemsland kan dock åberopa de särskilda
skäl som nämns i artikel 36 i Romfördraget (moral, allmän säkerhet,
hälsoskydd, skydd av nationalskatter m. m.) eller miljöskäl — inbegripet
arbetsmiljö — för att uppnå undantag från gemensamt beslutade regler.
Anmälan härom skall göras till EG-kommissionen som kan godkänna åtgärden
förutsatt att den inte innebär godtycklig diskriminering eller ett
dolt handelshinder. I sista hand får EG-domstolen pröva frågan. Det var i
kraft av denna undantagsmöjlighet som Danmark av EG-domstolen nyligen
medgavs möjlighet att upprätthålla vissa importrestriktioner för öloch
läskflaskor som inte kan återanvändas.

EGs regler på detta och andra områden gäller ej för ett icke -

1988/89: UU19

medlemsland som Sverige. Det har emellertid stort intresse att nära följa
utvecklingen av regler och rättspraxis inom EG eftersom det inför våra
kontakter och förhandlingar ger oss en uppfattning om vilka krav vi kan
komma att ställas inför när vi förhandlar med EG om uppgörelser på olika
områden. Om dessa krav av oss skulle uppfattas som oacceptabla eller innebära
att vi i något avseende inte skulle kunna fullfölja en ambitiös politik
på miljöskyddets område, har vi sjävfallet full frihet att avvisa kraven
och i sista hand avstå från en uppgörelse på ifrågavarande område.

Sverige har sedan år 1977 ett avtal med EG på miljövårdsområdet. Vid
ett miljöministermöte mellan EG och EFTA i oktober 1987 beslutades att
samarbetet mellan EG- och EFTA-ländema skulle förstärkas. Sverige har
också uttryckt intresse av att inleda förhandlingar om deltagande i EGs
miljöforskningsprogram; såväl det som gäller allmän miljöforskning som
det om klimatfrågor.

Sverige deltar ännu inte i EGs marinforskningsprogram (Marine Science
and Technology, MAST), men frågan om deltagande studeras för närvarande
av berörda svenska myndigheter. Ett deltagande i havsmiljöprogrammet
skulle ligga i linje med Sveriges intresse på miljöområdet, men
utskottet vill innan ärendet beretts inte föreslå riksdagen något uttalande.

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion U560 (m) att det
är angeläget att söka påverka EG och andra länder i riktning mot ytterligare
ökat miljömedvetande. Genom de samarbetsformer vi redan etablerat
torde de institutionella förutsättningarna finnas. Utskottet vill erinra om
att ett viktigt miljösamarbete med EG också äger rum inom den bredare
ram som organisationer som UNEP, OECD och ECE utgör.

Med det anförda torde yrkande 3 i motion U503 och yrkande 14 i motion
U560 anses besvarade.

Utskottet kan inte instämma i åsikten att naturvårdsverkets hela verksamhetsområde
eller arbetsmiljöfrågoma helt eller delvis skall undantas
EG-anpassning. På detta liksom på andra områden gäller alltjämt förra
årets riksdagsbeslut enligt vilket inget område i förväg skall undantas från
förhandlingar.

Yrkande 1 i motion U578 och motion U589 avstyrks därför.

Som framgår av publikationen från utrikesdepartementets handelsavdelning
pågår nu inom regeringskansliet en genomgång av EGs direktiv på
miljöområdet. På några punkter är EG-kraven lägre än de svenska, på andra
högre eller likvärdiga. I sitt yttrande till utrikesutskottet redogör arbetsmarknadsutskottet
(AU 1988/89:3y) för arbetsmarknadsministerns
svar på en fråga i riksdagen om EG-anpassning, vari bl. a. fastslogs att Sverige
inte kommer att acceptera försämringar i arbetsmiljön. Utskottet vill
för sin del understryka betydelsen av detta uttalande. Det är emellertid för
tidigt att nu göra några preciserade uttalanden om de produkter eller kontrollförfaranden
som anges i yrkande 2 i motion U578 (m).

Yrkande 2 i motion U578 avstyrks därför.

Utskottet vill i fråga om miljösamarbetet med EG sammanfattningsvis
framhålla att det naturligtvis kan finnas potentiella risker för att vi utsätts

1988/89: UU19

för krav på att vi skall förändra våra regler på ett sätt som vi inte önskar. 1988/89: UU19

Utskottet vill slå fast att vi inte skall sänka utan fortsätta att höja våra

ambitioner på miljöområdet. Utvecklingen inom EG ger också anledning

att förmoda att miljöskyddet kommer att ägnas ökad uppmärksamhet

framöver.

Det finns enligt utskottets åsikt därför ingen anledning att betrakta ett
närmare samarbete med EG som ett hot. Det bör i stället ses som en möjlighet
att med gemensamma ansträngningar nå längre. Det saknas inte exempel
på att länder i EG just genom sitt medlemskap förmåtts vidta effektiva
åtgärder på miljöområdet och på andra områden.

Utskottet instämmer därmed till fullo i vad som framförs i motion U561
(c) om att miljöproblemen är särskilt ägnade att angripa genom internationellt
samarbete. 1 dessa strävanden är det naturligtvis särskilt viktigt att få
med länderna i Östeuropa, som av olika skäl hittills haft begränsade möjligheter
att slå vakt om miljön.

Med vad som här anförts om internationellt miljösamarbete får utskottet
anse ifrågavarande del av yrkande 15 i motion U561 (c) besvarad.

Jordbruk, fiske, livsmedel

Sammanfattning av motionerna

Under detta avsnitt behandlar utskottet motion U563 (s), yrkande 1 i motion
U568 (m), motion U569 (mp), motion U580 (mp), yrkandena 4 och 6
i motion U583 (mp), yrkandena 1 och 2 i motion U584 (mp) och motion
U572 (mp).

De nämnda motionerna berör sex områden, nämligen jordbruksnäringen
generellt, trädgårdsnäringen, livsmedelsbestämmelser, djurskydd,
genteknik och handel med fisk.

1 motion U580 (mp) föreslås att jordbrukspolitiken skall undantas från
EG-anpassningen och i motion U583 (mp) att EG-anpassningen inte skall
få leda till att svenska jordbrukare utsätts för ojust konkurrens från varor
som producerats med olämpliga odlingsmetoder.

I motion U568 (m) begärs att konsekvenserna för trädgårdsnäringen vid
ett närmande till EG klargörs.

I yrkande 2 i motion U584 föreslås att EG-anpassningen inte får ske i
fråga om vissa i yrkandet angivna livsmedel och i yrkande 1 i samma motion
att livsmedelskontroll över huvud taget bör undantas från EGan
passning.

I motionerna U583 och U593 (båda mp) anförs att EG-anpassningen
inte får leda till försämringar i det svenska djurskyddet.

I de två praktiskt taget likalydande motionerna U563 (s) och U569 (fp)
anförs att Sverige för sin del i praktiken beviljat tullfrihet för import från
EG av vissa fiskprodukter samtidigt som EG inte medger svensk fiskexport
motsvarande tullfrihet. Denna obalans bör enligt motionärerna rättas till.

I motionerna U593 och U583 (båda mp) anförs att EG-anpassningen
inte får leda till försämringar i djurskyddet. Djurförsök med kosmetika
nämns som exempel på vad som inte bör få förekomma. 49

4 Riksdagen 1988/89. 9 sami. Nr 19

Under denna rubrik behandlar utskottet också motion U572 (mp) vari
föreslås att EG-anpassningen inte får leda till att en skärpning av gällande
bestämmelser för genteknik i Sverige försvåras.

Utskottet

Den internationella marknaden för jordbruksvaror karakteriseras av hög
protektionism. USA, Japan, EG och ett antal andra industriländer för en
jordbrukspolitik som i hög grad stänger ute import från stora producentländer
som Argentina, Brasilien, Australien och Nya Zeeland. Under senare
år har det blivit alltmer uppenbart att protektionismen på jordbruksmarknaden
måste minska, inte minst för att det blivit så kostsamt att upprätthålla
olika stödåtgärder. I de pågående GATT-förhandlingarna nåddes
nyligen enighet om att det långsiktiga målet för de internationella jordbruksförhandlingarna
skall vara att etablera ett rättvist och marknadsorienterat
system för handel med jordbruksprodukter och att gradvis
minska stöd- och skyddsåtgärder. GATT-beslutet innebär en betydelsful!
förändring av den internationella jordbrukspolitiken. Resultatet kan bli en
liberalisering av den internationella jordbrukshandeln som också kan få
betydelse för samarbetet mellan Sverige och EG.

Den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) är en av EGs grundpelare
men samtidigt ett av Gemenskapens huvudproblem. Stödet till jordbruksnäringen
har tagit i anspråk en mycket stor del av den gemensamma budgeten.
Under år 1988 lyckades EG emellertid genomföra en reform av den
gemensamma jordbrukspolitiken i syfte att något dämpa kostnadsökningen.

De grundläggande principerna för den svenska jordbrukspolitiken överensstämmer
i sina huvuddrag med EGs jordbrukspolitik. Både EGs och
Sveriges jordbrukspolitik bygger på principen om avskärmning av den inhemska
marknaden i syfte att nå de jordbrukspolitiska målen. Gränsskyddets
utformning med rörliga införselavgifter är mycket likartat. Enligt utskottets
bedömning skulle ett nära samarbete med EG även på jordbruksområdet
ur denna synvinkel inte behöva möta några allvarliga hinder.
Redan under de kontakter som förekom mellan Sverige och EG i början av
1970-talet förklarade den svenska regeringen att Sverige utan större problem
skulle kunna tillämpa EGs gemensamma jordbrukspolitik. Det fanns
emellertid institutionella hinder; endast ett medlemsland bedömdes då
kunna delta fullt ut i CAP.

Hittills har samarbetet mellan Sverige och EG på jordbruksområdet inte
varit särskilt omfattande. Jordbruksvaror ingår med vissa undantag inte i
frihandelsavtalet mellan Sverige och EG och omfattas inte heller av EFTAfrihandeln.
Vid EFTAs regeringschefsmöte i Oslo i mars beslutades dock
att handeln med fisk skulle liberaliseras fullständigt från den 1 juli 1990.
Sverige har dock intresse av att jordbrukssamarbetet med EG utvidgas.
Frågan studeras av den arbetsgrupp inom regeringskansliet som har ansvar
för jordbruksfrågor. Det är ännu för tidigt att säga något om vad slutresul -

1988/89: UU19

tatet av pågående överväganden kan bli. Det kan emellertid enligt utskottets
mening inte få vara ett huvudsyfte att jordbrukspolitiken till ingen del
får inbegripas i EG-anpassning. På detta liksom på andra områden bör
samarbetet bedrivas med hänsyn till parternas förutsättningar. Det är för
svenskt vidkommande bl. a. av vikt att hänsyn tas till det jordbruk som har
regionalpolitisk betydelse och det som bidrar till att bevara särskilda miljövärden.

Motion U580 avstyrks därför.

Avsikten med ett närmare samarbete med EG — eller med en liberalisering
av jordbrukshandeln — är självfallet inte att utsätta det svenska jordbruket
för ojust konkurrens från miljöfarlig odling, som varnas för i motion
U583 (mp). Utskottet anser att höga miljökrav måste ställas såväl på
importerade produkter som på den svenska produktionen.

Yrkande 6 i motion U583 får därmed anses besvarat.

Hur trädgårdsnäringen skulle påverkas av ett EG-samarbete studeras av
arbetsgruppen för jordbruksfrågor och av dess undergrupper, vari även företrädare
för trädgårdsnäringen numera deltar. Det är således enligt utskottets
bedömning sörjt för att de särskilda frågor som rör trädgårdsodlarna
övervägs av regeringen.

Yrkande 1 i motion U568 får därmed anses besvarat.

Utskottet kan inte ansluta sig till förslaget i motion U584 (mp) att livsmedelskontrollen
helt eller delvis bör undantas från EG-anpassning. Motiveringen
för denna ståndpunkt är densamma som på andra samarbetsområden,
nämligen att det inte finns grund att anta att EGs bestämmelser
a priori skulle innebära en sämre produktkontroll. En prövning måste på
vanligt sätt ske produkt för produkt.

Yrkandena 1 och 2 i motion U584 avstyrks därför.

Utskottet förutsätter att svenska djurskyddsbestämmelser skall tillämpas
och vid behov skärpas även vid ett närmare samarbete med EG. Enligt
utskottets bedömning går frontlinjen i denna fråga — liksom i ett antal
andra på miljöskyddets område — inte nödvändigtvis mellan EG och Sverige
utan lika gärna mellan olika intressegrupper inom länderna.

Yrkande 4 i motion U583 och motion U593 avstyrks med hänvisning
härtill.

Frågan om tull på fisk i handeln mellan Sverige och EG har behandlats
av utskottet vid flera tidigare tillfallen. En utförlig redogörelse för frågan
lämnades senast i betänkandet UU1986/87:18. Det konstaterades där i
bl. a. att fullständig, ömsesidig tullfrihet för handel med fisk mellan Sverige
och EG knappast går att åstadkomma så länge vårt frihandelsavtal inte
omfattar jordbruksvaror.

Utskottet utgår från att regeringen i de fortsatta kontakterna med EG
kommer att ta till vara fiskerinäringens intressen. I en interpellationsdebatt
om EG-frågor den 23 mars 1989 anförde statsministern bl. a. att regeringen
även fortsättningsvis skulle slå vakt om fiskerinäringen, även i
samband med internationella överenskommelser.

Med anförda får utskottet anse motionerna U563 och U569 besvarade.

Utskottet behandlar i detta sammanhang också motion U572 (mp) vari

1988/89: UU 19

föreslås att en anpassning till EG inte får leda till att en skärpning av gäll- 1988/89: UU19
ande bestämmelser för genteknik i Sverige inte försvåras.

EG-kommissionen framlade i höstas ett förslag till direktiv rörande patent
på biotekniska uppfinningar, vilket bl. a. omfattar användning av genteknik
på växtforädlingsområdet. Förslaget diskuteras nu internt inom
EG. Sverige har ännu inte någon lagstiftning som särskilt reglerar användningen
av genteknik även om vissa bestämmelser bl. a. i miljöskyddslagen
och djurskyddslagen har betydelse i sammanhanget. Riksdagen har nyligen
förelagts förslag om att regeringen skall kunna meddela förbud mot eller
villkor för användning av genteknik på växter (prop. 1988/89:140). Det
finns emellertid ett uppenbart behov av närmare belysning av detta ämnesområdes
etiska, juridiska och praktiska aspekter såväl ur nationell som
internationell synvinkel. Senare i år kommer riksdagen att föreläggas ett
lagförslag om användningen av genteknik på människa. Under höstsessionen
1989 avser jordbruksutskottet behandla ett större antal motioner om
genteknik. Vidare har jordbruksministern nyligen beslutat att inom jordbruksdepartementet
göra en genomgång av den genetiska forskningen och
dess utveckling och praktiska tillämpning på växter och djur. Denna översyn
skall vara avslutad i oktober 1989.

Utskottet förutsätter att regeringen inom ramen för jordbruksdepartementets
översyn eller på annat sätt även belyser de aspekter av gentekniken
för växter och djur som kan komma att beröras av vårt samarbete med
EG. Innan så har skett är utskottet inte berett att föreslå något särskilt
riksdagsuttalande i den fråga som väckts i motion U572 (mp), vilken därför
avstyrks.

Transporter

Sammanfattning av motionerna

Landsvägstransporter

I motion U560 (m) och T225 (m) anförs att vi i Sverige beträffande lastbilstransporter
måste vara beredda att anpassa oss till de regler som uppställs
inom EG. Om Sverige inte kan uppnå avtal med EG som innebär att
svenska transportföretag kan bedriva trafik på EG på samma villkor som
företag från EG-länderna så kommer detta enligt m att innebära att
svenska transportföretag tvingas nyttja utländska lastbilar i större utsträckning.

Motion T246 (fp) anser det nödvändigt att Sverige målmedvetet deltar i
den västeuropeiska integrationen och aktivt eftersträvar anslutning till den
gemensamma transportmarknaden, i synnerhet landsvägstransporterna.

För att detta skall kunna ske måste dock konkurrensvillkoren för svensk
transportnäring anpassas till dem som gäller inom t. ex. EG. Regeringen
bör därför enligt motionärerna sträva efter att beskattningen av vägtrafiken
utformas i syfte att på sikt uppnå så stor konkurrensneutralitet som
möjligt på den europeiska transportmarknaden.

Miljöpartiet konstaterar i sin motion U596 att en EG-anpassning av trafikpolitiken
direkt strider mot värden som inte enbart miljöpartiet de 52

gröna uttalar sig för. 1 motion U596 kräver miljöpartiet att den svenska 1988/89: UU19
trafikpolitiken inte skall EG-anpassas och att EG-anpassningen i övrigt
inte får leda till att lastbilstransporter främjas. Miljöpartiet citerar en rapport
från kommunikationsdepartementet rörande en eventuell samordning
av Sveriges och EGs trafikpolitik där slutsatsen är att lastbilstrafiken i
Sverige kommer att öka med EG-modellen. Miljöpartiet kräver vidare att
pågående bärighetshöjande och andra investeringar i väg- och bronät som
enbart är förorsakade av EG-anpassning skall upphöra samt att någon ökning
av lastbilstyngden i Sverige inte skall tillåtas.

I motion T251 (fp) yrkar motionärerna på svenska initiativ till samordnade
europeiska miljö- och trafiksäkerhetskrav för lastfordon. Regeringen
bör enligt motionärerna ta upp denna fråga med EG-kommissionen och
inom ramen för den västeuropeiska transportministerkonferensen
(CEMT).

Sjöfart

1 motionerna U560, U535 och T618 anför moderata samlingspartiet att
det är av avgörande betydelse för svensk sjöfart att dess konkurrenssituation
inte ytterligare försämras. Regeringen måste därför aktivt tillse att
svenska fartyg och rederier inte utsätts för diskriminering till följd av konkurrensreglernas
tillämpning eller en framtida liberalisering av inrikes och
kusttrafiken.

Luftfart

I motion U 560 (m) anförs att avregleringen av flygtrafiken inom EG kommer
att öka konkurrensen för bl. a. SAS. Det är därför viktigt för SAS framtid
att bolaget i alla avseenden kommer att betraktas som ett flygbolag
inom EG, anser (m). Samma synpunkt framförs i motion T225 (m). För att
uppnå detta krävs att Sverige och Norge genomför liberaliseringar motsvarande
dem som sker inom EG.

Utskottet

I riksdagsbeslut den 5 maj 1988 med anledning av proposition 1987/88: 50
om trafikpolitiken inför 1990-talet (Sverige och Europa), TU 1987/88:21,
rskr. 248) framhåller riksdagen att Sverige bör verka för en gemensam europeisk
transportmarknad. Innebörden härav är en harmonisering av de
europeiska ländernas regelsystem i syfte att utjämna de skiljaktigheter i
fråga om konkurrensvillkoren för i första hand de internationella transporterna
som för närvarande föreligger. Detta innebär främst att den svenska
trafikpolitiken bör utvecklas på ett sätt som gör att den inte avviker från
huvuddragen i EGs trafikpolitik. Enligt riksdagsbeslutet är det önskvärt
med en enhetlig trafikpolitik där Sverige framför allt i fråga om de internationella
transporterna har samma regler som EG. Arbetet på att skapa en 53

gemensam europeisk transportmarknad får dock inte innebära att avkall
görs på väsentliga svenska intressen i fråga om miljö, säkerhet och hälsa.

Utskottet får konstatera att det på sådana områden där EG redan fattat
eller förbereder beslut om en gemensam politik på transportområdet är
viktigt att regeringen utformar svenska regler så att inte konkurrenssnedvridningar
uppstår. Det är en föresats att svenska företag i framtiden skall
kunna arbeta på en gemensam europeisk transportmarknad på samma villkor
som konkurrenterna utan risk för diskrimineringar.

Under den tid som gått sedan riksdagen godkände propositionen har
inget tillkommit som ger utskottet anledning att frångå den uppfattning
som motiverade riksdagens beslut.

Beträffande landtransporter framförde utskottet i förra årets EGbetänkande
(1987/88:24) att en liberalisering av den internationella vägtrafiken
var att välkomna. Tillsammans med Norge och Finland ämnar
Sverige också genom avtal med EG försöka förverkliga tanken på en gemensam
transportmarknad. Som framgår av UDHs redovisning av integrationsarbetet
pågår ett nära nordiskt samarbete på landtransportområdet
inom ramen för EG-gruppen i Nordiska rådets ämbetsmannakommitt
för trafikfrågor (NÄT). Arbetet baserar sig på de nordiska trafikministrarnas
beslut att göra Norden till ett enhetligt transportområde och att detta
skall ske i fas med utvecklingen inom EG.

Sverige söker också nå vidare multilaterala lösningar gentemot EG, inkluderande
andra EFTA- och CEMT-länder. På svenskt initiativ pågår
även arbete inom europeiska transportministerkonferensen (CEMT) med
att utarbeta ett multilateralt avtal om landsvägstrafiken inkluderande
samtliga CEMT-länder (Västeuropa samt Jugoslavien).

I riksdagsbeslutet fastslås att en gemensam europeisk trafikpolitik inte
får innebära att väsentliga svenska samhällsmål inom t. ex. miljöområdet
eller i fråga om arbetarskydd och säkerhet ställs åt sidan. I de förhandlingar
som kommer att upptas med EG är det enligt utskottets uppfattning
viktigt att regeringen ser till att de svenska intressena tillgodoses utan att
därför den grundläggande ambitionen att finna gemensamma trafikpolitiska
bestämmelser åsidosätts.

Härmed får ifrågavarande del av yrkande 18 i motion U560 (m) och ifrågavarande
del av yrkande 31 i motion T225 (m) anses besvarade med vad
utskottet anfört. Yrkande 1 i motion U596 (mp) avstyrks.

I riksdagsbeslutet framförs vidare att Sverige bör verka för att säkerhet,
miljövänlighet och energieffektivitet ges hög prioritet bl. a. i diskussionerna
med EG. Initiativ i dessa avseenden har redan tagits genom att
OECD och CEMT på svenskt initiativ kommer att anordna en särskild
ministerkonferens om trafik och miljö i november 1989. Kontinuerligt arbete
rörande dessa frågor pågår även i dessa organisationer liksom t.ex i
FNs ekonomiska kommission för Europa (ECE). Utskottet betonar betydelsen
av att dessa frågor allt framgent ges hög prioritet.

Med det ovan anförda får motion U606 (fp) anses besvarad.

Vad gäller frågan om vägtrafikbeskattningen och strävan efter att utforma
denna så att den svenska transportnäringen erhåller likvärdiga kon -

1988/89: UU19

kurrensvillkor som företagen inom EG får utskottet anföra följande. Ett av 1988/89: UU19
de områden där EG har svårt att uppnå enighet är vägskatterna. Inte bara
skatteystemen utan också nivåerna skiljer sig åt mellan medlemsstaterna.

Kommissionen har — hittills utan framgång — framlagt olika förslag i
syfte att åstadkomma en harmonisering. Även mellan de nordiska länderna
föreligger stora skillnader när det gäller vägskatterna. Problemen
med att harmonisera vägskatterna i Norden är likartade dem som gäller
inom EG. Nordiska ministerrådet har tillsatt en arbetsgrupp som skall undersöka
denna fråga. Även inom CEMT finns en arbetsgrupp som sysslar
med vägtrafikbeskattningen. I trafikpropositionen ansåg regeringen att
Sverige visserligen skulle delta aktivt i dessa arbetsgrupper men att några
förändringar beträffande utformningen av vägskattema inte nu var påkallade.
Framför allt borde enligt regeringen inget göras som fjärmar de nordiska
länderna ytterligare från varandra i väntan på att EG når fram till en
lösning på frågan. Denna gemensamma uppfattning framfördes av de nordiska
transportministrarna vid ett möte i november 1988. Utskottet ansluter
sig till denna uppfattning.

Härmed får motion T246 (fp) anses besvarad.

Det är onekligen så att godstrafiken på landsväg vuxit mycket kraftigt
under en följd av år. Vissa länder inom EG söker aktivt utveckla landsvägstransporterna.
Andra länder bedriver däremot en politik som inneburit
begränsningar av lastbilstrafiken. Till dessa länder hör bl. a. Förbundsrepubliken
Tyskland. Det finns också en stark politisk vilja att utveckla
kombitrafiken ytterligare i Europa. Kommissionen söker vidare få de europeiska
järnvägarna att bli moderniserade och mer effektiva. Bl. a. har
den svenska metoden att avlasta järnvägarna det infrastrukturella ansvaret
och endast låta deras ansvar begränsas till driften av järnvägstrafiken väckt
uppmärksamhet inom EG.

I det trafikpolitiska riksdagsbeslutet rörande Sverige och Europa framfördes
uppfattningen att en framtida avreglering av den internationella
vägtrafiken inte behöver innebära negativa konsekvenser för järnvägarna
och den kombinerade trafiken. En liberalisering kunde i stället leda till en
produktutveckling inom lastbilssektorn vilket bl. a. torde gynna olika former
av samtrafik med järnvägarna. Den ökade konkurrens som etableras
torde leda till att lastbilsnäringen av kostnadsskäl måste utnyttja järnvägstrafik
framför allt i fråga om frekventa långväga transporter. Som framgick
av riksdagsbeslutet sammanfaller de svenska strävandena avseende vidgat
samarbete mellan lastbils- och järnvägstransporterna med EGs ambitioner
att utveckla den internationella kombinerade trafiken.

Sverige har inom detta område enligt utskottets uppfattning stora intressen,
bl. a. av miljö- och energibesparande skäl, av att samarbeta med
EG vad gäller såväl lastbilstrafiken som kombi- och järnvägstrafik.

Utskottet förutsätter att vårt EG-samarbete inte kommer att få inslag
som skulle försvåra svenska ansträngningar att skapa ett miljövänligt
transportsystem.

Yrkande 2 i motion U596 (mp) avstyrks härmed.

De åtgärder avseende bärighet som riksdagen antog år 1988 innebär en- 55

dast delvis en anpassning till EG. Enligt vad som framförs i det trafikpolitiska
riksdagsbeslutet anser riksdagen att de investeringsåtgärder som
skulle krävas för att förstärka broar och vägar så att de skulle klara en
höjning av drivaxeltrycket till EGs normer fr.o.m 1992 blir för höga. Drivaxeltrycket
höjs därför inte till EG-normen på 11,5 ton, utan den svenska
normen 10 ton bibehålls. Skillnader föreligger även vad gäller den maximala
tillåtna längden för svenska lastbilar. Sverige tillåter i dag en maximal
fordonslängd på 24 meter medan den maximala tillåtna fordonslängden
inom EG fr.o.m. 1992 blir 18 meter.

En framtida höjning av tillåten bruttovikt till 60 ton för lastbilar (i dag är
högsta tillåtna bruttovikt 51,5 ton) har inget med en EG-anpassning att
göra utan är enligt vad utskottet inhämtat ett krav från den svenska skogsindustrin
för att viktsituationen bättre skall anpassas till bilarnas längd på
24 m. Från och med 1992 blir maximala tillåtna bruttovikt inom EG 40
ton (vid transport av odelbart gods, t. ex. containrar 44 ton).

Utskottet får konstatera att inom EG har Storbritannien och Irland hittills
beviljats undantag av ekonomiska skäl från kravet att tillåta 11,5 ton
drivaxeltryck. EG-ländema har dock nyligen beslutat att även dessa två
länder efter en viss övergångstid måste anpassa sig.

Dessa frågor följs löpande från svensk och nordisk sida. Som utskottet
redan påpekat önskar Finland, Norge och Sverige ingå ett landtransportavtal
med EG. Ett nordiskt utkast föreligger .

Med det ovan anförda avstyrks yrkandena 3 och 4 i motion U596 (mp).

Vad gäller yrkandena i motionerna U560, T618 och U535 (samtliga m)
om att svensk sjöfart inte får diskrimineras av EG får utskottet konstatera
att de sjöfartspolitiska beslut som hittills fattats inom EG ligger väl i linje
med traditionell svensk politik och därför ej har uppfattats som diskriminerande.
I regeringens proposition rörande Sverige och den västeuropeiska
integrationen (1987/88:66) konstaterades att konsekvenser för svensk sjöfart
exempelvis kan uppkomma genom konkurrensreglernas tillämpning,
särskilt som svenska rederier ingår i konsortier med säte i EG-området.
Genom att EG-ländemas nuvarande nationella lastreservationer i sjöfart
på tredje länder skall avskaffas gentemot andra medlemsländer uppkommer
en viss, men troligen liten, diskriminering gentemot ickemedlemsländer
som Sverige. Denna fråga är, enligt vad utskottet erfar,
föremål för diskussioner inom bl. a. OECD.

Frågor rörande liberalisering av inrikestransporter och kustfart (cabotage)
diskuteras inom EG, dock utan att enighet kunnat uppnås. Skulle
cabotage tillåtas kan detta få konsekvenser för Sveriges del. Våra kustsjöfartsavtal
med EG-medlemmar som t. ex. Danmark måste då revideras.

Enligt vad som framgår av UDHs redovisning av integrationsarbetet genomförs
en djupgående analys av den svenska sjöfartens situation i skenet
av beslutade och eventuellt kommande åtgärder inom EG. Analysen beräknas
bli klar under våren 1989.

Med det ovan anförda får ifrågavarande del av yrkande 18 i motion U560
(m), yrkande 12 i motion T618 (m) samt motion U535 (m) anses besvarade.

1988/89: UU19

Vad gäller den uppfattning som framförs i motionerna U560 och T225
om det angelägna i att SAS betraktas som ett flygbolag inom EG får utskottet
konstatera att så redan är fallet. Genom att SAS till två sjundedelar ägs
av Danmark betraktas det redan som ett EG-bolag och omfattas av de
regler som ministerrådet antagit på luftfartsområdet (avreglering av luftfarten
inom EG). Detta beslut får därmed indirekt inflytande även på Sveriges
och Norges luftfartspolitik. För att den gemensamma skandinaviska
luftfartspolitiken även i detta fall skall baseras på samma regelsystem har
Sverige och Norge begärt förhandlingar med EG i syfte att uppnå lämplig
anpassning till EGs regelverk.

Härmed får kvarvarande del av yrkande 18 i motion U560 (m) samt återstående
del av yrkande 31 i motion T225 (m) anses besvarade.

Massmedier

Sammanfattning av motionerna

Moderata samlingspartiet kräver i motion U560 att Sverige i det pågående
arbetet med förslaget till Europarådskonvention bör arbeta för regler som
innebär etableringsfrihet och rätt till reklamfinansiering inom radio- och
TV-området. Moderata samlingspartiet vänder sig emot det förbud mot
att sända reklam riktad mot ett speciellt land som finns i konventionsförslaget.
Yttrandefrihet och informationsfrihet måste också tillämpas för
gränsöverskridande sändningar anser moderaterna, och det vore bäst enligt
m om de föreslagna EG-reglerna om ett fritt flöde av TV-program
skulle gälla även i Sverige.

Miljöpartiet yrkar i motion U601 att EG-anpassningen inte får spela någon
roll för beslutsprocessen kring eventuell TV-reklam i Sverige. Mot
bakgrund av ett direktiv rörande TV-sändningar vari föreslås att TVprogrammen
till 60% måste vara av europeiskt ursprung kräver miljöpartiet
att den svenska EG-anpassningen inte får leda till inskränkningar beträffande
nordiskt innehåll i TV-programmen.

Utskottet

Utskottet behandlade frågan om en konvention rörande TV-och radiosändningar
över gränserna i sitt förra betänkande (1987/88:24) och stödde
då det arbete som pågick inom Europarådets ram med att åstadkomma
bindande regler för sändningar över gränserna. Arbetet har nu lett fram till
en konvention som syftar till att öppna gränserna för TV-sändningar genom
att lägga fast vissa grundläggande regler för sändande länder. Konventionen
syftar bl.a till att reglera programmens etiska innehåll, slå vakt
om europeiska progam generellt och ta hänsyn till de små ländernas språk
och produktionskapacitet. Konventionen reglerar reklamsändningstid och
innehåll samt innehåller ett förbud mot att från ett land sända reklam riktad
mot ett annat land om reglerna för TV-reklam i det mottagande landet
därmed kringgås.

1988/89: UU19

Sverige undertecknade konventionen den 5 maj 1989.

Inom EG pågår arbete med direktiv rörande TV och radiosändningar.
Skillnaden mellan EGs syn på frågan och den syn som varit förhärskande
vid utformningen av Europarådskonventionen har varit att EG ser TVsektom
som en kommersiell marknad bland flera. Europarådskonventionen
syftar som framgår ovan till att öppna gränserna för TV-sändningar
genom att infora vissa grundläggande regler för sändande länder.

Enligt vad som framgår av UDHs redovisning av integrationsarbetet har
några kontakter eller förhandlingar med EG inte ägt rum på detta område
annat än informellt inom ramen för arbetet på Europarådskonventionen.

Vad gäller den andel av programinnehållet som skall komma från olika
länder, vilket tas upp i motion U601, har utskottet erfarit att EGs regler på
detta område sammanfaller med den regel som finns i Europarådskonventionen.
I konventionens artikel 10 stadgas att en majoritet av programtiden
(med vissa begränsningar) skall reserveras för europeiska program.
Det sägs dock ingenting om andelen program från olika europeiska länder.

Utskottet vill i detta sammanhang upprepa vad som sades i
UU1987/88:24, nämligen att det är viktigt att värna om den nationella
televisionen men att dess roll inte minskar för att vi från svensk sida visar
öppenhet för vidaresändning av satellitsändningar i kabelnät. Snarare är
det så, framförde utskottet, att de nationella mediernas betydelse ökar.

Med det ovan anförda avstyrker utskottet yrkande 19 i motion U560 (m)
samt yrkandena 1 och 2 i motion U601 (mp).

Närings- och regionalpolitiska frågor

Etableringsfrågor
Sammanfattning av motionerna

I motion U560 (m) krävs att regeringen snarast lägger fram förslag om
förändring av lagen om utländskt förvärv av svenska företag (1982:618).
Moderata samlingspartiet yrkar även att intill dess att lagändringen träder
i kraft skall handläggningstiderna för förvärvstillstånd kraftigt förkortas. I
motion U560 (m) yrkas även att regeringen skall låta utreda hur andra
hinder, främst utlänningsförbehållen i bolagsordningarna skall kunna avvecklas.

Även i motion N364 (fp) krävs att restriktionerna mot utländskt ägande
av svenska företag skall avskaffas.

Miljöpartiet yrkar däremot i motion U581 att de regler som försvårar
utländska företagsköp i stället bör förstärkas. Bakgrunden till detta krav är
att miljöpartiet fruktar att företagskoncentrationen och de transnationella
storföretagens makt i Sverige som en följd av EG-anpassningen ytterligare
skall öka.

1988/89: UU 19

Utskottet

1988/89:UU19

Näringsutskottet (NU) har i sitt yttrande tagit upp de effekter som de bedömer
att utländska företagsförvärv får för Sverige, bl. a. positiva effekter
som tillgång till ny teknik, ökade resurser och nya impulser. De negativa
effekterna såsom försämrade möjligheter till insyn och påverkan, ökat internationellt
beroende och risk för utflyttning av viktiga delar av företagen,
gör det dock enligt näringsutskottets mening nödvändigt med en viss reglering
av de utländska företagsförvärven och med kontroll av det utländska
ägandet i svenska aktiebolag. NU framförde samma synpunkter i
sitt yttrande förra året till utskottets behandling av Sverige och den västeuropeiska
integrationen (UU1987/88:24).

NU vill dock inte gå så långt som miljöpartiet önskar i motion U581
med att skärpa de svenska reglerna för utländskt ägande av svenska företag.

Utskottet ansluter sig till NUs yttrande i vad avser slutsatsen att det för
närvarande kan anses vara nödvändigt med en viss reglering av utländska
företagsförvärv och av utländskt ägande i svenska företag. Utskottet vill
dock inte utesluta att det i framtiden kan bli aktuellt med en ändring av
reglerna.

Vad gäller finansiella tjänster får utskottet hänvisa till NU som från sina
utgångspunkter uttalat sitt stöd för att Sverige i möjligaste mån deltar i det
västeuropeiska arbetet med att skapa en enhetlig marknad för finansiella
tjänster. NU har därvid erinrat om att Sverige i många fall har spelat en
aktiv roll i det omfattande internationella samarbete rörande dessa tjänster
som pågår. Att nuvarande begränsningar rörande utländskt engagemang
i svensk bankverksamhet upphävs är, enligt NUs uppfattning, inte
en nödvändig förutsättning för en utvidgad fri handel med finansiella
tjänster.

Utskottet får konstatera att försäkringsverksamhetskommitténs och kreditmarknadskommitténs
förslag i de här aktuella frågorna för närvarande
bereds inom regeringskansliet med sikte på att propositioner skall kunna
föreläggas riksdagen i en nära framtid. Utskottet får hänvisa till vad som
tidigare i detta betänkande sagts om försäkringsområdet, nämligen att det
är att anta att regeringen på detta område liksom på andra är inställd på att
underlätta ett samarbete med EG.

Med det ovan anförda avstyrks yrkandena 11 och 12 i motion U560 (m),
yrkande 9 i motion N364 (fp) samt yrkandena 1 och 2 i motion U581 (mp).

Statsstöd och regionalpolitik
Sammanfattning av motionerna

I motion U561 (c) framhålls behovet av ökade regionalpolitiska insatser i
samband med ett ökat samarbete med EG, bl. a. eftersom detta kan medverka
till ökad koncentration i näringslivet. Enligt c måste den svenska 59

utgångspunkten vara att inte ge avkall på rätten att göra insatser för regional
obalans genom infrastrukturella satsningar, stöd till företagsetablering
och utveckling, reducering av ogynnsamma avståndskostnader m. m.

Även miljöpartiet framhåller i motion U579 att EG-anpassningen inte
får leda till inskränkningar av möjligheterna att ge företag i vissa regioner
särskilt stöd eller indirekt ekonomiskt stöd och inte heller får leda till en
allmän ekonomisk utveckling som missgynnar svaga regioner.

Utskottet

När utskottet förra året diskuterade de effekter som ett närmande till EG
skulle kunna få regionalpolitiskt, drogs slutsatsen att det inte torde föreligga
någon motsättning mellan en aktiv svensk regionalpolitik och ett närmande
till EG. Utskottet sade sig förstå den oro inför koncentrationstendenser
som då framfördes i en motion från centerpartiet, men påpekade
att det även föreligger regionalpolitiska risker om Sverige kommer att stå
utanför integrationsarbetet i EG. Det är då särskilt mindre och medelstora
företag som kan få svårt att hävda sig på den europeiska marknaden.

Utskottet anslöt sig till arbetsmarknadsutskottets yttrande vari sades att
det är angeläget att vårt land även fortsättningsvis har möjligheter att göra
insatser som syftar till att stärka de regioner som har svag tillväxt, t. ex.
genom infrastrukturella satsningar och företagsstöd.

Under den tid som förflutit sedan riksdagen senast behandlade frågan
(UU1987/88:24) har inget hänt som har givit vare sig arbetsmarknadsutskottet
eller utrikesutskottet anledning att frångå den uppfattning som då
framfördes.

Utskottet vill i detta sammanhang peka på den stora betydelse som en
delaktighet i den inre marknaden har för den svenska ekonomin. Den försvagning
av ekonomin som skulle kunna bli följden genom att Sverige
ställde sig utanför, skulle påverka våra möjligheter att bedriva t. ex. en aktiv
regional- och arbetsmarknadspolitik.

Som framförs av AU pågår en kartläggning av de praktiska resultaten av
EG-kommissionens förhandlingar med medlemsländerna om dessas nationella
regionalpolitik. Syftet är bl. a. att studera om regionalpolitiska företagsstöd
bedömts kunna få konkurrenssnedvridande effekter och därmed
inte vara tillåtna. AU nämner även den regionalpolitiska kommitténs pågående
utredning. Det åligger enligt utskottets uppfattning i första hand
den regionalpolitiska kommittén att föreslå utformningen och omfattningen
av den framtida regionalpolitiken i Sverige. I kommitténs arbete
skall EG-aspektema beaktas, och de möjligheter till harmonisering som
finns skall tillvaratas i kommitténs förslag.

Inom regeringskansliet pågår även utredningsarbete för att skaffa kunskap
bl. a. om hur olika regionalpolitiska EG-bestämmelser tillämpas i
praktiken. Inom ramen för det nordiska samarbetet genomförs också vissa
studier av EGs regionalpolitik.

EG beslöt under år 1988 att väsentligt öka de regionalpolitiska anslagen
i Gemenskapens budget. Det innebar att anslagen till EGs tre strukturfon -

1988/89: UU19

der, den regionala fonden, den sociala fonden och jordbruksstrukturfon- 1988/89: UU19
den fördubblades. Tanken är att underlätta utvecklingen i de delar av EG
som har en väsentligt lägre utvecklingsnivå än genomsnittet. Ökat stöd
skall också gå till omstrukturering i regioner med krympande industribranscher.
Förutom målet att utveckla och strukturanpassa de mindre utvecklade
områdena inom EG och strukturomvandla regioner med föråldrad
industrisektor och med hög arbetslöshet har EG satt som mål att bekämpa
långtidsarbetslösheten, underlätta ungdomens inträde i
förvärvslivet och medverka till strukturomvandling i jordbruket.

EG håller också på med en samlad reform av struktur- och regionalfondernas
organisation och funktion.

Utskottet vill understryka att Sverige inte ens med ett mycket nära samarbete
med EG kommer att behöva uppge centrala värderingar. Utskottet
föreslår att riksdagen avvaktar den regionalpolitiska kommitténs utredning
för ett närmare ställningstagande till de regionalpolitiska frågorna.

Utskottet vill vidare påpeka den stora betydelse ett nära samarbete med
EG har även ur regionalpolitisk synvinkel. Skulle vi misslyckas med att
uppnå en tillfredsställande överenskommelse, kan detta enligt utskottets
uppfattning leda till att Sveriges möjligheter att fora en aktiv regionalpolitik
försvåras.

Med det ovan anförda avstyrks yrkande 8 i motion U561. Yrkande 1 i
motion U579 får anses besvarad med vad utskottet anfört.

Offentlig upphandling
Sammanfattning av motionen

Miljöpartiet framför i motion U579 att Sverige inte kan medverka i EGharmoniseringen
av den offentliga upphandlingen och att EGanpassningen
inte får försvåra framtida förändringar i upphandlingsförordningen
i riktning mot regler som främjar lokal och regional upphandling.

Utskottet

Finansutskottet och näringsutskottet framhåller båda i sina yttranden till
utskottet det angelägna i att Sverige arbetar för att nå en överenskommelse
med EG om icke-diskriminering avseende offentlig upphandling. FiU
framför att ambitionen därvid bör vara att nå en överenskommelse om
icke-diskriminering såväl när det gäller den regionala och lokala upphandlingen
som när det gäller de sektorer som kommer att liberaliseras i framtiden.
FiU förutsätter att en effektiv regionalpolitik inte försvåras genom
en sådan överenskommelse.

Utskotten pekar också på betydelsen av att den multilaterala överenskommelsen
rörande offentlig upphandling som finns inom GATT utvidgas
till de sektorer som den nu inte täcker. Sådana överenskommelser skulle
vara av väsentlig betydelse för svensk industri med dess starka inriktning 61

på investeringsvaror och på tjänster sorn i stor utsträckning upphandlas
inom den offentliga sektom. Detta skulle innebära att vissa andra länder
började tillämpa principer som redan gäller i Sverige. Förslaget som framförs
i motion U579 om att ge svenska myndigheter möjlighet att diskriminera
utländska företag tillbakavisas av utskotten. En sådan åtgärd skulle
strida mot redan gjorda överenskommelser, skulle innebära ett steg mot
ökad protektionism och skulle strida mot Sveriges agerande i internationella
sammanhang för ökad liberalisering av handeln.

Det skulle därtill, vilket framhålls av FiU, innebära att svenska företag
uteslöts från den upphandling som sker i andra länder.

Utskottet får i detta sammanhang konstatera att upphandling från en
leverantör givetvis är möjlig även i fall när denne inte ligger lägst prismässigt.
Enligt upphandlingsförordningen (Sfs 1986:366) skall det anbud antas
som med beaktande av samtliga affärsmässigt betingade omständigheter
är att anse som förmånligast. Härav följer att andra sakliga fördelar
som kvalitet, leveranssäkerhet och servicemöjligheter kan fälla avgörandet.
Detta gäller naturligtvis även lokal och regional upphandling.

Utskottet ansluter sig till vad som framförts av näringsutskottet och finansutskottet
och avstyrker därmed yrkandena 2 och 3 i motion U579 (mp).

Små och medelstora företag
Sammanfattning av motionerna

Frågan om de små och medelstora företagens situation i integrationsarbetet
har tagits upp i motionerna U503 (fp), U560 (m), U561 (c) och U581
(mp).

I motion U503 beskrivs (utan yrkande) den utsatta situation som de
mindre företagen befinner sig i genom att en utlandsetablering knappast är
en realistisk möjlighet för dem. De större företag som de ofta är underleverantörer
till kan emellertid flytta eller lägga växande delar av sin verksamhet
inom EG, något som kan skada det mindre företaget. Risken finns
att storföretaget även väljer underleverantörer inom EG. En diskriminering
på Europamarknaden drabbar också de mindre företagen särskilt hårt.

Samma synpunkter framförs (utan yrkande) i motion U560 (m) som
också påpekar att en successiv påtvingad utflyttning av de stora företagens
verksamhet till EG, något som enligt U560 skulle bli fallet om Sverige
ställs utanför EGs inre marknad, på sikt leder till en utarmning av svenskt
näringsliv. Konsekvenserna blir omfattande för hela samhällsekonomin
och inte minst för de mindre och medelstora företagen, som är beroende
av ekonomisk tillväxt på hemmamarknaden, framförs det i motion U560
(m).

Eftersom det ofta är de mindre företagen som bär upp syselsättningen i
glesbygd och på mindre orter skulle därmed, enligt vad som framförs i
motion U560, dessa områden som redan har det sämsta sysselsättningsläget
drabbas snabbast och hårdast.

Även centerpartiet pekar i motion U561 (c) på betydelsen av att de små
företagen måste bli delaktiga i den harmoniseringsprocess som sker gent -

1988/89: UU19

emot EG. Den får enligt c inte ske på de stora företagens villkor, varför det
är självklart att småföretagen skall vara väl representerade i de olika organ
som bereder EG-frågorna. Centerpartiet välkomnar att småföretagen representeras
i EG-rådet.

Miljöpartiet konstaterar i motion U581 att vi själva öppnar vårt land för
nykolonialism; den situationen uppstår när vi genom EG-anpassningen får
ett näringsliv som styrs från utlandet. Det är enligt mp framför allt småföretagen
som har att förlora på fusionernas och uppköpens EG. Miljöpartiet
kräver att EG-anpassningen inte får leda till att småföretagens ställning
försvagas.

Utskottet

I sitt yttrande understryker näringsutskottet den stora betydelse som utvecklingen
mot en gränslös inre EG-marknad har för de små och medelstora
företagen. Skulle inte Sverige bli delaktigt i den inre marknaden kan
följderna komma att bli särskilt kännbara för dessa företag, inte minst i
deras roll som underleverantör till större företag, anför NU.

NU säger vidare att de små och medelstora företagen har väsentligt svårare
än de större företagen att kompensera sig för de konkurrensnackdelar
som skulle följa av att Sverige står utanför EGs inre marknad. Samtidigt,
anser NU, skall man inte bortse från att de mindre företagen i vissa avseenden
har fördelar av harmoniseringsprocessen inom EG, oavsett vad som
händer i fråga om Sveriges deltagande i integrationsarbetet. De kommer
t. ex. i framtiden att möta regelsystem som är enhetliga eller ömsesidigt
accepterade på hela EG-marknaden och behöver då inte som nu är fallet
anpassa sig till ett stort antal skilda regelsystem, framför NU i sitt yttrande.

Utskottet får konstatera att det inom EG läggs stor vikt vid att de små
och medelstora företagen skall kunna tillgodogöra sig den inre marknadens
fördelar. En rad förslag har lagts fram som slår vakt om denna företagsgrupps
intressen, bl. a. har kommissionen lagt fram en plan för perioden
1989—1994 rörande stöd till produktutveckling, förmånliga villkor vid
bildande av enmansbolag, stimulans till regionalt företagssamarbete, administrativ
förenkling, m. m.

Den arbetsgrupp för närings- och regionalpolitik som skapats inom ramen
för integrationsarbetet bevakar småföretagsfrågor. Arbetet koncentreras
till två aspekter: EGs småföretagsprogram och informationsinsatser
riktade till småföretag. Till det senare ändamålet har för innevarande budgetår
avsatts 8 milj.kr. till Exportrådet. För nästa budgetår har 11 milj.kr.
avsatts varav 4 milj.kr. till de regionala utvecklingsfonderna att användas
för information till mindre företag.

Tillsammans med representanter från andra EFTA-länder har Sverige
vid ett expertmöte diskuterat möjligheterna till ett samarbete med EGs
småföretagsprogram. Enligt vad som sägs i utrikesdepartementets handelsavdelnings
redovisning av integrationsarbetet förbereds kontakter med
EG-kommissionen som syftar till att undersöka förutsättningarna för att

1988/89:UU19

utsträcka småforetagarprogrammet till att även gälla företag i EFTAländerna.

Utskottet ansluter sig till vad som anförts av näringsutskottet avseende
betydelsen för mindre företag av en svensk delaktighet i den inre marknaden
och får liksom ovan konstatera att delaktighet i den inre marknaden
har betydelse för hela det svenska näringslivet och den svenska ekonomin.

Med det ovan anförda får yrkande 17 i motion U561 och yrkande 3 i motion
U581 anses besvarade.

Den sociala dimensionen

Sammanfattning av motionerna

I motion U561 (c) erinras om att Sverige har gemensamma värderingar
med övriga västeuropeiska länder i fråga om demokrati, mänskliga rättigheter
och rättssäkerhet vilket är en avgörande grund för vårt samarbete.
Samtidigt måste utgångspunkten vara att Sverige skall kunna hävda sociala
värderingar också på områden där samstämmigheten med EGländerna
inte är lika påtaglig, heter det i motionen. Hög sysselsättning,
långtgående arbetsmiljöregler, jämställdhet mellan män och kvinnor på arbetsmarknaden,
de fackliga organisationernas inflytande, vårt sociala
trygghetssystem och vår allmänna miljöpolitik är enligt motionärerna viktiga
element i den sociala dimensionen och måste tillmätas stor betydelse i
vårt fortsatta samarbete med EG.

I motion U565 (m) påpekas vissa skillnader mellan EGs och Sveriges syn
på socialpolitiken. Medan den svenska socialpolitiken domineras av offentligt
huvudmannaskap eftersträvar man inom EG ofta enskilda lösningar
och samverkan med olika frivilligorganisationer. Enligt motionären
är det nu angeläget att regeringen utreder hur en anpassning av den
svenska socialpolitiken till EGs socialpolitik skall ske.

Motion U582 (mp) företräder en annan syn på anpassning av socialpolitiken.
Däri anförs att EG-anpassning inte får leda till försämringar i
den sociala tryggheten i Sverige (yrkande 1) och att anpassningen inte heller
får tvinga fram förändringar av socialförsäkringssystemet som inte annars
hade varit befogade (yrkande 2).

I yrkande 3 i samma motion anförs att EG-anpassningens effekter för
pensionärer, handikappade, sjuka och barnfamiljer särskilt bör utredas.
Motion U599 (mp) slår särskilt vakt om principerna för den sociala bostadspolitiken
och i motion U595 (mp) anförs att EG-anpassningen inte
får medföra någon försvagning av narkotikabekämpningen.

Återstoden av de motionsyrkanden som behandlas under avsnittet om
den sociala dimensionen handlar om alkohol. De gäller vikten av att bevara
vår socialt betingade alkoholpolitik i allmänhet (yrkande 1 i U519 c,
yrkande 2 i U574 mp och yrkandena 1, 4 och 6 i U586 mp), men de gäller
också alkoholbeskattning (yrkande 2 i motion U586 mp), införsel av alkohol
(yrkande 3 i U586 mp) och alkoholreklam (yrkande 5 i U586 mp).

1988/89: UU19

Utskottet

1988/89: UU19

De sociala frågorna har ägnats ökad uppmärksamhet av EG-organen under
senare år. En starkt bidragande orsak härtill är att kampen mot den höga
arbetslösheten framstått som alltmer angelägen. I september 1988 presenterade
kommissionen en rapport om den inre marknadens sociala dimension
— ett slags vitbok på det sociala området. De åtgärder som föreslås i
den saknar emellertid en fast tidsplan. Rapporten omfattar en rad skilda
områden: sysselsättning, de sociala aspekterna av den fria rörligheten för
personer, jämställdhetsfrågor, utbildningsfrågor.

EG har alltså ännu inte någon gemensam socialpolitik men ambitionerna
finns att i gemenskapsarbetet få med allt fler av de sociala frågorna.

Gemenskapens sociala och ekonomiska råd har fått i uppdrag att framlägga
ider om vad en ”social stadga” för EG skulle kunna innehålla.

Utskottet delar uppfattningen i motion U561 (c) att det är viktigt att
Sverige nära följer utvecklingen på de områden som sammanfattas under
uttrycket ”den sociala dimensionen”. Som framhålls i motionen måste en
utgångspunkt vara att vi i vårt samarbete med de västeuropeiska länderna
slår vakt om det vi uppnått på det sociala området i vid bemärkelse. Sverige
bör enligt utskottets bedömning kunna påräkna stöd inom EG för
denna föresats. Det är även de västeuropeiska ländernas uppfattning att
integrationsarbetet syftar till att skapa ett tryggare samhälle för Västeuropas
medborgare.

Yrkande 6 i motion U561 (c) och yrkande 1 i motion U582 (mp) får därmed
anses besvarade.

De europeiska länderna har olika socialförsäkringssystem och regler i
övrigt på det sociala fältet. Utskottet vill inte heller på detta område utesluta
en samordning mellan svenska regler och EGs om det skulle innebära
fördelar för båda parter. Inom socialpolitiken har det för övrigt länge varit
en strävan att olikheter i de nationella socialförsäkringssystemen inte onödigtvis
skall få utgöra hinder för människors rörlighet över gränserna. I
flera fall har Sverige ingått avtal med andra länder, särskilt de nordiska,
om ömsesidighet, exempelvis på sjukförsäkringsområdet. En liknande
samordning med EG skulle därför inte behöva innebära att några nya principer
införs.

Yrkande 2 i motion U582 (mp) avstyrks därför.

De socialpolitiska frågorna omfattas liksom andra områden av regeringens
breda översyn av våra relationer till EG. Häri ingår också EGsamarbetets
potentiella inverkan på de sociala förmånerna för pensionärer,
barnfamiljer, sjuka och handikappade. Utskottet ser emellertid inga
skäl till att regeringen inom ramen för denna översyn också skulle ompröva
grunderna för den svenska socialpolitiken, vilket tycks vara innebörden
av motion U565 (m).

I likhet med socialutskottet avstyrker utskottet motion U565 (m). Yrkande
3 i motion U582 (mp) får anses besvarat.

1 motion U595 (mp) anförs att EG-anpassning inte skall få medföra nå- 65

5 Riksdagen 1988/89. 9 sami. Nr 19

gon försvagning av narkotikabekämpningen. Utskottet instämmer häri. 1988/89: UU19

Målet bör i stället vara att i samarbete med de västeuropeiska länderna och

andra länder intensifiera den internationella kampen mot narkotikahandel

och narkotikamissbruk. Ett sådant arbete pågår bl. a. inom Europarådet

som nyligen utarbetat en konvention om olaglig handel med narkotika.

Utskottet utgår från att vårt samarbete med EG inte skall innebära någon
liberalisering av den svenska narkotikapolitiken. Motion U595 får därmed
anses besvarad.

I fråga om den sociala bostadspolitiken (motion U599 mp) anför bostadsutskottet
i sitt yttrande att de svenska bostadssociala målen står fast
och att det inte finns skäl till annat antagande än att målsättningen kommer
att hävdas även vid de förhandlingar med den västeuropeiska integrationen
som nu förestår. Bostadsutskottet anser därför inte att något tillkännagivande
av det slag som föreslås i motionen är erforderligt och föreslår
att utrikesutskottet avstyrker motionen.

Utskottet delar bostadsutskottets bedömning och anser att motion U599
(mp) därmed är besvarad.

Vad gäller motionsyrkandena om den svenska alkoholpolitiken vill utskottet
anföra följande. Det gemensamma syftet med här föreliggande motioner
är att Sverige i sitt samarbete med EG skall ha möjlighet att hålla
fast vid sin socialt betingade alkoholpolitik. Socialutskottet erinrar i sitt
yttrande om att det ännu inte finns någon gemensam alkoholpolitik inom
EG och utgår från att det svenska integrationsarbetet i förhållande till EG
inte bedrivs på ett sådant sätt att det försvårar en effektiv svensk socialpolitik.
Socialutskottet föreslår därför avslag på de motioner om alkohol
som behandlas i dess yttrande (yrkandena 1, 4 och 6 i U586, yrkande 1 i
motion U519 och motion U574).

Utrikesutskottet vill därtill lägga att det inte heller finns någon gemensam
skattepolitik inom EG och att avgöranden på de av vitbokens områden
som gäller skattefrågor tills vidare inte fattas med majoritetsbeslut.

Strävan torde dock vara att efter hand nå fram till för medlemsländerna
gemensamma regler för punktskatter, inkl. skatt på alkohol. Detta ändrar
dock inte den svenska uppfattningen att alkoholpolitikens syfte måste vara
att bringa ned konsumtionen av alkohol, bl. a. med hjälp av en verksam
prispolitik. Som framgår av regeringens redovisning av det svenska integrationsarbetet
avser Sverige att även inom ramen för ett närmare samarbete
med EG fora en självständig alkoholpolitik med priset som ett viktigt
instrument. Utskottet anser inte att det nu finns anledning för riksdagen
att ta närmare ställning till de olika restriktioner som berörs i de föreliggande
yrkandena.

Yrkande 1 i motion U519 (c), motion U574 (mp) och yrkandena 1—6 i
motion U586 (mp) får anses besvarade med hänvisning till vad utskottet
anfört om den svenska alkoholpolitiken.

Institutionella frågor

Sammanfattning av motionerna

I centerpartiets motion U561 anförs på denna punkt att EFTA-staterna bör
samordna sin förhandlingsuppläggning i förhållande till EG, och att EFTA
i detta syfte måste stärkas. Mycket talar för att EFTA behöver juridiska
organ jämställda med EGs men utan den överstatlighet som kännetecknar
EG. EFTA bör emellertid även få en uppgift gentemot andra länder och
ländergrupper. Handelsavtal skulle kunna upprättas bl. a. mellan EFTAområdet
och USA, Japan och de östeuropeiska länderna, föreslås det i motionen.

Även det nordiska samarbetet betonas i centerpartiets motion. En nordisk
vitbok motsvarande EGs bör tas fram med sikte på att göra Norden
till en hemmamarknad. Gemensamma nordiska förhandlingar med EG
bör äga rum vad gäller forskning och studentutbytesprogram. De nordiska
länderna bör främja internationellt samarbete på miljöområdet.

Under avsnittet om institutionella frågor behandlar utskottet också miljöpartiets
motion U577 vari anförs att den metod för samarbete med EG
som går ut på en ensidig anpassning av svenska regler till EGs under inga
förhållanden får tillämpas. Samma parti föreslår i motion U602 att riksdagen
skall uttala att inga svenska riksdags- regerings- eller myndighetsbeslut
skall komma att ställas under EG-domstolens jurisdiktion.

Utskottet

Ett av de ursprungliga målen för EFTA var att organisationens medlemsländer
gemensamt skulle förbättra sitt utgångsläge inför förhandlingar med
EG. Detta har förblivit en huvuduppgift för EFTA. Dess medlemsländer
ingick år 1972 i stort sett identiska frihandelsavtal med EG, och sedan dess
har relationerna till EG varit en mer eller mindre stående dagordningspunkt
på EFTAs möten. Det är därför naturligt att EFTA-ländema är angelägna
att ta till vara de fördelar som ett gemensamt uppträdande gentemot
EG kan medföra. I april 1984 hölls ett första gemensamt ministermöte
mellan EG och EFTA i Luxemburg, då grunden lades för ett utvidgat
samarbete mellan EG och EFTA.

Vid regeringschefsmötet i Oslo den 14—15 mars 1989 bekräftade som
tidigare nämnts EFTA-länderna sin föresats att i första hand använda
EFTA som bas för sina förhandlingar med EG. Detta är den uppläggning
som EFTA-ländema hade anledning anta att även EG önskar pröva.

EFTA är till skillnad från EG ingen överstatlig institution. Sekretariatet
i Gen[Gg]eve är litet och har inte befogenhet att förhandla på medlemsländernas
vägnar. EFTA-ländema har inte som EG en gemensam handelspolitik.

Utskottet delar uppfattningen att det kan finnas behov av en förstärkning
av EFTA som institution och att ett närmare samarbete mellan
EFTA-ländema och EG också kan komma att resa krav på gemensamt
beslutsfattande och gemensam övervakning av ingångna överenskommel -

1988/89: UU19

ser. Den närmare utformningen av sådana institutioner och vilka befogenheter
som kan behöva tilldelas dem kan knappast avgöras förrän räckvidden
av framtida överenskommelser med EG kan bedömas klarare.

Utskottet vill i detta sammanhang också erinra om att EFTA-ländema i
Oslo enades om att enskilda EFTA-länder måste ha kvar sin möjlighet att
välja en annan väg för samarbete med EG än EFTA-vägen. Även rent bilaterala
förhandlingar måste självfallet kunna väljas, något som utskottet
framhöll redan i förra årets betänkande.

För Sveriges vidkommande erbjuder självfallet det nordiska samarbetet
ett viktigt komplement och ibland ett alternativ till EFTA-samarbete när
det gäller att uppnå ett närmare samarbete med EG. Som påpekas i näringsutskottets
yttrande har en god grund för nordisk samverkan på detta område
lagts i och med rapporterna Norden i Europa I och II. Ytterligare
underlag för ett gemensamt nordiskt uppträdande i Europasamarbetet
kommer att föreligga när det pågående arbetet på ett nordiskt arbetsprogram
för perioden 1989—1992 avslutats.

Med vad som här anförts får utskottet anse yrkande 5 i motion U561 (c)
besvarat.

Utskottet anser sammanfattningsvis inte att det finns anledning för riksdagen
att låsa regeringen vid den ena eller andra metoden för att uppnå det
mål Sverige satt upp. Enligt utskottets mening är det oavsett den metod
som väljs emellertid mycket angeläget att på allt sätt försöka undvika att
ett närmare samarbete med EG leder till att nya gränshinder på något område
uppkommer mellan EFTA-ländema elier de nordiska länderna.

I motion U561 (c) föreslås vidare att Sverige skall verka för att EFTA som
frihandelsorgan upprättar handelsavtal med bl. a. Nordamerika, Japan och
de östeuropeiska länderna.

Utskottet ställer sig av flera skäl tveksamt till denna tanke. För det första
bör EFTAs huvuduppgift just nu vara kontakterna med EG. Initiativ som
syftar till att ge EFTA helt andra uppgifter parallellt med den process som
nu pågår skulle riskera att skada EFTA-ländemas gemensamma strävanden
i förhållandet till EG. För det andra har motionärernas förslag en
mycket långtgående innebörd som inte kan överblickas närmare utan en
noggrann utredning. Utskottet anser inte att det finns skäl för riksdagen att
nu ta det initiativ som förordas i motionerna.

Yrkande 4 i motion U561 (c) avstyrks med hänvisning härtill.

Med anledning av invändningarna i motion U577 (mp) mot en anpassning
av svenska regler till EGs får utskottet anföra följande. Det är inte
lagregler och tekniska föreskrifter i sig som utgör handelshinder utan skillnaderna
mellan länderna i utformningen av dem. Eftersom det enligt utskottets
mening inte har något värde i sig att olika länder har skiljaktiga
föreskrifter ser utskottet ingen nackdel i att dessa skillnader så långt det är
möjligt undanröjs. Som påpekats tidigare i detta betänkande är en av metoderna
för att uppnå detta en frivillig, unilateral anpassning. Det är ett
förfarande som i många fall måste användas gentemot EG, eftersom EG på
flera områden redan utformat sina regler och inte kan förväntas vilja ändra

1988/89: UU19

dem enbart för Sveriges eller ens EFTA-ländernas skull. I andra fall kan det
finnas utrymme för förhandlingar i syfte att nå fram till gemensamma regler.

Det viktiga är inte att vi i Sverige har annorlunda regler utan att vi har
regler som ger oss det skydd för miljön, för vår hälsa, på arbetslivets område,
och för konsumenterna som vi finner rimliga.

Utskottet vill här erinra om vad regeringen flera gånger slagit fast; vi
kommer inte att tillåta någon sänkt standard på dessa områden. Regeringen
har också gjort bedömningen att något sådant inte kommer att bli
nödvändigt eftersom även EG har ambitioner att förbättra bl. a. miljö- och
hälsoskyddet. På enskilda punkter kommer det naturligtvis att finnas olika
åsikter om vad som är en försämring, vad som är en förbättring och vad
som bara är en förändring. Skiljelinjen i en sådan diskussion går emellertid
enligt utskottets åsikt inte nödvändigtvis längs gränsen mellan Sverige och
EG.

Utskottet avstyrker med hänvisning till det här anförda motion U577
(mp).

Under denna rubrik behandlar utskottet också motion U602 (mp) vari
föreslås att Sverige inte skall ställa sig under EG-domstolens jurisdiktion.
EG-domstolens befogenheter omfattar bara EGs medlemsländer. Domstolen
skall ”värna om lag och rätt vid tolkning och tillämpning av detta fördrag”
heter det i Romfördraget. Domstolens utslag kan således inte få någon
rättskraft gentemot länder eller företag i länder som inte anslutit sig till
Romfördraget.

Som anförs i inledningen av detta betänkande kan emellertid ett närmare
samarbete mellan EFTA-länderna och EG bl. a. leda till ett behov av
system exempelvis för gemensam lösning av tvister. De fortsatta kontakterna
med EG får utvisa i vilken mån ett sådant behov föreligger och i vilka
former de i så fall skall tillgodoses.

Riksdagen kommer självfallet att i konstitutionell ordning få tillfälle att
pröva eventuella förändringar av de institutionella formerna för vårt samarbete
med EG. Motion U602 (mp) torde inte behöva föranleda något uttalande
av riksdagen och avstyrks därför.

Den interna organisationen

Sammanfattning av motionerna

Moderata samlingspartiet anför i sin partimotion U560 att regeringen
skyndsamt bör göra en utredning om samordning mellan Sveriges och EGs
rättsregler i syfte att möjliggöra en bättre svensk anknytning till den inre
marknaden. I motion U604 (mp) yrkas närmast det motsatta: att regeringen
återkallar kommittdirektiv 1988:43, dvs. regeln att vaije statlig utredning
och kommitt skall beakta EG-aspekten av sitt utredningsarbete,
redovisa EGs motsvarande regler och beakta möjligheten till harmonisering.

Centerpartiet föreslår i motion U561 yrkande 10 att en parlamentarikerkommitté
skall utses för att följa EG-förhandlingama. I samma motions

1988/89: UU19

yrkande 11 föreslås att regeringen kontinuerligt skall rapportera om utvecklingen
av EFTA- och EG-samarbetet. Liknande krav på en öppen redovisning
framförs av vänsterpartiet kommunisterna i motion U562 yrkande
2. Miljöpartiet går i motion U605 något längre och föreslår att de
utredningar och kartläggningar som pågår inom statliga myndigheter skall
sändas på remiss till berörda folkrörelser. I motion U608 (vpk) anförs att
regeringen genom att delta i försvarsindustriellt samarbete med EG handlar
i strid med riksdagsbeslutet att alla departement utom försvarsdepartementet
skall delta i det västeuropeiska integrationsarbetet. Motionens motivering
återfinns i motion N368 som handlar om informationsteknologiskt
samarbete och som behandlas av näringsutskottet.

Regeringens organisation av sitt arbete med integrationsfrågorna berörs
i några yrkanden. I motion U603 (mp) föreslås att Rådet för Europafrågor
upplöses och ersätts av en folkrörelsenämnd med företrädare för samtliga
riksdagspartier samt folkrörelser som berörs av EG-anpassningen. I motion
U519 (c) yrkande 2 föreslås att företrädare för sociala frågor och
alkoholfrågor skall finnas med i regeringens rådgivande organ för EGfrågor.
Ett liknande förslag finns i motion U536 vari yrkas att ett särskilt
råd för social- och hälsofrågor inrättas.

Den utåtriktade informationen om EG-frågor berörs i motion U560 (m)
yrkande 5 vari det föreslås att riksdagen skall uttala att även föreningar och
organisationer bör delta i den utåtriktade informationen om EG-frågan
och att särskilda medel bör anslås för detta.

I yrkande 6 i samma motion föreslås att det skall finnas EG-litteratur
tillgänglig vid kommerskollegium och de svenska högskolorna.

Utskottet

Under år 1988 har regeringen upprättat en organisation för beredning av
integrationsfrågorna inom statsdepartementen. Arbetet leds av en statsrådsgrupp
under statsministerns ordförandeskap. Därunder svarar en
statssekreterargrupp för den löpande styrningen av arbetet. Ett omfattande
analysarbete pågår inom 24 departementala och interdepartementala arbetsgrupper.
Referensgrupper med företrädare för olika samhällsintressen
har knutits till flertalet av de nämnda arbetsgrupperna. En särskild beredningsgrupp
under en chefsförhandlare samordnar arbetsgruppernas arbete.

Samordningsansvaret ligger på utrikesdepartementets handelsavdelning,
som för ändamålet har omorganiserats och förstärkts bl. a. med ett
integrationssekretariat (ISEK).

För att försäkra sig om nära samråd med intressenter utanför regeringskansliet
har regeringen inrättat ett Råd för Europafrågor i vilket ingår företrädare
för näringslivet, bankerna, fackföreningsrörelsen och högskoleväsendet.

Kontakterna mellan EFTA-ländema och EG samordnas efter Luxemburgmötet
år 1984 av en särskild kontaktgrupp (High Level Gontact
Group, HLCG) som möts två gånger om året. Under den har ett trettiotal

1988/89: UU19

gemensamma arbetsgrupper mellan EFTA och EG bildats. Efter mötet i
Oslo har därutöver inrättats en ny styrgrupp (High Level Steering Group,
HLSG) under vilken fyra arbetsgrupper skall identifiera gemensamma
intresseområden för samarbete mellan EFTA och EG. Arbetsgrupperna
skall täcka varor (1), tjänster och finansiella frågor (2), personer (3), samt
områden som inte berörs av vitboken, såsom miljö och socialpolitik (4).
En femte arbetsgrupp förutses för institutionella och legala frågor.

Riksdagen hålls informerad om regeringens arbete med integrationsfrågorna
och fattar beslut i dessa frågor i konstitutionell ordning. Förra året
underställdes riksdagen en proposition med förslag till riktlinjer för Sveriges
medverkan i den västeuropeiska integrationen. Propositionen behandlades
av utrikesutskottet som på sedvanligt sätt inhämtade yttranden
från berörda fackutskott. Riksdagens beslut på grundval av propositionen
ligger till dess nytt riksdagsbeslut fattas till grund för regeringens arbete.

Ett växande antal interpellationer och frågor har gällt Sveriges förbindelser
med EG. Vaije riksdagsutskott har därtill möjlighet att inom ramen för
sin löpande ärendeberedning inhämta information från regeringen och
dess myndigheter.

Inför viktiga ställningstaganden samråder regeringen med utrikesnämnden.
Därtill har riksdagens EFTA-delegation i ökande grad utnyttjats av
regeringen för information till partierna om EG-frågor. I UU 1988/89:17
uttalade utskottet att den svenska EFTA-delegationen borde utvidgas så
att alla riksdagspartier får möjlighet att delta i EFTAs parlamentarikersamarbete.
Syftet med detta uttalande var att ytterligare bredda informationen
om EG-frågor till riksdagspartierna. En sådan utvidgning påverkar
inte kravet på att den svenska delegationen till mötena med EFTAs parlamentariska
kommitt får bestå av högst fem ledamöter. Utskottet utgår från
att regeringen ger den på detta sätt utvidgade EFTA-delegationen tillgång
till allt relevant material så att den hålls fortlöpande och regelbundet informerad
om utvecklingen av de svenska kontakterna med EG.

Mot denna bakgrund anser utskottet inte att det finns anledning att vid
sidan av EFTA-delegationen tillsätta ytterligare ett parlamentariskt organ
för informationsutbyte och samråd i EG-frågor. Det kan också leda till
oklarheter om det vid sidan av utskottsorganisationen och utrikesnämnden
inrättas särskilda parlamentariska organ för ett speciellt ärende.

Med vad som här anförts om EFTA-delegationen torde det huvudsakligen
syftet med yrkande 10 i motion U561 (c) vara uppfyllt. Utskottet får därför
anse yrkandet besvarat.

Utskottet anser att den här föreslagna ordningen bör skapa goda förutsättningar
för förbättrat utbyte av information mellan riksdagspartierna
och regeringen. Av detta skäl avstyrks förslaget i motion U603 (mp) att
Rådet för Europafrågor skall upplösas och ersättas av en folkrörelsenämnd
med representanter för samtliga riksdagspartier.

Utskottet anser vidare att regeringens organisation för samråd och beredning
av EG-ärendena som redovisats i det föregående fyller det behov
som i dag finns och att flertalet viktiga samhällsintressen på ett rimligt sätt
finns företrädda i den.

1988/89: UU19

Yrkande 2 i motion U519 (c) om att företrädare för sociala frågor och
alkoholfrågor skall ingå i regeringens rådgivande organ och förslaget i motion
U536 (s) att inrätta ett råd för social- och hälsofrågor får därmed anses
besvarat. Utskottet förutsätter att de frågor motionärerna särskilt vill fästa
uppmärksamhet vid beaktas av arbetsgruppen för hälso- och socialpolitik.

Utskottet instämmer i synpunkten i motion U561 (c) yrkande 11 att det
är viktigt att regeringen kontinuerligt rapporterar om utvecklingen av
EFTA- och EG-samarbetet. Den publikation som nyligen presenterats av
utrikesdepartementets handelsavdelning är ett exempel på sådan information.

Utskottet utgår från att liknande offentliga redovisningar kommer att
lämnas även fortsättningsvis. Vid behov kan även särskilda redogörelser
lämnas för enskilda områden av vårt samarbete. Därutöver bör som ovan
nämnts liksom hittills EFTA-delegationen utnyttjas för informationsutbyte.
Utskottet vill också erinra om att alla riksdagens utskott har möjlighet
att begära redovisningar från regeringen i särskilda frågor.

Med det anförda torde yrkande 11 i motion U561 (c) och yrkande 2 i motion
U562 (vpk) anses besvarade.

I detta sammanhang behandlar utskottet också förslaget i motion U605
(mp) att de utredningar och kartläggningar som pågår inom myndigheterna
i EG-frågan skall sändas på remiss till folkrörelserna. Myndigheternas
utredningsarbete är ett led i regeringens pågående översyn av våra relationer
till EG. Som framgår av det föregående deltar redan organisationer
av olika slag i detta beredningsarbete. Därtill kommer att
myndigheterna i sitt normala arbete ofta samråder med intresseorganisationer
och ibland i sina styrelser har förträdare för sådana organisationer.
Utskottet anser att det är viktigt att statsmakterna på olika nivåer förvissar
sig om att ett brett informationsutbyte äger rum i beredningen av EGärenden.
Utskottet vill dock inte ta närmare ställning till formerna härför.

Utskottet avstyrker därför motion U605 (mp), men vill samtidigt framhålla
att största möjliga öppenhet bör gälla i den för vårt land så viktiga
fråga som vårt framtida samarbete med EG är.

Hit hör även behovet av en allmän information om Europafrågan. Motion
U560 (m) föreslår i yrkande 5 att folkrörelser och organisationer skall
delta i informationsarbetet och att medel bör anvisas härför och i yrkande
6 att EG-litteratur bör finnas tillgänglig på högskolorna och på kommerskollegium.
Utskottet har inget att invända mot dessa förslag men vill inte
närmare ta ställning till formerna härför. Det kan dock erinras om att kommerskollegium
nyligen inrättat en informationstjänst för EG-frågor.

Yrkandena 5 och 6 i motion U560 (m) får därmed anses besvarade.

Vad gäller förslaget i motion U560 (m) att regeringen skyndsamt bör
utreda samordningen mellan Sveriges och EGs rättsregler utgår utskottet
från att detta är en av de många arbetsuppgifter som ryms inom regeringens
omfattande översyn av våra förbindelser med EG. Ett liknande syfte
har också det s. k. kommittédirektivet. Genom att EG-aspekter beaktas på
ett tidigt stadium i lagstiftningsprocessen okar möjligheter till samarbete.

1988/89: UU19

Utskottet får därmed anse yrkande 4 i motion U560 (m) besvarat. Förslå- 1988/89: UU19
get i motion U604 (mp) att återkalla kommittédirektivet avstyrks.

I motion U608 (vpk) behandlas frågan om försvarsdepartementets deltagande
i det västeuropeiska integrationsarbetet. Bakgrunden till yrkandet
återfinns i motion N368 (vpk) vilken handlar om EG och informationsteknologi
och handläggs av näringsutskottet.

Riksdagen har inte, såsom anförs i motion U608 (vpk), beslutat att försvarsdepartementet
inte skall befatta sig med EG-frågor. Det förhållandet
att försvarspolitik inte omfattas av samarbetet med EG skall inte tolkas
som ett förbud för försvarsdepartementet och de myndigheter som lyder
under det att delta i någon form av samarbete med andra europeiska länder.

Motion U608 avstyrks därmed.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande alternativa vägar för svensk Europapolitik
att riksdagen avslår yrkande 4 i motion 1988/89: U562,

2. beträffande inriktningen av Sveriges Europapolitik

att riksdagen avslår yrkandena 1, 5 och 7 i motion 1988/89: U570,

3. beträffande EGs vitbok

att riksdagen avslår yrkande 3 i motion 1988/89: U570,

4. beträffande fortlöpande redovisning m. rn. av Sveriges Europasamarbete att

riksdagen förklarar yrkande 1 i motion 1988/89: U503, yrkande 1 i
motion 1988/89: U560 och yrkande 1 i motion 1988/89: U562 besvarade
med vad utskottet anfört,

5. beträffande kontakter med EPS

att riksdagen förklarar yrkande 3 i motion 1988/89: U560 besvarat
med vad utskottet anfört,

6. beträffande överstatligt beslutsfattande

att riksdagen avslår yrkande 4 i motion 1988/89: U570,

7. beträffande spridning av Sveriges utrikeshandel

att riksdagen förklarar yrkande 3 i motion 1988/89: U561 besvarat
med vad utskottet anfört,

8. beträffande handelspolitisk rörelsefrihet

att riksdagen avslår yrkande 3 i motion 1988/89: U576,

9. beträffande säkerhetspolitisk omvärldsanalys

att riksdagen förklarar yrkande 4 i motion 1988/89: U503 och yrkande
2 i motion 1988/89: U560 besvarade med vad utskottet anfört,

10. beträffande uttalande om framtida relationer till EG m. m.

att riksdagen förklarar yrkandena 1 och 2 i motion 1988/89: U561,
yrkande 3 i motion 1988/89: U562 och yrkande 2 i motion 1988/

89: U570 besvarade med vad utskottet anfört,

11. beträffande utredning av svenskt medlemskap i EG

att riksdagen avslår motion 1988/89: U564 och motion 1988/

89: U566, 73

12. beträffande tullunion som riktmärke

att riksdagen förklarar yrkandena 9 och 10 i motion 1988/89: U560
besvarade med vad utskottet anfört,

13. beträffande icke anslutning till tullunion

att riksdagen avslår yrkandena 1 och 2 i motion 1988/89: U576,

14. beträffande växtsjukdom och växtskadegörare

att riksdagen förklarar yrkande 2 i motion U568 besvarat med vad
utskottet anfört,

15. beträffande ömsesidigt erkännande av produkter

att riksdagen avslår yrkandena 1 och 2 i motion 1988/89: U573,

16. beträffande produktkontroll

att riksdagen avslår yrkandena 1 och 2 i motion 1988/89: U575, yrkande
5 i motion 1988/89:U583, motion 1988/89:U587 och motion
1988/89: U588,

17. beträffande vapenhandel och vapenlagstiftning
att riksdagen avslår motion 1988/89:600,

18. beträffande kärnteknikexport

att riksdagen förklarar motion 1988/89: U594 besvarad med vad utskottet
anfört,

19. beträffande konsumentskydd

att riksdagen avslår yrkandena 1, 2 och 3 i motion 1988/89: U583
samt yrkandena 1, 2 och 3 i motion 1988/89: U585,

20. beträffande passunion

att riksdagen förklarar yrkande 7 i motion 1988/89: U560 besvarat
med vad utskottet anfört,

21. beträffande personers rörlighet

att riksdagen förklarar ifrågavarande del av yrkande 2 i motion 1988/
89:U503, yrkande 2 i motion 1988/89: U571 samt motion 1988/
89: U597 besvarade med vad utskottet anfört,

22. beträffande flyktingpolitiken

att riksdagen avslår motion 1988/89: U 591,

23. beträffande arbetsmarknadspolitiken

att riksdagen förklarar ifrågavarande del av yrkande 2 i motion 1988/
89:U503, yrkande 8 i motion 1988/89: U560 samt ifrågavarande del
av motion 1988/89: U609 besvarade med vad utskottet anfört,

24. beträffande anslutning till EGs arbetsmarknad

att riksdagen avslår yrkande 1 i motion 1988/89: U571 och förklarar
yrkande 3 i motion 1988/89: U571 och motion 1988/89: U590 besvarade
med vad utskottet anfört,

25. beträffande jämställdhet

att riksdagen avslår motion 1988/89: U592

26. beträffande utbildningsfrågor

att riksdagen förklarar yrkande 17 i motion 1988/89: U560, återstående
del av motion 1988/89: U609, yrkande 31 i motion 1988/
89: Ub806, motion 1988/89: U567, återstående del av yrkande 2 i motion
1988/89: U503 och ifrågvarande del av yrkande 9 i motion 1988/
89:U561 besvarade med vad utskottet anfört,

27. beträffande samarbete på försäkringsområdet

1988/89: UU19

att riksdagen förklarar yrkande 13 i motion 1988/89: U560 besvarat
med vad utskottet anfört,

28. beträffande beskattningsrätten

att riksdagen förklarar motion 1988/89: U598 besvarad med vad utskottet
anfört,

29. beträffande rymdsamarbete

att riksdagen förklarar yrkande 15 i motion 1988/89: U560 besvarat
med vad utskottet anfört,

30. beträffande forskningssamarbete

att riksdagen förklarar yrkande 16 i motion 1988/89: U560 och återstående
del av yrkande 9 i motion 1988/89: U561 besvarade med vad
utskottet anfört,

31. beträffande samarbete på miljöområdet

att riksdagen förklarar yrkande 3 i motion 1988/89: U503 och yrkande
14 i motion 1988/89:U560 besvarade med vad utskottet anfört,

32. beträffande undantag från EG-anpassning av naturvårdsverkets
verksamhetsområde, m.m.

att riksdagen avslår motion 1988/89: U578,

33. beträffande undantag från EG-anpassning av arbetsmiljöfrågor
att riksdagen avslår motion 1988/89: U589,

34. beträffande internationellt miljösamarbete

att riksdagen förklarar ifrågavarande del av yrkande 15 i motion
1988/89: U561 besvarad med vad utskottet anfört,

35. beträffande undantag från EG-anpassningen av jordbrukspolitiken att

riksdagen avslår motion 1988/89: U5 80,

36. beträffande konkurrens inom jordbruksproduktionen

att riksdagen förklarar yrkande 6 i motion 1988/89: U583 besvarat
med vad utskottet anfört,

37. beträffande trädgårdsnäringen i EG-samarbetet

att riksdagen förklarar yrkande 1 i motion 1988/89: U568 besvarad
med vad utskottet anfört,

38. beträffande undantag från EG-anpassning av livsmedelskontroll
att riksdagen avslår yrkandena 1 och 2 i motion 1988/89: U584,

39. beträffande djurskydd

att riksdagen avslår yrkande 4 i motion 1988/89: U583 och motion
1988/89: U593,

40. beträffande handel med fisk

att riksdagen förklarar motionerna 1988/89: U563 och 1988/89: U569
besvarade med vad utskottet anfört,

41. beträffande genteknik

att riksdagen avslår motion 1988/89: U572,

42. beträffande landtransporter

att riksdagen förklarar ifrågavarande del av yrkande 18 i motion
1988/89: U560 och ifrågavarande del av yrkande 31 i motion
1988/89: T225 besvarade med vad utskottet anfört samt att riksdagen
avslår yrkande 1 i motion 1988/89: U596,

43. beträffande miljö- och trafiksäkerhetskrav

1988/89: UU19

att riksdagen förklarar motion 1988/89: U606 besvarad med vad utskottet
anfört,

44. beträffande vägtrafikbeskattning

att riksdagen förklarar motion 1988/89: T246 besvarad med vad utskottet
anfört,

45. beträffande lastbilstransporter

att riksdagen avslår yrkande 2 i motion 1988/89: U596,

46. beträffande harmonisering av mått och vikt

att riksdagen avslår yrkande 3 och 4 i motion 1988/89: U596,

47. beträffande sjöfarten

att riksdagen förklarar ifrågavarande del av yrkande 18 i motion 1988/
89:U560, yrkande 12 i motion 1988/89: T618 samt motion 1988/
89: U535 besvarade med vad utskottet anfört,

48. berättande luftfarten

att riksdagen förklarar återstående del av yrkande 18 i motion 1988/
89: U560 samt återstående del av yrkande 31 i motion T225 besvarade
med vad utskottet anfört,

49. beträffande radio och TV

att riksdagen avslår yrkande 19 i motion 1988/89: U560 samt yrkandena
1 och 2 i motion 1988/89: U601,

50. beträffande utländska förvärv av svenska företag

att riksdagen avslår yrkande 11 i motion 1988/89: U560, yrkande 9 i
motion 1988/89: N364 samt yrkandena 1 och 2 i motion 1988/
89: U581,

51. beträffande finansiella tjänster

att riksdagen avslår yrkande 12 i motion 1988/89: U560,

52. beträffande regionalpolitik

att riksdagen avslår yrkande 8 i motion 1988/89: U561 och förklarar
yrkande 1 i motion 1988/89: U579 besvarat med vad utskottet anfört,

53. beträffande offentlig upphandling

att riksdagen avslår yrkandena 2 och 3 i motion 1988/89:579,

54. beträffande små och medelstora företag

att riksdagen förklarar yrkande 7 i motion 1988/89: U561 och yrkande
3 i motion 1988/89: U581 besvarade med vad utskottet anfört,

55. beträffande den sociala dimensionen

att riksdagen förklarar yrkande 6 i motion 1988/89: U561 och yrkande
1 i motion 1988/89: U582 besvarade med vad utskottet anfört,

56. beträffande samarbete på socialförsäkringsområdet
att riksdagen avslår yrkande 2 i motion 1988/89: U582,

57. beträffande utredning av den svenska socialpolitiken
att riksdagen avslår motion 1988/89: U565,

58. beträffande EG-anpassningens effekter för pensionärer m.fl.

att riksdagen förklarar yrkande 3 i motion 1988/89: U582 besvarat
med vad utskottet anfört,

59. beträffande narkotikabekämpningen

att riksdagen förklarar motion 1988/89: U595 besvarad med vad utskottet
anfört,

1988/89: UU19

60. beträffande den sociala bostadspolitiken
att riksdagen avstyrker motion 1988/89: U599,

61. beträffande den svenska alkoholpolitiken

att riksdagen förklarar yrkande 1 i motion 1988/89: U519, motion
1988/89: U574 och motion 1988/89: U586 besvarade med vad utskottet
anfört,

62. beträffande nordiskt samarbete

att riksdagen förklarar yrkande 5 i motion 1988/89: U561, besvarat
med vad utskottet anfört,

63. beträffande EFTA:s roll

att riksdagen avslår yrkande 4 i motion 1988/89: U561,

64. beträffande unilateral anpassning av regler
att riksdagen avslår motion 1988/89: U577,

65. beträffande EG-domstolen

att riksdagen avslår motion 1988/89: U602,

66. beträffande parlamentariskt EG-organ

att riksdagen förklarar yrkande 10 i motion 1988/89: U561 besvarat
med vad utskottet anfört,

67. beträffande alkoholföreträdare i EG-rådet

att riksdagen förklarar yrkande 2 i motion 1988/89: U519 besvarat
med vad utskottet anfört,

68. beträffande Råd för hälsofrågor

att riksdagen förklarar motion 1988/89: U536 besvarad med vad utskottet
anfört,

69. beträffande folkrörelsenämnd för EG-frågor
att riksdagen avslår motion 1988/89: U603,

70. beträffande redovisning av Sveriges EG-samarbete

att riksdagen förklarar yrkande 11 i motion 1988/89: U561 och yrkande
2 i motion 1988/89: U562 besvarade med vad utskottet anfört,

71. beträffande remiss av utredningsmaterial
att riksdagen avslår motion 1988/89: U605,

72. beträffande information om EG-frågor

att riksdagen förklarar yrkandena 5 och 6 i motion 1988/89: U560 besvarade
med vad utskottet anfört,

73. beträffande utredning av rättsregler

att riksdagen förklarar yrkande 4 i motion 1988/89: U560 besvarat
med vad utskottet anfört,

74. beträffande återkallande av kommittédirektivet
att riksdagen avslår motion 1988/89: U604,

75. beträffande försvarsdepartementets medverkan i EG-arbetet
att riksdagen avslår motion 1988/89: U608.

1988/89: UU19

Stockholm den 25 maj 1989
På utrikesutskottets vägnar

Stig Alemyr

Närvarande: Stig Alemyr (s), Pär Granstedt (c), Margaretha af Ugglas (m),
Sture Ericson (s), Ingemar Eliasson (fp), Maj Britt Theorin (s), Alf Wennerfors
(m), Karl-Erik Svartberg (s), Axel Andersson (s), Nils T Svensson
(s), Inger Koch (m), Karl-Göran Biörsmark (fp), Birgitta Hambraeus (c),
Bertil Måbrink (vpk), Per Gahrton (mp), Viola Furubjelke (s) och Kristina
Svensson (s).

Reservationer

1. Alternativa vägar för svensk Europapolitik (mom. 1 och 2)
Bertil Måbrink (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ”Frågan är”
och på s. 21 slutar med ”juni 1989.” bort ha följande lydelse:

Sverige har att välja mellan två vägar. Endera en anpassning till ett av
världens maktblock med åtföljande stegvis förlust av grunden för den nationella
självbestämmanderätten. Eller en mot hela världen öppnare och
allsidigare politik, med bibehållen självständighet. Valet av väg kommer
att avgöra huruvida vårt land kan föra en progressiv nationell politik eller
tvingas underkasta sig en samhällsutveckling präglad av konservativa och
kommersiella värderingar.

Den svenska politiken i EG-frågan präglas av motsägelser och oklara
avsikter. Å ena sidan betonas att förhandlingarna med EG måste vara förutsättningslösa.
Å andra sidan försäkrar regeringsmedlemmar att de nationella
målen på olika områden, t. ex. miljö, arbetsmarknad och regionalpolitik
inte skall uppges. Sådana deklarationer är oförenliga med förutsättningslöshet,
och detta bör givetvis ges som en klar signal till EG-ledningen
och dess förhandlare.

Ett klart uttalande rörande alliansfrihetens oförenlighet med medlemskap
är också nödvändigt. EG är en gemenskap av stater, väsentligen identiska
med den ena av världens stora militärallianser. Självklart är medlemskap
oförenligt med alliansfrihet och neutralitet.

I neutralitetsfrågan vill utskottet klart deklarera, att den inte kan bedömas
utifrån föråldrade och realpolitiskt irrelevanta formaldefinitioner.
Alliansfrihet och neutralitet är inte juridiska tillstånd, som garanteras genom
officiella proklamationer. De är maktpolitiska tillstånd, som är beroende
av en rimlig grad av nationell självständighet. En sammansmältning
av ett neutralt lands ekonomi med en militärpolitiskt engagerad statsgemenskaps
ekonomi skadar förutsättningarna och trovärdigheten hos alliansfriheten.

1988/89: UU19

Utskottet vill också hävda det ödesdigra i att anpassa innehållet i alliansfriheten
alltefter den grad av beroende man försätter sig i gentemot en
grupp militärpolitiskt icke neutrala länder. Alliansfriheten har självbestämmanderätt
och oberoende som grund. Oberoendet har i sin tur materiell
grund i form av en någorlunda grad av motståndskraft mot ekonomiska
och politiska påtryckningar från grupper av andra stater. Dessa nya
villkor för neutralitetspolitiken i vår tid måste tas med i beräkningen. De
nödvändiggör en klar deklaration om att Sverige, så länge det vill förbli
alliansfritt, icke kan ingå som medlem i EG och den av EG eftersträvade
framtida politiska unionen. Denna ståndpunkt äger samma giltighet nu
som efter 1992. Den i diskussionen framförda ståndpunkten, att Sverige
t. ex. genom FN-samarbetet till viss del begränsar sin nationella suveränitet,
saknar relevans. Det råder en grundläggande skillnad mellan ett internationellt
samarbetsorgan och en militärallians. Det råder också en grundläggande
skillnad i arten av samarbete och kraven detta medför.

Utskottet kan därför heller inte ställa sig bakom kraven i m- och fpmotionema
om s. k. analys av neutralitetens framtida innehåll. Bakom
detta krav står enligt utskottets mening en illa kamouflerad strävan att
urholka alliansfriheten och neutraliteten. Att på detta sätt bakvägen upplösa
en hos det svenska folket sedan halvtannat århundrade förankrad
grund för landets existens, är oacceptabelt. Det bör i stället med all tydlighet
klargöras, att förbindelserna med EG från svensk sida icke kan ta sådan
form eller sådan slagsida, att det hotar förutsättningarna för alliansfriheten.
Den senare är en av den svenska politikens övergripande principer.

Utskottet finner att en ny och klarare definition av svensk Europapolitik
nu är nödvändig. Det europeiska samarbetet bör ta formen av ett alleuropeiskt
samarbete. En tänkbar organisatorisk ram för detta vore ett alleuropeiskt
råd, eventuellt i form av en utvidgning av det nuvarande Europarådet
och dess arbete. Vänsterpartiet kommunisternas program för alternativ
Europapolitik innehåller intressanta tankegångar härvidlag. Ett sådant
samarbete bör ske med andra förtecken än det nu aktuella EG-samarbetet.
Det sistnämnda styrs av kapitalets behov och av väsentligen helt kommersiella
värderingar. Ett verkligt Europasamarbete bör i stället ställa kampen
mot miljöförstöring, massarbetslöshet och tilltagande social misär i förgrunden.
Det bör ta sikte på att utveckla Europas kulturella mångfald, som
bärs upp inte minst av världsdelens små länder och regioner, snarare än att
skapa en standardiserad och kommersiell enhetskultur. En alleuropeisk
politik måste omforma Europas politik gentemot tredje världen från en
imperialistisk hållning och vaktslående kring privilegier till en av humanistiska
värderingar buren politik syftande till en rättvis fördelning av utveckling
och resurser i världen.

Utskottet betraktar givetvis EG-länderna som viktiga och oundgängliga
partners i det internationella ekonomiska utbytet. Utskottet vill betona,
att det frihandelssamarbete som redan är för handen bör fortsätta. Utskottet
varnar dock samtidigt för en uppdelning av världen i handelsblock med
udden riktad mot omvärlden. En sådan uppdelning är ägnad att befästa
klyftorna och privilegierna och försvåra förhållandena för större delen av
världens befolkning.

1988/89: UU19

Utskottet vänder sig mot de ensidiga tolkningar av verkligheten vilka ser
inriktningen på EG-marknaden som det allt överskuggande målet för
svensk utrikes- och handelspolitik. Utskottet vill betona, att Sverige har ett
stark intresse av att utveckla sina relationer också med industriländer
utanför EG, liksom med tredje världen. Sverige bör därför aktivt motsätta
sig försök att från EGs sida söka påtvinga vårt land andra villkor gentemot
övriga världen, än dem Sverige själv bestämmer.

Utskottet vill vidare erinra om den stora betydelse det nordiska närområdet
har för Sverige. De utvecklingsmöjligheter som här föreligger får inte
komma i skuggan av relationerna till EG.

En alltför litet diskuterad fråga är också den nationella marknadens betydelse
för Sveriges ekonomiska utveckling. På denna marknad avsätts
nära två tredjedelar av Sveriges BNP. En stor del därav är tjänster inom
offentliga verksamheter, vilka såsom starkt produktivitetsfrämjande delar
av landets infrastruktur har avgörande betydelse för utvecklingen. En fixering
vid EG-exporten leder därför lätt till en skev bedömningsgrund av
vad som är viktigt för vårt lands ekonomiska och sociala framtid.

I detta sammanhang vill utskottet också varna för en ytlig och förenklad
syn på frågan om konkurrenskraften mellan olika länder. Ofta framställs
saken så, att Sverige måste anpassa sig till EG om inte landets konkurrenskraft
relativt sett skall försämras. Detta synsätt stämmer inte med den
verklighet som växt fram i avancerade industriella ekonomier. Det är inte
längre lönenivåer eller skillnader i tullnivåer (såvida dessa inte är mycket
stora) som avgör huruvida ett lands export hävdar sig. I allt högre grad
består ett avancerat industrilands produktion och export av komplicerade
produkter och system med högt kunskaps- och tjänsteinnehåll i allt mindre
grad av traditionella standardprodukter. Detta gör att också relativt små
industriländer som Sverige utvecklar en ny typ av konkurrenskraft. Det
medför vidare, att konkurrensförmågan mer kommer att bero av produktionens
kvalitativa egenskaper. Detta gör i sin tur att t. ex. exportlandets
infrastruktur och dess arbetares kunskapsgrad får större betydelse
än löne- och tullnivåer. Dessa förändrade förhållanden gör många av de
traditionella konkurrensargumenten föråldrade.

Utskottet återkommer till frågan om EG-förhandlingarnas förutsättningslöshet.
Talet om en sådan förutsättningslöshet är ägnat att ge dubbla
signaler såväl till svensk opinion som till EG-organ. Antingen råder förutsättningslöshet
- och då kan svenska strävanden och mål på alla politikområden
i princip prisges. Eller insisterar Sverige på rätten till egen politik
och egna standards inom bl. a. säkerhets-, trafik-, miljö-, arbetsmarknadsoch
regionalpolitiken. I det senare fallet måste detta framgå av riksdagens
beslut och likaså delges EG-organen som utgångspunkt i förhandlingsarbetet.

Slutligen vill utskottet något uppehålla sig vid den konstitutionella sidan
av EG-frågan. Förhållandet mellan regering och riksdag i frågor som de nu
aktuella får inte bygga på att riksdagen är oinformerad om viktiga delar av
det konkreta innehållet i förhandlingarna. Utskottet finner, att regeringen
bör ge en väsentligt utvidgad information till riksdagen i frågan, därest
förutsättningarna för det svenska parlamentariska statsskickets funktion

1988/89: UU19

skall anses uppfyllda. De parlamentariska besluten riskerar annars att få en
oklar och tvetydig innebörd. Såsom exempel kan anföras, att riksdagen
inte kan ge regeringen fullmakt att förhandla om villkoren för tjänstehandeln,
om en tyst förutsättning är, att offentliga tjänster i Sverige skall privatiseras
eller socialförsäkringssystemet upplösas till förmån för privata
varianter. Riksdagen kan heller inte godkänna förhandlingar om harmonisering
av regionalpolitiken, om EGs regler härför skulle vara normgivande,
då detta skulle framtvinga en nedmontering av nära nog alla de stödformer
som i dag ingår i svensk regionalpolitik. Det är likaledes otänkbart, att
riksdagen skulle retirera från de mål för livsmedelspolitik och de standards
för djurhållning som nyligen beslutats och som torde vara starkt förankrade
i nutida svensk folkopinion.

Vad som här anförts om alternativa vägar för en svensk Europapolitik
leder utskottet till att föreslå riksdagen att, med bifall till yrkande 4 i vänsterpartiet
kommunisternas motion U562, anmoda regeringen att genomföra
en förutsättningslös analys av Sveriges Europapolitik. Inom ramen för
denna analys bör göras en grundlig prövning av de farhågor och invändningar
mot en långtgående anpassning som framförs i bl. a. miljöpartiets
motioner.

Utskottet avvisar sammanfattningsvis inte ett närmare samarbete med
de västeuropeiska länderna, men utgångspunkten måste vara att ett sådant
samarbete inte i något avseende får undergräva förtroendet för den
svenska neutralitetspolitiken och för vår fasta föresats att föra en självständig
och oberoende politik. Ett samarbete med de västeuropeiska länderna
får inte heller innebära att vi ger avkall på våra höga ambitioner på miljöpolitikens,
arbetsmarknadspolitikens och socialpolitikens område. Mot
denna bakgrund anser utskottet inte att riksdagen nu behöver ta ställning
till de motionsyrkanden som ställer sig tveksamma till en anpassning.
Dessa avstyrks därför.

dels att utskottets hemställan i momenten 1 och 2 bort ha följande lydelse:

1. beträffande alternativa vägar för svensk Europapolitik

att riksdagen med bifall till yrkande 4 i motion 1988/89:0562 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande inriktningen av Sveriges Europapolitik

att riksdagen med anledning av yrkandena 1, 5 och 7 i motion 1988/
89:U570 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Alternativa vägar för svensk Europapolitik (mom. 1 och 2)
Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 som med ”Enligt utskottets
mening” och på s. 16 slutar med ”yrkanden avstyrks därför.” bort
ha följande lydelse:

Under det gångna året har det dock blivit alltmer uppenbart att EGs
utveckling i riktning mot en västeuropeisk supermakt utgör ett hot såväl
mot balansen i Europa som mot de östeuropeiska folkens frigörelse; detta

1988/89: UU19

6 Riksdagen 1988/89. 9 sami Nr 19

gör att vaije ensidigt närmande till EG från svensk sida som skulle kunna
skapa tvekan om den svenska neutralitetspolitikens fasthet och hållbarhet
måste avvisas.

Analyser av svenska myndigheter av de konkreta effekterna av harmonisering
till EG från svensk sida har också visat att det inom ett betydande
antal områden inte är möjligt att förena allmän EG-anpassning med den
sorts löften som upprepade gånger givits från regeringshåll, bl. a. av utrikeshandelsminister
Anita Gradin i ett interpellationssvar den 22 november
då hon anförde: ”Jag vill här slå fast att regeringens inställning är klar
— en social nedrustning, en försämrad yttre miljö eller arbetsmiljö, minskat
konsumentskydd, urholkad arbetsrätt eller eftergifter på jämställdhetsområdet
är pris som vi inte är beredda att betala för ett närmare samarbete
med EG”.

Ett exempel på EGs utveckling är det besked som EG-kommissionens
ordförande Jaqcues Delors gav i januari 1989. Han påpekade att de länder
som vill bli delaktiga i EGs s. k. inre marknad inte endast kan välja fördelarna
utan också måste acceptera nackdelarna. Bl. a. måste de acceptera
EG-domstolens överhöghet och att delta i EGs handelskrig. Han slog också
fast att ”EG är mycket mer än en inre marknad. Det är ett gränsfritt, ekonomiskt
och socialt område på väg att bli en politisk union med närmare
samarbete inom utrikespolitik och säkerhetspolitik”.

Mot denna bakgrund anser utskottet att den nu pågående EGharmoniseringen
måste avbrytas. Såsom krävs i motion U570 bör en parlamentarisk
utredning tillsättas om hur det framtida Europasamarbetet
skall utformas med uppdrag att, som yrkas i motion U562, göra en förutsättningslös
analys av alternativa vägar för svensk Europapolitik. Därvid
bör ett viktigt mål för svensk Europapolitik vara att stärka de små folkens
självbestämmande.

Ett exempel på Europaanalys som bör beaktas vid utformningen av
svensk Europapolitik är ett bidrag av Björn Hettne, professor i freds- och
konfliktforskning: Europa bortom blockpolitiken (i Europa, Europa, Pax
förlag 1988). Hettne identifierar sju olika Europaprojekt, varav bara två,
Supermakten Europa och Fästning Europa, utgår från EG. Sex av dessa
projekt förenas, enligt Hettne, av tilltron till ekonomisk tillväxt som en
konsekvens av ekonomisk specialisering och arbetsfördelning mellan regioner;
regional underutveckling ses som tillfällig obalans.

Som enda annorlunda projekt utpekar Hettne ”det gröna”, som ”faster
större avseende vid enskilda regioners och lokalsamhällens allsidiga utveckling,
en utveckling som måste vara konsistent med de olika regionernas
kulturella och ekologiska särart”.

Utskottet anser i likhet med motion U570 (mp), att huvudmålet för Sveriges
Europasamarbete borde vara: Samarbete mellan likaberättigade folk,
nationer, regioner och lokalsamhällen.

dels att utskottets hemställan i momenten 1 och 2 bort ha följande lydelse:

1. beträffande alternativa vägar för svensk Europapolitik
att riksdagen med bifall till yrkande 4 i motion 1988/89: U562 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1988/89; UU19

2. beträffande inriktningen av Sveriges Europapolitik

att riksdagen med bifall till yrkandena 1, 5 och 7 i motion 1988/
89:U570 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfort,

3. EGs vitbok (mom. 3)

Bertil Måbrink (vpk) och Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 böijar med ”EGs vitbok”
och på s. 17 slutar med ”avstyrks därför.” bort ha följande lydelse:
EG-ledningens tro på den ostyrda marknadens och den ”osynliga handens”
välsignelsebringande inverkan är, som framhålls i motion U570, total.
Detta framgår tydligt av EGs vitbok, paragraf 8, där det bl. a. heter att
en av målsättningarna med den inre marknaden är att ”resurserna, det må
vara mänskliga eller materiella resurser eller kapital- och investeringsresurser,
strömmar till områden som erbjuder de största ekonomiska fördelarna.
”

Sveriges framtid kan självfallet inte grundas på en sådan extrem låt-gåfilosofi.
Därför bör riksdagen inför ett framtida konstruktivt samarbete
med EG inom ramen för det gällande frihandelsavtalet klargöra att Sverige
inte instämmer med principerna för EG enligt paragraf 8 i vitboken.

dels att utskottets hemställan i moment 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande EGs vitbok

att riksdagen med bifall till yrkande 3 i motion 1988/89:U570 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Fortlöpande redovisning m. m. av Sveriges Europasamarbete
(motiveringen)

Bertil Måbrink (vpk) och Per Gahrton (mp) anser att den del av utskottets
yttrande på som på s. 17 börjar med ”1 förra årets” och slutar med ”anses
besvarade.” bort ha följande lydelse:

Europasamarbetet förutsätter ett brett kontaktskapande med stater och
samarbetsorganisationer, såväl sådana där Sverige är medlem (t. ex. Nordiska
Rådet, EFTA, Europarådet, ECE, m.fl.) som med sådana som Sverige
inte är medlem i (t. ex. EG, SEV).

De publikationer som regeringen nyligen presenterat innehåller en hel
del värdefullt material men uppvisar också brister i en rad avseenden. Här
redovisas t. ex. utvecklingen av samarbetet med Västeuropa (EFTA-EG),
medan motsvarande redovisning av samarbetet med Östeuropas saknas.
Dessutom visar en granskning att rapporten om EG-harmoniseringen i
många avseenden är ofullständig och bara bristfälligt återger de fakta om
EG-harmoniseringens konsekvenser som tagits fram av bl. a. arbetarskyddsstyrelsen,
livsmedelsverket, naturvårdsverket och kemikalieinspektionen.
Regeringen har i sin redovisning förbigått ett stort antal fall där
ämbetsmännen avstyrker EG-anpassning. Det gäller t. ex. kvalitet på barn -

1988/89: UU19

mat, resthalter av bekämpningsmedel (bl. a. lindan och kaptän) i frukt och
grönsaker, fetthalt i smör, sockerhalt i sylt och marmelad, normer för kemiska
livsmedelstillsatser.

När det gäller personlig skyddsutrustning, enkla tryckkärl, maskinsäkerhet
och lösningsmedel ger regeringen en glättad bild jämfört med vad arbetarskyddsstyrelsens
experter har sagt. Bl. a. annat nämner regeringen
inte att EG har en mindre restriktiv hållning till lösningsmedlet toluen,
inte heller att EG inte alls märker ut giftighet för ämnen som utgör mindre
än 25 % av ett preparat, vilket medför stora svårigheter för allergiker som
reagerar på mycket lägre doser.

Mot denna bakgrund vill utskottet i likhet med motion U562 understryka
att regeringens information om Europasamarbetet i allmänhet och
den pågående EG-harmoniseringen i synnerhet måste vara fullständig och
återkommande. Härmed är också motionerna U503 yrkande 1 och U560
yrkande 1 besvarade.

5. Strategin för samarbete med EG (motiveringen)

Bertil Måbrink (vpk) och Per Gahrton (mp) anser att den del av utskottets
yttrande som på s. 17 börjar med ”Sorn konstaterades ”och på s. 18 slutar
med ”inom regeringskansliet.” bort ha följande lydelse:

I motion U560 föreslås en strategi för en stegvis anslutning av Sverige
till EG. En tullunion och en anknytning till det europeiska valutasamarbetet
anges som centrala inslag i denna anslutning. I yrkandet föreslås att
Sverige bör ha närmare kontakter med EPS-samarbetet.

Motionärernas strategi tycks sammanfalla med EGs vitbok, paragraf
222: ”Liksom tullunionen måste föregå den ekonomiska integrationen så
måste den ekonomiska integrationen föregå europeisk enhet. Vad denna
vitbok föreslår är att Gemenskapen nu tar ett steg vidare på den väg som så
klart är utlinjerad i Traktaten”.

Enligt utskottets mening är det uppenbart att EG-integrationen syftar till
skapandet av en västeuropeisk politisk union.

Redan före EG-kommissionsordföranden Delors Strasbourg-tal om en
”politisk union” förekom otaliga bevis och medgivanden som visar att så
är fallet.

Rubrikerna efter EG-toppmötet i juni 1988 i Hannover gav inget utrymme
för tvivel: ”EUROPEISK UNION MÅLET”. Vårt mål är en europeisk
union, sade Västtysklands förbundskansler Helmuth Kohl. Och det
inkluderar en ekonomisk och militär union med en europeisk centralbank
och en europeisk valuta (DN 28/6-88).

Helmuth Kohls företrädare, Helmuth Schmidt, har gett uttryck för en
liknande uppfattning: Den inre marknaden måste syfta till enhetlig valuta,
en enhetlig armé och en kraftigare röst i världens aflarer. (International
Management May 1988). Vid ett Sverigebesök i november 1988 sa Simone
Veil, f. n. president i EG-parlamentet, vid en EG-konferens i Älvsjö enligt
TT (refererat av DN 17/11-88) följande:

”En del länder vill vara med i EG utan att ge upp sin nationella suverä -

1988/89: UU19

nitet och sina särdrag. Det går inte, för EG ska bli en politisk union med
gemensam utrikes- och försvarspolitik”.

Och i EG-ideologernas teoretiska tidskrift European Affairs (3/88) dras
riktlinjerna för framtids-EG upp i en artikel med titeln ”Beyond 1992” av
Peter Ludlow, chef för Centre for European Policy Studies. Enligt Ludlow
vilar framtids-EG på fem pelare: 1) Gemensam valuta och en gemensam
centralbank; 2) En intern marknad; 3) Gemensam utrikeshandelspolitik;
4) Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik; 5) En gemensam militär försvarsförmåga.

Av dessa fem pelare är en i full färd med att förverkligas, den inre marknaden.
Till den har Sverige fattat beslut om att anpassa sig med hull och
hår. Övriga fyra pelare befinner sig i olika långt framskridet utvecklingsstadium.
Inom EMS (Europeiska Monetära Samarbetet) sker ett intimt valutasamarbete,
inom EPS (Europeiska Politiska Samarbetet) långtgående
utrikespolitisk samordning, genom en gemensam yttre tullmur existerar i
praktiken en gemensam utrikeshandelspolitik, och genom WEU, Västeuropeiska
unionen, och det intima fransktyska försvarssamarbete! har de
första stegen redan tagits i riktning mot gemensamma EG-stridskrafter.

Inför det spanska ordförandeskapet i EGs ministerråd 1/1-89 förklarade
den spanske EG-ambassadören i Bryssel att ”man önskar klarare understryka
sambandet mellan den ekonomiska integrationen och det politiska
samarbetet” (rapport från den svenska EG-delegationen 1989-01-04).

Det är således uppenbart att den strategi som förordas i motion U560
kommer att leda till svenskt medlemskap i en politisk union, något som
skulle underminera den svenska neutralitetspolitiken och strida mot tidigare
riksdagsbeslut. Utskottet tar bestämt avstånd från en sådan strategi.

6. Överstatligt beslutsfattande (mom. 6)

Bertil Måbrink (vpk) och Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ”Det nu
pågående samarbetet” och på s. 20 slutar med ”samarbete med EG, bort
ha följande lydelse:

Liksom motion U570 yrkande 4 vill utskottet understryka att det utmärkande
för svensk utrikespolitik efter andra världskriget har varit att Sverige
trots sin geografiska placering i Europa och sin självklara delaktighet i
europeiskt kulturarv har vägrat att isolera sig i en eurocentrisk ”Festung
Europa” med taggarna utåt. Tvärtom — Sverige har fört freds- och biståndspolitik
med utgångspunkt i en allmänmänsklig samhörighetskänsla
också med fattiga människor i fjärran länder med helt andra kulturtraditioner
än våra.

Utskottet vill i detta sammanhang, liksom motionärena, erinra om Tage
Erlanders s.k. Metalltal 1961, där han slog fast: ”Det är oerhört väsentligt
att inte betrakta den internationella solidariteten som uteslutande en europeisk
fråga.”

Erlander slog också fast att Sverige inte vill delta i en organisation, vars
syfte är att stärka NATO. Sveriges utrikespolitik har inte sällan gett ut -

1988/89: UU19

rymme för ett neutralitetsbegrepp som inte bara har betytt formell alliansfrihet
i fred i syfte att bibehålla neutralitet i krig, utan också betytt en
trovärdig neutralitet som bas för en aktiv kamp på världsarenan för fred
och frihet.

1 dag har det neutrala Sverige dessutom fått en strategisk roll i samband
med frigörelseprocessen i Östeuropa. En förutsättning för att Sverige skall
kunna stödja t. ex. balternas frigörelse och krav på självständig ekonomi är
att Sverige självt bibehåller sin ekonomiska och politiska suveränitet.

Tage Erlander motsatte sig i Metalltalet att Sverige skulle ”uppge sin
suveränitet till överstatliga organ som styrs av majoritetsbeslut”. Erlander
ville inte avstå från svensk rätt att själv besluta över, som han sa, ”den
ekonomiska politiken, skattepolitiken, socialpolitiken, arbetsmarknadspolitiken,
jordbrukspolitiken, kapitalrörelserna, tullarna etc.”

Utskottet anser, liksom motionärerna, att Erlanders bedömning fortfarande
har full relevans och utgår ifrån att han i dag skulle ha förlängt sin
uppräkning av argument mot uppgivande av den nationella suveräniteten
med: miljöpolitiken, konsumentpolitiken, hälsopolitiken.

De granskningar som gjorts av svenska myndigheter har nämligen, som
tidigare framhållits, entydigt visat att en total anpassning till EG av det
slag som riksdagen i fjol fattade beslut om icke kan fullföljas utan betydande
eftergifter från svensk sida när det gäller den svenska välfärds- och
miljöpolitiken.

Ett exempel är en PM från naturvårdsverket (SNV) om vilka gällande
gränskontroller som är nödvändiga för att vissa miljö- och hälsobestämmelser
skall kunna upprätthållas (Dnr 150-471 l-88Au). I denna PM konstateras
att svensk lagstiftning (Lag 1975:85) om import och export innehåller
en generell ”miljöparagraf’ som ger regeringen rätt att ufarda regler
för ut- och införsel av hänsyn till bl. a. ”hälsovården, miljövården, växtskyddet,
skyddet mot djursjukdomar eller skyddet för utrotningshotade
eller sällsynta arter av djur eller växter”.

Det konstateras i denna PM att ”motsvarande generell miljöföreskrift
inom EG finns inte”. Orsaken är, påpekas vidare, att ”målet i vitboken
(EG:s vitbok om den s. k. inre marknaden) för avlägsnande av fysiska hinder
är att helt ta bort kontrollen vid de inre gränserna.”

PM-en nämner bl. a. följande svenska bestämmelser som är beroende av
gränsskydd för sin effektivitet: Lag om återvinning av dryckesförpackningar
av aluminium. Lag om kemiska produkter. Förordning om PCB.
Förordning om motorbensin. Lag om svavelhaltigt bränsle. Förordning
om kadmium. Förordning om CFC och hålön. Förordning om miljöfarligt
avfall. Förordning om miljöfarliga batterier. Förordning om tillämpning
av konventionen 3 mars 1973 om internationell handel med utrotningshotade
arter av vilda djur och växter. Föreskrift om avgifter för handelsgödsel.
Förordning om bekämpningsmedel.

I flertalet av dessa fall skiljer sig EGs regler från Sveriges genom att vara
mindre restriktiva mot hälso- och miljöfarliga ämnen.

SNVs PM visar, att åtskilliga centrala miljöskyddslagar skulle bli omöjliga
att upprätthålla inom ramen för den gränslösa västeuropeiska stormarknad
vilken EG-anpassningen syftar till att ansluta Sverige till, efter -

1988/89: UU19

som det skulle bli fritt fram att införa allehanda varor som inte får tillverkas
i Sverige, men som medlemmar i den ”gränslösa marknaden” inte får
stänga ute eftersom de tillverkats lagligt i sina ursprungsländer.

Regeringen anför i sin integrationsrapport att Sveriges målsättning är att
”integrationsarbetet i Västeuropa ska leda till samma fördelar och åtaganden
för medborgare, institutioner och företag i Sverige som det gör i EGs
medlemsländer”.

Tyvärr berör regeringsskriften inte med ett ord SNVs ovan nämnda PM
om miljö- och hälsorelaterade gränsskydd. Faktum är att regeringen har
hemligstämplat denna analys, liksom den har hemligstämplat alla andra
myndighets-PM angående EG-anpassningen. Utskottet vill understryka att
uppläggningen av EG-harmoniseringspolitiken knappast vore möjlig om
full information om dess konsekvenser varit fritt tillgänglig för alla medborgare.

Trots försöken att undanhålla obekväma EG-fakta från offentlighetens
ljus har regeringen i några fall inte kunnat underlåta att erkänna faktum.

Följande mening ur regeringens årsrapport om Europasamarbetet utgör
ett anmärkningsvärt erkännande från regeringens sida av vad EGanpassning
verkligen handlar om:

”För att inte förvärra de regionala skillnaderna, arbetslösheten, ojämlikheten
mellan könen och den nya fattigdomen när den inre marknadsprocessen
påskyndas genom företagssammanslagningar, jordbruksnedläggningar
och övrig strukturomvandling krävs dämpande sociala åtgärder på
kortare sikt (s. 99). ”

Utskottet kan inte tolka detta på annat sätt än att regeringen medger att
”den inre marknadsprocessen” i sig själv leder till

— ökade regionala skillnader,

— ökad arbetslöshet,

— ökad ojämlikhet mellan könen,

— ökad nyfattigdom,

— fler företagssammanslagningar,

— fler jordbruksnedläggningar.

Allvarliga anpassningsproblem medges i flera fall i integrationsrapporten
(SVI):

Modersmjölksersättning: I SVI sägs att ”anpassning avstyrkes” eftersom
”hela syftet med WHOs kod försvinner i EGs direktiv” (s. 33).

Bestrålning av livsmedel: I SVI sägs att ”anpassning för närvarande ej
möjlig”. Orsak: att EG tillåter bestrålning, medan i Sverige lagförslag föreligger
om förbud (s. 34).

Asbest: SVI säger att ”en anpassning av de svenska reglerna till de nuvarande
EG-direktiven är inte aktuell” (s. 38).

Kosmetika: SVI anger att ”socialstyrelsens tillämpningsbestämmelser
kan komma att skilja sig från dem som gäller i EG på grund av skillnader i
hälsoriskbedömning” (s. 45).

Veterinärkontroll: SVI anger att det kan bli problem om EG måste betraktas
som ett område (vilket ju är målsättningen med den inre marknaden,
vår kommentar). I ett sådant läge kan olikheter skapa harmoniserings -

1988/89: UU19

problem. Dessutom är självdöda djur inte tillåtna i svenskt djurfoder, men
i EGs (SVI s. 87).

Utskottet anser att dessa exempel visar att det finns en inbyggd motsättning
i den förda EG-anpassningspolitiken: Å ena sidan betonas att Sverige
är öppet för EG-anpassning i alla avseenden utom beträffande utrikes- och
säkerhetspolitik; samtliga regeringsdepartement utom försvarsdepartementet
är inbegripna i EG-anpassning.

Å andra sidan görs utfästelser om att ”ingenting” skall försämras.

Utskottet anser att denna motsättning i längden är ohållbar. Varje seriöst
menad förhandlingsuppläggning måste innehålla ”prutmån”. Det sannolika
är att Sverige för att uppnå det mål regeringen ställt sig bakom
måste vara berett att i allt väsentligt underordna sig gällande direktiv och
normer hos EG vad gäller varuspecifikationer.

Utskottet anser att detta vore ett allför högt pris att betala för en eventuell
ökning av exportinkomsterna.

Liksom motionärerna ser utskottet med oro på den situation som skapats
genom regeringens oreserverade principstöd för EG-anpassning samtidigt
som man förbundit sig att inte gå med på några försämringar beträffande
social välfärd och miljö.

Enligt utskottets mening finns i praktiken bara två möjliga lösningar på
den inneboende motsättningen i regeringens EG-politik.

Antingen fastslår regeringen att total EG-anpassning varken är möjlig
eller önskvärd och börjar utveckla framtidsaltemativ som bygger på att
Sverige skall förbli en självständig nation i samarbete med, men inte underordnad,
sin omgivning; en framtid där svensk export givetvis är betydande
men inte tillåts styra hela samhällsutvecklingen.

Eller driver regeringen frågan till sin spets och går vidare i försök att
skapa gemensamma överstatliga institutioner med EG.

Såvitt utskottet förstår är det den senare handlingslinjen som prioriteras
av regeringen. EFTA-ländemas statsministermöte i Oslo den 14—15 mars
1989 uttalade sig för någon form av gemensamma beslutsfattande och administrativa
institutioner mellan EG och EFTA. Uppenbarligen kan detta
tolkas som att det finns planer inom det svenska regeringskansliet på att
stegvis överföra beslutsrätt som tillkommer regering och riksdag till överstatliga
organ och därmed urholka Sveriges nationella självbestämmande.
Utskottet kan inte godta en sådan utveckling. I likhet med Tage Erlander i
Metall-talet anser utskottet att det internationella samarbetet skall ske genom
överenskommelser mellan självständiga stater. Det hindrar inte att
viss övervakningsrätt, beträffande hur länder som godtagit vissa konventioner
lever upp till dessa, kan överlåtas till internationella organ av typ
Europarådets kommission för mänskliga rättigheter. Utskottet skulle
gärna se den sortens all-europeiska institutioner för övervakning av hur
olika länder lever upp till det betydande antal miljökonventioner som överenskommits.

Däremot bör riksdagens och regeringens beslutsrätt icke överlåtas till
överstatliga organ. Utskottet instämmer därför med motionärernas uppfattning
att riksdagen bör ställa sig bakom Tage Erlanders vägran att uppge
svensk suveränitet till överstatliga organ som styrs av majoritetsbeslut.

1988/89: UU19

dels att utskottets hemställan i moment 6 bort ha följande lydelse: 1988/89: UU19

6. beträffande överstatligt beslutsfattande
att riksdagen med bifall till yrkande 4 i motion 1988/89: U570 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Handelspolitisk rörelsefrihet (mom. 8)

Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ”EG kan”
och på s. 21 slutar med ”därför yrkandet.” bort ha följande lydelse:

Riksdagen kommer senare i år att ta ställning till ett särskilt betänkande
om samarbete med de östeuropeiska staterna.

Med det anförda torde yrkande 3 i motion U561 (c) få anses besvarat.

Utskottet anser att motion U576 yrkande 3 härmed bör anses besvarad.

dels att utskottets hemställan i moment 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande handelspolitisk rörelsefrihet
att riksdagen förklarar yrkande 3 i motion 1988/89: U576 besvarat
med vad utskottet anfört,

8. Ekonomisk och monetär union (motiveringen)

Bertil Måbrink (vpk) och Per Gahrton (mp) anser att det efter det avsnitt
som på s. 21 slutar med ”juni 1989.” bort ha tillagts:

Utskottet vill framhålla att Delors-rapporten ytterligare illustrerar hur
en långtgående EG-harmonisering med nödvändighet kommer att urholka
det svenska självbestämmandet. Ett aktuellt exempel är regeringens åtstramningspaket
för samhällsekonomin som innehöll åtskilliga ingredienser
som kommer att bli omöjliga för en enskild regering att genomdriva
inom ramen för den monetära och ekonomiska union som Jacques Delors
EG-kommission planerar att genomföra.

Inte bara penning- och räntepolitik försvinner som instrument, också
kvantitativa restriktioner på penning- och kapitalmarknaden blir omöjliga.
Finanspolitiken kommer i kläm, självständig skattepolitik blir det
inte tal om, EG-unionen kommer att pressa fram betydande skattesänkningar
och därmed inkomstbortfall för den offentliga sektom.

Utskottet noterar att regeringen inte utnyttjade riksdagens handelspoli- 89

tiska debatt den 3 maj för att kommentera denna problematik. Varken där
eller senare har regeringen kommenterat Delors förslag om ekonomisk och
monetär union. Inte heller har regeringsföreträdare hittills besvarat riksdagsfrågor
om hur den sorts åtstramningspaket som regeringen nu lagt
fram över huvud taget skall bli möjliga i en framtid där Sverige är EGanpassat.

Det enda uttalande i frågan utskottet kunnat finna återfinns i den rapport
om ”Sverige-EFTA-EG 1988” som regeringen presenterade klockan 8
samma morgon som riksdagens handelsdebatt böijade klockan 9. Där erkänner
regeringen att ”frihet för korta kapitalrörelser ökar risken för fluktuationer
i valutaflödena som kan försvåra penning- och valutapolitiken i
ett land” (s. 68). Under 1988 har en expertgrupp inom EFTA tillsatts för
att utröna hur ”kapitalliberaliseringsprocessen i Europa gestaltar sig och
vilka effekterna på EFTA-ländema kan bli” (s. 69).

Utskottet vill påtala det anmärkningsvärda i att man först avskaffar valutaregleringen,
och först därefter försöker man ta reda på vad detta får för
effekter. Enligt Le Monde Diplomatique kommer frihet för de korta valutaspekulationerna
att utsätta finansministrarna för en ”daglig förtroendeomröstning”
från spekulanternas sida. I Danmark finns redan särskilda
bankfonder för organiserad spekulation i valutakursskillnader. Enligt uppgifter
från Handelshögskolan (morgonekot 17/5) har det också i Sverige
efter avskaffandet av valutaregleringen satts i system att stora företag flyttar
ut miljardbelopp i det enda syftet att undgå svensk beskattning.

Utskottet kan konstatera att den pågående EG-anpassningen alltså redan
påtagligt har urholkat den demokratiska politiska makten över samhällsekonomin.
Det är hög tid för regering, riksdag, folkrörelser och medborgare
att vakna upp till insikt om vilka allomfattande omvälvningar av
den svenska samhällsmodellen som står på dagordningen om Sverige genom
fortsatt EG-anpassning stegvis förvandlas till ett län i en västeuropeisk
superstat.

9. Uttalande om framtida relationer till EG (mom. 10)

Bertil Måbrink (vpk) och Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med ”Karaktären
av” och slutar med ”U570 (mp) besvarade.” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill i likhet med motion U561 (c) understryka det oförenliga i
svensk neutralitetspolitik och ett svenskt medlemskap i EG. Mot bakgrund
av vad utskottet tidigare redovisat kan utskottet också i likhet med motion
U561 (c) understryka vikten av att olika harmoniseringsåtgärder prövas
med hänsyn till deras effekt på svensk försörjningstrygghet och trovärdighet
i vår neutralitetspolitik. Detta bör ges regeringen till känna, varmed
också yrkande 2 i motion U570 (mp) om tillkännagivande av att svenskt
medlemskap i EG över huvud taget icke bör vara aktuellt eller påtänkt får
anses besvarat.

1988/89: UU19

dels att utskottets hemställan i moment 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande uttalande om framtida relationer till EG m. m.

att riksdagen med bifall till yrkandena 1 och 2 i motion 1988/ 1988/89: UU19

89:U561, yrkande 3 i motion 1988/89: U562 och yrkande 2 i motion
1988/89: U570 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

10. Tullunion som riktmärke (mom. 12)

Margaretha af Ugglas, Alf Wennerfors och Inger Koch (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ”Utskottet
har tidigare” och slutar på s. 27 med ”U576 (mp) avstyrks” bort ha följande
lydelse:

Utskottet har tidigare i detta betänkande anfört att kontakterna och förhandlingarna
med EG borde vara förutsättningslösa och inget område
borde vara undantaget från förhandlingar. Utskottet vill vidare framhålla
att om Sverige så långt det är möjligt skall kunna delta i ett samarbete
rörande den inre marknaden och genomförandet av de fyra friheterna är
en tullunion en väsentlig del i en vidare avtalskonstruktion. Utan en tullunion
torde det vara svårt för Sverige att uppnå en likabehandling för
svenska företag på den inre marknaden samt att uppnå det fasta och varaktiga
samarbete med EG som Sverige eftersträvar.

Utskottet vill peka på några frågeställningar som måste besvaras oavsett
vilken avtalskonstruktion de diskussioner som skall föras med Gemenskapen
skall avse. Ingår tullunion som en del måste vi från svensk sida ta
ställning till frågor rörande bl. a. tullharmonisering, tullintäkter, jordbruk
och hur en gemensam handelspolitik skulle påverka oss bl. a. vad gäller
graden av medinflytande.

Utskottet ansluter sig till detta och drar slutsatsen att frihandelsavtalet
mellan Sverige och EG riskerar att i framtiden bli otilllräckligt.

Utskottet anser mot denna bakgrund att ett svenskt deltagande i EGs
tullunion bör ingå som en del i de kommande förhandlingarna om en stegvis
anslutning till EG.

Med det ovan anförda tillstyrker utskottet yrkandena 9 och 10 i motion
U560. Yrkandena 1 och 2 i motion U576 avstyrks.

dels att utskottets hemställan i moment 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande tullunion som riktmärke
att riksdagen med bifall till yrkandena 9 och 10 i motion 1988/
89:U560 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Icke anslutning till tullunion (mom. 13)

Bertil Måbrink (vpk) och Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på som på s. 26 börjar med ”Utskottet
får konstatera” och på s. 28 slutar med ”U576 (mp) avstyrks.” bort ha
följande lydelse:

Utskottet vill understryka att de ekonomiska beräkningar som gjorts av
de ekonomiska fördelarna av Sveriges medverkan i EGs inre marknad är
ytterst osäkra. Från EG självt (Cecchini-rapporten) hävdas att den inre
marknaden skulle öka BNP med 3,2 —5,7 %, sänka inflationen med
4,5 —7,7 % och öka sysselsättningen med 1,3 —2,3 miljoner jobb. Dessa
uppskattningar har ifrågasatts av bl. a. långtidsutredningen.

Rudolf Jalakas, f. n. chefsekonom på Handelsbanken, har konstaterat att
hela idén om behovet av en stor hemmamarknad (dvs. EGs ”inre marknad”)
måste vara en myt, eftersom det ju är länder med de minsta hemmamarknaderna
som har det högsta välståndet, t. ex. Schweiz och de nordiska
länderna.

Om Cecchini-rapportens BNP-spådomar säger han: ”Det är så litet att
det ryms inom felmarginalen” (Arbetet 25/11). Sven Swartling, VD för
Stockholms Handelskammare, har vamat för en ”fixering vid EGmarknaden”
och påmint om att det finns andra viktiga marknader i bortre
Asien, USA eller u-ländema (Smålandsposten 12/11-88).

Att komma med i EG må således betyda att få tillgång till en stor marknad
på samma villkor som hemmaföretagen. Men det betyder också att
”låsas in” i EG i förhållande till resten av världen. Och att bli tvingad att
medverka i EGs handelskrigsåtgärder mot — ur svensk synvinkel — tredje
part.

”Förutom en anpassning till EGs yttre tullmur skulle Sverige behöva
tillämpa hela uppsättningen av EGs icke-tarifFära handelshinder mot länder
utanför Västeuropa, t. ex. Japan och u-ländema” (Carl B Hamilton i
Europa och Sverige s. 52). Utskottet instämmer med uppfattningen i motion
U576 att tanken på att Sverige skall begära att få ingå tullunion med
EG är oacceptabel.

dels att utskottets hemställan i moment 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande icke anslutning till tullunion
att riksdagen med bifall till yrkandena 1 och 2 i motion 1988/89: U576
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1988/89: UU19

12. Ömsesidigt erkännande av produkter (mom. 15)

Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med ”Vad gäller”
och på s. 32 slutar med ”U573 (mp).” bort ha följande lydelse:

Såsom anförs i en avvikande mening i NU av Lestander och Norberg bör
självfallet tekniska handelshinder avskaffas för alla marknader om de saknar
saklig motivering. Men, som också anförs i den avvikande meningen,
EG-anpassningen kan komma att ge negativa konsekvenser vid harmoniseringen
av sådana bestämmelser som i de enskilda länderna har lagts fast
till skydd för miljö, säkerhet och hälsa. Enligt 58 § i EGs vitbok skall vaije
vara som är lagligt tillverkad i ett medlemsland fritt få införas i alla EGländer.
Vad som från säkerhets-, miljö- och hälsosynpunkt talar mot ett
svenskt accepterande av denna regel kommer att utvecklas i annat sammanhang.

Utskottet instämmer i denna uppfattning och vill understryka att det
grundläggande problemet är att flertalet bestämmelser som ur handelspolitisk
synvinkel uppfattas som handelshinder samtidigt utgör väsentliga
skyddsregler för hälsa, miljö och andra värden som samhället genom demokratiska
beslut har ansett motivera särskilda krav på varornas sammansättning
och egenskaper. Om, såsom har hävdats i regeringsuttalanden, det
skall vara möjligt att garantera att Sveriges befolkning inte skall utsättas
för några ökade risker på grund av EG-anpassning, är det, som anförs i
yrkande 1 i motion U573, omöjligt för Sverige att tillämpa EG-vitbokens
ovan berörda stadga nr. 58.1 stället bör riksdagen som krävs i yrkande 2 i
motion U753 ge regeringen till känna att EG-anpassningen inte får leda till
någon försvagning i det befintliga miljö- och hälsorelaterade gränsskyddet
för varor.

dels att utskottets hemställan i moment 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande ömsesidigt erkännande av produkter
att riksdagen med bifall till yrkandena 1 och 2 i motion 1988/89: U573
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

13. Produktkontroll (mom. 16)

Bertil Måbrink (vpk) och Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med ”utskottet
ansluter sig” och på s. 33 slutar med ”motion U588.” bort ha följande
lydelse:

Utskottet ansluter sig till vad som i motion 1988/89: U575 (mp) sägs om
att EG-anpassningen inte får leda till försvagningar i produktkontrollen.
Inte heller bör den få leda till att produktkontrollen privatiseras. Detta har
framhållits även från vänsterpartiet kommunisternas sida vid behandlingen
av proposition 1988/89:60 om kontroll genom teknisk provning och
om mätning (1988/89: NU 15). Den EG-anpassning av produktkontrollen
som redan har inletts i och med riksdagens beslut med anledning av denna

1988/89: UU19

proposition riskerar att leda till ett försämrat hälso- och miljöskydd i Sve- 1988/89: UU19

rige.

Inom EG strävar man medvetet efter en ökad privatisering av produktkontrollen.
Utskottet motsätter sig bestämt en sådan utveckling i Sverige.

Under senare år har de föreskrivande myndigheterna i ökad omfattning
funnit lämpligt att själva genomföra produktkontrollen i stället för att lita
endast till privata kontrollorganisationers eller företagens egna uppgifter.

Näringsutskottet avvisar inte internationellt samarbete på provningsoch
kontrollområdet. Enligt utskottets mening bör emellertid riksdagen genom
sådana uttalanden till regeringen som begärs i motion 1988/89: U575
(mp) ansluta sig till det som här sagts om riskerna för att en svensk EGanpassning
leder till försämrad produktkontroll.

Beträffande kemikaliekontrollen, som berörs i motion U587, anges i
UDHs integrationsrapport s. 37 — 40 betydande principiella skillnader
mellan kemikaliekontrollen i EG resp. i Sverige.

Utskottet anser att det mot denna bakgrund är uppenbart att någon allmän
anpassning av svensk kemikaliekontroll till EG inte kan ske utan betydande
nackdelar, varför motionsyrkandet i motion U587 om att kemikaliekontrollen
bör undantas från generell EG-anpassning tillstyrks.

Beträffande läkemedelskontrollen, som berörs i motion U588, är tyvärr
sakunderlaget för ställningstagande bristfälligt. Varken i integrationsrapporten
eller i SoUs yttrande anges det exakta sakunderlaget till de allmänna
bedömningar av möjligheterna till EG-anpassning av läkemedelskontrollen
som görs.

Utan tillgång till socialstyrelsens ”interna” detaljerade jämförelser mellan
läkemedelsbestämmelserna i EG och Sverige är det tyvärr omöjligt att
nu avgöra i vilken mån anpassning är möjlig utan menliga konsekvenser
för svenska läkemedelskonsumenter. Utskottet förutsätter att fullständig
information i detta avseende kommer att tillhandahållas inom ramen för
den utvidgade EFTA-delegationen. Härmed bifalls motion U588.

dels att utskottets hemställan i moment 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande produktkontroll
att riksdagen med bifall till yrkandena 1 och 2 i motion 1988/

89: U575, yrkande 5 i motion 1988/89: U583, motion 1988/89: U587
och motion 1988/89: U588 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

14. Vapenhandel och vapenlagstiftning (morn. 17)

Bertil Måbrink (vpk) och Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 33 börjar med ”Den svenska”
och slutar med ”U600 (mp).” bort ha följande lydelse:

Visserligen har från regeringens sida anförts att vapenhandeln inte skall
beröras av EG-anpassningen. Samtidigt är det uppenbart att också vapenmarknaden
inom EG håller på att integreras.

Således uppges i tidskriften International Management — Europe’s
Business Magazine (April 1989) att Västeuropas försvarsindustri nu ge- 94

nom fusioner och samarbetsavtal inrättar sig för en gemensam marknad 1988/89: UU19
för krigsmateriel. Ett exempel är det franska vapenföretaget Matra i vars
ägargrupp bl. a. den svenska Wallenberggruppen ingår.

Från EG-kommissionens sida har också klart uttalats att vapenhandeln
bör innefattas i den inre marknaden.

Financial Times (9/11-88) har rapporterat att ”Europa kommer troligen
att öppna en gemensam vapenmarknad”.

Den 14 mars 1989 uttalade sig en majoritet av EG-parlamentets medlemmar
för enhetliga vapenexport regler. EG-kommissarie Bangemann förklarade
att det vore naturligt med samma sorts harmonisering av reglerna
för vapenhandel som gäller för all annan varuhandel i den inre marknaden
1992.

Mot denna bakgrund vill utskottet ifrågasätta om det blir möjligt för
Sverige att bibehålla och skärpa sina regler för vapenexport, om en allmän
EG-anpassning i övrigt skall genomföras. Särskilt vill utskottet peka på
risken för att svensk krigsmaterielindustri genom samarbetsavtal reellt blir
en del av en gemensam EG-vapenmarknad.

Vad utskottet härmed anfört bör med anledning av motion U600 (mp)
ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan i moment 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande vapenhandel och vapenlagstiftning
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: U600 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Kärnteknikexport (morn. 18)

Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c) och Bertil Måbrink (vpk)
anser

dels att till den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med ”Motsvarande
åtgärder” och slutar med ”Icke-spridningsavtalet (NPT).” bör
fogas:

Sverige har beslutat att avveckla kärnkraften. Det finns dessutom ett
uppenbart samband mellan kärnkraftsteknologi för civilt resp. militärt
bruk. Med hänsyn härtill bör enligt utskottet all export av kärnteknologi
från Sverige förbjudas i lag. EG-länderna bör inte vara undantagna från ett
sådant förbud. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan i moment 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande kärnteknikexport
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: U594 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. Kärnteknikexport (mom. 18)

Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande sorn på s. 34 börjar med ”Vad gäller
frågan” och slutar med ”U594 anses besvarad.” bort ha följande lydelse:

Enligt Ny Teknik 1989:18 har EG nu tagit ett steg mot en fri energimarknad
som bl. a. kommer att ”försvåra EG-staternas egna möjligheter att
med avgifter och begränsningar utforma en nationell energipolitik”.

På en fråga i riksdagen om vilka slutsatser för Sveriges del hon drar av
EGs framväxande fria marknad för energi har energiministern kategoriskt
slagit fast att Sverige inte har för avsikt att harmonisera sig till EGs fria
energimarknad. Utskottet ställer sig helt bakom denna målsättning.

Såsom anförs i ett särskilt yttrande till näringsutskottet av Lestander och
Norberg kan det ändå i framtiden finnas potentiella risker för att Sverige
mister sin handlingsfrihet på kämkraftsområdet om EG-anpassningen får
fortgå.

Sverige har beslutat att avveckla kärnkraften. Det finns dessutom ett
uppenbart samband mellan kämkraftsteknologi för civilt resp. militärt
bruk. Med hänsyn härtill bör enligt utskottets mening all export av kärnteknologi
från Sverige förbjudas i lag.

dels att utskottets hemställan i moment 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande kärnteknikexport
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: U594 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. Konsumentskydd (mom. 19)

Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med ”Utskottet
instämmer” och slutar med ”motion U585 (mp).” bort ha följande lydelse:

Som anförs i ett särskilt yttrande till lagutskottet av Elisabet Franzén
finns det emellertid en lång rad områden inom konsumentskyddet där Sverige
möter svårigheter vid harmonisering med EG. Belysande är vad konsumentverkets
generaldirektör nyligen anförde i en TT-intervju om att ”
Sveriges dilemma är att det i allmänhet inom EG-länderna ställs lägre
säkerhets- och kvalitetskrav på konsumentprodukter”.

Tyvärr måste utskottet konstatera att UDHs integrationsrapport knappast
innehåller fullgod information om vad EG-anpassning av konsumentskyddet
konkret leder till. Det heter i rapporten att ”arbetsgruppens analys
av hittills vidtagna åtgärder på konsumentskyddets område visar inte på
några större problem”. Utskottet beklagar att det i rapporten saknas detaljerade
fakta som kan underbygga ett sådant omdöme. Det är olyckligt att
konsumentverkets egna analyser på grund av regeringens sekretess inte
gjorts tillgängliga för utskottet, liksom att sakunderlaget för konsumentverkschefens
uppseendeväckande TT-uttalande inte presenterats.

De uppgifter och uttalanden som finns tillgängliga tyder på att totalan -

1988/89: UU19

passning av svenskt konsumentskydd till EG skulle leda till betydande
nackdelar för svenska konsumenter.

Motionerna U583 och U585 syftar båda till att riksdagen skall uttala sig
för att EG-anpassning inte får leda till försämringar i konsumentskyddet
nu och inte heller försvåra de framtida skärpningar som svenska beslutsinstanser
kan tänkas vilja införa.

Utskottet instämmer till fullo i detta syfte, vilket bör ges regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan i moment 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande konsumentskydd
att riksdagen med bifall till yrkandena 1, 2 och 3 i motion 1988/
89:U583 samt yrkandena 1, 2 och 3 i motion 1988/89: U585 ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

18. Flyktingpolitiken (mom. 22)

Bertil Måbrink (vpk) och Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på som på s. 38 börjar med ”Det är
enligt” och slutar med ”motion U591 (mp).” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill erinra om att det inom EG pågår en livlig debatt om flyktingpolitiken,
där särskilt de generösa västtyska reglerna utsätts för kritik från
mer restriktiva länder. Utskottet bedömer det som sannolikt att en harmonisering
av EGs flyktingpolitik kommer att leda till gemensamma regler
som är mer restriktiva än såväl Västtysklands som Sveriges.

Utskottet ser därför med oro på det allt intimare samarbetet mellan Sverige
och EG som pågår beträffande frågor som har relevans för flyktingoch
invandrarpolitiken. Ett exempel på detta är civilministerns deltagande
i en konferens med EG-staternas inrikes- och justitieministrar i maj 1989
inom ramen för det s. k. TREVl-samarbetet där, enligt pressmeddelande
från civildepartementet 1989-05-12, också ”vissa frågor på immigrationsområdet
som hänger samman med genomförandet av den inre marknaden
år 1992” dryftades.

Utskottet tolkar detta som att en svensk samordning med EG av personkontrollen
vid gränserna, däribland flyktingpolitiken, redan är på gång.
Utskottet, som vill slå fast att Sverige skall slå vakt om och vidareutveckla
en generös flyktingpolitik, anser att ett riksdagsuttalande om att den
svenska flyktingpolitiken icke skall harmoniseras med EG, mot bakgrund
av ovanstående, är ytterst angeläget. Med detta yrkar utskottet bifall till
motion U591.

dels att utskottets hemställan i moment 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande flyktingpolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: U591 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

1988/89: UU19

7 Riksdagen 1988/89. 9 sami. Nr 19

19. Anslutning till EGs arbetsmarknad (mom. 24)

1988/89: UU19

Bertil Måbrink (vpk) och Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40 börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ”avstyrks däremot.” bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till denna uppfattning men har samtidigt noterat
en lång råd exempel på öppet uttalad facklig oro inför EG-anpassningen.
Så har t. ex. Metallombudsmannen Tony Pettersson uttalat: ”Risken finns
att EG-länderna inte har förståelse för vårt system och att vi därför tvingas
till systemförändringar”. Transports ordförande har slagit larm om att EGanpassningen
kan bli förödande för transportarbetare genom illojal EGkonkurrens
från enbilsåkare med små sociala kostnader. Också LOs och
Metalls ledning har varnat för överdriven EG-optimism. SIF har genom
sin tidning gjort många avslöjande reportage om EG-anpassningens negativa
verkningar på arbetsmiljön. Det Råd för kritisk EG-information som
nyligen bildades har ett starkt inslag av fackliga förtroendevalda.

Utskottet anser att denna fackliga oro för konsekvenserna av EGanpassning
för arbetsrätten och de fackliga organisationernas ställning,
som också påtalas i motion U590, är sakligt grundad.

Ett exempel på detta är följande påpekande i långtidsutredningens analys
Svensk Ekonomi och Europaintegrationen, s. 203, där det heter:
”Tendenser till anpassning av vår lönestruktur till EG-ländema innebär
att de svenska relativlönerna i högre utsträckning än för närvarande kommer
att bestämmas utanför landet. Arbetsmarknadspartemas inflytande
minskar därmed.” Förutom minskat inflytande över lönebildningen kan
EG-anpassning också leda till att medbestämmandelagstiftningen urholkas.
Därför har från fackligt håll framförts krav på att rätten till förhandlingar
i företagsstrategiska frågor inom multinationella koncerner måste
garanteras de anställda och deras fackliga företrädare.

Andra fackliga skäl till oro är de skillnader i synen på arbetsmiljön som
råder mellan Sverige och EG och som utskottet på annan plats beskrivit.

Mot denna bakgund synes det, såsom föreslås i motion U571 yrkande 3
resp. U590, vara angeläget att riksdagen uttryckligen fastslår att EGanpassningen
inte får leda till försämring av svensk arbetsrätt eller till försvagning
av löntagarnas ställning och inflytande i Sverige.

dels att utskottets hemställan i moment 24 bort ha följande lydelse

24. beträffande anslutning till EGs arbetsmarknad
att riksdagen med bifall till yrkandena 1 och 3 i motion 1988/89: U571
och motion 1988/89: U590 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

20. Jämställdhet (mom. 25)

Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41 börjar med ”Utskottet
ansluter sig” och slutar med ”U592 (mp).” bort ha följande lydelse:

Samtidigt vill utskottet erinra om att det i proposition 1987/88:66 konstateras
att svensk könskvotering inte är förenlig med EG-reglema för den
inre marknaden. Könskvotering tillämpas redan på svensk arbetsmarknad.
Inom delar av den politiska opinionen i Sverige, inte minst i kvinnorörelsen,
krävs att kvoteringsprinciper skall utvidgas till att gälla ytterligare
samhällsområden.

Vidare erfar utskottet att det redan föreligger forskningsresultat som tyder
på att EG-politiken överlag missgynnar jämställdhet mellan könen på
arbetsmarknaden. Enligt en intervju i Dagens Nyheter hävdar ekonomiprofessor
Siv Gustafsson att ”läget i EG ökar löneklyftorna” mellan män
och kvinnor (DN 22/5-89).

Mot denna bakgrund anser utskottet att de farhågor som uttrycks i motion
U592 är välgrundande och föreslår att motionen bifalles.

dels att utskottets hemställan i moment 25 bort lyda:

25. beträffande jämställdhet
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: U592 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

21. Beskattningsrätten (mom. 28)

Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 43 börjar med ”Det torde
emellertid” och på s. 44 slutar med ”anses besvarad.” bort ha följande
lydelse:

Utskottet vill understryka att olyckliga tendenser till EG-anpassning av
det svenska skattesystemet redan har kunnat iakttas. Ett exempel är de
direktiv (dir. 1987:30) som har ålagt Kommittn för utredning av den indirekta
beskattningen att särskilt beakta de mervärdesskatter som tillämpas
inom EG och därmed på ett olyckligt sätt har försvårat förutsättningslös
utredning i syfte att utforma skattesystemet så att det främjar energisparande
och miljövänliga konsumtions- och produktionsformer. Ett uttryck
för denna felstyrning genom strävan till EG-anpassning av skattesystemet
är förslaget om moms på energi, som skulle gynna energislöseri från energiintensiva
exportföretags sida.

Utskottet vill också framhålla att även om, som tidigare framhållits, EG
ännu inte har någon gemensam skattepolitik, går utvecklingen i den riktningen.
Det senaste exemplet är Delorsplanen för en ekonomisk och monetär
union. I planen heter det beträffande skattepolitik bl. a.:

— ”Det blir nödvändigt att utveckla bindande regler och procedurer för
budgetpolitiken som bl. a. innefattar:

— effektiva övre gränser för budgetunderskott hos enskilda medlemsstater;
hinder mot tillgång till direkta centralbankskrediter och andra former
för monetär finansiering; gränser för lån i icke-EG-valuta.

— fastställande av en övergripande skattepolitik på medellång sikt, inbegripet
storleken och finansieringen av de olika budgetposterna, såväl på
nationell som EG-nivå.”

Utskottet konstaterar att dessa och liknande formuleringar allmänt

1988/89: UU19

inom affärsvärlden har tolkats som krav på en gemensam skattepolitik. Ett
exempel härpå är presentationen av Delorsplanen i Dagens Industri under
rubriken: Europafantastema redo ta nästa steg mot EMU Europas Monetära
Union: En enda valuta — En enda centralbank — En enda skattepolitik
(DI 10/5-89). I artikeltexten heter det: ”Regeringar som plågat folk
och företag med extraskatter när en dyrbar socialförvaltning gjort hål i
budgeten får i fortsättningen begära godkännande i Bryssel innan de gör
något.”

I denna situation finner utskottet det ytterst välmotiverat att, som motionärerna
föreslår, riksdagen genom ett tillkännagivande bekräftar att den
har för avsikt att slå vakt om ”svenska folkets urgamla rätt att sig själv
beskatta”.

dels att utskottets hemställan under moment 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande beskattningsrätten
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: U598 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

22. Forskningssamarbete (mom. 29 och 30)

Bertil Måbrink (vpk) och Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 45 börjar med ”Inom den
industriellt” och på s. 46 slutar med ”anses besvarade.” bort ha följande
lydelse:

Samtidigt vill utskottet, i likhet med särskilda yttranden från Paul Lestander
(vpk) och Lars Norberg (mp) till näringsutskottet samt från Eva
Goés (mp) till utbildningsutskottet, betona att intressanta industristrategiska
forskningsprogram inte enbart bedrivs inom EG. Sverige måste därför
vara öppet för forskningssamarbete med alla länder.

Utskottet, som alltså över lag är positivt inställt till forskningssamarbete
över gränserna, däribland med EG-länderna, måste dock konstatera att
vissa forskningsprojekt strider mot grundläggande ekologiska värderingar,
t. ex. Prometheusprojektet.

I andra fall råder betydande oklarhet om projektens verkliga innebörd,
t. ex. beträffande Columbusprojektet, där svensk medverkan inte bör ske
utan utförligare redovisning från regeringens sida.

Utskottet avstyrker därför yrkandena 15 och 16 i motion U560 (m) och
motion U561 (c).

dels att utskottets hemställan i momenten 29 och 30 bort ha följande lydelse: 29.

beträffande rymdsamarbete

att riksdagen avslår yrkande 15 i motion 1988/89: U560,

30. beträffande forskningssamarbete

att riksdagen avslår yrkande 16 i motion 1988/89: U560 och återstående
del av yrkande 9 i motion 1988/89: U561,

1988/89: UU19

100

23. Undantag från EG-anpassning av naturvårdsverkets verksamhetsområde
m. m. (mom. 32)

Bertil Måbrink (vpk) och Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 48 som börjar med ”Utskottet
kan inte” och slutar med ”U589 avstyrks därför.” bort ha följande lydelse:

Som ovan nämnts växer miljöintresset i EG-ländema; EGs regelverk innehåller,
som utskottet redogjort för, paragrafer som såväl möjliggör miljöpolitiska
åtgärder från EGs sida, som under vissa förhållanden medger
för enskilda länder att bibehålla sina egna miljöskyddsbestämmelser såvitt
dessa inte strider mot Rom-fördraget eller, inom ramen för den inre marknaden,
kan betraktas som handelshinder. Samtidigt visar den praktiska
verkligheten i EG att miljöpolitiken lämnar åtskilligt övrigt att önska, bl. a.
i jämförelse med svensk miljöpolitik, trots att utskottet överlag betraktar
denna som helt otillräcklig i förhållande till de krav det ekologiska systemets
kris ställer. En stor mängd praktiska exempel visar också att EGs
regelverk i övervägande utsträckning fungerar så att de handelsmässiga
och marknadsliberala aspekterna tar över miljö- och hälsoskydd när konflikter
uppträder.

Ett exempel på den intensiva kritiska debatt som för närvarande förs
inom EG är ett inlägg av den före detta konservative förbundsledamoten
Herberth Gruhl i Der Spiegel där det hävdades att EGs inre marknad kommer
att ”påskynda det ekologiska sammanbrottet”.

Liknande farhågor framförs av den danske ledamoten av EGparlamentet
John Iversen, tillsammans med Jan Söndergård, i boken: Europas
miljöproblem — en diskussion om miljöpolitiken i EF (Hovedland
1988). I flera fall, hävdar författarna, har EGs direktiv ”reellt haft den
inverkan att danskt miljöskydd har försämrats”. Särskilt gäller detta kemikaliekontrollen.
Regeln att ett kemiskt preparat som är godkänt i ett EGland
skall anses godkänt också i övriga betecknar de som ”mycket farlig
eftersom det innebär att det blir det land som har den minst restriktiva
lagstiftningen som kommer att godkänna alla nya ämnen”. Deras erfarenhet
är att det är varornas fria rörlighet som träder i förgrunden när det
handlar om kemikalielagstiftning.

Världshälsoorganisationen WHO har cancerklassat 208 ämnen. Motsvarande
antal för EG var vid bokens pressläggning 29 (bl. a. inte DDT och
formaldehyd). ”Cancermärkning av de flesta av de ämnen det danska folketinget
ville märka, lyckades alltså inte”, konstaterar Iversen & Söndergård.
På motsvarande sätt har EG förhindrat Danmark att farlighetsklassa
lösningsmedel, bl. a. toulen och styren, som enligt dansk uppfattning kan
ge upphov till kroniska hjärnskador. Också inom andra miljöområden än
kemikaliekontrollen är Iversen & Söndergård starkt kritiska. Jordbrukspolitiken
är ur miljösynvinkel ”ett dagligt vansinne”, riskfallsexporten ”ett
skolexempel på dåligt uppförande” och bilavgasnormema ”ett nederlag för
miljön och en seger för den föråldrade bilindustrin”.

En liknande uppfattning kommer till uttryck i en bok som den västtyska
socialdemokraten Beate Webers utgivit tillsammans med medarbetare:

1988/89: UU19

101

Beate Weber & Lothar Gundling (Hrsg): Dicke Luft in Europa - Aufgaben
und Probleme der europäischen Umweltpolitik, (CF Muller, Heidelberg
1988). Weber är ordförande i miljöutskottet.

En viktig förklaring till det bedrövliga miljöläget i EG är, enligt Weber &
Co, industrilobbyns ”utomordentligt viktiga roll” vid EG-politikens utformning;
”det finns ingen ens tillnärmelsevis jämförbar möjlighet till inflytande
på beslutsfattandet från miljö-, hälso- och konsumentintressena”.

En annan orsak till EGs svaga miljöpolitik är ”att det lätt uppträder en
konflikt mellan EGs ursprungliga målsättning, den fria konkurrensen, och
miljöhänsynen”. Därför finns det alltid en risk att ”miljöskyddet i EGländerna
nivelleras eller anpassas till den lägsta möjliga nivån”.

En juridisk analys av EGs regelverk beträffande miljön finns i rapporten
La protection de 1’enxironnement par les communautés européennes (Éd.
Pedone 1988). Utskottet vill särskilt fasta uppmärksamheten på denna rapports
analys av den komplicerade procedur som gäller för enskilda stater
att bedriva nationell miljöpolitik. I sådana fall skall staten meddela EGkommissionen
som godkänner förfarandet förutsatt att ”det inte utgör en
godtycklig diskriminering eller ett maskerat hinder för handeln mellan
medlemsstaterna”. Såväl kommissionen som andra medlemsstater kan
väcka talan inför EG-domstolen om de anser att en medlemsstat har missbrukat
artikel 100A. Beslut om harmonisering enligt artikel 100 fattas numera
genom kvalificerad majoritet, vilket innebär att enskilda stater kan
röstas ned.

Vad betyder då regelverket för EGs praktiska miljöpolitik? Enligt Iversen
& Söndergård leder 130R till miniminormer, 100 till maximinormer.
Samtidigt är det allmänna rättsläget, enligt en av Webers medförfattare,
att ”när EG har sagt sitt får medlemsstaterna inte utfärda motstridiga bestämmelser
(kein entgegenstehendes Recht erlassen)”. I den franska analysen
konstateras att det har stor betydelse om en miljöpolitisk åtgärd beslutas
enligt 130R eller 100, dels på grund av olika krav på majoritet, dels på
grund av olika möjligheter till nationella undantag.

Utskottet kan med anledning härav konstatera att ingrepp mot miljöproblem
som uppstår i samband med produktionsprocesser (utsläpp, avfall)
regleras genom 130R. Det betyder att enhällighet krävs; enstaka länder
som inte vill skärpa kraven kan förhindra tvingande EG-direktiv. Länder
som vill gå före kan däremot göra det ganska fritt (så länge inte åtgärderna
strider mot Romfördraget).

Legalt kan 130R-regler betecknas som miniminormer. Men samtidigt
kommer marknadskrafterna att göra det svårt för enstaka EG-stater att
upprätthålla produktionsfördyrande krav. Inom ramen för den gränslösa
inre marknaden kan företag förväntas söka sig till länder med de billigaste
miljökraven. Reglering av miljörisker som hänger ihop med varors sammansättning
sker enligt artikel 100. Tvingande beslut fattas med kvalificerad
majoritet. Undantag är möjliga, men svåra att upprätthålla, eftersom
de kommer i konflikt med den inre marknadens princip om fri rörlighet
över gränserna; dessutom kan undantag bli föremål för
domstolsprövning. Det är bakgrunden till att Iversen & Söndergård betecknar
100-regler som maximinormer. I praktiken kan de sällan överskri -

1988/89: UU19

102

das; det blir svårt för enskilda stater att värja sig mot marknadens och
EG-domstolens tryck i riktning mot harmonisering.

Det blir alltså, som Weber & Co hävdar, ett nivelleringstryck enligt båda
artiklarna. Men det blir starkare enligt artikel 100 än enligt artikel 130R.
Det paradoxala är att det strikt miljömässiga snarare borde vara tvärtom.
Utsläpp i luft och vatten, förbränning, dumpning eller export av avfall, har
direkt gränsöverskridande effekt. Därför hade det varit rimligt om det med
majoritetsbeslut hade gått att tvinga de värsta miljöförstörarna upp till en
högre allmännivå, medan undantagsmöjligheter för enstaka miljöföregångare
är mindre viktiga eftersom effekten blir begränsad. Effekten av
varors sammansättning är däremot i huvudsak begränsade till människor i
närmiljön, till den som använder ett lösningsmedel, äter en matvara, leker
med en leksak. Vetorätt mot skärpta generella normer skulle här i princip
bara drabba vetolandets egen befolkning, förutsatt att den var kombinerad
med fri möjlighet till undantag för föregångsländer.

Utskottet kan alltså konstatera att om miljöskäl hade varit avgörande för
EGs regelverk om miljön, skulle det ha varit annorlunda utformat. Men
sanningen är ju, som de danska och tyska analyserna inifrån EG visar, att
EGs miljöpolitik är en senkommen efterhandsanpassning till ett växande
opinionstryck. Fortfarande är det de ultraliberala tillväxtidealen som har
högsta prioritet. Mot denna bakgrund kan svensk generell anpassning till
EGs miljöpolitik inte utgöra ett mål för svensk Europa-politik. Inte heller
är det något principiellt mål att svenska arbetsmiljöregler anpassas till
EGs. Det här sagda innebär givetvis inte att utskottet motsätter sig praktiskt
motiverade harmoniseringar till såväl EGs som andra grannländers
regelverk i den mån detta inte negativt påverkar svenska regler nu och i
framtiden. Ej heller har utskottet något emot anpassning till de fall där
EGs regelverk uppställer högre miljö- och arbetsskyddsnormer än det
svenska. Vad utskottet här har anfört bör med bifall till motion U578 ges
regeringen till känna.

dels att utskottet hemställan i moment 32 bort ha följande lydelse:

32. beträffande undantag från EG-anpassning av naturvårdsverkets
verksamhetsområde

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: U578 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

24. Undantag från EG-anpassning av arbetsmiljöfrågor
(mom. 33)

Bertil Måbrink (vpk) och Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets hemställan på s. 48 som börjar med ”Sorn
framgår” och slutar med ”motion U578 (mp) avstyrks därför.” bort ha
följande lydelse:

Utskottet noterar med tillfredsställelse att det beträffande asbest i UDHs
integrationsrapport fastslås att ”en anpassning av de svenska reglerna till
de nuvarande EG-direktiven är inte aktuell” (s. 38).

Därmed är det också fastlagt att någon generell EG-anpassning av

1988/89: UU19

103

svenska arbetsmiljöregler inte kan genomforas. På liknande sätt har det,
som framhålls i motion U589, inom arbetarskyddsstyrelsen, tagits fram
material som visar att ytterligare en lång rad regler till skydd för svensk
arbetsmiljö skulle behöva försvagas eller urholkas om de skulle anpassas
till EGs (Arbetarskyddsstyrelsens genomgång, Arb.Markn.dep. 1988-12-19). Bland exemplen nämns:

Personlig skyddsutrustning: 1 EG skall typefterkontroll endast tillämpas
för en mycket snävt avgränsad kategori av utrustning. Men svenska arbetarskyddsstyrelsen
anser att ”merparten” av den personliga skyddsutrustningen
behöver tillverkningskontroll och kvalitetsuppföljning. Här finns
alltså risk för försämringar vid EG-anpassning.

Maskinsäkerhet: Här påpekas att svenska föreskrifter innehåller krav på
typgodkännande av maskiner som inte omfattas av sådana krav i EG. Arbetarskyddsstyrelsen
anser att enbart tillverkardeklaration inte är tillräckligt
för sådana, särskilt farliga maskiner.

Lösningsmedel: Här finns stora skillnader mellan EG och Sverige. Arbetarskyddsstyrelsen
säger direkt att ”en anpassning av EG-reglerna i detta
avseende skulle medgöra kraftiga försämringar i arbetsmiljön”.

Mot denna bakgrund anser utskottet det vara uppenbart att allmän EGanpassning
av svenska arbetsmiljöregler inte bör genomföras. Det sagda
innebär självfallet inget hinder för praktiskt motiverade tekniska standardiseringar
med andra länder inom och utom EG av det slag som redan sker
inom ramen för de internationella standardiseringsorganen, förutsatt att
detta inte leder till försämrad arbetsmiljö eller ökade risker för arbetsskador.

dels att utskottets hemställan i moment 33 bort ha följande lydelse:

33. beträffande undantag från EG-anpassning av arbetsmiljöfrågor
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: U589 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

25. Internationellt miljösamarbete (motiveringen)

Bertil Måbrink (vpk) och Per Gahrton (mp) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 49 som börjar med ”Utskottet vill” och slutar med ”på andra
områden.” bort utgå.

26. Undantag från EG-anpassning av jordbrukspolitiken
(mom. 35)

Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 50 som börjar med ”De grundläggande”
och på s. 51 slutar med ”U580 avstyrks därför.” bort ha följande
lydelse:

I vissa avseenden överensstämmer de grundläggande principerna för
den svenska jordbrukspolitiken med EGs. Liksom i Sverige har jordbruket
i EG genomgått en snabb strukturrationalisering i riktning bort från ett

1988/89: UU19

104

någorlunda miljöanpassat, allsidigt och småskaligt familjejordbruk i riktning
mot allt större kemiberoende industrijordbruk med ensidig produktionsinriktning.
En låsning till denna utvecklingstrend genom EGanpassning
av jordbrukspolitiken vore enligt utskottets mening ytterst
olyckligt, särskilt i en situation då medvetenheten i Sverige om nödvändigheten
av en övergång till biologiska odlingsmetoder för att skydda naturmiljön
och slå vakt om ett livskraftigt jordbruk i hela landet, har vuxit sig
stark.

Samtidigt visar en rapport från Sveriges lantbruksuniversitet att en EGanpassning
av svenskt jordbruk skulle kunna leda till allvarliga effekter för
många familjejordbruk i s. k. skogs- och mellanbygder. I en analys med
titeln Sverige och EG-konsekvenser för bonden av ett svenskt medlemskap,
konstateras att ”det blir mjölkbönderna som får svårast att anpassa
sig till EG”. Medan växtodlingsföretag skulle förbättra sin lönsamhet med
ca 30 % skulle lönsamheten försämras med 50 000 kr. per år för mjölkgården
och med 40 000 kr. per år för slaktsvinsgården. Det heter vidare i
rapporten: ”Det låga avräkningspriset kan framtvinga en omfattande rationalisering
på gårdsnivå”. Konkret betyder detta att ett stort antal
mindre gårdar i skogs- och mellanbygder skulle slås ut. Utskottet kan inte
godta en sådan utveckling som skulle få förödande konsekvenser för den
svenska landskapsbilden och livsmedelsberedskapen i stora delar av landet.

För den redan hårt koncentrerade mejerinäringen skulle EG-anpassning
av svenskt jordbruk också få allvarliga effekter. ”Man kan anta att de europeiska
livsmedelsföretagen kommer att göra entr även på den svenska
marknaden och att svenska mejeriers hemmamarknadsavsättning därmed
kommer att hotas”, heter det i ett avsnitt i rapporten från lantbruksuniversitetet.

Beträffande reglerna för spridning av bekämpningsmedel är reglerna i
EG ofta annorlunda än i Sverige. Ett exempel som anges i rapporten gäller
de cancerogena medlen mancozeb och maneb som i Sverige inte får spridas
senare än 30 dagar före skörd, medan motsvarande tid i EG-landet Danmark
är bara 14 dagar. Beträffande fodertillsatser gäller att EG i motsats
till Sverige tillåter antibiotika i tillväxtfrämjande syfte, vissa färgämnen
och produkter från självdöda djur. Som framhålls i motion U580 skulle
EG-anpassning av svenskt jordbruk dels leda till allvarliga negativa struktureffekter
för det mjölkproduktionsbaserade familjejordbruket i skogsoch
mellanbygder, dels försvåra övergången till miljövänligare odlingsmetoder.
Utskottet instämmer i motionens bedömning och tillstyrker densamma.

dels att utskottets hemställan i moment 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande undantag från EG-anpassning av jordbrukspolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: U580 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

1988/89: UU19

105

27. Undantag från EG-anpassning av livsmedelskontroll
(mom. 38)

Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 51 som börjar med ”Utskottet
kan inte” och slutar med ”U584 avstyrks därför.” bort ha följande lydelse:
I motion U584 redogörs för livsmedelsverkets granskning av effekterna
av EG-harmonisering av livsmedelskontrollen. (Dnr. EG67/86). Eftersom
denna granskning på grund av regeringens hemligstämpel på allt s. k. internt
arbetsmaterial inte varit tillgänglig i original för utskottet och ej heller
fullständigt återges i UDHs integrationsrapport, upprepar utskottet här
några av dess huvudpunkter: Livsmedelsverket konstaterar att en EGharmonisering
skulle leda till höjda fetthalter i vissa mjölkprodukter och
smör; också sockerhaltema skulle höjas i vissa varor. I båda fallen strider
det mot kost- och hälsoprinciper som är veteskapligt baserade.

Beträffande livsmedelstillsatser ”tillåter EG ibland ämnen som inte prövats
i Sverige. I den mån framtida EG-direktiv blir liberala i sin syn på
användningen av tillsatser torde svårigheter för harmonisering kunna motses”.
Verket avstyrker anpassning i flera fall när det gäller märkningsprinciper,
t. ex. när det gäller fisk, fjäderfä och ost.

Inom EG behöver heller inte komponenter där huvudingrediensen utgör
mindre än 25 % av det livsmedel det ingår i deklareras. Men även andelar
mindre än 25 % har stor betydelse för allergiker och överkänsliga personer.
En EG-anpassning av svenska normer skulle alltså kunna drabba dessa
personer hårt. Livsmedelsverket påpekar också att EG i ett direktiv återger
delar av WHO-koden för bröstmjölksersättning ”på ett sådant sätt att hela
syftet med WHO försvinner”. En EG-anpassning när det gäller bröstmjölksersättning
skulle alltså kunna få menliga följder, och verket avstyrker
EG-anpassning.

Mot bakgrund av dessa fakta anser utskottet det uppenbart att allmän
EG-anpassning när det gäller livsmedelskontrollen skulle leda till allvarliga
försämringar av svensk livsmedelsstandard.

dels att utskottets hemställan i moment 38 bort ha följande lydelse:

38. beträffande undantag från EG-anpassning av livsmedelskontroll
att riksdagen med bifall till yrkandena 1 och 2 i motion 1988/89: U584
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

28. Djurskydd (mom. 39)

Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottet yttrande på s. 51 som börjar med ”Utskottet
förutsätter” och slutar med ”med hänvisning härtill.” bort ha följande lydelse: Såsom

framhålls i motion U593 (mp) finns det betydande skillnader i
synen på djurskydd mellan Sverige och EG. Till det exempel härpå som
refereras i motionen kan läggas uppgifter från rapporten ”EG och svenskt
jordbruk” — Ekonomidagar 1989, från Sveriges lantbruksuniversitet, där

1988/89: UU19

106

det konstateras att den svenska lagstiftningen beträffande djurskydd för 1988/89: UU19
höns ” på många områden är mer långtgående, t. ex. skall enligt den nya
svenska djurskyddslagen burhållning av höns förbjudas”. Också för nöt
och svin anges det i rapporten att de svenska reglerna är ”mer långtgående”,
bl. a. får enligt tillämpningsföreskrifterna för den nya svenska djurskyddslagen
en sugga fixeras tillfälligt under högst en vecka i samband med
förlossningen; denna regel finns ej inom EG. Vidare konstateras i rapporten
att ”Sverige har ett bättre hälsoläge (för husdjur) än de flesta EGländer”.
Vid EG-anpassning ”finns risken att smitta sprids till Sverige”,
heter det.

Mot bakgrund av dessa konkreta exempel på skillnader i Sveriges resp.

EGs regelverk när det gäller djurskydd anser utskottet i likhet med motionärerna
att någon generell EG-anpassning inte bör eftersträvas.

dels att utskottets hemställan i moment 39 bort ha följande lydelse:

39. beträffande djurskydd
att riksdagen med bifall till yrkande 4 i motion 1988/89: U583 och
motion 1988/89: 593 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

29. Genteknik (morn. 41)

Pär Granstedt, Birgitta Hambraeus (båda c), Bertil Måbrink (vpk) och Per
Gahrton (mp) anser

dels att den del utskottets yttrande på s. 52 som börjar med ”Sverige har
ännu” och slutar med ”därför avstyrks.” bort ha följande lydelse:

Sverige saknar en samlad lagstiftning som reglerar användningen av bioteknik
eller genetiskt modifierat material. Biotekniken kommer att kunna
innebära en revolutionerande förändring av samhället. Utskottet anser att
det är hög tid att Sverige formulerar en strategi för hanteringen av biotekniken
utifrån etiska, sociala och miljömässiga normer.

Centerpartiet har i en omfattande motion om bioteknik bl. a. föreslagit
en särskild biotekniklag, en bioteknikinspektion och förbud mot patentering
av genetiskt modifierat material. Partiet efterlyser i motionen också
ett aktivt svenskt agerande för att få till stånd ett internationellt regelverk
för bioteknisk tillämpning och forskning. Riksdagens jordbruksutskott har
beslutat remittera motionen till berörda myndigheter och organisationer,
för att ge utskottsbehandlingen ett allsidigt underlag. Utrikesutskottet förutsätter
att en lagreglering kommer till stånd. Därmed bör också de önskemål
som framförs i motion U572 (mp) i allt väsentligt tillgodoses. Motionen
bör anses besvarad med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan i moment 41 bort ha följande lydelse:

41. beträffande genteknik
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:U572 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört, 107

30. Landtransporter (mom. 42)

Bertil Måbrink (vpk) och Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 54 böijar med ”Utskottet
får konstatera” och på s. slutar med ”U596 (mp) avstyrks.” bort ha följande
lydelse:

Utskottet konstaterar att EGs trafikpolitik uppenbarligen står i motsättning
mot principer för en miljövänlig trafikpolitik.

I Västtyskland har t. ex. under åren 1960—1988 trafikandelen för järnväg
sjunkit från 44,2 till 26,2 %, för insjöfart från 33,6 till 22,1 %, medan
lastbilstrafiken har ökat från 19,7 till 45,9 %.

Enligt färska beräkningar kommer EGs trafikpolitik att leda till en ytterligare
kraftig ökning av lastbilstrafiken i EG-ländema. Det västtyska trafikministeriet
räknar med att den inre marknaden kommer att leda till ett
bortfall av järnvägstransporterna med 5 % och en resultatförsämring för
Deutsche Bundesbahn med upp till 800 miljoner DM årligen. (Stau von
Flensburg bis MUnchen, Der Spiegel 1 maj 1989).

Till detta kommer att denna expanderande lastbilstrafik bara i begränsad
utsträckning kommer att genomföras av inhemska företag i de nordeuropeiska
högkostnadsländema. Transportarbetareförbundets ordförande
har offentligt varnat för såväl de ekonomiska som sociala följderna av en
sådan utveckling av trafiksystemet.

De farhågor för negativa effekter av en EG-harmonisering av svensk trafikpolitik
som framförs i motion U596 är enligt utskottets mening sakligt
välgrundade, varför motionens yrkande 1 i detta sammanhang tillstyrks.

dels att utskottets hemställan i moment 42 bort ha följande lydelse:

42. beträffande landtransporter
att riksdagen med bifall till yrkande 1 i motion 1988/89: U596 och
med avslag på ifrågavarande del i yrkande 18 i motion 1988/89: U560
och ifrågavarande del av yrkande 31 i motion 1988/89: T225 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

31. Lastbilstransporter (mom. 45)

Bertil Måbrink (vpk) och Per Gahrton (mp) anser

dels att den del i utskottets yttrande som på s. 55 börjar med ”1 det trafikpolitiska
” och slutar med ”avstyrks härmed” bort ha följande lydelse:
Samtidigt är det, som ovan påpekats, uppenbart att EGs trafikpolitiska
grundstruktur kommer att leda till en ökning av lastbilstrafiken. Utskottet
vill erinra om att detta faktum har framhållits av en utredning inom kommunikationsdepartementet
(Ds K 1987:1 Samordning eller inte av Sveriges
och EGs trafikpolitik) där det konstateras att vid EG-anpassning det är
troligt att gränsytan mellan lastbilstransporter och järnvägstransporter
kommer att förskjutas så att järnvägen kan riskera att förlora de transportuppgifter
där man i dag konkurrerar hårdast med lastbilstrafiken.

Mot denna bakgrund finner utskottet motionsyrkandet om ett riksdagsuttalande
om att EG-anpassningen inte får leda till att lastbilstransporter

1988/89: UU19

108

främjas sakligt välgrundat och angeläget. Utskottet tillstyrker härmed yrk- 1988/89: UU19

ande 2 i motion U596.

dels att utskottets hemställan i moment 45 bort ha följande lydelse:

45. beträffande lastbilstransporter

att riksdagen med bifall till yrkande 2 i motion 1988/89: U596 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

32. Harmonisering av mått och vikt (mom. 46)

Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 56 börjar med ”En framtida
” och slutar med ”U596 (mp).” bort ha följande lydelse:

Utskottet får dock konstatera att regeringen håller på att genomföra ett
bärighetsprogram enligt vilket bärighetsgränsen generellt skall höjas till 60
ton på våra vägar. Broarna förstärks så att de klarar 60 ton, vilket innebär
att vägarna emellan broarna slits ner mycket fort. Så har skett framför allt
i skogslänen.

Utskottet finnér det märkligt att motivet för detta bärighetsprogram är
att man skall anpassa boggitrycket till EG. Det är inom EG inte tillåtet att
köra med 60 tons lastbilar. Vad detta kommer att innebära är att när anpassningen
är genomförd kan EG-lastbilar komma in i Sverige och köra
här. De svenska lastbilar som väger 60 ton kan dock inte köra inom EG
eftersom man där inte får köra med totalt sett så tunga fordon. Boggitrycket
blir däremot detsamma, och på det sättet kommer EG-lastbilarna
in i Sverige.

Den ökade dispensgivning för 60 tons lastbilar som nu sker kommer
enligt utskottets uppfattning att leda till att järnvägen får släppa ifrån sig
mycket av godstrafiken till vägtrafiken. Därigenom saboteras centrala miljömål
och trafikpolitiska mål, nämligen att föra över så mycket gods som
möjligt till järnvägen.

Utskottet får konstatera att lastbilstrafiken redan i dag utgör den snabbast
växande trafikgrenen inom EG och denna expansion förväntas fortsätta
och troligtvis accentueras. Med en anpassning till EG bl. a. vad gäller
mått och vikt kommer lastbilstrafiken i Sverige att öka. Utskottet motsätter
sig denna utveckling och tillstyrker därmed yrkandena 3 och 4 i motion
U596.

dels att utskottets hemställan i moment 46 bort ha följande lydelse:

46. beträffande harmonisering av mått och vikt

att riksdagen med bifall till yrkandena 3 och 4 i motion 1988/89: U596
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

33. Radio och TV (mom. 49)

Margaretha af Ugglas, Alf Wennerfors och Inger Koch (alla m) anför

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 57 börjar med ”Utskottet

109

behandlade” och på s. 58 slutar med ”U601 (mp).” bort ha följande lydelse: Ett

av målen i vitboken är att skapa ett radio- och TV-område som täcker
hela EG. Det betyder att de existerande nationella regler som inskränker
eter- och kabelmedias verksamhet till stora delar ersätts av gemensamma
regler beträffande bl. a. reklamens utformning och omfattning. Ett
land skall inte kunna förhindra vidaresändning av sändningar från ett annat
medlemsland om dessa fyller fordringarna i ursprungslandet samt de
regler som uppställs i det direktivförslag som nu behandlas av Ministerrådet.
TV-signalen räknas som en tjänst och får fritt cirkulera, liksom andra
tjänster inom marknaden.

Samtidigt har det pågått arbete inom Europarådet på att utforma en
konvention om gränsöverskridande radio- och TV-sändningar. I den konvention
som utarbetats finns ett förbud mot att från ett land sända reklam
riktad direkt mot ett speciellt land. Om Europarådskonventionen skulle
träda i kraft skulle en socialdemokratisk regering i Sverige genom hänvändelse
till ursprungslandet kunna kräva att sändningar med reklam speciellt
riktade till svenska tittare avbryts. Det skulle drabba mottagning såväl via
kabelnät som genom paraboler. Det innebär att det skulle bli möjligt att
sända reklam för multinationella produkter, men reklam för varor och
tjänster som bara säljs i Sverige skulle förbjudas.

Enligt utskottets uppfattning fortsätter den svenska regeringen på olika
sätt att försöka kontrollera radions och televisionens sändningar. Detta
gäller inte minst frågan om reklam. Därmed inskränks i praktiken också
svenskars yttrande- och informationsfrihet. För de svenska konsumenternas
del vore det enligt utskottets mening bäst om de föreslagna EGreglerna
om ett fritt flöde av TV-program skulle gälla även i Sverige.

Sverige bör därför inte ratificera till Europarådskonventionen utan arbeta
för regler som innebär etableringsfrihet och rätt till reklamfinansiering
inom radio- och TV-området. Yttrandefrihet och informationsfrihet
måste också tillämpas vad gäller gränsöverskridande sändningar.

dels att utskottets hemställan i moment 49 bort ha följande lydelse:

49. beträffande radio och TV
att riksdagen med bifall till yrkande 19 i motion 1988/89: U560 och
med avslag på yrkandena 1 och 2 i motion 1988/89: U601 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

34. Radio och TV (mom. 49)

Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 58 böijar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”U601 (mp).” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om de protester som från kulturarbetarhåll
har riktats mot EG-harmoniseringen av mediapolitiken, såväl
i EG-länderna som i Sverige. Särskilt kraftiga har dessa protester varit
i Frankrike där 450 kulturpersonligheter har undertecknat ett upprop mot
effekterna av EGs inre marknad för mediapolitiken.

1988/89: UU19

110

De varningar som framförs i motion U601 beträffande risker för att EGs
mediapolitik kan påtvinga Sverige oönskad reklam och dessutom leda till
att utbudet av nordiska TV-program minskar, är enligt utskottet sakligt
befogade. Med detta föreslår utskottet att motionens yrkanden bifalls.

dels att utskottets hemställan i moment 49 bort ha följande lydelse:

49. beträffande radio och TV
att riksdagen med bifall till yrkandena 1 och 2 i motion 1988/89: U601
och med avslag på yrkande 19 i motion 1988/89: U560 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

35. Utländska förvärv av svenska foretag (mom. 50)

Margaretha af Ugglas, Alf Wennerfors och Inger Koch (alla m) samt Ingemar
Eliasson och Karl-Göran Biörsmark (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 59 börjar med ”Näringsutskottet
har” och slutar med ”U581 (mp).” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till slutsatserna i en avvikande mening från m och
fp till näringsutskottet med anledning av motionerna U560 och N364.

Mot bakgrund av det svenska näringslivets internationalisering framstår
företagsförvärvslagen som ett utslag av protektionism. Lagen försvagar
med största sannolikhet utländska företags vilja att investera i Sverige. Till
följd av lagbestämmelserna inträffar det också att de förvärvande företagen
ställs inför politiskt betingade villkor för att få genomföra sina förvärv.
De svenska bestämmelserna måste med hänsyn härtill ändras så att de inte
avviker från EGs föreskrifter. Regeringen bör anmodas att lägga fram förslag
om en sådan ändring. En svensk avreglering bör kopplas till krav på
ömsesidighet. I avvaktan på en lagändring bör handläggningstiderna för
förvärvstillstånd kraftigt förkortas.

Utländska företagsförvärv liksom svenska företagsförvärv i utlandet bidrar
till att sprida ny effektiv teknik. Det medverkar till billigare produktion
av varor och tjänster. Utländska förvärv utgör inget hot mot sysselsättning
i Sverige.

Med hänvisning till det ovan anförda tillstyrker utskottet yrkandena 11
och 12 i motion U560 (m) och yrkande 9 i motion N364 (fp).

dels att utskottets hemställan i moment 50 bort ha följande lydelse:

50. beträffande utländska förvärv av svenska företag
att riksdagen med bifall till yrkande 11 i motion 1988/89: U560 och
yrkande 9 i motion 1988/89: N364 samt med avslag på yrkandena 1
och 2 i motion 1988/89: U581 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

1988/89: UU19

lil

36. Utländska förvärv av svenska företag (mom. 50)

Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 59 börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ”U581 (mp). avstyrks” bort ha följande lydelse:
Utskottet befarar dock att många foretag kommer att förlora sin självständighet
genom att ägandet övertas av de transnationella företagen. Internationaliseringen
av det svenska näringslivet kommer att försvåra utformningen
av en nationell politik på det ekonomiska området. Den
svenska förvärvslagstiftningen borde därför egentligen, som framhålls i
motion U581 (mp), inte bara bibehållas utan fastmer skärpas. EGanpassningen
får i varje fall inte leda till att företagskoncentrationen ytterligare
förstärks eller till att de transnationella företagens makt i Sverige
ökar.

Vad gäller finansiella tjänster ser utskottet mer faror än fördelar i den
internationalisering av bank- och försäkringsväsendet som en harmonisering
med EG sannolikt skulle medföra. Svenska banker och försäkringsbolag
bör förbli svenskägda. Någon ändring av nuvarande lagstiftning är därför
ej påkallad. Erfarenheterna från den s. k. skuldkrisen, som i dag drabbar
vissa u-länder men också vissa amerikanska storbanker, visar tydligt
riskerna med storskalig bankverksamhet med ett internationellt flytande
kapital och instämmer därmed i Lars Norbergs (mp) avvikande mening i
NUs yttrande till utskottet. Med det anförda avstyrks motion U560 (m) i
här berörd del.

Motion U581 tillstyrks i nu aktuella delar. Det nu sagda innebär samtidigt
att motion U560 (m) och motion N364 (fp) i här berörd del avstyrks.

dels att utskottets hemställan i moment 50 bort ha följande lydelse:

50. beträffande utländska förvärv av svenska företag
att riksdagen med bifall till yrkandena 1 och 2 i motion 1988/89: U581
och med avslag på yrkande 11 i motion 1988/89: U560 och yrkande 9
i motion 1988/89: N364 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

37. Finansiella tjänster (morn. 51)

Margaretha af Ugglas, Alf Wennerfors och Inger Koch (alla m) samt Ingemar
Eliasson och Karl-Göran Biörsmark (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 59 börjar med ”Vad gäller”
och slutar med ”581 (mp).” bort ha följande lydelse:

Vad gäller finansiella tjänster ansluter sig utskottet till en avvikande mening
till näringsutskottet från m och fp med anledning av motionerna
U560 (m) och motion U503 (fp) i berörd del.

1988/89: UU19

112

måste ges möjlighet att förvärva aktier i svenska banker. Den svenska 1988/89: UU19
banklagstiftningens förbud mot sådana förvärv bör mot bakgrund av det
nu anförda avvecklas. Också på försäkringsområdet måste en samordning
göras med utvecklingen inom EG. Vid den översyn av lagstiftningen beträffande
försäkringsverksamhet som pågår bör integrationsprocessen
inom EG och utvecklingen av relationerna mellan EG och EFTA-länderna
särskilt beaktas.

Genom ett uttalande av riksdagen av nu angiven innebörd skulle motion
U560 (m) bli tillgodosedd i här aktuell del. Ett sådant uttalande skulle
också ligga i linje också med vad som anförs i motion (fp).

Utskottet tillstyrker därmed yrkande 12 i motion U560.

dels att utskottets hemställan i moment 51 bort ha följande lydelse:

51. beträffande finansiella tjänster
att riksdagen med bifall till yrkande 12 i motion 1988/89: U560 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

38. Regionalpolitik (mom. 52)

Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på som s. 61 börjar med ”Utskottet
föreslår ”och slutar med ”motion U561.” bort ha följande lydelse:

EG beslöt att under 1988 väsentligt öka de regionalpolitiska anslagen i
Gemenskapens budget. Det innebar att anslagen till EGs tre strukturfonder,
den regionala fonden, den sociala fonden och jordbruksstrukturfonden
fördubblades. Tanken är att underlätta utvecklingen i de delar av EG
som har en väsentligt lägre utvecklingsnivå än genomsnittet. Ökat stöd
skall också gå till omstrukturering i regioner med krympande industribranscher.
Förutom målet att utveckla och strukturanpassa de mindre utvecklade
områdena inom EG och strukturomvandla regioner med föråldrad
industrisektor och med hög arbetslöshet har EG satt som mål att bekämpa
långtidsarbetslösheten, underlätta ungdomens inträde i
förvärvslivet och medverka till strukturomvandling i jordbruket.

EG håller också på med en samlad reform av struktur- och regionalfondernas
organisation och funktion.

Med hänsyn till de kriterier som hittills tillämpats i EGs regionalpolitik
förefaller det dock inte sannolikt att Sverige skulle få någon mer betydande
del av EGs regionalpolitiska stöd, även om regionalpolitiken skulle ingå i
ett framtida samarbete. Det blir således våra egna insatser som avgör om
vi förmår upprätthålla en regional balans. Därför är det viktigt att vårt
samarbete med EG inte utformas så att det försvårar en aktiv regionalpolitik.
Som framhålls i centermotionen torde det dessutom bli nödvändigt
med förtärkta insatser för att motverka de koncentrationstendenser som 113

8 Riksdagen 1988/89. 9 sami. Nr 19

EG-samarbetet kan föra med sig. Det är viktigt att förberedelsearbetet för
en sådan förstärkt regionalpolitik kommer i gång snarast.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med bifall till yrkande 8 i motion
U561 och med anledning av motion U579 ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan i moment 52 bort ha följande lydelse:

52. beträffande regionalpolitik
att riksdagen med bifall till yrkande 8 i motion 1988/89: U561 och
med anledning av yrkande 1 i motion 1988/89: U579 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

39. Regionalpolitik (mom. 52)

Bertil Måbrink (vpk) och Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på som på s. 60 börjar med ”Under
den tid” och på s. 61 slutar med ”vad utskottet anfört.” bort ha följande
lydelse:

Utskottet står fast vid denna bedömning. Som framförs av arbetsmarknadsutskottet
AU pågår en kartläggning av de praktiska resultaten av EGkommissionens
förhandlingar med medlemsländerna om dessas nationella
regionalpolitik. Syftet är bl. a. att studera om regionalpolitiska företagsstöd
bedömts kunna få konkurrenssnedvridande effekter och därmed inte vara
tillåtna. AU nämner även den regionalpolitiska kommitténs pågående utredning.
Det åligger enligt utskottets uppfattning i första hand den regionalpolitiska
kommittén att föreslå utformningen och omfattningen av
den framtida regionalpolitiken i Sverige. I kommitténs arbete skall EGaspekterna
beaktas och de möjligheter till harmonisering som finns skall
tillvaratas i kommitténs förslag.

Utskottet befarar, liksom mp-motionärerna, att en EG-anpassning
skulle drabba Norrland och glesbygderna regionalpolitisk!. Med de kriterier
som hittills tillämpats i EGs regionalpolitik skulle Sverige sannolikt
inte få någon betydande del av EGs regionalpolitiska stöd vid en eventuell
fortsatt anpassning. Utskottet yrkar därför bifall till yrkande 1 i motion
U579 (mp). Motion U561 (c) får anses besvarad med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan i moment 52 bort ha följande lydelse:

52. beträffande regionalpolitik
att riksdagen med bifall till yrkande 1 i motion 1988/89: U579 och
med besvarande av yrkande 8 i motion 1988/89: U561 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1988/89: UU19 .

114

40. Offentlig upphandling (mom. 53)

1988/89: UU19

Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 62 börjar med ”Förslaget
som” och slutar med ”U579 (mp)” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser dock att man bör pröva möjligheterna att särskilt främja
lokal och regional upphandling. EGs regionalpolitik kommer enligt utskottets
uppfattning att drabba utkantsområden, glesbygder m. m. Enligt EGs
vitbok skall den fria marknaden få ha sin gång när det gäller lokalisering av
företag och verksamhet. Dessutom skall alla företag inom EG ha samma
rätt att få offentliga uppdrag. Detta stämmer illa med den svenska föresatsen
att gynna svaga regioner inom landet. Sverige kan därför inte medverka
i EG-harmonisering av den offentliga upphandlingen. I stället bör vi
enligt utskottets uppfattning i ökad grad främja lokal och regional upphandling
som ett led i en effektiv regionalpolitik.

Med det ovan anförda tillstyrker utskottet yrkandena 2 och 3 i motion
U579.

dels att utskottets hemställan i moment 53 bort ha följande lydelse:

53. beträffande offentlig upphandling

att riksdagen med bifall till yrkandena 2 och 3 i motion 1988/89: U579
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

41. Små och medelstora företag (mom. 54)

Per Gahrton(mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 63 böijar med ”1 sitt yttrande”
och på s. 64 slutar med ”U581 anses besvarade.” bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är det uppenbart att en svensk EGanpassning
kommer att leda till omfattande struktur- och ägarförändring i
svenskt näringsliv. De utländska uppköp av svenska företag som kan förväntas
kommer inte minst att drabba svenska småföretag.

Svenska storföretag kommer inte att avstå från att flytta utomlands om
Sverige ensidigt anpassar sig till EGs inre marknad. Tvärtom kommer storskaligheten
att öka ytterligare med stora omflyttningar som följd. Därmed
ökar sannolikt riskerna för att svenska underleverantörer tappar närheten
till flera av sina nuvarande svenska köpare och riskerar att bli utkonkurrerade
av de stora utländska underleverantörsföretagen. De svenska småföretagen,
bl. a. underleverantörerna, löper stora risker att förlora på den
pågående svenska EG-anpassningen.

Utskottet tillstyrker därför vad som framförs i motion U581 (mp) om att
EG-anpassningen inte får leda till att småföretagens ställning försvagas.
Yrkande 7 i motion U561 (c) får samtidigt anses besvarat.

dels att utskottets hemställan i moment 54 bort ha följande lydelse:

54. beträffande små och medelstora företag

att riksdagen med bifall till yrkande 3 i motion 1988/89: U581 och
med besvarande av yrkande 7 i motion 1988/89: U561 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

42. Samarbete på socialförsäkringsområdet (mom. 56)

Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottet yttrande som på s. 65 börjar med ”Utskottet
vill inte” och slutar med ”U582 (mp) avstyrks därför.” bort ha följande
lydelse:

Sverige har som regel högre ambitioner på det sociala området än vad
som genomsnittligt gäller inom EG. Vi har också delvis andra principer för
konstruktionen av våra socialförsäkringssystem. Det finns enligt utskottets
mening en betydande risk för att en samordning av det svenska socialförsäkringssystemet
med EGs skulle kunna medföra en försämrad svensk
standard på det sociala området. En samordning skulle också innebära att
vi i framtiden inte skulle kunna utveckla vår sociallagstiftning i den riktning
vi önskar. Utskottet vill betona att även en s. k. teknisk samordning
kan ha avsevärda risker. Det finns på detta liksom på andra centrala samhällsområden
knappast någon neutral teknik; även en teknisk samordning
innebär en politisk bindning.

Utskottet vill emellertid inte utesluta sådan samordning mellan svenska
regler och EGs som skulle innebära fördelar för båda parter och medföra
ökad eller bibehållen välfärd och social trygghet. Inom socialpolitiken har
det för övrigt länge varit en strävan att olikheter i de nationella socialförsäkringssystemen
inte onödigtvis skall få utgöra hinder för människors rörlighet
över gränserna. I flera fall har Sverige ingått överenskommelser med
andra länder, särskilt de nordiska, om ömsesidighet, exempelvis på sjukförsäkringsområdet.
Liknande överenskommelser med EG skulle därför
inte behöva innebära att några nya principer införs och får inte innebära
minskad välfärd och social trygghet.

Utskottet ansluter sig därmed till yrkande 2 i motion U582 (mp).

dels att utskottets hemställan i moment 56 bort ha följande lydelse:

56. beträffande samarbete på socialförsäkringsområdet
att riksdagen med bifall till yrkande 2 i motion 1988/89:U582 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

43. Den sociala bostadspolitiken (mom. 60)

Bertil Måbrink (vpk) och Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottet yttrande som på s. 66 börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”är besvarad.” bort ha följande lydelse:

Utskottet påpekar att bostadspolitiken i flertalet EG-länder skiljer sig
påtagligt från den svenska. Principen om en för alla tillgänglig bostadsmarknad
och om generella stödåtgärder gäller inte i dessa länder. I stället
domineras bostadsmarknaden av mera renodlat marknadsekonomiska lösningar
som kompletteras med särskilda hyreshusområden för låginkomsttagare.
Det leder till en kraftigt segregerad bostadsmarknad, ofta till mycket
höga hyreskostnader och till en hård exploatering av mark.

Utskottet hänvisar till att planverket i ett yttrande till kommerskolle -

1988/89; UU19

116

gium (Dnr. 78/87, 87.03.04) vamar för att direktiven för vissa tekniska
byggspecifikationer och för kontroll och märkning av byggprodukter vid en
total svensk samordning med EG skulle innebära dels begränsningar i
byggnadsnämndernas rätt att ta ställning till om produkter uppfyller gällande
krav och en mer byråkratisk ordning, dels ett rigoröst system som kan
hindra den tekniska utvecklingen.

EGs inställning att all anpassning skall ske på EGs villkor ger utskottet
anledning att befara att ett nära samarbete med EG kan komma att leda
såväl till en försvagning av vår sociala bostadspolitik som till en försämring
av byggnadnämndernas möjligheter att utöva sin kontrollfunktion och
dessutom kan hindra den tekniska utvecklingen.

Utskottet ansluter sig därmed till den uppfattning som framförs i motion
U599 (mp), nämligen att principerna för den sociala bostadspolitiken
inte får urholkas av ett närmande till EG.

dels att utskottets hemställan i moment 60 bort ha följande lydelse:

60. beträffande den sociala bostadspolitiken

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:U599 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

44. Den svenska alkoholpolitiken (mom. 61)

Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 66 som börjar med Utskottet
anser inte” och slutar med ”den svenska alkoholpolitiken.” bort ha följande
lydelse:

Utskottet kan inte se hur en anpassning till EGs inre marknad kan genomföras
eftersom den skulle innebära gemensamma principer för beskattning
av alkohol. Det skulle inte heller vara acceptabelt att reklam för
alkohol släpps fri i Sverige.

dels att utskottets henmställan i moment 61 bort ha följande lydelse:

61. beträffande den svenska alkoholpolitiken

att riksdagen med bifall till yrkande 1 i motion 1988/89:U519, motion
1988/89: U574 och motion 1988/89: U586 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

45. EFTAs roll (mom. 63)

Pär Granstedt, Birgitta Hambraeus (båda c), Bertil Måbrink (vpk) och Per
Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 68 börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”med hänvisning härtill.” bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i vad som anförs i centermotionen U561 om att
man bör pröva möjligheterna att använda EFTA som intrument för att
intensifiera vårt ekonomiska samarbete också med andra marknader än

1988/89: UU19

117

EG. Det är ur svensk synpunkt angeläget att inte bli alltför ensidigt beroende
av EG-marknaden — med hänsyn såväl till neutralitetspolitiska aspekter
som till vår strävan att minska vår känslighet för ekonomiska konjunkturförändringar
utomlands. Liknande intressen bör finnas bland övriga
EFTA-länder. Sverige bör därför aktualisera initiativ för att få till
stånd frihandels- och andra ekonomiska samarbetsavtal mellan EFTA och
andra länder eller ländergrupper på marknader som Östeuropa, Nordamerika,
Östasien och u-länder. Detta bör riksdagen med bifall till motion
U561 yrkande 4 som sin mening ge regeringen till känna. Yrkande 5 i
samma motion får anses besvarat med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan i moment 63 bort ha följande lydelse:

63. beträffande EFTAs roll
att riksdagen med bifall till yrkande 4 i motion 1988/89: U561 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

46. Unilateral anpassning av regler (mom. 64)

Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 68 börjar med ”Det är
inte” och på s. 69 slutar med ”motion U577 (mp).” bort ha följande lydelse: Utskottet

instämmer med motion U577 om att den s. k. unilaterala förhandlingsmetoden
är oacceptabel. Förhandlingar måste givetvis utgöra ett
givande och tagande. Samtidigt har utskottet flera gånger fastslagit att
några som helst försämringar i gällande regelverk som syftar till att trygga
miljö, hälsa och andra centrala kvalitetsvärden inte godtas som pris för
osäkra materiella vinster. Inom ramen för realförhandlingar med EG är
det givetvis inte uteslutet att Sverige kan uppnå överenskommelser som
innebär att denna sorts bestämmelser skärps till fromma för miljö och
hälsa. I så fall finns det inget skäl att avstå från sådana konventioner med
EG eller andra stater eller organisationer.

Unilateral metod för EG-anpassning innebär däremot, som uttrycket utsäger,
att Sverige ensidigt anpassar sig till EG-regler som redan existerar.
Exempel på vad detta kan innebära i praktiken framgår av UDHs integrationsrapport.
Där klassificeras ett antal områden med siffran I vilket skall
uttolkas som att ”autonom anpassning” kan genomföras. Ett exempel gäller
direktiv 85/467 beträffande PCB. I en kommentar heter det: ”Sverige
har infört en bortre tidsgräns till 1995, då alla PCB-produkter skall vara
avskaffade. Någon motsvarighet finns ej inom EG.” Trots detta klassificeras
detta som ett I-fall, där alltså ”autonom anpassning” beraktas som
möjlig.

Enligt utskottets mening kan EG-anpassning aldrig vara ett självändamål.
Utskottet motsätter sig givetvis inte praktisk anpassning av standard
som saknar relevans för miljö- och hälsoskydd. Sådana anpassningar såväl
med EG som med andra länder har dock sedan länge varit normala inslag
i det internationella samarbetet och har inte krävt nya principbeslut i riksdagen
eller särskilda anpassningsdirektiv av regeringen. Det nyss anförda

1988/89: UU19

118

exemplet pekar på att innebörden av begreppet unilateral eller autonom
anpassning är något annat än traditionell internationell praktisk anpassning
av tekniska standards. I stället tycks det handla om att svensk EGanpassning
skall kunna ske också när det inte skulle ha skett — om det inte
hade krävts från EGs sida — samt även om det medför försämringar av
gällande svenska regler. Detta kan utskottet inte godta. Motion U577 (mp)
bör därför bifallas av riksdagen.

dels att utskottets hemställan i moment 64 bort ha följande lydelse:

64. beträffande unilateral anpassning av regler

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: U577 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

47. EG-domstolen (mom. 65)

Bertil Måbrink (vpk) och Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 69 som börjar med ”EGdomstolens
befogenheter” och slutar med ”avstyrks därför.” bort ha följande
lydelse:

EG-domstolens uppgift är bl. a. att fälla avgöranden om tillämpningen
av Rom-fördraget. Icke-medlemsländer lyder inte under EG-domstolen
men EG-företrädare, bl. a. kommissionens ordförande Jacques Delors, har
gjort uttalanden av innebörd att EGs samarbetsparter måste acceptera EGdomstolens
övervakning. En konskvens av ett nära samarbete mellan Sverige
och EG skulle således kunna bli att Sverige tvingades rätta sig efter
beslut av EG-domstolen även utan medlemskap. Utskottet anser detta
vara helt oacceptabelt. Riksdagen bör därför i enlighet med vad som föreslås
i motion U602 (mp) klart uttala att Sverige inte kommer att låta
svenska riksdags- regerings- eller myndighetsbeslut ställas under EGdomstolens
jurisdiktion. Detta innebär i sin tur att Sverige inte bör inlåta
sig på sådant samarbete med EG som skulle kunna föranleda sådana krav
från EGs sida.

dels att utskottets hemställan i moment 65 bort ha följande lydelse:

65. beträffande EG-domstolen

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: U602 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

48. Återkallande av kommittédirektivet (mom. 74)

Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 72 börjar med ”Ett liknande”
och på s. 73 slutar med ”kommittédirektivet avstyrks.” bort ha följande
lydelse:

Kommittédirektivet om EG-anpassningen har enligt utskottets mening
på ett olyckligt sätt styrt in utredningsarbetet och lagstiftningsprocessen i
en riktning som strider mot de värderingar som den politiska majoriteten i

1988/89: UU19

119

riksdagen står för. Valet 1989 var en framgång framför allt för de folkrörelsepartier
som framhäver miljö- och fredsvänliga värderingar och motsätter
sig att den kommersiella materialismen tillåts dominera samhällsutvecklingen;
starkast företräds dessa värderingar av miljöpartiet de gröna
som också gick fram mest i valet. Tillsammans med socialdemokratin som
traditionellt har stått för icke-kommersiella arbetarrörelse värderingar har
dessa partier en förkrossande majoritet av platser i riksdagen.

De marknadsliberala och kommersiella värderingar som genomsyrar EG
och dess inre marknad har i svensk inrikespolitik traditionellt haft stöd
endast av moderata samlingspartiet och folkpartiet; mot den bakgrunden
anser utskottet det orimligt att hela den svenska utredningsverksamheten
genom regeringsdirektiv åläggs att särskilt beakta ett framtidsaltemativ
som innebär svensk anpassning till den inre marknadens otyglade kommersialism.
I den mån svenska utredningar skall åläggas att beakta internationella
aspekter finns det fler andra som är väl så viktiga att beakta som
EG-anpassningen, t. ex. vilka effekter resp. förslag har på relationerna mellan
i-länder och u-länder, vilken effekten kan bli på Sveriges relationer till
Östeuropa, vilken effekten kan bli på Sveriges möjligheter att bedriva en
trovärdig neutralitets- och fredspolitik. EG-direktivet måste enligt utskottets
mening tolkas som uttryck för regeringens framtidsvisioner. Utskottet
kan inte ställa sig bakom uppfattningen att några storföretags behov av
tillgång till EGs inre marknad ensamt skall avgöra hela det svenska samhällets
strukturutveckling under lång tid framöver. Därför bör EGdirektivet,
som motionärerna kräver, återkallas.

dels att utskottets hemställan i moment 74 bort ha följande lydelse:

74. beträffande återkallande av kommittédirektivet
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: U604 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Forskningssamarbete med EG

Per Gahrton (mp) anför:

Som framgår av reservation nr 22 är miljöpartiets grundsyn på internationellt
forskningssamarbete, däribland med EG-ländema, positiv. Detta
framgår också av vår motion med anledning av proposition 1988/89:150
där vi uttryckligen ställer oss bakom förslagen till svensk medverkan i flertalet
föreslagna samarbetsprojekt med EG, bl. a. DRIVE, SCIENCE,
SPES, Quality of Life, FLAIR , BCR, strålskydd samt forskningssamarbete
med Spanien. På redovisade sakliga grunder ställer vi oss avvisande till
statlig finansiering av svensk medverkan i några av de föreslagna projekten,
bl. a. COMETT, ESPRIT, EURAM och BRITE.

1988/89: UU19

120

2. Jordbruk

Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c) anför:

Vid en ökad internationell integration och frihandel med livsmedel framstår
kontrollen av import som alltmer angelägen. En öppnare marknad
ställer krav på långsiktiga och likvärdiga spelregler för import och inhemsk
produktion. Det är ett angeläget konsumentintresse att livsmedel
som producerats på ett i Sverige förbjudet sätt inte heller får importeras.
Centern har i annat sammanhang föreslagit åtgärder för att säkerställa
detta. Sådana krav bör givetvis också gälla import från EG-området. Enligt
vår uppfattning måste livsmedlen vara producerade på ett sådant sätt att
det inte inverkar negativt på djur, ekologiska system eller inre och yttre
miljö.

3. Parlamentarisk kommission

Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c) anför:

Vi noterar med tillfredsställelse att centerns önskan att en parlamentarisk
kommission med deltagande av alla partier skall få möjlighet att följa arbetet
med EG-harmoniseringen genom att EFTA-delegationen tillgodoses.

Vi förutsätter att utskottets ställningstagande att delegationens ledamöter
skall få tillgång till ”ali relevant information” innebär att parlamentarikerna
får full insyn i alla delar av arbetet och tillgång till allt det material
de bedömer som nödvändigt — om inte synnerliga skäl lägger hinder i
vägen. Parlamentarikerna bör sjävfallet ha minst samma möjligheter att
följa arbetet som näringslivets och fackets företrädare har, och också möjlighet
att delta i överläggningar med EG-rådet.

Reservationer

1. Alternativa vägar för svensk Europapolitik (vpk)

2. Alternativa vägar för svensk Europapolitik (mp)

3. EGs vitbok (vpk, mp)

4. Fortlöpande redovisning m. m. av Sveriges Europasamarbete (vpk, mp)

5. Strategin för samarbete med EG (vpk, mp)

6. Överstatligt beslutsfattande (vpk, mp)

7. Handelspolitisk rörelsefrihet (mp)

8. Ekonomisk och monetär union (vpk, mp)

9. Uttalande om framtida relationer till EG (vpk, mp)

10. Tullunion som riktmärke (m)

11. Icke anslutning till tullunion (vpk, mp)

12. Ömsesidigt erkännande av produkter (mp)

13. Produktkontroll (vpk, mp)

14. Vapenhandel och vapenlagstiftning (vpk, mp)

15. Kärnteknikexport (c, vpk,)

16. Kärnteknikexport (mp)

1988/89: UU19

121

17. Konsumentskydd (mp)

18. Flyktingpolitiken (vpk, mp)

19. Anslutning till EGs arbetsmarknad (vpk, mp)

20. Jämställdhet (mp)

21. Beskattningsrätten (mp)

22. Forskningssamarbete (vpk, mp)

23. Undantag från EG-anpassning av naturvårdsverkets verksamhetsområde
m. m. (vpk, mp)

24. Undantag från EG-anpassning av arbetsmiljöfrågor (vpk, mp)

25. Internationellt miljösamarbete (vpk, mp)

26. Undantag från EG-anpassning av jordbrukspolitiken (mp)

27. Undantag från EG-anpassning av livsmedelskontroll (mp)

28. Djurskydd (mp)

29. Genteknik (c, vpk, mp)

30. Landtransporter (vpk, mp)

31. Lastbilstransporter (vpk, mp)

32. Harmonisering av mått och vikt (mp)

33. Radio och TV (m)

34. Radio och TV (mp)

35. Utländska förvärv av svenska foretag (m och fp)

36. Utländska förvärv av svenska foretag (mp)

37. Finansiella tjänster (m, fp)

38. Regionalpolitik (c)

39. Regionalpolitik (vpk, mp)

40. Offentlig upphandling (mp)

41. Små och medelstora foretag (mp)

42. Samarbete på socialförsäkringsområdet (mp)

43. Den sociala bostadspolitiken (vpk, mp)

44. Den svenska alkoholpolitiken (mp)

45. EFTAs roll (c, vpk, mp)

46. Unilateral anpassning av regler (mp)

47. EG-domstolen (vpk, mp)

48. Återkallande av kommittédirektivet (mp)

Särskilda yttranden

1. Forskningssamarbete med EG (mp)

2. Jordbruk (c)

3. Parlamentarisk kommission (c)

1988/89: UU19

122

Finansutskottets yttrande 1988/89: uu 19

1988/89:FiU2y

Sverige och EG

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har den 14 februari 1989 beslutat bereda finansutskottet
tillfälle att yttra sig över följande motioner om EG: 1988/89:U503, U519,
U535, U536, U560-U599, U600, U601-U606, U608, U609, T618 och Ub806
yrkande 31.

Av de motionsyrkanden som finansutskottet beretts tillfälle att yttra sig över
till utrikesutskottet är det endast två yrkanden som tar upp frågor inom
finansutskottets beredningsområde. Det är två yrkanden i motion U579 av
Inger Schörling m.fl. (mp) som berör den offentliga upphandlingen.

Finansutskottet har i annat sammanhang tagit upp frågan om samordning
av den ekonomiska politiken och om fria kapitalrörelser mellan Sverige och
omvärlden. Dessa frågor behandlade utskottet i betänkandet 1988/89:FiU20
med anledning av vad som anfördes i finansplanen om valutaregleringens
avskaffande och i motioner med anledning härav och om anknytning till det
europeiska monetära systemet (EMS). I detta betänkande tillstyrkte utskottet
att valutaregleringen avskaffas. Som motiv för avskaffande angavs bl.a.
att strävandena inom EG att förverkliga den inre marknaden i början av
1990-talet innebär att valutaregleringarna i medlemsländerna i stort sett
slopas och att det vore olyckligt om Sverige ställde sig vid sidan av denna
utveckling. Mot beslutet att avskaffa valutaregleringen reserverade sig
företrädarna för vänsterpartiet kommunisterna och miljöpartiet. Utskottet
anförde vidare i betänkandet att frågan om en svensk anknytning till EMS
saknar aktualitet. Företrädarna för moderata samlingspartiet och folkpartiet
förordade emellertid i en reservation att den svenska kronan skulle knytas till
EMS. Utskottet vill i övrigt vad gäller dessa frågor hänvisa till detta
betänkande.

Den offentliga upphandlingen

I motion U579 anförs att ett fullbordande inom EG av den inre marknadens
regionalpolitik kan få negativa konsekvenser för utkantsområdena, glesbygderna
osv. När det gäller den offentliga upphandlingen skall alla företag inom
EG ha samma rätt att få del av denna. Valet av leverantör får endast ske
utifrån rent företagsekonomiska grunder i likhet med de principer som gäller
i Sverige i dag. Motionärerna anser tvärtemot dessa principer att det bör vara
möjligt att främja lokal, regional och inomsvensk upphandling. Sverige bör

enligt motionärerna inte godta några begränsningar i rätten att fritt gynna
svaga regioner inom landet, utan bör ha möjlighet att i framtiden förändra
upphandlingsförordningen utan hinder från EG:s krav så att lokal och
regional upphandling kan främjas.

Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. Den upphandling
av varor och tjänster som görs av myndigheter i olika länder är mycket
omfattande. Enligt en uppskattning som redovisades i proposition 1987/
88:66 om Sverige och den ekonomiska integrationen uppgick den offentliga
upphandlingen inom EG år 1984 till ca 3 000 miljarder kronor. I detta belopp
ingick emellertid inte den upphandling som sker regionalt och lokalt. Den
offentliga upphandlingen i Sverige uppgick vid samma tid till ca 110 miljarder
kronor, vilket motsvarar 15 % av BNP. Mer än hälften av denna upphandling
skedde på landstings- och kommunal nivå.

Den statliga upphandlingen regleras i upphandlingsförordningen
(1986:366). Den skall tillämpas vid statliga myndigheters upphandlingar som
gäller köp eller beställning av varor, byggnadsarbeten, anläggningsarbeten
samt andra tjänster. Förordningen omfattar även teknikupphandling. Huvudprinciperna
för den statliga upphandlingen är affärsmässighet, objektivitet
och utnyttjande av befintlig konkurrens, såväl i Sverige som utomlands.

Praktiskt taget alla landstings- och primärkommuner har anslutit sig till ett
normalreglemente som ligger i linje med principerna för den statliga
upphandlingen. Det finns emellertid inte något förbud i lag mot diskriminering
vid kommunal upphandling.

Internationella överenskommelser har träffats inom bl.a. GATT, EFTA
och EG om att myndigheter inte skall diskriminera utländska företag vid
offentlig upphandling.

Inom GATT finns sedan år 1981 en överenskommelse (kod) som även
Sverige anslutit sig till. Koden innebär att de anslutna länderna åtar sig att
inte diskriminera företag från andra till koden anslutna länder vid offentlig
upphandling. Överenskommelsen omfattar upphandling av varor över ett
visst belopp. Regionala och lokala myndigheter samt myndigheter som
svarar för transporter, energi och telekommunikationer omfattas inte av
överenskommelsen.

EFTA-konventionens regler om offentlig upphandling avser endast de
varor som i övrigt täcks av konventionen, vilket innebär att jordbruksvaror
och tjänster inte omfattas av bestämmelserna. Möjlighet finns enligt
konventionen att göra undantag av hänsyn till allmän ordning, landets
säkerhet m.m., däremot inte av regional- eller sysselsättningspolitiska skäl
eller vid betalningsbalanssvårigheter.

Romfördraget innehåller inga särskilda bestämmelser om offentlig upphandling.
Vissa allmänna bestämmelser om icke-diskriminering anses dock
vara tillämpliga även på detta område. EG har i kraft härav antagit flera
direktiv om offentlig upphandling som slår fast principen om likabehandling
av EG-företagen.

Den offentliga upphandlingen är ett av de områden som har prioriterats i
EG-kommissionens vitbok om genomförandet av den inre marknaden. Man
avser bl.a. att lägga fram förslag om att öppna de sektorer som för
närvarande är undantagna från konkurrens på gemenskapsnivå.

1988/89: UU19

Bilaga 1

124

Frihandelsavtalet mellan Sverige och EG innehåller inga uttryckliga regler 1988/89:

om offentlig upphandling. Inom ramen för EG-EFTA-samarbetet gäller Bilaga 1
samma begränsningar som för GATT-koden, men EFTA-länderna har
föreslagit ömsesidig liberalisering på telekommunikationsområdet i enlighet
med de begränsade beslut som fattats inom EG. EG har föreslagit att även
den regionala och kommunala upphandlingen skall omfattas av överenskommelsen.
Som ett första steg i samarbetet har man kommit överens om att
förbättra informationen om offentliga upphandlingar.

I proposition 1987/88:66 konstaterades att de svenska upphandlingsreglerna
med bred marginal uppfyller kraven i EFTA och GATT på likabehandling
av utländska varor.

Det kan också konstateras att utländska myndigheters upphandling av
produkter är av stor betydelse för svensk industri. En förändring av de
svenska upphandlingsbestämmelserna enligt motionärernas förslag som
direkt skulle ge svenska myndigheter möjlighet att diskriminera utländska
företag, skulle innebära att Sverige bröt gjorda överenskommelser och
därmed skulle svenska företag uteslutas från den upphandling som sker i
andra länder. Det skulle som framgått innebära att svenska företag
utestängdes från en mycket betydelsefull marknad.

Sverige bör enligt utskottets mening arbeta för en förändring i motsatt
riktning. Det är därför angeläget att Sverige inom GATT medverkar till att
utvidga koden till de sektorer som den nu inte täcker.

Enligt utskottets mening bör Sverige arbeta för att nå en överenskommelse
med EG om upphandlingen. Den täcks, som nämnts, inte av frihandelsavtalet
mellan Sverige och EG. Det innebär att de upphandlande myndigheterna
inom EG kan behandla svenska varor och tjänster som inte täcks av
GATT-koden enligt det egna landets mer eller mindre diskriminerande
upphandlingsregler och praxis. Ambitionen vid förhandlingar med EG bör
vara att nå överenskommelse om icke-diskriminering såväl när det gäller den
regionala och lokala upphandlingen som när det gäller de sektorer som
kommer att liberaliseras i framtiden. Utskottet förutsätter att en effektiv
regionalpolitik inte försvåras genom en sådan överenskommelse.

Utskottet föreslår med det anförda att utrikesutskottet avstyrker motion
U579 yrkandena 2 och 3.

Stockholm den 11 april 1989
På finansutskottets vägnar

Anna-Greta Leijon

Närvarande: Anna-Greta Leijon (s), Anne Wibble (fp), Roland Sundgren
(s), Arne Andersson i Gamleby (s). Gunnar Björk (c), Rune Rydén (m), Iris
Mårtensson (s), Lisbet Calner (s), Arne Kjörnsberg (s), Filip Fridolfsson
(m), Lars De Geer (fp), Ivar Franzén (c), Carl Frick (mp), Marianne
Carlström (s), Sonia Karlsson (s), Maggi Mikaelsson (vpk) och Inger René
(m).

UU19

125

Avvikande meningar

1. Offentlig upphandling

Carl Frick (mp) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Det
kan” och som slutar med "yrkandena 2 och 3” bort ha följande lydelse:

Sverige måste enligt utskottets mening arbeta för en utveckling av den
offentliga upphandlingen så att den stärker lokalt förankrade företags
möjligheter att konkurrera. Det är enligt utskottet av stor vikt att vid
offentlig upphandling kunna stödja lokalt anpassad miljörimlig tillverkning.
Det är också utskottets mening att det måste finnas ett samband mellan och
konsekvens i ett lands regionalpolitik, glesbygdspolitik, transportpolitik,
miljöpolitik och dess internationella handel. De svenska ambitionerna vid
EG-förhandlingarna bör därför vidgas så att transportkostnader, miljökostnader
vid produktion, distribution och förbrukning ges en avgörande
betydelse vid beslut om antagande av anbud vid offentlig upphandling. Det
strikt affärsmässiga synsättet som hittills varit förhärskande vid den offentliga
upphandlingen bör utvecklas så att de totala samhälls- och miljökostnaderna
vägs in vid besluten.

Utskottet konstaterar att den lokala och regionala upphandlingen inte
reglerats i överenskommelser med EG. Utskottet ser därför inte något skäl
att Sverige i nuvarande läge avhänder sig möjligheter att av regionalpolitiska
skäl kunna främja den lokala upphandlingen. Sverige bör således inte, enligt
utskottets mening, träffa någon överenskommelse med EG eller någon
annan internationell organisation i detta avseende.

Vad utskottet här anfört om den offentliga upphandlingen med anledning
av motion U579 bör utrikesutskottet föreslå att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna.

2. Offentlig upphandling

Maggi Mikaelsson (vpk) anser att den del av utskottets yttrande som börjar
med "Det kan" och som slutar med yrkandena 2 och 3” bort ha följande
lydelse:

Det kan emellertid konstateras att den lokala och regionala upphandlingen
inte reglerats i överenskommelser med EG. Utskottet ser därför inte skäl att
Sverige i nuvarande läge avhänder sig möjligheter att av regionalpolitiska
skäl kunna främja den lokala upphandlingen. Sverige bör således inte, enligt
utskottets mening, träffa någon överenskommelse med EG eller någon
annan internationell organisation i detta avseende.

Vad utskottet här anfört om den offentliga upphandlingen med anledning
av motion U579 bör utrikesutskottet föreslå att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna.

1988/89: UU19

Bilaga 1

126

Skatteutskottets yttrande Bilaga 2'UU19

1988/89 :SkU2y

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har berett övriga utskott tillfälle att yttra sig över ett anta
under den allmänna motionstiden 1989 väckta motioner som berör Europeiska
Gemenskaperna (EG) och Sveriges förhållande till EG. Skatteutskottet,
som konstaterar att endast en mindre del av de aktuella motionerna berör
frågor inom utskottets ämnesområde, får anföra följande.

Carl Bildt m.fl. (m) anser enligt motion U560 att samordningen mellan
Sveriges och EG:s rättsregler skyndsamt bör fullföljas. Det höga svenska
skattetrycket utgör enligt motionärerna ett hinder för fri rörlighet mellan
Sverige och EG och bör därför minskas. De anser att Sverige bör ha en
tullunion med EG som riktmärke och att, intill dess att en tullunion kan
genomföras, svensk tullagstiftning så långt som möjligt bör harmonieras med
de regler som gäller för EG, bl.a. för att förenkla ursprungskontrollen.

Bengt Westerberg m.fl. (fp) anför i motion U503 att riksdagens EG-beslut
bör respekteras för att ge regeringen styrka att fullfölja förhandlingarna. Ett
huvudmål för Sveriges samarbete med EG bör enligt motionärerna vara att
svenska medborgare, institutioner och företag behandlas på samma sätt som
sina motsvarigheter inom EG på den inre marknaden och att varje form av
diskriminering undviks. Målet bör vidare enligt motionärerna vara att uppnå
fri rörlighet för människor, varor, tjänster och kapital.

I motion U561 av Olof Johansson m.fl. (c) anförs att EFTA bör få en
central uppgift i att åstadkomma frihandelsavtal med såväl EG som andra
länder och ländergrupper än EG, bl. a. Nordamerika, Japan och Östeuropa. I
andra hand, menar motionärerna, bör Sverige eftersträva en nordisk
samordning av förhandlingarna och överläggningarna med EG. Olof Johansson
m.fl. (c) begär vidare i motion U519 - med hänvisning till motivering i
motion So253 - ett uttalande som går ut på att harmoniseringen med EG inte
får innebära att Sverige ger upp sin självständiga beslutanderätt vad gäller
alkoholpolitiken, särskilt inte i fråga om punktbeskattningen av alkohol.

Enligt motion U562 av Lars Werner m.fl. (vpk) bör Sverige sträva mot en
alleuropeisk politik som inte ökar landets beroende av de stora länderna i
Västeuropa. Motionärerna anser vidare att EG-ledningen inte bör tillåtas
bestämma villkoren för Sveriges relationer med tredje part.

I ett antal motioner från miljöpartiet - motionerna U570, U574, U576,
U586, U595 och U597 - yrkas att den pågående svenska EG-anpassningen

127

avbryts. Sverige bör enligt mp-motionärema inte ansluta sig till EG:s 1988/89: UU19

tullunion eller delta i något handelskrig tillsammans med EG utan bibehålla Bilaga 2

och stärka sin egen rörelsefrihet. Vidare anförs beträffande prisnivån på
alkoholdrycker och alkoholpolitiken i övrigt att ingen anpassning till EG bör
ske. Dessutom betonas att den svenska tullbevakningen mot narkotikainförsel
inte får försvagas.

Utskottet erinrar om att riksdagen så sent som förra våren beslutade om
riktlinjer för den svenska politiken gentemot EG (prop. 1987/88:66, UU24).

Riksdagsbeslutet föregicks av en omfattande utskottsbehandling och de
flesta av riksdagens utskott-bl. a. skatteutskottet - yttrade sig i detta ärende.

I sitt yttrande till utrikesutskottet (SkU 1987/88:3 y) behandlade skatteutskottet
frågor om skatter och tullar och ställde sig i princip bakom
regeringens överväganden då det gällde frihandels- och tullfrågor. Dessa
överväganden gick ut på att våra ansträngningar i första hand borde inriktas
på att på andra vägar än en tullunion söka åstadkomma en så hög grad av
likabehandling som möjligt på hela den europeiska marknaden. Vidare
redovisade utskottet i princip en positiv inställning till att man på skatteområdet
undersökte möjligheterna till anpassningsåtgärder och samarbete med
EG. Utskottet betonade de indirekta skatternas betydelse vid utbytet av
varor och tjänster mellan länderna men pekade samtidigt på de problem som
hängde samman med den annorlunda skattestrukturen och de låga skattenivåerna
i de flesta EG-länderna och som - vid långtgående, ensidiga
skatteanpassningsåtgärder från svensk sida - bl.a. kunde innebära ett
betydande skattebortfall. Vad särskilt beträffade skatterna på alkoholdrycker
och tobak underströk utskottet att målet för ett svenskt deltagande i den
västeuropeiska integrationsprocessen borde vara att de sociala och hälsomässiga
strävandena inom den svenska politiken på dessa områden inte fick
försvagas.

Skatteutskottets yttrande var inte enigt. Samtliga oppositionspartier hade
till yttrandet fogat var sin avvikande mening.

I utrikesutskottets av riksdagen godkända betänkande 1987/88:24 uttalades
bl.a. att de förestående kontakterna och förhandlingarna med EG borde
vara förutsättningslösa och att inget område borde vara undantaget från
förhandlingar. Representanterna i utskottet från s, m, fp och c ställde sig
bakom utskottets betänkande i dessa och andra huvudsakliga delar.

Utskottet anser att de nu föreliggande motionerna inte innehåller något nytt
inom utskottets ämnesområde som ger anledning till något särskilt uttalande
av riksdagen. Från de utgångspunkter skatteutskottet har avstyrker därför
utskottet motionerna.

Stockholm den 21 mars 1989
På skatteutskottets vägnar

Lars Hedfors

128

Närvarande: Lars Hedfors (s), Bo Lundgren (m), Bo Forslund (s), Torsten 1988/89: UU19

Karlsson (s), Kjell Johansson (fp), Görel Thurdin (c), Hugo Hegeland (m), Bilaga 2
Sverre Palm (s), Karl-Gösta Svenson (m), Rolf Kenneryd (c), Lars Bäckström
(vpk), Kjell Nordström (s), Sven-Erik Alkemark (s), Karl Hagström
(s), Ingrid Hasselström Nyvall (fp), Lisbeth Staaf-Igelström (s) och Birger
Schlaug (mp).

Avvikande meningar

1. Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) anför:

Vi har tidigare framhållit att Sverige måste sträva efter ett så nära,
omfattande och varaktigt deltagande i EG-samarbetet som möjligt. I
nuvarande läge är det, som m-motionärerna framhåller, viktigt att regeringen
skyndsamt vidtar åtgärder som är ägnade att snabbt förstärka förtroendet
för EG-politiken. Motionärerna har pekat på några särskilt angelägna
områden där anpassningsåtgärder inte bör dröja. Vi delar uppfattningen att
det på det valutapolitiska, rättsliga och skattepolitiska planet finns samordningsproblem
som det är angeläget att så snabbt som möjligt finna en lösning
på. Vi vill vidare i likhet med motionärerna särskilt betona vikten av att
successivt minska det höga svenska skattetrycket för att Sverige fullt ut skall
kunna dra nytta av fördelarna med den fria rörligheten mellan Sverige och
EG.

Vi biträder också m-motionärernas uppfattning att det finns anledning att
åter aktualisera möjligheten av en tullunion. Enbart genom en sådan
anslutning är det möjligt att avveckla gränskontrollerna mellan Sverige och
EG-länderna på samma sätt som EG nu avser att göra mellan EG-länderna.

En tullunion bör därför även nu vara ett av flera riktmärken för de svenska
ansträngningarna att delta i den västeuropeiska integrationen. För att
förenkla den nuvarande ursprungskontrollen bör Sverige, intill dess att
landet kan innefattas i en europeisk tullunion, så långt som möjligt
harmonisera sin tullagstiftning med de regler som gäller för EG.

Vi föreslår att utrikesutskottet tillstyrker ett uttalande av riksdagen i
enlighet med det anförda. Detta innebär att vi tillstyrker motion U560 i nu
aktuella delar.

2. Kjell Johansson och Ingrid Hasselström Nyvall (båda fp) anför:

Folkpartiet har tidigare framhållit vikten av att Sverige går vidare i det
nordiska samarbetet, stärker EFTA och breddar och fördjupar samarbetet
med EG så långt detta är förenligt med neutralitetspolitiken. Ett huvudmål
för det svenska samarbetet med EG bör - som framhålls i motion U503 - vara
att svenska medborgare, institutioner och företag behandlas på samma sätt
som sina motsvarigheter inom EG på den inre marknaden. Varje form av
diskriminering bör undvikas. Målet bör omfatta alla de fyra friheterna, dvs.
fri rörlighet för människor, varor, tjänster och kapital, och att alla former av
gränskontroller mellan berörda länder avskaffas.

Vad här anförts bör enligt vår uppfattning riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Det innebär att vi i berörda delar tillstyrker motion
U503.

129

9 Riksdagen 1988/89. 9 sami. Nr 19

3. Görel Thurdin och Rolf Kenneryd (båda c) anför:

Centern har tidigare betonat att den västeuropeiska integrationen från
svensk synpunkt inte bara är fråga om relationerna till EG utan till
Västeuropa i dess helhet. Vi vidhåller detta och att det från svensk synpunkt
också är av stor principiell vikt att Västeuropa i sin inre utveckling inte reser
murar mot omvärlden utan eftersträvar öppenhet. EFTA bör, som motionärerna
framhåller, stärkas och ges en central roll i förhandlingarna med EG.
Därutöver bör EFrA få som en central uppgift att åstadkomma frihandelsavtal
också med andra länder och ländergrupper än EG, bl.a. Nordamerika,
Japan och Östeuropa. I andra hand bör Sverige eftersträva en nordisk
samordning av förhandlingarna och överläggningarna med EG.

Vi delar vidare den uppfattning som förs fram i centerns partimotion U519
att harmoniseringen med EG inte får innebära att Sverige ger upp sin
självständiga beslutanderätt vad gäller alkoholpolitiken. Av folkhälsoskäl är
det nödvändigt att Sverige utan begränsningar bibehåller sin rätt till
punktbeskattning av alkoholdrycker.

Inte heller bör enligt vår mening Sverige ge upp sin självständiga
beslutanderätt när det gäller energipolitiken där punktskatterna har en
avgörande betydelse för samhällets möjligheter att påverka energianvändningens
utveckling och inriktning.

Vad vi nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Det innebär att vi i berörda delar tillstyrker motionerna U561 och U519.

4. Lars Bäckström (vpk) anför:

Vpk har tidigare redovisat en i grunden annan syn på svensk Europapolitik
och svensk internationeJl politik än den officiellt förda. Med tanke på
EG-ländernas svårigheter med svag tillväxt, överproduktion och arbetslöshet
har vpk förordat en orientering av svensk utrikeshandel mot marknader
utanför EG: Asien, USA, Östeuropa, EFTA-ländernaoch tredje världen för
att ta några exempel. Vpk har dessutom varnat för att en tullunion med EG
eller ett frihandelsavtal i kombination med långtgående ursprungsbestämmelser
skulle innebära att Sverige ansluter sig till en oacceptabel protektionism
utåt. Vpk har vidare framhållit att en harmonisering av skatterna till den
låga nivå som är vanlig bland EG-länderna skulle innebära ett bortfall av
skatteinkomster för det allmänna i en omfattning som skulle tvinga fram
kraftiga nedskärningar av den gemensamma sektorn. En anpassning av
alkoholskatterna till en sådan nivå som är vanlig inom EG, dvs. en avsevärd
minskning av skatten, skulle enligt vpk sannolikt leda till en kraftig
konsumtionsökning och innebära ett totalt uppgivande av riksdagens tidigare
uttalade målsättning att minska den totala konsumtionen.

Jag vidhåller vpk:s mening i dessa hänseenden och delar vidare den
uppfattning som förs fram i vpk:s partimotion U562 att Sverige bör sträva
mot en alleuropeisk politik som inte ökar landets beroende av de stora
länderna i Västeuropa. Som motionärerna framhållit bör EG-ledningen inte
tillåtas bestämma villkoren för Sveriges relationer med tredje part.

Med hänsyn till det anförda biträder jag från de utgångspunkter skatteutskottet
har att beakta kravet i vpk-motionen U562 att riksdagen begär en
förutsättningslös analys av alternativa vägar för svensk Europapolitik.

1988/89: UU19

Bilaga 2

130

5. Birger Schlaug (mp) anför:

Enligt miljöpartiet de gröna får Sverige inte bli en del av EG med tullmurar
och handelshinder mot andra länder. Friheten från medlemskap i EG ger
Sverige en möjlighet att driva en politik som bygger på annat än den rika
världens maktanspråk. Dessutom står det landet fritt att - utifrån egna
önskemål - söka ökad handel med andra länder, t.ex. i ett öppnare
Östeuropa, vilket kan vara ett viktigt steg i en aktiv freds- och förtroendepolitik.

I själva verket håller EG på att utvecklas till en handelspolitisk fästning.
Att komma med i EG skulle därför betyda inte bara att få tillgång till en stor
marknad där svensk industri redan är etablerad på samma villkor som
hemmaföretagen utan också en inlåsning i EG i förhållande till resten av
världen och kanske ett tvång att medverka i EG:s handelskrigsåtgärder mot -från svensk synpunkt - tredje part.

I stället för att söka i allt anpassa sig till EG bör man, som miljöpartiet de
gröna förordar, arbeta för ett ökat samarbete mellan de nordiska länderna.
Ett sådant samarbete är en bredare och bättre plattform för ett solidariskt
samarbete med u-länderna än en anpassning till EG.

En svensk anpassning till EG på det alkoholpolitiska området kommer att
medföra att Sverige ställs inför allvarliga sociala problem. Inom EG har man
en mycket liberal syn på alkoholkonsumtion och man strävar efter att öka
den för att få avsättning för den stora vintillverkningen. En svensk
anpassning till EG:s normer på detta område kommer att innebära kraftigt
sänkta priser på alkoholhaltiga drycker i Sverige. Detta kommer i sin tur
erfarenhetsmässigt att leda till en ökad förbrukning och en ytterligare ökning
av det redan alltför stora antalet alkoholister. De alkoholrelaterade sociala
problemen - i miljöpartiets motion har nämnts misshandel, trafikolyckor,
arbetsolycksfall och utslagning - kommer att öka i omfattning.

Sveriges mångåriga och i grunden accepterade alkoholpolitik skulle
raseras vid en anpassning till EG. Miljöpartiet de gröna anser därför att
alkoholpolitiken skall undantas från all EG-harmonisering.

Även beträffande narkotikakontrollen vid gränserna innebär en EGanpassning
risker. EG-anpassningen syftar till att göra det möjligt att
avskaffa alla gränskontroller, vilket gör det lättare att smuggla narkotika
över stora områden, t.ex. från Marseille till Stockholm. Miljöpartiet de
gröna motsätter sig bestämt en EG-anpassning som innebär en försvagning
av narkotikakontrollen.

Sammanfattningsvis anser miljöpartiet de gröna att den nu pågående
EG-harmoniseringen bör avbrytas. En parlamentarisk utredning bör tillsättas
om hur det framtida Europasamarbetet skall utformas. Riksdagen bör,
med bifall till motionerna från miljöpartiet de gröna, som sin mening ge det
anförda regeringen till känna.

1988/89: UU19

Bilaga 2

131

Lagutskottets yttrande
1988/89:LU4y

Konsumentpolitiken och EG

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har berett berörda utskott tillfälle att yttra sig över följande
motioner om EG, nämligen 1988/89:U503, U519, U535, U536, U560-U599,
U600-U606. U608, U609, T618 och Ub806 yrkande 31.

Lagutskottet, som funnit att endast motionerna U583, yrkandena 1-3, av
Carl Frick (mp), U585, yrkandena 1, 2 A, 2 C och 3 delvis, av Claes
Roxbergh m.fl. (mp) samt U586 yrkande 5 av Claes Roxbergh (mp) berör
lagutskottets beredningsområde, har beslutat att avge yttrande över dessa
motionsyrkanden.

I motion U583 yrkas (yrkande 1) att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att den skyndsamt skall utreda hur ett kraftigt förstärkt
konsumentskydd på alla nivåer i samhället skall kunna byggas ut inför
Sveriges EG-anpassning. Till utveckling av yrkandet anför motionären att
konsumentverket och andra myndigheter på konsumentskyddsområdet bör
förstärkas. Motionären yrkar vidare (yrkandena 2 och 3) tillkännagivanden
av innebörd att EG-anpassningen inte skall få innebära försämringar av
konsumentskyddet resp. att de fall av EG-anpassning som beslutas skall
innebära ett bättre konsumentskydd. I motion U585 yrkas (yrkande 1) att
konsumentverkets verksamhetsområde skall undantas från EG-anpassning
samt (yrkandena 2 A och 2 C) tillkännagivanden om att EG-anpassningen
inte får leda till fördröjning av planerade förbättringar av konsumentskyddet
när det gäller barnsäkerhet och inte heller till försämrad konsumentupplysning.
Slutligen yrkas (yrkande 3 delvis) ett tillkännagivande att EGanpassningen
inte får förhindra skärpningar av svenska regler mot våldsstimulerande
varor t.ex. krigsleksaker. Motionären i motion U586 yrkar
(yrkande 5) att EG-anpassningen inte får leda till att Sverige tvingas lätta på
förbudet mot alkoholreklam.

Lagutskottet får anföra följande.

Riksdagen lade våren 1988 fast riktlinjer för hur det svenska deltagandet i
det västeuropeiska integrationsarbetet skall gestalta sig (prop. 1987/88:66,
UU 24). I sitt av riksdagen godkända betänkande i ärendet framhöll
utrikesutskottet därvid bl.a. att pågående och förestående kontakter och
förhandlingar med de europeiska gemenskaperna borde vara förutsättningslösa
och att målet borde vara att bredda och fördjupa samarbetet med EG på
varje område så länge detta är förenligt med neutralitetspolitiken. Enligt
utrikesutskottet borde inget område vara undantaget från förhandlingar,

1988/89:UU19

Bilaga 3

132

dock kunde det på några punkter finnas gränser för hur långt vi kan gå i 1988/89: UU19

harmonisering av svenska regler till vad som gäller inom EG. Vad utskottet Bilaga 3

anfört gav riksdagen som sin mening regeringen till känna.

Vad särskilt gäller konsumentpolitiken vill lagutskottet vidare erinra om
vad utskottet anförde i sitt yttrande (LU 1987/88:7 y) till utrikesutskottet
över regeringens förslag till riktlinjer för EG-arbetet. Enligt utskottet var det
angeläget att samarbetet med EG på konsumentpolitikens område intensifierades.
Ett viktigt led i strävandena mot ett ökat samarbete måste vara,
framhöll utskottet, att vi i görlig mån försöker avveckla tekniska handelshinder
genom en harmonisering av lagar och andra författningar. Utskottet
ansåg det betydelsefullt att svenska myndigheter går igenom EG:s regler på
olika områden och tar till vara de möjligheter till harmonisering som finns
samt att vi från svensk sida och helst i nordisk samverkan försöker utöka och
intensifiera det samarbete med EG som pågick på konsumentpolitikens
område bl.a. när det gällde standarder för säkerhetskrav på olika produkter.

Vägledande borde självfallet vara att vår nuvarande höga ambitionsnivå när
det gällde skyddet för konsumenterna skall upprätthållas. 1 fråga om
produktsäkerhetsarbetet var det dock enligt utskottet inte givet att nuvarande
svenska regler alltid är de mest genomtänkta.

Enligt utskottets mening äger vad som sålunda anfördes år 1988 fortfarande
giltighet. I sammanhanget vill utskottet även hänvisa till att Nordiska
rådet vid dess nyligen avslutade 37:e session på förslag av juridiska utskottet
rekommenderat Nordiska ministerrådet att anta ett samarbetsprogram på
konsumentområdet i överensstämmelse med ett framlagt ministerrådsförslag
och juridiska utskottets synpunkter. I förslaget betonas bl.a. vikten av det
nordiska samarbetet i internationella sammanhang. Det framhålls att det
nordiska harmoniseringsarbetet på konsumentområdet måste stå i samklang
med motsvarande arbete i EG och EFTA samt att de nordiska länderna
genom samverkan har större möjligheter att påverka ställningstaganden i
olika internationella organ och därmed att få gemensamma intressen
beaktade och den nordiska ambitionsnivån värnad. Särskild vikt kommer
enligt förslaget att läggas vid att Norden kan framstå enad i europeiska och
andra internationella standardiseringsorganisationer. 1 sitt betänkande över
förslaget understryker juridiska utskottet vikten av att de nordiska länderna
samordnar sin konsumentpolitik bl.a. för att kunna uppträda enade inför
Västeuropa i övrigt. Utskottet stöder att särskild betydelse tillmäts bl.a.
utvecklingen i relation till EG:s inre marknad.

Mot bakgrund av det anförda kan lagutskottet inte finna annat än att de i
motionerna U583 och U585 yppade farhågorna för negativa konsekvenser av
ett svenskt samarbete med EG på konsumentområdet är grundlösa. Enligt
lagutskottets mening får yrkandena i de nu aktuella motionerna uppfattas
som främst syftande till att vårt framtida samarbete med EG i konsumentfrågor
skall försvåras eller rent av förhindras. Motionärernas önskemål står
därmed i strid inte bara med 1988 års riksdagsbeslut om riktlinjerna för
Sveriges deltagande i det västeuropeiska integrationsarbetet utan också med
de nordiska strävandena mot ett ökat samarbete på konsumentområdet.

Utskottet kan därför inte ställa sig bakom förslagen i motionerna och

förordar att de avstyrks. 133

Vad härefter angår yrkandet i motion U586 om alkoholreklamen vill 1988/89: UU19

utskottet erinra om att ett motionsyrkande med samma syfte övervägdes av Bilaga 3
utskottet i samband med riktlinjerna för EG-arbetet. I sitt yttrande framhöll
utskottet att det var angeläget att i Sverige gällande regler för marknadsföring
av alkoholdrycker inte kringgås genom att en ökad reklam för dessa
varor riktas mot Sverige genom satellitsända TV-program. Risken för en
ökning av reklamen förelåg enligt utskottet oavsett om Sverige medverkade i
det europeiska samarbetet eller inte. Eftersom frågan om reklambegränsning
i första hand måste lösas på det internationella planet kunde emellertid
våra möjligheter att komma till rätta med problemet vara större om vi aktivt
deltog i detta arbete. Utskottet hänvisade till att det då inom Europarådets
ram pågick arbete med en konvention om gränsöverskridande TV-sändningar
vilken avsågs reglera bl.a. satellitsänd reklam och underströk vikten av att
Sverige verkade för att frågan om marknadsföringsregler för satellitreklam
fick en från våra utgångspunkter tillfredsställande lösning. Såvitt gällde
marknadsföringen i övrigt av alkohol betonade utskottet att integrationsarbetet
inte får leda till att Sverige hindras från att behålla eller införa regler
som kan anses erforderliga för att uppnå målen för vårt lands alkoholpolitik.

Utskottet har inte anledning att nu bedöma frågan om alkoholreklamen
annorlunda. Enligt vad utskottet inhämtat har arbetet med en Europarådskonvention
om gränsöverskridande TV-sändningar också fortskridit så långt
att ett reviderat förslag till konvention föreligger och att förslaget kommer att
tas upp för behandling i maj i år. Utskottet förordar att inte heller yrkandet i
motion U586 föranleder någon riksdagens vidare åtgärd.

Stockholm den 21 mars 1989
På lagutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

Närvarande: Rolf Dahlberg (m), Lennart Andersson (s), Owe Andréasson
(s), Stig Gustafsson (s), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c). Inger Hestvik
(s), Allan Ekström (m). Bengt Kronblad (s), Gunnar Thollander (s), Hans
Rosengren (s), Bengt Harding Olson (fp), Stina Eliasson (c), Elisabeth
Persson (vpk), Elisabet Franzén (mp). Lena Boström (s) och Charlotte
Cederschiöld (m).

Avvikande meningar

1. EG och konsumentskyddet

Elisabeth Persson (vpk) anser att den del av utskottets yttrande som börjar
med "Mot bakgrund" och slutar med "de avstyrks" bort ha följande lydelse:
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att motionerna U583
yrkandena 1, 2 och 3 samt U585 yrkandena 1, 2 A, 2 C och 3 delvis inte bör
föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.

2. EG och konsumentskyddet

Elisabet Franzén (mp) anser att den del av utskottets yttrande som börjar
med "Riksdagen lade” och slutar med "de avstyrks” bort ha följande
lydelse:

Riksdagens beslut våren 1988 att Sverige skall anpassas till EG innebär en
epokgörande förändring av villkoren för det svenska samhället. Regler som
kommit till för att skydda konsumenterna här i landet skall efter hand
anpassas till EG:s inre marknad vilket innebär att Sverige inte ensamt får ha
kvar standardbestämmelser och andra normer om normerna inte omfattas av
hela EG-gemenskapen. Svenska myndigheter har på flera områden arbetat
med att ta fram normer som skall bli gemensamma med EG:s. I endast ett fall
har man med framgång lyckats hävda svenska standarder och fått EG att höja
sina normer till svensk nivå. Det är det vid det här laget välkända exemplet
med barnleksaker.

Det finns en lång rad områden där Sverige möter betydligt större
svårigheter. Ur en av konsumentverkets rapporter kan man hämta exemplen
barnsäkerhet (centrifuger som kan slita av armar eller spisar som bränns),
elektriska hushållskapitalvaror, hobby- och sportartiklar, betalningsmetoder,
sällskapsresor, avtalsvillkor, krediter, priser och marknadsföring.
Belysande är vad konsumentverkets generaldirektör nyligen anförde i en
TT-intervju om att "Sveriges dilemma är att det i allmänhet inom EGländerna
ställs lägre säkerhets- och kvalitetskrav på konsumentprodukter”.

Mot denna bakgrund är det i hög grad angeläget att statsmakterna noga
följer utvecklingen på konsumentområdet och i tid tar de initiativ som
erfordras för att skyddet för konsumenterna inte skall urholkas. Om Sverige
försäkrar sig om att EG-anpassningen inte inverkar menligt på konsumenternas
rättigheter så har vi nämligen också friheten att bygga ut konsumentskyddet
i den takt som vi önskar.

Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna U583 yrkandena
1, 2 och 3 samt U585 yrkandena 1, 2 A, 2 C och 3 delvis som sin mening ge
regeringen till känna.

1988/89: UU19

Bilaga 3

135

Socialutskottets yttrande
1988/89: SoU4y

Sverige och den västeuropeiska integrationen

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har berett berörda utskott tillfälle att yttra sig över följande
motioner om EG: 1988/89:U503, U519, U535, U536, U560-U606, U608,
U609, T618 och Ub806 yrkande 31.

Socialutskottet begränsar sitt yttrande till motionerna U519, U536, U565,
U574 yrkande 2, U585 yrkande 2 A, U586 yrkandena 1, 4 och 6 och U588.

Alkoholfrågor

I motion U519 av Olof Johansson m.fl. (c) hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts om alkoholpolitikens roll i
EG-harmoniseringen (yrkande 1).

Motionärerna anför att det är nödvändigt av bl.a. folkhälsoskäl att Sverige
i det pågående harmoniseringsarbetet i förhållande till EG utan begränsningar
kan bibehålla sin rätt till punktbeskattningar av alkohol och de restriktioner
som nu finns för försäljning av alkohol.

I motion U574 av Carl Frick (mp) hemställs att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna att den nu klart skall upplysa EG om att Sverige inte
kommer att ändra sin socialt motiverade alkoholpolitik vid en anpassning
(yrkande 2).

I motion U586 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) hemställs att alla åtgärder
som har samband med alkoholpolitik skall undantas från EG-anpassningen
(yrkande 1), att EG-anpassningen inte får motverka den svenska strävan att
minska alkoholskadorna (yrkande 4) och att EG-anpassningen inte får leda
till ökning av totalkonsumtionen av alkohol (yrkande 6).

I proposition 1987/88:66 Sverige och den västeuropeiska integrationen framhöll
föredraganden bl.a. att det inom EG sedan en längre tid pågått ett arbete
på att harmonisera skattestrukturen för bl.a. varugrupperna öl, vin och sprit.
En rad direktivförslag har också lagts fram, men framgångarna har hittills
varit små. För att förverkliga den gemensamma marknaden inom EG krävs,
enligt propositionen, en långtgående harmonisering av framför allt den
indirekta beskattningen. Om Sveriges gränser mot EG skall öppnas på
samma sätt, krävs även för svensk del en anpassning av både skattestruktur
och skattenivåer. Det skulle exempelvis innebära behov av sänkningar av
mervärdeskatten och flera punktskatter. En sådan anpassning till EG skulle,
enligt propositionen, självfallet få omfattande ekonomiska återverkningar

1988/89: UU19

Bilaga 4

136

och kunna strida t.ex. mot svensk alkoholpolitik. Utan en sådan anpassning 1988/89: UU19
torde det dock inte vara möjligt att helt avskaffa gränshindren mot EG vad Bilaga 4
gäller varor, tjänster etc.

Socialutskottet framhöll i sitt yttrande till utrikesutskottet över propositionen
och motionerna med anledning av denna (SoU 1987/88:5y) bl.a. följande.

Även i frågan om alkoholdrycker har Kommissionen lagt fram förslag om
harmonisering av beskattningen. På alkoholområdet föreslås en beskattningsnivå
som skiljer sig kraftigt från den svenska.

I sammanhanget kan anmärkas att Världshälsoorganisationens (WHO)

Europaregion år 1984 antog en resolution om bl.a. en målsättning att minska
totalkonsumtionen av alkohol med 25 % fram till år 2000. Även EG-länderna
medverkade i resolutionen.

I propositionen anges (s. 108 f.) att utsikten att snabbt nå enighet om
Kommissionens förslag beträffande harmonisering av punktskatter på ifrågavarande
områden har satts i fråga. Det konstateras att en anpassning till EG:s
skattesatser skulle kunna strida mot svensk alkoholpolitik.

Enligt utskottets mening var det värdefullt med ett samarbete mellan EG och
Sverige i fråga om åtgärder för att uppnå en konsumtionsbegränsning. Det
anförda låg enligt utskottet i linje med den då aktuella motionen om att bl.a.
alkohol skulle undantas från integrationsarbetet med EG. Denna påkallade
därför inte någon riksdagens åtgärd.

Utskottet fortsatte.

Riksdagens alkoholpolitiska beslut år 1977 innebär bl.a. att prismekanismen
bör utnyttjas som ett aktivt alkoholpolitiskt instrument. Enligt dessa
riktlinjer måste därför priserna på alkoholdrycker vara höga och minst följa
med i den allmänna prisutvecklingen. Utskottet förutsätter att integrationsarbetet
i förhållande till EG inte bedrivs på ett sådant sätt att det försvårar en
effektiv svensk alkoholpolitik. Det sagda hindrar självfallet inte ett internationellt
samarbete på alkoholområdet syftande till minskad konsumtion.

Skatteutskottet framhöll i sitt yttrande till utrikesutskottet (SkU 1987/88: 3y)
följande.

När det gäller vissa punktskatter, som är utformade efter andra utgångspunkter
än rent statsfinansiella, skulle en långtgående anpassning till EG-standard
innebära problem. Utskottet tänker närmast på de svenska skatterna på
alkoholdrycker som bl.a. har till syfte att bidra till en dämpning av
konsumtionen av dessa varor.

Enligt utskottet bör målet för ett svenskt deltagande i den västeuropeiska
integrationsprocessen vara att de sociala och hälsomässiga strävanden som
vägleder den svenska politiken på dessa områden inte försvagas.

Utrikesutskottet slutligen framhöll följande (1987/88:24).

Utskottet instämmer i social- och skatteutskottens synpunkt att de sociala
och hälsomässiga strävanden som vägleder den svenska skattepolitiken på
alkoholens och tobakens område inte bör försvagas genom ett samarbete
med EG. Enligt utskottets mening bör det vara möjligt att få förståelse för
dessa synpunkter i kommande kontakter med EG, där det också finns en

137

opinion sorn alltmer uppmärksammar tobaksrökningens och alkoholbrukets
skadliga verkningar. Utskottet kan emellertid inte förorda att alkohol- och
tobaksbeskattningen redan i utgångsläget undantas från integrationsarbetet.

Riksdagen följde utrikesutskottet.

Enligt uppgift kommer alkoholfrågorna att studeras ytterligare i integrationsarbetet
inom regeringskansliet.

Enligt vad utskottet inhämtat finns ingen gemensam alkoholpolitik inom
EG. Varje land driver sin egen politik utan några begränsningar i form av
direktiv e.d. på området. Något hinder för ett land att bedriva en restriktiv
alkoholpolitik finns därför inte. När det gäller frågor om den indirekta
beskattningen är läget oförändrat sedan frågan behandlades av riksdagen för
ett år sedan.

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning i dessa frågor. Utskottet
förutsätter att integrationsarbetet i förhållande till EG inte bedrivs på ett
sådant sätt att det försvårar en effektiv svensk socialpolitik. Detta hindrar
självfallet inte ett internationellt samarbete på alkoholområdet, syftande till
minskad konsumtion. Utskottet kan därför inte ställa sig bakom motion
U586 yrkande 1.

Mot bakgrund av vad som i övrigt anförts föreslår utskottet att även
motionerna U519 yrkande 1, U574 och U586 yrkandena 4 och 6 avslås.

Läkemedelsfrågor

I motion U588 av Inger Schörling m.fl. (mp) hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att läkemedelskontroll och läkemedelspolitik
skall undantas från EG-anpassning.

Den svenska läkemedelslagstiftningen uppställer stränga krav på läkemedel.
Kontrollen anses också vara bland de mest noggranna i världen.

EG har gjort stora insatser för att harmonisera kraven på läkemedeiskontrollen
i medlemsländerna. Bl.a. har ett drygt tiotal direktiv antagits. Någon
gemensam registrering finns dock inte utan varje lands läkemedelskontroll
avgör om ett läkemedel skall registreras. Ett enklare registreringsförfarande
- enligt den s.k. multi state-proceduren - underlättar dock en registrering
inom två eller flera medlemsstater. Enligt detta förfarande skall ett
godkännande av en stat under vissa förutsättningar accepteras av en annan
stat inom EG. Arbete pågår dock med frågan om att införa någon form av
gemensamt registreringsförfarande.

EFTA har på läkemedelsområdet tagit initiativ till två överenskommelser i
vilka även vissa EG-länder deltar. Den ena är den s.k. läkemedelsinspektionskonventionen
till vilken ett femtontal länder, däribland flera EGländer,
anslutit sig. Överenskommelsen innebär att myndigheterna kan
begära inspektionsprotokoll över läkemedelstillverkning i de andra staterna.
Därmed behöver de inte sända en inspektör utomlands varje gång man
önskar mer kunskap om en utländsk tillverkare. Den andra överenskommelsen
är det s.k. PER-scheme (Pharmaceutical Evaluation Reports) som syftar
till utbyte av registreringsprotokoll som upprättats av resp. lands myndighet.

1988/89: UU19

Bilaga 4

138

Detta utbyte underlättar registreringsarbetet för de deltagande länderna. 1988/89: UU19
Nordiska läkemedelsnämnden har till uppgift bl.a. att verka för en Bilaga 4
harmonisering av läkemedelslagstiftning och administrativ praxis i Norden.

På många områden har arbetet resulterat i gemensamma nordiska riktlinjer.

Nämnden har numera i uppdrag att särskilt uppmärksamma förhållandet till
EG. Representanter för nämnden deltar som observatörer i delar av EG:s
tekniska expertarbete på läkemedelsområdet.

I proposition 1987/88:66 framhöll föredraganden följande.

Sverige har en stark ställning i det läkemedelssamarbete som sker via EFTA
och till vilket flera enskilda EG-länder är anslutna. Ett ökat samarbete med
EG och EG-länder bör för närvarande i första hand ske via EFTA, vilket ger
Sverige och Norden en starkare ställning än ett ensidigt svenskt närmande till
EG. Ett utökat samarbete mellan EG och EFTA på läkemedelsområdet i
syfte att harmonisera krav och värderingar bör prioriteras.

Dessa uttalanden föranledde ingen erinran i samband med riksdagsbehandlingen.

Utskottet har inhämtat att svensk läkemedelsindustri vid upprepade tillfällen
har framhållit behovet av en harmonisering av de svenska läkemedelsbestämmelserna
med EG:s med hänsyn till den svenska läkemedelsexporten.

Vidare har inhämtats att en genomgång av EG:s olika direktiv m.m. på
detta område gjorts inom socialstyrelsens läkemedelsavdelning. Den allmänna
uppfattningen inom avdelningen är att skillnaderna mellan EG:s regler på
läkemedelsområdet och motsvarande svenska bestämmelser sakligt sett inte
är stora. En ytterligare svensk harmonisering skulle inte medföra att kraven
på läkemedel i Sverige generellt skulle minska.

Diskussioner pågår sedan en tid, på svenskt initiativ, mellan EFTAländerna
om hur ett närmare samarbete med EG borde läggas upp. EG har
också under hand visat intresse för diskussioner med EFTA i läkemedelsfrågor.

Såvitt nu kan bedömas innebär en harmonisering av de svenska läkemedelsbestämmelserna
med EG:s ingen nackdel för den svenska läkemedelskontrollen.
Däremot finns det skäl anta att en ytterligare harmonisering av
de svenska läkemedelsbestämmelserna med EG:s skulle vara till fördel för
den svenska läkemedelsindustrins möjligheter att exportera läkemedel till
EG-länderna.

Utskottet kan inte förorda att läkemedelskontrollen och läkemedelspolitiken
undantas från en EG-anpassning och föreslår därför att motion U588
avslås.

Barnsäkerhetsfrågor

I motion U585 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att EG-anpassningen inte får leda till
fördröjning av planerade förbättringar av konsumentskyddet när det gäller
barnsäkerhet (yrkande 2 A).

139

I proposition 1987/88:66 framhålls bl.a. följande.

Flertalet direktiv som under åren har utfärdats på konsumentskyddsområdet
har haft karaktär av minimidirektiv, dvs. direktiv för t.ex. lägsta godtagbara
standard, men där det överlämnas till medlemsländerna att anta strängare
regler. Utgångspunkten för överväganden att utfärda minimidirektiv har
varit tanken att EG-åtgärder inte uteslutande syftar till borttagande av
handelshinder utan även till en balanserad ökning av levnadsstandarden i
hela Gemenskapen.

I juli 1985 antogs ett direktiv rörande produktansvar. Enligt detta skall
tillverkaren bära ett strikt ansvar för såväl person- som sakskador som vållas
av en defekt hos produkten.

I Rådets konsumentpolitiska resolution år 1986 berörs även frågan om en
generell produktsäkerhetspolitik. I Kommissionens skrivelse till rådet den 8
maj 1987 framhålls att ett generellt produktsäkerhetsdirektiv, med skyldighet
för tillverkare, importörer och handlare att endast tillverka och saluhålla
produkter som är säkra, skulle komplettera den nya harmoniseringsmetoden
och produktansvarsdirektivet och säkerställa genomförandet av den inre
marknaden. Samtidigt diskuteras skaderapporteringsfrågor och möjligheter
att inrätta en produktsäkerhetskommitté med övervakningsfunktion och rätt
att ingripa mot farliga produkter. Ett förslag till produktsäkerhetsdirektiv är
under utarbetande.

Det är uppenbart att utvecklingen inom EG på produktsäkerhetsområdet
kommer att ha den största betydelse även för de svenska konsumenterna
redan på grund av det samarbete som sker mellan EG- och Efta-länder i
standardiseringsorganen CEN och CENELEC. Det är en naturlig utgångspunkt
för Sverige att sträva efter högsta säkerhet, även om det inte är givet att
Sverige på alla områden som rör konsumentprodukter nu har de bäst
genomtänkta säkerhetsnormerna. Det är i detta sammanhang nödvändigt att
Sverige, helst i nordisk samverkan, aktivt engagerar sig i det europeiska
standardiseringsarbetet och att även konsumenternas intresse beaktas. Det
förtjänar att nämnas att Nordiska ämbetsmannakommittén för konsumentfrågor
planerar att under 1988 genomföra ett projekt som syftar till att
utveckla olika samarbetsmodeller för att uppnå samnordiska ställningstaganden
till sådana åtgärder i EG som avser produktsäkerhet och produktinformation.

Den svenska bedömningen är att harmoniseringsarbetet inom EG på
produktsäkerhetsområdet kan komma att innebära att det i vissa hänseenden
uppställs lägre säkerhetskrav inom Gemenskapen än dem som i dag gäller i
Sverige. Det är därför angeläget att Sverige engagerar sig i det västeuropeiska
samarbetet på detta område. När det gäller främst ekonomiskt konsumentskydd
har hittills givna EG-direktiv i allmänhet haft karaktär av
minimidirektiv. I den mån direktiv även enligt den nya harmoniseringsmetoden
ges en sådan form, bör den svenska regleringen på området i sina
huvuddrag inte utgöra något problem. I det motsatta fallet kan det däremot
bli aktuellt med anpassning.

1988/89: UU19

Bilaga 4

140

I sitt yttrande till utrikesutskottet anslöt sig lagutskottet till vad som i
propositionen anförts om Sveriges medverkan i det europeiska samarbetet
på konsumentskyddsområdet (LU 7y).

År 1988 beslöts inom EG ett direktiv om säkerhet för leksaker. Syftet med
direktivet är främst att uppställa en rad väsentliga säkerhetskrav. Inom EG
förbereds nu ökad säkerhet för lekredskap. Detta leder sannolikt till ett
direktiv enligt mönster av det s.k. leksaksdirektivet. Alternativt kan frågan
regleras inom ramen för leksaksdirektivet.

Nordiska Ministerrådet (konsumentministrarna) diskuterade den 21 mars
1988 utvecklingen av EG:s inre marknad och effekterna för det nordiska
konsumentsamarbetet. Man enades om ett ställningstagande som innebär att
utvecklingen i relation till EG:s inre marknad inte bör medföra någon
försämring av konsumentskyddet i Norden. Det nordiska harmoniseringsarbetet
bör ske så att det stämmer överens med motsvarande arbete inom EG.
Nordiska ämbetsmannakommittén för konsumentfrågor (NÄK) uppmanades
att utarbeta en lista över och prioritera de EG-åtgärder på konsumentområdet,
som man särskilt bör koncentrera sig på i det nordiska konsumentsamarbetet.

Nordiska Ministerrådet har lagt fram ett förslag till samarbetsprogram på
konsumentområdet, i vilket bl.a. konsumenternas säkerhet framhålls ävensom
att det nordiska harmoniseringsarbetet på konsumentområdet måste stå
i samklang med motsvarande arbete i EG och EFTA. Nordiska rådet
beslutade vid sitt sammanträde i mars 1989 att rekommendera ministerrådet
att anta förslaget.

Den 16 mars i år besvarade statsrådet Wallström i riksdagen en fråga av Per
Garthon (mp) om vilka åtgärder statsrådet tänkte vidta för att garantera att
svenska konsumentskyddsbestämmelser inte offras inför en anpassning till
EG. Statsrådet framhöll följande.

De nordiska konsumentministrarna uttalade för ett år sedan att anpassningen
till EG:s inre marknad inte bör medföra en sänkning av den nuvarande
höga nordiska nivån i konsumentskyddet. I den mån säkerhetskraven för
konsumentprodukter fastställs på europeisk nivå är det därför angeläget att
Sverige deltar i arbetet. Detta gör vi både genom överläggningar med
EG-kommissionen och genom deltagande i det europeiska standardiseringsarbetet.
Till detta har vi anslagit nya resurser och vet redan att sådant arbete
kan medföra att svenska säkerhetssynpunkter vinner gehör.

Samtidigt måste sägas att det inte är givet att Sverige på alla områden som
rör konsumentprodukter har de bäst genomtänkta säkerhetsnormerna.
Frågan om en anpassning av svenska konsumentskyddsbestämmelser får
därför prövas från fall till fall.

Som ett exempel på att Sverige varit med och drivit på utvecklingen pekade
statsrådet på frågan om säkerheten när det gäller leksaker.

Utskottet, som delar inställningen i frågesvaret såvitt rör barnsäkerhetsarbetet,
föreslår att motion U585 yrkande 2 A avslås.

1988/89: UU19

Bilaga 4

141

Organisatoriska frågor

I motion U519 av Olof Johansson m.fl. (c) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att företrädare för sociala frågor och alkoholfrågor finns i
regeringens rådgivande organ för EG-frågor (yrkande 2).

I motion U536 av Göran Magnusson m.fl. (s) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna behovet av att i beredningsorganisationen
för Sveriges integration med EG inrättas ett särskilt råd för social- och
hälsofrågor. Motionärerna anför att i anslutning till det pågående harmoniseringsarbetet
det är nödvändigt att Sverige mycket starkt betonar social- och
hälsofrågor i vid mening; exempelvis rätten till arbete, social trygghet, att
förhindra utslagning etc. Betydelsefullt är också att folkhälsofrågorna som
alkoholbruk, kost, motion och tobaksrökning ges den plats som dess stora
betydelse motiverar. I den organisation som regeringen har för att arbeta
med integrationen är det självfallet viktigt att ovannämnda social- och
hälsofrågor beaktas i alla sammanhang. Motionärerna anser att frågorna har
så stor betydelse att det är motiverat med ett särskilt råd eller liknande med
en bred representation för olika intressen.

I motion U565 av Bertil Persson (m) hemställs att riksdagen hos regeringen
begär en utredning av hur den svenska socialpolitiken skall kunna anpassas
till de riktlinjer som kommer att gälla inom EG.

Inom regeringen har en statsrådsgrupp för Europafrågor bildats med
statsminister Ingvar Carlsson som ordförande. I gruppen ingår även utrikes-,
utrikeshandels-, finans- och industriministrarna. I syfte att hålla nära och
fortlöpande kontakt med företrädare för olika samhällsintressen har regeringen
inrättat ett Råd för Europafrågor. I rådet, som skall utgöra ett forum
för informationsutbyte och samråd, ingår statsrådsgruppen samt företrädare
för de fackliga organisationerna och näringslivet liksom riksbankschefen och
universitetskanslern. I rådet kan frågor inom samtliga sakområden diskuteras.
En särskild statssekreterargrupp svarar under statsrådsgruppen för alla
frågor som rör Sveriges deltagande i det västeuropeiska integrationsarbetet.

Alla departement utom försvarsdepartementet deltar i det pågående
integrationsarbetet. Ett tjugotal departementala och interdepartementala
arbetsgrupper har upprättats omfattande alla de områden som berörs av det
europeiska integrationsarbetet. Ordförande i arbetsgrupperna är vanligtvis
närmast berörd enhetschef inom resp. fackdepartement. I övrigt ingår
företrädare för berörda departement och myndigheter. Arbetsgrupperna
svarar för kartläggningen av resp. område, upprättandet av mål och
handlingsplan för det fortsatta arbetet samt genomförandet av handlingsplanen.
Till arbetsgrupperna har när det bedömts lämpligt knutits referensgrupper
med företrädare för berörda sakintressen.

UD:s handelsavdelning har det övergripande samordningsansvaret inom
regeringskansliet för det pågående arbetet. Chefsförhandlaren Ulf Dinkelspiel
är bl.a. ordförande i beredningsgruppen för Europafrågor, i vilken
ordförandena i alla de arbetsgrupper som upprättats inom regeringskansliet
deltar. Beredningsgruppen träffas regelbundet och inom dess ram samordnas
målen och arbetsprogrammen för de olika arbetsgrupperna.

Inom handelsavdelningen har ett särskilt integrationssekretariat, ISEK,

1988/89: UU19

Bilaga 4

142

upprättats. Sekretariatet har två huvuduppgifter. Det svarar för samordningen
av den interna sidan av integrationsarbetet, dvs. den verksamhet som
vätter inåt Sverige, vad gäller t.ex. anpassningsåtgärder i det svenska
regelsystemet. Häri ligger att sekretariatet har nära kontakter med andra
departement och myndigheter. I samordningsrollen ligger också att enheten
fungerar som sekretariat åt statsråds- och statssekreterargrupperna, rådet för
Europafrågor liksom beredningsgruppen. Sekretariatets andra huvuduppgift
utgörs av den övergripande uppföljningen av EG:s s.k. vitbok samt tre av de
fyra friheterna: tjänster, kapital och personer. I detta ligger att sekretariatet
deltar i arbetsgrupperna. Vidare har sekretariatet ett samordnande ansvar
för finansiering av och information om integrationsarbetet.

Fr.o.m. den 1 januari 1989 har inrättats en särskild arbetsgrupp för hälsooch
socialpolitiska frågor under socialdepartementet.

Utskottet konstaterar att en särskild arbetsgrupp för hälso- och socialpolitiska
frågor numera inrättats inom integrationsarbetet i regeringskansliet.
Uppläggningen av integrationsarbetet gör att de nu aktuella frågorna kan
diskuteras på såväl statsråds- som statssekreterarnivå och i Rådet för
Europafrågor även med företrädare för olika samhällsintressen utanför
regeringskansliet.

Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att motionerna U519 yrkande
2 och U536 avslås.

Utskottet konstaterar att ett översynsarbete inletts inom socialpolitiken i
syfte att förbereda kommande harmonisering. På läkemedelsområdet har
harmoniseringsarbetet fått fastare form. Utskottet förutsätter att regeringen
avsätter de resurser som behövs för detta arbete utan att riksdagen tar något
initiativ. Utskottet föreslår därför att motion U565 avslås.

Stockholm den 6 april 1989
På socialutskottets vägnar

Daniel Tarschys

Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Bo Holmberg (s), Anita Persson (s), Sten
Svensson (m), Aina Westin (s), Ulla Tillander (c), Ingrid Andersson (s), Per
Stenmarck (m), Johnny Ahlqvist (s), Ingegerd Anderlund (s), Ingrid
Hemmingsson (m), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp), Gudrun Schyman (vpk),
Anita Stenberg (mp), Jan Andersson (s), Sinikka Bohlin (s) och Roland
Larsson (c).

1988/89:UU19

Bilaga 4

143

Avvikande meningar

1. Alkoholfrågorna och EG

Ulla Tillander och Roland Larsson (båda c) anser

dels att första meningen i näst sista stycket i avsnittet ”Alkoholfrågor” i
utskottets yttrande bort utgå,

dels att sista stycket i avsnittet ”Alkoholfrågor” i utskottets yttrande bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser att det i det pågående harmoniseringsarbetet i förhållande
till EG är nödvändigt av bl.a. folkhälsoskäl att Sverige utan begränsningar
kan bibehålla sin rätt till punktbeskattningar av alkohol och de restriktioner
för försäljning av alkohol som nu finns.

I övrigt vidhåller utskottet sin tidigare uppfattning i dessa frågor.
Motionerna U574 (mp) yrkande 2 och U586 (mp) yrkandena 4 och 6 bör
därför avslås. Vad utskottet anfört med anledning av motion U519 (c)
yrkande 1 bör ges regeringen till känna.

2. Alkoholfrågorna och EG

Gudrun Schyman (vpk) och Anita Stenberg (mp) anser att de fyra sista
styckena i avsnittet ”Alkoholfrågor” i utskottets yttrande bort ha följande
lydelse:

Inom EG har man en mycket liberal syn på alkoholkonsumtion. En svensk
EG-anpassning kan innebära att det kommer att bli kraftigt sänkta priser på
alkoholhaltiga drycker i Sverige. Den svenska prisnivån skulle betraktas som
ett handelshinder eftersom den är och har till syfte att vara konsumtionsdämpande.
Den svenska EG-anpassningen kan då komma att medföra att vi i
Sverige ställs inför allvarliga sociala problem, eftersom sänkta priser på
alkoholhaltiga drycker erfarenhetsmässigt leder till ökad förbrukning och ett
ökat antal alkoholister. Vår mångåriga och i grunden accepterade alkoholpolitik
riskerar att raseras vid en anpassning till EG.

Utskottet anser därför att alkoholpolitiken skall undantas från EGanpassningen.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna U519 (c) yrkande 1,
U574 (mp) yrkande 2 och U586 (mp) yrkandena 1,4 och 6 bör ges regeringen
till känna.

3. Läkemedelsfrågorna och EG

Gudrun Schyman (vpk) och Anita Stenberg (mp) anser att de fem sista
styckena i avsnittet ”Läkemedelsfrågor” i utskottets yttrande bort ha
följande lydelse:

På grundval av utskottets principiella grundsyn till EG-anpassningen och
kännedom om hur de övriga kända varukontrollsystemen fungerar i EG
befarar utskottet att läkemedelskontrollen vid en anpassning till EG kommer
att minska, vilket kan leda till hälsorisker. Frågor om läkemedelskontrollen
bör därför undantas från EG-anpassning.

1988/89: UU19

Bilaga 4

144

4. Barnsäkerhetsfrågorna och EG

Gudrun Schyman (vpk) och Anita Stenberg (mp) anser att det sista stycket i
avsnittet ”Barnsäkerhetsfrågor” i utskottets yttrande bort ha följande
lydelse:

En anpassning av barnsäkerhetsnormerna till EG kan leda till lägre krav
från samhällets sida. Utskottet anser därför att dessa normer bör undantas
från EG-harmonisering. Däremot har utskottet inget emot ett konstruktivt
samarbete i barnsäkerhetsfrågor mellan olika europeiska länder, inbegripet
även EG-länderna.

Vad utskottet anfört med anledning av motion U585 (mp) yrkande 2A bör
ges regeringen till känna.

5. Medverkan av företrädare för social- och hälsofrågor i
integrationsarbetet

Ulla Tillander (c), Gudrun Schyman (vpk), Anita Stenberg (mp) och Roland
Larsson (c) anser att andra meningen i det tredje stycket från slutet och det
näst sista stycket i avsnittet "Organisatoriska frågor" i utskottets yttrande
bort ha följande lydelse:

I anslutning till det pågående harmoniseringsarbetet gentemot EG är det
nu nödvändigt att Sverige mycket starkt betonar social- och hälsofrågor i vid
mening; exempelvis rätten till arbete och social trygghet samt nödvändigheten
att förhindra utslagning etc. Betydelsefullt är också att folkhälsofrågorna
som alkoholbruk, kost, motion och tobaksrökning ges den plats som dess
stora betydelse motiverar. I den organisation som regeringen har för att
arbeta med integrationen är det självfallet viktigt att social- och hälsofrågor
beaktas i alla sammanhang. Utskottet anser att frågorna har så stor betydelse
att det är motiverat med ett särskilt råd för social- och hälsopolitiska frågor
med en bred representation för olika intressen eller att det redan existerande
rådet för Europafrågor får bred representation även för social- och hälsofrågor.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna U519 (c) yrkande 2 och
U536 (s) bör ges regeringen till känna.

6. Medverkan av företrädare för social- och hälsofrågor i
integrationsarbetet

Daniel Tarschys (fp) och Ingrid Ronne-Björkqvist (båda fp) anser att andra
meningen i det tredje stycket från slutet och det näst sista stycket i avsnittet
”Organisatoriska frågor" i utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

De sociala frågorna måste tillmätas stor betydelse i de europeiska
integrationssträvandena. Enligt utskottets mening finns det skäl att till
regeringens arbetsgrupp för sociala frågor knyta en särskild referensgrupp
med bred samhällsförankring.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna U519 (c) yrkande 2 och
U536 (s) bör ges regeringen till känna.

1988/89: UU19

Bilaga 4

145

10 Riksdagen 1988/89. 9 sami Nr 19

Utbildningsutskottets yttrande
1988/89:UbU2y

1988/89: UU19

Bilaga 5

Europeiska gemenskaperna (EG)

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har den 14 februari 1989 beslutat att bereda berörda utskott
tillfälle att yttra sig över följande motioner om europeiska gemenskaperna
(EG): 1988/89:U503, 1988/89:U519, 1988/89:U535, 1988/89:U536, 1988/
89:U560-1988/89:U599, 1988/89:U600-1988/89:U606. 1988/89:U608, 1988/

89:U609, 1988/89:T618 och 1988/89:Ub806, yrkande 31, vilka väckts under
den allmänna motionstiden 1989.

Utbildningsutskottet begränsar sitt yttrande till två frågor, nämligen
Sveriges samarbete med EG inom forskning och utveckling (FoU) samt EG:s
utbytesprogram för studerande inom högskolan.

I motion 1988/89:Ub806 (m) yrkande 31 begärs en strategi för ett
fullvärdigt svenskt deltagande i EG:s utbytes- och forskningsprogram inom
den högre utbildningen. Det är nödvändigt att kraftfulla ansträngningar görs
för att få med Sverige i EG:s samarbetsprogram inom den högre utbildningen
och forskningen. Enligt motionärerna är det viktigt att svenska studerande
får möjlighet att delta i EG:s utbytesprogram ERASMUS (European
Community Action Scheme for the Mobility of University Students) och
COMETT (Community Action Programme in Education and Training för
Technology). Om svenska studerande blir ställda utanför dessa program får
de inte samma förutsättningar som studerande i EG-länderna att knyta
viktiga kontakter med studerande, lärare och forskare i andra länder. De
riskerar också att inte få tillträde till den stora gemensamma europeiska
arbetsmarknaden. Enligt motion 1988/89:U560 (m) yrkande 17 måste
Sverige även delta i arbetet med att fastställa gemensamma examenskrav för
vissa utbildningar. Svensk utbildning måste hålla internationell klass, och
svenska examina måste accepteras i internationella sammanhang. Enligt
samma motion (yrkande 6) bör regeringen initiera en bred informationskampanj
om Europafrågan. EG-litteratur bör finnas tillgänglig vid landets större
högskolor.

Även i motion 1988/89:U503 (fp) yrkande 2 understryks vikten av att
Sverige ges möjlighet att delta i EG:s program beträffande utbildning och
forskning. Motionärerna anser att Sverige i avvaktan på att få delta i
ERASMUS- och COMETT-programmen på egen hand bör vidta åtgärder
för att internationalisera utbildningen inom högskolan. Inslagen av främmande
språk i högskolans utbildning m.m. bör bli större. 146

I motion 1988/89:U561 (c) anförs att det inom EG satsas betydande
resurser på forskning och utveckling inom olika teknikområden. Enligt
motionärerna är det viktigt att Sverige får delta i de FoU-program som
etableras i Västeuropa, inom och utom EG (yrkande 9). De nordiska
länderna bör uppta gemensamma överläggningar med EG om tillträde till
såväl EG:s forskningsprogram som EG:s utbytesprogram för studerande
(yrkande 5). Enligt motion 1988/89:U567 (c) är det angeläget att medel ställs
till förfogande för att förbereda en svensk anslutning till EG:s utbytesprogram
COMETT.

I motion 1988/89:U571 (mp) om EG-anpassningen och arbetsmarknaden
anförs att möjligheterna för människor att röra sig fritt i studiesyfte bör öka
såväl inom Europa som på annat håll.

Med anledning av motionsyrkandena vill utbildningsutskottet anföra
följande.

Utskottet vill hänvisa till sitt yttrande till utrikesutskottet under riksmötet
1987/88 (UbU1987/88:3y) med anledning av propositionen (1987/88:66) om
Sverige och den västeuropeiska integrationen. Beträffande forskning och
utveckling betonade utskottet att det är av största vikt att svenska forskningsinstitutioner
och företag ges möjlighet att medverka i de projekt som ingår i
EG:s nya ramprogram för FoU. När det gäller EG:s utbytesprogram
ERASMUS och COMETT framhöll utskottet att ett intensifierat utbyte
mellan universitet och högskolor inom EG skulle medföra negativa konsekvenser
för svenska studerandes möjligheter att delta i undervisningen vid
utländska läroanstalter, om Sverige inte får delta i dessa program. Utskottet
pekade även på det arbete som pågår inom Europarådet och Nordiska rådet
för att öka utbytet av bl.a. studerande, lärare och forskare inom olika
länder.

Utskottet konstaterar nu, att regeringen har fäst stor vikt vid arbetet med
den västeuropeiska integrationen. Samarbetet och kontakterna med EG har
organiserats. Inom fackdepartementen pågår en kartläggning av harmoniseringsmöjligheterna
och förberedelser för handlingsplaner på respektive
områden. Regeringen anför i budgetpropositionen (1988/89:100 bil. 5
s. 157) att det är viktigt att kontinuerligt upplysa om integrationsarbetet i en
vidare krets utanför regeringskansliet och riksdagen. Mot denna bakgrund
har olika informationsåtgärder vidtagits inom utrikesdepartementet.

Samarbetet mellan Sverige och EG inom forskningsområdet har under de
senaste åren utvecklats. Enligt vad utskottet erfarit visar EG också stort
intresse för att ytterligare utvidga samarbetet. Utskottet konstaterar att
förhandlingar om avtal rörande forskarutbytesprogrammet SCIENCE (Stimulation
de la Coopération Internationale et des Échanges Nécessaires aux
Chercheurs Européens) har förts till ett slut. När det gäller svenskt
samarbete i övrigt med EG på FoU-området redovisades detta utförligt i
regeringens proposition om Sverige och den västeuropeiska integrationen.
Utskottet anser att det är av största vikt att svenska forskare och forskarinstitutioner
samt svensk industri ges möjlighet att delta i EG:s FoU-program.

Enligt vad utskottet erfarit har Sverige tillsammans med övriga EFTAländer
fortlöpande kontakter med EG-kommissionen när det gäller utbildningssamarbetet.
Dessa diskussioner har i huvudsak gällt EFTA-ländernas

1988/89: UU19

Bilaga 5

147

deltagande i programmen ERASMUS och COMETT. Målsättningen är att
EFTA-länderna skall kunna delta i dessa två utbytesprogram så snart detta är
möjligt. EFTA-länderna har även i sin expertgrupp för utbildningsfrågor
enats om att begära diskussioner med EG-kommissionen om olika frågor
rörande erkännande av högskoleexamina.

Utskottet vill understryka vikten av att Sverige får möjlighet att så snart
som möjligt delta i EG:s utbytesprogram ERASMUS och COMETT.
Utskottet delar den uppfattning som föredragande statsrådet framför i
budgetpropositionen (prop. 1988/89:100 bil. 10, s. 178) när det gäller
internationell samverkan på högskoleområdet, nämligen att det är angeläget
att de svenska högskolorna deltar i ett internationellt utbyte och att
utvecklingen av den högre utbildningen i Europa bör påverka planeringen
inom den svenska högskolan. Utskottet finner det särskilt viktigt att Sverige
och övriga EFTA-länder kan nå en överenskommelse med EG beträffande
erkännande av examina och utbildningsbevis m.m., då detta synes vara en
viktig förutsättning för en intensifiering och utveckling av EG:s utbytesprogram
ERASMUS och COMETT.

När det slutligen gäller resurser för det västeuropeiska integrationsarbetet
under det kommande budgetåret vill utskottet hänvisa till vad regeringen
redovisar i finansplanen (prop. 1988/89:100 bil. 1 s. 31) beträffande medelsberäkningen
för integrationsarbetet och övrigt västeuropeiskt samarbete. De
totala medel som kommer att användas för dessa ändamål beräknas uppgå till
ca 200 milj.kr. Av dessa utgör 40 milj.kr. ett nytillskott, avsett bl.a. för
Sveriges deltagande i EG:s olika forsknings- och utbildningsprogram.
Förslag om den närmare fördelningen av dessa resurser kommer att läggas
fram i kompletteringspropositionen.

Med hänvisning till det anförda föreslår utbildningsutskottet att utrikesutskottet
hemställer att riksdagen avslår motionerna 1988/89:U503 yrkande 2,
1988/89:U560 yrkandena 6 och 17, 1988/89:U561 yrkandena 5 och 9,
1988/89:U567, 1988/89:U571 yrkande 2 och 1988/89:Ub806 yrkande 31.

Stockholm den 6 april 1989
På utbildningsutskottets vägnar

Lars Gustafsson

Närvarande: Lars Gustafsson (s), Larz Johansson (c), Helge Hagberg (s),
Ann-Cathrine Haglund (m), Bengt Silfverstrand (s), Lars Leijonborg (fp),
Lars Svensson (s), Ingvar Johnsson (s), Margareta Hemmingsson (s), Berit
Löfstedt (s), Birger Hagård (m), Carl-Johan Wilson (fp), Eva Goés (mp),
Ewa Hedkvist Petersen (s), Ulf Melin (m), Marianne Jönsson (c) och Ylva
Johansson (vpk).

1988/89: UU19

Bilaga 5

148

Avvikande meningar

1. Ann-Cathrine Haglund, Birger Hagård och Ulf Melin (alla m) anser

att den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar med ”Utskottet vill” och
på s. 3 slutar med ”yrkande 31” bort ha följande lydelse:

Det svenska utbildningsväsendet är beroende av internationella kontakter.
Högre utbildning och forskning existerar i ett internationellt sammanhang.
För att få tillgång till ny kunskap är vi i Sverige beroende av att ha
tillräcklig kompetens för att kunna utnyttja och utveckla de erfarenheter som
vunnits i andra länder. Därför måste den svenska undervisningen och
forskningen hålla en så hög kvalitet att behörighetsregler, examinationsformer
och examenskrav inte utgör hinder för ett internationellt utbyte. Mot
denna bakgrund måste Sverige delta i arbetet med att fastställa gemensamma
examenskrav för vissa utbildningar. Svenska examina måste accepteras i
internationella sammanhang.

En viktig del av den europeiska integrationen är det tekniska, vetenskapliga
och utbildningsmässiga samarbetet. Grunden för Sveriges möjligheter att
delta i olika EG-program är ramavtalet mellan EG och EFTA-länderna. I
vissa av EG:s vetenskapliga program får dock de svenska forskningsinstitutionerna
och företagen inte medverka på programnivå utan endast på
projektnivå. Detta innebär att det från svensk sida inte är möjligt att påverka
forskningens inriktning. Målsättningen för den svenska politiken måste vara
ett deltagande på alla nivåer och på de villkor som gäller för företag och
forskningsinstitutioner inom EG. För svensk del är det viktigt att forskningsinstitutioner
och företag inte lämnas utanför det vetenskapliga samarbetet
inom EG.

Utbytesprogrammen ERASMUS och COMETT kommer på sikt att få
stor betydelse för utvecklingen av akademiskt liv i Europa. Det finns stor risk
att svenska studerande inte kommer att kunna delta i ERASMUS-programmet.
Regeringen måste intensifiera sina ansträngningar för att ge svenska
studerande tillträde till såväl ERASMUS som COMETT. Mot denna
bakgrund bör regeringen utarbeta en strategi för ett fullvärdigt svenskt
deltagande i EG:s utbytes- och forskningsprogram. Slutligen är det utskottets
mening att informationen om Sveriges kontakter och samarbete med EG
kan förbättras och utvidgas. Det är också viktigt att studerande vid landets
större högskolor har tillgång till olika slag av EG-litteratur.

Med det anförda föreslår utbildningsutskottet att utrikesutskottet hemställer
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:U560 yrkandena 6 och 17
samt 1988/89:Ub806 yrkande 31 och med anledning av motionerna 1988/
89:U503 yrkande 2, 1988/89:U561 yrkandena 5 och 9, 1988/89:U567 och
1988/89:U571 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utbildningsutskottet anfört.

2. Lars Leijonborg och Carl-Johan Wilson (båda fp) anser

att den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar med ”Utskottet vill” och
på s. 3 slutar med ”yrkande 31” bort ha följande lydelse:

För ett litet land som Sverige är det internationella samarbetet av stor
betydelse. Tack vare att svensk forskning och utbildning har hållit en hög och

jämn kvalitet har vi erbjudits att delta i olika sammanhang där andra länder
av motsvarande storlek inte är med.

Sverige medverkar i ett antal av EG:s forskningsprogram. Däremot är vi
utestängda från de många projekt vad gäller utbildningssamarbete som också
förekommer mellan EG-länderna. Det faktum att Sverige ännu inte deltar i
samarbetet inom ERASMUS och COMETT-programmen inger enligt vår
mening betydande oro. Om Sverige på sikt skulle hållas utanför dessa
program kan förutsättningarna för att bibehålla en hög kvalitativ utbildning
och forskning i Sverige försvåras. Sverige måste därför fortsätta sina
ansträngningar att komma med i utbildningssamarbetet. Regeringen bör
därför intensifiera sina ansträngningar för ett svenskt deltagande i såväl
ERASMUS som COMETT.

I avvaktan på att Sverige skall få delta i dessa program bör vi på egen hand
vidta åtgärder för att internationalisera vår utbildning. Inslagen av aktiviteter
på främmande språk inom högskolan bör bli större. Detta bör ske inom
ramen för en utbytesverksamhet mellan Sverige och andra länder. De
svenska högskoleenheterna bör inbjuda lärare och forskare från andra
länders högskolor och universitet att föreläsa och forska i Sverige, samtidigt
som det skall ges möjlighet för svenska lärare och forskare att tillbringa en tid
utomlands.

Med hänvisning till det anförda föreslår utbildningsutskottet att utrikesutskottet
hemställer att riksdagen med bifall till motion 1988/89:U503 yrkande
2 och med anledning av motionerna 1988/89:U560 yrkandena 6 och 17,
1988/89:U561 yrkandena 5 och 9,1988/89:U567,1988/89:U571 yrkande 2 och
1988/89:Ub806 yrkande 31 som sin mening ger regeringen till känna vad
utbildningsutskottet anfört.

3. Larz Johansson och Marianne Jönsson (båda c) anser

att den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar med ”Utskottet vill” och
på s. 3 slutar med ”yrkande 31” bort ha följande lydelse:

Det är angeläget att Sverige kan delta i de FoU-program som etableras i
Västeuropa, inom och utom EG. Teknisk utveckling och förnyelse är
förutsättningar för att svensk industri även i framtiden kan hävda sin
konkurrenskraft i internationella sammanhang.

Forskning och utveckling är ett av de viktigaste områdena i vårt samarbete
med EG. Det är enligt utskottets uppfattning självfallet av största intresse att
Sverige kan delta i detta arbete på så likvärdiga villkor som möjligt. Detta
gäller särskilt EG:s utbytesprogram ERASMUS och COMETT samt forskningsprogrammet
SCIENCE.

Om EFTA av olika skäl skulle visa sig mindre lämpligt som samordningsoch
förhandlingsorgan bör de nordiska länderna utanför EG uppta gemensamma
överläggningar med EG om tillträde till EG:s forsknings- och
utbytesprogram.

Med hänvisning till det anförda föreslår utbildningsutskottet att utrikesutskottet
hemställer att riksdagen med bifall till motion 1988/89:U561 yrkandena
5 och 9 samt med anledning av motionerna 1988/89: U503 yrkande 2,
1988/89:U560 yrkandena 6 och 17, 1988/89:U567, 1988/89:U571 yrkande 2
och 1988/89:Ub806 yrkande 31 som sin mening ger regeringen till känna vad
utbildningsutskottet anfört.

1988/89: UU19

Bilaga 5

150

Särskilda yttranden

1. Ylva Johansson (vpk) anför:

Naturligtvis har ett litet land som Sverige, tillhörigt ett tämligen begränsat
språkområde (det nordiska), allt intresse av att tillgodogöra sig den stimulans
som vetenskapliga och kulturella förbindelser med andra länder kan ge.
Strävan att intemationalisera den svenska högskolan måste dock sträcka sig
betydligt längre än till de i EG ingående västeuropeiska universiteten och
forskningscentra.

Sverige bör noga avväga utformningen av samverkan med EG på det
vetenskapliga området. Två synpunkter är därvid särskilt betydelsefulla.

Sverige bör bevara sin egen forskningspolitiska självständighet, sin rätt att
utifrån egna strävanden inrikta och prioritera vetenskapligt arbete. Att lära
av andra är nyttigt, men att tillämpa resultaten måste vila på en grund av
självständig social och politisk hållning. Inte minst viktigt är att hålla
distansen till vissa av EG-ländernas teknologiska mastodontprojekt, vilka
styrs av en militärstrategisk avsikt som helt strider mot den svenska
säkerhetspolitiken.

För det andra bör förhållandet mellan sociala faktorer och inriktningen av
forskning och vetenskap noga beaktas. Det är en uppgift för Sverige att t.ex.
framhäva vikten av ett socialt ställningstagande då det gäller inriktningen av
ny teknologi. Det är sålunda tydligt, att massarbetslösheten i EG-länderna
bl.a. beror på att teknologiska förändringar slagit ut arbetare och fragmentiserat
det mänskliga arbetet. En sådan inriktning har Sverige inte intresse av.
Teknologin skall ställas i de folkliga intressenas tjänst och befordra en
uppgradering av det mänskliga arbetets ställning i samhället och produktionsprocessen.

Som ett typiskt exempel på teknologi, som strider mot grundläggande
linjer i svensk politik, kan nämnas Prometeus inom Eureka och Drive inom
EG:s program. Dessa projekt syftar till att effektivisera och främja en
transportpolitik byggd på massiv expansion av biltrafik och tunga vägtransporter.
Projekten speglar bilindustrins och informationsteknologins övermakt
inom EG-blocket. Strävanden av detta slag går helt på tvärs med all
seriös transport- och miljöpolitik. Det strider följaktligen mot den svenska
nationens uppenbara intresse.

Slutsatsen blir a) att Sveriges vetenskapliga samarbete bör ha en mer
allsidig och global inriktning än vad EG-samarbetet ger och b) att Sverige
noga bör formulera sin egen utbildnings- och forskningsfilosofi och hävda
denna. Detta gäller kanske särskilt på de nya teknologiernas område,
eftersom de sociala och mänskliga effekterna här blir djupgående.

Jag vill i detta sammanhang även hänvisa till vpk:s motion om högskolan
(1988/89:Ub610), i vilken det föreslås att ett särskilt anslag inrättas till
UHÄ:s disposition för internationaliseringsprojekt.

2. Eva Goés (mp) anför:

Det är viktigt att samarbeta och utbyta kunskap över alla gränser. Därför
måste internationaliseringen av den svenska högskolan sträcka sig längre än
till EG:s universitet och forskningscentra. Gemensamma utbytesprogram

1988/89: UU19

Bilaga 5

bör skapas inte bara med EG utan med hela världen. 1988/89: UU19

Sverige bör bevara sin forskningspolitiska självständighet och hålla distans Bilaga 5
till vissa av EG-ländernas teknologiska mastodontprojekt, t.ex. Prometeusprojektet.

152

Näringsutskottets yttrande
1988/89 :NU4y

Sverige och den västeuropeiska integrationen

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över
motioner som har väckts under allmänna motionstiden om Sverige och den
västeuropeiska integrationen.

I detta sammanhang behandlar näringsutskottet även - delvis - en motion
som har hänvisats till näringsutskottet. Det gäller, såsom närmare redovisas i
det följande, ett yrkande i motion 1988/89:N364 (fp) som rör utländska
medborgares rätt att förvärva aktier i svenska företag. För att möjliggöra en
samlad behandling av frågor på detta område överlämnar näringsutskottet
till utrikesutskottet - under förutsättning av dess medgivande - den nämnda
motionen i berörd del.

Motionerna

Näringsutskottet kommenterar följande motioner som har hänvisats till
utrikesutskottet:

1988/89:U503 av Bengt Westerberg m.fl. såvitt gäller yrkandet (1) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om behovet av fortgående konkretisering av mål och medel för
Sveriges deltagande i det västeuropeiska samarbetet.

1988/89:U560 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

I. hos regeringen begär redovisning av arbetet med samordning av svenska
lagar och regler med bestämmelser inom EG samt arbetet med att påverka
beredningsprocesser inom EG, i enlighet med vad som i motionen anförs,

9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om
tullunion med EG som ett riktmärke för de svenska ansträngningarna att
delta i det västeuropeiska samarbetet inom varuhandelns område,

II. hos regeringen begär förslag till förändring av lagen (1982:617) om
utländska förvärv av svenska företag, m.m. i enlighet med vad som i
motionen anförs,

12. hos regeringen begär utredning av hur andra hinder för utländska
förvärv av svenska företag skall undanröjas, i enlighet med vad som i
motionen anförs,

13. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om ny
lagstiftning på försäkringsområdet,

1988/89: UU19

Bilaga 6

153

1988/89: UU19

Bilaga 6

1988/89:U561 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena att
riksdagen

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
inriktningen av det ekonomiska samarbetet och handeln med olika delar av
världen på frihandelns grund,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
samlat nordiskt agerande angående gemensam harmonisering i förhållande
till EG,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om
vikten av att ta till vara de mindre företagens intresse i samband med en ökad
samverkan med EG,

9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om
vikten av ett utökat EG-samarbete i fråga om forskning och utveckling,

1988/89:0562 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkandet (4) att
riksdagen hos regeringen begär en förutsättningslös analys av alternativa
vägar för svensk Europapolitik.

1988/89:U570 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att
riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna att den pågående svenska
EG-anpassningspolitiken bör avbrytas i avvaktan på resultaten från en bred
parlamentarisk utredning om Sveriges framtida Europasamarbete,

3. som sin mening ger regeringen till känna att Sverige icke bör ställa sig
bakom principerna för EG:s inre marknad så som de utformas i vitbokens
§8.

1988/89:U573 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet (1) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige inte kan
acceptera EG-vitbokens 58 § om att varje vara som tillverkats lagligt enligt
andra länders lagar automatiskt skall få tillträde till den svenska marknaden.

1988/89:U575 av Inger Schörling m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att
riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna att EG-anpassningen inte får
leda till försvagningar i produktkontrollen,

2. som sin mening ger regeringen till känna att produktkontrollen inte som
följd av EG-anpassning får privatiseras.

1988/89:U576 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna att Sverige inte bör ansluta sig
till EG:s tullunion,

2. som sin mening ger regeringen till känna att Sverige inte bör delta i
”handelskrig” tillsammans med EG,

15. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om
Sveriges deltagande i ESA, European Space Agency,

16. hos regeringen begär förslag till hur stöd till svenska företag som deltar
i EG:s forskningssamarbete skall utformas så att det motsvarar det stöd
företag inom EG erhåller.

154

3. sorn sin mening ger regeringen till känna att Sverige bör bibehålla och
stärka sin handelspolitiska rörelsefrihet i förhållande till samtliga världens
marknader.

1988/89:U579 av Inger Schörling m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet (2) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige inte kan
medverka i EG-harmonisering av den offentliga upphandlingen.

1988/89:U581 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna att EG-anpassningen inte får
leda till att företagskoncentrationen i Sverige ytterligare förstärks,

2. som sin mening ger regeringen till känna att EG-anpassningen inte får
leda till ökning av de transnationella storföretagens makt i Sverige,

3. som sin mening ger regeringen till känna att EG-anpassningen inte får
leda till att småföretagens ställning försvagas.

1988/89:U594 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att EG-anpassningen inte får påverka eller
försena den svenska kärnkraftsawecklingen, inte får leda till åtgärder som
förhindrar förbud mot import och export av kärnkraftsteknologi, inte får
leda till åtgärder som tvingar Sverige att ta emot utländskt radioaktivt avfall
och ej heller får leda till åtgärder som tvingar Sverige att tillåta köp till
Sverige av kärnkraftsel från EG-området.

Den motion som har hänvisats till näringsutskottet och som med detta
yttrande överlämnas till utrikesutskottet är:

1988/89:N364 av Hadar Cars m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (9) att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om utländska
medborgares rätt att förvärva aktier i svenska aktie- och handelsbolag.

Näringsutskottet

Inledning

Näringsutskottet kommer i det följande att kommentera motionsyrkanden i
speciella ämnen som faller inom utskottets beredningsområde, såsom
etableringsregler, forskning och utveckling, småföretagsutveckling och kärnkraftsavveckling.
Integrationsfrågornas centrala betydelse för svensk industri
och handel motiverar att utskottet också i ett särskilt avsnitt tar upp vissa
övergripande frågor rörande inriktningen av Sveriges handelspolitiska
agerande och organisationen av samarbetssträvandena.

Riktlinjer för Sveriges medverkan i det västeuropeiska
samarbetet, m.m.

Riksdagens beslut våren 1988 om riktlinjer för Sveriges deltagande i det
västeuropeiska integrationsarbetet (prop. 1987/88:66, NU 1987/88:2 y, UU
1987/88:24, rskr. 1987/88:245) innebär att Sveriges samarbete med EG skall
breddas och fördjupas på alla samhällsområden så långt detta är förenligt

1988/89: UU 19

Bilaga 6

155

med neutralitetspolitiken. Sverige skall medverka i EFTA:s och EG:s arbete
på att skapa ökad rörlighet för varor, tjänster, människor och kapital i
Västeuropa och verka för att det västeuropeiska samarbetet på forskningsoch
utvecklingsområdet utvecklas. Sverige skall också verka för att den
sociala dimensionen ges en ökad tyngd i det västeuropeiska samarbetet.
Medlemskap i EG var enligt beslutet inte målet för de förhandlingar som
förestod. Alla de dåvarande riksdagspartierna utom vänsterpartiet kommunisterna
stod bakom beslutet om dessa riktlinjer.

Vid ett möte i Oslo den 14 och 15 mars i år diskuterade EFTA-ländernas
regeringschefer EFTA:s bidrag till europeisk integration, relationerna
mellan EFTA-länderna och den Europeiska gemenskapen samt EFTA:s
målsättningar i ett globalt perspektiv. I en gemensam deklaration från mötet,
den s.k. Oslodeklarationen, tillkännagavs en beredskap hos EFTA-länderna
att tillsammans med EG undersöka möjligheterna att uppnå ett mer
strukturerat samarbetsförhållande med gemensamt beslutsfattande och
gemensamma administrativa institutioner för att göra samarbetet mer
effektivt. Regeringscheferna var överens om att målet för EFTA-ländernas
förhandlingar med EG skulle vara största möjliga medverkan i den interna
marknadens s.k. fyra friheter - fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och
personer. Vidare betonades betydelsen i ett vidare allmänpolitiskt perspektiv
av ett utökat samarbete om forskning, utbildning och miljöskydd samt på
det ekonomiska och monetära området.

Statsminister Ingvar Carlsson besvarade den 23 mars 1989 en interpellation
(1988/89:165) rörande det nyssnämnda mötet. Statsministern hänvisade
därvid, med avseende på frågan om en tullunion med EG, till ett uttalande i
Oslodeklarationen om att inga valmöjligheter utesluts vad beträffar de
institutionella formerna för samarbetet. Statsministern anförde vidare bl.a.:

Således är det naturligt att också en tullunionslösning- bland andra lösningar
- diskuteras med EG. Under förutsättning att bl.a. neutralitets- och
medinflytandeaspekterna kan tillgodoses kan en tullunion vara en del av ett
brett upplagt samarbete. Den närmare utformningen och omfattningen av en
eventuell tullunion måste också preciseras. Således blir det först efter
ingående diskussioner med EG möjligt att ta ställning till denna samarbetsform.

När näringsutskottet förra året från sina utgångspunkter yttrade sig över
proposition 1987/88:66 i vad avsåg övergripande frågor (NU 1987/88:2y)
underströks vikten av fri handel och ett öppet handelssystem för en fortsatt
utveckling av den svenska välfärden. Utskottet framhöll att Sverige självfallet
borde söka utveckla frihandeln mot alla länder. Enligt näringsutskottets
uppfattning gav de av regeringen föreslagna riktlinjerna för Sveriges
medverkan i den västeuropeiska integrationsprocessen en bra grund för det
fortsatta arbetet. Riktlinjerna speglade landets intresse av att tillförsäkra
svenska företag och produkter en så hög grad av likabehandling som möjligt
på den västeuropeiska marknaden. Moderata samlingspartiets och folkpartiets
representanter i utskottet fann regeringens riktlinjer alltför litet
ambitiösa och följde upp motionsyrkanden av denna innebörd i en gemensam
avvikande mening. Från centerpartiets sida markerades i en avvikande
mening att integrationsarbetet inte fick leda till att murar restes mot

1988/89: UU19

Bilaga 6

156

omvärlden samt att frihandelsprincipen i vissa fall måste modifieras när
starka samhällsintressen står på spel. Vänsterpartiet kommunisternas företrädare
uttalade sig i en avvikande mening för en alleuropeisk politik och
bevarad nationell självständighet.

Moderata samlingspartiet, folkpartiet och centerpartiet lägger i årets motioner
fram förslag om konkretisering eller vidareutveckling av riktlinjerna för
Sveriges medverkan i det västeuropeiska samarbetet.

Frihandelsavtalet från år 1972 är i grunden otillräckligt som bas för
Sveriges framtida deltagande i det västeuropeiska integrationsarbetet, anförs
i moderata samlingspartiets motion 1988/89:11560. Enligt motionärerna är
det nödvändigt att Sverige aktivt söker en ny formell ram för sitt deltagande i
EG-samarbetet under de närmaste åren. De förordar att en strategi av stegvis
anslutning prövas med slutmålet att svenska medborgare och företag i
framtiden skall ha samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter som
medborgare och företag i Västeuropa i övrigt, dvs. det mål för Sveriges
långsiktiga EG-politik som beslutades av riksdagen år 1988.1 denna strategi
borde bl.a. ingå att förhandlingar skall upptas av Sverige - ensamt eller i
samverkan med delar av eller hela EFTA-kretsen - om deltagande i EG:s
tullunion. Endast härigenom är det möjligt att åstadkomma att gränskontrollerna
avvecklas mellan Sverige och EG-länderna på samma sätt som avses
ske mellan EG-länderna, anför motionärerna. De föreslår att riksdagen skall
uttala sig för att en tullunion med EG skall vara ett riktmärke för de svenska
ansträngningarna att delta i det västeuropeiska samarbetet inom varuhandelns
område.

I folkpartiets motion 1988/89:U503 påpekas att det är ett huvudmål för
Sveriges samarbete med EG att svenska medborgare, institutioner och
företag skall behandlas på samma sätt som sina motsvarigheter inom EG på
den inre marknaden. Målet omfattar, anför motionärerna, alla de fyra
friheterna, dvs. fri rörlighet för människor, varor, tjänster och kapital. De
anser att den organisation som regeringen har tillskapat för EG-arbetet i
huvudsak är ändamålsenlig men saknar ett samlat, utåt redovisat grepp när
det gäller på vilket sätt de av riksdagen antagna målen för utbyggda
relationer med EG skall uppnås. Efter hand som förhandlingarna med EG
fortskrider bör regeringen, anför motionärerna, ge riksdagen underlag för att
konkretisera dessa mål och att ta ställning till vilka handlingsalternativ som
bör väljas. I motionen påyrkas ett uttalande från riksdagen av denna
innebörd.

De svenska insatserna för ett ökat samarbete med EG bör, uttalar
centerpartiet i motion 1988/89:U561, förenas med liknande ansträngningar
till förmån för ett utvecklat samarbete på frihandelns grund med andra länder
och grupper av länder. Genom en ökad utrikeshandel också med andra
länder kan Sverige minska sin handelspolitiska sårbarhet, anför motionärerna.
De föreslår att riksdagen genom ett uttalande till regeringen skall ställa
sig bakom deras förslag om en vidareutveckling på frihandelns grund av
Sveriges ekonomiska samarbete och handel med olika delar av världen. I
motionen föreslås också att Sverige skall verka för att EFTA som frihandelsorgan
upprättar handelsavtal med bl.a. länderna i Nordamerika, Japan och

1988/89: UU19

Bilaga 6

157

de östeuropeiska länderna. Det yrkande som är knutet till motionen i denna
del har hänvisats till näringsutskottet och kommer att behandlas i annat
sammanhang. Ytterligare förordas att regeringen skall utarbeta ett samlat
åtgärdsprogram för vidgat samarbete med de östeuropeiska länderna och
deras motsvarighet till EG, SEV. I detta åtgärdsprogram borde bl.a. insatser
för ett utökat handelsutbyte med dessa länder ingå.

En förutsättningslös analys av alternativa vägar för svensk Europapolitik
begärs av vänsterpartiet kommunisterna i motion 1988/89:U562.1 kraft av sin
alliansfrihet, sitt geografiska läge och mycket av sina historiska och kulturella
traditioner tillhör Sverige Centraleuropa, anförs i motionen. Sveriges
grundläggande utgångspunkt borde därför vara att föra en alleuropeisk
politik. Därigenom förhindras att landets ekonomiska beroende av de stora
länderna i Västeuropa ytterligare ökas, något som motionärerna motsätter
sig.

I motion 1988/89:U570 redovisar miljöpartiet en avvisande inställning till
en svensk EG-anpassning. Den officiella svenska EG-politiken sägs vara
ohållbar. Den bygger enligt motionärerna på en felaktig bild av vad EG är
och vill vara. EG är inte enbart, anför de, en frihandelsmarknad med vilken
harmonisering kan ske så att svenska företag får samma konkurrenssituation
som EG-företag. I EG-politiken bortses från att negativa återverkningar på
andra delar av svenskt samhällsliv samtidigt kommer att uppstå. Motionärerna
har i ett antal motioner preciserat sina farhågor för konsekvenserna inom
olika samhällssektorer av en svensk anpassning till EG:s inre marknad. Den
här aktuella motionen utmynnar i ett krav på att den pågående svenska
EG-anpassningspolitiken skall avbrytas i avvaktan på resultaten från en bred
parlamentarisk utredning om Sveriges framtida Europasamarbete. Motionärerna
föreslår att riksdagen genom ett uttalande till regeringen skall ställa sig
bakom detta krav. Likaså föreslås att riksdagen i ett uttalande till regeringen
skall slå fast att Sverige inte skall ansluta sig till principerna för förverkligandet
av EG:s inre marknad så som de utformas i dens.k. vitbokens 8 § (dvs. att
de individuella marknaderna skall smälta samman till en stor, expanderande
och flexibel marknad med 320 miljoner människor).

Miljöpartiet avvisar vidare i motion 1988/89:U576 tanken på en tullunion
med EG. Om Sverige kommer med i EG betyder detta visserligen att svensk
industri får tillgång till en stor marknad, anför motionärerna. Det innebär
emellertid också låsningar i förhållande till omvärlden och kan betyda att
Sverige måste delta i handelsbegränsande åtgärder tillsammans med EG. I
motionen föreslås att riksdagen i ett uttalande till regeringen skall ansluta sig
till denna ståndpunkt.

Riksdagens beslut våren 1988 om riktlinjerna för Sveriges medverkan i den
västeuropeiska integrationen har följts av ett brett upplagt beredningsarbete
inom regeringskansliet avseende alla de områden som berörs av integrationsfrågan.

Ett viktigt steg på vägen mot förverkligandet av de mål som riksdagen har
lagt fast utgörs av EFTA-ländemas överenskommelse i Oslo i mars i år om
innehållet i det utvidgade samarbete med EG som länderna vill söka uppnå
och om sättet att nå detta samarbete.

Till följd av det frihandelsavtal mellan Sverige och EG som har varit i kraft

1988/89:UU19

Bilaga 6

158

sedan år 1973 har svensk industri hittills kunnat konkurrera med företagen på 1988/89: UU19

Europamarknaden på i stort sett likvärdiga villkor. Bilaga 6

Förverkligandet av EG:s gränslösa inre marknad kommer att innebära att
företag som står utanför denna inre marknad hamnar i ett ogynnsamt läge i
förhållande till dem som befinner sig innanför. Skulle detta drabba svensk
industri kan den få svårigheter att hävda sig i konkurrensen.

Mot denna bakgrund understryker näringsutskottet, liksom tidigare, att
det från näringspolitisk synpunkt är av väsentlig betydelse att svenska företag
och produkter också i fortsättningen tillförsäkras en hög grad av likabehandling
på den västeuropeiska marknaden. De riktlinjer för Sveriges medverkan
i den västeuropeiska integrationen som riksdagen har beslutat speglar detta
intresse.

Den grundläggande inställning till integrationsarbetet som näringsutskottet
här har gett uttryck för kommer att återspeglas i utskottets ställningstaganden
i det följande till motionsyrkanden i integrationsfrågor av betydelse
för svenskt näringsliv. Det gäller t.ex. undanröjandet av tekniska handelshinder
och liberaliseringen av den offentliga upphandlingen.

Det följer av det nu sagda att näringsutskottet inte ansluter sig till den syn
på Sveriges EG-samarbete som ligger till grund för yrkandena i motionerna
1988/89:U562 (vpk) och 1988/89:U570 (mp). Bägge motionerna går ut på att
nya vägar skall prövas för Europapolitiken. Miljöpartiet vill också att
riksdagen direkt skall ta avstånd från de av EG fastlagda principerna bakom
förverkligandet av den inre marknaden. Näringsutskottet avstyrker sålunda
de båda motionerna i här aktuella delar.

Näringsutskottet konstaterar att det som sägs i de här aktuella delarna av
motionerna 1988/89:U560 (m), 1988/89:U503 (fp) och 1988/89:U56) (c) ger
uttryck för en fortsatt bred uppslutning kring de av riksdagen uppställda
riktlinjerna för Sveriges fortsatta medverkan i det västeuropeiska integrationsarbetet.
Motionärernas synpunkter avser sättet att nå önskat resultat
snarare än målet för arbetet.

Vad gäller förslaget i motion 1988/89:U560 (m) om en svensk anslutning
till EG:s tullunion som ett första led i en strategi med stegvis anslutning vill
näringsutskottet, liksom i sitt yttrande i ämnet förra året (NU 1987/88:2y),
anföra att en tullunion med EG skulle främja en icke-diskriminerande
behandling inom EG av svenska företag och produkter. Den skulle
undanröja behovet av ursprungsregler i handeln med EG-länderna. Det
samarbete med EG som EFTA-ländema nu siktar till är emellertid, bl.a. i
vad avser frågor av betydande intresse för svensk industri och handel,
väsentligt mera långtgående än vad som ligger i en tullunionslösning.

Möjligheten av en tullunion är intressant, men näringsutskottet vill framhålla
att detta begrepp inte är entydigt utan kan ges olika konkret innehåll.

Anslutning till en på visst sätt utformad tullunion kan komma att strida mot
den svenska neutralitetspolitiken. Näringsutskottet kan därför inte villkorslöst
tillstyrka en tullunion som ett första led i en strategi för stegvis anslutning
till EG. Med det nu sagda avstyrker näringsutskottet yrkandena i motionerna
1988/89:U560 (m) och 1988/89:U581 (mp) rörande tullunion.

Näringsutskottet utgår från att regeringen vid lämplig tidpunkt återkommer
till riksdagen i frågor som påkallar ett ställningstagande från riksdagens 159

sida. Med det nu sagda avstyrks motion 1988/89:U503 (fp) i här aktuell del.

Förslag syftande till en utvidgning av Sveriges handelsrelationer med andra
delar av världen framförs i motion 1988/89:U561 (c). Förslagens närmare
innebörd framgår av framställningen i det följande. Liksom i den nu nämnda
motionen framläggs också i motion 1988/89:U503 (fp) förslag syftande till ett
ökat ekonomiskt utbyte och samarbete med de östeuropeiska länderna. Ett
yrkande som är knutet till denna motion kommer att behandlas i ett senare
betänkande av näringsutskottet om utrikeshandel.

I proposition 1987/88:66 anfördes (s. 22) att den starka tonvikt som läggs
på det västeuropeiska samarbetet på intet sätt står i motsättning till Sveriges
allmänna strävan att bredda förbindelserna med andra länder i Europa och
med omvärlden i övrigt. I Sveriges allmänt frihandelsvänliga politik ingår,
sades det vidare, att vi vill verka för ett Västeuropa som är öppet mot
omvärlden. I detta ligger bl.a. en önskan att utveckla handeln med de
östeuropeiska länderna.

Näringsutskottet delar motionärernas uppfattning att det bl.a. för utvecklingen
av svenskt näringsliv är viktigt att även handeln med och de
ekonomiska relationerna till andra länder och ländergrupper främjas. Inget i
Sveriges handelspolitik står i motsättning till att så sker. Tvärtom är
statsmakternas strävan att genom exportfrämjande insatser, bilaterala avtal
med statshandelsländer och andra åtgärder söka underlätta en sådan
breddning av förbindelserna med andra länder i Europa och med omvärlden i
övrigt som motionärerna efterlyser. Näringsutskottet vill samtidigt framhålla
att en ökad handel med andra marknader inte är liktydig med en minskning
av landets handelspolitiska sårbarhet. Om handelsutbytet i ökad utsträckning
sker med ekonomiskt instabila länder eller med länder med vilka
spelreglerna för den internationella handeln inte är klart etablerade och
respekterade kan sårbarheten öka. Det ekonomisk-politiska samarbete som
sker inom bl.a. Internationella valutafonden och OECD kan underlätta en
sådan utvidgning av handeln som motionärerna förespråkar. Också utvecklingen
av pågående förhandlingar inom GATT (General Agreement on
Tariffs and Trade) om en utveckling av GATT-avtalet och om ett stärkande
av den fria världshandeln är av stor betydelse. Samarbete i frågor av
betydelse för bl.a. handelsrelationerna med de östeuropeiska länderna,
något som särskilt uppmärksammas i motionen, sker inom ramen för ECE
(Economic Commission for Europé), där Sverige aktivt deltar.

Med hänsyn till det nu sagda bör riksdagen inte ta några sådana initiativ
som föreslås i motion 1988/89:U561 (c). Den avstyrks sålunda i här berörda
delar.

I motion 1988/89: U561 (c) berörs också frågan om utökat nordiskt samarbete.
Parallellt med att EG-samarbetet utvecklas bör ambitionsnivån i det
nordiska samarbetet väsentligt höjas, anförs i motionen. Motionärerna
förordar bl.a. att ett nordiskt program svarande mot EG:s vitbok tas fram.
Målet borde vara att Norden skall inhämta EG:s försprång i olika samarbetsfrågor.
I kontakterna med EG bör de nordiska länderna uppta gemensamma
överläggningar med EG om tillträde till bl.a. EG:s forskningsprogram,
anförs vidare. I motionen påyrkas ett uttalande av riksdagen varigenom
denna skulle ge sitt stöd åt motionärernas förslag om ett samlat nordiskt
agerande angående gemensam harmonisering i förhållande till EG.

1988/89: UU19

Bilaga 6

160

I en rapport Norden i Europa II, som Nordiska ministerrådet har
överlämnat till Nordiska rådet, finns en redogörelse för det nordiska
samarbetet. Vidare har ministerrådet beslutat utarbeta ett arbetsprogram för
det nordiska samarbetet på olika områden under perioden 1989-1992 i ljuset
av den västeuropeiska integrationen. Detta program, som bl.a. skall bygga
på den nyssnämnda rapporten, avses vara färdigt till sommaren 1989.
Undanröjandet av handelshinder och etablerandet av en enhetlig transportmarknad
hör till de från näringspolitisk synpunkt intressanta områden som
kommer att beröras av programarbetet.

Med hänsyn till bl.a. den roll som handelsutbytet med de nordiska
länderna och den fortgående företagsintegrationen inom Norden spelar för
svenskt näringsliv understryker näringsutskottet betydelsen av att det
nordiska samarbetet fortsätter att utvecklas.

Detta samarbete skall inte ses isolerat utan, vilket också anfördes i
proposition 1987/88:66 om Sverige och den västeuropeiska integrationen
(s. 23), som ett komplement till det västeuropeiska integrationsarbetet. Som
har nämnts i det föregående kommer ett program att tas fram för det nordiska
samarbetet på olika områden i ljuset av den västeuropeiska integrationen.

EFTA-ländernas beslut att gemensamt förhandla med EG om ett närmare
samarbete har gett delvis nya utgångspunkter för det nordiska samarbetet.
Det står bl.a. genom detta beslut klart att de berörda nordiska länderna nu
har valt att närma sig EG i första hand via ett förstärkt EFTA, inte såsom
nordisk grupp.

Med hänsyn härtill och till vad som i övrigt här anförts bör något sådant
initiativ av riksdagen som påyrkas i motion 1988/89:UJ561 (c) inte komma i
fråga.

Etableringsfrågor m. m.

Ett återkommande ämne vid riksdagens behandling av motionsyrkanden om
handelspolitiken har varit olika hinder för utländskt ägande, helt eller delvis,
av svenska företag, försäkringsaktiebolag och bankaktiebolag. Näringsutskottet
behandlade ämnet senast i sitt yttrande till utrikesutskottet i
EG-frågan förra året (NU 1987/88:2y) och redogjorde då för såväl gällande
regler som aktuella utredningsförslag. Utskottet hänvisar till denna redogörelse.
I korthet gäller följande.

Det sammanlagda utländska inflytandet i ett företag kan regleras genom
att i bolagsordningen intas ett s.k. utlänningsförbehåll. För enstaka utländska
förvärv av mera betydande aktieposter i ett svenskt företag krävs tillstånd
enligt lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag (företagsförvärvslagen).
Utländska förvärv av aktier i svenska bankaktiebolag får enligt
bankaktiebolagslagen (1987:618) inte ske. Utländska förvärv av aktier i
svenska försäkringsaktiebolag är inte reglerade i lag.

Utländska banker har sedan den 1 juli 1985 möjlighet att med regeringens
tillstånd etablera sig i Sverige genom att bilda bankaktiebolag. De får
däremot inte öppna filialkontor här i landet. Ett utländskt försäkringsbolag
kan driva verksamhet i Sverige - genom en generalagent eller genom ett
svenskt dotterbolag - under i princip samma förutsättningar som gäller för ett
svenskägt försäkringsbolag.

1988/89:UU19

Bilaga 6

161

11 Riksdagen 1988/89. 9 sami. Nr 19

På samtliga nu nämnda regelområden pågår utredningar eller har utredningsförslag
lagts fram.

En särskild utredare har tillkallats med uppdrag att studera utvecklingen
hos de företag i Sverige som har förvärvats av utländska intressen.
Utredningen (I 1986:02) beräknas bli färdigställd till sommaren 1989.

På initiativ av riksdagen, som hösten 1983 tillstyrkte en motion (s) i ämnet,
har frågan om kontroll av utländska köp av svenska börsregistrerade aktier i
bolag som saknar utlänningsförbehåll studerats. I rapporten (Ds I 1985:7)
Utländskt inflytande i svenska företag föreslås en lagreglering som syftar till
en sådan kontroll. Rapporten bereds för närvarande inom industridepartementet.

I betänkandet (SOU 1988:29) Förnyelse av kreditmarknaden har kreditmarknadskommittén
föreslagit att ett begränsat utländskt ägande i svenska
banker skall tillåtas. Vissa ytterligare begränsningsregler föreslås avseende
enskild ägares innehav.

Försäkringsverksamhetskommittén har i betänkandet (SOU 1987:58)
Försäkringsväsendet i framtiden lagt fram förslag som går ut på att varken ett
svenskt eller ett utländskt rättssubjekt skall få äga mer än en viss andel av
aktierna i ett svenskt försäkringsaktiebolag. Enligt kommittén borde det
härutöver införas en gräns för det sammanlagda utländska inflytandet i ett
svenskt försäkringsbolag. Den har emellertid inte lagt fram något förslag
härom. Kommittén hänvisar till det utredningsarbete i frågan som pågår
inom regeringskansliet.

En proposition om ny lagstiftning rörande försäkringsverksamheten är
aviserad till hösten 1989. I detta sammanhang avses också frågan om
utländskt ägande i svenska banker m.m. komma att behandlas.

Gällande etableringsbestämmelser i Romfördraget innebär att medborgare
och företag i ett medlemsland skall ha rätt att starta och driva rörelse i ett
annat land inom EG på samma villkor som gäller i detta land. Fördraget
stadgar också att förvärv över gränserna av aktier i bolag skall kunna göras
utan att man i övrigt är etablerad i landet i fråga. I vad avser finansiella
tjänster och etableringsfrågor i anslutning härtill pågår inom EG ett arbete
med att senast år 1992 få till stånd en inre marknad. Detta skall tillgodoses
dels genom en harmonisering av lagarna på vissa viktigare områden, dels
genom ett ömsesidigt erkännande av medlemsländernas krav i fråga om
etablering, tillsyn m.m., dels, slutligen, genom s.k. hemlandskontroll
innebärande att tillsynen över bolags verksamhet utomlands utförs av
myndighet i bolagets hemland.

Näringsutskottet behandlar här först vissa motionsyrkanden rörande företagsförvärvslagen
och utlänningsförbehållen samt frågor i anslutning därtill.

Den svenska inställningen till utländska företagsförvärv i Sverige har väckt
berättigad kritik i utlandet, hävdas i motion 1988/89:U560 (m). De svenska
storföretagens expansion genomförs nu vanligtvis genom köp av företag
utomlands. Till de mera uppmärksammade storaffärerna kommer en rad
förvärv i mindre skala som tydligt visar hur svenska företag inför år 1992
försöker köpa små och medelstora företag inom EG. För utländska
intressenter som vill investera i svenskt näringsliv finns det emellertid många

1988/89: UU19

Bilaga 6

162

hinder i form av lagar, byråkratiska rutiner och politiska påtryckningar,
anförs det. För att anpassningen till reglerna för den gemensamma inre
marknaden inom EG skall klaras är det enligt motionärernas mening
nödvändigt att hinder för utländska företagsförvärv avskaffas. I motionen
krävs att regeringen skall lägga fram förslag om förändring av företagsförvärvslagen
så att dess regler inte avviker från de regler som gäller på den inre
marknaden. Vidare begärs att regeringen skall låta utreda hur andra hinder
för utländska förvärv av aktier i svenska företag skall kunna avvecklas.
Härvid åsyftas främst utlänningsförbehållen i bolagsordningar.

Liknande syfte har ett yrkande i motion 1988/89:N364 (fp), enligt vilket
riksdagen skulle göra ett uttalande till regeringen av innebörd att restriktionerna
för utländska medborgares förvärv av svenska aktier bör tas bort.
Dessa restriktioner kan, säger motionärerna, leda till en cementering av
olämpliga ägarstrukturer, något som till sist missgynnar småspararna. Ett
annat argument är att det skulle vara positivt för svenska företag att få ett
ökat inslag av utländsk kompetens. Ytterligare hävdas att möjligheter till en
bättre global diversifiering av aktieportföljer skulle minska avkastningskraven
på svenska börsnoterade företag och därigenom förbilliga näringslivets
försörjning med riskkapital.

Enligt vad som sägs i motion 1988/89:U581 (mp) kommer EG-anpassningen
att leda till att det näringsliv som eventuellt är kvar när alla gränsbarriärer
faller över huvud taget inte blir svenskt utan styrs från utlandet. Motionärerna
uppmärksammar bl.a. riskerna för att små företag blir uppköpta. Ett
minimum av motåtgärd vore att de regler som försvårar utländska företagsköp
i Sverige bibehålls och förstärks, anför de. I motionerna föreslås att
riksdagen skall göra ett uttalande till regeringen i vilket understryks att
EG-anpassningen inte får leda till en ökning av de transnationella storföretagens
makt i Sverige, inte heller till att företagskoncentrationen i Sverige
ytterligare förstärks.

I sitt yttrande förra året i ämnet (NU 1987/88:2y) lyfte näringsutskottet
fram både de positiva effekterna - tillgång till ny teknik, ökade resurser, nya
impulser - och de negativa följderna - försämrade möjligheter till insyn och
påverkan, ökat internationellt beroende, risk för utflyttning av viktiga delar
av företagen - av utländska förvärv av svenska företag. Med hänsyn till dessa
negativa följder var det enligt näringsutskottets mening nödvändigt med en
viss reglering av de utländska företagsförvärven och med en kontroll av det
utländska ägandet i svenska aktiebolag. Detta kunde, menade näringsutskottet,
fastslås trots att utredningsarbete i dessa frågor fortfarande pågick.
Näringsutskottet avstyrkte de aktuella motionerna, som fick stöd i reservationer
(m, fp).

Näringsutskottet finner inte skäl till ändrad ståndpunkt i frågan. Motionerna
1988/89:U560 (m) och 1988/89:N364 (fp) avstyrks sålunda i här aktuella
delar.

Vad näringsutskottet anförde i det nyss refererade yttrandet ligger delvis i
linje med vad som sägs i motion 1988/89:U581 (mp). Några sådana särskilda
uttalanden av riksdagen som där begärs bör emellertid inte göras. Inte heller
finns enligt näringsutskottets mening skäl till en sådan skärpning av

1988/89: UU19

Bilaga 6

163

företagsförvärvslagen sorn motionärerna - utan särskilt yrkande - uttalar sig
för. Med det sagda avstyrks också denna motion såvitt här är i fråga.

Frågan om restriktioner för utländska intressen när det gäller finansiella
tjänster berörs i två motioner.

I moderata samlingspartiets motion 1988/89:U560 anförs att förbudet i
banklagstiftningen mot utländskt delägarskap i svenskägda banker snarast
borde avvecklas. Det är också nödvändigt att utvecklingen inom EG beaktas
i den nya lagstiftning på försäkringsområdet som är under utarbetande. säger
motionärerna. De föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen skall
ansluta sig till deras synpunkter i sistnämnda avseende.

Vikten av att Sverige självt vidtar åtgärder som kan underlätta ett
närmande till EG understryks, utan särskilt yrkande, i folkpartiets motion
1988/89:U503. Som exempel nämner motionärerna bl.a. tillstånd för utländska
banker och försäkringsbolag att etablera sig i Sverige.

Näringsutskottet har tidigare (NU 1987/88:2y) från sina utgångspunkter
uttalat sitt stöd för att Sverige i möjligaste mån deltar i det västeuropeiska
arbetet med att skapa en enhetlig marknad för finansiella tjänster. Utskottet
har därvid erinrat om att Sverige i många fall har spelat en aktiv roll i det
omfattande internationella samarbete rörande dessa tjänster som pågår. Att
nuvarande begränsningar rörande utländskt engagemang i svensk bankverksamhet
upphävs är, har utskottet samtidigt framhållit, inte en nödvändig
förutsättning för en utvidgad fri handel med finansiella tjänster.

Försäkringsverksamhetskommitténs och kreditmarknadskommitténs
förslag i de här aktuella frågorna bereds för närvarande inom regeringskansliet
med sikte på att propositioner skall kunna föreläggas riksdagen i en nära
framtid. Riksdagen bör avvakta regeringens förslag. Med det nu sagda
avstyrks motion 1988/89:U560 (m) i här berörd del.

Små och medelstora företag

De små och medelstora företagens problem och förutsättningar i samband
med den växande västeuropeiska integrationen berörs i några motioner.

Utan särskilt yrkande framhålls i motionerna 1988/89:U560 (m) och
1988/89:U503 (fp) vikten av att de mindre företagen, som ofta är underleverantörer
till storföretag, inte diskrimineras på Europamarknaden eller på
annat sätt får försämrade konkurrensmöjligheter. I motion 1988/89:U561 (c)
understryks betydelsen av att de mindre företagens intressen tas till vara i
samband med en ökad samverkan med EG. För att beroendet av några stora
och starkt utlandsorienterade företag skall balanseras är det viktigt med en
positiv småföretagsutveckling i vårt land, anför motionärerna. De mindre
företagen borde ges en framskjuten roll i svensk näringspolitik, menar de och
förordar bl.a. en kraftig satsning på nyetablering av företag. I anslutning till
argumenteringen i motion 1988/89:U581 (mp) mot en uppluckring av
skyddet mot utländska förvärv av svenska företag (se föregående avsnitt)
begärs ett uttalande av riksdagen till regeringen av innebörd att EGanpassningen
inte får leda till att småföretagens ställning försvagas.

Med anledning av en motion (fp) och efter yttrande av näringsutskottet
anförde utrikesutskottet förra året i sitt betänkande om Sverige och den

1988/89: UU19

Bilaga 6

164

västeuropeiska integrationen (UU 1987/88:24 s. 24) att den svenska industri- 1988/89: UU19

strukturen särskilt borde belysas med utgångspunkt i utvecklingen inom EG. Bilaga 6

Härvid borde också, anförde utrikesutskottet, de små och medelstora
företagens situation analyseras.

I budgetpropositionen (prop. 1988/89:100 bil. 14) framhålls att småföretagspolitiken
är en central del av näringspolitiken. Ett högt nyföretagande är
nödvändigt för att skapa ny produktion och nya arbetstillfällen, anförs
vidare. Detta sägs ställa krav på en aktiv småföretagspolitik. Småföretagspolitiken
är inriktad på att stimulera nyföretagandet och att undanröja hinder
för småföretag med expansionsmöjligheter, i syfte att främja ett konkurrenskraftigt
näringsliv. I propositionen framhålls att de regionala utvecklingsfonderna,
Småföretagsfonden, Norrlandsfonden och Industrifonden är
inriktade på att hjälpa till med finansiering i olika former. Utvecklingsfonderna
och statens industriverk bedriver också rådgivning och utbildning
riktad till småföretag.

För innevarande budgetår har av de medel som anslagits till Exportrådet
8 milj. kr. avsatts för information till småföretagen om den västeuropeiska
integrationen. Enligt årets budgetproposition (prop. 1988/89:100 bil. 5
s. 174) skulle ytterligare medel för ändamålet kunna erhållas genom
omprioritering inom befintlig anslagsram. I budgetpropositionen (bil. 14
s. 30) har också föreslagits att ytterligare 4 milj. kr. skall få användas av de
regionala utvecklingsfonderna för information till småföretagen i EGfrågan.

Inom EG fattades år 1986 beslut om ett särskilt aktionsprogram för små
och medelstora företag. Programmet har två huvudsyften. Det ena är
skapandet av generellt sett gynnsamma utvecklingsbetingelser för små och
medelstora företag. Det andra är tillhandahållandet av tjänster till sådana
företag i form av utbildning av företagsledare, information, exportfrämjande
m.m. Ett par hundra s.k. European Centres har bildats för att ge information
till småföretagen och råd i t.ex. upphandlingsfrågor. S.k. Business Corporation
Centres har etablerats för att samarbete mellan småföretag skall
stimuleras. Förberedelser pågår för att ett samarbete i småföretagsfrågor
skall kunna inledas mellan EFTA-länderna och EG.

Näringsutskottet understryker att utvecklingen mot en gränslös inre
EG-marknad är av stor betydelse för de små och medelstora företagen.

Skulle Sverige inte bli delaktigt i den inre marknaden kan följderna komma
att bli särskilt kännbara för dessa företag, inte minst i deras roll som
underleverantörer till större företag. De har väsentligt svårare än de större
företagen att kompensera sig för de konkurrensnackdelar som skulle följa av
att Sverige står utanför EG:s inre marknad. Samtidigt skall inte bortses från
att de mindre företagen i vissa avseenden har fördelar av harmoniseringsprocessen
inom EG oavsett vad som händer i fråga om Sveriges deltagande i
integrationsarbetet. De kommer t.ex. i framtiden att möta regelsystem som
är enhetliga eller ömsesidigt accepterade på hela EG-marknaden och
behöver då inte som nu är fallet anpassa sig till ett stort antal skilda
regelsystem.

Som har framgått av det föregående har regeringen anslagit särskilda
medel för information till småföretagen om den västeuropeiska integratio- 165

nen. Näringsutskottet noterar vidare att förberedelser pågår för att samarbete
skall inledas mellan EFTA-ländema och EG i frågor rörande de mindre
företagen. Utskottet erinrar också om vad riksdagen tidigare har anfört om
behovet av analyser, bl.a. med avseende på de mindre företagen, av den
svenska industristrukturen i ett EG-perspektiv.

Med hänsyn till det nu anförda och till de insatser för småföretagens
utveckling som även i övrigt görs inom ramen för näringspolitiken finner
näringsutskottet det inte nödvändigt att riksdagen tar något sådant initiativ
som påyrkas i motion 1988/89.U561 (c).

Det nu berörda yrkandet i motion 1988/89:U581 (mp) är grundat på oro
över att en svensk EG-anpassning kommer att resultera i ytterligare
utländska uppköp av svenska företag. Den nuvarande regleringen av sådana
förvärv och motionsyrkanden med anknytning härtill har näringsutskottet
berört i det föregående. Utskottet hänvisar till vad som där anförts. Vidare
har utskottet nyss framhållit vikten av att strukturutvecklingen med avseende
bl.a. på mindre företag bevakas.

Något allmänt uttalande av riksdagen om att EG-anpassningen inte får
leda till att småföretagens ställning försvagas bör enligt näringsutskottets
mening inte göras av riksdagen. Motionen avstyrks sålunda i här aktuell del.

Forskning och utveckling

I två motioner berörs frågan om Sveriges samarbete med EG när det gäller
forskning och utveckling.

Målet för den svenska politiken måste vara ett deltagande på alla nivåer i
EG:s forsknings- och utvecklingssamarbete på samma villkor som gäller för
företag och forskningsinstitutioner inom EG, anförs i motion 1988/89:U560
(m). Regeringen borde enligt motionärerna återkomma till riksdagen med
förslag om hur ett stöd till svenska företag som deltar i EG:s forskningssamarbete
skall utformas så att det motsvarar det 50-procentiga gåvostöd som
EG ger.

För Sverige är det angeläget att delta i de forskningsprogram som etableras
i Västeuropa såväl inom som utom EG, anförs i motion 1988/89:U561 (c).
Särskild vikt borde fästas vid de industriinriktade programmen, så att svensk
industri genom sin medverkan i dessa i framtiden kan hävda sin konkurrenskraft
i internationella sammanhang. Forsknings- och utvecklingsinsatser
borde vidare inte avgränsas till storföretag utan i ännu högre grad inriktas på
de små och medelstora företagen. Dessa kan aktivt bidra till förnyelsen av
näringslivet. Därför måste, menar motionärerna, villkoren för de mindre
företagens deltagande i det västeuropeiska forskningssamarbetet prioriteras
och statens bidrag på detta område ökas. Finansieringen av de mindre
företagens medverkan i olika forskningsprojekt borde uppgå till en nivå som
är jämförbar med vad som satsas inom EG-ländema.

Hösten 1987 antog EG ett nytt ramprogram för forskning och utveckling.
Det nya programmet, som sträcker sig över perioden 1987-1991, innebär en
kraftigt ökad insats av budgetmedel jämfört med föregående program. De
industriella forskningsprogrammen för informationsteknologi (ESPRIT),
telekommunikationer (RACE) och modernisering av tillverkningsindustrin

1988/89: UU19

Bilaga 6

166

(BRITE) prioriteras. Dessa industriinriktade program har tidigare i princip
varit öppna för deltagande endast för EG:s medlemsländer. Företagens
projektkostnader finansieras normalt till 50 % genom bidrag från EG:s
budgetmedel. Numera har det givits möjlighet för företag och institutioner i
EFTA-länderna att delta i programmen på projektnivå, dock utan bidrag till
finansieringen från EG.

EFTA-ländema har ett väl utvecklat samarbete med EG på FoU-området.
Flertalet EFTA-länder har bilaterala ramavtal med EG om forskning. Enligt
uppgift från regeringskansliet diskuteras för närvarande mellan Sverige och
EG möjligheterna att ytterligare expandera det vetenskapliga och teknologiska
samarbetet avseende miljöskydd, tillämpad meteorologi, avancerade
informationssystem inom medicin, ekonomisk vetenskap, livsmedelsindustri,
långsiktig energiförsörjning, vetenskap och teknologi för utvecklingsstrategi,
bioteknologi och flygteknologi. Vidare har två samarbetsavtal
slutförhandlats, ett om forskarutbyte mellan Sverige och Europa och ett
rörande forskningsområdet medicin och hälsovård.

Ett omfattande deltagande av EFTA-staternas forskningsinstitutioner och
industrier i EG:s program för forskning och utveckling utpekas som ett av
målen för det fördjupade samarbete med EG som EFTA-länderna enligt
Oslodeklarationen har förklarat sig vilja inleda.

Det statliga stödet till svenskt deltagande i forskningssamarbetet med EG
uppgår innevarande budgetår till ca 100 milj. kr. Därav utgör ca 35 milj. kr.
bidrag till företag och institutioner som deltar i projektsamarbete inom EG:s
ramprogram för forskning och utveckling. Dessa bidrag har utformats så att
de motsvarar det finansiella stöd som företag och institutioner inom EG
erhåller. Regeringen har i finansplanen (prop. 1989/90:100 bil. 1) anmält sin
avsikt att i vårens kompletteringsproposition behandla bl.a. frågor om ökat
stöd för svenskt forskningssamarbete med EG. Av en tilltänkt anslagsökning
om ca 40 milj. kr. har, enligt uppgift från regeringskansliet, 28 milj. kr.
beräknats för detta ändamål.

Näringsutskottet konstaterar att deltagande i internationella forskningsprojekt
är av stor betydelse för ett litet land som Sverige. För landets industri,
med dess i ett internationellt perspektiv förhållandevis begränsade forskningsresurser,
är det mycket viktigt att svenska företag och institutioner får
medverka i de stora forsknings- och utvecklingsprojekten inom EG. Särskilt
viktigt är detta när det gäller sådana forskningssatsningar inom industristrategiskt
viktiga teknologiområden som syftar till att Europa i framtiden skall
kunna möta den teknologiska utmaningen från framför allt USA och Japan.
Det är från denna synpunkt tillfredsställande att EFTA-länderna i Oslodeklarationen
har gett till känna sin strävan efter ett omfattande deltagande av
ländernas institutioner och industrier i EG:s program för forskning och
utveckling.

Som har framgått av det föregående medverkar Sverige redan nu i en del av
EG:s gemensamma forskningsprogram. Öppningar har lämnats för deltagande
på projektnivå i vissa av de industriinriktade forskningsprogrammen.
Vissa medel är anslagna under industridepartementets huvudtitel för finansiering
av svenskt deltagande i sådana projekt. Regeringen har, som nämnts,
aviserat att ytterligare medelsanvisning skall föreslås i årets kompletteringsproposition.

1988/89: UU19

Bilaga 6

167

Näringsutskottet förutsätter, liksom i sitt yttrande i ämnet förra året, att
regeringen noga bevakar frågan om finansieringen av svenska institutioners
och företags medverkan i EG:s gemensamma forskningsprojekt. Det nyss
refererade uttalandet i Oslodeklarationen ger ytterligare motiv härför.

Mot bakgrund av det nu anförda anser näringsutskottet att något
riksdagsinitiativ med anledning av de här aktuella yrkandena i motionerna
1988/89:U560 (m) och 1988/89:U561 (c) inte bör komma i fråga. De avstyrks
alltså.

I den förut nämnda motionen 1988/89:0560 (m) anförs beträffande europeiskt
rymdsamarbete att de svenska anslagen till European Space Agency
(ESA) ligger under det bidrag som Sverige borde lämna med hänsyn till
landets andel av ESA-ländemas samlade bruttonationalprodukt. Detta
medför bl.a., sägs i motionen, att Sverige inte deltar i utvecklingen av en
europeisk del av rymdstationen Columbus. Eftersom rymdindustrin i många
avseenden är en spjutspets för framtida teknologi anser motionärerna att
Sverige mera aktivt borde medverka i ESA-samarbetet. Därför borde
bidragsandelen till ESA successivt öka, anför de och föreslår att riksdagen
skall ansluta sig till dessa synpunkter genom ett uttalande till regeringen.

European Space Agency är ett samarbetsorgan för vetenskaplig rymdforskning
och för industriell utveckling på rymdområdet. Grundforskningsprogrammet
och det vetenskapliga programmet inom ESA är s.k. obligatoriska
program, där kostnaderna fördelas mellan medlemsländerna i proportion
till deras andelar av den samlade bruttonationalprodukten (BNP). Detta
gäller även Sverige. Sverige har stött beslut om femprocentig ökning av
programmet för grundforskning och vårt bidrag följer detta beslut. För
tillämpningsprogrammen, bl.a. Columbus, beslutar medlemsländerna individuellt
om deltagande. Enligt vad näringsutskottet har erfarit övervägs
frågan om svenskt deltagande i Columbusprojektet för närvarande inom
regeringskansliet.

Regeringens framställning i årets budgetproposition rörande det europeiska
rymdsamarbetet och motioner med anknytning därtill har behandlats av
näringsutskottet i betänkandet 1988/89:NU22 (s. 29 f.). Utskottet har
avstyrkt motioner (m, fp, c) om utvidgat svenskt deltagande i ESA, i första
hand genom medverkan i Columbusprojektet, och om anslagsökning för
ändamålet. Från miljöpartiets sida har därvid efterlysts en redogörelse från
regeringen som skulle möjliggöra en mera förutsättningslös prövning. Mot
bakgrund av regeringens pågående överväganden borde, anförde utskottet,
riksdagen inte nu ta något initiativ i frågan. Från de borgerliga partiernas sida
avgavs reservationer.

Motion 1988/89:U560 (m) i nu aktuell del bör, anser näringsutskottet,
lämnas utan åtgärd.

Kärnkraftsavveckling, m.m.

I motion 1988/89:U594 (mp) uttrycks farhågor för att Sverige vid en
EG-anpassning inte kommer att kunna agera självständigt i fråga om
energipolitiken. EG-anpassningen får, anför motionärerna, inte innebära att
den svenska kärnkraftsawecklingen påverkas eller försenas. Den får inte

1988/89: UU19

Bilaga 6

168

heller leda till att Sverige måste ändra nuvarande regler när det gäller import 1988/89: UU19
och export av kärnkraftsteknologi och kärnkraftsavfall. Riksdagen föreslås Bilaga 6
göra ett uttalande till regeringen av denna innebörd.

Statsminister Ingvar Carlsson besvarade den 23 mars i år en fråga
(1988/89:501) om EG-anpassningen och svensk energipolitik. Han framhöll
därvid att energifrågorna hittills inte hade stått på dagordningen för
samarbetet mellan EFTA och EG och inte heller var ett ämne som hade
berörts i Oslodeklarationen. Statsministern anförde vidare:

Energifrågornas vikt inom EG förväntas öka under 1989, men i de förslag
som ryms i EG:s vitbok om den inre marknaden och de s.k. fyra friheterna

finns inget direktiv som berör energipolitiken. Jag vill påminna om att

fem av EG:s tolv medlemsstater valt att inte ha kärnkraft, något som inte
ifrågasätts av EG-kommissionen eller andra EG-länder.

Samtidigt vill jag erinra om att riksdagen uttalade sig för ett breddat och
fördjupat samarbete med EG på alla samhällsområden så långt det är
förenligt med neutralitetspolitiken.

Jag vill därför inte utesluta att ett samarbete med EG kommer att inledas
också på energiområdet. Men detta betyder inte att Sverige av denna
anledning skulle frångå beslutet om en kärnkraftsavveckling, fattat av
riksdagen.

Lagen (1984:03) om kärnteknisk verksamhet, m.m. innehåller bestämmelser
som innebär att det krävs tillstånd för export och import av ämnen och
utrustning på kärnenergiområdet och för teknologiöverföring. Import av
kärnkraftsteknologi är inte förbjuden för den som har tillstånd att inneha och
driva etc. en kärnteknisk anläggning. Exporten av kärnkraftsteknologi är i
Sverige liksom i de enskilda EG-länderna reglerad enligt de s.k. Londonriktlinjema,
som överenskoms år 1975 mellan femton stater.

I GATT-avtalet finns en bestämmelse (art. 206) om att dess regler för
handeln inte skall anses utgöra hinder för åtgärder som är nödvändiga för att
skydda människors, djurs eller växters liv eller hälsa m.m. Dessa åtgärder får
dock inte utgöra en förtäckt begränsning av handeln eller godtycklig
diskriminering. Samma bestämmelser, den s.k. ordre public-klausulen, har
senare tagits in i bl.a. Romfördraget, EFTA-konventionen och EFTAländernas
frihandelsavtal med EG. De kan åberopas när det gäller restriktioner
för import av kärnkraftsteknologi. Motsvarande åtgärder beträffande
export täcks av bestämmelser i icke-spridningsavtalet (NPT).

Elkraft producerad i kärnkraftverk går inte att skilja från elkraft som har
producerats på annat sätt. Det svenska elnätet är, via Danmark, hopkopplat
med det kontinentala nätet och, via Finland, med Sovjetunionens elnät.

Normalt är det svenska elnätet inte anslutet till det kontinentala nätet.

Import av elkraft äger rum i begränsad omfattning, bl.a. från Finland.

Näringsutskottet konstaterar att såväl GATT:s som EG:s regelsystem
torde ge utrymme för sådana icke-diskriminerande handelsbegränsningar
som de svenska reglerna rörande import och export inom kärnteknikområdet
är exempel på.

Det framgår av det nyss refererade interpellationssvaret att ett framtida
samarbete med EG på energiområdet inte kan uteslutas. Enligt näringsutskottets
mening borde Sverige kunna ge positiva bidrag till ett sådant

samarbete. Detta gäller t.ex. de svenska erfarenheterna med avseende på
effektiv energianvändning och energibesparing.

Det framgår av interpellationssvaret att ett samarbete med EG på
energiområdet inte betyder att Sverige skulle frångå beslutet om en
kärnkraftsavveckling.

Med hänvisning till det nu sagda avstyrks motion 1988/89:U594 (mp).

Offentlig upphandling

I motion 1988/89:U579 (mp) begärs att riksdagen skall ta avstånd från en
svensk medverkan i den liberalisering av den offentliga upphandlingen som
pågår inom EG. Regionalpolitiska hänsynstaganden ligger till grund för
förslaget. Motionärerna anser att Sverige i stället bör slå vakt om den
inhemska upphandlingen.

Såväl statlig som kommunal och landstingskommunal upphandling är i
Sverige i stor utsträckning öppen för internationell konkurrens. Den statliga
upphandlingen regleras i upphandlingsförordningen (1986:366). Huvudprinciperna
för den statliga upphandlingen är enligt förordningen affärsmässighet,
objektivitet och utnyttjande av befintlig konkurrens, såväl i Sverige som
utomlands. Detta gäller oavsett åtaganden i internationella avtal. Så gott som
alla landstings- och primärkommuner har på frivillig basis anslutit sig till ett
normalreglemente som ligger i linje med principerna för den statliga
upphandlingen.

Sverige verkar i berörda internationella organ aktivt för en liberalisering
av den offentliga upphandlingen.

Den totala offentliga upphandlingen inom EG uppgick år 1986 - enligt
uppgifter i den s.k. Cecchinirapporten om Europas inre marknad år 1992 -till ca 3 780 miljarder kronor, vilket motsvarade ca 15 % av EG-ländemas
sammanlagda BNP. Om man bortser från upphandling av varor som inte är
utsatta för konkurrens var motsvarande siffror 1 700-2 400 miljarder kronor
eller 7-10 % av Europeiska gemenskapens BNP. Liberaliseringen av den
offentliga upphandlingen är ett prioriterat område inom EG. Sex nya
planerade direktiv avses stärka nuvarande upphandlingsregler och utvidga
dem till sådana områden som nu inte omfattas av bestämmelserna (vattenförsörjning,
energi, transporter och telekommunikationer). Ett direktivförslag
förbereds också avseende upphandling av tjänster.

I proposition 1987/88:66 om Sverige och den västeuropeiska integrationen
anfördes (s. 55) att Sveriges förhandlingsmål i fråga om harmoniseringen av
regler för offentlig upphandling borde vara att uppnå överenskommelse om
icke-diskriminering såväl på de områden där EG har infört egna regler -detta gällde, framhölls det, bl.a. den regionala och lokala upphandlingen och
de hittills begränsade åtgärderna i fråga om telekommunikationer - som
inom de sektorer som skulle komma att liberaliseras i framtiden. Strävan
borde alltså vara, sades det vidare, att uppnå en överenskommelse som
täcker hela fältet och inte bara enstaka sektorer.

Enligt näringsutskottets mening bör regeringen, i enlighet med de
intentioner som kommer till uttryck i proposition 1987/88:66, verka för en
heltäckande överenskommelse med EG om icke-diskriminering avseende

1988/89: UU19

Bilaga 6

170

offentlig upphandling. En sådan överenskommelse, liksom en eventuell 1988/89: UU19

multilateral överenskommelse inom GATT om stärkta regler avseende den Bilaga 6

offentliga upphandlingen, skulle vara av väsentlig betydelse för svensk

industri med dess starka inriktning på investeringsvaror och på tjänster som i

stor utsträckning upphandlas inom den offentliga sektorn. Den offentliga

upphandlingen i Sverige är som framgår av den föregående redogörelsen i

stor utsträckning redan öppen för internationell konkurrens. Att generellt slå

vakt om den inomsvenska upphandlingen på det sätt som önskas i den här

aktuella delen av motion 1988/89:U579 (mp) skulle innebära ett steg mot

ökad protektionism och strida mot Sveriges agerande i internationella

sammanhang för ökad liberalisering av handeln.

Med det nu sagda avstyrks motion 1988/89:U579 (mp).

Tekniska handelshinder, m.m.

Tekniska handelshinder uppstår när olika länder har skilda bestämmelser om
hur en produkt skall vara beskaffad eller hur produktkontrollen skall
utföras.

I två motioner berör miljöpartiet frågor med anknytning till den harmonisering
av produktföreskrifter och produktkontroll som nu sker inom EG med
sikte på förverkligandet till år 1992 av en inre marknad utan gränskontroller.

Motionsyrkandena bottnar i en oro över försämrat miljö- och hälsoskydd vid
en svensk EG-anpassning men har intresse också från allmänt näringspolitiska
utgångspunkter.

Motion 1988/89:U573 (mp) utmynnar bl.a. i krav på att riksdagen genom
ett uttalande till regeringen skall göra klart att Sverige inte kan acceptera den
paragraf i EG:s vitbok enligt vilken - vid en svensk anpassning till EG - varje
vara som har tillverkats lagligt enligt EG-ländemas lagar automatiskt skall få
tillträde till den svenska marknaden.

Ett omfattande harmoniseringsarbete pågår inom EG syftande till att
tekniska handelshinder som uppstår genom förekomsten av olika produktföreskrifter
skall undanröjas. Detta sker enligt två principer. Enligt den ena
skall en vara som är lagligen producerad och marknadsförd i ett land inom
EG fritt kunna säljas inom EG såvida inte ett annat medlemsland kan
åberopa behov av skydd för bl.a. människors och djurs liv och hälsa som
grund för egna krav. Det är denna regel som åsyftas i motion 1988/89:U573
(mp). Den andra principen kommer att tillämpas i de fall då det finns behov
av säkerhetsföreskrifter som bör vara desamma i alla EG-ländema. Enligt
denna princip skall harmoniseringen av myndighetsföreskrifter begränsas till
väsentliga säkerhetskrav. I övrigt skall man överlåta tekniska detaljfrågor till
de europeiska standardiseringsorganen.

Beslut om harmonisering av ländernas lagstiftning när det gäller den inre
marknaden kan enligt ett tillägg till Romfördragets artikel 100 fattas med
kvalificerad majoritet. I frågor som avser hälsa, säkerhet samt miljö- och
konsumentskydd skall kommissionen i sina förslag till rådet utgå från en hög
nivå. En medlemsstat som, sedan rådet har fattat majoritetsbeslut om en
harmoniseringsåtgärd, finner det nödvändigt att ändå tillämpa egna, nationella
bestämmelser av hänsyn bl.a. till skydd för människors och djurs hälsa, 171

den yttre miljön och arbetsmiljön, skall underrätta kommissionen om detta.
Om kommissionens undersökning visar att de nationella bestämmelserna
inte utgör ett medel för en godtycklig diskriminering eller ett förtäckt hinder
mot handeln mellan medlemsstaterna, skall kommissionen bekräfta att de
nationella bestämmelserna får tillämpas. Dock kan en annan medlemsstat
väcka talan hos EG-domstolen, om den anser att det förstnämnda landet har
utnyttjat sina befogenheter på ett orättmätigt sätt.

Näringsutskottet understryker vikten av att tekniska handelshinder så
långt möjligt kan undanröjas. Detta är ett klart intresse från näringspolitisk
synpunkt. Det ligger också i konsumenternas intresse, eftersom ett ökat
varuutbud och lägre priser därigenom kan uppnås. Harmoniseringen får
dock inte ske till priset av att väsentliga svenska säkerhetskrav uppges. Det är
angeläget att ansvariga myndigheter liksom företrädare för konsument- och
användarintresset på ett tidigt stadium får möjlighet att medverka i och
därmed påverka det internationella samarbete som syftar till undanröjande
av tekniska handelshinder.

Med hänvisning till det nu sagda avstyrks motion 1988/89:U573 (mp).

Förslagen i motion 1988/89:U575 (mp) rör det andra ledet i harmoniseringen
av tekniska föreskrifter, dvs. det som avser kontroll genom teknisk provning.
Svenska offentliga kontrollmetoder borde inte få offras inom ramen för ett
internationellt samarbete som enbart syftar till att underlätta handel men
som inte motiveras med behovet av internationellt samarbete för bättre
miljö- och hälsoskydd, anför motionärerna. Dessa hyser också farhågor för
att en förskjutning av produktkontroilen från offentligrättsligt reglerade
myndigheter till privata ackrediterade storföretagslaboratorier kommer att
ske, med minskad offentlig insyn i kontrollverksamheten som följd. De yrkar
att riksdagen skall ge regeringen till känna att EG-anpassningen inte heller
får leda till försvagningar i produktkontrollen och inte får ha till följd att
produktkontrollen privatiseras.

Som har framgått av det föregående innebär den ena av de två metoder
som tillämpas av EG för undanröjande av tekniska handelshinder att man
överlåter åt de europeiska standardiseringsorganen att komplettera allmänt
hållna säkerhetskrav i EG-direktiven med tekniska specifikationer som
utformas genom hänvisning till europeiska standarder. Produkter som
tillverkas enligt dessa standarder antas uppfylla säkerhetskraven. I direktiven
anges hur det skall verifieras att en produkt uppfyller kraven. Ambitionen
är att begränsa de offentligrättsliga inslagen i sådan provning och
kontroll som görs innan produkterna förs ut på marknaden. När en produkt
har genomgått föreskriven provning och kontroll skall den kunna säljas fritt i
övriga länder.

För närvarande diskuteras inom EG utformningen av en policy för den
tekniska provningen och kontrollen. EG-kommissionen har i november 1988
presenterat ett utkast till en policyförklaring. I detta utkast betonas vikten av
att konsumenter, användare och offentliga organ har förtroende för de varor
som introduceras på marknaden efter utförd provning och kontroll. Detta
kräver i sin tur att det skapas tillit till provnings- och kontrollverksamheten,
både när den bedrivs hos fristående provnings- och certifieringsorgan och när

1988/89: UU19

Bilaga 6

172

den utförs i företagens egna laboratorier. Det framhålls att nationella 1988/89: UU19
ackrediteringssystem för provningslaboratorier finns etablerade eller är Bilaga 6
under utveckling i åtta av medlemsländerna i EG. Bland andra förtroendeskapande
åtgärder nämns certifiering av kvalitetssystem och olika typer av
jämförande provningar. 1 utkastet till rådsresolution heter det att rådet
godkänner den samordnade utvecklingen av nationella ackrediteringssystem.

Vidare sägs i resolutionsutkastet att rådet godkänner upprättandet av en
europeisk organisation för provning och kontroll som skall verka i nära
anslutning till standardiseringsorganen. Rådet samtycker till att EFTAländerna
medverkar i organisationen. Vid ett symposium som EG-kommissionen
arrangerade i juni 1988 uppnåddes enighet om behovet av en sådan
europeisk infrastruktur för provnings- och kontrollområdet.

I proposition 1987/88:66 (s. 41) uttalades i fråga om produktkontrollförfarandet
bl.a. följande:

Beträffande provnings- och certifieringsprocedurer måste målet för Sverige
och övriga EFTA-länder vara att få till stånd arrangemang som ger möjlighet
till ömsesidiga erkännanden av provnings- och certifieringsresultat med EG.

När föreskrifterna är lika, bör en anpassning kunna ske förhållandevis
enkelt. Om föreskrifterna är olika, kan handeln underlättas om utländska
provningsresultat helt eller delvis godtas. En förutsättning härför är att
förtroende finns mellan berörda provnings- och certifieringsorgan.

Riksdagen har nyligen stiftat en ny lag om kontroll genom teknisk provning
och om mätning samt godkänt en konvention mellan EFTA-ländema om
ömsesidigt godtagande av provnings- och kontrollresultat (prop. 1988/89:60,

1988/89:NU15, rskr. 1988/89:143)..

Enligt konventionen skall staterna se till att behöriga organ inom resp.
land utan förnyad undersökning godtar provningsresultat från utländska
provningslaboratorier som är ackrediterade utifrån kriterier som är fastslagna
i konventionen. Vidare föreskrivs skyldighet att godta provningsresultat
och bevis om överensstämmelse från behöriga organ i övriga länder i enlighet
med vad som närmare bestäms i någon sektorsöverenskommelse som har
förts in under konventionen. Dessa överenskommelser avses ligga till grund
för avtal med EG inom motsvarande sektorer. Konventionen skall träda i
kraft den 1 januari 1990 under förutsättning att alla berörda stater då har
godkänt den.

Förutom de av konventionen föranledda bestämmelserna är den väsentliga
nyheten i den nyss nämnda lagen att det införs ett system för ackreditering
av laboratorier som ersätter hittillsvarande system med auktorisation för
obligatorisk och frivillig kontroll. Det nya systemet skall vara frivilligt och
öppet för all tekniskt godtagbar provningsverksamhet som man önskar få
ackrediterad. En myndighet kan dock föreskriva att för viss obligatorisk
kontroll provning skall ha utförts hos ett ackrediterat laboratorium. Ackrediteringsförfarandet
skall handhas av statens mät- och provråd.

Näringsutskottet anförde i sitt betänkande med anledning av propositionen
(s. 16 f.) bl.a. att en svensk anslutning till den aktuella EFTAkonventionen
inte behövde påverka Sveriges möjligheter att upprätthålla
regler till skydd för hälsa och miljö. Enligt konventionen (artikel 13.2) äger,

framhöll utskottet, staterna rätt att vidta åtgärder för att förbjuda eller
återkalla en produkt från marknaden, även om den är provad och kontrollerad
i ett annat land inom EFTA, ifall det är nödvändigt för att skydda liv,
hälsa, miljö m.m. Utskottet tillstyrkte alltså konventionen och de därav
föranledda lagbestämmelserna. Reservationer förelåg (fp; vpk, mp).

Näringsutskottet vill betona att ett utvidgat internationellt samarbete i
frågor om ömsesidiga erkännanden av provnings- och kontrollresultat är ett
nödvändigt och från näringspolitisk synpunkt viktigt komplement till det
internationella samarbete om harmonisering av produktföreskrifter som
pågår.

Utskottet har i det föregående redovisat pågående samarbete inom EG
avseende kontroll och provning. Där har också redogjorts för innebörden av
den EFTA-konvention om ömsesidigt godtagande av provnings- och kontrollresultat
som riksdagen nyligen har godkänt, liksom för den nya
lagregleringen om frivillig ackreditering av laboratorier. Näringsutskottet
noterar att systemet med ackreditering är ett komplement till andra
kontrollformer. Riksprovplatserna, där staten ensam eller tillsammans med
bl.a. Svenska kommunförbundet eller Landstingsförbundet har det bestämmande
inflytandet, bibehålls.

Näringsutskottet kan inte finna någon grund för den oro som kommer till
uttryck i motion 1988/89:U575 (mp).

Med hänvisning till det nu sagda avstyrks motionen.

Stockholm den 13 april 1989
På näringsutskottets vägnar

Lennart Pettersson

Närvarande: Lennart Pettersson (s), Rune Jonsson (s), Per Westerberg (m),
Åke Wictorsson (s)*, Nic Grönvall (m), Bo Finnkvist (s), Reynoldh
Furustrand (s), Gudrun Norberg (fp). Roland Larsson (c). Paul Lestander
(vpk), Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s), Mats Lindberg (s)*‘, Karin
Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp), Kjell Ericsson (c), Barbro Andersson (s)
och Göran Magnusson (s).

* T.o.m. avsnittet om forskning och utveckling.

** Övriga avsnitt.

1988/89: UU19

Bilaga 6

174

Avvikande meningar

1. Vidareutveckling av riktlinjerna för Sveriges medverkan i
det västeuropeiska samarbetet

Per Westerberg, Nic Grönvall och Karin Falkmer (alla m) anser att den del av
yttrandet - under rubriken Riktlinjer för Sveriges medverkan i det västeuropeiska
samarbetet, m.m. - som börjar med ”Vad gäller” och slutar med
”aktuell del” bort ha följande lydelse:

I fråga om formerna för en närmare integration med EG ansluter sig
näringsutskottet till den i motion 1988/89.U560 (m) uttalade uppfattningen
att Sverige aktivt måste söka en ny formell ram för sitt deltagande i
EG-samarbetet. Den strategi av stegvis anslutning som där föreslås, med
slutmålet att svenska medborgare och företag i framtiden skall ha samma
rättigheter, möjligheter och skyldigheter som medborgare och företag i
Västeuropa i övrigt, är från de utgångspunkter näringsutskottet har att
beakta ändamålsenlig. I en sådan strategi bör sålunda ingå förhandlingar om
svenskt deltagande i EG:s tullunion, förhandlingar om svensk anknytning till
det europeiska valutasystemet (EMS) och även förhandlingar om deltagande
i EG:s samarbete på olika områden, såsom när det gäller finansiella tjänster
och offentlig upphandling. Genom att Sverige, eller alla EFTA-länderna
tillsammans, som ett första led i en anslutning bildar en tullunion med EG får
länderna en bas för fortsatta diskussioner om deltagande i förverkligandet av
en gränslös fri marknad för både varor och tjänster - det mest angelägna
målet för svenskt näringsliv. I enlighet med motionärernas förslag bör
riksdagen uttala att en tullunion med EG skall vara ett riktmärke för de
svenska ansträngningarna att delta i det västeuropeiska samarbetet. Med det
nu sagda tillstyrks motion 1988/89: U560 (m) i här aktuell del och avstyrks
motion 1988/89:U581 (mp).

Med den förhandlingsuppläggning som förordas i motionen och som
näringsutskottet här har ställt sig bakom behövs inte någon sådan redovisning
till hjälp för konkretisering av mål och val av handlingsalternativ som
begärs i motion 1988/89:U503 (fp). Det finns därför inte skäl för riksdagen att
ta något sådant initiativ i frågan som motionärerna begär.

2. Vidareutveckling av riktlinjerna för Sveriges medverkan i
det västeuropeiska samarbetet

Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Isa Halvarsson (fp) och Kjell
Ericsson (c) anser att den del av yttrandet - under rubriken Riktlinjer för
Sveriges medverkan i det västeuropeiska samarbetet, m.m. - som börjar med
”Näringsutskottet utgår” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande
lydelse:

Många av de områden som kommer att bli föremål för förhandlingar med
EG är av central betydelse från industripolitisk och allmänt näringspolitisk
synpunkt. Näringsutskottet ansluter sig därför till den i motion 1988/89:U503
(fp) uttryckta uppfattningen att regeringen, efter hand som förhandlingarna
med EG fortskrider, bör ge riksdagen ett underlag för en konkretisering av

målen och för ett ställningstagande till vilka handlingsalternativ som bör 1988/89: UU19

väljas. Denna uppfattning kommer till uttryck även i motion 1988/89:11561 Bilaga 6

(c). Näringsutskottet föreslår att riksdagen genom ett uttalande till regeringen
ansluter sig till det nu sagda. Motionen tillstyrks sålunda i nu aktuell del.

3. Vidareutveckling av riktlinjerna för Sveriges medverkan i
det västeuropeiska samarbetet

Paul Lestander (vpk) anser att den del av yttrandet - under rubriken
Riktlinjer för Sveriges medverkan i det västeuropeiska samarbetet, m.m. -som börjar med ”Riksdagens beslut” och slutar med ”aktuell del” bort ha
följande lydelse:

Näringsutskottet ansluter sig till kravet i motion 1988/89:U562 (vpk) på en
alleuropeisk inriktning av den svenska politiken som ersättning för den
harmonisering till EG som nu pågår. Det motsvarar inte vare sig folkmajoritetens
intressen eller den svenska arbetarrörelsens tradition att verka för
nationens fortlöpande sammansmältning med en kapitalistisk del av Europa,
vars ideologi är inriktad på ökat utrymme för kommersiella krafter och
multinationella jätteföretag, accelererad kvantitativ tillväxt och reducering
av den offentliga sfär inom vilken folkflertalet kan utöva demokratiska
rättigheter och insyn. Däremot svarar det helt mot svensk tradition, liksom
mot den klassiska Europatanken, att man ser Europa som en helhet.

Riksdagen bör således hos regeringen begära en sådan förutsättningslös
analys av alternativa vägar i Europapolitiken som föreslås i motion 1988/

89:U562 (vpk). Denna tillstyrks alltså i här aktuell del. Det anförda ligger
delvis i linje med de synpunkter som framförs i motion 1988/89:U570 (mp).

Näringsutskottet avvisar i konsekvens härmed förslaget i motion 1988/

89:U560 (m) om en svensk anslutning till EG:s tullunion. I stället för att delar
av vårt lands nationella självständighet uppges till en av kommersiella
intressen behärskad överstatlig institution bör Sverige främja det arbete som
bedrivs inom olika internationella organisationer med syfte att det skall
skapas en rättvis och likaberättigad handel mellan alla länder. Motionen
avstyrks sålunda i här aktuell del, medan motion 1988/89:U576 (mp)
tillstyrks.

Näringsutskottet avstyrker övriga här aktuella motioner.

4. Vidareutveckling av riktlinjerna för Sveriges medverkan i
det västeuropeiska samarbetet

Lars Norberg (mp) anser att den del av yttrandet - under rubriken Riktlinjer
för Sveriges medverkan i det västeuropeiska samarbetet, m.m. - som börjar
med ”Riksdagens beslut” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande
lydelse:

Näringsutskottet delar den i motion 1988/89:U570 (mp) uttryckta uppfattningen
att den nu pågående EG-harmoniseringen måste avbrytas och stöder
förslaget om att det skall tillsättas en parlamentarisk utredning rörande
utformningen av det framtida Europasamarbetet. På område efter område
kan konstateras negativa och oacceptabla konsekvenser av en svensk
EG-anpassning. Dessa påtalas av samma motionärer, sektor för sektor, i ett 1

stort antal separata motioner, varav några kommer att behandlas av
näringsutskottet längre fram i detta yttrande. Som där anförs skulle Sverige
behöva ge avkall på en lång rad centrala värderingar i fråga om bl .a. välstånd,
social trygghet, hälsa, miljö och säkerhet till förmån för det människofientliga
samhälle som ensidig tillväxtpolitik och marknadsliberal materialism
resulterar i. EG-samarbetet bygger på en orubblig tilltro till den fria
marknadens välsignelsebringande inverkan, vilket bl.a. framgår av 8 § i
EG:s vitbok. Enligt denna paragraf är målet att det skall skapas en marknad
med 320 miljoner människor, en marknad i tillväxt, en flexibel marknad där
resurserna strömmar till områden som erbjuder de största ekonomiska
fördelarna.

Riksdagen bör genom ett sådant uttalande till regeringen som begärs i
motionen markera sitt avståndstagande från dessa principer.

Med det sagda tillstyrks motion 1988/89:U570 (mp) i här aktuella delar.
Det anförda ligger delvis i linje med vad som förespråkas i motion
1988/89:U562 (vpk).

Riksdagen bör också i enlighet med vad som påyrkas i motion 1988/
89:U576 (mp) ta avstånd från tanken på att Sverige skall begära inträde i
EG :s tullunion. En sådan anslutning må betyda att svensk industri får tillgång
till en stor marknad utan inre gränser. Den betyder emellertid också
avskärmning i förhållande till resten av världen. Den kan leda till påtvingad
medverkan i handelskrigsåtgärder mot utomstående och protektionistisk
anpassning till EG:s icke-tariffära handelshinder mot länder utanför Västeuropa.

Med det nu sagda tillstyrker näringsutskottet motion 1988/89:U576 (mp)
och avstyrker motion 1988/89:U560 (m) i här aktuell del.

Övriga här aktuella motioner avstyrks.

5. Nordiskt samarbete

Roland Larsson (c) och Kjell Ericsson (c) anser att den del av yttrandet -under rubriken Riktlinjer för Sveriges medverkan i det västeuropeiska
samarbetet, m.m. - som börjar med ”EFTA-ländernas beslut” och slutar
med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet finner det också väsentligt att det nordiska samarbete
som sedan flera år tillbaka pågår tas till vara och vidareutvecklas i samband
med de nordiska ländernas strävanden till utökat deltagande i det västeuropeiska
integrationsarbetet. Utskottet ansluter sig till förslagen i motion
1988/89:U561 (c) om hur detta skall kunna ske genom ett gemensamt
nordiskt agerande i förhållande till EG. Det är också angeläget att
handelshinder i Norden avlägsnas och att Norden utvecklas som hemmamarknad
. Ett nordiskt program motsvarande EG :s vitbok bör därför tas fram
och syfta till bl.a. gemensam transportpolitik innefattande även luftfartsfrågor,
utvecklat forskningssamarbete, program för ungdomsutbyte samt
harmonisering av miljölagstiftning efter principen högsta tillämpad ambitionsnivå.

Med det nu sagda tillstyrks motion 1988/89:U561 (c).

1988/89: UU19

Bilaga 6

177

12 Riksdagen 1988/89. 9 sami. Nr 19

6. Nordiskt samarbete

Paul Lestander (vpk) och Lars Norberg (mp) anser att den del av yttrandet -under rubriken Riktlinjer för Sveriges medverkan i det västeuropeiska
samarbetet, m.m. - som börjar med ”Detta samarbete” och slutar med ”i
fråga” bort ha följande lydelse:

I det föregående har näringsutskottet tillstyrkt att den nuvarande EGpolitiken
skall avbrytas till förmån för andra alternativ i Europapolitiken.

Näringsutskottet delar den i motion 1988/89:U561 (c) uttryckta uppfattningen
att det nordiska samarbetet bör fortsätta och vidareutvecklas. Med
hänsyn till utskottets grundläggande inställning i EG-frågan avstyrks emellertid
det aktuella yrkandet.

7. Företagsförvärvslagen och utlänningsförbehållen

Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m). Gudrun Norberg (fp). Karin Falkmer
(m) och Isa Halvarsson (fp) anser att den del av yttrandet - under rubriken
Etableringsfrågor m.m. - som börjar med ”Näringsutskottet finner” och
slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet ansluter sig till den kritik mot restriktionerna i fråga om
utländska förvärv av aktier i svenska företag som framförs i motionerna
1988/89:U560 (m) och 1988/89:N364 (fp). Mot bakgrund av det svenska
näringslivets internationalisering framstår företagsförvärvslagen som ett
utslag av protektionism. Lagen försvagar med största sannolikhet utländska
företags vilja att investera i Sverige. Till följd av lagbestämmelserna inträffar
det också att de förvärvande företagen ställs inför politiskt betingade villkor
för att få genomföra sina förvärv. Enligt näringsutskottets mening har
utländska företagsförvärv här i landet oftast en positiv effekt på företagens
teknikutveckling och investeringstakt. Förvärven stärker därmed konkurrenskraften
hos de svenska företagen och bidrar sålunda till en god
sysselsättningsutveckling i Sverige. De svenska bestämmelserna måste med
hänsyn härtill ändras så att de inte avviker från EG :s föreskrifter. Regeringen
bör anmodas att lägga fram förslag om en sådan ändring. En svensk
avreglering bör kopplas till krav på ömsesidighet. I avvaktan på en
lagändring bör handläggningstidema för förvärvstillstånd kraftigt förkortas.

Regeringen bör vidare låta utreda hur andra hinder för utländska förvärv
av aktier i svenska bolag skall kunna elimineras. Ett ökat utländskt intresse
för svenska aktier är, menar näringsutskottet, av stort värde med hänsyn till
såväl företagens anskaffning av riskkapital som den svenska betalningsbalansen.
Motionerna 1988/89:U560 (m) och 1988/89.N364 (fp) tillstyrks sålunda i
aktuella delar, medan motion 1988/89:U581 (mp) i motsvarande del avstyrks.

8. Företagsförvärvslagen och utlänningsförbehållen

Paul Lestander (vpk) och Lars Norberg (mp) anser att den del av yttrandet -under rubriken Etableringsfrågor m.m. - som börjar med ”Näringsutskottet
finner” och slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet har i det föregående avvisat en svensk harmonisering till

1988/89: UU19

Bilaga 6

EG. Detta gäller även i fråga om sådan lagstiftning som reglerar utländska
förvärv av företag. Näringsutskottet delar de farhågor för omfattande
uppköp av svenska företag som kommer till uttryck i motion 1988/89:U581
(mp). Många företag kommer att förlora sin självständighet genom att
ägandet övertas av de transnationella företagen. Internationaliseringen av
det svenska näringslivet kommer att försvåra utformningen av en nationell
politik på det ekonomiska området. Den svenska förvärvslagstiftningen
borde därför egentligen, som framhålls i motionen, inte bara bibehållas utan
fastmer skärpas. EG-anpassningen får i varje fall inte leda till att företagskoncentrationen
ytterligare förstärks eller till att de transnationella företagens
makt i Sverige ökar.

Med ett uttalande av riksdagen av denna innebörd skulle önskemålen i
motion 1988/89:U581 (mp) bli tillgodosedda. Motionen tillstyrks sålunda i nu
aktuella delar. Det nu sagda innebär samtidigt att motion 1988/89:U560 (m)
avstyrks i här berörd del.

9. Finansiella tjänster

Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer
(m) och Isa Halvarsson (fp) anser att den del av yttrandet - under rubriken
Etableringsfrågor m.m. - som börjar med "Näringsutskottet har” och slutar
med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Önskemålet om att Sverige skall få en lämplig bas för ett utbyggt
samarbete med EG gäller också i fråga om tjänster, däribland finansiella
tjänster. I ett sådant samarbete måste de svenska begränsningarna i fråga om
dels etablering, dels förvärv av aktier i banker och försäkringsbolag anpassas
till vad som gäller inom EG. Det innebär bl.a. att utländska intressenter
måste ges möjlighet att förvärva aktier i svenska banker. Den svenska
banklagstiftningens förbud mot sådana förvärv bör mot bakgrund av det nu
anförda avvecklas. Också på försäkringsområdet måste en samordning göras
med utvecklingen inom EG. Vid den översyn av lagstiftningen beträffande
försäkringsverksamhet som pågår bör integrationsprocessen inom EG och
utvecklingen av relationerna mellan EG och EFTA-ländema särskilt beaktas.

Genom ett uttalande av riksdagen av nu angiven innebörd skulle motion
1988/89:U560 (m) bli tillgodosedd i här aktuell del. Ett sådant uttalande
skulle ligga i linje också med vad som anförs i motion 1988/89:U503 (fp).

10. Finansiella tjänster

Lars Norberg (mp) anser att den del av yttrandet - under rubriken
Etableringsfrågor m.m. - som börjar med ”Näringsutskottet har” och slutar
med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet ser mer faror än fördelar i den internationalisering av
bank- och försäkringsväsendet som en harmonisering med EG sannolikt
medför. Svenska banker och försäkringsbolag bör förbli svenskägda. Någon
ändring av nuvarande lagstiftning är därför ej påkallad. Erfarenheterna från
den s.k. skuldkrisen, som i dag drabbar vissa u-länder men också vissa

1988/89: UU19

Bilaga 6

179

amerikanska storbanker, demonstrerar tydligt riskerna med storskalig
bankverksamhet med ett internationellt flytande kapital.

Med det sagda avstyrks motion 1988/89:U560 (m) i här berörd del.

11. Små och medelstora företag

Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Isa Halvarsson (fp) och Kjell
Ericsson (c) anser att den del av yttrandet - under rubriken Små och
medelstora företag - som börjar med ”Med hänsyn” och slutar med ”aktuell
del” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det viktigt att de mindre företagen blir
delaktiga i den harmonisering som sker gentemot EG och, såsom framhålls i
motion 1988/89:U503 (fp), inte diskrimineras på Europamarknaden eller får
försämrade konkurrensmöjligheter. Det är också nödvändigt att en positiv
småföretagsutveckling kommer till stånd i vårt land för att kunna balansera
beroendet av stora och starkt utlandsorienterade företag. Därför måste,
såsom betonas i motion 1988/89:U561 (c), de mindre företagen ges en mera
framskjuten roll i näringspolitiken samtidigt som en kraftig satsning på
nyetablering av företag måste ske.

Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av denna innebörd. Med
det nu anförda tillstyrks sålunda motion 1988/89:U561 (c) i här berörd del.

Det nu (= utskottet) företag bevakas.

Något ytterligare uttalande i saken bör enligt näringsutskottets mening
inte göras av riksdagen. Motionen avstyrks sålunda i här aktuell del.

12. Små och medelstora företag

Paul Lestander (vpk) och Lars Norberg (mp) anser att den del av yttrandet -under rubriken Små och medelstora företag - som börjar med ”Näringsutskottet
understryker” och slutar med "aktuell del” bort ha följande lydelse:
Det är uppenbart, anser näringsutskottet, att en svensk EG-anpassning
kommer att leda till omfattande struktur- och ägarförändringar i svenskt
näringsliv. De utländska uppköp av svenska företag som kan förväntas
kommer inte minst att drabba svenska småföretag. Näringsutskottet har i det
föregående uttalat sitt stöd för önskemålen i motion 1988/89:U581 (mp) om
kraftfulla markeringar från riksdagens sida mot bl.a. ökad makt i Sverige för
de transnationella storföretagen. I det nu aktuella sammanhanget tillstyrker
utskottet önskemålet i samma motion om att riksdagen i ett särskilt uttalande
till regeringen skall slå fast att EG-anpassningen inte får leda till att
småföretagens ställning försvagas.

Det nu aktuella yrkandet i motion 1988/89:U561 (c) avstyrks.

13. Forskning och utveckling

Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gudrun Norberg (fp), Roland
Larsson (c), Karin Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp) och Kjell Ericsson (c)
anser att den del av yttrandet - under rubriken Forskning och utveckling -som börjar med ”Näringsutskottet förutsätter” och slutar med "avstyrks
alltså” bort ha följande lydelse:

1988/89: UU19

Bilaga 6

180

Anslagna och aviserade medel för finansiering av svenska företags och
institutioners medverkan i de gemensamma forsknings- och utvecklingsprogrammen
inom EG är emellertid helt otillräckliga. Målet för den svenska
politiken borde, som framhålls i motion 1988/89:U560 (m), vara ett
deltagande på alla nivåer och på samma villkor som gäller för företag och
forskningsinstitutioner inom EG. För att deltagande på projektnivå i de
industristrategiska forskningsprogrammen skall vara möjligt krävs bl.a.
likartade finansieringsregler i Sverige och EG. Med hänsyn härtill och mot
bakgrund av det nyss nämnda uttalandet i Oslodeklarationen bör regeringen
för riksdagen presentera ett förslag till hur stöd till svenska företag som deltar
i EG:s forskningssamarbete skall utformas så att det motsvarar det stöd som
företag inom EG erhåller. Därvid bör också i enlighet med vad som sägs i
motion 1988/89:U561 (c) de särskilda villkor beaktas som kan gälla för de
mindre företagens deltagande i forskningssamarbetet. Ett uttalande av
riksdagen till regeringen av nu angiven innebörd skulle tillgodose här
behandlade motioner i berörda delar. Näringsutskottet föreslår att ett sådant
uttalande görs.

14. Forskning och utveckling

Paul Lestander (vpk) och Lars Norberg (mp) anser att den del av yttrandet -under rubriken Forskning och utveckling - som börjar med ”Näringsutskottet
konstaterar” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:
Intressanta industristrategiska forskningsprogram bedrivs inte enbart
inom EG. Näringsutskottet menar att Sverige måste vara öppet för forskningssamarbete
med alla länder. Utskottet anser dock att vissa av EG:s
pågående forsknings- och utvecklingsprojekt strider mot våra nationella
intressen - exempelvis Prometheusprojektet. Med hänvisning till det anförda
avstyrks här aktuella yrkanden i motionerna 1988/89:U560 (m) och 1988/
89:U561 (c).

15. Europeiskt rymdsamarbete

Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gudrun Norberg (fp), Roland
Larsson (c). Karin Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp) och Kjell Ericsson (c)
anser att närmast före rubriken Kärnkraftsavveckling, m.m. bort tillfogas ett
stycke av följande lydelse:

Näringsutskottet vill emellertid i detta sammanhang ytterligare understryka
att ett mera aktivt svenskt deltagande i forskningssamarbetet inom
European Space Agency (ESA) är angeläget. Successivt ökade resurser för
detta ändamål behövs för att den industriella kompetensen i landet på
rymdteknikens område inte skall försvagas eller försvinna.

16. Kärnkraftsavveckling, m.m.

Paul Lestander (vpk) och Lars Norberg (mp) anser att den del av yttrandet -under rubriken Kärnkraftsavveckling, m.m. - som börjar med ”Näringsutskottet
konstaterar” och slutar med ”motion 1988/89:U594 (mp)” bort ha
följande lydelse:

1988/89

Bilaga 6

Näringsutskottet anser liksom motionärerna att en svensk EG-anpassning
riskerar att beskära handlingsfriheten på det energipolitiska området. Det är
därför viktigt att riksdagen klargör för regeringen att EG-anpassningen inte
får tillåtas påverka eller försena den svenska kärnkraftsawecklingen eller
leda till åtgärder som förhindrar förbud mot import och export av kämkraftsteknologi
och kärnavfall. Inte heller får den innebära att Sverige tvingas
tillåta import av elkraft producerad i kärnkraftverk inom EG-området. Även
om dagens EG-regler inte skulle medföra svårigheter för svensk kärnkraftspolitik
kan nya regler som leder till problem för Sverige inte uteslutas. En
svensk harmonisering med EG:s regler på energiområdet innebär potentiella
risker för att Sverige mister sin handlingsfrihet på energiområdet, bl.a. när
det gäller kärnkraft. Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ställa sig
bakom det nu anförda. Med det sagda tillstyrker näringsutskottet motion
1988/89:U594 (mp).

17. Offentlig upphandling

Paul Lestander (vpk) och Lars Norberg (mp) anser att den del av yttrandet -under rubriken Offentlig upphandling - som börjar med "Enligt näringsutskottets”
och slutar med "motion 1988/89:U579 (mp)” bort ha följande
lydelse:

Näringsutskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motion
1988/89:U579 (mp) att Sverige inte bör delta i EG-samarbetet rörande
liberalisering av offentlig upphandling. Tvärtom borde möjligheterna att
särskilt främja lokal och regional upphandling prövas. Denna fråga tas upp
av samma motionärer i annat sammanhang. I ett mera generellt perspektiv
gäller att över huvud taget slå vakt om möjligheterna till upphandling inom
landet till gagn för bl.a. sysselsättning och industriell utveckling. I den mån
oreglerad internationell konkurrens skall tillåtas bör detta beslutas för varje
särskild varugrupp för sig. Näringsutskottet föreslår att riksdagen såsom
begärs i motionen skall uttala att Sverige inte bör medverka i den
harmonisering av regler om offentlig upphandling som pågår inom EG.

Med det nu sagda tillstyrker näringsutskottet motion 1988/89:U579 (mp).

18. Tekniska handelshinder

Paul Lestander (vpk) och Lars Norberg (mp) anser att den del av yttrandet -under rubriken Tekniska handelshinder, m.m. - som börjar med "Näringsutskottet
understryker” och slutar med "motion 1988/89:U573 (mp)” bort ha
följande lydelse:

Näringsutskottet har i det föregående avvisat den nuvarande EG-politiken
och uttalat sig för att andra lösningar skall prövas för Sveriges Europapolitik.
Tekniska handelshinder som saknar saklig motivering bör avskaffas på alla
marknader, sålunda inte enbart gentemot EG.

EG-anpassningen kan komma att ge negativa konsekvenser vid harmoniseringen
av sådana bestämmelser som i de enskilda länderna har lagts fast till
skydd för miljö, säkerhet och hälsa. Enligt 58 § i EG:s vitbok skall varje vara
som är lagligt tillverkad i ett medlemsland fritt få införas i alla EG-länder.
Vad som från säkerhets-, miljö- och hälsosynpunkt talar mot ett svenskt

1988/89: UU19

Bilaga 6

182

accepterande av denna regel kommer att utvecklas i annat sammanhang. 1988/89: UU19

Från de synpunkter näringsutskottet har att beakta kan anföras att de Bilaga 6

svenska företagens intresse av att automatiskt få tillträde till EG-ländernas

marknader med produkter tillverkade enligt svenska bestämmelser inte får

tillmätas sådan betydelse att Sverige går med på den EG-anpassning det här

är fråga om och därmed utsätter sig för risken att behöva sänka skyddet för

människors liv och hälsa.

Med det nu sagda tillstyrks motion 1988/89:U573 (mp) i här begärt
avseende.

19. Teknisk provning

Per Westerberg, Nic Grönvall och Karin Falkmer (alla m) anser att sist i
yttrandet bort tilläggas ett stycke av följande lydelse:

Det svenska systemet för provning och kontroll bör så långt som möjligt
överensstämma med den ordning som tillämpas inom EG. Det är också
väsentligt att de föreskrivande myndigheterna i Sverige inte utfärdar
föreskrifter för provnings- och kontrollförfarandet som i hög grad avviker
från vad som gäller inom EG. Regeringen måste noga följa den nu berörda
utvecklingen inom EG och om det krävs återkomma med förslag till
erforderliga ändringar med nu nämnda syfte.

20. Teknisk provning

Gudrun Norberg (fp) och Isa Halvarsson (fp) anser att sist i yttrandet bort
tilläggas ett stycke av följande lydelse:

Med tanke på den betydelse en internationell harmonisering av kontrollen
har för svenskt näringsliv vill näringsutskottet i detta sammanhang framhålla
att det hade varit önskvärt att riksdagen hade avvaktat med ett godkännande
av regeringens förslag i proposition 1988/89:60. Skälen härtill har utvecklats i
en reservation till näringsutskottets betänkande i ämnet (1988/89:NU15
s. 23). Där sägs att det ännu är oklart vilken modell för provnings- och
kontrollförfarandet som blir den mest gångbara i Västeuropa. Ett svenskt
system borde anpassas till vad som inom ett par månader väntas bli fastställt
för EG.

21. Teknisk provning

Paul Lestander (vpk) och Lars Norberg (mp) anser att den del av yttrandet -under rubriken Tekniska handelshinder m.m. - som börjar med ”Näringsutskottet
vill" och slutar med ”avstyrks motionen” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till vad som i motion 1988/89:U575 (mp) sägs om att
EG-anpassningen inte får leda till försvagningar i produktkontrollen. Inte
heller bör den få leda till att produktkontrollen privatiseras. Detta har
framhållits även från vänsterpartiet kommunisternas sida vid behandlingen
av proposition 1988/89:60 om kontroll genom teknisk provning och om
mätning (1988/89:NU15). Den EG-anpassning av produktkontrollen som
redan har inletts i och med riksdagens beslut med anledning av denna
proposition riskerar att leda till ett försämrat hälso- och miljöskydd i 183

Sverige.

Inom EG strävar man medvetet efter en ökad privatisering av produktkontrollen.
Utskottet motsätter sig bestämt en sådan utveckling i Sverige.
Under senare år har de föreskrivande myndigheterna i ökad omfattning
funnit lämpligt att själva genomföra produktkontrollen i stället för att lita
endast till privata kontrollorganisationers eller företagens egna uppgifter.

Näringsutskottet avvisar inte internationellt samarbete på provnings- och
kontrollområdet. Enligt utskottets mening bör emellertid riksdagen genom
sådana uttalanden till regeringen som begärs i motion 1988/89:U575 (mp)
ansluta sig till det som här sagts om riskerna för att en svensk EG-anpassning
leder till försämrad produktkontroll.

Med det nu sagda tillstyrks motion 1988/89:U575 (mp).

1988/89: UU19

Bilaga 6

184

Arbetsmarknadsutskottets yttrande
1988/89:AU3y

Sverige och den västeuropeiska integrationen

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har berett arbetsmarknadsutskottet tillfälle att yttra sig över
motioner om EG inom arbetsmarknadsutskottets beredningsområde. Aktuella
motionsyrkanden återfinns i moderata samlingspartiets motion 1988/
89:U560 (yrkande 8), centerpartiets motion 1988/89:U561 (yrkandena 6 och
8), 1988/89:U571 (yrkandena 1 och 3), 1988/89:U589 och 1988/89:U590 av
Inger Schörling m.fl. (mp), 1988/89:U592 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) samt
1988/89:U609 av Filip Fridolfsson m.fl. (m). Vad gäller motion U609 yttrar
sig utskottet i frågan om en fri arbetsmarknad.

I den följande framställningen tar utskottet upp frågor inom sitt beredningsområde
vad gäller arbetsmarknadspolitik, regionalpolitik, jämställdhet
mellan kvinnor och män i arbetslivet, arbetsmiljö och arbetsrätt.

Inledning

I samband med riksdagens behandling av proposition 1987/88:66 om Sverige
och den västeuropeiska integrationen jämte motioner avgav utskottet i
februari 1988 ett yttrande till utrikesutskottet, AU 1987/88:ly. I detta
yttrande behandlar utskottet olika arbetsmarknadspolitiska frågeställningar,
arbetsrättsliga och regionalpolitiska frågor samt jämställdhetsfrågor. Frågor
om arbetsmiljö hör sedan den 1 september 1988 till arbetsmarknadsutskottets
beredningsområde. Dessa frågor handlades tidigare av socialutskottet,
som förra året yttrade sig till utrikesutskottet i SoU 1987/88:5y över bland
annat arbetsmiljöfrågor i samband med den västeuropeiska integrationen.

Riksdagens beslut (UU 1987/88:24, rskr. 245) innebär att Sverige, så långt
det går inom de ramar som sätts av vår utrikes- och säkerhetspolitik, skall
delta i integrationen i Västeuropa. Syftet är att avskaffa hindren för
personers, varors, tjänsters och kapitalströmmars rörlighet i Västeuropa.
Vidare skall den sociala dimensionen enligt riksdagens ovannämnda beslut
ges en ökad tyngd i det västeuropeiska samarbetet, bl.a. vad gäller
sysselsättning och social trygghet, arbetsmiljö- och miljöpolitik.

Regeringen anmälde i ovannämnda proposition att den avsåg att förstärka
den interna samordningen inom regeringskansliet i fråga om Europasamarbetet
samt verka för smidiga och effektiva samverkansformer med och
mellan statliga verk och myndigheter i det internationella harmoniseringsarbetet.
Utskottet har inhämtat att ett omfattande arbete härefter har inletts

1988/89: UU 19

Bilaga 7

185

13 Riksdagen 1988/89. 9 sami. Nr 19

inom departement och myndigheter. En rad lednings- och arbetsgrupper har
tillsatts som engagerar både regeringsledamöter, statstjänstemän och sakkunniga
från näringsliv, fackförbund och andra intresseorganisationer. Inom
arbetsmarknadsutskottets ämnesområden finns tre arbetsgrupper, nämligen
Arbetsliv och arbetsmiljö, Närings- och regionalpolitik samt Personers
rörlighet. Arbetsgrupperna svarar för kartläggningen av resp. område,
upprättandet av mål och handlingsplan för det fortsatta arbetet samt
genomförandet av handlingsplanen. Till vissa arbetsgrupper har knutits
referensgrupper med företrädare för berörda sakintressen. Utrikesdepartementets
handeisavdelning under utrikeshandelsministern har det övergripande
samordningsansvaret inom regeringskansliet för det pågående arbetet.
Avsikten är att under våren 1989 presentera en samlad rapport, bl.a.
baserad på arbetsgruppernas arbete.

Arbetsmarknadsfrågor

Frågor rörande arbetsmarknadspolitik och EG tas upp i fyra motioner.

I moderata samlingspartiets motion 1988/89:U560 framhålls att den
gemensamma nordiska arbetsmarknaden bör anslutas till EG:s gemensamma
arbetsmarknad. Det anförs att den gemensamma nordiska arbetsmarknaden
har varit en framgång och att den gemensamma arbetsmarknaden inom
EG medför samma fördelar för de länders medborgare som kan dra nytta av
densamma. Såväl för Sveriges del som för enskilda individer är det väsentligt
att kontakter över gränserna underlättas och att svenska medborgare kan
arbeta i utlandet. Även med tanke på den väntade framtida bristen på
arbetskraft i Sverige finns det enligt motionärerna skäl att förespråka en fri
europeisk arbetsmarknad.

I centerns partimotion 1988/89:U561 (yrkande 6 i motsvarande del) anförs
att sysselsättningen värderas högt i Sverige och att vi har en avgjort lägre
arbetslöshet än EG-länderna. Enligt centerpartiets bedömning kan ett
deltagande i integrationen ge många fördelar ur sysselsättningssynpunkt.
Detta får emellertid inte innebära att behovet av en aktiv sysselsättningspolitik
anses tillgodosett med ett svenskt deltagande i integrationsarbetet.

Vidare anförs i motion U561 att breddningen av samarbetet i Västeuropa
gör det angeläget att också deltagandet i integrationsarbetet breddas. Därför
bör sådana arbetsformer eftersträvas att t.ex. företrädare för fackliga
organisationer och olika intresseorganisationer kan delta.

Inger Schörling m.fl. (mp) framhåller i motion 1988/89:U571 att Sverige
inte skall ansluta sig till en ensidig gemensam arbetsmarknad med EG.
Arbetslösheten i EG-länderna ligger på drygt fem gånger så hög nivå som i
Sverige. Enligt motionärerna har inte ens de största optimisterna spått att
EG-arbetslösheten skulle sjunka till närheten av den svenska inom överskådlig
tid. Om Sverige avhänder sig de ekonomiska styrmedlen och ansluter sig
till EG:s arbetsmarknad kommer resultatet att bli en ökad arbetslöshet i
Sverige. En höjning till 7-8 % är inte orimlig.

Filip Fridolfsson m.fl. (m) uttalar i motion 1988/89:U609 (motivering i
motion 1988/89:A483) att Sverige bör eftersträva ett deltagande i EG:s fria
arbetsmarknad. Vårt svenska näringsliv måste verka i en konkurrenskraftig

1988/89: UU19

Bilaga 7

186

miljö om den nya europeiska utmaningen skall kunna antas. Stockholmsre- 1988/89: UU19
gionen med Mälardalen är enligt motionärerna Sveriges motor. Vikten av Bilaga 7
goda villkor och möjligheter för människor och företag i Stockholmsregionen
måste därför understrykas.

Som utskottet skrev i sitt yttrande till utrikesutskottet föregående år spelar
de arbetsmarknadspolitiska frågorna en betydelsefull roll i arbetet på ett
utvidgat samarbete inom Europa. Detta gäller inte minst människors rätt och
möjligheter att fritt röra sig över nationsgränserna för att söka eller påbörja
ett nytt arbete.

Till slutet av år 1992 skall den inre marknaden inom EG successivt
genomföras. I princip skall då alla gränshinder mellan EG-länderna ha
avskaffats. Varor, tjänster, kapital och personer skall vara "fritt rörliga”
inom området. Rörligheten för personer gäller främst arbetskraften, varvid
personer från annat EG-land skall behandlas som värdlandets egna medborgare
i fråga om rättigheter som lön, anställningsvillkor och sociala förmåner
samt skattemässiga och fackliga rättigheter.

Vid sidan av medlemsländernas nationella arbetsmarknadspolitik, som
uppvisar individuella drag, har EG olika sysselsättningsprogram. Ett stort
problem är dock arbetslösheten inom EG-området, vilken trots en viss
minskning sedan år 1987 ändå uppgick till 9,9 % i januari 1989.

Den gemensamma nordiska arbetsmarknaden innebär att det är en
rättighet för nordiska medborgare att fritt kunna ta arbete och bosätta sig i ett
annat nordiskt land, att arbetstillstånd inte krävs och att enskilt land inte får
försätta medborgare från övriga länder i ett sämre läge än de egna
medborgarna. Den gemensamma nordiska arbetsmarknaden har en avgörande
betydelse för samhörigheten inom Norden.

För närvarande pågår fördjupade studier, dels på nordisk nivå, dels inom
regeringskansliet för att belysa vad en svensk anslutning till en fri västeuropeisk
arbetsmarknad skulle betyda för in- och utvandring till och från Sverige
samt vilka konsekvenser en sådan anslutning skulle få på den svenska
arbetsmarknadspolitiken.

Enligt en rapport från det nordiska arbetsmarknadsutskottet (NAUT) om
Norden och EG, november 1988, skall man i det nordiska samarbetet följa
den europeiska utvecklingen mot en inre marknad år 1992. I rapporten
behandlas bl.a. rörligheten inom Norden resp. inom EG. Såväl inom Norden
som inom EG-området synes flyttningarna under 1980-talet ha stabiliserats,
så att in- och utflyttning i ett land är av samma storleksordning. Det kan enligt
rapporten antas att sysselsättningsläget som orsak till rörlighet över gränserna
håller på att avta och att andra faktorer som företagens och utbildningens
internationalisering har trätt i stället.

Rapporten kommer att följas upp dels genom olika projektaktiviteter, dels
genom fastställande av ett nordiskt handlingsprogram i juni 1989.

I samband med arbetet inom långtidsutredningen, LU90, har ett antal
specialstudier genomförts. Bilaga 4 till LU90 utgörs sålunda av studien
Konsekvenser av fri arbetskraftsrörlighet mellan Sverige och EG av Per
Lundborg. Slutsatserna i denna studie är att arbetsmarknadsintegrationen
knappast utgör ett hot mot sysselsättningen i Sverige trots hög arbetslöshet i
andra EG-länder. Vidare anförs att en integration medför att lönerna inte 187

kommer att kunna avvika alltför mycket från dem som gäller inom EG, dvs.
att det nationella inflytandet över lönebildningen minskar. Det påpekas
också att de negativa effekterna av den nuvarande obalansen på arbetsmarknaden
hade kunnat undvikas om Sverige i dag hade varit integrerat med EG
vad avser fri rörlighet för arbetskraft.

Enligt utskottets uppfattning bekräftar de nya utredningsresultaten vad
utskottet anfört i sitt yttrande 1987/88:ly, nämligen att det råder tröghet i
arbetskraftens rörlighet också inom EG:s arbetsmarknad. Utskottet drog då
slutsatsen att en anslutning till EG:s nuvarande regler om arbetskraftens fria
rörlighet under normala förhållanden knappast skulle innebära någon risk
för arbetskraftsinflyttning i sådan omfattning att svårigheter skulle uppstå på
den svenska arbetsmarknaden.

Utskottet uttalade föregående år att en viktig aspekt för svenskt vidkommande
är att en eventuell överenskommelse om anslutning inte innebär
inskränkningar i den fria nordiska arbetsmarknaden. Oavsett formerna för
det fortsatta integrationsarbetet är det enligt utskottets mening givetvis en
fördel om man inom Norden har en samsyn inom arbetsmarknadsområdet,
inte minst vad gäller anpassningsfrågorna mot EG. Utskottet har ingen
annan uppfattning än motionärerna i U560 (m) vad gäller fördelarna med att
kontakter över gränserna underlättas och att svenska medborgare kan arbeta
och utbilda sig i utlandet. För näringslivet är det också viktigt att utländsk
personal kan arbeta i Sverige.

Beträffande frågan om Stockholmsregionen som en svensk ”motor” i
förhållande till den europeiska utmaningen vill utskottet hänvisa till att den
regionalpolitiska kommittén har till uppgift att överväga frågor i samband
med storstadsregionernas expansion och tillväxt (dir. 1987:48). Därutöver
skall man enligt direktiven 1988:43 beakta EG-aspekten i utredningsverksamheten.

Vad slutligen gäller kravet på breddning i deltagandet i det svenska
integrationsarbetet vill utskottet hänvisa till den inledande beskrivningen av
arbetsformerna. Enligt utskottets uppfattning fyller den nuvarande organisationen
högt ställda krav på bredd i arbetet.

Med hänvisning till det anförda finner utskottet att motionerna U560 (m),
U561 (c), U571 (mp) samt U609 (m) i aktuella delar inte bör föranleda något
riksdagens uttalande.

Regionalpolitik

I centerpartiets motion 1988/89:U561 påtalas att det ökade samarbetet med
Västeuropa, vilket kan medverka till en ökad koncentration i näringslivet,
nödvändiggör förstärkta regionalpolitiska insatser i Sverige. Eftersom de
regionala problemen i Sverige är av annan art än i de tätbefolkade
kontinentala länderna måste den svenska utgångspunkten vara att hålla fast
vid rätten att göra insatser för regional balans genom infrastrukturella
satsningar, stöd till företagsetablering m.m.

Utskottet framhöll i sitt yttrande föregående år att det är angeläget att vårt
land även fortsättningsvis har möjlighet att göra insatser som syftar till att
stärka de regioner som har en svag tillväxt, t.ex. genom infrastrukturella

1988/89: UU19

Bilaga 7

188

satsningar och företagsstöd. Utrikesutskottet konstaterade i detta sammanhang
att det inte ser någon motsättning mellan en aktiv svensk regionalpolitik
och ett närmande till EG. Utrikesutskottet uppger sig också ha förståelse för
oron inför koncentrationstendenser men påpekade samtidigt att det föreligger
regionalpolitiska risker om Sverige kommer att stå utanför integrationsarbetet
i EG. Särskilt mindre och medelstora företag kan då få svårt att hävda
sig på den europeiska marknaden, ansåg utrikesutskottet.

Som tidigare nämnts har den regionalpolitiska kommittén i uppdrag att
beakta EG-aspekten i utredningsverksamheten. Därvid skall kommittén i
sina förslag ta till vara de möjligheter till harmonisering som finns.

I regeringskansliets arbetsgrupp för närings- och regionalpolitik genomförs
för närvarande en studie av de praktiska resultaten av EG-kommissionens
förhandlingar med medlemsländerna om deras nationella regionalpolitik.
Syftet är bl.a. att studera om regionalpolitiska företagsstöd bedömts
kunna få konkurrenssnedvridande effekter och därmed inte vara tillåtna.

Med hänvisning till det arbete som pågår och till vad som i övrigt anförts
anser utskottet att motion U561 i den nu behandlade delen inte bör föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Den sociala dimensionen inkl. jämställdhet

Centerpartiet tar vidare i motion U561 (yrkande 6 i motsvarande del) upp
vikten av att bevaka den sociala dimensionen vad gäller arbetsmiljöregler,
jämställdhet, fackligt inflytande m.m. i EG-samarbetet. Enligt motionen
måste utgångspunkten vara att vi kan hävda också sådana värderingar där
samstämmigheten med EG-länderna inte är helt påtaglig.

Till jämställdhetsfrågorna återkommer utskottet nedan. I sitt av riksdagen
godkända betänkande (UU 1987/88:24) anslöt sig utrikesutskottet till
propositionens uppfattning att regeringen i det fortsatta arbetet måste hävda
och utveckla de resultat som har uppnåtts i Sverige när det gäller skydd för
hälsa, miljö och säkerhet. För det första ligger andra europeiska länder lika
långt framme som Sverige på många områden, och ibland före, enligt
utrikesutskottet. För det andra skall EG i vissa fall inskränka sig till att
fastställa en miniminivå. För det tredje behandlas en del av dessa frågor i
europeiska standardiseringsorgan, där Sverige är medlem och alltså kan
delta i arbetet på likställda villkor. Dessutom medger EG:s regler under vissa
förutsättningar avsteg från gemensamma regler.

Utskottet gör samma bedömning som utrikesutskottet i dessa frågor och
anser därmed att något ytterligare uttalande med anledning av motion U561 i
motsvarande del inte är påkallat.

I motion 1988/89:U592 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) begärs att jämställdhetsarbetet
skall undantas från EG-anpassning. Enligt motionärerna är
jämställdhetsläget högst olika i olika delar av Europa, bl.a. vad gäller synen
på våld mot kvinnor, abortlagstiftning, arbetsrättsliga och sociala stödåtgärder
för mödrar. Riksdagen bör därför uttala att jämställdheten inte till någon
del ingår i EG-anpassningen.

Inom EG finns flera direktiv av betydelse för jämställdhetsarbetet, bl.a.
direktivet om lika lön (1975) och direktivet om lika behandling av män och

1988/89: UU19

Bilaga 7

189

kvinnor på arbetsmarknaden (1976). Likalönsdirektivet slår fast principen
om lika lön för likvärdigt arbete, varvid arbetsvärdering eller motsvarande
utgör utgångspunkten för principens tillämpning. Positiv särbehandling är
tillåten, men det föreligger ingen skyldighet att vidta sådana åtgärder.
Eftersom EG-direktiven är bindande för medlemsstaterna och därmed också
överordnade den nationella lagstiftningen, har flera av medlemsstaterna
varit tvungna att ändra sin nationella lagstiftning och anpassa den till
direktiven.

Utskottet kan konstatera att den svenska jämställdhetslagen går längre än
EG vad gäller kravet på att arbetsgivare skall vidta aktiva jämställdhetsåtgärder.
Däremot går EG:s likalönsdirektiv längre än den svenska jämställdhetslagens
förbud mot lönediskriminering. Enligt EG-direktivet förutsätts
nämligen arbetsvärdering i någon form. Detta förhållande medför att EG:s
arbetstagare vid en nationell domstol har större möjligheter att kräva lika lön
för likvärdigt arbete. Utskottet konstaterar att EG-aspekten kommer att
beaktas vid den pågående utvärderingen av jämställdhetslagen (dir.
1988:33).

Vidare kan utskottet konstatera att kvinnornas inträde på arbetsmarknaden
under den senaste tioårsperioden är ett genomgående drag i Europa,
även om Sverige har den högsta kvinnliga förvärvsfrekvensen. Frågor av
betydelse för jämställdheten, t.ex. särbeskattning, föräldraförsäkring och
villkor för deltidsarbetande, har tagits upp inom EG.

Med hänsyn till att jämställdhetsfrågorna sannolikt tillmäts större betydelse
i Sverige än i många andra länder anser utskottet att Sverige på detta
område bör kunna fungera som pådrivare och inspirationskälla.

Utskottet vill också erinra om att riksdagens beslut föregående år
angående Sverige och den västeuropeiska integrationen innebär att pågående
och förestående kontakter och förhandlingar med EG bör vara förutsättningslösa.

Med det anförda finner utskottet att den aktuella motionen inte bör
föranleda något riksdagens uttalande.

Arbetsmiljö

EG-anpassning och arbetsmiljön tas upp i motion 1988/89:U589 av Inger
Schörling m.fl. (mp). Motionärerna kräver att arbetsmiljön generellt bör
undantas från EG-anpassning samt att EG-anpassning inte skall ske beträffande
personlig skyddsutrustning, enkla tryckkärl, maskinsäkerhet och
förarskyddet för grävmaskiner. En EG-anpassning får inte heller enligt
motionärerna leda till uppluckring av förbudet mot asbest och lösningsmedel.

I motionen hänvisas till fackföreningspressen och till arbetsmarknadsdepartementets
redogörelse till integrationssekretariatet 1988-12-19. Enligt
motionärerna finns det skillnader mellan EG:s syn och Sveriges, vad gäller
frågan om arbetsmiljön. Skillnaderna medför risker för försämringar av
arbetsmiljön vid en EG-anpassning.

Utskottet vill först erinra om att arbetsmarknadsministern nyligen i
riksdagen har svarat på en fråga om EG-anpassningen och den svenska

1988/89: UU19

Bilaga 7

190

arbetsmiljöpolitiken (snabbprotokoll 1988/89:82). Arbetsmarknadsministern
redovisade då att arbetsgruppen för arbetsliv och arbetsmiljö gått
igenom EG:s direktiv och direktivförslag på arbetsmiljöområdet och jämfört
dessa med motsvarande svenska föreskrifter. I flera fall bedöms säkerhetsnivåerna
vara likvärdiga. Några av EG-direktiven är mer långtgående än de
svenska medan andra innebär en lägre skyddsnivå. Ministern uppgav vidare
att de svenska reglerna om asbest och klassificering av kemiska produkter är
strängare än EG:s samt att den svenska regeringens syn på asbest och
kemikaliekontroll står fast; försämringar i arbetsmiljön i Sverige kommer
inte att accepteras.

Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att de svenska föreskrifterna
så långt som möjligt samordnas med motsvarande EG-direktiv, så att
tekniska handelshinder undviks. Utskottet utgår därvid från den självklara
förutsättningen att reglerna bedöms vara tillfredsställande ur hälso- och
säkerhetssynpunkt. Social- och utrikesutskottens bedömning (UU 1987/
88:24) om vikten av internationell samverkan på arbetsmiljöområdet delas
av utskottet liksom i fråga om angelägenheten i att berörda organ bereds
möjlighet att på ett tidigt stadium följa eller delta i standardiserings- och
föreskriftsarbete.

Med hänvisning till det nyss anförda samt till riksdagens tidigare nämnda
beslut om förutsättningslösa förhandlingar avstyrker utskottet motion
U589.

Arbetsrätt

Två motionsförslag berör EG-anpassning och arbetsrätt.

Inger Schörling m.fl. (mp) framhåller i motion 1988/89:U571 att individerna
på den jättelika EG-arbetsmarknaden kommer att reduceras till brickor i
ett spel de inte kan påverka. EG-anpassningen får enligt motionärerna inte
leda till någon försämring beträffande svensk arbetsrätt. Samma motionärer
säger i motion 1988/89:U590 att EG-anpassningen inte får medföra någon
försvagning av löntagarnas ställning och inflytande i Sverige. Enligt motionen
inser allt fler fackliga förtroendemän att EG-anpassningen kan utgöra ett
hot mot deras möjligheter att arbeta fritt, bl.a. med arbetsmiljöfrågor.
Vidare anförs att standardiseringsorganen spelar stor roll i EG. Dessa har
emellertid privaträttslig och inte offentligrättslig status vilket innebär att stat
och fackföreningsrörelse är svagt representerade i dem.

Ett närmare samarbete med EG får enligt utskottets uppfattning inte leda
till att arbetstagarnas möjligheter att påverka arbetsvillkoren minskar.
Utskottet har i denna fråga ingen annan uppfattning än motionärerna eller
regeringen i proposition 1987/88:66. De arbetsrättsliga frågorna måste därför
ägnas stor uppmärksamhet i samband med dels den ökade integrationen på
den europeiska arbetsmarknaden, dels internationaliseringen av de större
företagen.

Den tidigare omnämnda arbetsgruppen Arbetsliv och arbetsmiljö följer
utvecklingen inom EG vad gäller medbestämmande m.m. Några frågor om
anpassning av svenska regler på arbetsrättens område har inte aktualiserats.

1988/89: UU 19

Bilaga 7

191

Som tidigare redovisats avser regeringen att lägga fram en samlad rapport om
EG-frågorna under våren 1989.

Utskottet vill i detta sammanhang betona hur viktigt det är - såväl för
arbetstagare som för industrin - att Sverige är med och påverkar utformningen
av nya standarder.

Med hänvisning härtill och till vad som i övrigt anförts anser utskottet att
motion U571 i aktuell del och motion U590 inte bör föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 6 april 1989
På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Lars Ulander

Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp), Kjell Nilsson (s). Sonja
Rembo (m), Marianne Stålberg (s), Lahja Exner (s), Anders G Högmark
(m), Gustav Persson (s), Sten Ostlund (s), Bo Nilsson (s), Mona Saint Cyr
(m), Charlotte Branting (fp), Lars-Ove Hagberg (vpk), Anna Horn af
Rantzien (mp), Göran Engström (c), Marianne Andersson (c) och Sigrid
Bolkéus (s).

Avvikande meningar

1. Arbetsmarknadspolitik och EG

Lars-Ove Hagberg (vpk) och Anna Horn af Rantzien (mp) anser att den del
av utskottets yttrande i avsnittet Arbetsmarknadsfrågor som börjar med
”Enligt utskottets” och slutar med ”riksdagens uttalande” bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är s.k. rörlig arbetskraft ett klassiskt
önskemål för traditionell marknadsekonomi. Friheten för den enskilde är
dock ofta skenbar, eftersom det är marknadskrafterna som flyttar människor
till arbetstillfällena i stället för tvärtom.

Utskottet vill framhålla att EG-länderna har påtagliga svårigheter att få
bukt med den stora arbetslösheten. Till detta kommer att man i dessa länder
har en lägre ambition på det sysselsättningspolitiska området än vi har i
Sverige. Som framhålls i motion U571 (mp) kan arbetslösheten inom EG,
f.n. 9,9 %, inte ens under överskådlig tid väntas närma sig den svenska nivån
på under två procent.

I bilaga 4 till långtidsutredningen LU90 förutses att rörligheten inom EG
kommer att stiga drastiskt under 1990-talet jämfört med 1970- och 1980-talen. Bl.a. väntas en migrationsström från länder i Sydeuropa.

Vid en närmare anslutning till en gemensam europeisk arbetsmarknad
skulle den svenska industrins önskemål om fri arbetskraftsinvandring från
Europa alltså förverkligas. Resultatet kan komma att bli ökad arbetslöshet,

1988/89: UU19

Bilaga 7

192

1988/89: UU19

Bilaga 7

2. Förstärkta regionalpolitiska insatser

Göran Engström och Marianne Andersson (båda c) anser att den del av
utskottets yttrande i avsnittet Regionalpolitik som börjar med ”Utskottet
framhöll” och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:
Utskottet vill i likhet med centerpartiet i motion U561 framhålla regionalpolitikens
betydelse för att åstadkomma en positiv utveckling över hela
landet. Även inom de länder som ingår i EG finns regionalpolitiska problem
- dock av ett annat slag än i Sverige.

En europeisk integration innebär att ökade koncentrationstendenser gör
sig gällande. Detta kan innebära att de betydande regionala obalansproblemen
i vårt land ytterligare förstärks. Enligt utskottets uppfattning måste
Sverige inför en sådan situation väsentligt skärpa de regionalpolitiska
ambitionerna, bl.a. vad gäller infrastrukturella satsningar, stöd till företagsetablering
och reducering av ogynnsamma avståndskostnader. Därigenom
kan näringslivet i hela landet få konkurrenskraft på den gemensamma
marknaden.

Av det anförda följer att utskottet tillstyrker motion U561 (yrkande 8).

3. Den sociala dimensionen

Göran Engström och Marianne Andersson (båda c) anser att den del av
utskottets yttrande i avsnittet Den sociala dimensionen inkl. jämställdhet
som börjar med ”Till jämställdhetsfrågorna” och slutar med ”är påkallat”
bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion U561 (c) finns gemensamma värderingar i Sverige och
övriga Västeuropa i fråga om demokrati, mänskliga rättigheter och rättssäkerhet.
På andra områden som t.ex. arbetsmiljö, jämställdhet mellan
kvinnor och män samt fackliga organisationers inflytande i arbetslivet är inte
samstämmigheten lika påtaglig. Utskottet vill framhålla betydelsen av att
Sverige på dessa områden hävdar de svenska ståndpunkterna i integrationsarbetet.
Sociala frågor liksom miljöfrågor måste tillmätas stor vikt.

Det sagda innebär att motion U561 i motsvarande del tillstyrks.

4. Undantagande av jämställdhetsarbetet från EG-anpassning

Lars-Ove Hagberg (vpk) och Anna Horn af Rantzien (mp) anser att den del
av utskottets yttrande i avsnittet Den sociala dimensionen inkl.

ytterligare sänkta reallöner för arbetstagare i Sverige samt ökade löneskillnader.

Sveriges integrationssträvanden bör enligt utskottets uppfattning ses
globalt och inte begränsas till att avse EG. En sådan ny öppenhet måste
självfallet kombineras med bibehållen svensk kontroll över ekonomiska
styrmedel om arbetslösheten skall kunna hållas låg.

Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motion U571 (yrkande 1).
Övriga i sammanhanget upptagna motioner U560 (yrkande 8), U561
(yrkande 1 i motsvarande del) samt U609 avstyrks.

193

jämställdhetsarbetet som börjar med ”Utskottet kan” och slutar med
”riksdagens uttalande” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion U592 (mp) att
jämställdhetsarbetet inte till någon del bör ingå i EG-harmoniseringen.
EG-propositionen erkänner att könskvotering inte är förenlig med EGanpassning.
Könskvotering tillämpas dock i viss mån i Sverige och krävs av
många, inte minst kvinnorörelsen.

Trots EG-direktiven är det så att kvinnosynen inom EG-länderna ofta är
konventionell och traditionalistisk. Likalönsdirektivet är ett slag i luften så
länge det finns regioner, där endast 20 % av kvinnorna arbetar. Ambitionerna
på jämställdhetsområdet är inte lika omfattande som i Sverige vare sig på
arbetsrättsliga, sociala eller andra områden. Utskottet tillstyrker alltså
motion U592.

5. EG-anpassningoch arbetsmiljön

Lars-Ove Hagberg (vpk) och Anna Horn af Rantzien (mp) anser att den del
av utskottets yttrande i avsnittet Arbetsmiljö som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”motion U589” bort ha följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att av den redogörelse som arbetsmarknadsdepartementet
inlämnat till integrationssekretariatet framgår att en EGanpassning
skulle medföra betydande försämringar av svensk arbetsmiljö.
Bl.a. avviker EG:s syn markant från Sveriges vad gäller tillåtligheten av
asbest och klassificering av kemiska produkter. Stora skillnader finns
beträffande lösningsmedel. Arbetarskyddsstyrelsen säger direkt att "en
anpassning av EG-reglerna i detta avseende skulle medföra kraftiga försämringar
i arbetsmiljön”.

Enligt utskottets uppfattning är det särskilt viktigt att bevara den
nationella självständigheten inom arbetsmiljöområdet. Utskottet motsätter
sig därför en EG-anpassning av arbetsmiljöområdet, inte minst vad gäller de i
motion U589 (mp) uppräknade maskinerna och utrustningarna m.m.

Av vad som framförts framgår att utskottet tillstyrker yrkandena i den här
aktuella motionen.

6. EG-anpassningoch arbetsrätt

Lars-Ove Hagberg (vpk) och Anna Horn af Rantzien (mp) anser att den del
av utskottets yttrande i avsnittet Arbetsrätt som börjar med ”Ett närmare”
och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill särskilt framhålla vikten av de arbetsrättsliga aspekterna vid
en integration med EG. Det finns risker att en harmonisering försvårar
arbetstagarpartens ställning i lagstiftning som MBL, styrelserepresentationslagen
m.fl. Vidare finns risker att företagen vid en integrering medvetet
undviker ett inflytande från de anställdas sida.

Utskottet delar därför uppfattningen i motionerna U571 (mp) och U590
(mp) att en EG-anpassning inte får leda till försvagning av löntagarnas
ställning och inflytande i Sverige. De nämnda motionerna tillstyrks således i
aktuella delar.

1988/89: UU19

Bilaga 7

194

Särskilda yttranden
1. Arbetsmarknadspolitik och EG

1988/89: UU19

Bilaga 7

Göran Engström och Marianne Andersson (båda c) anför:

När samarbetet i Västeuropa nu breddas till att avse många områden
utöver varuhandeln är det angeläget att också arbetsformerna breddas. Bl.a.
bör fackliga organisationer, konsumentorganisationer och olika intresseorganisationer
ges större möjligheter att delta i arbetet.

2. Förstärkta regionalpolitiska insatser

Lars-Ove Hagberg (vpk) och Anna Horn af Rantzien (mp) anför:

Även om mycket återstår att göra har vi i Sverige ambitionen att komma
till rätta med de regionala obalansproblemen. En västeuropeisk integration
medför emellertid ökade risker för regionalpolitisk utarmning i vårt land. I
Europa kan svenska regionalpolitiska åtgärder betraktas som ”handelshinder”
och därmed bli otillåtna.

En annan risk är att det jämförelsevis rika Sveriges regionala obalanser
anses som små av EG och att vi därför inte får lov att göra regionalpolitiska
satsningar.

Ingenting tyder på att den fullbordade inre marknadens regionalpolitik blir
annat än en katastrof för utkantsområden, glesbygder osv. Det står ju i
klartext i vitboken att den fria marknaden ska få ha sin gång när det gäller
lokalisering av företag och verksamheter; vinsten skall styra, inga andra
mänskliga eller sociala värderingar.

Vi vill med detta yttrande fästa uppmärksamheten på osäkerheten i
regeringens framtidsbedömning.

3. Den sociala dimensionen

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anför:

Som framgår av motion U560 (m) syftar EG till att skapa ett bättre
samhälle i Europa med ett effektivare näringsliv, fler arbeten, utvecklingshjälp
till fattiga regioner, förbättrat socialt skyddsnät m.m.

Vi vill stryka under att den sociala dimensionen inom EG har fått en
alltmer framträdande roll under senare år. Förutom att jämställdhetsarbetet
utvecklats har samarbetet fortskridit i fråga om arbetsmiljön och på det
sociala området.

EG:s regler om arbetsmiljö syftar till att skapa en gemensam minimistandard
på en så hög nivå som möjligt samtidigt som det slås fast att inget land
skall behöva sänka sin nivå. Säkerhetsbestämmelserna får dock inte utgöra
dolda handelshinder. Helt klart måste det vara ett svenskt intresse att kunna
påverka den europeiska utvecklingen på arbetsmiljöområdet.

På det sociala och arbetsrättsliga området syftar EG bl.a. till att
arbetsmarknadens parter skall komma fram till gemensamma ståndpunkter
och avtal. Vi anser att det ligger i svenskt intresse att reglera hithörande
frågor på det europeiska planet, i första hand genom avtal. Det är angeläget
att Sverige följer och i görligaste mån deltar i diskussionen inom ramen för 195

den sociala dimensionen.

Bostadsutskottets yttrande
1988/89: B oU2y

EG-anpassningen och bostadspolitiken

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet beslöt den 14 februari 1989 bereda bl.a. bostadsutskottet
tillfälle att yttra sig över vissa under allmänna motionstiden väckta motioner
om den västeuropeiska integrationen (EG).

I detta yttrande behandlas motion U599 av Claes Roxbergh m. fl. (mp) vari
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
EG-anpassningen inte får leda till att principerna för den sociala bostadspolitiken
kommer i kläm.

Utskottet

Samhällets engagemang i aktiva bostadspolitiska åtgärder leder sitt ursprung
tillbaka till 1930-talet. Till en början var insatserna inriktade på vissa
hushållsgrupper såsom t.ex. barnrika familjer och pensionärer. Åren efter
andra världskriget fastställdes riktlinjerna för efterkrigstidens bostadspolitik.
Det allmänna målet för denna politik är att successivt höja bostadsstandarden.
I slutet av 1960-talet formulerades det samhälleliga målet för
bostadspolitiken som i dag i huvudsak vägleder insatserna på detta område.
Detta mål innebär att hela befolkningen skall beredas sunda, rymliga,
välplanerade och ändamålsenligt utrustade bostäder av god kvalitet till
skäliga kostnader. Svensk bostadspolitik har i enlighet härmed sedan länge
grundats på uppfattningen att tillgången till en god och tillräckligt rymlig
bostad i god miljö är en omistlig social rättighet. De bostadssociala målen har
bostadsutskottet och riksdagen med anledning av motioner haft att diskutera
praktiskt taget varje år sedan målsättningen formulerades. Utskottet har
därvid i princip varje gång och senast i mars 1989 (1988/89:Bou7 s. 27) anfört
att de bostadssociala målen står kvar och att strävanden att nå de uppsatta
målen bör prägla bostadspolitiken.

Det finns ingen anledning att nu överge denna målsättning som ju omfattas
av en bred riksdagsmajoritet. Det finns enligt utskottets mening heller inte
skäl till annat antagande än att målsättningen kommer att hävdas även vid de
förhandlingar m.m. med den västeuropeiska integrationen som förestår.

Ett tillkännagivande enligt motion U599 (mp) om att EG-anpassningen
inte får leda till att principerna för den sociala bostadspolitiken kommer i
kläm är vid en sådan uppfattning inte erforderligt. Bostadsutskottet föreslår
sålunda att utrikesutskottet avstyrker motionen.

1988/89: UU19

Bilaga 8

196

Stockholm den 11 april 1989
På bostadsutskottets vägnar

Agne Hansson

Närvarande: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Magnus Persson (s),
Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Hans Göran Franck (s), Bertil
Danielsson (m), Nils Nordh (s), Rune Evensson (s). Gunnar Nilsson (s), Jan
Sandberg (m), Leif Olsson (fp), Jan Strömdahl (vpk), Britta Sundin (s),
Berndt Ekholm (s), Birger Andersson (c) och Claes Roxbergh (mp).

Avvikande meningar

1. Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m), Jan Sandberg
(m) och Leif Olsson (fp) anser att texten under rubriken Utskottet bort ha
följande lydelse:

Riksdagen behandlade år 1988 (UU 1987/88:24) ett regeringsförslag och
motioner om Sverige och EG. I sitt betänkande, som omfattades av en bred
riksdagsmajoritet anförde utrikesutskottet bl. a. (s.21-22) att de förestående
kontakterna med de europeiska gemenskaperna bör vara förutsättningslösa.
Målet borde vara att bredda och fördjupa samarbetet på varje område så
långt detta är förenligt med neutralitetspolitiken. Inget område borde i
princip vara undantaget från förhandlingar anförde utskottet vidare. Det
anfördes vidare att det på vissa punkter dock finns gränser för hur långt vi kan
gå i harmonisering av svenska regler till vad som gäller inom EG.

Bostadspolitikens utformning diskuterades inte vid förra årets riksdagsbehandling.
Vad då anfördes om förutsättninglösa kontakter med EG bör
självfallet även fortsättningsvis leda de kommande övervägandena. Ett
uttalande om bostadspolitiken i enlighet med förslaget i motion U599 (mp)
bör inte binda eller begränsa dessa överväganden. Motionen bör därför
avslås av riksdagen.

2. Jan Strömdahl (vpk) och Claes Roxbergh (mp) anser att den del av
utskottets yttrande som börjar med ”Det finns” och slutar med ”avstyrker
motionen” bort ha följande lydelse:

Bostadspolitiken i flertalet EG-länder skiljer sig påtagligt från den svenska.
Principen om en för alla tillgänglig bostadsmarknad och om generella
stödåtgärder gäller inte i dessa länder. I stället domineras bostadsmarknaden
av mera renodlat marknadsekonomiska lösningar som kompletteras med
särskilda hyreshusområden för låginkomsttagare.

Det stora intresset för EG-anpassningen i Sverige och EG:s inställning att
all anpassning skall ske på EG:s villkor ger anledning till ett riksdagens
tillkännagivande i enlighet med vad i motion U599 (mp) förordats om att
EG-anpassningen inte får leda till att principerna för den sociala bostadspolitiken
kommer i kläm. Bostadsutskottet föreslår alltså att utrikesutskottet
tillstyrker motionen.

1988/89: UU19

Bilaga 8

197

Innehållsförteckning 1988/89: UU19

Motioner 1

Sverige och det europeiska samarbetet 11

Sveriges relationer till EG bortom år 1992 22

Tullunion 24

Icke tariffära handelshinder 28

Fysiska handelshinder 30

Tekniska handelshinder 30

Kärnkraft 33

Konsumentfrågor 34

Personers rörlighet, passunion 36

Arbetsmarknadspolitiska frågor 39

Jämställdhet 40

Utbildningsfrågor 41

Ekonomisk politik, kapitalrörelser, skatter 43

Forskning 44

Miljöpolitik 46

Jordbruk, fiske, livsmedel 49

Transporter 52

Massmedier 57

Etableringsfrågor 58

Statsstöd och regionalpolitik 59

Offentlig upphandling 61

Små och medelstora foretag 62

Den sociala dimensionen 64

Institutionella frågor 67

Den interna organisationen 69

Hemställan 73

Reservationer 78

Bilagor 123

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989

198